Paket!
Ibland fungerar den gudomliga timingen så himla bra! Som idag till exempel - hemlängtan & längtan efter Valborg i Lund... & vad kommer då med posten? Jo ett paket med mycket efterlängtat torrschampoo samt en scarf (har en väldigt soft spot för scarfs, direkt nedärvt från farmor) som lillebror fixat i Indien. Komplett med rökelsedoft & allt. Extra bra timing eftersom scarfen är persikofärgad & jag körde med just den färgen på ögonskuggan idag. Gottade mig hejdlöst åt detta (Paul såg något oförstående ut). DESSUTOM fick jag mina majblommor från fammo! Så. Himla. Prima! Oh så glad jag är nu! Nu ska jag bara harva på lite här i grottekvarnen/institutionen & sedan blir det hemgång tidigt. Moi behöver en Rekordelig cider. Är det Valborg så är det, då skiter jag i att en liten kanna innehåller cirkus 300 kalorier!
Scarf, check. Majblomma, check. Glad Ida, check!
Lukter...
Lämnade motvilligt (Mammut har varit lite aktiv i natt, så sömnen blev något lidande...) huset för power walk klockan 07.30 imorse. Knatade min halvtimmesrunda & kände småynklig hemlängtan. Inget är som Valborg i Lund - suck. Årets fest. Hade jag varit där hade morgonen
inte startat med grapefruktjuice & power walk det är alldeles säkert. I vilket fall... Travade på där på trottoaren & längtade tillbaka när jag plötsligt hamnade under den första syrenen som slagit ut i år - & jag bara ÄLSKAR syrendoft. Det är som doftknark för mig, jag kan bara inte sluta upp att andas in när jag är i närheten av syrener. Bara stod & drog in luft i säkert tre-fyra minuter innan jag fortsatte gå. Drog dock fortfarande in luft för att få några sista puffar när jag plötsligt drabbades av detta årets hitintills största luktchock. Skunk. Eländet måste ha gått av någon gång under natten för det var plågsamt utav bara helskotta. Har man inte känt skunkdoft så kan man inte förstå hur illa det är, det går utanpå allt (surströmming inräknat). Ögonen tåras & hela systemet vill bara fly. Småsprang ett halvt kvarter, med minimal inandning, innan jag kom bort från stanken. De må vara
söta, men skunkar (jämte coyotes) är ett av de djur som jag helst skippar att möta på mina morgonpromenader...
Nya morgonrutiner...
Nu när värmen kommer är det dags att börja med morgonpromenader innan frukost igen. Finns inget bättre än att gå ut på power walk i morgonsolen innan alla andra vaknat! Mjukstartade dock detta årets power walk säsong med en liten frukost & sedan en 35 minuters promenad som involverade ett besök på Loblaws för att inhandla nya jordgubbar. På vägen tillbaka, cirka 100 meter från vårt hus, sprang plötsligt en räv upp på vägen. Alldeles, alldeles, framför mig. Max fem meter bort. I munnen bar den sin frukost, en stor röd höna. Stod bara & gapade som en annan fågelholk. Travade sedan hem & åt jordgubbar med mjölk, men inte förrän jag upplyst Paul om att det är ABSOLUT förbjudet att lämna Mammut utan tillsyn i trädgården. Spelar ju ingen roll om han sitter i sele när det springer runt rävar i grannskapet klockan 8.30 på morgonen... Fast det kanske bara är jag som fortfarande är lite Petsson & Findus naiv & tror att rävar bara jagar i skymningen & gryningen.
Medelålders...
HJÄLP vad medelålders jag blivit sedan Paul & jag flyttade in i huset. Under hela min uppväxt småfnittrade jag åt pappas hysteri över soporna & kunde aldrig riktigt förstå hur han kunde hetsa så mycket kring skräp. Sedan flyttade vi in hit & numera är det största orosmomentet i mitt liv just soporna. Varje onsdag kommer sopbilen, de tar vår kompost varje vecka & sopor/återvinning varannan vecka. Inte jättekomplicerat med andra ord. Bortsett då från den lilla detaljen att Paul & jag är värdelösa på att komma ihåg att detta sker varje onsdag. Vilket i regel innebär att jag vaknar med ett ryck på onsdagsmornar - springer nedför trappen & ut på gården (mer eller mindre halvklädd) & sliter ned allt skräp till trottoaren i samma stund som sopbilen rundar hörnet på vår gata. Eftersom detta stressar mig något enormt tvingade jag i förra veckan Paul att lägga in en påminnelse om detta. Igår gick larmet precis när jag skulle gå & lägga mig & Paul lovade att ta hand om problemet. So, moi gick till sängs, vaknade vi 6 & frågade om han verkligen tagit ut soporna, fick ett sömnig ja till svar & kunde därför däcka nöjt till klockan nio. Knatade ned för trappen, hällde upp flingor & mjölk, tog en tugga & tittade ut genom fönstret. Helviti. Han hade satt ut soporna istället för återvinningen... Sopbilen bipade i backen, flingorna blev mjukare för varje sekund... KASTADE i mig flingor & bananer i panik, kastade skålen all världens väg & toksprang ut på gården. Lyckades preeecis byta ut soporna mot återvinningen innan det var försent. Nu sitter jag här & känner förståelse för pappa. Stackars sate som fått stå ut med oss i alla år, stackars människa som varit den enda som förstått hur viktigt det är att sköta detta på ett korrekt sätt.
I want my Mayflower!
Önskade mig ju tidigare en liten majblomma & tydligen är den på väg hit - bara det att den inte dykt upp ännu. Oh vad jag hoppas att den kommer fram innan fredag! Naturligtvis inser jag att postgången just nu är skackig, askmolnsåterhämtning & allt det där... Men det kändes ju lite surt igår när Paul & jag kom hem från gymmet & det fanns ett litet brunt kuvert i brevlådan, jag var hundra på att det var till mig. Vilket det naturligtvis inte var, det var till Paul & innehöll en liten bluetooth-adaptor som han fått hitskickat från Hongkong på bara ett par dagar. Hur är det möjligt att en liten teknikpryl från asien kan ta sig hit snabbare än en liten pappblomma från Sverige?!
Suck.
En rolig sak dock. Paul skypade med farmor (i text, farmor skriver på svenska & Paul översätter med hjälp av google) häromdagen & majblomman kom upp i konversationen. Meningen "har mitt brev med majblomman kommit än?" blev med googles hjälp "Has my letter arrived with the Mayflower yet?". Total förvirring hos Paul som inte förstod om det var google´s översättning som spökade eller om farmor helt plötsligt beslutat sig för att driva lite med sin ålder... :)
Camel toe...
En liten språkrelaterad fråga så här på måndagseftermiddagen...
När jag provade träningskläder igår testade jag bland annat ett par lycra-aktiga Nike byxor. Superfin passform på benen, rumpan såg bra ut & de var inte för långa heller. Helrätt & superbra förutom en liten detalj. Det blev liksom ett litet otrevligt veck i grenen på dem... Försökte dra till byxorna men det ville sig inte riktigt, så jag hojtade på Paul för att kolla om det verkligen syntes så mycket. Paul tog en titt & förkunnade sedan "Ida... Um, perhaps you should try to avoid the camel toe look". Alltså, jag förstår var termen kommer ifrån, men jag har aldrig hört den förut - är jag ensam om det? Tydligen är det väldigt väletablerat i det engelska språket, finns till & med på Wikipedia. Den viktigaste frågan kvarstår dock, har detta fenomen även ett svenskt namn? För i så fall har jag totalt missat det...
Maraton-shopping...
Herregud vad bra jag blivit på att shoppa på tid sedan jag blev ihop med Paul. Att shoppa för honom är ungefär som att hamna i koncentrationsläger för normala människor - pinan är liksom etsad över hela hans person. Inte så att han gnäller, nope, han bär kassar & försöker komma med smakråd, men jag försöker alltid skynda på så att han slipper utsättas för mer än nödvändigt. Idag stod shopping på schemat eftersom mina converse checkat in = bara gympaskor att gå i (allt annar är för kallt ännu) & jag inte har någon bra, kort, vårjacka = har fått knata runt i min Patagoniajacka. Eftersom jag inte gillar att känna mig som en stereotyp norrlänning som tycker att det är oki att ha på sig träningsoverall på stan fanns det alltså ett akut shoppingbehov. Dessutom lyckades jag spilla blekmedel på mina enda vettiga träningsbyxor härom veckan, så träningsbyxor & topp stod också med på listan. Dvs, för många objekt för att Paul skulle fungera under hela shoppingrundan... om jag inte skyndade på vill säga. So, på mindre än 60 minuter lyckades jag hitta en liten marinblå jacka (H&M, but whatever), topp & byxor på Lululemon, två små bastoppar i organisk bomull på Banana Republic samt ett par marinblå Minnetonkas.
En del av mig känner "satan i gatan vad bra jag är!" en ganska mkt större del deppar över att jag inte längre har en shoppingkompis a la SussieQ....
Vårkänslor & sömntutor...
Oh so sweet! Temperaturen har numera krupit upp så pass högt att moi bara behöver en tunn jacka & inga scarfs eller handskar för att hålla mig varm. Vilket innebär att powerwalk säsongen definitivt har dragit igång igen. Njöt utav bara tusan igår när jag gick hem från Isolde. Hade tagit mig till Keele (en timme från Isolde´s hus, en halvtimme från vårt) när jag hörde ett tut & Paul svängde upp bakom mig - mkt trevlig, men oväntad, timing. Åkte hem & knölade ned tonfisk-kotletter i marinad - sommarmat med andra ord! Fast det kändes lite för tidigt för rose-vin, det måste liksom drickas utomhus, så det blev en flaska shiraz istället. Under hela middagfixet, samt ett litet tvåtimmars tapetseringsinterval (japp, ännu en fondvägg) låg Mammut utslagen i soffan.
& han är ju söt när han sover, det är han ju... men när han maratonsover på detta sättet innebär det att han kommer att vakna helt hyper. Lite som en femåring på socker. Således försökte vi buffa liv i honom med jämna mellanrum men det var totalt lönlöst. Han var helt förlorad i sin koma. Tills det att vi avslutat middagen & slog oss ned i soffan för att dricka det sista vinet. Då jäklar vaknade han till liv. Fötter jagades, trappen tokruschades det i & en blomkruka flög all världens väg. Sedan deckade han igen. Inom loppet av cirka 20 minuter. Vilket i sin tur innebar att liten var väldigt vaken kring 06.20... Paul förbarmade sig över småsjuka mig & tog morgonpasset. Vilket innebär att man ger honom lite mat, kastar Dolly till honom en eller två gånger & sedan klappar honom 3-5 minuter. Sedan sover han som en stock igen. :)
Lite sorgligt...
kändes det när jag läste morgonens nyheter på nätet. Jag hade verkligen hoppats att Madeleine & Jonas skulle klara sig igenom hela denna mediekris/kärlekskris. De var ju så söta tillsammans. Så mycket mer "levande" än storasyster & hennes stelopererade pojkvän... Men, men, antar att i just kungahuset så är otrohetsaffärer EXTRA svåra att komma över. I mean, det är nog illa i verkliga livet för kretti & pletti - men att ha något sådan utmanglat över hela Sverige blir nog övermäktigt för vem som helst. Tycker synd om dem båda. Det gör däremot inte Paul. Han har döpt om Jonas till "Doofus" & förklarat att han inte tycker att han riktigt har alla hemma. Moi däremot... mnja... Det var väl inte jättesmart att ha ett one night stand med en partyglad 21-åring, inte när man är en offentlig person, men samtidigt känner jag förståelse för honom. Efter åtta års förhållande med mer regler & mer övervakning än något annat normalt par kan jag förstå om han slängde hämningarna lite överbord så där i fyllan & villan.
Flying up in the air...
Igår fick jag mig en liten oväntad flygtur. Var på gymmet med Paul (samt typ 30 pojkscouter... fun) & skulle bara klättra en liten rutt till. Så jag klättrade min, allt frid & fröjd, & så skulle Paul klättra sin. Vid klipp nummer fyra skulle han precis börja dra repet, dvs jag gav honom massa slack, när hans ena hand bara slant av ett grepp. Vilket resulterade i ett litet nätt fall på crikus 5 meter eller så. För mig innebar det att jag i princip åkte upp till första klippet... När en klättrare faller på det viset & den som säkrar åker upp så långt hamnar man ungefär på samma höjd, vilket kan vara rätt vanskligt med tanke på att mitt huvud åker upp & Pauls ben ner, men han lyckades parera & det enda jag slog i var höften. Allt lugnt med andra ord. Det som däremot gjorde lite mer ont var att min hand åkte in i ATC:n så idag har min högra knoge på tummen lite mindre skinn är igår. Galet nog är jag ändå rätt glad att det hände. Har hört skräckhistorier om hur ont det kan göra att fastna i ATC´s och grigri´s men det var inte alls så farligt. Sure, det gjorde ont. Men på inget sätt i närheten av att jag skulle bli så till mig att jag skulle förlora kontrollen på repet. Så, på det stora hela känns det rätt bra - jag kan fixa ett stort fall utan problem. Efter att vi checkat att vi båda var oki åkte vi hem och köpte på oss Jamaican food som vi åt över en delad öl. Vår lilla skål fick bli "to catching".
Prima...
igen! Eller, lite hosta finns väl kvar, men det ignorerar vi. Ska bli så skönt att få komma tillbaka till avdelningen idag, har saknat mitt mikroskop. Inte så mkt annat kanske, men min Zeiss har jag faktiskt saknat rätt rejält. Sedan blir det till att klättra ikväll. Borde väl egentligen ge kroppen lite mer tid att återhämta sig på, men huvudet... Det säger bara KLÄTTRA, så jag får ge upp på den punkten. Fast tanken är att jag ändå klättrar lite lättare saker idag. Ingen poäng med att åka dit & tvinga upp kroppen uppför saker som ligger utanför min kapacitet just nu när min lungkapacitet precis checkat in på normal.
Inte poppis!
Paul & jag köpte en sele till Mammut häromdagen. Idag var det premiär... Inte populärt för fem öre. Selen var definitivt det värsta vi utsatt honom för sedan tratten. Allra värst var naturligtvis att den är försedd med en liten bjällra på ryggen. Mammut tycker att bjällran kan fara ända in i helviti nu på momangen.
Lite annat ljud i skällan blev det när vi kom ut. Då var vi inte riktigt lika vidriga längre.
Faktum var att vi hade det riktigt trevligt alla tre där ute i vårvärmen (nästan 20 grader). Vi passade till & med på att grilla lite kalkon till lunch, årets första BBQ! Fåglarna kvittrade, solen sken & persikoblommorna gjorde vår lilla trädgård helt sagolikt fin.
Sedan kände vi för att gå in igen, eller vi & vi, Paul & jag kände för att gå in. Vilket inte uppskattades av liten. Vi är numera betraktade som onda människor som inte befrämjar underhållning det minsta lilla.
Lite bättre...
Oki, känner mig lite bättre idag. Good. Blir ju fasligt trist om jag blir sängliggande nu, lagom tills våren kommer & världen vaknar till liv. På tal om att vakna... Sov väldigt ryckigt i natt pga underliga dunsar från nedervåningen. Den skyldige?
Mammut naturligtvis. Som numera tycker att hans ALLRA bästa leksak är den nya hårborste vi införskaffat åt honom. "Den ska DÖ!" verkar vara ledstjärnan.
Uschlig...
Igår var Paul & jag på solig promenad i High Park. Mission - kolla in körsbärsträden som precis slagit ut i blom. Otroligt vackert! Endast två saker var dåliga: 1) att Paul fortsatt envisas med att ta kort underifrån så att man ser helt småtjock ut 2) att det var i princip omöjligt att ta kort över huvud taget eftersom hela parken var SMOCKFULL av asiater som alla var där för att få en liten fläkt av hemlandet. Asiater (läs Japaner) har ett underligt förhållande till körsbärsträd. Typ lite som jag & syre.
Efter den dagens D-vitaminkur åkte vi hem till Pauls föräldrar för mastodontmiddag. Åt & kraschade i soffan. Apförkyld på typ nolltid. Så nu sitter jag här hemma i soffan & tycker synd om mig själv. Hela kroppen värker & huvudet är bommulsfyllt. Paul har dock varit snäll & hämtat jobbmaterial på avdelningen så jag har iaf att göra. Värsta som finns är att känna sig krasslig OCH uttråkad.
Före & efter...
Satte som sagt upp en fondvägg igår. Paul var ytterst tveksam innan företaget satte igång eftersom han aldrig tapetserat förut medan moi som vanligt var optimistisk till konceptet. Fastän jag heller aldrig tapetserat... Anyway, så här såg det ut innan:
& så här ser det ut nu.
Lite mer ska dock komma till, har nämligen köpt en ny stor spegel som ska upp på väggen. Tidigare har vi haft en stor IKEA-spegel där, men den har förvisats ned till vardagsrummet eftersom den är en riktig clownspegel. Spelar ingen roll hur bra "smaldag" man än har, i vertikalt led ser man ändå ut som en liten pumpa när man kikar in i den spegeln. I horisontalt läge däremot, så som den nu hänger, ja då ser man helt plötsligt väldigt smärt & smidig ut. Således har vi (lite självbedrägeri skadar aldrig!) hängt upp den mitt emot matsalsbordet.
Duktig!
Jäklat vad duktig jag tycker att jag har varit idag. Paul & jag smällde först upp tapeter på en fondvägg (visar foto imorgon då det är bättre ljus) & storhandlade. Sedan drog han iväg på födelsedagsfest (för en gammal skolkamrat = bara gamla människor, så jag valde att stanna hemma) & jag tog itu med projekt vårstädning. Dvs:
1) Plantera vårblommor i krukorna på trappen
2) Städa duschen - apa också att kalk ska vara så svårt att få bort
3) Städa hela badrummet
4) Vädra ut alla sängkläder
5) Dammtorka hela huset, inklusive golvlister
6) Sopa hela huset
7) Moppa alla trappor samt kök, hallen på ovanvåningen, badrummet & sovrummet
8) Tvätta & vika två maskiner tvätt
9) Bädda rent
Belönade mig själv med stekta pilgrimsmusslor & ugnsbakad sötpotatis. Samt lite rödvin. Man FÅR dricka lite fastän man är helt själv om man ägnat större delen av dagen åt att tokarbeta. Dessutom gottar jag mig lite åt ensamheten & spenderar min fina egentid med att lyssna på gamla (nej mamma, jag har INTE börjat gilla Carola - men det är ju liite kul att kolla på den låt som vann det år jag föddes. Jo/Sussie [herre att Kikki var SÅ small, blir att hålla igen medan man kan!], Magnus, håll tillgodo!) schlagerlåtar på youtube. Både underhållande, fint & lite nostalgi.
Tack för den då...
Redan vid kvart över 6 började Mammut pipa & skrapa på täcket. Lyckades lura honom att sova liiite till, men 07.20 var olyckan monumental & det var bara att börja dagen. Så vi inledde med spännande övningar i badrummet (finns inget roligare än när toaletten spolar), frukost för oss båda & så fem minuters gos innan små ögon blev trötta igen...
Det känns ju lite orättvist av honom att göra på detta sättet. Väcka mig & sedan bara somna ifrån. För nu sitter ju jag här, sockerhög som ett hus på raisin bran & frukyoghurt, & har noll chans att somna om. Ute är det riktigt trist så det känns ju inte heller som om jag vill fånga ögonblicket & ge mig ut på promenad. Så vad göra? Bok #3 i Twilight?
Clash of the Titans...
blev förövrigt gårdagens filmval. I 3D, vilket så här i efterhand känns lite överflödigt. 3D gör sig liksom bättre när allt är fullt av färger, glatt & mysigt. Inte fullt lika mycket när allt går i grått, svart, brunt & blod... Nåja, filmen var i alla fall helt oki. Inget mästerstycke direkt, & har man full koll på sin grekiska mytologi ska man definitivt skippa (Io hade ABSOLUT inte formen av en ko), men rätt spännande. Bäst var Ralph Fiennes som Hades men det var också rätt kul att se Mads Mikkelsen som härdad krigare i läderkjol. Sämst med filmen var att den började så tidigt att vi tvingades tokstressa dit från vår middag vilket gjorde att moi var så full av sushi & sashimi att jag helt enkelt inte kunde förmå mig att köpa min obligatoriska hink med iste. Very disappointing - att förundras över nordamerikansk överkonsumtion är liksom halva nöjet med att gå på bio här.
Mammi...
om du inte redan skickat paketet med mitt torrschampoo, hade du kunnat packa ned en liten majblomma också? Saknar Sverige jättemycket just nu & hade känt mig lite mer "delaktig" om jag åtminstonde kunnat stoltsera med en liten blomma på bröstet.
Dagens doft-status...
Hitt: Doften av nyklippt gräs på vägen till UofT´s bokhandel. Sommaren känns ögonblickligen som om den redan vore här.
Miss: Min stora scarf som jag nyss draperade in mig i eftersom jag kände mig lite kylig. Hade ju varit trevligt om jag tvättat den efter resan till Joshua Tree (då vi ju inte hade tillgång till dusch på fem dagar samt varje kväll ägnades åt lägereldsaktiviteter).
Sweet!
Super, Jörgs nya masterstudent har börjat jobba i mitt labb. Vilket innebär att moi inte längre ses som den dummaste varelsen i rummet. Väldigt trevligt att vara lite off the hook för en gångs skull. Sedan kan jag väl tycka lite synd om henna då & då, men å andra sidan:
1) Bättre hon än jag
2) Jag har dragit lasset länge nog på egen hand
3) Hon är faktiskt rätt seg
Så, på det stora hela har detta varit en BRA vecka så här långt. Extra trevligt är det att helgen närmar sig, ikväll ska Paul & jag gå ut & äta middag & sedan gå på bio & imorgon har jag en dejt med Isolde & sedan kommer helgen & friheten. Perfekt!
Tankar kärlek...
Hepp, det blir jobbdag idag - har inte samvete att pysa iväg på äventyr. Känner hur ångesten kommer att komma krypande om jag struntar i att arbeta idag. So, morgonen har ägnats åt att summera mina studenters slutbetyg samt tanka upp kärlek från Mammut. Den lilla goseivraren har bott i mitt knä sedan jag steg upp för cirka tre timmar sedan. Är således täckt med ett TJOCKT lager katthår. Kattungar, vinterpäls & vår går inte hand i hand. Tror att katten snart kommer att vara naken som en liten råtta om detta fortsätter. TUR att klädrullar kostar typ nada på IKEA! :)
I valet & kvalet...
Klockan är 7.48 här i Toronto. Moi har precis ätit frukost & måste komma fram till ett beslut gällande vad jag ska ägna dagen åt typ NU. Antingen är jag duktig & jobbar (gud vet att det finns att göra) eller så blir det playing hooky istället, vilket innebär att vi drar till Buffalo Craig & klättrar. Vill ut så otroligt mkt eftersom det ska bli sol idag & de kommande tre dagarna innebär regn. Fast så ligger samvetet där & gnager & säger att jag faktiskt inte har tid med att roa mig på arbetstid. Så vad är värst - sitta inne & sucka över att jag inte är ute i friheten eller ha roligt nu & sedan drabbas av total "herregud hur kunde skjuta upp allt detta?!" ångest...
The world is full of drama...
Idag är det en sån där dag när jag bara känner att alla borde spänna av lite. Stiga ned från alla höga hästar, "gud vad du har sårat mig nu!" & allmän egofixering. Tänk så mycket lättare livet varit om alla bara varit lite mer mañana & haft lite mindre känsliga tår. Är det bara jag som känner att hela världen går mot att bli allmänt stingsligare? Folk stör sig på "..." i slutet av meningar eftersom de tror att det betyder något annat, andra blir irriterade & tar det som personliga påhopp om man begår ett litet socialt övertramp eller ve & fasa inte svarar på varje mail som de skickar till en. Just nu vill jag vara
här, förutsatt att stället inte har någon telefon eller internetkontakt. Önskar lite smått att jag aldrig blivit introducerad till vare sig mail, facebook eller mobiltelefon. Önskar att det vore lite som när jag var liten, när man sprang över till grannen & knackade på för att fråga om man kunde leka. Ni vet, den där svunna tiden när man inte messade någon först när man vill ringa efter klockan 10...
Tål ingenting...
Alltså, lite skäms jag över att skriva dessa rader... Paul & jag såg Twilight igår (sög tokhårt) & efter det var min natt i princip totalt förstörd. Låg på helspänn tills jag somnade & sedan var natten en enda lång flykt från blodtörstiga vampyrer. Oki, så JA, jag blev totalt traumatiserad av att se Exorcisten som tolvåring. Men nog ska jag väl ändå kunna se en film om vampyrer riktad mot 14-åringar när jag är 26?! Paul tyckte naturligtvis att detta var jätteroligt & retades glatt genom att komma med vampyr-referenser tills dess att jag slog honom på armen. Vid 4 imorse vaknade jag med ett panikryck eftersom jag var säker på att vampyrerna var där för att ta mig. Kände mig ju liiite dum när jag insåg att "vampyr-ljuden" var Mammut som satt & kräktes på golvet. Moi är alltså en total wimp....
So late - but now I've sold my sole to S. Meyer too...
Precis som med Harry Potter är jag cirkus 100 år efter alla andra när det kommer till Twilight böckerna. Köpte på mig den första på LAX för att försöka fördriva dödsångesten på flygplanet (vilket ju rätt tydligt poängterar att jag inte är helt fokuserad i närheten av flygplan - smart att köpa på sig en bok om vampyrer när man fruktar ond & bråd död) & läste ungefär 10 sidor på planet innan jag gav upp & fokuserade på andningsövningar. Väl hemma dock... Läste ut alla femhundra sidor på cirka 4-5 timmar. Slutsats, jag ville ha mer... Så, igår åkte vi till Indigo & moi plockade på sig bok två & tre. Bok fyra finns inte i pocket ännu, så jag lurar på den lite till.
Nu, så här vid tio-snåret på morgonen BORDE jag väcka Paul & lite käckt svänga ihop lunchmatsäck & klättrarattiraljer. Istället finner jag mig forsätta in på kapitel fyra i New Moon. Bokmalen i mig känner att permanent semester allt vore något...
Ut igen - klättrarsäsongen har börjat!
Hepp! Blir ut & klättra lite idag igen, ska bli 17 grader varmt & sol så det måste utnyttjas. Fast... Lika varmt & skönt som i californien lär det ju inte bli...
Inget t-shirt väder här precis. Utsikten kommer väl inte heller att vara den allra bästa...
MEN! Vad som kommer att vara riktigt sjukt skönt är att när dagens stapatser är avklarade, då är det bara att sätta sig i vår fina SAAB - glida hem, gosa med Mammut & ta en dusch. Prima! Nu är ju i & för sig planen att all tid efter hemkomst ska ägnas åt att tapetsera om en vägg (Paul) & måla om en byrå (moi) så ingen rast ingen ro. However, lite hushållsjobb av det slaget är grymt mkt roligare än att behöva skaka ur ett halvkilo sand från sin sovsäck. :)
Climbing in California...
Så var man tillbaka på kanadensisk mark igen! Från plus 24 till apkallt idag med temperaturer kring 4. Tack & lov blir det cirka 10 grader varmare till helgen. I vilket fall, är grymt skönt att vara hemma igen. LYXEN att ta en dusch när helst man vill & sova i en riktig säng med en riktig kudde... Oslagbart. Tältliv i en vecka fungerade, men herre gud vad trevligt det är med toaletter som går att spola & värme som kommer från element istället för lägereldar.
Men en sak ligger ju Toronto rejält i lä i - bergen. Så otroligt vackert det är ute i öknen! Färgen på klipporna när solen stiger upp är sagolik.
Sedan är det sjukt roligt att bara hajka runt i landskapet. Titta på ödlor & studsa mellan klippblock...
För att inte tala om klättringen...
Sedan är det rätt kul att bara kika på stenen så där rent allmänt...
Eller så är det bara för att jag är geolog & därmed så där lite överlag yrkesskadad... En sak kan dock rekommenderas till andra ökenvandrare. Försök inte kamoflera smutsigt hår med den strikta tyska looken med mittbena. Min hårbotten känns fortfarande som bacon.
