MsBree

Oki, här kommer en liten sammanfattning av min tid i Arco. Min allra första riktiga resa helt dedikerad till klättring & min första resa till underbara Arco. I min guidebok står nu alla rutter jag klättrat uppskrivna, Jaime & Martin har skrivit in sina namn jämte mitt & senare idag hamnar den uppe i biblioteket där den kommer att få stå tills nästa gång jag åker till Arco. För att jag åker tillbaka det är helt säkert!

Utsikten från vår lilla lägenhet. Perfekt att sitta på balkongen & sippa öl efter en hel dags klättrande!

Sedan får jag väl lov att erkänna att jag var skiträdd ibland, var i regel rätt glad & lycklig så länge alla var inknutna/befann sig på marken men när vi säkrade varandra från ställen där ett felsteg hade involverat ett rätt rejält fall blev jag harigare. Läskigast var dock första rutten första dagen, sedan kände jag mig tuffare efter hand. Förutom på lördagen, men det berodde mest på att jag var lite seg pga av att det blev lite för mkt dagen innan. Efter lite cola (klättrarens bästa energivän) piggnade jag dock till vid 2 snåret, klättrade glatt en rutt & gav mig sedan på en 5c med klurig start. Stort överhäng att ta sig över, samt inkilat lite knasigt vid ett träd så att man inte riktigt kunde placera sig som man ville. Dessutom rätt stort fall om man skulle klanta sig. Fixade ett bra grepp & var i princip igenom hela movet när jag blev lite velig & tänkte att jag skulle hoppa ned & göra om det med mer kalk på fingrarna. So, det gjorde jag - dumt. För det enda det resulterade i var att jag inte hade lika mkt ork i armarna till försök nummer två så jag slant & så gick det som det gick...

Slutsats, var inte en så feg - fullfölj! Jag gör mig alltid mer illa när jag bangar än när jag bara kör på. So, jag investerade i en tröja på vilken det står "Think less, climb more" & sedan gick det mkt bättre! :)

Moi i klättrarfrisyr - hårspännen är guld värda. Trött men mkt lycklig. Den dagen när denna bilden togs klättrade jag 10 rutter varav jag ledde tre. Den svåraste var en 5a & jag klarade av den rent. Fantastik känsla! Sedan ledde jag ju i & för sig bara sport, så det är inte riktigt så svårt som det skulle kunna vara - men jag är himla glad i alla fall för att jag vågade!

32 rutter klättrade jag totalt under fem & en halv dag, ledde sju av dem, & gjorde bara illa mig på en. Ganska bra facit med andra ord. Farligaste upplevelsen under hela resan var förövrigt inte själva klättrandet, var istället en hårsmån ifrån att bli påkörd av en vespa. Har nog aldrig varit så nära som vad det var då... Med andra ord, ja - jag håller på med en sport som många förknippar med ond bråd död, helt utan att tänka på att man kan stryka med på så ofantligt många olika sätt. Fick till exempel lite skrämselhicka sista dagen på resan då jag höll på att storkna på en bit bröd vid frukosten, ett oerhört banalt litet sätt att gå hädan på som kan hända en när som helst. Då tror jag att det är mindre risk att jag trillar av pinn när jag håller på med en sport där alla är riskmedvetna, vet vad de håller på med & gör sitt bästa för att minimera farorna. 

Hade en så bra dag igår - paketuppvaket, supertrevlig lunchdejt, lillebror som damp ned på hemmaplan & så god mat & lite trevligt vin. Idag däremot... Har knölat i mig min sista hemmafrukost (fryst mango med Valios hjortronyoghurt i massor) & sitter nu & tittar trött på min lilla "saker att göra innan du åker" lapp. Detta måste klaras av innan fyrasnåret:

1) Köpa minst en flaska hjortronlikör som får symbolisera "gåva från Sverige"

2) Köpa, skriva, skicka två tackkort till Canada för gåvor jag fått till min bröstcancer insamling

3) Packa...

4) Gå på banken & köpa euro samt sätta in pengar på mitt konto

5) Köpa ett vettigt zatzy spel till Paul

& när allt detta är avklarat så lyfter ångestbunken från Lse-flygplats vid kvart i fem, moi landar på Arlanda, greppar mina väskor & travar till Arlanda Express (50 min på mig), åker till Stockholm C & byter till Linköpingståget (20 min på mig för det) & sedan skakar jag & mitt pick & pack till Linköping där Martin möter upp mig. Sedan blir det att sova typ fem kvart i timmen för jag har ett vagt minne av att Martin sa att flygbussen skulle avgå kring fyra på morgonen. Ah, kommer ju att vara så hundra pigg när vi anländer. Himla tur att moi inte har körkort & kan tvingas köra på snirkliga italienska vägar!

Jag vaknar av dörrklockan, pling plong, pling plong, pling PLONG! Eftersom jag suttit uppe & arbetat till halv två på natten & klockan nu är halv nio på morgonen är jag inte mitt allra piggaste jag.

Moi (aptrött) - MAMMA! Det ringer på dörren!

Men jag hör inget svar på min vädjan, inga små trummpinne-snabba steg nedför trappen.

Moi - Men MAAAMMA! Det ringer på dörren! Snälla öppna!

Sedan inser jag att det är måndag, ma befinner sig på jobbet - ingen räddning finns. Häver mig zombietungt ut ur sängen, rafsar till mig mitt badlakan som jag glömt kvar i en stol & hastar så fort jag kan ut från rummet & ner i hallen, Låser upp dörren & möts av mördande motljus & en mansgestalt som avlägsnar sig.

Moi - Hello?! 

Mannen vänder sig om & kommer tillbaka, nu ser jag att det är ett postbud

Postgubben - Ja hej, ja har ett paket till en Ida.

Moi - Well that´s me.

Postgubben - Oh, well here you are then (han lämpar över en liten låda till mig). And I need your signatur här, on this eh line...

Moi - Vad, här på denna linjen?

Postgubben - Jooo.

Moi - There you are, thank you and have a nice day.

Postgubben - Um... you too, du också.

Moi - Hej då!

Jag skyller på att det är måndag!

Efter mitt tidigare inlägg blev jag lite små sur på mig själv. Inledde därför med att kånka ut alla vattenglas till köket & följde sedan upp med en 40 minuters runda innan jag slog mig ned med min hjortronyoghurt med fryst mango. Sedan läste jag ju i och för sig lite History också, men jag packade också in mig i bastun för grundlig rengöring. Nu känner jag mig helt kliniskt ren. När sedan pa ville bjuda på restaurang kändes med ens dagen himla mkt bättre, speciellt som jag också tagit mig i kragen & svarat på en del av de mail som jag verkligen var tvungen att ta tag i. Lite röding & skype konversation senare kändes allt prima & nu är jag så uppåt att jag glatt sitter & jobbar till tonerna av Rysslands nationalsång (den enda jag hitintills hört under VM...).

Trevligt när det vänder så där! 

Idag känner jag bara "Neeeej, jag vill inte". Jag vill inte gå på morgonpromenad, jag vill inte tvätta håret, eller läsa. Klappa Totte & äta hjortronyoghurt med fryst mango är vad jag kan tänka mig att göra på sin höjd. Jag vill inte svara på mail, inte skypa, inte titta på tv eller bära in någon av de fem vattenglas jag har i mitt sovrum till köket. Icket! Jag vill sitta som en liten boll i soffan & läsa pappas History tidningar. 

Nu hoppas jag på att en ordentlig sockerchock till frukost får mig tillbaka på banan...

Har hängt i Ringelviken de senaste dagarna, långt i från allt som heter internet. Hängt & hängt förresten, det har jobbats stenhårt. Till & med farmor, som är 80, har jobbat på non-stop med att måla & flytta timmer. När jag förklarade för farmor att jag inte tyckte att hon skulle bära plankor (typ 6 meter långa, fem cm tjocka & 20 cm breda) fick jag veta att om nu jag kunde bära plank så kunde hon OCKSÅ! Inget att bråka om där alltså... Nåja, efter x antal timmars slit kunde jag fota vårt slutresultat - ett nytt verandraräcke. Moi drog i några skruvar här & var men mestedels var jag satt på målaravdelningen. Lite smått ironiskt att Paul & jag flitigt duckat allt det kvarvarande måleriarbetet hemma i huset & så kommer jag hit & får tillbringa typ en halv vecka med sagda aktivitet... :) Anyway, så här blev resultatet. Vi är omåttligt nöjda får jag väl lov att erkänna.

Jaha. Efter alla snobbiga människor hos Toni & Guy & alla små söta men totalt opålitliga koreanskor (opålitliga eftersom man aldrig riktigt vet hur mkt engelska de egentligen förstår) så var det ju befriande skönt att klippa mig här hemma i Sverige. Är så himla nöjd & glad just nu att inte ens det faktum att allt det nötta är borta (ie mkt kortare hår) får mig att pillra dystert på det som kvarstår av mitt hår. Var så underbart att klippa sig hos någon som:

1) Lyssnade & accepterade vad jag sa

2) Förstod vad jag menade

Sedan var det ju himla trevligt att inte behöva dricksa! So, nu blir det till att spara frisörbesöken tills jag kommer hem nästa gång! :) 

Har just bokat min flygbiljett ned till Stockholm via Lyckele & flygblaget Nextjet. Nu vill en stor del av mig inte alls dumförklara detta bolag (den flyrädda delen av mig ber därför om ursäkt för följande utlägg) men en ännu större del kan inte låta bli. Fyller alltså i min kontaktinformation, alla fällt som det är av nöd tvunget att pillra in något i är märkta med små röda stjärnor. Således är det tydligen väldigt viktigt att jag fyller i min titel. Öppnar upp gardinen med alternativ & ställs inför Fru & Herr. Eftersom jag inte direkt känner för någon av dem väljer jag det blanka alternativ som också finns. Resultat - popup fönster som informerar mig om att detta verkligen inte går för sig. Jag måste helt enkelt välja något. Leker med tanken på att välja Herr i ren protest men avstår fegt & går på Fru. Sedan stör jag mig genom hela bokningsprocessen över att det står fru precis över allt. Men SEN. Går in på min mail för att kika om beställningen dykt upp & det har den, subject line Dear Fru.

Vadå Dear Fru? Vad är det för nått pantskaft som utformat denna svarsmall? Varför ha svenska alternativ & sedan skicka ut ett mail helt på engelska? Är den inte lite mer konsekvent att hålla sig till åtminstonde samma språk? Är ju inte grymt förtjust i Dear Mrs heller, men det skär sig ju inte på samma sätt. Dear Fru låter så otroligt bonnigt & dumt, samtidigt som jag av någon anledning får lite 40-tals tyska vibbar & känner att den som utformat svarsmallen egentligen velat att det skulle stå Dear Frau med klackspark. När jag är i säkerhet på marken & på väg mot Milano har jag god lust att skicka ett mail till Nextjet & upplysa dem om vikten av att vara konsekvent samt att det finns fler alternativ än Herr & Fru... 

Imorgon ska pappa & jag packa oss in i saaben & åka tillbaka till stugan igen - mitt favoritställe på jorden. På schemat står framförallt att måla färdigt vårt nya altanräcke men jag tänker att jag kaaanske kan pressa in lite fiske också. Fast att jobba ute i stugan är väl inte direkt straffarbete det heller, allt blir så mycket lättare när man har något vackert att titta på.

Till och med att diska är roligt! Man sitter & plaskar i lite plastbaljor på bryggan & sedan är allt klappat & klart & så kan man sitta & skramla lite symboliskt ännu ett tag & bara njuta av utsikten medan övriga närvarande kämpar vidare med vedklyv & trädgårdspåt.

Min födelsedag tillbringades ute i stugan, väcktes av Paul & Magnus som sjöng Happy Birthday & sedan roade vi oss med att blåsa serpentiner tills ma, pa & farmor dök upp med blåbärsrisifrutti & paket.

Sedan ägnades resten av dagen åt att fiska (nåja, en liten avstickare till Älvsbyn klämde vi in också). Kittade upp mig på ett nytt haspelspö samt lite nya drag - lycka. Lite surealistiskt dock att sitta i båten & lukta både av Coco Channel & Muskol myggmedel! :)

Abborren på bilden ligger ju rätt långt ifrån svenska rekordet på 3.15 kilo, men jag var rätt nöjd med min insats i alla fall! Magnus fick en i samma kaliber & Paul drog upp två som var marginelt mindre. Sedan fick vi också lite "kattfisk". Anyway, lyckan var total & vi fick tvinga in Paul i stugan. Vem trodde att han skulle bli så förtjust i att fiska, han som satt på planet över & rös över tanken på att ta livet av små oskyldiga varelser!

Efter uttag & en liten lektion i fiskanatomi för Paul pep vi upp till stugan & drack vin & pillrade i oss kräftor. Paul den fegisen höll sig dock till gravlax & hurvades över de ljud som kräftätandet resulterade i. Sedan spelade vi yatzy igen & så avlutades min 26-årsdag med att föreviga Ringelviksmånen.

Magnus födelsedag inleddes med skattjakt uppe i Älvsbyn... 

Eftersom skattjakten signerades moi var Magnus stundtals inte speciellt road. Roligast hade jag åt hans försök att hitta en av ledtrådarna i en liten ek som står på farmors gård, snacka om att vara blind för det uppenbara! :) Anyway, efter femtioelva muttrande & men Idaaah så hittade han tillslut sin belöning & då var allt plötsligt prima ballerina igen. So, stinna på choklad & hallontårta pressade vi in oss i våra bilar & körde ut till stugan för att införa en ny tradition...

The EXPLORER 200 race! Tävlande årgång 2009.

Magnus vann hela tävlingen & belönades med en flaska bubbel. Sedan drog han upp en gädda & kvällen avrundades med sagda flaska samt traditionsenligt yatzy. På den fronten presterade jag lite bättre - nästa år ska jag banne mig se till att årbladen är ORDENTLIGT fastskruvade!

Nej nu var jag lite elak & tog saker & ting ur sitt sammanhang & fick Paul att framstå som en sadistisk renplågare... :) Så är naturligtvis inte fallet, renar gillar att springa framför bilar. Faktum är att det är deras enda nöje i livet. Helt exalterade står de i dikerna & väntar på att man ska köra förbi så att de kobenta kan kasta sig ut framför en & springa tills tungorna släpar i gruset. Har man inte vuxit upp i norrland förstår man inte detta, då tror man att renar skrider runt i tjusiga fjällmiljöer & stilfullt poserar i profil mot midnattssolen. Eller så tror man att de har namn som rimmar & utfodras av små nissar. Sanningen är dock att de smakar gott i rökt form samt att de utgör viktig stödutfodring för att djur som häckar kring E4 under vinterhalvåret.

Återkommer imorgon med en något mer utförlig rapport över vad vi pysslat med. Nu ska jag läsa Stolthet & Fördom & Zombies. Hitintills har Elizabeth blivi förolämpad av Mr Darcy & tagit ut sina agressioner genom att strimla en garnison ickedöda.

Under Pauls tid här uppe i ödemarken har vi roat oss kungligt. Vi har:

1) Jagat renar med bilen

2) Jagat mer renar med bilen

3) Funnit detta underhållande

Idag åkte Paul tillbaka till Toronto & med honom försvann även endel av min semester, nu är det dags att ta tag i arbetet igen. Tanken är att jag ska ha någon form av manuskript med mig tillbaka till Toronto. Dock tog jag det lugnt idag. Satsade mest på att dricka portvin, gå på promenad med sommarpratare på min nya ipod, baka biscotti & spela krocket.

Just krockett är en väldigt viktigt inslag i den Janssonska sommaren. Traditionseligt vann Magnus, tätt följd av mamma & tio slag senare lyckades moi äntligen träffa den förbannade slutpinnen. Känner att jag kanske borde finna ett sommarnöje som jag är lite starkare på...