MsBree

Så jag köpte ju de där totalt oorganiska vaniljbönorna av en specifik orsak.
Had to make cookies!
Så det blev Vanilla Bean Chocolate Chip Cookies.

Jag älskar fänkål & blir alltid lite glad i själen när jag hittar ett nytt recept med denna ingrediens. Idag blev det fänkål i kombo med organiskt kyckling. Inte kalkon alltså, de hade liksom inga lämpliga bitar att tillgå i affären. Kände liksom inte för fågelbit i magnituden mitt lår...

Anyway, superlätt & väldigt god middag. Allt jag gjorde var att vända två kycklingfiléer i salt & peppar. Hettade upp lite olivolja i stekpannan, stekyta på kycklingen & så i med två grovklyftade tomater & en hackad fänkål. Stekte alltihop någon minut, sedan tillsatte jag 2 msk balsamico (granatfruktsvariant i mitt fall) & så småkokade jag allt under lock i 10 min. Sedan en näve färsk basilika på det hela - mycket för att jag tycker att det är otroligt gott, men också för att Paul har en blind fläck när det kommer till basilika. Oavsett om den kommer i färsk eller torkad form blir han helt så där mateftertänksam & bara "men vad är det här för smak nu igen...?". Varpå jag ALLTID svarar "Basil, as usual Manuel...".

Ville att kvällens middag skulle ha lite semesterkänsla & andas exotiska vibbar. So, googlade lite uppslag på temat Bermuda & föll tillslut för receptet "Karibisk Lax". Nu är det kanske väl generöst att klassa Bermuda som Karibien - men close enough! Vi kom fram till att vi gillade resultatet något mer som koncept än som realitet. Det kändes helt klockrent med romen på planeringsstadiet, men själva smakupplevelsen var en sån där "Hm... tycker jag EGENTLIGEN om det här...". Är fortfarande inte helt säker. Får testa vidare. Nästa gång kör vi på whiskey, enligt beslut från mig. Paul pushar för punchmarinad - men det känns lite för äventyrligt.

Jag älskar risifrutti. Jag älskar grekisk yoghurt. I veckan hittade jag den här nyheten på mejerihyllan, jublade inombords av lycka - det kunde ju liksom inte bli annat än en hitt!

Sedan har jag gått & ruvat på den här lilla bunken, sparat den tills idag då vi ska på brunch = bara liten frukost hemma för att stå sig tills äggfrossan. Så jag plockade ut min lilla skatt, kröp ner i soffan & förberedde mig på yoghurtnjutning de luxe. Så bidde det inte. Yoghurten var så sur att mitt ansikte förvreds till ett skrumpet äpple, munnen dog av surhetschock. Försökte panikkompensera med sylten, vilket hade helt omvänt resultat. MÄNGDEN socker fick det att snurra i huvudet. Jäkla lurendrejeribytta... major matbesvikelse. Nu hoppas vi att frukost nummer två kommer att bli mer lyckad.

Velade fram & tillbaka över fredagsmysmaten... sedan bestämde jag mig för att bara köra på något som jag verkligen älskar. Musslor. Ett helt nät absolut nylevererade musslor, som smakade fantastiskt ihop med surdegsbröd & ost från Niagaraområdet. Plus bubbel, som vi använde för att skåla för ett helt tjog saker.

Däribland att vi planerar en liten påsktripp. Destination ännu inte helt spikad, men det verkar som att det blir flyga nedöver samt lite road trip. Jag tänker klassiker på radion, beef jerkey på påse & vidder så långt ögat når. Om det kommer bli bra, you bett!

Vacklade ut från baby showern något omtöcknat... det var liksom så surrealistiskt att jag fortfarande försöker smälta vissa delar (men, jag vill poängtera att det var bättre den här gången än förra eftersom jag inte blev matförgiftad). Pallrade mig hem i kylan & förkunnade att vi behövde middag & en pratstund vid matsalsbordet (i.e. om vi någon gång får barn & din mor gör något sådant mot mig begär jag ensam vårdnad). Eftersom jag fått en lätt överdos av nordamerika förkunnade jag att middagens tema var "så långt bort från denna kontinenten som vi kan komma". Så det blev känguru & växtlighet från mexico.
'

Jag stekte fläskfilé, kastade ner svamp, repade timjan, passade på tranbären, gjorde sås på svartvinbärssaft & enbär...

Paul skivade en halv avokado...

Det är så roligt med personer som inte känner sig hemma i köket - de snöar liksom totalt in på ett, möjligtvis två, moment som de förfinar till perfektion. För på så sätt finns det inte tid till att göra något annat - något som de inte bemästrar. Paul har bara tagit sina första stapplande steg på avokadokarvarbanan... men jag undrar, vart kommer det hela att sluta?

Anledningen till min saffransefterlysning är ju att jag håller på att sätta ihop en liten saffranskokbok & min fina vän Christina. Hon är nämligen väldigt nyfiken på hur vi svenskar använder denna krydda. Så ni kan ju tro att jag blev glad idag när Matilda tipsade mig om recept.nu - för emigranten Ida var det här en helt ny sida att upptäcka. Eftersom de hade massor av saffrans recept så blev jag själaglad & ögnade igenom en 400 eller så på ett bräde. Tjoade till av glädje när jag hittade ett recept skapat av Christina Schollin. Alltså, ett saffrans recept från en Christina till en annan Christina. Som hittat!

Så naturligtvis var det just denna rätt som serverades ikväll - Paul & jag är helt eniga om att den kammar hem fyra av fem möjliga vantklädda tummar.

För mig är söndagar den typen av dagar då man måste göra det lite extra trevligt. So. Brunch är ett måste. Idag blev det äggmuffins!

Bara hacka lite favoritgrönsaker (idag blev det rödlök, paprika & tomat) - tippa ner i muffinsformar & slå på äggstanning. Grädda i 200 grader 20-30 minuter. För att förstärka cupcake feelingen, mosa lite avokado med cream cheese & kryddor & sprid ut över toppen. Superlätt att göra & utan en massa otrevliga fetter & mjöl. Perfekt så här innan julen - är ju liksom lite trist om kläderna stramar redan INNAN man bänkar sig vid julbordet.

Ni vet den där gravlaxen jag lovat att ta med till avdelningens potluck... under min promenad insåg jag att jag de facto KÖPT laxen, men gravat den - det hade jag inte. Lite lätt misslyckat. För att dyka upp med laxbiten i ogravat skick & hävda att sashimi är en svensk nationalrätt känns ju inte så där jätteaktuellt. So. Laxen blev middag istället & så får jag uppoffra en av mina sidor med norsk gravlax som jag köpte under SWEAs marknad.

Men eftersom jag ju faktiskt lovat hemgravad lax kände jag att jag behövde väga upp det hela lite. Så jag satte igång projekt bak med Paul som assistent...

Vilket jag får se som "två flugor i en smäll" - för resultatet, ja det får helt enkelt bli lucka nummer två!

Drog igång en marinad för kvällens middag, en marinad innehållandes salvia. För de som inte är insatta i det canadensiska köket - salvia är en viktig beståndsdel i "stuffing", alltså kalkonfyllning. Plockade ur salvian ur paketet & fick bara världens kalkon flash back. Till saken hör att Paul & jag totalt föråt oss på kalkon i år. Det har knappt varit så att vi ens kunnat äta kyckling & faktiskt, jag fick typ hulkningar över diskbänken bara av salviadoften. Blir lite stirrig av detta. Om en månad är vi tillbaka här i Toronto efter julfirandet i Sverige & då är det dags för ännu mer kalkon... Bävar lite.

Så jag fick snabbväga upp det hela med att pula i mig något som var så långt från salvia som jag kunde komma på. Fick bli lite saffransyoghurt med clementin.

Efter att ha tröstslevat i mig min lilla kopp kändes det mycket bättre - jag har återfått tron på att jag ska överleva även julens kalkonfrossa.

Vinkade av Paul i morse med hela laddningen hjärtkakor. Han är ett sånt kakmonster att jag måste se till att han inte äter allt själv - så jag pådyvlar hans kontor kakor med jämna mellanrum. Fast vissa bakresultat behåller vi, så som mina saffransbiscotti. Bakade med fullkorn så att jag kan låtsas att de inte är kakor... Jo det här är boarder line, men jag har gett mig själv permission på just biscotti.

Till ett litet glas portvin får jag ta en då & då. Faktiskt!

Förrutom det där granatäppleberoendet så är jag också helt såld på kanel. Tycker att det är så vansinnigt gott till kött - till dagens lilla stekbit rev jag lite citronskal, blandade med ett kryddmått var av kanel, ingefära, allspice & muskotnöt & vände köttets sidor i blandningen. Sedan, en minut stekyta på var sida - in i ugnen, låg värme under 30-40 min. Perfekt kött & åh så gott.

Saffransbröd följdes upp av musselsoppa som följdes upp av hallonkakor.
Fast utan hål - jag kände hur orken bara sinade ut ur kroppen när jag jag försökte pillra ut det första hålet & det såg ut som om någon med en schäfers IQ satts på jobbet.

Paul deltog inte i baket pga migrän - så jag tillverkade en specialkaka till honom för att försöka få honom att må lite bättre.

Det fungerade. Han kom tillbaka till de levandes skara med ett svagt leende - kakor, they has the power!

Eller, jag behöver ju inte låtsas egentligen - det är ju på östkusten jag hänger. Fast jag tänker mer New England/Maine när jag lagar clam chowder. Dagens soppa får 3.5 från Paul, & 3 från mig. Smaken var god, men återigen - gillade inte konsistensen.

Färgen ska vi ju bara inte tala om...

Är det advent så är det... då måste man ha söndagsfrukost som smäller lite högre. Så igårkväll, efter att jag putsat köksfönstret & Paul hängt vår första julstjärna, satte jag igång med en brödsats. Saffranslimpa. Fast jag gjorde bara en halv sats, använde fullkornsmjöl & så den obligatoriska torrjästen... mutter, mutter... urusla Canada med sin frånvaro av färsk jäst. Anyway, efter att ha rotat igenom skåpen tvingades jag inse att mitt jästförråd stämplats med bäst före 2009. Så jag tillsatte lite baking soda också, i något slags hängsle & skärp tänk.

Sedan följde jag Karins råd & kalljäste degen över natten. Vilket resulterade i en liten gyllengul limpa som inte kunde extraknäcka som tegelsten. Med tanke på förutsättningarna så blev jag klappaihändernaförtjust.

Jag valde att bre färskost på min macka, samt dekorera med gurka & lite havssalt. Paul... tja, Paul är & förblir en äkta canadensare.

Han hävdade att det var gott & frågade om jag ville smaka. Kände mig väldigt skandinavisk & oäventyrlig & avböjde således.

Grönkålssoppa blir det nog aldrig mer i det Janssonska/Chvostekska hemmet. Ingen höjdare. Fastän jag modiferade ursprungsreceptet hejvilt så blev resultatet mest väldigt fiberrikt. Det var lite som att äta cellulosa. Jag kände mig som en termit.

Om man ska betygsätta... nej men orka. Vi säger bara så här - SWEAs julbileeumsmiddag kommer INTE att ha grönkålssoppa på menyn. For sure.

So - nu känker jag att det är dags att avancera vidare till andra soppor - röda kanske?

Nu ligger det till på det sättet att SWEA Toronto firar 30 år nästa år, dessutom är vi värdar för ett regionmöte - dvs, Sweor från hela nordamerika kommer att dimpa ner här i maj. Som en del av det är tanken att vi ska skapa en jubileeums meny, en meny som vi ska tävla fram. Jag som tillhör SWEA Central har hamnad i "sopplaget" - med tävlingsdatum satt till den 8e December. Var väl inte helt inställd på att tävla med just soppa, så jag känner mig lite ställd. Vad i helsike ska jag hitta på? Så nu blir det till att experimentera med soppa de närmaste veckorna! Paul får agera marsvin. Först ut blev något så otippat som ärtsoppa (har ju skytt ärtor sedan urminnes tider, men nu hittade jag en påse ärtor i frysen som vår kattvaktstant lämnat kvar & drabbades av "du skall inte slänga mat").

Soppan blev alltså oväntat god. Enda problemet, den var så enkel att göra att det känns närmast pinsamt att tävla med den. Detta var det enda jag gjorde: 300 gram ärtor i en kastrull, på med 3.5dl vatten & en buljongtärning (skulle vara kyckling, men jag hade bara grönsaks - det dög det med) & koka upp. Mixa med stavmixer. Sleva ned en hel avokado, 3.5 dl vatten till & en halv buljongtärning på det. Mixa tills soppan är slät. Servera med grekisk yoghurt. Klart!

Efter Jo´s tips om linser i chillin kände jag mig lite inspirerad! Så det blev linssoppa till middag.

Alltid när jag lagar linser känner jag mig helt hippie, nästan så att jag känner hur håret växer ut i armhålorna. Idag förstärktes den känslan av valet av middagskonversation - Occupy Toronto. Fast min ståndpunkt i frågan är "men förihelvitte, klipp er & skaffa er ett jobb om ni vill göra skillnad!". Så jag hade nog varit en rätt usel hippie... oh well, jag passar ändå inte i pannband & så kan jag inte spela gitarr eller tamburin heller.

När pappa & jag hängde vid poolen på Gran Canaria så passade vi på att prata lite mat, sånt som är bra för en & sånt som är skit. Pappa ville veta hur jag gör min chilli - så pa, här kommer receptet!

1) Börja med lök, jag brukar ta två gula & så många vitlöksklyftor som jag har tålamod att pillra bort skalet från. Sedan kör jag allt i matberedaren, hacka lök för hand är ett straff jämnbördigt med att rensa avloppet.

2) Fräs löken i LITE olja. Här brukar svensken gå helt i överstyr & tippa i halva flaskan med olivolja & mumla något om medelhavsdiet. Wake up, det är olja. Olja = fet. Punkt. Stek löken först på svag värme, då vattnar den sig & bränner inte vid.
3) Kvarta ett gäng tomater & tippa i. Jag höftade i 6 den här gången. Kasta ned lite buljongtärningar, jag tog 2 plus lite flytande idag.

4) Sedan krovhackar du 1-2 paprikor. Låt bli den gröna, den smakar bara som om du trillat framstupa på gräsmattan med öppen mun. Tippa i.

5) Riv två morötter & känn hur hälsosam du är! Tillsätt även en laddning köttfärs, idag blev det ungefär 400 gram.

6) Tillsätt lite chilli.

7) Titta ner i grytan & förundras över hur ledsamt det hela ser ut.

8) Tillsätt torkad chilli, lökpulver, cayennepeppar, peppar & paprikapulver. Sedan ÖSER du ner kummin & kanel. Det ska vara så mycket att du nyser. Sedan tillsätter du ungefär lika mycket till. Ge dig inte förrän chillin är helt trög & mörk i färgen.

9) Dra bort från värmen, tippa ned kidneybönorna eller vilken bönmix man nu föredrar. Smaka av. Tillsätt ÄNNUMERA kanel & kummin. Smaka av & tillsätt kryddor tills du är nöjd. Ös upp i en skål, klutta på grekiskt yoghurt & toppa med en näve färsk persilja. Trotsa mors uppfostran & ät det hela med sked!