Different attitude when it comes to food...

Läste ett inlägg om rester av Amy von Sydow - hur det kastas enorma mängder fullt ätbar mat i USA. Här i Canada har jag sett samma attityd, folk är himla duktiga på att släpa hem mat - inte fullt lika bra på att faktiskt äta upp det som inhandlats. Lite tror jag att det hänger ihop med utbudet, det finns ju så mycket att välja på att man lätt blir ha-galen i affären & förköper sig. Dessutom så tror jag att take out/eat out kulturen också sätter käppar i hjulet. Det är lätt hänt att man är så trött vid slutet på dagen att man bara inte ORKAR laga till något till middag - så man plockar upp lite sushi på vägen hem & ignorerar maten som slokar i kylskåpet. Eftersom jag verkligen hatar att kasta mat gör det ont i själen varje gång något åker i "the green bin", så jag försöker laga mat med hållbarhet i åtanke. Vet jag att babyspenated inte håller så värst länge till, ja då blir det sallad till middag. Ser sellerin ledsen ut - soppa eller gryta - & varje gång jag "räddar" någon råvara från sopen så känner jag mig helt lilla huset på prärien duktigt. Paul däremot ser alltid grymt tveksam ut när jag bara "So we will have pork tenderloin and mushrooms for dinner, otherwise I'll have to toss the mushrooms tomorrow". Hans ansiktsuttryck vid de här tillfällerna ser lite ut som om jag sagt "So, I digged out some stuff from the green bin because I didn't really feel like walking to Loblaws". MEN. Eftersom det är jag som står för matlagningen så får han leva med det - att inte kasta mat i onödan är något jag har med mig från det att jag var liten. Pauls inställning till detta är att det är en väldigt svensk attityd & i så fall får jag väl lägga det till listan över "Saker som Sverige är bättre på än Canada".


Dagens DUBBELSVENSKA lunch - överbliven lax från gårdagens middag samt intag av sagda lunch i vårt lilla solrum. Det är nämligen så varmt numera att vi kan äta där ute igen, helt utomhus bangar jag ännu, men snart så! Ännu en sak jag har med mig från Sverige, Paul har sammanlagt i sitt liv aldrig ätit utomhus så mycket som vad han gjort de senaste 3.5 åren.

Small shoes...

Det här med petits-choux visade sig vara ett obekant fenomen för Paul. Han bara "What, small shoes?"... I vilket fall, kring 4 tiden idag hade vi fått till ett bra SWEA-foto på de små kräken & sedan slog vi oss ner med var sitt pytteglas punch & drog i oss ett gäng var.


Som vanligt fuskade jag med tanternas recept. För de är SÅ fett/grädd/majonäs-stinna att jag bara känner hur artärerna kalkar igen när jag läser igen instruktionerna. Kan helt enkelt inte förmå mig att tåtta ihop saker enligt instruktion. So, de små skorna - lagades med fullkornsmjöl istället för vanligt, samt 0% grekisk yoghurt som substitut för majonäs.

Vår första saffranspannkaka...

Har satt min fot på Gotland en enda gång (dessvärre, för hjälp så fint det är där - för att inte tala om alla fossiler, skattkammare!) & då stod inte saffranspannkaka på schemat. Kan inte riktigt komma ihåg vad vi åt under den där exkursionen, vilket ju kan bero på att det var just en geologexkursion = vinet flödade rätt friskt, but anyway... Idag var det i alla fall saffranspannkakepremiär för både Paul & mig. Efter att vi fått till ett riktigt bra foto (tack gode gud) packade vi undan rekvisitan & slog oss ner med ett glas vitt & så pannkakan. Lite oortodox middag, men det är det som är charmen med att vara vuxen - man kan äta lite tokigt om man känner för det!


Om vi tyckte om det? Tja. Det var helt ok, men inte så där världsomvälvande gott. Fast med färska blåbär & hjortronsylt går det mesta ner! Nästa gång vi lagar guteinspirerad mat får det dock bli lamm.

Den helvetes soppan...

Jag blir vansinnig. Att det ska vara så FRUKTANSVÄRT SVÅRT att få till ett bra kort på soppa. Trodde aldrig att lite vatten, buljongtärning & avokado skulle kunna ta upp TVÅ timmar av min dag. Men. Så är det - i två timmar flyttade jag runt skedar, porslin & kex... Resultatet? En bild jag kan leva med, men inget som känns så där klockrent. Suck. Nu fortsätter "the cruel mistress of food photography" med saffranspannkaka. Jag känner hur jag redan börjar bli tunnhårig av stress.


Fan... jag kanske bara ska baka lite småkakor istället...

It might have sucked as a melon scoop...

Pauls mamma serverar alltid melon i små runda bollar som hon skopat ut med något som liknar en liten glass-skopa. Jag har avundats henne den där lilla skopan i flera år, så när jag för ett tag sedan hittade en liknande slog jag naturligtvis till. Bara det att det inte blev så bra. Mina melonbollar blev liksom bara halvklot - det ville sig helt enkelt inte & jag hatade den värdelösa lilla manicken fram tills igår. För under gårdagens masstillverkning av kakor visade det sig att melonskopan faktiskt var väldigt användbar. Den var perfekt för att ta ut deg med så att kakorna blev jämnstora - något som var extra användbart med tanke på att Paul "The Kitchen Retard" tjänade som hjälpreda.


App, mycket nöjd över att melonskopan trots allt visade sig vara en VÄLDIGT nödvändig & vettig investering!

Cookie Bonanza!

Hela helgen har det kliat i fingrarna efter att fylla huset med kakdoft! Fast så sprang tiden iväg så där som den brukar & det blev inte av. Förrän idag, för när jag knatade hem vid sextiden & det forfarande var ljust ute (vi bytte till sommartid den här helgen) väcktes baklusten till liv något enormt. Så jag pallrade mig hem det fortaste benen bar & så drog jag igång! Startade med ett gäng jordnötssmörsbaserade kakor - Paul har ju en förkärlek för just den ingrediensen.


Jordnötskrämsfyllda chokladkakor:

Värm ugnen till 177 grader. Blanda 3.5 dl (1.5 cups) vetemjöl, 1.2 dl (0.5 cups) kakao & 0.5 tsk natriumbikarbonat - ställ åt sidan. Rör ihop 113 g (0.5 cups) mjukt smör med 1.2 dl (0.5 cups) strösocker, 1.2 dl (0.5 cups) farinsocker, 0.6 dl (0.25 cups) jordnötssmör, 1 ägg, 1 msk mjölk & 1 tsk vanilj. Rör till en smidig massa, tillsätt sedan mjölblandningen. Forma cirka 30 kulor av degen (ping pong storlek). Blanda sedan 1.8 dl (0.75 cups) florsocker med 1.2 dl (0.5 cups) jordnötssmör till en slät massa & använd denna till att forma tärningsstora kulor. Tag en chokladkula - tryck ut i handflatan, lägg i en bit jordnötsfyllning, vik ihop & rulla till en stor kula. Placera kulan på en plåt med bakplåtspapper. Doppa sedan botten av ett glas i strösocker & använd glaset till att platta till kulan så att den blir lite knappt 1 cm hög. Baka kakorna 8-10 minuter, låt svalna på plåten 1 minut innan du för över dem till ett galler för att kallna.


Styling...

Om man ska sammanfatta den här söndagen så här långt... styling. Dels av hemmet, målbilden var ett bohag utan ett tunt lager katthår - vi är väl någonstanns halvvägs där. Sedan har vi också roat oss med att försöka få till en bra bild på avokadosoppa, lättare sagt än gjort. Vi preppade & höll på & Paul knäppte bild efter bild med när jag ser resultatet... nja. Det känns mest platt & trist. Jag är rädd för att det är gör om & gör rätt som gäller nu, bara det att Paul & jag inte vet hur vi ska få till det där rättet.


Paul has a new favourite...

Vår vän Helen fyllde 40 igår & det var vi ju tvugna att fira! Eftersom Helen är lite bohemisk av sig så gällde "kom när ni kommer & vill ni ta med något så sure". Så efter att Paul & jag snurrat runt i stan & hämtat upp porslin, shoppat lite kläder (Paul har nya byxor nu & jag en ny laddning marinblått) stressade vi hem för att baka liten kaka. Drog ut alla ingredienser & sprang sedan upp i duschen medan smöret mjuknade. Sedan ner igen & så blev det en laddning av Pauls favoritkakor samt en helt ny version av peanutbutter cookies.


Föll för att de liknade hallongrottor så mycket... en av mina favoritkakor back in the fat days.

Väldigt enkla att svänga ihop & hela huset luktade lite bakhimmel efter att de gräddats! Ifall att någon vill prova:

Värm ugnen till 177 grader. Blanda sedan 3 dl vetemjöl med 1/2 tsk var av natriumbikarbonat, bakpulver & salt. Ställ undan de torra ingredienserna, ta fram en ny bunke & rör ihop 1.8 dl jordnötssmör med 113g smör, 0.75 dl strösocker & 0.75 dl farinsocker. Knäck ner ett stort ägg & tillsätt 1 tsk vaniljextrakt. Blanda, blanda, blanda. Vispa sedan ner de torra ingrediensera, forma små kulor av degen & rulla dem i strösocker. Placera kulorna på en plåt med bakplåtspapper (gud... heter det så? Hjärnsläpp på svenskan där...) & grädda i tio minuter. Plocka ut plåten & tryck ett hål i varje kaka med något lämpligt verktyg. Ställ in i ugnen ytterligare 6 minuter. Plocka ut igen & skeda ner lite valfri sylt i varje hål. Grädda en minut till. Förklara för pojkvän att han INTE får äta alla kakor.


You have to try!

Igår drabbades jag av BEGÄR efter viltkött. Har ju vuxit upp på älgkött (japp, hemma hos oss får man till & med älgtacos!) & det är något jag verkligen saknar. Så igår tvingade jag Paul att köpa hjort. Inte älg, men så nära man kan komma här i Canada om man inte tillhör ursprungsbefolkningen & således har jakträtt på älg. Anyway, vi kom hem med våra hjortbitar & jag var glad som ett barn på julafton (eller... som jag på julafton - same, same). Bestämde mig för att testa ett nytt recept & det blev så lyckat! Köttet rullade jag bara i peppar & tryffelsalt & knölade in i ugnen på 150 grader tills det blev cirkus 66 grader varmt & det blev sjukt gott... men såsen, herregud såsen... Så här gör ni världens godaste blåbärssås (för två personer):

1) Hacka en sharlottenlök i fina bitar & fräs i en liten kastrull tillsammans med 1 msk honung
2) Häll ner 1 dl frysta blåbär
3) Tillsätt 1 dl vatten & 0.75 dl rödvin
4) Smaka av med cirka 1 msk flytande buljong & koka upp
5) Red såsen med lite maizena utrört i vatten, jag tog en rågad tesked
6) Smält ner en pytteliten bit smör i såsen precis innan du serverar den


SÅ HIMLA GOTT! Vi serverade det hela med stekt shitakesvamp & rostad palsternacka - fast nästa gång jag lagar det här receptet tänker jag byta ut palsternackan mot något mosigare, typ blomkålspure.

More baking stuff!

Det var väl lite naivt att tro att vi skulle klara av ett besök på McCalls utan att köpa något nytt... Är numera lycklig ägare av en radda nya väsentligheter, så som en muffintransportlåda. Herreje att jag levt så länge utan en sådan!


In a prof kitchen!

Vart jag tillbringade eftermiddagen? Nejmen ingenstans speciellt... i ett restaurangkök. Här. Varför jag hände i köket på Toula högst uppe i Westin Harbour Castle? Jo för att SWEA hade sin bedömning av bidragen som kom in till mattävlingen. Ingen förkylning i världen kunde hålla mig från att gå dit (trots att jag var tvungen att göra ett emergency avvik på färden dit för att köpa mer kleenex).

Så häftigt att få arbeta i ett riktigt restaurangkök!

Vi arbetade på som små murmeldjur för att få rätt, efter rätt, efter rätt färdig för bedömning

I juryn satt Marianne (vår ordförande), Marie (vår viceordförande), kocken för Toula, viceVD för Toula & så Sarah Waxman, ansvarig utgivare för Dine Magazine Toronto. Vi började med cocktailmat...

Avancerade vidare till fisksoppa...

Som verkligen gick hem - även om den var för krämig för min smak. Å andra sidan, det var avocadosoppan också.

Sen blev det västerbottenspaj, fast utan pajbotten - vilket var nytt för mig - & utan västerbottensost. Helt enkelt för att det senare inte finns att få tag på här i Canada (om inte farmor skickat in lite smuggelost, host, host). Eftersom jag var den som sammanställde ingredienslistan till kocken insåg jag att ostfrågan kunde bli lite jobbig. Så jag skickade Paul på spaning & den underbara människan hittade en ostbutik som har typ ALLA ostar i hela världen beskrivna i sin databas. Så har de inte den ost man söker, ja då kan den hitta den de har som är mest lik. Vilket i vårt fall blev extra gammal Beemster från Holland. Fy för tusan vad god ost - & det närmsta jag hittat västerbotten i smak.

Följt av leverpastej.

Sedan sallader, först en gräslig gurksallad... I mean, receptet sa att man skulle KOKA gurkan i 20 minuter... & sedan dränka in den med hollandäsås spetsat med grädde. HUR SJUKT?!

Tack & lov följdes den av en sallad som jag kände att jag kunde relatera mer till. Avocado & räkor. Väldigt Idavänliga tillbehör.

Gud... det tar aldig slut... vad hittade vi på efter det? Jo, beef butler!

Följt av fish au gratin!

Men sen, sen var tanterna så mätta så att de nästan sprack. Så vi bjöd bara på en efterrätt.

& efter det slog sig köks/fotograferingspersonalen ned & provsmakade menyn & tjitt-tjattrade om vad som fungerade, vad som behövde lite extra salt, vad som kunde hällas ner i avloppen & kanske framförallt - vad den lilla prinsessan ska heta!

Cupcake factory...

Vad vi ägnar oss åt denna helgdagskväll? Cupcakes of course! Här har bakats både små vanilj & chokladversioner. Lite roligt, Camilla skrev följande kommentar tidigare idag:

"Min mamma och morfar är konditorer samt att jag är uppvuxen på ett konditori. Intresset för bakning ligger oss varmt om hjärtat men det är väl sådär som skomakaren att bagarens barn får inget hembakt bröd.. ;-)"

Stämmer då detta? Ehum, jo liiite. Efter cupcake nummer 72 deklarerade jag att hemlagad middag inte fanns på kartan. Vilket innebar take out från ickecanadensisk restaurang (allt ska ju vara stängt idag, men vissa etniska grupper väljer att följa sin egen kalender & har därför öppet i alla fall). Tack & lov visade det sig att vårt lokala ställe för jamaican food trotsade helstämpel. So, jag fick min hett efterlängtade lilla box med goat curry.


Paul körde på klassikern Jerk Chicken & toppade sedan med cupcakes i var sin kulör. De fick båda tummen upp. Good, då vet jag att basen är ätbar. Icing får ske 07.00 imorgon bitti.

Helviti smöret...

Vid lunch dök Marianne & Barbro upp för lunch samt SWEA Bladet möte. Blev snabblagad ärt/avokadosoppa samt de där mini majsmuffinsen. FAST. Jag glömde smöret. Det behövde smältas, så jag kastade in det i micron - men längre än så tog det sig aldrig. Så det var lite av ett projekt att försöka få ut eländet ur formarna. Fast himla söta blev de i vilket fall!


Say Hi to my new Cupcake Stand!

En av de saker det investerades i igår... Cupcake stand!


Ingenjör Ida satte genast igång med det utmanande projektet "skruva ihop". Som tur var hade jag Paul som peppade samt världens mäktigaste skiftnyckel till mitt förfogande.

Stor koncentration...

På med toppen...

& TADA! Färdigt cupcakeställ! Pryttlade ut små formar bara för att få lite känning på hur det kommer att se ut när jag de facto har något att fylla stället med. Jag tänker att jag börjar idag, med minimajsbrödsmuffins. Courtesy of the Mayo Clinic.

I died and went to baking heaven...

Fick ju den där sistaminuten order på kakor till tisdag, så Paul & jag drog till McCalls - ett lagerhus fyllt av bakprylar. Du anländer, betalar $25 för att bli livstidsmedlen & sedan handlar du discount bakprylar tills dess att du inte kan bära mer pryttlar ut från stället. Behöver du 10 LITER glasyr? They got it!!!

Allt, & jag menar verkligen allt, i bakväg finns där. 300 muffinsformar i vilket utförande du än kan tänka dig, choklad för att smälta i lila, grönt, gult... glasyrfärger i varje upptänklig nyans, brudpar för bröllopstårtan i alla nationaliteter - indian bride? You got it!! What else...

Ja men ungefär varenda smak du kan tänka dig! Rom, lönnsirap, vanilj, hasselnöt, pekan, citron... Jag drabbades av totalt pryttelöverslag & kunde knappt fatta några beslut. Så vi drog genom stället i stil med "Paul håller upp olika alternativ, jag nickar helt överväldigat". Seriöst - om man gillar att baka det allra miiiinsta, McCalls is the shit!

More sugar cookies!

Här har bakats kakor ikväll! Vi har blivit värsta kakbakarteamet Paul & jag - för vet ni, mitt köksretard till andra hälft har plötsligt lämnat det vegetabila stadiet & tagit sig upp någonstanns till chimpasnivå. Förvisso bara när det kommer till utrullande av deg medhjälp av kavel & dekor - men allt är bättre än inget!


Vi har delat upp arbetet så att jag lägger grundlagret av glasyren & så står Paul för själva duttandet - vi är helt enkelt som en liten tvåmanna Willy Wonka fabrik!

Kanske, kanske, en dag att han lär sig koka pasta! Inte för att jag äter det, men då hade han ju i alla fall kunnat förse sig själv med något annat än PB-mackor när jag reser bort....

Måste arbeta på tekniken...

Så det var det här som jag egentligen ville pillra in på mina sugar cookies. Dock inser jag efter den här lilla övningen att jag måste arbeta på tekniken, eller snarare glasyren... flyta ut tendenserna måste motarbetas! Speciellt som det blir att baka en till laddning kakor ikväll. Kakorna gjorde nämligen succé på Pauls företag & de frågade lite försiktigt om jag kunde tänka mig att baka en laddning till eftersom de har öppet hus imorgon & hade velat ha ett par med loggan i den riktiga orange färgen. So, det blir att baka, baka, liten kaka så fort Paul kommer hem ikväll. :)


Sugar cookies & icing...

Gårdagskvällen ägnades åt Robin Hood (den från 2010 med Russel Crowe) & kakbak. Blev sugar cookies den här gången, eftersom de är väldigt tacksamma när det kommer till att hålla formen. Dekorerade cirka hälften av dem igår, men inte med det motiv jag tänkt mig - det sparar jag tills idag. Istället körde vi på Pauls företagslogga.


Det är himla smidigt att Paul jobbar på ett företag där folk klappar händerna i förtjusning så fort han dyker upp med mina kakor. Hade inte alls varit lika kul om jag inte haft en "marknad" för min baklust. För då hade ju stackars Paul varit fast med alla kakor själv & det hade ju inte gått. Aldrig att vi ska komma till den punkten där han blir ombedd att boka två flygplansstolar...

Kalle Anka middag!

Vi drog en riktig klassiker ikväll - köttfärslimpa! Vilket alltid får mig att tänka på Kalle Anka, för ni vet väl att just köttfärslimpa är Kalles paradrätt nummero uno? Jag har inte lika höga ambitioner som Kalle, skippar att forma limpan som kameler & lutande tornet i Pisa - men jag försökte mig på att fixa till lite roligare innehåll. Blev cream cheese & färsk basilika & det var gjorde limpan alldeles så där mysmatsgod - varm & krämig & väldoftande.


Kakpanelens utlåtande...

Åkte ner till UofT - tittade på ett gäng klättrarfilmer, blev upplockad av Paul & så körde vi hem för KAKTEST. Mycket viktig del av själva bakandet. Kakpanelen berömde först kakorna för dess arom & konstaterade efter första tuggan att de hade en oväntad vaniljkick. Alltså, inte bara lite tam vaniljsmak så där utan en verklig punch. Mängden chocklad prisades sedan - men den var ju inte så oväntad. Däremot blev jag lite förvånad att när kakpanelen beskrev dem som "krispy rather than chewy". Det var ju inte helt enligt planen, men då vet vi att 17 minuter på botten av ugnen ger det resultatet. Slutbetyg = 4.0 av fem möjliga.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0