MsBree

En liten fråga. Ni som gillar kokböcker, vilken typ av kokbok gillar ni bäst - vanlig papprygg eller spiralrygg? Personligen så tycker jag att det ser så mycket snyggare ut med papp, men samtidigt så är ju spiral rätt praktiskt. Sidorna faller ju upp så mycket lättare... Å andra sidan, spiral känns lite billigt tycker jag. Suck, beslut, beslut, beslut & de måste tas ASAP. Kokboken ska ju vara klar om lite drygt tre veckor!

Argh! Igårkväll, två sekunder innan jag somnade kom jag på något - kokboken har inget namn! Här har jag slitit i mer än 6 månader med eländet, den ska i tryck om cirka två veckor & just nu heter den "Kokbok". Iiik i paniiik! På något vänster har jag liksom gått runt & tänkt att den ska heta "A taste of Sweden" - men det är ju IKEAs slogan... Så det går ju bort. Hur kunde jag inte komma på det tidigare?!

 

Anyway... andas... Nu måste vi komma på något asap. Hitintills har jag kommit med två förslag, Paul med ett & Maria med ett fjärde:

 

1) Experience Sweden

2) Food across Sweden

3) Mums!

4) Eat - Ät!

 

Så snälla, om du läser den här bloggen & känner att du har en JÄTTEBRA idé - lämna en kommentar. Är den så bra att vi väljer den lovar jag att skicka en liten present som tack!

Har haft lunchmöte med Birgitta - japp, dags att återigen börja dra i tåtarna för SWEAs julmarknad! Nu är det så att vi firar 30 år i år, vilket gör att det finns ett önskemål om att göra caféet lite mer speciellt. Vi ska servera köttbulle, skink, ost, leverpastej & laxmackor som tidigare + köttbullar & allehanda bakverk - men folk vill se något nytt. Så det är det vi försökt spåna på & det går uselt... Vad i helsike kan man hitta på som är svenskt & enkelt att göra? Jultallrik är alldeles för bökigt, räkmacka? Nja... då ska ju någon stå & skala alla räkor... Jansson? Fungerar inte heller eftersom vi bara har en liten ugn & den är fullt upptagen med alla köttbullar. Så vi känner oss helt ärligt rätt vilse - så alla förslag mottages tacksamt!

Mötte upp Isolde för middag idag - blev John´s Italian Café som ligger på supercharmiga Baldwin St (Toronto tips!). Pratade om helgens 30 km (Isolde förklarade att hon sjukanmält sig den dagen om hon varit i mina skor...), katter, bröllop, galna systrar (hennes), Downton Abbey, attackerande bävrar (hennes svåger blev biten så illa tidigare i sommar att han tvingades sy)... Ja lite allt möjligt. Men så berättar hon hur hennes nuvarande inneboende reagerade på nyheten att hennes pappa dött. Hon kommer nedvacklande för trappen, i total chock, & bara "min pappa har just dött". Varpå deras reaktion är "Vad tråkigt... oki, vi ska gå på promenad nu - hej!". Alltså, i en sån situation, försöker man inte uppbåda lite empati? Förutsatt att man inte är rainman vill säga... Blev helt paff över den TOTALA avsaknaden av medmänsklighet. I mean, det normala är väl ändå att man, så gott det går, försöker att hjälpa den person som just mottagit den här typen av besked? I det här fallet hade det inte heller krävts så jättemycket, Isolde hanterar alla kriser med att gråta, dricka & röka - så de hade kunnat ställa upp bara genom att korka upp en flaska vin & sitta & lyssna på henne en timme eller två. Jesus... ibland blir jag rätt för hur lite folk egentligen bryr sig om andra än sig själva!

Ganska ofta förlorar Mammut kontakten med sin hemplanet (den som alla katter kommer ifrån) & så blir han lite så där knäpp. Ni vet - spring på väggarna, studsar över hela huset, ser spöken i varje vrå... & man står där & skrattar & bara "MEN GUD - vad händer i hans huvud egentligen?!". Vissa dagar får man dock bara kontatera att det här med att göra totally random saker inte bara är förbehållet katter. Idag som exempel - Ida har lunchpaus. Får ritsug - det blir en myskoxe...

& jag sitter & tittar ner på mitt lunchalster & bara... men alltså, en myskoxe? Jag som aldrig ens vart i Hälsingland. Jehup... får se vad nästa rit-il bjuder på för något oväntat, eller om kreativiteten slår till i köket nästa gång. Det hade ju varit välkommet, för fy vad slapp jag har varit på att laga rolig mat på sista tiden!

 

Uppdatering: Försökte återgå till jobbet - men myskoxen bara "VA, HALLÅ - BEN?!"... så jag fick skissa ner ett par små pålar för att göra honom nöjd. Var till & med så schyst att jag bjöd på ett par öron när jag ändå höll på. :)

Men nu är det SLUT på myskoxeriet för idag! Pearson analysis here I come!

En sak som jag ibland önskar att jag inte varit så ärlig med - det här med att jag flyttat från Sverige. Jag önskar lite att jag vågat göra som andra svenskar som jag känner & inte avregistrerat mig. However, nu gjorde jag ju det & då är det bara att tackla intressanta saker som "hur bevisar jag att jag inte begår bigami när jag gifter mig med Paul". Hade jag varit folkbokförd i Sverige hade denna biten varit piece of cake, men nu måste jag få tag på papper från Canada som bevisar min status som ogift. QUE? Blir ju en småintressant sak att tackla med tanke på att Paul bara "va, registrerar Sverige sånt?"...

Jag har en vän som ibland är så där kvinnligt jobbig som man ser på TV. Ni vet, märker ord & läser in saker i allt & ÖVERREAGERAR. Allra mest är hon så kring sin pojkvän & även om jag tycker om henne så kan jag ibland känna "men herregud, hur orkar han?". Imorse... imorse var jag dessvärre lite på samma sätt. När klockan ringde 06.15 så var jag nämligen så in i döden trött att jag bad Paul att väcka mig vid 7 istället. Fast han tyckte att jag sov så sött att han inte nändes väcka mig förrän 07.20. Vilket innebar att jag hade mindre än 40 minuter på mig att fixa frukost, duscha, klä på mig & sätta på någon form av ansikte & 0 minuter på mig att fixa lunchlåda. Till saken hör att det blir Starbucks de dagar jag inte hinner fixa lunch & för bara två dagar sedan beslutade jag mig för att jag måste dra ner på Starbucksbesöken för att:

 

1) Jag erkänner, jag är lite beroende

2) Vilket gör att jag löper risk för att se ut så här - mycket jobbigt scenario

 

Så jag beslutade mig för en mer restrektiv Starbucks-policy & beslutade mig sedan för att alla de där oköpta frappsen skulle kunna gå in på vårt bröllopskonto istället. Mycket bra plan! Tills jag vaknade 07.20 vill säga. Då blev jag lite knäpp & väste fram något om att Paul förstört vår bröllopsbudget & stackars Paul bara "But honey... like $10 at Starbucks won't break it". Varpå jag kontrade med att OM vi har en middag här i Toronto med sushi-tema så är det TVÅ spicy tuna som HAN har slängt i sjön. Sen fick jag frukost i mig & blev normal igen. Herregud vad läskigt det är med låga blodsockernivåer...

Som sagt, det är helt olidligt varmt här just nu - så vi drog & såg en film. Återigen, yey för ställen med grym AC! Blev Snow White & the Huntsman. En film som hade kunnat var SÅ bra, men som föll på... tja, en blandad kompott av detaljer. Men värst, värst, var stormningen av slottet i slutet av filmen. Har läst alldeles för många böcker om medeltiden för att inte störa mig helt sanslöst. So, här kommer Idas guide till hur man intar ett slott:

 

1) Om slottet är placerat på en ö - score. Slå läger på stranden, tänd lite eldar för att visa hur stor er arme är & campa ett par veckor. Personerna inne i slottet kommer inte att kunna livnära sig så där jättelänge på fiske & sjöfåglar. Det tar lite tid, men det här med att skära av sin fiendes tillförseln av resurser är en väl beprövad metod. I mean, titta på Ryssland - de är så de alltid försvarat sig!

2) Om ni nu inte orkar sitta pall på stranden & spela kumbaya tills fienden antingen kapitulerar eller ger sig ut i ren desperation - tillverka en sån där påle som ni kan ta sönder portar med, attackera sedan med fotfolk uppbackat av pilbågsskyttar

3) Oh, & ge ert fotfolk riktigt bra sköldar - er fiende kommer troligtvis inte nöja sig med att kasta döda katter på er som ryssarna gjorde i Poltava innan det begav sig på riktigt

4) & om ni nu har en ledare som aldrig tidigare deltagit i strid eller för den delen utbildats till krigare sedan sjuårsåldern... kanske inte jättesmart att låta den personen leda attacken. Just saying

5) Plus, om er fiende har armborst - lämna jätterustningen hemma. Den blev överflödig i samma ögonblick som sagda vapen gjorde entré

 

Suck. Herregud, ett barn kan ju räkna ut de här detaljerna & film-makarna bara "men då attackerar vi med häst"... Dummaste krigsscenen ever. Får överväga en karriär som konsult i ämnet för uppenbarligen behövs det!

Jag har en ny order på födelsedags-cupcakes den här fredagen. En dubbelfödelsedag för två tjejer, en som fyller 29 & en som fyller 20. Mitt enda direktiv - något tjejigt. Eh... rätt vitt fält. Speciellt som det lite äldre födelsedagsbarnet känns väldigt mån om yta & gillar allt som är classy medan den yngre verkar mer så där Hello Kitty asiatiskt inspirerad. Sure, jag kan ju alltid köra på blommor - säkert kort, men kanske inte så kul. Så jag försöker komma på ett bra tema & googlar runt lite för idéer. Herregud vad folk lyckas skapa med dessa små kakbitar! What to do?!

 

Samtidigt... Oh, sugen på att virka mig ett gäng cupcakes också!

Ni vet när man går & ser tecknat/pixar på bio & man väljer engelska för att det är originalspråket & bättre, punkt. Så är det bara, eller hur? Så liten chock här ikväll när vi beslutade oss för att ladda ner Aladdin & jag inte tyckte att sångerna var bättre på engelska! Ta introt, Arabian Night versus Arabiska Natt... Tycker att den svenska versionen är så mycket bättre! Samma sak med flera av de andra sångerna, från Prince Ali vs Prins Ali till A Whole New World mot En Helt Ny Värld.

 

Enligt mig då... men jag kanske är totalt partisk pga ljusa barndomsminnen & partiell hjärntvätt mot att bli Sveriges främsta ambassadör efter min exil här i Canada. Måste utforska detta mer känner jag - känner jag lika dant för andra Disney filmer? Vad är egentligen bättre, Ursulas underbart elaka sång på engelska eller svenska? Får gå igenom lite material känner jag här!

Pauls pappa skickar foton från gårdagen. Pauls pappa var fotograf innan han gick i pension*. Det märks, gud så vacker jag känner mig på den här bilden...

Paul & jag skypar & han berättar glatt att han ätit "maple bacon doughnut holes" som del av sin lunch. Var & en för sig låter det ju nog illa - så jag var tvungen att be honom förtydliga. Visade sig dessvärre att det var som jag befarat:

"These are doughnut batter ... wrapped around crunchy bacon fried in the truck, with maple syrop poured over it"

Eh say what? Hur kan man komma på att sätta ihop något så totalt ohälsosamt? Det är ju helt sjukt! Det är som att be om en infarkt: "Nejmen nu tror jag inte att det här kontorssittandet kan ta mig närmare en bypass operation, jag får ta & skynda på med lite baconmunkar med lönnsirap". Herregud. Nu blir det kål i matlåda för Paul den närmsta månaden.

Alltså, svaret på mitt tidigare mail - jag vet inte vad jag ska säga... "Jag tror att dina föräldrar har en klar fördel eftersom de vet att du älskar mode plus allting svenskt. När det gäller Paul, ja, vi har sett varandra, men jag har inte sett hans verktygslåda, hans garderob, hans bibliotek, etc. etc. Hur som helst. . . jag ber om ursäkt för att jag irriterade dig".

Tydligen måste man alltså se dessa saker för att kunna ge någon en lämplig gåva... Så mamma & pappa, jag tänker att vi kan gå igenom min låda med underkläder när ni kommer hit så att ni verkligen får en BRA bild av mig som person. Vi kan rota igenom badrumsskåpet när vi ändå håller på & så får vi inte glömma att titta igenom allt mitt garn. Väldigt viktigt att vi hinner med detta eftersom jag fyller år redan i augusti...

Så nu kvarstår frågan, vad i helsike svarar man - "Nejmen du irriterar mig inte längre, vi har passerat det stadiet & tagit oss in i landet förbluffad"?

Till något roligare, vi har fått nästan alla våra förlovningsfoton & en del av dem är verkligen jättefina - jag ska visa sen. Men så var det den där gamla gubben med sin konstiga idé om stubben...

Alltså, jag skrattade så att jag grät när jag såg det här kortet. Ungefär den sämsta bild man någonsin kan tänkas producera. I mean... Varför helviti ska jag för det första upp på stubben? Helt idiotiskt. Sen hur jag ser ut, sättet tröjan har lagt sig på är ju inte så där jättesmickrande. Typ nog för de flesta brudar att lägga om dieten om de är lagda åt det självkritiska hållet... :) Nej, det här var den sämsta fotostyling jag någonsin stött på. Så dåligt att det slår över & blir underhållande istället. Alltid något!

Moi - ÅH! Jordgubbar med mjölk & socker (i det här fallet lavendelsocker)! Så mycket barndom, så mycket Svensk sommar!

Paul - Glass, så mycket barndom! Så Canadensiskt!

Hur är det ens möjligt att jag har lyckats skaffa vänner OCH förlova mig när jag uppenbarligen långsamt håller på att övergå till något slags... djuriskt stadium? Not my best photo moment ever...

Sommaren börjar så sakta ta fart i vår trädgård. Små bönplantor kämpar sig upp mot skyn, Joao har planterat ett nytt fikonträd & så får vi njuta av dessa vackra guligheter. Kan någon gissa vad det är för växt? Rätt svar &... nejmen, rätt svar & jag får helt enkelt komma på något litet roligt till den personen!

Skratt! Fick den här bilden från en annan SWEA den här morgonen... Ansiktsuttryck=total vilsen. Under fredagens middag blev nämligen alla tilldelade ett kort med sitt namn på samt namnet på en ABBA låt. Tanken var sedan att man skulle leta reda på det bord som hade samma namn. Jag hamnade vid bordet "Nina, pretty ballerina". Under kvällens gång pågick en tävling mellan alla bord & sjöng man sitt bords sång fick man omgående 10 extrapoäng. Vilket ju var rätt lätt att hämta in om man hade typ vilken annan ABBA-sång som helst, men "Nina, pretty ballerina"? Är det NÅGON som bara "Jo men den gamla klassikern!!!"? Inte vid vårt bord i alla fall, ingen av oss hade någonsin hört den. Så vi fick youtuba - men inte blev det klarare för det.

Så det blev inget sjungande för vårt bord, vi gav upp & fokuserade på vinet istället.

Vi har en advokat som är bra. Han har i sin tur en yngre medhjälpare - Nina - som vi mestadels jobbar tillsammans med & hon är ok. Lite virrig, lite osäker, men ändå ok. Sen har hon i sin tur en assistent & den varelsen är så bottenlöst hopplös att jag bara... nej men jag tappar det liksom. Idag skickade jag ett mail till Nina & bad henne att klargöra om det finns några kriterier för de personer som vi måste be om brev där de deklarerar att vi har ett riktigt förhållande. Dessvärre är Nina på semester, så hennes kontorsapa svarade enligt följande:

If you are talking about the form IMM5409, that form is only for common-law partner class, not for married couple.

? Så jag knapprade ett svar tillbaka & klargjorde att vi inte var gifta. Vilket resulterade i detta klockrena exempel på oförmåga att läsa/skriva engelska:

That also for common-law partner class, not yours as you are married.

& jag får liksom lust att rusa ut i regnet & snömodden, ta tunnelbanan till advokatkontoret & dunka ett lexikon i huvudet på den här människan tills hon på något sätt antingen lyckas uppbåda ett IQ över 35 alternativt blir så vegetativ att hon förflyttas till en kruka med lecakulor & jag aldrig mer behöver ha med henne att göra!

Mötte upp Therese från avdelningen för sushilunch. Väldigt mycket rå fisk & väldigt många koppar te senare hade vi också avhandlat väldigt mycket förlovningsprat. Det blir lite skevt personfokus så här i början på en förlovning känner jag. I vanliga fall försöker man ju prata någorlunda lika delar om den andra personen som om sig själv... men nu, nu vill ju ingen prata om sig själv - de vill bara ha detaljer! Hur, var, när... Jag säger inte att det inte är trevligt, för det är ju ett ämne som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, men det är lite ovanligt. Therese tog också upp ett ämne som jag själv funderat på - det här med mannens ringar. Här i Canada får kvinnan en ring vid förlovningen, sen en vid vigseln - medan mannen bara får sin i samband med bröllopet. Hemma & i Sweis, Thereses hemland, fungerar det ju å andra sidan på det sättet att båda bär förlovningsringar. So, vad händer sen när man gifter sig hemma? Återanvänder mannen förlovningsringen då, eller skaffar han sig en helt ny ring? Väldigt rörigt där kände vi båda, föredrar nog det nordamerikanska sättet i det här fallet!