MsBree

Den senaste veckan har varit så tuff. Så himla ledsen över farmor, vill liksom knappt tänka på det för då vet jag att det blir jättejobbigt - så jag har försökt hålla igång med Tor, kursen & ständigt hemmapyssel (vill att det ska bli vår NU så att jag kan gå & gräva ett stort hål eller något annat jobbigt!). Sen har måendet kanske inte direkt gynnats av att vi sover USELT & att Tor dessutom blev sjuk. Fy så det gör ont i mammahjärtat när ens lilla unge bara ligger & sover, varm som en kamin, i ens knä hela dagen. Allra ledsammast blev det igår när Tor började hosta & helt plötsligt kräktes rakt ut. Han blev så himla ledsen eftersom "Oh no, Tor puke. Soffa dirty! Tor städa!" & sen stod han & grät för att vi torkade upp det mesta. Stackars lill-skrutten.

 

Nu försöker jag fokusera på det som är bra - som att det nääästan är helg, att jag fick jättebra feedback på mina senaste kursuppgifter, att min fina granne Galya kom över med en lilja för att muntra upp & så den här lilla söta historien. Så här, vår sopbil är dekorerad för varje högtid - jul, Valentines, St, Patricks Day & nu påsk...

Alltså, känslorna är ju nära ytan i nuläget - så när Paul kom hem med en present efter jobbet så blev jag redan lite lipig innan jag ens öppnat påsen. Så när jag såg vad jag fått, ett perfekt aquafärgat äggfat blev det gråtfest.

De senaste dagarna har varit hemskt tunga. Det här med att farmor inte längre finns hos oss ligger som ett lock över allt annat. Har känt att jag inte riktigt orkat med att vara kring folk, klarar liksom inte av frågan "how are you doing" eftersom ja... men det helt enkelt inte är så himla bra just nu. Så vi ställde in alla planer som vi hade för helgen & har hållit oss i en liten bubbla. Bara mysmat, promenader & filmkvällar - noll krav & massa kramar. Har också tänkt tillbaka mycket på hur det var när farfar gick bort för mer än 10 år sen. På ett sätt var det både lättare & jobbigare jämnfört med hur det är nu. Då la jag mig i sängen & grät non-stop i 2 dagar medan min dåvarande pojkvän lite tafatt försökte trösta. Nu har jag världens finaste familj som gör livet så mycket lättare, medan det samtidigt finns väldigt lite utrymme för att rasa ihop så där som jag gjorde när farfar dog - Tor hade liksom tappat det helt. På ett sätt hade jag velat krypa ner i sängen & bara gråta ögonen ur mig, verkligen fokuserat på min egen sorg... Medan det samtidigt är rätt skönt att luras till att skratta åt Tors alla tokigheter. Usch alltså, det här med sorg är inte lätt. Egentligen skulle man ju försöka gå någon kurs i sorgehantering så att man var lite bättre förberedd. En så otroligt stor, känslosam, omställning i livet & så står man där helt hudlös & oförberedd. Hade varit så skönt att ha lite verktyg att jobba med... För att få något konstruktivt att fokusera sorgen på har jag i alla fall bestämt att vi ska ordna en liten minnesstund till farmor här hemma hos oss. Begravningen blev nämligen med så kort varsel att vi inte hinner åka hem (vilket är skönt på sätt & vis eftersom Tor verkligen avskyr att flyga). Vill att det ska vara en lätt & ljus stund så att Tor inte blir rädd - vill fira farmors liv & fokusera på all glädje hon genererade. Har bestämt att vi ska plantera ett minnesträd & så ska jag försöka få tag på biologiskt nedbrytbara ballonger så att alla som kommer får släppa iväg en liten hälsning till farmor i himlen. 

Imorse somnade min fina, fina, farmor in...

Vi har sovit så patetiskt dåligt den sista tiden att vi alla gått på en ytterst flämtande sparlåga här hemma. Så igårkväll när vi skulle lägga Tor somnade vi alla tre & sov i princip ostört genom hela natten & herregud alltså vilken skillnad det gör på livskvalitén! Istället för att dra runt som en sengångare i huset har jag plötsligt lite energi igen! Har därför bytt alla sängkläder, tvättat & hängt två maskiner tvätt, dammsugit hela huset, tvättat ur brickan under diskstället (det här kanske låter lite men är klart värt att nämnas eftersom det är den TRÅKIGASTE hushållssyssla jag vet), städat ur hönshuset, bakat bröd & kokat ner 3 liter sav.

Åh det har varit en sån sugig vecka - bara det att Tor håller på att få alla kindtänder samtidigt är liksom "men skjut mig". Lägg till tre inlämningsuppgifter på det & redan där kändes livet lite övermäktigt. MEN, nu har jag fått en lite break idag & fått klart i alla fall två av uppgifterna & livet känns redan lite bättre. Fungar så himla dåligt när jag känner att saker släpar efter. Får typ genast UofT-relaterad ångest & tror att jag ska få skäll... Men nog om det! Eftersom det ändå var helg var vi ju tvugna att hitta på något roligt så vi drog ner på Collage Royal som är Guelphs årliga stora jordbruksmässa. Hallå petting zoo! Tor bara DOG när han fick syn på griskultingarna, att få se en gris på riktigt var så stort för vårt lilla Peppa Pig fan!

Eftersom vi fick en oväntad snowday (jo för när det är mitt i mars räkar i alla fall jag snöstormar som gör att alla som kan jobbar hemma som oväntade) blev det baka av. Snowdays kräver liksom både kakor & varm choklad. Hade Paul fått välja helt fritt bland världens alla kakrecept så hade han i princip alltid landat på kombinationen havrekakor med jordnötssmör & choklad... men nu får han inte välja fritt. Så blir det när man är en köksidiot - man får nöja sig med det som bjuds & jag känner att både jordnötssmör & choklad är lite väl mycket. Så det blev en version med russin istället, kändes mer OK från ett "saker jag matar mitt barn med" perspektiv.

Det här året alltså... Tre månader in & jag känner mig redo att kasta in handuken & satsa på 2018 istället. Paul var tvungen att jobba idag, så jag fick det tveksamma nöjet att ge mig på dag sex av "heldag med barn som håller på att få alla kindtänder samtidigt". Har jag nämnt att det samtidigt blivit svinkallt här igen? Jodå, det är så kallt att hönsen står på ett ben åt gången & följaktligen vägrade Tor att gå ut på hela dagen - vilket inte direkt bidrog till att hålla humöret på topp. Någonstans efter frukost började kylan också krypa in i huset, 16 grader i köket & jag kunde höra hur pannan i källaren drog på gång på gång på gång utan att liksom komma igång. Den där krypande känslan av "aj fan, det är -15 ute & vår värmepanna håller visst på att dö"... Rota fram pärmen vi fick när vi inspekterade huset (med en skrikande 2-åring hängande runt halsen), hitta informationen till företaget som servar pannan, ringa & böna & be för att få hit en tekniker & så dommen - pannan hostar på med det sista den har, ingen idé att reparera & bara att casha upp för ett nytt system. Jo för sen vår panna installerades så har de ändrat massa riktlinjer, så vi måste borra nya hål i väggarna för att göra allt enligt kod. ALLTSÅ JAG ORKAR INTE.

 

I vilket fall, den nya pannan kommer på onsdag så det är bara att hoppas för allt vad tygen håller att värmen fungerar någorlunda fram tills dess. I annat fall blir det till att ta på väldigt många par tjocksockor. I nuläget sitter jag under två filtar & dricker vin & försöker förtränga hur rövdyrt det här kommer att bli. Det & så tittar jag på det här klippet om & om igen - för i nuläget känns det som om 2017 inte kommer att bli roligare än de här 47 episka sekunderna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag måste ju uppdatera på lönnsirapsfronten! Första dagarna höll sig temperaturen envist under nollan & inget hände - jag höll på att dö av otålighet. Sprang fram & tillbaka till hinkarna som en OCDig 5-åring på julafton & så blev det äääntligen lite varmt i luften...

Överraskade Tor med ett litet paket till frukosten idag - ett "äggförkläde"!

Vi går runt & funderar på en sak... solceller. Är det något som någon läsare möjligtvis installerat på sitt hus? I så fall får ni jättegärna komma med feedback! Här i Ontario finns nämligen ett program som heter MicroFIT som går ut på att privatpersoner installerar ett solcellssystem på sitt tak & sen säljer strömmen tillbaka till provinsen. Det är inga jättesummor man tjänar per år (this is not California for sure), men vårt tak hade genererat kring 14.000sek per år, vilket inte är så illa pinkat med tanke på att det liksom inte gör ett skvatt i nuläget. Bindningstiden är på 25 år, men man får när som helst koppla ur & använda strömmen själv om man hellre önskar det. Jag ÄLSKAR tanken på att få vara med på ett litet hörn & pusha för förnybar energi, samtidigt som det är lite kul med ett tak som har ett jobb, men själva startsumman för att installera projektet är så där så att det kanske inte är något man direkt tvär-bestämmer över ett glas vin en söndagsmiddag. Något att suga på alltså... samt göra resarch!

Det var ju min namnsdag (Ida-Maria) i tisdags så Paul överraskade med... tja, inte blommor direkt men i alla fall något växtrelaterat. Tre hinkar med tillhörande utrustning för att tappa sav så att vi kan koka vår egen lönnsirap. Men hur kanadensiskt?! Nu har vi alla varit sjuka i dagarna tre, men idag var vi nog pigga för att orka ut en liten vända i trädgården så att vi kunde få upp hinkarna. Tydligen ska man handborra hålen i träden för att göra processen så skonsam för träden som möjligt, men vi körde på en vanlig elektrisk borr för att 1) vi har den & det kändes lite onödigt att lägga 400 på en borr vi använder en gång per år... 2) jag ändå tycker så illa om alla träden vi "tapped" att det kändes rätt skönt att sätta elborren i dem!

2. Fortsätta med mina engelska kurser. Det gick lite knackigt hemma i Sverige med jetlag & allt det andra, så jag hade ett par dagar då jag panikade & kände att jag inte skulle fixa att hålla igång kursen men nu känns det lite mer stabilt. Fick också VG i slutbetyg på första kursen så det kändes jättebra! Läser just nu nobelpristagaren Toni Morrisons Sula, så vackert skriven!

3. Lära mig mer om höns. Nej, men jag har spanat på små söta hönshus... Herregud vad tur det är att vi inte har en större gård än vad vi har, hade vi bott på landet hade vi nog haft typ 200 höns vid det här laget.

4. Mer vegetariskt här hemma. Men alltså - det var ju typ omöjligt i Sverige... Hela resan var en enda köttorgie.

5. Jobba på ekonomin. Vi har hållit oss till budget förrutom en avgift som rör punkt nummer 10.

6. Resa lite. Sverige tur & retur. Nu vill jag stanna här i Guelph för resten av livet.

7. Jobba på min flygfobi. Svepte två glass vitt på Pearson innan take off & det gjorde att jag inte panikade ihjäl mig på första flyget som annars hade varit rakti igenom generalvidrigt. Men alltså, de flyg som vi tog utan vin i kroppen var ju inte jätteroliga. Kallsvett & panik som gör att det känns som bröstet ska slitas itu. Fy fan vad jag avskyr att flyga.

8. Expandera trädgården. Woot woot, jag har köpt med mig en massa svenska frösorter som jag längtar efter att få plantera! Sen fick jag en liten namnsdagspresent igår som kanske kan räknas som trädgårdsrelaterat, sirapstappningsutrustning? Mer om det i ett eget inlägg...

9. Mer tid med Paul. Tack & lov blir vi alltid tightare när livet inte går alldeles smärtfritt, så den här punkten känns bra!

10. Ta körkort. Så här, under ett par år har vi inte uppdaterat vårt skattemärke på bilen eftersom vi haft en liten hög med parkeringsböter som släpat efter. Jag har dock sagt att jag vägrar övningsköra innan vi uppdaterat märket, så i måndags travade Paul iväg & betalade alltihop & vi fick vårt nya märke. Sura pengar att hosta upp, men ett steg närmare körkortet!

11. Sluta amma. Niet. Resan hjälpte inte ett skit, känns som om Tor mest tröstammade från det att vi lämnade Kanada tills dess att vi återvände.

12. Bli bättre på att lära Tor svenska. Kom vi tillbaka från Sverige med flytande svenska? Nej, men med massa nya ord & han går dessutom med på att se på svenska barnprogram nu, så svenskan känns för en gångs skull riktigt bra!