Maybe I'll finaly...
Hade ju förövrigt min presentation om Snowball Earth igår. Vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till den. Fick jättemkt beröm från alla i klassen (Zheni sa att hon måde dåligt av att se mig presentera eftersom hon kände sig så dålig i jämförelse...), men Jean-Bernard hittade en del saker som han pickade ned på... Som han sa 'Det var en bra presentation, men inte en perfekt presentation. Jag vet att du hade kunnat klara av att göra en perfekt presentation eftersom du gjorde det när du undervisade på the ROM'... Isch. Men, det som gjorde mig upprörd på allvar var när det var Lauras tur att kommentera, hon bara 'Well, it was a really nice presentation. I have presented a PP about Snowball Earth my self, which was very different - more thoroughly, and...blablabla'. What?! Knife in my back! Så nu sitter jag & samlar på mig material om övergången mellan Paleocene-Eocene till nästa vecka (Lauras tur att presentera), mois tävlingsinstinkt har väckts till liv för första gången på länge... Så nu kanske jag äntligen börjar arbeta på allvar!
By the way, hon ägnade de första fem minuterna av sin presentation om Snowball Earth åt att beskriva Milankovitch cykler - way too basic! More thoroughly, my ass...
Tröja - Soya
Kjol - Boomerang
Skärp - mammas
Strumpbyxor - HM; grå, ribbstickade
Stövlar - Bianco; svarta
Smycken -örhängen från Dyrberg/Kern, svart samearmband & mammas silverarmband
Another nice thing...
En annan trevlig sak är att jag idag har skrivit & fått godkänt på min första tenta! Alltså, för att förtydliga - idag godkände Jean-Bernard den tenta som jag har skapat för mina elever. Kommer att kännas lite småmärkligt att dela ut en tenta som jag själv har komponerat ihop... Speciellt eftersom flera av dem är äldre än vad jag själv är! Vuxenpoäng?
PtheL x 2!
Slog mig precis att Rob kommer att ha råd att investera i ett par nya klättrarskor nu! Jippi, jippi, jippi! Hans rum kommer inte längre att lukta 'leaker'! Yey, jag kommer att kunna vistas där inne igen utan att släpa med mig en arsenal av vaniljdoftljus!
Price the Lord!
Fick ett mail från var sekreterare imorse där hon förklarade att om jag inte knatade iväg IDAG & hämtade min check på $800 så skulle den ställas in... Panic. Stressade ned till universitetets finansavdelning med andan i halsen & fick där förklarat för mig att detta absolut inte var fallet, det enda som skulle ha hänt var att de skulle ha skickat den till Sverige. Anyway, fick min check & en mindre chock när jag insåg att den var utställd på närmare $3000... Jag har absolut ingen aning om hur detta gick till, men go me! Pengarna faller ju absolut in under kategorin 'pengar som jag aldrig skulle ha haft & som jag således inte behöver göra något vettigt av' = party, party! Sooo, lasik eye surgery and what more? Hade inte Windows haft sitt idiotiska Vista problem hade jag lungt köpt en ny dator, men jag vill verkligen inte ha det Vista som de kör med nu... Hm, vettig digitalkamera kanske? Eller sa bränner jag allt på ett bräde & fixar till mig inför Beach-eternity...
Lyssnar på ABBAs 'Money, money, money' & riktar ett uppriktigt tack till de högre makterna.
God, how awful...
Jag visste att det skulle hända för eller senare, men jag hade lite naivt hoppats på att det skulle ske någon gång långt bort i framtiden då jag är för dement för att orka bry mig... Igår var det nämligen absolut tvunget att dra iväg till tvättstället - vilket sket sig. Istället för att vara duktig & ägna kvällen åt att tvätta & rätta tentor drog jag & Rob till Insomnia för att äta middag (pilgrimsmusslor... så gott!). Lite osmart beställde vi in en liter rödvin, moi blev tipsy, tipsy, tipsy... Men shit så roligt vi hade, mkt hög flamsfaktor (övertrött var ju ledordet för gårdagen)! Så tvätten glömdes helt bort (speciellt eftersom vi drack upp all Drambuie som vi hade kvar när vi kom hem).
Imorse stod jag & tittade håglöst ned i min spöklikt tomma underklädeslåda innan jag tillslut bestämde mig för att det fick bli Bridget-trosor. Yepp, I feel so hot today... :)
Message to SussieQ!
Yes you do! Kommer du inte ihåg vårt sista hysteriska shoppingryck på Nova innan du drog iväg till Norge? Har ett minne av du härjade rätt rejält inne på Topshop... & jag är absolut helt säker på att du köpte på dig samma lilla klänning (jag ville ha min i klienblått men den fanns inte i 6 så vi slutade båda upp med svart!). Oh, jag saknar våra shoppingturer, jag kommer aldrig att få en shoppinvän så som du! Vi är liksom på exakt samma nivå, inga dumma gränser utan bara manic, manic, manic! Södra esplanaden, ylle & mandel, chic & chic... Frossa i indiskt & illamående gnäll på bussen ut till Nova... & kanske bästa minnet av allt, mitt 'psykbryt' efter att jag köpt Mulberryn! :)
Kraam, I miss you hon!
Klänning - Topshop
Skärp - mitt!
Strumpbyxor - HM
Recept för att känna sig som en spärrballong
1) Stanna uppe hela natten & håll dig vaken mha minst 6 koppar te med mjölk & socker
2) Förse dig med UofT:s 'föreläsningslunch' - ie pizza (huvudbeståndsdelar; vitt-mjöl, ost & olja) som du intar på springande fot mellan två institutioner
3) Knöla i dig ett knallgrönt Granny Smith äpple & en hel förpackning tuggummi
4) Konstatera att du mår mindre bra...
5) Försök råda bot på det hela med att dricka upp den cola som du fick samtidigt med pizzan (...)
6) Inse att du nu har förskaffat dig en mage lika gasfylld som en bergsgorillas... Glädjs.
Det finns ju alldeles uppenbart olika typer av intelligens... Medans jag var tillräckligt skärpt för att ta mig in på UofT så saknar jag helt överlevnadsförmåga/sunt förnuft när det kommer till mat. Den ena extremen avlöser den andra...
Men detta måste väl ändå båda gott?
The beauty in you is your spirit. The strength in you is your endurance. The intelligence in you is your vastness.
Jag älskar Yogi te... Detta var min sista påse, nu måste jag ge mig ut på jakt igen eftersom de har tagit ut det ur sortimentet på den affär där jag tidigare köpte det.
Mitt eget lila visdomsord för dagen...
Try to see everything as if it was the first time you saw it... Create you own excitement, and remember to smile!
Uumh, som sagt - moi övertrött... :)
Oki, stress, stress...
Stressigaste dagen på länge, lätt... Så jag skriver bara ett litet mini-inlägg nu där jag meddelar att:
1) Jag klarade klättrar-provet
2) Jag är HYPER på socker & sömnbrist idag
3) Jag har precis kommit tillbaka från två av de mest givande timmarna i mitt liv
4) Jag var milimeter från att blåsa umkull på gatan alldeles nyss
Utförligare rapport om mitt liv & levene kommer senare idag. Håll nu tummarna för mig alla ni där ute!
& puss!
Who's your daddy?
Efter frukosten imorse knatade jag upp till mitt rum, fixade iordning mig & släpade med mig alla en miljon prytlar ned till hallen. Sedan gick jag in i köket för att hämta ett äpple, där stöter jag på en halvfärdig Rob:
R - Idaaah, we'll have to hurry, I need to be in at the department at 10 am.
Moi - In case you haven't noticed, I'm ready to leave... Unlike someone else...
R - Oh, sorry hon!
Han rusar upp för trappen & jag börjar sätta på mig mina stövlar. Efter lite rumsterande på övervåningen, samt ett par falsk alarm, kommer Rob så ned i hallen.
R - Idaaah? Is that what you will wear today?
Moi - Eh, yes... I have no plans on changing my outfit now...
R - But you will freeze!
Moi - Yeees daddy... you do know that I'm not 5 yrs old, do you?
Vi lämnar huset, Rob låser dörren, & vi halkar nedför uppfarten & ut på gatan.
Moi - Now, if we are going to do the whole parent thing from now on... ROBERT REGLINSKI! NEVER, EWER, LEAVE THE HOUSE WITHOUT BLOWING OUT THE CANDLES! :)
Klänning - Ces't Moi
Skärp - mammas
Knästrumpbyxor - Calvin Kleine; beiga
Stövlar - Bianco; svarta
Min olämpliga outfit... (sorry för den suddiga bilden, hade bråttom)
Best day ever?
Oki, inte riktigt, men himla bra iaf! Martin (min underbare externa handledare) kom förbi Toronto idag & tog med Jan & mig för lunch - ie, bara jag & Jan eftersom han inte kunde hitta igen Jörg! Så istället för att sitta & oroa mig över att bli konstant dumförklarad hade jag en jätteintressant diskussion om den tidsmässiga placeringen av kvartär! Tillbaka på kontoret nu & ska ta itu med mina artiklar med förnyad energi! Finns en massa att ta av med tanke på den enorma mängd biff satay som jag precis knölat ned... Magen står i fyra hörn, but I'm still happy! There is plenty of time (nåja) att komma i form tills dess att jag vill vara ultrafab. Start på ny regim... imorgon...
Any climber's out there?
Oki, om någon kan hjälpa mig med detta så hade jag varit så tacksam! Ska ju som sagt göra mitt klättrarprov ikväll & det finns sex punkter som man måste checka av innan någon får börja klättra:
1) Att alla spännen på harnesken är korrekt spända
2) Att öglorna sitter framtill & att repet löper genom båda
3) Att knutarna är rätt
4) Att repen är fästa i karbinhaken längst upp (...)
5) Att repen inte snott sig
6) ??????......
I have no idea! Problemet är att Rob också är ett komplett frågetecken infor punkt 6. Hans teori är att det antingen är för basic för att han ska komma ihåg det (han har ju klättrar i ca 14 år) eller att det är något urbota idiotiskt. All I know is att jag hemskt gärna vill veta vad punkt nr 6 är, för tänk om det är något oerhört, fundamentalt, viktigt...
Kharma?
It's the "butterfly effect". It is the belief that what you do and say effects everything around you on a cosmic level.
Jaaa, kanske ändå... De senaste dagarna har min inkorg bara varit full av jobbiga mail 'Gör detta, ordna det här, shit detta sket sig!'. Idag fick jag ett mail som gjorde mig så glad att jag sprang uppför trapporna & flög in på Robs kontor (faktum är att han blev så chockad över detta oväntade utbrott att han lyckades ta sönder sin stol - ie ryggatillbakafaktorn!) eftersom jag var tvungen att dela med mig till någon! Nu sitter jag här & känner mig lätt, lätt & glad! För om inte alltför länge kommer någon att komma & hälsa på mig!
Kram!
Another state of mind...
Igårkväll kom jag fram till att jag har varit osedvanligt gnällig de senaste dagarna. Sure, alla har rätt till att ha en dålig dag eller två men om jag verkligen tänker efter så är det ju bara att konstatera att jag är osedvanligt lyckligt lottad. Sooo, nu har jag bestämt mig för att skippa alla ledsna tankar över bord & det där som jag har gått runt & funderat på kommer jag mörkrädd att stuva in i ett hörn långt borta & försöka förtränga! 'Firade' 'happy mood' genom att runt tolvsnåret kleta på mig min 'smurfitansiktsmask' - får mig alltid att fnittra! :)
& nej, det är inte ett litet 'altare' ni skymtar i bakgrunden. Jag har ljus utplacerade i hela bokhyllan, råkar bara skymma de andra.
Half full?
Jag har så smått börjat oroa mig för mitt klättarprov som äger rum imorgon. Sure, jag vet hur jag knyter en dubbel 8 & hur man utför en säker bilaying, men jag är nervös för att jag ska få hjärnsläpp. Jag gillar ju inte höjder så risken finns att mitt undermedvetna tar över & ser till så att jag kör bara för att rädda livhanken... Händer det blir Rob besviken. Människan har fått för sig att jag bara behöver ett par år på mig för att bli en hyfsad klättrare. Som i utomhusklättring; på berg; vertikala, livsfarliga, stup i extrema miljöer... Han tycker att jag är en pessimist när jag säger att jag inte är så till mig över denna idé, moi anser att jag är en realist.
Soft...
Jag har beslutat mig för att dagens dåliga humör beror på att:
1) Det är måndag, alla har rätt att vara lite off på måndagar
2) Jag är trött, sov alldeles för lite i natt
En sak som iaf gör dagen lite lättare är min oversize-polo i cashmere som Isolde gav till mig häromdagen. När jag är cranky behöver jag känna mig lite omhuldad=supermjuk tröja makes me happy!
Polo - present
Kjol - mammas
Väska - Mulberry, Bayswater
Stövlar - Bianco; svarta
Uum, det syns rätt tydligt att moi inte direkt är på solskenshumör idag. Så för att försöka muntra upp mig själv så tänker jag nu sätta på min mp3 & lyssna på överglättig musik. Första tanken var
Sound of Music, men
Maria är nog lite för mkt äppelkäck för att jag ska fixa det idag. Blir nog Le Sport på repeat... :)
Snäsig.
Idag har jag inget tålamod med folk. Det händer ibland & jag vet inte riktigt vad som utlöser det... Det började så smått imorse när jag kokade te åt mig & Rob. Hade precis hällt upp det i våra koppar när han kom nedrusande för trappen & bad om ursäkt för att han inte hade tid att äta frukost med mig eftersom han var tvungen att kuta iväg till institutionen. Vanligtvis har vi som upplägg att den som vaknar först väcker den andre så att vi kan sitta ned tillsammans vid frukostbordet, något som han glömde bort imorse. Vanligtvis hade inte detta gjort något över huvud taget, men just imorse kändes det bara som ett svek. Superlöjligt, jag vet, men ändaå.. Efter det tillbringade jag 3 timmar med SEM:en (=total koncentration & utestängd omvärld), knatade sedan iväg & köpte lunch (nope, än har koreanskorna inte hajjat) & gick tillbaka till kontoret. Där jag möts av en överhypad Laura som helt har gått i spinn pga de literaturrecensioner vi måste skriva till vår kurs. Recensioner som ska lämnas in om typ två månader... Recensioner som ska vara i storleksordningen 20 sidor (dubbelt radavstånd), inklusive referenser... Orkade inte vara trevlig. Kände bara att om man inte fixar något så simpelt på denna nivån så ska man kanske ta & tänka över sitt val av karriär. & Laura bara 'To be honest, I have never really writen something like this before!'. Nähä, men hur svårt är det att sätta sig ned & läsa igenom en bunt recensioner då för att få grepp om det hela? Eller varför inte fråga Jean-Bernard vad han vill ha på onsdag? Varför stå & hyperventilera på vårt kontor över ett icke-problem? Usch, tycker inte om när jag blir så här trött & irriterad. Vill vara glad, bubblig & on top.
God, that awful smell...
Jag fixar inte riktigt cigaretter, tycker att det är en äcklig ovana som förpestar omgivningen för andra. Dessvärre delar ju inte alla min uppfattning i den frågan. Isoldes vän Mary-Jane har bott över i vårt hus under natten & hon röker, mkt. Dessutom så fick hon & Isolde nog i sig ett eller två glas vin för mkt igår = Isolde rökte också. Nu hade det ju varit helt ok om de bara hade förflyttat sig ut på gården, men de gjorde de alltså inte. Tvingades således inta min frukost i de sunkiga efterångorna från deras små dödspinnar. Matlusten tog absolut tvärstopp när jag dessutom råkade få syn på Mary-Janes cigarettpaket som låg kvar på bordet. Att titta på bilder av hur en hjärna ser ut efter en hjärnblödning är ett rätt effektivt sätt att hålla diet...
24 little hours...
senare är jag däremot nördigt förtjust i ämnet Snowball Earth... Anledning? Jag hittar så många saker som inte stämmer in med teorin! Jag är som en liten
hypotes-terminator! Ohhoho, jag visste att jag för eller senare skulle få användning av all trist glacialkunskap, and now is the time! Börjar så smått se fram emot onsdagen, jag är förtappad... :)
So I postpone it...
Jepp, jag begagnar mig just nu av tekniken 'så länge jag inte plockar fram materialet så finns det inte'. Således har jag ägnat förmiddagen åt att städa (ämnet är alltså så trist att jag moppat, inte bara mitt rum, utan typ halva huset) & sedan rymde jag iväg till en workshop med Viktoria. Så nu sitter jag här med tilltagande ångest & försöker tvinga mig själv att uppbåda viljestyrka nog att knata upp till datorsalen & börja printa ut en ny omgång artiklar... Min enda lilla tröst är att jag iaf inte tillbringat dagen med att surfa runt på imdb i jakt på bilder av
Mr Kennedy eller någon annan
hang up... ;)
I don't want to!
Urk, måste läsa igenom ett ton artiklar & tåta ihop en PP-presentation till på onsdag. Världens tråkigaste ämne - Snowball Earth. Me don't like! Det fanns inga växter & typ inga djur & knappt någonting över huvud taget (det var ju typ fucking dag ett enligt bibeln!) så vaaaarför ska jag bry mig?! Hulk, tycker så synd om mig själv. Alla andra ämnen var jätteintressanta & så lyckas jag dra mitt eget namn till just detta ämne... Oh, berättade ju aldrig hur själva utlottningen gick till! Jean-Bernard skrev upp alla våra namn på små papperslappar & sedan fick jag dra ett namn till varje ämne eftersom jag var den som såg mest oskyldig ut... :)
But not in Lse...
Nope, att växa upp i en liten stad & vara gay måste suga något helt fruktansvärt. Nolltoleranssamhällen vad gäller att vara annorlunda på något sätt över huvud taget måste vara en ren mardröm om man inte har 'rätt' sexuell läggning... And in the end of the day så är jag tacksam för att jag inte har behövt uppleva just det. Var nog besvärligt att växa upp där iaf! There is peope for everything, let it be so!
Nu, vintagemania! :) Kraam!
Gay for a day?
Faktum är att medan jag satt i stolen & bondade med Paul sa konstaterade jag att jag hade velat födas som en gay kille om jag inte hade fått bli en hetero tjej. För tänk efter - vi har sa mkt gemensamt! Ta tex & jämför Paul & mig:
1) Vi tänder på killar
2) Vi älskar båda smink & anser att det är en gåva till mänskligheten
3) Vi har båda varit på Mr Toronto Leather!
4) Dansa är typ det bästa som finns!
5) & vi var rörande överens om att killen som jobbar med att sopa hår på salongen är Hot Hot Hot... pga hans käkben... Den du!
Uum, hade jag varit kille hade vi gift oss & flyttat till The Village & skaffat små djur som vi klätt i fluffiga kläder... ;)
Not a $25 haircut...
men inte heller $800.
Helt galen är jag inte! :) Kom instörtande på salongen precis i tid & konstaterade rätt snabbt att jag befann mig i världshistoriens stressigaste miljö. Shit, jag hade verkligen inte velat jobba där! Anyway, nu ser haret ut så här & så här ser jag ut när jag har haft typ noll tid på mig att fixa till mig. Kände mig ju lagom glamorös i lalaland... Fast killen som fixade klippningen var en verklig ljusstråle, gay så att det skrek om det & naturligtvis alldeles, alldeles underbar!
How to spoil...
Jaha, idag var det alltså 'Ida takes care of Ida' dag. Började bra med blåbärsyoghurt med färska blåbär till frukost, massa vaniljljus & klassisk musik. Sedan avancerade jag & min morgonrock ut i vardagsrummet där jag kurade ihop mig med en tekopp & en bok (observera inte artiklar!). Sedan gick något fundamentalt fel... Jag beslutade mig för att låna Isoldes våg... Ni som sett
Tiffany hos viktväktarna har en utmärkt mental bild av hur smärtsamt det hela blev. Förvisso lungnade jag ned mig lite när den första chocken sjunkit undan & jag insåg att vågen inte visade min vikt i kilo, men kul var det ända inte. Så där tog dagen en helt annan vändning. Moi drog på sig träningskläder & sedan blev det en rask promenad till ett av UofTs gym, SS-mach hem, lunch lutad över diskbänken, 2 sekundersdusch & en 25 mins språngmasch till Toni & Guy...
Röd tråd!
Oh vad fint mina inlägg knyter an till varandra idag! :) Mr Burns till seriefigur, kjol till kjol... Anyway, jag funderar på att ge upp för idag, knata hem & äta mer ickemat (läs avokado)... Morgondagen har jag avsatt till projekt skämma bort. Känner att jag behöver lite av den varan. Därför ska jag botanisera igenom alla små antikaffärer & vintageaffärer i min närhet & sedan ska jag se om jag kan boka in mig på någon typ av behandling. As I'm found of koreanskor så tror jag att jag ska satsa på manikyr för att stötta den gruppen en smula. Vi får se, ett är iaf säkert, jag tänker inte hasa runt i myskläder hela dagen bara för att jag är ensam i huset! Nope, ut, ut är vad som gäller! Dessutom hade det varit skönt att få bli lite flashig & ompysslad eftersom jag ska iväg på Johns födelsedagfest på kvällen - gäller att försöka se fab ut!
Tjing!
Kofta - Birger et Mikkelsen
Kjol - Boomerang
Skärp - mammas
Strumpbyxor - HM; vita, ribbstickade
Stövlar - Bianco; svarta
Som sagt...
att gå genom livet & se ut som en seriefigur kan inte vara lätt...
Tacksam!
Var alldeles hemskt mkt sen imorse = hade bara tid till att ta en dusch, inte till att tvätta håret. Blev alltså torrschampo idag med, känner mig lite som
Marie Antoinette... Men, under dagens grammatik-kurs kunde jag konstatera att trotts att jag kan ha en dålig dag rent utseende mässigt så ska jag ända vara
så glad. En av killarna på kursen ser nämligen ut som Mr Burns. På fullt allvar - killen är en kopia, en asiatisk sådan förvisso (vilket gör att färgen stämmer in oroväckande bra), men ända
MR BURNS! Moi hade dött, fatta hur hemskt att gå genom livet & alltid bli förknippad med en fruktansvärt hemsk, fingertrummande, litet skelett med noll moral... Iiiik!
Same procedure...
Rob har lämnat Toronto för att åka till Vermont & klättra (
ice-climbing) med Jamie över helgen = fritt fram för moi att äta vad Rob betecknar som 'ickemat'! Första anhalt? Bagel stop! Där samma lilla scen alltid utspelar sig... Moi är ju som bekant beroende av salt. Det sista som någon av de koreanskor som jobbar där frågar en om, innan de packar in din bagel, är om du vill ha salt eller peppar på. Moi svarar alltid salt & får sedan alltid be dem om lite mer eftersom de saltar typ 1 1/2 salt... Detta bemöts alltid med stor misstro, & när det sedan går upp för dem att den galna blonda människan framför dem de facto kräver mer salt resulterar detta oundvikligen i ett fnitteranfall. Vilket är förvanansvärt rart & roligt att se, de liksom bara bubblar över av fnitter! Jag hoppas att de aldrig lär sig/att Bagel stops arme av koreanskor är för stor för att de ska plocka upp min underliga lilla vana, för jag blir alltid på så gott humör av att se deras skakande små axlar! :)
Lessons in life...
Man lär sig alltid något nytt här i livet (& gör man det inte kan man lika gärna lägga ned enligt mig)! Igår testade jag att dricka Margaritas för första gången; me love! Så, så gott! En annan sak som jag lärde mig var att Margaritas innehåller is, mkt is... Efter en mango- & en limemargarita utvecklade jag major 'brain freeze' & beslutade mig för att call it the night. Hemresan var
awful! Kanadensiska isvindar kylde ned mig utifrån & på insidan var jag bottenfrusen ned till bäckenbenet... Stapplade in i hallen blåfrusen, skakande & med det värsta 'anfallet' av likfingrar på länge. Krävdes fleesepläd & Drambuie för att tina upp mig igen. :) Satt & smuttade på min lilla drink ur Isoldes
'Peter the Rabbit' äggkopp & skrattade åt Robs försök att lära sig danska. Så underhållande!
Clothes and behavior...
Höll ju alldeles på att glömma! Men här kommer iaf en sen dagens outfit! Dessutom kan ni se den lilla manualen till hur man ska tvätta sina händer som universitetet lite lätt smahysteriskt har spridit ut över hela universitetsområdet (alltså inte bara på toaletterna...) Enligt skylten ska man tvätta händerna innan & efter att man gjort något över huvud taget... Att nysa i händerna är ett BIG no, no & råkar du glömma bort att tvätta händerna efter det att du rört vid ett djur hotar deportation från planeten...
T-shirt - Marwin
Klänning - XX by Mex
Skärp - mammas...
Stumpbyxor - HM
Stövlar - Bianco; svarta
Armband - same; rött & svart skinn
All by myself...
Ibland känner jag att jag nästan blir lite skakig i knäna över allt som ska göras & allt som man förväntas klara av här. Idag övervakade jag min klass under deras tenta & samlade ihop deras svar. Hade sedan trott att Jean-Bernard skulle förse mig med en rättningsmall, men icke. Tydligen vill han att jag ska bedömma dem på egenhand först, eftersom han anser att det är av intresse att se hur jag väljer att rätta... Nu har jag ju hunnit bläddra igenom tentan & insett att det inte är någon direkt jätteuppgift som ligger framför mig, men först var det major panic attack! :) Nu ska jag knata hem & försöka handla lite mat pa vägen, Rob & jag har inte handlat på flera dagar så just nu lever vi på sådant som vi lyckas skaka fram ur gömmorna... :) Efter det blir det avskedsmiddag för David, vilket lääär involvera en hel del alkohol. Ork, ork!
Happy news!
Fick precis ett mail från min föredetta externa handledare där han berättade att en liten populärvetenskaplig artikel som jag slängde ihop för en evighet sedan har blivit accepterad av '
Australian Age of Dinosaurs'! Så nu ska jag bara pressa in någon mening eller två i manuset om vad som har hänt mig sedan dess & sedan är den redo för tryckning! Dessutom så berättade han för mig att mina två 'riktiga' artiklar kommer att komma ut under detta året, skönt! Tydligen tänker han buda hit 100 kopior av den första publikationen... Tungt paket till moi! :) Behövde verkligen dessa glada nyheter idag. Har sovit dåligt i natt & tankarna har snurrat runt, runt. Går & funderar på hur jag ska tackla en viss fråga & just nu känns det inte som om jag kommer att kunna finna en lösning på problemet som kommer att bli smärtfri. Vi får se, det löser sig nog, jag brukar fungera lite enligt principen'
katt'.
Kram!
Almost deported...
Fast uttrycket att man ska vara försiktig med vad man önskar sig stämmer faktiskt väldigt väl! Igår hängde det nämligen på håret om jag skulle få vara kvar här i Toronto eller inte. Hade ju som sagt SEM-tid & mitt under min handledares & teknikerns diskussion kom frågan om betalning upp. Enligt George skulle Jörg tvingas betala $15/timme för mig. Det föll inte i god jord... Jörg fick ett smärre utbrott, eftersom han tyckte att det var vansinne att han skulle behöva betala (han har köpt till extrautrustning till maskinen). När George framhärdade (dock nedprutat till $10) förklarade Jörg att han inte längre tänkte använda maskinen över huvud taget & att han skulle skicka iväg mig till Mexico (där hans fru har ett labb) tills dess att hans egen SEM är i funktion (någon gång i Juni)... Sure, jag vill åka till Mexico, men jag vill inte direkt flytta dit... Anyway, George gav sig efter det så moi får stanna kvar i Torontos sjudande virrvarr!
My $800...
Har tvingats inse att det nog inte kommer att bli någon Mexico-resa för moi. Det hade varit helt underbart, men jag vill inte resa själv & ingen av de personer som jag kan tänka mig att åka tillsammans med har möjlighet. Surt, men så ligger det till. Därför har jag börjat fila på andra planer istället. Tankarna har snurrat kring en ny laptop, alternativt en ny digitalkamera, men så igår slog det mig... Något som verkligen hade varit en smart investering, något som kommer att hjälpa mig varje dag & göra livet lite lättare - lasik eye surgery! Frågan är bara om jag törs. Tänk om något går snett & de pajjar min syn totalt? I så fall är min karriär finito... Inte lätt, måste tänka lite till.
På andras bekostnad...
Hade som sagt SEM-tid imorse & medan jag hade rätt trevligt tillsammans med teknikern kände jag mig bara som en idiot så fort min handledare kom in i rummet... Right over my head... Suck, Jörg är inte den lättaste människan att ha att göra med. Känns lite som om man är hans lilla labbråtta som han konstant testar 'Jasså, du klarade av det? Oki, men då får du göra detta istället, låt se hur det går!'. Naturligtvis är detta bra, jag lär mig massor & jag härdas verkligen, men ibland hade det varit trevligt med lite värme... Det är då det känns extra bra att ha lektion med min gradkurs. Vi är alla gradstudents, ie samma nivå, men helt ärligt så har de andra verkligen bara noll koll. Det borde väl egentligen kännas lite hemskt när jag vet mer om ett visst ämne än den person som de facto arbetar med just det, MEN, dagar då man manglats av Jörg sa skiter jag helt ärligt i det. Ar väl ett rätt mänskligt drag antar jag, inte särskilt smickrande kanske men, men... Det känns iaf mkt bättre nu! Nope, I'm of to a workshop med klättrargänget! Knutar som jag behöver lära mig, tekniker att observera!
Kram!
Do you trust your partner with your life?
Eftersom jag bara provat på att klättra en gång tidigare & eftersom jag var helt ny på TCA (Toronto Climbing Academy) så inledde jag gårdagens besök med en liten basic-kurs. Efter lite allmän info av typen 'lösgör aldrig karbinhaken längst upp' (...) startade moment två; uppdelning i grupper för riktig klättringsträning. Hamnade tillsammans med en kille som hette Steve & en komplett idiot vid namn Hans. Hans, begrep nada. Han satte på sig sin sele fel, att knyta en 8 var stört omöjligt & när vi skulle öva bilaying så drog han i repet från fel håll! Moi panikade med andra ord. Gillar ju inte höjder i första läget & om man då blir ihop-parad med en vuxen man med en femårings kapacitet för säkerhetstänkande så slår jag slint. Major. Min smala lycka var att Rob & Jamie råkade gå förbi just då & som vanligt så stötte Rob först till mig & drog mig sedan i håret = klättar instruktören bara:
'Are you here with Rob & Jamie?'
Moi - YES!
i.e. jag fick öva bilaying med dem istället! Sooo, jag slapp offret Hans & jag fick dessutom mysa över att Rob tvingades klättra en 5.9, långsamt, tre gånger för att jag skulle få godkänt på bilayingsbiten (passed with flying colors)! :)
Post scriptum: Alternativ rubrik - Does it come with the name? ;)
Too tired...
för att orka knata iväg & ta en outfits-bild idag, så ni får hålla tillgod med en närbild av moi & min skjorta istället (Isabell Kristensen), observera förövrigt Ross tank i bakgrunden (Laura beslutade sig nämligen igår för att han var tillräckligt frisk för att få komma tillbaka till mig...)! Har haft en rätt jobbig morgon (labb-tid med SEM..., lär jag mig den inte utan & innan så är jag
toast) & eftersom vi kom hem från klättringen först vid tolvtiden igår så är moi inte direkt på topp i nuläget. Well, får försöka sova fem kvart i timmen i natt istället! Har iaf boostat upp blodsockret med en Grande Nonfat Chai Tea Late & en pumpernickelbagel med lax (jepp, Rob är ivägkommenderad till Mississauga idag) så det känns lite bättre nu!
Plötsligt händer det...
Varenda gång som min klass på lag & mellanstadiet bussades bort till simhallen i Lse visste vi alla vad som väntade... En tävling mellan könen, så prestigefull & stressig att den mest vegetativa person skulle kunna gå in i väggen - vem skulle klara av att byta om först? Killarna eller tjejerna? Jag har ingen aning om hur det gick till men på något sätt så vann killarna alltid. Min teori är att killarnas omklädningsrum skiljde sig markant ifrån vårt, troligtvis var det utrustat med en vakuumsug som först slet av kläderna från deras taniga små pojkkroppar & sedan sköt ut dem i simhallen, där de springandes kunde dra på sig badbyxorna före de nådde den bortre ändan av bassängen. Skulle detta inte vara fallet så begriper jag inte hur det hela gick till. Ett är iaf säkert, hur mkt vi tjejer än skyndade oss så satt de alltid där, på bassängkanten, & tittade på oss med belåtna flin när vi kom uttrippandes (kramande oss själva med gåshudsskrovliga armar). MEN, igår fick jag min upprättelse! Moi var nämligen först ut från omklädningsrummet! Knatade upp & satte mig & väntade i lounge området på att de andra skulle bli färdiga. Efter ett tag kom Ali förbi, fick syn pa mig & spärrade upp ögonen på vid gavel.
A - What? Are you here already? We have been waiting in front of the women's dressing-room for you! I just went up in order to warm up the car! Rob and Jamie are still waiting for you down stairs!
Moi - Oh. Well I guess that Rob thought that I was still in there, because it is the first time I have ever been ready before him... I should go down...
A - NO! Let him wait, that'll teach him!
Sooo, eftersom jag tyckte att hans förslag var rätt underhållande satt jag kvar till Rob kom upp & fick syn på mig. Aaah, chocken som avspeglades i hans ansikte var värt alla år av hånflin från tiny little boys! :)
I totally forgot...
att lägga upp bilder på det som jag tyckte var allra mest förtrollande med den där dagen ute vid fallen. Alla träd på den amerikanska sidan var nämligen helt 'inglasade' med is! Det var helt overkligt vackert när ljuset speglade i sig i grenarna & i vinden uppstod ett sprött, klingande, ljud när de slog emot varandra. Jan tyckte att det var spöklikt, jag tyckte att det var bland det vackraste jag någonsin hört & sett...
Mörbultad...
Smärta, smärta! Jag har så ont i kroppen! Vems fel? Robs, of course... Igår på klätterväggen:
Moi - I can't do it, it's too hard!
R - Sure you can! I know you can!
Moi - Aaargh!
R - Yeees see, you can! Now put your left foot up on that green thing next to you!
Moi - What?! Are you crazy? Do you mean the thing next to my hip?!
R - Exactly! Common Hon!
Moi - God. Lord.
R - Wonderful, you are doing great! Now streeeeetch up and grab that thing that look like it have ears!
& det var där något i min skuldra bestämde sig för att nog fick vara nog. Jag lyckades klättra återstoden av väggen (en 5.8, så jag är lite smånördigt stolt), men shit vad det känns idag! Lite som jag inbillar mig att det måste kännas om någon har smällt till dig med ett baseball-slagträ...
Crazy hair!
Mitt hår var helt utan dess like när vi kom tillbaka till Toronto, såg helt enkelt inte klokt ut. Rob skrattade så att han fick tårar i ögonen & förklarade att det såg ut som ett litet djur byggt sig ett bo på mitt huvud. :) Kontrade med att han inte precis såg så mkt fagrare ut... Ikväll ska vi iväg & klättra tillsammans. Jag har lite ont i magen eftersom jag är höjdrädd som bara den, men det är nyttigt för mig att försöka övervinna den rädslan, så jag kampar på! Har en gång 'fryst' på en slänt när jag var ute i fält & jag vill aldrig mer hamna i den situationen... Andrew & Andreas (två andra geologer som jag var ute med) fick prata ned mig & jag var så rädd att jag grät när jag äntligen stod på fast mark igen - inte speciellt bra.
Little R & Smurfit Rob!
Little Red Riding Hood, freezing!
Japp, det var inte varmt precis... Mina fingrar var kritvita (fastän antingen Rob eller Jan bar min väska hela tiden) & tårna var som små isbitar, men glad, det var jag iaf! :) Absolut, helt perfekt dag!
& från den Kanadensiska...
sidan ser det ut så här! Fantastiskt vackert, eller hur? Det var som sagt helt vansinnigt blåsigt & kallt i lördags, men helt klart värt det! Planerar ni någon gång att åka till Niagarafallen så gör det på vintern, det är magiskt!
Som jag lovade!
Har precis fått bilderna från Jan, fast som vanligt är det svårt att fånga hur storslaget Niagarafallen verkligen är! När Rob har framkallat sina fotografier får vi se om han har lyckats bättre... I think so!
Anyway, så här ser det ut från den Amerikanska sidan!
Covered by a blanket...
of snow! Det snöar i Toronto idag! Tydligen räknade de med att det skulle komma ca 4 cm snö, så här ser det ut just nu på innergården utanför mitt kontor. Känns som om det är lite mer än så... Jag blev som vanligt alldeles lycklig när jag tittade ut genom mitt fönster imorse & såg hur flingorna virvlade ned! Hade jag varit mellanstadielärare med ansvar för en hop glada tioåringar (som en bekant på facebook trodde att jag var när jag skrev att jag hade en egen klass på the ROM...) så hade eftermiddagens aktiviteter garanterat flyttat utomhus! Med mina bergsklättrar vantar klarar jag nämligen av allt! :)
Men så störigt...
Knackade precis på min dörr & mina två handledare står utanför & undrar om jag vill äta lunch med dem & Jan. Problemet är bara att jag precis kommit tillbaka från min lunch med Rob. Annu mer problematiskt är att jag tryckt i min YumYum-gryta som om mitt liv hängde på det = jag är så mätt att jag knappt klarar av att röra mig. Så jag var tvungen att säga som det var, att jag redan ätit. Så nu sitter jag här & känner mig lite nere, lite bortglömd fastän så inte är fallet... A andra sidan behövde jag verkligen äta lunch med Rob idag, var viktigt för mig att få spendera tid med någon som tycker om mig & får mig att le.
Nope, nu måste jag ruska av mig dessa känslor, ringa upp 'Toronto Climbing Academy' & boka en intro-tid & sedan sätta igång att arbeta. Finns inget bättre sätt att fördriva ledsna tankar på än att gräva ned sig i ett berg artiklar & fokusera, fokusera, fokusera!
But finally!
Som vanligt efter julen/besök hos farmor kände jag mig porky, porky. Jag älskar henne men att tillbringa tid hos min farmor är lite grann som att ha Hans som dopnamn & vara inspärrad i en liten bur som befinner sig i ett hus gjort av
pepparkakor... Mängden mat, & mängden energi som den maten innehåller, är liksom inte riktigt sund. Rultade mig ombord på planet hit & gruvade mig för första gangen på år lite smått över övervikten på mitt handbagage, eftersom det hade känts lite falskt att komma med försvaret att jag väger så pass lite att det inte gjorde något att min väska vägde 15 kg... :) Anyway, nu har jag travat upp & ned för så många kvarter att saker & ting börjas kännas bra igen. Sure, inte Brasilien finish riktigt, men betydligt bättre! Which feels good!
Tröja - HM
Kjol - mammas (från Finland?)
Strumpbyxor - HM; mörkgrå
Stövlar - Bianco; svarta
Orhängen - Dyrberg/Kern
I feel like a cartoon figure...
Att ha människor runt omkring sig som man älskar & litar på, människor som inte ställer krav utan bara är där för en är nog bland det viktigaste som finns. Men ibland går omtanken kanske lite för långt... Som i Robs oro för mina händer. Idag tvingade han mig att sätta på mig hans 'bergshandskar' i XL för att undvika likfingrar. Detta var lite småjobbigt av en rad olika anledningar;
1) För det första kunde jag inte få på mig dem själv utan tvingades genomlida den något förnedrade proceduren att bli påklädd... Um, hade ju hoppats på att man var förbi det stadiet. :)
2) För det andra så lyckades vi inte 'få in tummarna i tummarna' = samma rörlighet som
Nalle Puh3) & till sist, vilket knyter an fint till punkt nr 2, så kände jag mig som en
seriefigur när jag gick in till institutionen, and not the
good kind. Inget av mina bättre fashionmoment om man säger så...
I'm there...
Jag vet att jag befinner mig på andra sidan Atlanten, löjligt långt borta från dig just nu, men jag tänker på dig! Du är en av de få människor i mitt liv som jag litar på tillfullo & som jag känner en trygghet i, för jag vet... Du är där för mig, & jag är där för dig. & som du vet, det finns inget starkare än hoppet! Kram.
Hilp x 2...
Eh, oki, jag behöver mer hjälp. Försökte ändra på marginalerna men det blev inte bra. Så istället valde jag att förnya min bakgrund vilket fungerade, ett tag. Eftersom jag blir helt vansinnig på att profilen hela tiden hoppar längst ned på sidan klickade jag runt på de andra profilerna för att se vad som hände om jag ändrade till en annan layout. & kan man tänka sig, de andra fungerade helt utmärkt... Just my luck! Bytte därför till 'Orange' ist & försökte sedan ändra om färgen till rosa (because I love it!), needless to say - utan framgång. Så nu sitter jag här med en hysterisk
kycklig-gul blogg som inte alls känns bekväm för fem öre... Soooo, om någon vänlig själ har en lösning på detta så mottages den tacksamt!
Femtioelva...
artiklar senare (utprintade dvs, inte lästa...) & jag har samlat ihop tillräckligt mkt energi för att ge mig av hemmåt! Däremot finns det typ noll energi kvar till att laga mat. Nope, det blir
avokado, sallad & enorma mängder te, vilket i sin tur kommer att innebära att Rob kommer att skaka på huvudet & förklara att jag måste äta ordentligt... Vilket i regel resultrar i att jag svarar:
'Well, yes mommy, maybe tomorrow! That is, if you cook!'
;) Tjing!
Gruvar mig...
Sitter på kontoret & får inget vettigt gjort = borde gå hem. Problemet är bara det att det är typ sibirisk vinter där ute... Oki, jag överdriver kanske liiiite, men jag är verkligen inte kompatibel med kyla. Rob har lovat mig att köpa ett par vantar gjorda av isbjörnspäls när han åker till Grönland i Juni men i dagsäget är jag endast innehavare till 'normala' vantar, ie jag kommer att tvingas gå in på minst två affärer på vägen hem... Hatar verkligen att ha Reynolds syndrom, jag känner mig så handikappad när jag knappt klarar av att vara utomhus när det är kallt. Suck. Vad gäller isbjörnshandskarna så ställer jag mig tveksam, känns motigt att sätta på sig något från en isbjörn... Har försökt hinta lite om detta, men eftersom Rob har tagit reda på att det är typ det varmaste som finns så lyssnar han inte på det örat. I hans värld så har han hittat botemedlet mot mitt problem, i min värld så står hoppet till medicin. Enligt pa så finns det nämligen medicin att ta, enda problemet är att han vägrar att skriva ut det åt mig. Sooo, det är bara för lilla moi att försöka styra upp en egen
läkare här i Kanada, hur nu det ska gå till...
What a difference a day make...
Har skrivit om detta innan, men jag måste bara ännu en gång konstatera att kvinnor & män är något helt fruktansvärt olika! Kånkar ju som bekant runt med typ hela mitt liv (God Lord, botten ser ut som ett skrotupplag i dagsläget...) i min Bayswater. Alskar den väskan på ett löjligt & lite småsjukligt sätt... :) Detta förstår dock kvinnor, men inte män - framförallt inte Rob. Medan kvinnor ger mig komplimanger (senast igår under brunchen) så utspelade sig följande konversation imorse:
R - You should get a backpack you know.
Moi - I know, but I'm not working out in the field that often, so it's not like I'm in a hurry.
R - No, I mean one that you can use every day, for your books and stuff.
Moi - Eh. What? I'm not going to use a backpack every day... For sure!
R - But it makes no sense to carry everything around in that stupid bag of yours! It's just to heavy for you and you could fit a lot more stuff into a backpack! Like if you go to the store, you could just put all the food in it! It's brilliant!
Moi - Well yes I know, that's why I like to do my grocery shopping with you, so that you can put the food in your backpack and carry it back home... And besides, you are not allowed to call my bag stupid.
R - I will kidnap it from you and put it into the rock grounding machine at the department...
Moi - Do so, and I'll cut your hair of while you are asleep...
A little bit off.
Japp, känner mig verkligen inte helt hundra idag. Dessvärre är min hälsa i samklang med vädret, det är apkallt här. Imorse när jag vaknade var det 17 grader i mitt rum, hurv. Bara låg där helt blixtstilla & gruvade mig för att stiga upp. Så länge jag låg kvar på samma fläck var allt bara fine, så fort jag rörde på mig så var det däremot närmast plågsamt kallt & jobbigt. Eftersom de har lovat att det ska bli ännu kallare inatt så har jag kommit fram till att det finns 3 olika sätt som jag kan tackla detta problem:
1) Kidnappa Chinny & tvinga henne att sova i min säng
2) Våldgästa Rob
3) Sätta mig ned med instruktionsboken till det lilla portabla element som jag fick av Isolde i julklapp & verkligen,
verkligen, försöka förstå hur det fungerar...
Tröja - Gina Tricot
Jeans - Monki
Orhängen - Pilgrim
Knästrumpor - Calvin Klein; beiga
Stövlar - Bianco
Hur besvärlig kan man vara?
Sooo, min väska dök ju upp tillslut. I min värld innebär detta klang & jubelsång. Mina svarta lackskor är äntligen hemma & moi is happy, happy! I Robs värld innebär detta att steg två tar vid = se till att få kompensation från Air Canada. Sure, jag håller helt med honom om att det är komplett vansinnigt att det tog nästan två veckor innan de fick ändan ur, men samtidigt så har jag liksom inte energin att bråka med dem. Det känns bara som en hopplös David & Goliat situation & dessutom inbillar jag mig paranoit att de kommer att svartlista mig om jag gör det, ie jag kommer att få fortleva resten av mitt liv med bagage som alltid försvinner pga rent jävulskap... Vet inte riktigt vad jag ska göra. A andra sidan har Rob redan börjat fila på ett argt skadeståndsanspråk, så jag antar att det bara är att hoppa på det tåg som han redan startat åt mig...
The guru...
Idag har jag guidat runt Jan på universitetsområdet. Det är rätt underhållande eftersom han är
helt lost! :) Fast nu känner jag mig helt slut i kroppen, har en förkylning i mig som inte riktigt verkar ha bestämt sig för åt vilket håll den tänker gå. Hoppas naturligtvis på att den ska släppa, men eftersom veckan är absolut fullbokad känns det lite som om att Murphy's lag kommer att kicka in... Men knack, knack, ta i trä! Sitter & ältar fram & tillbaka om jag ska följa med Vik till Montreal i helgen. Hade varit så kul, men jag har verkligen en massa saker som behöver göras så jag vet inte. Miniweekend el vara förnuftig? Dessvärre så lutar det starkt åt det senare. UofT är inte en miljö som främjar individer som inte sätter forskningen i främsta rummet... Japp, jag kommer att sluta upp som en ogift liten nucka med femtioelva katter, men med en professorstitel! ;)
Men titta vad som...
damp ned hemma hos mig igårkväll! Min väska! Jag som alldeles hade gett upp hoppet om den & börjat förtränga dess blotta existens! Jippi, jippi, jippi! Alla grejer i också, inget som saknades! Fast...jag måste erkänna att jag höll på att få spel på gubben som levererade den...
Budgubbe - Maaaan you live on a crazy place! Do you know how hard it was to find?
Moi - Apparently extremely hard, as it took you almost two weeks to deliver it...
Hilp, hilp...
Hulk, ngt har hänt med min sida... Av ngn mystisk anledning har min profil valt att bosätta sig längst ned på sidan. Förstår inte varför & håller på att flippa fullständigt eftersom jag inte har ngn som helst aning om hur jag ska lösa detta (är ju som bekant tidernas mest otekniska person). Någon som vet vad som är fel & hur man kan fixa det?
Otrohet...
När jag var ute förra helgen (då jag träffade strippan) råkade jag se David & Jenny kyssas på dansgolvet. Den lilla haken är bara att Jenny har pojkvän, sedan fem år tillbaka... Jag frågade henne igår om jag sett rätt (pga mängden alkohol jag hade i omlopp den kvällen var jag inte helt hundra), vilket hon bekräftade att jag gjort. När Rob, Becky, Jörg & jag lämnade lägenheten vinkade Jenny & David av oss, de enda två kvarvarande... Till viss del förstår jag henne, David är supertrevlig & jättecharmig & hon har ett långdistansförhållande med Dan - de träffas bara en fyra, fem gånger per år. Men, vad jag inte kan begripa är att hon anser att de har ett monogamt förhållande & att hon inte tänker berätta något för honom. Jag kan förstå att man har känslor för någon som inte finns i ens omedelbara närhet & som man bara har möjlighet att se då & då, men varför hänga upp allt kring denna enda person som man de facto inte kan dela sin vardag med? Ar det då inte bättre att redan från början enas om att ha ett öppet-förhållande med inställningen att man har varandra & att man en dag kanske kan 'återförenas & bli ett (om det nu är det man eftersträvar)'?
But you can have a lot of fun...
med Drambuie! David (PhD på avdelningen) hade sin internationella middag (crepes med typ hur mkt tillbehör som helst!)/avskedsfest igårkväll. Drack väl något glas vin eller två men i övrigt körde Rob & jag stenhårt på konceptet Drambuie! Så gott, så starkt! Hade superroligt & flamsade & brottades med Rob samtidigt som jag absolut bara storknade av skratt! Har typ noll koll på när vi kom hem, men shit vad jag var speedad! När vi klev ur taxin fick jag syn på en tvättbjörn = moi skriker förtjust & springer efter för 'I just want to take a closer look, maybe pet it!'... Det stackars djuret klättrade upp i ett litet träd där det sedan satt & tittade skeptiskt på mig som stod nedanför & kuttrade till det (de är hysteriskt sota) samt Rob som kom springades för att släpa med mig därifrån (tydligen kan de bitas & i USA har det ibland hänt att de överfört rabies...). Idag är jag en sliten stjärna som är absolut fullproppad med stekt potatis; toast; omelett med svamp, spenat & brieost + blåbärssmoothie! I love brunch!
Blus-Studio
Kofta-Mango
Jeans-Monki
Väska-Mulberry, Bayswater
Niagara on the Lake
Efter besöket vid fallen tjatade jag mig till ett lunchstopp i
Niagara on the Lake. Rob höll på att dö av hunger innan vi kom dit, men eftersom han vet hur mkt jag älskar den staden så uppoffrade han sig. Moffade i mig supergod 'hemlagad' hamburgare & möspös i vårt lilla bås. Niagara on the Lake är enligt moi en av de absolut sötaste platser som finns. Det är sådär småsurealistiskt överpyntat = talar till min fäbless för kitch! :) Jag menar titta, visst måste man bara älska det?!
Sedan var det tanken att vi skulle köpa upp oss på Icewine (som både jag & Rob älskar & som staden är känd för) men på något vänster slutade det med att vi bara köpte en flaska
Drambuie. Vet inte riktigt hur det gick till...
Canada, so very different from US...
Sooo, råkade ut för lite kamerastrul igår så jag tänker spara min beskrivning av själva fallen tills dess att jag fått tillgång till Jans bilder (typ imorgon). Anyway, vi knatade över bron in till USA (för att checka Robs pass, det fungerade!) vilket var en lite lätt märklig upplevelse. Proceduren startade med att vi gick igenom Kanadas passkontroll = idel glada miner & småprat. Därefter betalade vi 50 cent & fick tillåtelse att passera grindarna in till bron. Major köldchock. Jag höll på att dö. Har skrattat åt kanadensarnas tjat om vindtunnlar & köldfaktor - but no more! Huttrandes & skakandes stapplade vi så in till den amerikanska passkontrollen. Att påstå att deras bemötande är annorlunda mot Kanadas är väl ungefär detta århundrades största underdrift. Detta händer; ditt pass scannas, du får fylla i en lång 'deklaration' om dig själv (passnummer, kön, om du begått brott mot mänskligheten, varit allierad med nazister etc), de tar dina fingeravtryck & de fotar dig. Dessutom tvingas du betala $6 & så ställer de en mängd frågor. I detta läge är det förnuftigt att kräla i stoftet, inte bete sig som moi...
Passgubbe - What are you going to do in the US miss?
Moi - Hihi, look at the falls!
PG - Do you find that funny?
Moi - Oh, well, I just thought that it was rather obvious as I walked across the border...
PG - Don't try to be smart! Right!
Moi - Ehm, sorry?
Lite lätt polisstat ja... Att ta sig tillbaka till Kanada är däremot en helt annan historia
Kanadensisk PG - Hi! I think that I saw you guys earlier, so it's fine, just walk through! Hope you liked the other side as well, have a nice day!
Wrong approach...
Startade gårdagen ihopkurad under en filt i frukostrummet samtidigt som jag försökte övertala Rob om det vettiga med att ta en taxi till biluthyrningen (det har varit apkallt här de senaste dagarna); fungerade inte. Eftersom nordamerikaner har en aversion mot bilar som man växlar manuellt så fick vi en automatväxlad=mkt känsliga bromsar... Inte den stilfullaste sortin ut ur parkeringshuset om man säger så. Magnituden på det dryga halvdussin tvärnitar som Rob lyckades prestera var av typen 'Ida slår huvudet i instrumentbrädan'... :) En annan sak med Robs körning som inte var så där jättelyckad var hans förmåga att då & då glömma bort konceptet 'högertrafik'... Gårdagens näst bästa kommentar:
Jan (med mkt lugn rost) - So, why are we driving on the left side off the road?
Rob - Oh, shiiiiiiiit!
Moi - Gaaaah!
Somebody to talk to!
Mötte ju upp Jan på fredagskvällen för att ta med honom ut på middag & han var verkligen jättetrevlig. Var så skönt att känna att jag kom överens med honom & att han trivdes med mig! Tror att vi kommer att funka riktigt bra ihop när vi arbetar. Sedan var det lite skoj att se hans reaktion på Toronto, mkt av de tankar som man såg avspegla sig i hans ansikte & hans sätt var rena kopior av hur jag reagerade när jag kom hit! Speciellt roligt var det att se hur han försökte tackla problemet att korsa gator! Vet du inte vad du gör, ta rygg! Vet du inte vad du gör & försöker dig på att knata över på egenhand är risken stor att du hamnar i en jobbig 'steppa åt ena hållet, steppa åt andra hållet, krocka' situation... :)
Is that right Magnus?
"Du är den enda av det motsatta könet som jag är rädd för"
Storasyster har varit för snäll på sistonne inser jag nu... Japp, förbered dig mentalt på ett frontalangrepp nästa gång jag kommer hem! Jag tror att ngn behöver piska in lite vett i kroppen på en viss ung man! :)
Tror förövrigt att jag är på väg att åka på en förkylning, inte bra. Jag nyser konstant & mina ögon är rödsprängda... Tack gode gud för 'Clear eyes', utan min lilla mirakelflaska hade jag verkligen sett ut som ett offer! But now... Tjiing!
What about a career as a stripper?
Jag & Rob promenerar in till institutionen & diskuterar vad vi ska göra när vi är färdiga & vi har fått vara doktorstitlar:
R - I think that I want to do something completely different, like work with my photography's. It would be nice to be a professional photograph.
Moi - I want to continue, do a post-doc somewhere.
R - And after that, will you continue within the academic world?
Moi - Well, that would be my dream...
R - And what if you can't do that?
Moi - To be honest I have absolutely no idea... I'll have to rethink everything, do something completely different. Like, like... take strip-pole lesions and become a stripper!
Umm, detta var ju sagt som ett skämt...
Man som paserar oss på gatan - I think that you could be rather successfull!
Okiiiiii, ummmm. Men vad gör jag här? Varför kastar jag bort min ungdom bland fossiler (riktiga & människor) när jag tydligen skulle kunna försörja mig på att få knöliga dollarsedlar nedkörda i trosorna? & ja, för den som undrar; jag har en mkt bisarr vecka denna vecka, & nej, det brukar inte vara så här utflippat i vanliga fall. Typ... ;)
Will they let us?
Iiiiikkk! Problemas, problemas! Pga Robs pass olyckliga lilla sejour med tvättmaskinen så behöver vi korsa gränsen in till USA. Detta hade vi planerat att göra på lördag. Tanken var att vi skulle hyra en bil, dra till Niagara & sedan gå över bron in till US. MEN, imorse så slog det mig att vissa uthyrningsfirmor har en trist liten policy som gör att de inte hyr ut bilar till folk under en viss ålder. Moi är ju ännu inte innehavare av ett körkört (ångest) & Rob är 22... Jobbigt. Så nu har jag satt Rob på att försöka lista ut hur vi ska fixa detta. Robs puckade lösning var:
'But maybe Jan?'
Eh, nä. Tänker inte tvinga en stackars jet-laggad belgare, som aldrig har satt sin fot i Kanada, att sätta sig i en bil & köra i Toronto! Inte en god idé.
Black CHANEL 2.55
vi har en trevlig liten tradition här på avdelningen som går ut på att vi inte arbetar på fredagar. Sure, alla dyker upp men vi
gör inget. Alla sitter bara & väntar på RockFest & innan dess är det fritt fram att roa sig bäst man kan. Ofta resulterar detta i galna mail eller hysteriskt långa luncher... Idag har jag först roat mig med att komma in oförsvarbart sent & sedan har jag glatt suttit & surfat runt på nätet. På veckorevyns hemsida hittade jag så ett test som talade till alla mina sinnen, vilken handväska är du?! Detta blev resultatet (hade hoppats på att jag var ett med min Mulberry, men tydligen inte...):
CHANEL 2.55
Classy as hell, quiltad, cool och skarp. Du kan lätt ge lite fel intryck med dina guldkedjor. Du kan ibland uppfattas som kall, men framför allt är du ju SVINDYR - vilket innebär att folk antingen älskar eller hatar dig. Gemensamt för alla är dock att de avundas din svala, snygga, sofistikerade stil. Tänk på det när de ger dig onda blickar i ryggen...
Hm, slutsatts, dagens outfit var inte ett passande val (ehhehe, Lindex...) & jag måste börja spela på lotto. För oavsett hur snäll jag än är så har jag svårt att se att ma & pa skulle ge mig en
Chanel i 25 årspresent... Eller? Vad tycker ni förresten, är jag
ett med
den? :)
Jag börjar bli nervös...
Jättelöjligt jag vet, men jag börjar bli nervös inför att träffa Jan ikväll. Tycker han inte om mig, visst jag kan leva med det, men det är faktiskt oerhört viktigt för mig att han ända gör just det, gillar mig... Make no sence? Oki, så här ligger det till. Ingen på avdelningen håller på med ngt som ens liknar det jag arbetar med=jag har ingen som jag kan diskutera yrkesrelaterade frågor med. Det är en anledning till varför jag har varit så glad över min TA på the ROM. Oki? MEN, efter gårdagens lektion blev saker & ting lite mer komplicerade. J-B sa ju som sagt att han ville att jag skulle få egen undervisningstid där nästa år, vilket är en fantastisk möjlighet. Dessutom hintade han att han har en ledig doktorandtjänst där... Nu tänker jag ju inte 'jump ship' bara sådär, men det är onekligen lite frestande. Soooo, om Jan & jag klickar så blir det lite lättare att vända ryggen till the ROM & hålla fast vid det som jag redan har. See? In the end of the day så
vet jag förvisso att jag kommer att stanna här eftersom det är smartare rent karriärmässigt (finns mer pengar knutet till den forskning som jag bedriver här), men jag kan inte sticka under stol med att jag verkligen älskar
the ROM & alla där...
Linne-Marwin
Klänning-Lindex
Strumpbyxor-ribbstickade, grafitgra
Stövlar-Bianco; svarta
+ örhängen som jag fick av Laura i julklapp
Blonde Glam!
Blev det igår! Tre små flaskor/tuber som förhoppningsvis ska boosta mitt utseende ngt (har känt mig apful de senaste dagarna)! Testade imorse & nu luktar mitt hår gott av grapefrukt! Extra +, det känns mjukt men det har ända struktur. Avskyr när jag tvättar håret & det blir för mjukt & flygigt, får mig att känna mig som en
försökskanin i naturvetenskap inför en hopp niondeklassare...
Celebrate yourself...
Oki, jag vet, helt galet mkt
Oprah över den inledningen... :) Men, jag har som vanligt hittat min lilla kvällssvacka - orkar inte göra något över huvud taget... Så därför har jag beslutat mig för att jag ska köpa något åt mig själv på vägen hem, som en liten belöning! Japp, ska bara printa ut en bunt artiklar om 'Snowball Earth' & sedan är planen att dra iväg & bunkra upp mig på ett par nya flaskor av mitt
favvoschampo. Nu har det ju varit apdåligt på schampofronten i flera dagar, så det är absolut nödvändigt, men jag intalar mig själv att det är en belöning rakt igenom! :) Sanningen är dock den att om det inte inhandlas ikväll så blir det till att tvätta håret med Robs schampo imorgon. & det vill jag inte, for sure. Visst, han tvättar inte håret med
Bliwtvål som mitt ex (...) men det är inte sådär vansinnigt mkt bättre...
But I still feel sick...
dessvärre. Känns inte alls speciellt kul, speciellt eftersom jag var tvungen att ställa in kvällens klättring med Rob. Hade först tänkt tvinga mig, men sedan insåg jag att det finns en gräns för hur långt man kan pressa sig själv. Ikväll var det bara att inse att det inte finns en chans att jag kan sätta mig på tunnelbanan i 45 min, klättra i 3-4h, gå ut & dricka öl (& försöka få i mig ngt att äta) & sedan sätta mig på tunnelbanan i 45 min hem. Nope, det gick bara inte. Visst jag har supermkt energi just nu, för att jag är på någon slags adrenalininducerad liten tripp, men om sisådär en timme eller två VET jag att jag kommer att däcka. Major. Fast det kändes lite jobbigt att ställa in eftersom jag vet att Rob är nere. Dålig vecka har han, min lille vattuman vän...
I'm so happy!
Ingen kräkattack & en massa beröm! Var så roligt att stå där framme, blev helt exalterad, & Jean-Bernard (som är professor på kursen) sa att han var imponerad över hur väl jag lyckades förmedla den känslan till eleverna! Dessutom så sa han att han vill ha mig som TA på kursen nästa år med (lycka, lycka!) & att han ska prata med de andra professorerna & se om det finns möjlighet att sätta in egen undervisningstid för mig, ie jag ska få tala om växternas utveckling! Enligt honom är det en brist i undervisningen i nuläget, & han ser mig som fullt kapabel att själv lägga upp undervisningen för den delen! Oh, detta kunde inte ha gått bättre! I'm on a high!
Wish me luck!
Nu börjar nerverna kicka in så smått! Om lite drygt en timme så ska jag vara på
the ROM för att hålla min första lektion ever. Upplägget ser ut som följande; en timmes föreläsning, en timmes lärarledd labb, en timmes rundgång i utställningshallarna. Moi ansvarar för allt... Som tur är så är de uppdelade på två grupper, behöver endast hålla koll på 25 själar! Problem is...att jag inte är på topp idag. Jag har känt mig lite illamående ända sedan morgonen... Tänk om jag kräks mitt framför dem allihop? Shit vad hemskt... Knack, knack, ta i trä!
Linne-Birget et Mikkelsen
Kofta-HM
Jeans-Monki
Väska-Mulberry, Bayswater
Stövlar-Bianco; svarta
But this makes me laugh!
Så när vissa aspekter av ens liv gör en lite fundersam så är det skönt att man har andra som får en att le eller skratta till! Min & Jans mailkonversation har urartat fullständigt de senaste dagarna & ibland skrattar jag så att jag kiknar när jag öppnar min mailbox! Just nu för vi bland annat en konversation gällande skönhetsvård & känsla för stil inom geologikretsen...
J-I hadn't really thought of that, but it's true I still need to eat on Friday. How about 7 P.M. at my hotel? That gives me time to wash myself and make a good, clean first impression.
Moi-So, hm...make a good, clean first impression? That's a very 'non geology'approach! :)
J-I even trimmed my beard and went to the hairdresser! :-)
Moi-Hi hi! And I guess that the thing that you look forward to the most withCanada is the unlimited number of shops that will sell lumberjack shirts!
J-That's right. And then I am going to shoot me a bear to use as a blanket or carpet and to hang its head above the fire place!
...uuum, gravallvariga, djupa, diskussioner två forskare imellan... :)
Blir ledsen...
när människor som jag tycker om helt plötsligt blir irriterade på varandra & jag hamnar mitt mellan dem... Det är så svårt att veta vad man ska göra för att överbygga klyftan & få dem båda att känna att jag är där for dem, utan att för den skull ta nagons parti... Inte så att jag är för velig som person för att göra detta, utan för att jag anser att de båda har rätt i vissa aspekter & fel i andra.
Var ju tanken att vi skulle åka ut till flygplatsen igår för att leta efter min väska/checka statusen på Robs pass. Precis innan vi skulle åka fick jag dock ett mail från Vik där hon skrev att hon tyvärr inte kunde köra ut oss dit. Sure, det var en smula irriterande men Rob blev märkbart upprörd (& detta är en person från UK...). Ville inte ta upp det med honom då, eftersom jag såg att han var för arg, utan frågade honom imorse över frukosten. Det visar sig då att han tycker att Vik har 'svikit' honom tidigare när det har gällt liknande saker... Jag kan första hur stressad han är över passet & eftersom det blev som det blev så kan han inte checka statusen på det innan lördag, men samtidigt anser jag att han är orättvis. Vik har ställt upp så oerhort mkt för oss båda & att sedan slå ned & fokusera på vissa isolerade händelser är helt enkelt bara ett uttryck för hans egen besvikelse. Vilket jag sa till honom. Passade också på att lägga in en liten känga, vilket förhoppningsvis får honom att tänka till lite...
Have we seen this before...
Rob har satts på slavarbete nere i källaren=ingen lunchpaus. Som vanligt när detta händer knatade jag bort till Starbucks & Bagel Stop. Jag vet att detta beteende inte är helt sunt men benen går liksom dit av sig själva... Det är helt enkelt min 'frukosthjärna' som drar mig dit! Idag avvek jag dock lite från det normala upplägget, lax istället för tonfisk & light istället för regular 'Grande Chai Tea Latte'. Detta innebär att jag fått i mig 130 kalorier istället för hundrafemtioentusen. Till min stora förvaning smakade det typ likadant så det blir denna version av Chai i fortsättningen. Off to work, end to pointless information...
Faller punkt 4...
så kan det ändå hända att jag åker iväg till sydligare breddgrader. Introducerade
'projekt Cancun' för Vik igår & hon ställde sig inte helt främmande. Tydligen går det att fixa biljetter dit för $700, & då ingår en veckas 'All incusive'! Hade ju inte varit helt fel! En annan sak som hade varit helt ok att få göra är att åka till Sydafrika & dyka med vithajar (eller med & med, i en sådan där
bur)... Det gör Rasmus idag... Jag är inte avundsjuk. Inte alls. Nope...
Nej, nu måste jag jobba! Artiklar att läsa, kluriga frågor att ställa! Jepp, jag är en insnöad liten
paleonörd indeed!
Airport date...
Idag arbetar jag fram till fem & sedan bär det iväg ut till flygplatsen med Rob & Vik. Detta ska klaras av:
1. Försöka lokalisera min väska
2. Få spel om väskan inte går att hitta & skälla ut vem det än vara månne som har oturen att ha det passet
3. Checka om det går att använda Robs pass. Jag betvivlar... Mkt. Memo till alla som äger ett pass, tvätta det inte i tvättmaskinen, det mår dåligt då. & visum gillar inte heller den typen av behandling...
4. Charma in mig hos en
flygkapten så att jag får resa på semester till ett varmt ställe
Hentai...
Veckans mest bisarra samtal so far; sitter i frukostrummet & bläddrar i Torontos nöjesguide (planerar saker att göra tillsammans med Jan) samtidigt som Rob & jag äter frukost.
Moi-Oh God, what should we do? Oh! Look, a Manga event, I just loved
Spirited Away! 'Also Hentai'? What's that?
R-Hhhrrm, it's a different type of Manga.
Moi-What do you mean, do they draw it in a different way?
R-No Idaaah, it's, it's a grown up form...
Moi-Oh, like much more violence and stuff?
R-Oh Christ! NO! It's cartoon porno!
Moi-IIiiikkk! WHAT?! Cartoon girls and boys having sex?! That is...!
R-No, not exactly. As far as I have understood, it's girls and sea creatures...
Moi-Sea creatures?! Like mermaids or, or...dolphins?
R-No, like tentacly things, squids...
Moi-Gaaaaaahhhh? OH. MY. GOD!!!!
Moi-I'm not going to go to the Manga show...
Moi-Especially not wearing what I wear today...
R-But you would probably make them really happy if you did!
Moi-Strange Japanese people...
Topp-HM
Kjol-Saint Tropez
Knästrumpor-Calvin Klein; beiga, 'hålstickade'
Skor-Ballerinor; marinblå med vit rosett på tån & liten kilklack
Stress-suddig bild, vill inte bli påkommen med att fota outfitsbilder på jobbet...:)
Betygssamtal...
Jo jag var ju iväg en sväng & träffade Sarah för att diskutera mitt betyg på biogeografikursen. Fick ju som sagt ett A & var lite nyfiken på vad som hade krävts för att få ett A+.
S-Well, in order to get A+ you should be able to submit the paper to a journal right a way .
I say SHIT! Vi hade två & en halv månad på oss! Två & en halv månad att skaffa fram data, analysera den (sållningsprocess, statestik...), hitta & läsa alla referenser, skriva uppsatsen, ordna alla figurer & diagram samt formatera det hela så att det verkligen såg ut som ett färdigt manus! + allt annat som vi var tvugna att göra till den där jäkla jursen! Neeej, i detta fallet tycker jag inte att jag har brustit, jag tycker snarare att det är hon som ställer krav som är helt igenom orimliga...
Ebba von Sydow...
Aldrig att jag trodde att jag bidra till den rådande Britney debatten, men idag gör jag ett litet undantag. Anledningen är detta inlägg som Ebba von Sydow la upp tidigare idag. Sure, jag kan skriva taskiga saker, trampa folk på tårna & vara lite som Ake i Cleo ibland (moral, vad är det?) men idag kände till & med jag att det blev lite mkt... Hur kan man tycka att det är ok att utlysa en tävling kring vad en ledsen liten kille kan tänkas tycka om att hans mor har blivit fråntaget sin umgängesrätt? Neej, & jag som gillar Ebba...
Opposite end of the spectrum...
Nej nu ska jag sluta vara upprörd & återgå till mitt
rosa, babbliga lilla jag igen! :) Publicerar denna bilden för att illustrera det faktum att jag har rätt & att att M har fel (se 'debatten' under inlägget 'Dressing smart...')! Overst ser ni Isoldes hylla, sedan kommer min hylla (som inte innehåller mitt smink, det har jag i mitt rum) & neders ser ni Rob's hylla... Sorgligt men sant, detta är vad han anser vara nödvändigt...
Guantanamofångar äger mer produkter!
I'm not a victim...
Drog på mig ett par jeans imorse innan jag stannade upp, satte mig ned på sängen & funderade lite. Sedan, plockade jag av mig jeansen & drog på mig en kjol istället. Jag har rätt att klä mig i sådant som jag trivs i & jag tänker inte börja gömma mig bara för att jag är rädd för att jag kanske ska dra till mig uppmärksamhet! Gör jag det så har jag förlorat, då är det game over... Slut på
svampar...
Linne-Marwin; marinblått
Kofta-JAM
Kjol-Saint Tropez
Skärp-mammas; marinblått & krockomonstrat
Strumpbyxor-HM; grå, ribbstickade
Skor-Ballerinor; marinblå med vit rosett på tån & liten kilklack
Living with my best friend...
Var verkligen själaglad över att ha Rob hos mig igår. Utan honom hade allt varit så mkt hemskare. Nu kramade han om mig, pratade med mig i lugn ton med rullande 'Rrrr' som fick mig att slappna av & sedan tog han till den Skotska dunderkuren för att få in mig på banan igen - te följt av alkohol. Japp, efter ett par koppar te hade jag lugnat ned mig så pass att jag började oroa mig för det faktum att jag var tvungen att tvätta (inga underkläder) & Rob förklarade för mig att han naturligvis inte tänkte låta mig gå helt ensam till tvättstället men att han inte trodde att ngn av oss skulle må bra av att sitta där & glo på maskinerna. Därför knatade vi dit, slängde in kläderna & gick sedan vidare till Insomnia där moi kröp ihop i den största soffa jag kunde hitta med ett glas varm apelsinjuice spetsad med amaretto. Njutning! Sedan gick vi & köpte Marie Claire till mig, ytterligare lite välbehövlig verklighetsflykt! :)
Ar det bara jag eller ser Reese annorlunda ut på denna bilden?
& I wrote that because...
Det bor ca 5 miljoner människor i & omkring Toronto, så att man råkar träffa på mindre behagliga individer är inte speciellt konstigt, bara olyckligt. Att jag bestämde mig för att publicera föregående inlägg (övervägde att inte göra det eftersom jag inte vill oroa er) beror dels på att det kändes skönt att få skriva av mig & även på att jag har insett att det hela blev så obehagligt som det blev pågrund av att jag inte är tillräckligt hårdhudad. När jag var i Lund innan jul taffsade en okänd kille på mig, vilket resulterade att jag vände mig om & slog till honom. Kanske inte det bästa sättet att sköta det hela på men jag kände mig stark i det läget. Igår lyckades den där mannen ta sig in under min yta, vilket gjorde mig försvarslös på ett helt annat sätt. Eftersom jag de facto fört en vettig, artig, diskussion med honom under ca 5-10 min, gjorde min uppfostran att jag helt enkelt inte kunde be honom att dra åt helvete, skrika & påkalla uppmärksamhet, när saker & ting blev obehagliga. Detta är ngt jag måste arbeta med, jag måste bli bättre på att inte tro ALLA om gott, bli bättre på att sätta ned foten & helt enkelt tvinga mig att plocka fram min inre styrka även i situationer när jag är rädd... Detta mail fick jag av Vik imorse, vilket fick mig att känna mig bättre till mods...
Hello Little P,
No worries, life has its ups and downs, sometimes the ride is very intense
but keep in mind that without one you cannot appreciate the other.
Hope you are feeling better today. We need to setup a womens self defense course
of which I have the perfect instructor for. This will be scheduled for probably
end of February or beginning of March.
Loving U
V:)
Run for your life...
Igårkväll lämnade jag mitt kontor kring halvsju & började knata hem. Efter ett litet snabbt stopp på Shoppers Drugmart (köpte en rakhyvel eftersom Air f*#ing Canada fortfarande inte har hittat min väska & jag får dåligt samvete av att tjuvlåna Robs) fortsatte jag hemmåt. Någonstanns halvvägs råkar jag av misstag stöta till en man som jag går förbi. Jag ber om ursäkt & ska precis fortsätta när jag ser att han säger ngt till mig. Saktar ned & tar ut min Mp3:
Moi-Sorry?
Man-I said no problem! Are you in the army?
Moi-I'm sorry, I don't understand...
M-Your shoes, they make that type of sound!
Moi-Oh! Oh, no, I'm not in the army!
Sedan följer en diskussion under ett par minuter om vad jag gör medan vi går längsmed trottoaren. Han är trevlig & artig & verkar uppriktigt intresserad av palaeontologi så jag svarar på hans frågor & har precis arbetat upp mig till undervisnings mood när han frågar om han kan få mitt telefonnr. Tvärnit. Jag svarar nej & här börjar det bli lite obehagligt. Han är alldeles för nära & fastän jag skyndar på stegen så hänger han på. Han ställer frågor om vad jag har för position på universitetet, var jag bor, var jag kommer ifrån... Jag svarar enstavigt eller inte alls & dyker tillslut in på min lilla kvartersbutik. & här känner jag att jag börjar freaka ur eftersom han följer med IN! Går runt & plockar på mig det jag behöver & han bara följer med överallt & det är bara helt sjukt obehagligt.
Moi-Please. I won't give you my number, I just want you to leave me alone.
M-Why, don't you trust me?
Moi-No! Just leave me alone.
M-I can read you, you know. I know everything about you!
Vid det här laget stoppar jag in min Mp3 igen & försöker att bara ignorera honom. Kommer fram till kassan, betalar & han går bort till dörren & håller upp den för mig. I samma stund kommer det in ett par genom dörren som tillfälligt skymmer oss från varandra, jag rycker åt mig alla mina prylar & kutar mot den andra utgången. Sedan springer jag genom snöslasket (i högklackat...+sjukt tung handväska) hela vägen hem. Trycker i panik på ringklockan eftersom jag är för hysterisk & för utpumpad för att hitta nyckeln i botten av min väska. Tack & lov var Rob i köket & kunde komma & öppna med en gång så att jag kunde kasta mig in i hallen & smälla igen dörren. Tvingade honom sedan att titta ut så att mannen inte hade följt efter mig innan han fick ta itu med att lugna ned hysteriskt flämtande, på gränsen till tårar, lilla moi. För shit vad jag kände mig liten just då...
Conflict of interest...
Hmmm, detta skapar ju ett litet dilemma... Har ju av princip vägrat att laga mat åt Rob så om jag drar på mig förklädet som en duktig liten
hemmafru & ställer mig & rullar köttbullar så fort Jan dyker upp så känns det ju lite sma mysko. Vad göra, vad göra?
My responce...
Sooo, jag skrev naturligtvis ett väldigt förståndigt svar tillbaka...
4. You have managed to get a PhD-position but you don't know how to take
care of you own laundry?! :D Sure, I can help you (just keep in mind that
if something would accidentally shrink down to Barbie size that belongs to
me!)
Detta fick jag till svar...
There are a lot of things your average PhD student can't do and that you have to
teach me. For instance: how to make the perfect Swedish meatballs. A Belgian tv cook
(Swedish origin) by the name of Christian Elfvinger has put them in stores all
over the country, but I am convinced that a Swedish student in Canada can do better
than that :-).
Dressing smart...
Som sagt, det finns vissa fördelar med att bo tillsammans med Rob. En av dem är att han är ungefär lika tokig i te som moi (urk, jag drack typ 4 koppar igårkväll, tillslut mådde jag inte bara illa, jag kluckade!). En annan sak är att han också gillar klassisk musik. Satt & kopplade av tillsammans i frukostrummet igårkväll, drack te & lyssnade på Wagner. Kom överens om att vi borde se till att gå på konsert (Robs önskemål) eller balett (mois) ngn dag:
R - I quite like to go to concert houses because then I can dress up and look smart. Which I like.
Moi - What?! You do?
R - Yes I do! Just because I don't do it every day doesn't mean that I don't like it!
Moi - Eeeeh, oki?
R - I mean, if I dress up smart everyday I would not feel special when I actually go somewhere fancier. Do you understand?
Moi - Que?
R - Oh, shit, no you don't. Well, you could probably pull it of anyway, looking even smarter than you do at the moment. Come to think of it, the days that I really make an effort I look as smart as you do on an everyday basis ...
Moi - There, there, I can dress down when we go to the ballet (crossed my fingers)...
R - Concert...
Snömodd...
I sann Ida-anda ignorerar jag stenhårt det faktum att det är ca 1 plusgrad idag & att Toronto njuter av snöblandat-regn... Nope, livet blir så mkt roligare om man har på sig klänning! Idag jobbar Rob ute på Mississauga Campus - han fick åka hemifrån vid tjugo i åtta eftersom det tar en hel evighet att ta sig ut dit (är så tacksam för att jag bara är på avdelningen & the ROM!). Detta ledde till att moi larvade in på kontoret fem minuter över elva... Dåligt.
Klänning - Sisters Point
Strumpbyxor - HM; vita, ribbstickade
Väska - Banana Republic
Smycken - lite diverse armband
Dagens näst roligaste mail...
På fredag dyker Jan (den belgiske PhD-studenten) upp, & som vanligt har moi helt lyckats spoliera all typ av professionalism redan i mkt tidigt skede... Detta skickade han till mig imorse - jupp, vi kommer ju att ha många konstruktiva diskussioner! :)
Hi Ida,
sorry for the delayed answer but my last week was spoiled by the flu. My friends
wanted to surprise me with a dinner party in a restaurant in town and when they
called me to inform me, I was lying in my bed with a pretty high fever. But I wanted
to see my friends for a last time in a few months, so I took a cocktail of all sorts
of medication and I was able to withstand the powers of gravity for quite a few
hours and retain verticality. But Friday and Saturday I was not able to lift a
finger.
Anyway, I have a few questions left.
1) Have you got time to meet me at the airport on Friday? (If not, no problem, it's
just that I know wether or not I should ask the people of the hotel to arrange a
taxi).
2) I have a proof of a student visa, but not the actual document. I should stop by
the "Immigration Officer". Unfortunately I haven't got a clue who or what that is.
Is it someone at the airport at the customs service, or is it a person at the city
hall that I need to speak with?
3) Do you have a hole in your schedule this weekend? So I know after the first
weekend where to go (and maybe more important where not!?) I lived in a town of
233.000 inhabitants for the past few years and I'd like to survive my first weekend
in a major city without being found face down in Lake Ontario because I lost the way
and thought swimming back was the best option.
4) Do you know how to wash a sweater made of wool? My mother bestows upon me hints
and tricks to do my laundry but I fear I'll end up with a bag full of Barbie sized
sweaters, pants and shirts :-).
I hope to see you Friday to have a constructive discussion about washing programs
and such,
Jan
Yes, yes, yes!
Sten från mitt bröst! Har fått reda på resultatet från min biogeografikurs & jag fick ett A i betyg för uppsatsen! Sure, inte A+ men med tanke på att Jörg (min handledare här på institutionen) var bortrest under hela min skrivperiod - ingen som kunde korrläsa, & att engelska inte är mitt förstaspråk så är jag nöjd. Det som är så oerhört skönt är att detta gör att jag kan känna mig mkt lugnare inför att få fortsätta här till hösten. Universitetet har mkt stränga krav & presterar du under B+ sa åker du ut, punk slut. Nu har jag bara en enda kurs till som jag måste klara av (& det är en palkurs...) + min uppsats & sedan är allt lungt. Helt ärligt känns inget av detta sådär jättestressigt, speciellt inte med tanke på att jag lyckades knåpa ihop biogeografiuppsatsen på två & en halv vecka (skulle ha skrivit på den i ca 2 månader)... I! ROCK!
Nu lyssnar jag på Nelly Furtados (nu kan jag ju börja bli lite småpatriotisk in favour för Kanada!) Maneater & känner mig på topp! :)
Katatonisk...
Hjälp, blev helt plötsligt supertrött... Suck, känns mkt jobbigt att först behöva maka mig upp till datorsalen för att skriva ut en bunt artiklar & sedan knata hela vägen hem. Taxi? Nej, jag får inte vara så lat! Dessutom måste jag promenera för att försöka knata bort lite av julmaten. Så mkt som jag åt kommer det väl visserligen att krävas lite mer än några enstaka promenader, men många bäckar små... :) En mkt trevlig nyhet är att universitet precis har beslutat sig för att höja vårt anslag, inte apmkt men vi får allt i en klumpsumma denna gången så i slutet av månaden kommer jag att få $800 extra! Yej! Shoppaholic som man är har jag redan börjat fundera på vad jag kan ta mig för med dessa pengar. Sure, det smartaste hade kanske varit att spara dem men...denna är ju
fin & jag bara älskar
denna! Fast det är klart, 'reading week' närmar sig ju så det är kanske meningen att jag ska dra iväg till
Cancun iaf...
Eller sa är jag superordentlig & investerar pengarna i en ny laptop... Lyxproblem jag vet, men jag hade så gärna velat göra ngt riktigt kul för dem!
The game...
Köpte ju förövrigt Neil Strauss bok 'The game' på arlanda & nu har jag läst ut den. SCARY! Shit, vad jag blev skakad! Inte så mkt på grund av de moraliska värderingar som männen i boken har (sure, man kan alltid skylla ifrån sig, men i slutändan så måste man inse att man är ansvarig för att se efter sig själv) utan på grund av att jag känner igen knepen! Alltså, för att förtydliga, boken handlar om hur killar (spelar igen roll hur nördiga de är eller hur de ser ut) kan lära sig att plocka upp tjejer. & som titeln lite fint antyder gör de inte detta på grund av att de vill finna kärleken i sina liv utan pga att de vill få tjejerna i säng, ju fler desto bättre & ju hetare tjejen de lyckats lägra är desto mer respekt får de från nätverket (!)...
Så här i efterhand kan jag alltså konstatera att vissa killar som jag stött på har kört med ett par av dess trick men jag har faktiskt varit med om att killar har försökt med hela kittet. Neggar (komplimanger som innehåller förolämpningar), små tricks, test & trollkonster samt utfrysningsmetoden... Jaaa, shit...
Topp - HM
Kjol - ASOS
Skärp - mammas
Strumpbyxor - HM; vita, stickade
Skor - Bianco; bruna kilklackar
Väska - Banana Republic
Different approach...
Det är ju bara att konstatera att killar & tjejer fungerar väldigt olika... Efter att ha genomlidit tre tunnelbanebyten & en vansinnesfärd med en livstrött busschaufför anlände Rob & jag till IKEA kring tretiden igår. Som vanligt blev jag lite lätt manisk & sprang runt & översatte allt & inget för Rob samt varuhuset i stort. Under tiden kom Rob på att han glömt att mäta sin madrass, trots att huvudmålet med resan var att köpa en ny säng... Eh, planering? Efter att ha kommit fram till detta beslutade han sig för att han haft den värsta veckan i sitt liv & vägrade konsekvent att köpa ngt över huvud taget. Själv led jag inte av samma betänkligheter. Trots att min ena väska (den med alla mina julklappar) saknas, allergisk chock & ett oturligt litet fall häromdagen (blåmärkerna syns genom stickade strumpbyxor...), i.e. denna veckan är kanske inte den mest lyckosamma av veckor, shoppade jag glatt på mig lite onödigt junk. Japp, jag är en hemsk människa som blir lycklig av att spendera pengar på materiella ting. Jag är numera innehavare av en splitt ny stekpanna, måttsatts, väckarklocka & 46 ljus med vaniljdoft! :)
Medan alla normala...
människor i gänget som gick ut (blev bara Jenny, David, Matt & jag) hängde med varandra & blev fullare & fullare drog moi iväg från gruppen på egen hand. Detta slutade inte enbart med att jag blev apfull utan också med att jag blev vän med en strippa... Jupp, så intressant kan det bli om man lämnar skocken! Nu var det ju inte så att hon jobbade denna kvällen (hon var snarare den mest påbyltade personen på stället), men shit vad vi var bra på dansgolvet tillsammans! Att stå mitt på dansgolvet & de facto ha en publik är en sjukt häftig känsla! Rob när jag kom hem vid fyra tiden & väckte honom eftersom jag ville ha ngn att fylleäta med:
R - Idaaaah, you do realize that it's quite an accomplishment to actually get both the phone number and the e-mail address from a stripper?
:) Idag är det
lite segt (var inte direkt pigg imorse...) men vi ska ut till IKEA så I'm still on a high! Bakistrött out fit...
Tröja - American Eagle
Jeans - Monki
+ svarta stövlar från Bianco, som jag patriotiskt har knölat ned jeansen i...
Det blev...
ol fran kanna i alla fall. Jepp, lite sma tipsy i nulaget. Skriver fran Jennys dator sa de 'konstiga bokstaverna' fungerar inte. Well, maste sluta, olen & Led Zeppelin vantar.
Ha en underbar helg alla, I love you. Ska forsoka att ta mig in imorgon med. Kraam!
Att fördriva tiden...
en fredag eftermiddag med en kurs i engelsk grammatik är väl inte så där jättekul... Suck, vad gör man inte för att bli en bättre forskare? Japp, jag har påbörjat ännu en av UofT:s språkkurser för utländska studenter! Satt & dog inombords medan vi böjde meningar (dagens ämne var subjekt & verb) i två (2!) timmars tid. Exakt 1h & 59 minuter för länge. Oh Lord hur ska jag stå ut med detta i sex veckor?
Anyway, nu behöver jag bara arbeta på i ca 30 min till & sedan blir det Rock Fest med efterföljande pubrunda! Ser det som min belöning efter de senaste timmarnas plåga. Har ju skippat att dricka öl under hela min vistelse i Sverige så jag får se hur det går idag. Tror inte att jag ska haka på att beställa in kannor som alla andra utan går nog ut LITE försiktigare... :)
The best thing...
eller en av de bästa sakerna med att Rob har flyttat in i Meghas gamla rum är att jag kommer iväg så vansinnigt mkt tidigare på mornarna! Innan så klev jag upp vid samma tid men sedan stagnerade liksom hela processen & jag lyckades aldrig ta mig in förrän vid halv elva snåret. Nu däremot...idag satt jag vid mitt skrivbord redan kring kvart över nio! Troligtvis ngt slags rekord. Sedan finns det ju vissa nackdelar också, nyss öppnades dörren till mitt kontor & en förvirrad Rob står & tittar på mig:
R - Oh, I thought that this was my office! I could have sworn on it... But...
Moi - We spend way to much time together...
R - God, I'm really confused today...
Moi - Yes, because this nice, BIG, office... it's mine! Your tiny office is on the floor above us...
R - Careful now!
Moi - See you later stupid...
Top - Jus D'Orange
Kjol - mammas gamla
Smycken - örhängen med små glaspärlor, armband från Dyrberg/Kern
Väska - Mulberry, Bayswater
Worlds coolest job?
Oki, jag är kanske supernördig men att få guida runt sin EGEN klass på the ROM (Royal Ontario Museum) är faktiskt en ganska häftig känsla!
'So, can anyone tell me about the type of preservation that we can see here? Anyone? No? WELL, as I told you earlier...'
Liten egotripp... Fast jag har lite svårt med att de kallar mig Ms hela tiden, antar att du-reformen är så pass inarbetad i mig att det kommer att ta ett bra tag innan jag vänjer mig.
Japp, jag hade en riktigt bra eftermiddag igår, for sure.
Paleonörden i mig tog över totalt...
Olyckor kommer om 3...
Så, jag åt lunch med Rob (as usuall) idag & fick försöka muntra upp honom eftersom han var deppig över att hans klättrar partner har stält in resan till Colorado i februari. Det i kombination med att han igår fick reda på att det uppstått komplikationer med hans anslag + att han råkade tvätta sitt pass (& visa) i tvättmaskinen gjorde att han inte var på sitt allra bästa humör...
R - Shit, shit, shit. Why is this happening? Anyway, it always comes in three so I guess that my bad luck is over for this time...
Detta är förvisso helt sant men får mig icke destomindre att känna mig ngt olustig. Igår fick jag nämligen ännu en allergisk reaktion (samma som förra gången men mkt mildare, svullnaden gick ned med antihistamin men jag har fullt av små blåsor & sår i munnen...) & så är det problemet med mitt bagage = jag har ännu ngt roligt att se fram emot! Jey! Blir ju intressant att se vad man kommer att råka ut för härnäst...
Don't have to do a Bridget!
Det finns mkt positivt med att ha fått tillbaka min ena väska, så som att min balklänning inte är förevigt förlorad, att jag kunde ge Rob hans julklapp etc, etc... Men det som jag är absolut mest tacksam över är att jag återfått mina underkläder! Igårkväll, innan väskan anlänt, tvingades jag nämligen konstatera att jag låg lite dåligt till vad gällde trosor. Hade min väska inte dykt upp hade jag haft att välja på brassebikinitrosor eller
Bridget trosor idag. Av vilket ingetdera alternativet känns speciellt lockande... :)
På väskfronten inget nytt...
åtminstonne inte när det gäller hur professionellt Air Canada hanterar problemet. Detta har hänt sedan sist: Igårkväll, kring halv tio snåret, ringer det på dörren & jag knatar ned & öppnar. Där står en gigantisk man & tittar på mig.
Gigant - Ms J?
Moi - Yes...
G - I have your luggage.
Moi - Oh, thanks god!
han kliver åt sidan & hivar in min bruna stora väska i hallen följt av den största blå väska jag någonsinn sett.
Moi - Oh, but that is not my bag...
G - Yes it is, your name is on the tag.
Moi - Well, the brown one is mine but my other bag is a small cabin bag who is supposed to go on top of the other bag. That is not going to happen with that bag...
G - FUCK! I hate that FUCKING STUPID AIR CANADA SHIT! Do you have any idea how heavy this bag is?!
Moi (pipigt) - No, I don't. Eh, I hate Air Canada too...
G - Fucking right you do! Hell, I'll try to sort this out and then I'll try to come back tomorrow, OK?
Sooo, jag har återfått den viktigaste väskan (vilket jag är tacksam för) men jag måste säga att Air Canada har hamnat på min 'svarta lista'...
Jet-lagged, badly...
Känner mig väl förövrigt inte riktigt på topp idag... Visst, jag sov som en stock hela natten (genom åskoväder & raseriutbrott från Chinny) men likväl känns det lite som om jag åkt pa stryk. Mkt stryk. Knatade nyss in på toaletten & kunde där konstatera att det inte var särskilt mkt att hänga i julgranen idag. Suck. Får väl ge det ett par tre dagar så är jag förhoppningsvis med i matchen igen! :)
Sen är det ju positivt att min flygrädsla hela tiden blir bättre & bättre! Denna gången klarade jag av att titta ut genom fönstret i långa perioder! Kortet nedanför är taget när vi passerade över Grönland, lite suddigt pga is på rutan men man kan iaf skymta ett par bergstoppar långt där nere...
Happy, happy...
Kilade ned till Chinatown med Rob på lunchen, ingen jätteexalterande mat (denna gången) men omgivningarna däremot... Rob & jag knatade runt på massa galna kinesiska mataffärer (mkt underhållande även om vissa saker är lite väl gross) & bunkrade på oss ett halv ton grönsaker som Rob hävdade att han behövde till sin grönsakssoppa. Så mkt att titta på, så mkt fart, fläkt, liv & tokigheter! Me love! Roligast var när vi passerade en mkt prydlig man (jättesnygg kostym + portfölj) som plötsligt vrålade ' Brrrrööööööhhhhh' så att vi (oki, oki, jag...) hoppade en halvmeter upp i luften! Har ingen aning om varför han gjorde det, om han fick ut ngt av att skrämma folk runt omkring sig, men chit vad jag skrattade!
Dagens positiva - Ska vara TA på en palkurs - det finns en gud!
Dagens negativa - Ross mår tydligen dåligt. Fick en ingående redogörelse över hans symptom i morse, i ca en halvtimme...
Anyway, I'm happy...
Trots att det verkligen suger med mitt bagage så är jag barnsligt lycklig över att vara tillbaka! Var så härligt att få se Vik's lilla bil nita in framför mig!
Moi spricker upp i ett stort leende i bilen - Highway!!!!
Vik - Oh, you are really happy to be back, ain't you?
& Rob kokade te åt mig, såg till så att jag fick i mig lite mat & gav mig en flaska whiskey 'för att få ordning på mig'! :)
Men hata New York...
eller rättare sagt Newark. Själva resan över gick bra, de pulade oss fulla med kolhydratpackad, fettdrypande mat & jag tittade på film (
Ratatouille &
The Nanny Diaries) & läste. Satt bredvid en mkt trevlig kvinna från NY så jag pratade rätt mkt med henne med. Väl på Newark förlöpte passkontrollen relativt smärtfritt (gubben var faktiskt helt hysteriskt rolig, skämtade jättemkt!) & sedan kom omcheckningen av bagaget... Alla föstes ihop i en stor skock & sedan kastades väskorna lite planlöst hit & dit innan man blev ivägskickad till att försöka ta reda på vilken terminal man skulle till. Detta står inte utsatt på några skyltar utan har man tur, vilket jag hade, står det på ens biljett. Så, jag tog tåget till A & sedan blev det till att försöka lokalisera gaten, mkt svårt. Det finns nämligen ingen gemensam tavla med avgångar utan bara tavlor som visar avgångar för de enskilda flygbolagen - Air Canadas tavla är tiny & undangömd... Anyway, ombord kom jag & landade glatt i Toronto bara för att upptäcka att idioterna på Newark slarvat bort mitt bagage, allt mitt bagage. Vilket suger. Hårt. I skrivandes stund har jag ingen aning när/om jag kommer att återförenas med det. Den som lever får se... I hate Newark.
Hur fungerar min kropp?
Detta händer så fort jag sätter mig på ett flygplan - min kropps fettproduktion dirigeras omedelbart om så att den endast innefattar mitt huvud. Detta leder till att skinnet på kroppen blir torrt som fnöske ( ser ut som ett svårartat psoriasisfall) medan mitt ansikte ser ut som om det tillhörde en 14 årig, chipsätande datanörd... Vad är logiken bakom detta? & än mer viktigt, rättvisan? Får spel! Suck. Värst är naturligtvis långflygningar, ser ut som ett offer gånger 10 när jag landar. Denna gången har jag försökt vara lite smart & buffrat genom att smörja in hela kroppen med havtornsolja, jag glänser som en bodybuilder! :) Vad gäller ansiktet så har jag en finne på hakan sedan igår. Dessvärre fungerar ju jag som jag gör - bestämde mig igårkväll för att försöka ta död på den, det gick inte. Dock får jag väl konstatera att jag haft tur, med tanke på hur jag behandlade mitt stackars ansikte igår så borde jag se ut antingen som
fantomen på operan eller
Jabba the Hutt idag, men min mirakel concealer från Helena Rubenstein räddar dagen!
Nope, nu ska jag skutta iväg & köpa upp mig på lite Lancomé Juicy Tubes & sedan ska jag börja läsa Neil Strauss 'The Game' som jag plockade upp för en liten stund sedan!
Tjing!
& lots of love!
Trött försök...
att se lite airportchick ut... Har sovit så dåligt i natt, var helt livrädd för att missa flyget denna gången med. Så trotts att mobilen & klockan på rumstelefonen var ställda låg jag bara & vände & vred på mig fram till en 25 över sex då jag gav upp & bestämde mig för att starta dagen. Denna gången var frukosten mkt bättre (fastän det inte fanns yoghurt), åt så att jag knappt tog mig tillbaka till min lilla stuga! Känns viktigt att göra detta, ifall att ngt skulle hända & jag skulle hamna i en 'Lost ö situation' vill jag inte starta den upplevelsen med att gräma mig över att jag inte fyllde upp reserverna till max innan jag åkte. Nu reser vi ju över Island & Grönland så jag tror nog att min överlevnadstid är mer reglerad av mängden kläder jag har på mig än mängden energi min kropp har att tillgå, men, men, det känns iaf bättre! :)
Klänning - HM
Kofta - JAM
Skärp - blått lack, lånat från ma
Strumpbyxor - Grafitgrå, halvmatta
Stövlar - Bianco
Fast det finns sånt som jag...
kommer att sakna också, självklart. Det är bara det att jag har vuxit ur Lycksele, jag känner mig som en fågel som har stängts in i en alldeles för liten bur när jag är där. Allt ska vara så uniformt & avviker man så tittar alla på en med skeptiska blickar & man kan riktigt höra hur det gror av missnöje inom dem. Nu orkar jag ju inte direkt bry mig utan kör på som jag brukar iaf. Vill folk titta, förvånas el till & med förfasas så varsågod, då har jag iaf bidragit till att göra deras dag lite mer intressant. Ser det lite som en god gärning för massorna, alla behöver lite mer glamour & galenskap i vardagen! :) Jag lever ett liv & jag är jag - unik, så varför försöka formpressa mig in i ngn slags deprimerande jantemodell? Nope.
Hur som, jag kommer att sakna alla er som jag älskar. Vissa dagar kan det kännas trist att ni är så långt borta men huvudsaken är att jag vet att vi ses igen. Sedan är det jobbigare när det kommer till de som inte riktigt förstår varför jag måste åka bort samt de som jag vill lära känna bättre... Men i det sistnämda fallet lever jag på hoppet, det som sker, det sker...
Totte medan jag packade mina väskor. Jaaa, det är väl iaf bra att han inte blev alltför stressad över min avfärd... :)
Snart så är jag tillbaka!
Blir alldeles 'bubblig' inombords när jag tänker på att jag snart är tillbaka i Toronto, behöver absorbera lite av stadens energi! Jag kan se alla 'mina' gator framför mig & jag har totat ihop en liten mental lista på vad jag ska göra när jag kommer tillbaka. Överst står att få krama om Rob & Vik igen (& konsumera skrämmande mängder chai tea latte!), men jag ser verkligen fram emot att få börja jobba igen, har dragit runt helt overksam alldeles för länge nu... Nope, det ska bli skönt att få sätta sig ned & börja leta/plöjja artiklar, & har jag riktigt tur får vi sätta upp labbet snart så att jag kan börja arbeta 'på riktigt'! Oh, det kliar i fingrarna! :)
Total koncentration! Denna bilden togs på Queensland University, när jag var där & arbetade med mitt första examensarbete. Hade lyckats bränna mig så illa på låren dagen innan att jag var totalt oförmögen att sätta på mig ngt annat än kjolar el klänningar under en veckas tid! Nästa gång jag reser någonstanns vill jag ha lite mer värme än vad det blir nu... :)
My little cottage...
Nu har jag checkat in på Arlanda hotellby & försetts med en liten stuga. Förra gången jag reste till Kanada klagade jag över att det hotell som jag stannade över på var alldeles för kallt, denna gången är det precis tvärt om. Jag bor i en bastu. Det är nog första gången någonsin som jag klagar över detta, men 'oh my' så varmt det är här! Har öppnat vädrigsfönstret, dumpat koftan & vridit ned elementet men till ingen nytta...
Sitter & grämer mig lite över att jag lyckades glömma några saker hemma som hade varit underbara att få med sig tillbaka. Inga jättenödvändiga prylar (thanks god!), men det hade inte skadat om mina knallröda satinpumps hade befunnit sig i min resväska i nuläget... Well, det finns ju skor där borta med så jag lyckas nog med all säkerhet ersätta dem med ngt minst lika fab!
& så har jag varit ute & lekt i snön!
Japp, är ju en femåring i själ & hjärta så jag var tvungen att kila ut & göra en sista liten snöängel! Lämna ett sista litet avtryck innan jag åker!
Kram till er alla, jag saknar er redan, men vi ses ju igen!
Favvokappan (vintage) & farmors flirtiga lilla minkbasker!
80-tals outfit...
Oki, både jag & M hatar bilden men den åker upp iaf för att visa hur hårt drabbad av 80-talet jag är idag... ;) Nej men allvarligt, klockrent utslag av att jag har rotat runt i en massa klädkartonger i akt & mening att ytterligare fördröja packandet. Nu har jag iaf lyckats packa den stora väskan, så nu är det bara det kluriga kvar - packa min weekendväska med vettiga saker att fördiva resan över atlanten med. Det blir nog bra tillslut, förhoppningsvis. Sitter just nu & lyssnar på Imperial March - viktigt att få upp endorfinerna på max så att jag är i ett 'armbåga mig förbi kvinnor, barn & åldringar' mood ifall att ngt skiter sig med planet.
Linne - Marwin
Kofta - mammas
Skärp - mammas, eller det var hennes...
Kjol - ASOS
Strumpbyxor - HM
Stövlar - Bianco
Brist på tid...
Jaha, nu är det ca fem timmar kvar tills dess att jag måste vara ute på flygplatsen i Lse. Detta måste jag göra innan dess:
1. Köpa en julklapp åt Rob (panic, panic...)
2. Köpa torrschampo
3. Printa ut ett dussin biljetter & vouchers
4. Packa
Det är den sista punkten som renderar mest ångest, lätt. Speciellt som jag behöver tänka på vad som ska packas lätt-tillgängligt (pga klädbyten etc imorgon) & vad som behövs under själva flygturen över. Jo, & så måste jag skicka iväg en massa mail som jag egentligenskulle ha skickat igår, fab...
Finstämd avslutning...
Ah, & så rundar jag av julen & min vistelse i Lycksele med att titta på 'Bad Santa' med M... Oerhört fin film, yepp. Tittade också på '
Knocked up', behållningen var helt klart de mkt roliga referenserna till maja-rökande (alla som rökte på verkade ha ngt slags samband till Kanada...) & skabbig ansiktsbehåring! Sedan så har jag också passat på att maraton skvallra upp mig innan jag åker tillbaka. Dagens roligaste öppningsreplik kom från Jo:
Jo - Hej!!!! VET. DU. VAD. JAG. SETT. PÅ. TV??!!!
Moi - Eh, nä? Berätta!
Jo -
Hornblower!
Moi - IIiiiiiiiiikk! Me love, me love!
Jo - I knooooow! &
Mr Kennedy!
Moi - & Hornbower! &
käkben!
Unisont - Iiiiiiiiikkkkkk!!!!
En ny tradition?
Sista kvällen som Megha var kvar i Toronto så snöade det, vilket hon tyckte var ett perfekt avslut på hennes vistelse i Kanada. Jag måste nog erkänna att jag också blev lite glad i själen när jag såg hur de första flingorna började dala ned tidigare idag. Sure, jag reser från norrlands inland till ett vindpinat & snötäckt Toronto men ändå... Tvingade därför M att knäppa dagens outfit bild utanför vårt hus. Vet inte varför jag blir så lycklig av snöfall, men jag antar att det inte spelar så stor roll, huvudsaken är väl att man blir glad!
Klänning - Halens
Kofta - Gina Tricot
Skärp - Lånat från ma (temporärt!)
Strumpbyxor - Ribbstickade grafitgrå
Stövlar - Bianco
Smycken - örhängen från Pilgrim
Slapp 'sistadagen, jag ska vara uppe & packa hela natten' outfit...
Sista kvällen hemma...
så det gäller att ta vara på den, det kommer att dröja länge innan jag återigen får uppleva ett sådant lugn. Dessutom så blir man ju inte riktigt lika bortskämd där som man blir här. Suck. Anyway, har pressat i mig en massa broccolipaj till middag, följt av en skäppa hallon, & nu ska jag tjata på M så att vi kan knata iväg & hyra film. Fast först ska jag ta & ringa lite samtal, things to do, saker att styra upp... Jag vet att jag egentligen borde packa men det känns som ett sådant straff att jag bara tänker ignorera det ännu ett litet tag.
Imorgon!
Åker jag till Stockholm & på tisdag morgon lyfter mitt plan! Åh vad jag längtar efter mina vänner därborta, staden, energin & atmosfären! Jippi, jippi, jippi! Har som vanligt drabbats av resfeber, den slog till under min power walk igår kväll, men denna gången var den av en annan sort. Vanligtvis går mina tankegångar i stil med 'Uhuhulk! Why?! Varför kan inte jag vara nöjd med att stanna resten av mitt liv på samma plats? Varför känner jag att jag måste iväg & se & uppleva nya saker när jag hatar att flyga?' i detta läge brukar jag vara gravt frestad att kasta mig på backen & krama mylla mellan mina av panik vitnande fingrar. Igår spann saker som 'Oh, jag undrar vad de kommer att visa för filmer på planet? Ska nog skippa vinet till maten men jag ska kompensera med att försöka plocka upp en chai tea late så fort jag lyckas lokalisera ett Starbucks! Hm, hoppas att det finns ett fiskalternativ...' runt i huvudet, samtidigt som jag kommer på mig själv med att le! Jaaa, saker & ting förändras verkligen!
Nu blir det power walk & sedan måste jag nog börja packa. Jag avskyr det, är lätt bland det värsta jag vet... Hade jag haft tre önskningar till mitt förfogande i nuläget hade det varit fara å färde att en hade gått till att trolla fram en liten gnom som förevigt skulle bistå mig med att packa, & att bära...
& en positiv nyhet!
Sverige har inte världens högsta självmordsstatestik så som de har hävdad på institutionen! Felunderrättade är vad de är! Uuum, brister lite att de inte har kollat upp sina påståenden, backning vad gäller vetenskapligt förhållningssätt! :) Som ung tjej är det tuffast att bo i södra Indien, självmordsfrekvensen där är skyhög. Med tanke på vad Megha har berättat för mig om hur svårt vissa av hennes vänner där har att passa in i samhället (krock mellan det traditionella & den moderna, usel kombination...) så är det bara att konstatera att man är galet lyckligt lottad. Visst, ma & pa anser väl att det är bäst att jag är singel för tillfället, med tanke på min karriär, men de skulle aldrig förbjuda mig att göra vad jag vill eller sätta press på mig att göra ngt som de vill. Thanks god for that...
My dream...
Jag är på gott humör! Har precis fått ett mail från Jan (dinoflagellat doktoranden från Holland) & han kommer till Toronto redan den 18 januari! Ska bli så roligt att få en riktig kollega som jag kan prata med! Sure, de som är där nu är trevliga & jag älskar vissa av dem men jag behöver ett utbyte, ngn som jag kan bolla ideér med & som blir exalterad över samma nördiga saker som jag! :)
Pratade med Sandra lite tidigare ikväll & hon frågade vad jag ska göra sen, vad som händer när jag är färdig med min doktorandtjänst. Nu är det ju sisådär 4 & ett halvt år kvar till dess men jag kommer nog att satsa på att få en postdok, önskedrömmen vore att få komma till ett varmt land. Min power walk som jag tog tidigare ikväll resulterade i att jag förlorade känseln i alla fingrar utom tummarna (hata Reynolds syndrom...), so it makes no sense for me att bo i det ena köldhålet efter det andra... So, denna bilden från Brasilien får bli min lilla morot som driver mig frammåt! Fixar jag detta riktigt bra kan jag sluta upp på ett ställe där jag kan sporta sandaletter & klänning året om!
Canada, Sweden & hockey...
Jag är en ganska ointresserad person när det kommer till idrott. Sure, jag följer slaviskt vinter OS &
konståkning men i övrigt så lyckas jag inte uppbåda ngn större entusiasm. Därför chockade jag mig själv genom att svära till när jag gick in på dn:s hemsida nyss & såg att Kanada leder över Sverige i hockey JVM (!)... Det är ju bara att konstatera att man blivit litet skadad under den tid man tillbringat i Toronto!
Fast egentligen är bakgrunden den att man alltid får höra saker i stil med att Sverige suger på ishockey & att Kanada alltid spöar oss, dvs de få gånger då Sverige de facto tar sig så långt... Det är då det är så härligt att kunna säga (med ett sockersött leende) - 'Sure, but keep in mind what happened 2006...' Det får dem i regel att tiga, så till vida att de inte har förträngt det faktum att Sverige vann både OS & VM det året... Hehehe! :)
Fast vem är jag...
att prata om konsekvenser? Här har jag gett ett nyårslöfte om att bli mer försiktig med vad jag äter & att träna mera eftersom jag känner mig så porky i dagsläget & vad gör jag? Suck, har nyss pressat i mig typ hela mitt dagsintag av kalorier i form av russin... So, nu är jag hög på socker & har dåligt samvete. Underbart.
Black Moon Party...
Jag är den förste att erkänna att jag inte direkt kom speciellt bra överrens med min lillebror när vi var yngre. Han hade en förmåga att irritera mig till den milda grad att jag i princip bara fick spel. Detta hör troligtvis lite grann ihop med att jag länge brottades med min besvikelse över att jag begåvats med en bror istället för en syster, men i vilket fall resulterade det i otaliga slagsmål under vår barndom. Som tur är gick det över i & med att jag flyttade hemmifrån & i dagsläget är vi såta allierade. Dock finns det fortfarande dagar då jag känner hur irritationen bubblar upp & det är då det är så skönt att falla tillbaka på en av mänsklighetens grundregler - småsyskon är lite mer laid back, det blir lite grann som det blir & det är bara så det fungerar. Det är inte deras fel, de fungerar helt enkelt på det sättet. Denna teori backas fullkomligt upp av Daniel Kellermans (Martin Kellermans lillebror) oerhört hemska/roliga bok 'Black Moon Party'. Läste alldeles nyss ut den & när jag slog igen den efter sista sidan mumlade jag fram ett litet tack till de högre makterna för att min lillebror ändå är så pass vettig som han är... Shit, jag hade blivit helt vansinnig om han hade varit lika totalt oförmögen att inse att saker som man gör har konsekvenser!
Pust...
Nu när jag har kollat upp det hela känns det så mkt bättre! De två mail som jag var mest oroliga för (eftersom de gick till människor som jag absolut inte vill skriva ngt korkat till) kunde jag gå tillbaka & läsa - var inte speciellt hemskt. Sure, jag hade kanske inte behövt skriva en liten passus i det ena mailet men å andra sidan så har den personen skrivit tillbaka & varit rätt oprofesionell både i tidigare mail & i sitt svarsmail so who cares?! Fast jag måste ju erkänna att det är en gudagåva att jag aldrig har lyckats skaffa mig internet-tillgång på hemmaplan utan alltid hängt på institutionen när jag behövt fixa med det! ;)
Nope, nu ska jag sätta mig & sunktitta på skidskytte ett tag & sedan kommer jag nog att börja kretsa runt i köket som en hungrig liten
piraya, söta pappa har nämligen köpt hummer till ikväll! Ska bli så gott!
En gång är ingen gång...?
Igår lyckades jag bryta mot alla mina nyårslöften samtidigt... Det är alltså med ångest i hjärtat jag sitter här idag. Förvisso tror jag inte att mina mail var sådär jättehemska denna gången men min hjärna har straffat mig i natt genom att få mig att tro att jag skrivit HELT absurda saker till folk som jag verkligen inte skulle ha mailat till. :) När jag ransakar mig själv kan jag bara få ihop att jag skickat 4 mail, av vilket åtminstonne ett inte var pinsamt, typ... Nepp, det är bara att ta mod till mig & gå in & checka inboxen...
En sak är iaf helt säker, jag fungerar uteslutande enligt principen 'Får inte göra, får INTE göra, MÅSTE!'. Har sett det förrut & det lär väl ska hända igen...
Men jag blir ju så trött på män...
Här har jag stått & slavat; lagat middag (mkt uppskattat, in your face Rob!) & bakat chokladkaka/guinesskaka med maffig kräm till efterrätt & min bror & Pa bara 'Idaaaah, stoppar du in kakan i kylskåpet?'. Eeeh, näää... Om jag har fixat allt annat så tänker jag faan inte flytta mig från datorn bara för att män är oförmögna att ta hand om sig själva. Puuuckon! Fast det är klart, de är killar så de är förlåtna. Nu ska jag off and off and off på Power Walk!
Fast först ska jag lyssna på när M sjunger 'Hallelujah' för mig, ungen är så duktig att jag slår knut på mig. Sure, jag har uppkallat en egen växt men han är helt sjukt duktig på att sjunga... Dvs, han är typ idolen & jag är Ross x 10 (fast tjej & snyggare...).
Manga vibbar...
Får jag förövrigt av dagens outfit! Saknas bara en stor rosett i håret! :) Det är egentligen lite för kallt för att sporta kjol idag men det orkar jag inte bry mig om. Behöver känna mig lite fab för att stå ut på detta ställe fram till på måndag...
Tröja - VeroModa
Kjol - mammas apgamla som jag har snott för evigheter sedan...
Strumpbyxor - HM
Stövlar - Bianco
Örhängen - Dyrberg/Kern (julklapp från lillebror)
Sveriges tråkigaste stadskärna?
Jaha, nu har jag varit nere & 'shoppat' i Lycksele centrum. Det gick sådär. Ica uppfyllde mina förväntningar idag eftersom jag inte ville ha ngt komplicerat så som lättsockrad lingonsylt eller fullkorns-pizzamix men i övrigt var det precis som vanligt...
Denna bilden är tagen precis där gågatan börjar. Första affären? Fonus... Kommer man in från andra hållet (dvs typ där lyktorna i bakgrunden slutar) möts man av kyrkogården. Yes, värsta partyplacet detta! Hm, en massa människor i Kanada har sagt till mig att Sverige har världens högsta självmordsstatistik, moi har lite fegt duckat detta samtalsämne & pratat på om urbefolkningar (krocken mellan det traditionella & det moderna blir tydligen för mkt) men nu känner jag att jag måste kolla upp detta påstående, känns obehagligt nog som om det kan stämma...
& här har ni själva knutpunkten, the place where everything happens - TORGET! Japp, checka så mysigt & ombonat det ser ut! Eller det är klart, kortet är ju rätt mörkt så man kan kanske inte se så mkt över huvud taget... Well, no loss!
Dagens plan...
Nope, nu ska jag trava ut på gården & ägna mig åt lite bonnigt snöskottande, sedan blir det bastu & efter det sticker jag ned till stan. Målet är att plocka upp presenter till lite folk i Toronto men jag hade även tänkt ta några bilder på Lyckseles stadskärna så att ni som ännu inte har varit här får ett hum om hur här ser ut/inser att ni aldrigt behöver åka hit...
Carpe Diem...
Äckliga drömmar...
Neej, fy. Nu har jag drömt en 'fjäderdröm' i natt med! Hurv! Detta är scenariot - i drömmen vaknar jag upp i min säng & ligger & sträcker på mig. Antingen tittar jag ned på min kropp eller så stryker jag en hand längsmed magen. I detta skede inser jag att ngt sticker ut från mitt skinn. Små hårda spetsar är utspridda över hela min bål. Tar tag i en spets med naglarna & drar & ut kommer en lång svart (skabbig) fjäder... Hela jag liknar en läckande dunkudde, bara det att fjädrarna ligger under huden & jag kan se hur den rör sig när jag avlägsnar dem. Det är fruktansvärt äckligt & jag drar i panik men det finns så många fjädrar att ångesten bara växer & växer.
Detta är den vanliga drömmen, igår natt drömde jag en modifierad version där det istället för fjädrar var murrigt, svart-gröna ormbunksblad som växte ut ur mitt skinn. Dessa låg alltså på utsidan & kunde brytas av alt ryckas ut med sina hullingförsedda, genomskinnliga, fästen (såg lite ut som näbben på en
sågfisk). I detta fallet var det fästerna som jag kunde se buktandes under huden, långsamt förflyttande sig i takt med att jag sakta försöker dra ut bladen ur mig...
Vad kan detta betyda? Sure, hade det bara handlat om fjädrar hela tiden hade jag väl sagt att det var ett tecken på att jag har svårt att släppa kontrollen - ie, vill hellre flyga själv än att sätta mig i ett flygplan (åker ju på måndag), men ormbunkarna lämnar mig clue less...
Keep the ones you love...
close to you...
För om man gör det så inser man att dessa personer tillför så oändligt mycket åt ens liv. Inte bara i form av att känna sig älskad, men också för att de får en att öppna ögonen, breda ut vingarna & ta steget... Vart? Ja, dit du själv aldrig trodde att du skulle finna styrka att gå. Än mer intressant är att man finner att ens vänner, även om de aldrig ens har träffat varandra, kan vara oerhört lika. Senast jag såg Jo berättade hon att hon en gång lyssnat på, & berörts av, en låt i vilken strofen 'livet är en resa inte en destination' förekom. Idag fick jag ett mail av Vik där hon skrev:
Yes, life is a journey and not a destination. Continue this and things will reveal themselves.
& de kommer de att göra, på gott eller ont men jag kommer i vilket fall att färdas frammåt. Det tror jag är något som vi alla behöver tänka på, att inte stagnera, att inte falla in i beteenden bara för att de är invanda & trygga. Kanske ett ledord inte bara för 2008 utan ända tills dess att vi möter den absoluta sanningen...
Knasiga katter...
Oki, nytt crazy old crown inlägg men jag bara måste. Slutar inte att förundras över vilken besynnerlig uppsättning katter som vi har begåvats med. Wilma & Silly har ju alltid gillat att bada bastu & nu har min lilla Totte också helt hakat på det beteendet. Däremot trodde jag ändå att han skulle vara ensam om att gilla att bli gungad... Busade runt med honom alldeles nyss & grabbade tag i min gamla picnic-korg & ställde fram den på köksgolvet - tog typ två sekunder innan Totte spinnandes hoppade ned i den. Därefter tänkte jag bara småbusa lite med Silly & började gunga henne istället, vilket hon gillade! Tvingades således även testa med Wilma och även lilla prinsessan tyckte att denna nya lek var oerhört underhållande. Faktum är att hon vägrade att kliva ut ur korgen när jag slutade utan låg kvar & tittade uppfodrande på mig... Nope, de är mkt märkliga små djur alla tre. For sure...
Iiiiks, men jag ser ju helt gravid ut på detta kortet! Neeej, nu blir det tibetanskmunkdiet &
boot camp som gäller för moi...
Det känns så mkt...
mkt bättre nu när jag har vågat mig in på mailen igen & hittat detta meddelande från vår indiske student! Mitt lilla röriga mail gick ju bara ut till de andra studenterna (& bara på grad nivå) men Jask har ännu en gång lyckats skicka ut ett ap-pinsamt mail till ALLA på avdelningen! There is a God...
Nope, nu ska jag fira med att döda av ännu ett par avsnitt på M's 'Scrubs' box!
Det finns alltid ngn som är värre!
"Wow! That's fantastic"
One of a spectator at Nathan Phillips Square Downtown Toronto.
Not only him all 30,000 people saying the same thing, and why not all well
known singers and performers are rocking the stage and of course the people.
With a gust of wind and thrust of snow in a true Canadian cold everybody is
waiting for the New Year arrival. Of course this is my first New Year
concert in Canada so I am much exited. I am eagerly waiting when the clock
shows the time 12 00, but I am freezing in cold, but in this joyous and
noisy atmosphere I don't realize when the countdown begins 8,7,6,5,4,3,2,1
and BOOM....................
There comes the New Year 2008 with a blast of fireworks, and for a moment
all are looking at the fleshing lights on a stage and show of fireworks..........
and the late night party begins
Let's pray on this occasion that the New Year brings light and joy in our
life, forgive our faults and blunders of last year and fill our life with an
ocean of optimism.
Also pray that we can breathe in a fear free and terror free air in the year
2008.
Once again Happy New Year
Love
Yask
Vad köper man åt en kille...
Kom precis på att jag har två dagar på mig att klura ut en julklapp (efterskott, men det var uppgjort sedan tidigare) åt Rob. Det känns...mindre bra. Viktoria är helt lungt, inga problem, men Rob... Isch. Hans stora intressen är bergs/isklättring, fotografering & segling - dvs saker som moi inte bemästrar för fem öre. Så hur i helsike ska jag lyckas komma på ngt att ge till honom som han de facto kommer att bli glad över? Speciellt som marknaden för vettiga presenter i Lycksele är minst sagt begränsad. Oh, lord, detta kommer att bli en pers. Förslag? Någon? Tips mottages ytterst tacksamt!
Smärta!
Hulk, ont. Efter mitt välbehövliga bastubad tillsammans med Totte (jo han har också börjat bada bastu precis som de andra katterna...) knatade jag upp till badrummet på mellanvåningen för att fixa till mig. Av någon outgrundlig anledning är min familj notoriskt snåla när det kommer till små skitsaker, så som tops. Tops är ngt som aldrig har funnits i vårt hem. Istället försvinner hårnålar oförklarligt & skulle du råka hitta igen ngn så är grundregeln att
bara låta den ligga... Anyway, i brist på tops tillverkade jag en egen tops (det är ungefär så mkt
MacGywer jag har i mig) av lite ihoprullat toalettpapper. Problemet var bara att slutprodukten blev lite för spetsig - är inte helt hundra men om jag har lyckats trycka ett litet,& oerhört smärtsamt, hål i min högra trumhinna hade det inte förvånat mig. Jag är kroniskt klumpig, klumpig & dement... Typ Kalle Anka korsad med Ozzy Osbourne.
But first...
Ska jag gå ned & bada bastu. Just nu ser jag ut som sju svåra år. Jag vet inte riktigt vad som har hänt med min lugg i natt men en teori är att jag gått i sömnen & stylat den med hjälp av ett strykjärn i bästa '
Den där Mary' anda. Not so pretty. Fast lite roligt samtidigt, på ett sådant där lite småmorbidt sätt.
But hey, man ska väl vara tacksam. Har sett så mkt värre ut tidigare...
Grottekvarnen...
Igårkväll bestlutade jag mig för att det är dags att ta itu med saker & ting igen. Sure, det är himla lätt att bara fortsätta dra runt i ännu en vecka & göra nada men om jag gör det så VET jag att ångesten kommer att byggas på under återresan över atlanten. So, detta året ska jag försöka göra saker & ting i tid. Jag ska inte spara uppsatts-skrivande till sista sekund & jag ska inte sitta & hysteriefippla ihop PP-presentationer vid halvfyrasnåret på morgonen. Steg nr ett i min resa mot ett bättre/mer organiserat jag blir att gå & sätta in mina julklappspengar på banken. Vanligtvis har jag alltid den intensionen men lyckas förhala det så att det i slutändan inte finns ngn tid kvar att gå dit. Därför brukar jag varje år åka tillbaka med buntar av 500-kronors sedlar klibbande mot vristerna (kör ned pengarna i mina knästrumpor som en liten misstänksam tant). Steg två blir att boka biljetten ned till Sthlm + hotellrum så att jag de facto kommer hem...
Nyårslöfte...
Jag brukar i regel glömma bort att ge nyårslöften på själva nyårsafton, så i gammal god Ida-anda har jag sparat det tills idag. I år ska jag:
1. Ta itu med mig själv & se till att jag kommer i form igen. Detta håller inte. Way för mkt mat & alldeles katastrofalt lite träning har gjort att jag känner mig som en elefant i dagsläget... Porky, porky.
2. Dricka mindre. Insåg igår att den roligaste festen under hela 2007 var Mr Toronto Leather - då jag var helt spiknykter.
3. Inte fylleskicka mail el sms... Shit. Gör alltid det & sen vill jag bara skjuta mig själv. Gårdagens värsta var ett mail där jag skrev 'Happy New Year Georgien!' + fortsatta pinsamheter & skickade ut till alla graduate students vid avdelningen... Dumt. Sedan råkade jag väl också skicka iväg ett sms som jag lite lätt försöker förtränga.
Uuum, vi får se hur det hela går.
Neeeej!
Gråt! Jag har precis insett att jag glömt bort att titta på Ivanhoe! Förrutom Kalle är Ivanhoe det enda som jag anser vara obligatoriskt under julhelgen & så missar jag det! Why? Suck... Det hör liksom till att bakfull & risig sitta nedsjunken i soffan på nyårsdagen insvept i ett täcke & titta på Ivanhoe & Co. Dessa frågor ställer jag mig alltid:
1. Vem har castat människan som spelar
Ivanhoe? Han är ju så ful! & det är ju inte så att han utför så avancerade stunts att de inte kunde välja någon annan...
2. Den klassiska frågan, jag vet, men...varför
väljer Ivanhoe Lady Rowena?! Jag brukar ju ivrigt hypa konceptet '
blondiner har roligare' men i detta fallet kammar
Rebecca hem segern. By far.
3. & den viktigaste frågan - HUR kan Rebecca bli kär i Ivanhoe & VARFÖR väljer hon döden framför
Brian de Guilbert?! Moi hade inte tvekat en sekund! Jag hade skippat religionen, familjen & slängt varenda liten fjuttig principiell fråga över bord om
Sam Neill hade velat svepa iväg med mig. Utan att tveka.
Recap - 2007...
Jahapp, vad gjorde jag av 2007 då...
Januari började som vanligt med att jag skrotade uppe i Lycksele ett par dagar innan jag flög ned till älskade lilla Lund igen. Där påbörjade jag ett nytt examensarbete (kvartärgeologi denna gången), festade runt med
Jo, annordnade skadat många spelkvällar & hysteriehängde på Gerdahallen. I Februari drog jag iväg uppåt igen i två veckor & arbetade som ambassadör för universitetet - 'I Lund kan du läsa vad du vill, det är inte svårt att få tag på bostad, nationslivet är underbart & det är galet nära till Köpenhamn' blev mitt mantra... Sedan drattade jag nedför en trapp i bästa
Scarlett O'Hara anda, något som tillfälligt satte stopp för mitt maniska tränande. So, när jag drog till Brasilien under påsken var jag inte riktigt så tränad som jag hade velat vara, but still in the best shape I have ever been! Brasilien var underbart; ca två veckors sippande på
pina coladas , yoga i soluppgången & en massa nya intryck!
Moi, & ett urval av de underbara människor som jag träffade där, den enda kvällen jag begick misstaget att inte beställa en drink som började med Capi (Capirinhas är typ Brasiliens nationaldrink men det godaste som finns är Caprifruta Caja, med reservation för stavningen...). den drink som jag håglöst sitter & petar i på kortet smakade utspottat tandkrämsvatten.. Därav den ngt besvärade minen.
Brukar ju ha lite problem med solexem & annat skit pga mina finska gener så i början körde jag stenhårt med solskyddsfaktor 50 & sjal på huvudet... Sedan trappade jag gradvis ned & slutligen blev jag såhär brun:
Ta da! Ett mirakel! Har aldrig varit så brun i hela mitt liv! Detta kortet är taget på Bo's 60 årsfest, därav de vita utstyrslarna (när det är major party i brasseland klär man sig i vitt). Rasmus, Mattias & moi... geologer håller samman i vått & torrt... Bara Åsa som saknas för att göra samlingen komplett (vi var alltså 4 geologer av totalt 30-40 pers på festen)!
Efter Brasilien följde lite seriöst arbete & lite mindre oseriöst festande i Lund. Höjdpunkten var när jag i Maj lyckades totalöverraska Jo med ett suprise party! Oh, hennes min var obetalbar! :). I början på Juni flög jag till Bryssel för att representera European Federation of Geologist vid Europa Parlamentet. Så här såg jag ut när jag stod & presidenterade i min monter!
Vad jag lärde mig? En massa! Bland annat att Italienska farbröder finner mig oerhört fashinerande! :)
Sedan bar det av på fältarbete till Idre. Var skönt att få komma ut lite i fältet & arbeta. Massa långa, sköna dagar ute i fjällvärlden - bra sätt att varva ned på! & så fick jag åka helikopter för första gången!
& när jag kom tillbaka till Lund & min mail fick jag mitt livs roligaste besked so far - tjänst vid UofT. Så återstoden av sommaren ägnades åt att arbeta i labbet på kvartärgeologen, krångla med alla papper som behövde fixas, hysterieskriva på mitt examensarbete (som i princip är färdigt men inte kan presenteras pga att en föredetta doktorand som arbetat med mitt material fuckat upp en datering...) & slita med att få allt iording före flytten. SLITIGT! Men, men iväg kom jag & den 6e september landade jag i mitt nya hemland! Som jag älskar!
Toronto!
De månader jag tillbringat där har förändrat mig i själen. Jag känner mig lycklig på ett sätt som jag aldrig trodde var möjligt. & så har jag fått två livslånga, helt underbara nya vänner - Viktoria & Rob. Mina musketörer! :)
So, all in all - ett relativt bra år!
Kraam!
Fyrverkerier!
Bästa med nyår är nog fyrverkerierna, så vackert! Sure, det är inte bra för miljön, det är helt sjukt att kasta ut så mkt pengar på ngt som man spränger upp & det kan gå riktigt illa om man har otur. MEN, jag hade blivit mkt grinig & deppig om jag ngn gång hade tvingats fira nyår utan att se en endaste fattig liten raket. Pga mängden nyår som skulle skålas in investerade vi i en låda = bara en stubin att tända. Bilden nedanför talar nog för sig själv, jag blir typ fem år gammal när det kommer till raketer! Sure, jag hoppade inte upp & ned & klappade i händerna i pur glädje igår men det berodde enbart på att jag höll ett vinglas i handen... :)
Isch...
så trött jag kände mig imorse när jag steg upp & blickade ut över slagfältet. Älskar att fixa fester & middagar men hjälp vad det ser ut efteråt... Försökte få liv i M som jag hittades sovandes i vardagsrummet men det var ett lost cause. Så det blev till att plocka undan & diska på egen hand (thanks god för diskmaskin!). Sedan lastade jag upp en gigantoportion indiskt & fyllde det största glaset jag kunde hitta med cola - min belöning för slitet!
Anser att nyårsafton är galet hypat & överskattat men igår var det helt tossigt - lätt ett av de roligare nyår jag firat! Speciellt det ryska nyåret... :)
Fast egentligen skulle jag väl ha tyckt bäst om Indiens eftersom det var 'mitt land'. Men det ÄR ngt med Rysslands nationalsång som verkligen går rakt in i hjärtat på mig. Hur som helst, här kan ni se en skymt av min lilla namnlapp! Mitt indiska namn var Jyotsna, vilket snabbt förvandlades till åsna...