MsBree

Ända sen Tors andningsuppehåll har Paul & jag velat ta en kurs i CPR för bäbisar & småbarn & idag blev det äntligen av! Tillbringade alltså tre timmar av eftermiddagen tillsammans med ett gäng andra föräldrar (vissa blivande) i ett klassrum. Vi har båda varit certifierade i CPR tidigare, så mycket var välbekant - men det var skönt att få öva bröstkompressioner på dockor i babystorlek samt få instruktioner i hur mycket luft du kan blåsa in i yttepytte lungor (blås upp kinderna & puffa bara in den luften). Självklart är det en helt annan femma att utöva CPR i skarpt läge, men efter idag känner jag mig oändligt mycket lugnare inför en eventuell olycka här hemma. Sen var det bra att det verkligen kändes som om vår instruktör visste vad hon gjorde, med två små tvillingflickor som kröp runt på golvet var det liksom rätt uppenbart att hon inte bara läste innantill från någon kursmapp utan verkligen lärde ut kunskap som satt i ryggmärgen på henne!

Det verkar som om jag har börjat få lite fastare fredagsplaner med en annan grupp mammor här i området! På torsdagar går jag ju till skolan på morgonen & hänger där ett par timmar. Det är väldigt mysigt med te & lite allmänt pladder på tjockmatta, men speciellt FEST är det ju inte... Det är det däremot när fredagsmammorna träffas! Förra fredagen hängde vi på min granne Emilys bakgård & drack cider - den här fredagen drog vi ut på upptåg! Vår lilla babykaravan var tydligen nog uppseendeväckande för att en vilt främmande karl skulle komma springandes & fråga om han inte kunde ta ett kort av oss med någon av våra telefoner - så så här ser det ut när vi kommer rullandes!

Malin frågade hur vi gör med solskydd för Tor, vilket är en jättebra fråga som åtminstone jag har känt/känner mig rätt vilsen i. För det är ju inte så att någon solskyddsguru har behagat ta mig under sina vingar, utan vi är lämnade vind för våg att göra vad vi tror är rätt. Så jag går på en kompott av vad Google & magkänslan säger:

 

1) Solhatt är ett måste (ja jag vet...ingen på bilden, men den trillade av precis innan jag tog kortet). Har själv bränt skalpen (AJ) två gånger i mitt liv & det är ju så där lagom festligt att gå runt & känna sig som om huvudet är invirat i bacon - dvs, jag vill INTE utsätta mitt stackars tunnhåriga barn för det

2) Vi håller oss i skuggan, så mycket vi kan när vi är ute & går & alltid om vi är ute i trädgården

3) Så länge det inte är för varmt försöker jag använda åtminstone långbyxor, om inte långärmat, på Tor - benen är ju det som sticker ut från vagnen

4) Jag smörjer inte med solskydd på daglig basis - han har ju alltid minst en fot eller hand i munnen & det känns inte bra att han ska äta mer solkräm än fast föda

5) När det kommer till den solkräm vi köpt till honom så blev det Aveeno 55 spf, mycket för att jag älskar Aveeno-produkter åt mig själv & då känns det som om Tor måste få något som är åtminstone lika bra som det jag själv använder. Sen skyddar det mot både UVA & UVB, klarar av bad på upp till 80 minuter & så kommer den i creme form - gillar inte sprayer, känns nämligen som om det är lättare att missa fläckar då

6) Badkläder med UV-skydd. Hoppas få inviga dem "in action" imorgon, men testade outfitten redan idag

Alltså... ibland gör Paul små saker som bara gör mig helt varm i hjärtat & nu fick han till det igen. När Tor föddes fick jag nämligen en liten flaska dusch-gel av Camilla. Vanligtvis är jag ingen duschcreme & lotionmänniska, jag har nog begåvats med för lite tålamod, men det var något med just den här duschcremen som... ja men gjorde mig genomlycklig. Den träffade väl någon doftnot från barndommen som triggade igång välmåendet i hjärnan. Så jag använde den så ofta jag kunde, fast med andakt, & den sista lilla upp & ner urkramade droppen pressade jag ur till Tors dop. 

 

& det här hade Paul snappat upp. Fastän jag inte sagt något om det & fastän jag alltså aldrig tidigare köpt en enda förpackning dusch-gel så hade han sett hur jag vårdat den där lilla flaskan & när den tog slut så dök det helt plötsligt upp en ny i duschen en dag. Lyckan på en helt ny flaska moringa & lyckan på att ha någon som verkligen bryr sig om & ser efter en även när det kommer till de minsta små sakerna!

Det har varit en stor liten dag i Tors liv. Vi började redan i morse, då farmor & jag satte honom i sittvagnen för hans morgonpromenad. Hjälp så stor han kändes helt plötsligt!

Paul spikade ihop ytterligare en raised bed i helgen, så i morse satte jag igång att fylla den med jord & plantor. Blev åter igen en kombination av tomater (biff) & kryddor. Viktigast av allt...

Vi firade pingst idag med lunch på uteservering & farmor slog på stort!

Det har varit en fullspäckad dag här i Guelph - MEN - nu gick ju Måns & tog hem hela Eurovision & då måste vi naturligtvis fokusera på det! Följde slaviskt uppdateringarna från Euron under dagen & när det väl stod klart att Måns vunnit tjoade jag så att stackars Tor trillade av bröstet i ren förskräckelse. Sen tvingade jag Paul att leta reda på Italiens & Rysslands bidrag så att vi kunde se på dem på stora skärmen i vardagsrummet innan vi avrundade med Sveriges bidrag. Eller... avrundade & avrundade... farmor gick & la sig efter att vi sett Heroes, men jag hade kanske inte helt fått nog. Nope, jag var sen tvungen att se hela poängutdelningen för att lite få känna på spänningen som kommer med den magiska 12:an. Räckte det där? Nej det gjorde ju inte det! För sen var jag tvungen att titta på alla sveriges eurovision vinster (Paul som kommentator):

 

ABBA 1974 "I remember this! And I still don't get it, Agneta was REALLY married to Benny?!"

Herreys 1984 "I guess you could say the choreography was a little better... at least it existed"

Carola 1991 "Wait a minute, I've seen this too, have we done this before?!"

Charlotte 1999 "Woho, they finaly got the lightshow going! But why does the background dancers look like lab technicians?"

Loreen 2012 "Oooh confetti! Ida, do we have to do this every time Sweden wins the Eurovision?"

 

SJÄLVKLART & nästa år vill jag direktsända hela finalen i vår trädgård - med ölkagge, lantchips från IKEA & ballonger att vifta med åt alla som kommer!!!

 

 

Tor är inne i en tillväxtfas, så det här med nattsömn är lite småskakigt i nuläget... Var en mycket trött version av mig själv i morse - men det blev trots allt en väldigt härlig dag! Började med promenad tillsammans med farmor, farmor som numera inte använder sin rullator. Hon har fancier saker att stödja sig mot!

Alltså, den dagen jag vill sluta amma Tor - hur i helsike ska jag bära mig åt då? För bara för att jag var lite luddig i huvudet i går natt & kanske råkade glömma bort att jag även har ett högerbröst fick jag helt grym mjölkstockning. Ett par fattiga timmar utan att amma & hela bröstet upp till armhålan blev en enda knölig, öm, kesopåse. Så dagen har i mycket ägnats åt att tvångsamma Tor för att om möjligt få bort eländet. Tillslut fick jag kliva in i duschen & handmjölka tills det inte längre fanns kvar en enda gnutta varmvatten i huset. ÄNDÅ har jag bara fått bukt med typ hälften av alla knölar & dessutom känner jag mig helt slut både i huvudet & i kroppen. Så när jag slutar amma... hur ska det gå utan att behöva drabbas av mjölkstockningen från helvetet?

Det låter kanske helt knäppt, men jag är numera på riktigt ledsen över att Evelyn ska flytta 8 timmar norrut... Den här lilla, till för någon dag sedan helt okända, granntanten är bara så ruggigt gullig. Lika gammal som farmor, 86 år, pigg & glad & med ett hjärta av guld. Kan liksom inte komma över att hon bara bestämt sig för att ge oss en massa fina möbler! Bara gungstolen, som vi fick allra först, är en liten juvel - titta så fin!

Vi hittade ju en bänk & ett matbord på en garage sale för någon vecka sen. Bordet är i massivt trä, med tre inläggsskivor & kommer att bli vårt matsalsbord så fort vi lyckas göra om vardagsrummet till matsal. Så här långt har det dock redan fyllt en viktig funktion - som altare under Tors dop. Inte illa för ett uppfartsfynd för $30 (cirka 200kr)! Är också väldigt fäst vid bänken, vår altan som tidigare har varit HELT poänglös har plötsligt blivit snäppet mer användbar.

 

Så när jag hittade en lapp i vår brevlåda som började "You bought a dining room table and a railroad bench from my Mom's moving sale on..." fick jag en klump i magen. Ville de ha tillbaka bordet & soffan? Soffan hade jag kanske kunnat skiljas från... men bordet, neeej! Men jag hade inte behövt oroa mig, tvärt om. Det visade sig nämligen att Mom - som heter Evelyn - ska flytta 8 timmar norrut, vilket innebär att hon inte kan ta med sig sina möbler. Hon & hennes dotter hade diskuterat vad de skulle göra med de möbler som var kvar & bestämt sig att vi varit så trevliga att de helt enkelt ville ge oss möblerna gratis! Hur himla gulligt?! Så nu har vi fått en antik gungstol, en jättestabil byrå samt ett litet soffbord bara så där! Ibland är det hemskt praktiskt med en pratsam man, för hade det inte varit för Paul hade de aldrig vetat vår adress & jag hade inte haft världens härligaste gungstol i min ägo. Måste fota & lägga upp imorgon - för den är så himla vacker! Dessutom har den ett perfekt gung, får bäbisar att somna på nolltid! 

Vi har firat Victoria Day med att få ihop vår allra första "raised bed" (pallkrage på svenska?)! Paul hammrade på i nästan 30 gradig hetta medan jag förberedde marken, mängden maskrosor jag bänt upp med vår nya maskrosmördare... Gaaalet! I vilket fall, efter att Paul slagit i den sista spiken la vi ut en massa tidningspapper på marken för att förhindra att ogräset växer upp i lådan, baxade över träramen & dumpade i en salig kompott av jord. Sen kom det roliga - sätta ut plantorna!

Hjälp vilket stresspåslag jag fick idag. Farmor, Tor & jag var ute i trädgården med katterna - katterna solade i sina linor, farmor underhöll Tor & jag grävde om & ner växter. En rätt idyllisk liten stund, tills jag tittade upp & fick syn på grannkatten Charlie. En meter från Digby. Digby har av någon märklig anledning begåvats med ett enormt revirtänk när det kommer till vår trädgård, så det räckte med att ta in upplägget för att jag skulle släppa blommor & spade & löpa som en tok för att försöka avstyra krutdurken. Jag hann naturligtvis inte, utan de rök ihop så där som katter slås på Youtube. Ett enda skrikande, rullande, pälsflygande moln av klor & tänder. Jag gallskrek, Charlie sprang, Digby efter - sån fart hade han att han ryckte sönder sin lina. Charlie kutade ut genom ett hål i staketet & det var på håret att jag fick tag på Digby innan han var puts väck han med. Sen fick jag bära in en spottande, vansinnigt arg Digby i huset på raka armar... Allt till ljudet av en nu hysteriskt skrikande baby. Stresspåslaget i det läget, det kändes som om varenda por i hela kroppen bara pumpade ut stresshormoner & svett. Så himla jobbigt att inte kunna fokusera på Digby i det läget, ville ju kolla så att han var helt OK, men samtidigt går det ju inte att ha en baby som skriker sig alldeles blå. Som tur var visade det sig att Digby klarat sig helskinnad i från striden, men vi såg till att han fick lite extra kärlek under resten av dagen.

Nu är dopet avklarat & vi har vinkat iväg Josefin hem till Sverige & jag tänker att det är dags att sammanfatta de senaste dagarna lite. Det började ju med att Jo dök upp på Pearson för en vecka sen, bara för att omedelbart sugas upp i cirkus Paul & Ida. Lite "Hej & välkommen till vårt hus - ikväll ska vi sätta upp väggar i barnrummet!" Oh well, vi hann klämma in lite brunch & rose i trädgården också... så jag tänker att det vägde upp lite! Sen firade vi också Jo´s födelsedag - bubbel & cupcakes!

Det går lite i ett här i huset just nu. Farmor flög in till Toronto igår & dök upp i huset lagom till middagstid. Dagen idag har ägnats åt dopförberedelser samt husfix & imorgon flyger Sandra in från Alberta. Själva dopet blir av på fredag & tills dess är tanken att jag ska hitta en engelsk, passande, psalm som vi kan sjunga. Så här långt har jag NOLL uppslag på vad det kan tänkas bli. En liten del av mig tänker "Äsch, vi sjunger tryggare kan ingen vara på engelska också, så får det vara bra så" medan en annan del tänker att jag verkligen borde göra en INSATS. Men lite... orka då. Vi har ju lejt bort allt jobb & knappt bjudit in någon - så att börja stressa över psalmer känns lite onödigt. Så länge prästen dyker upp så är det ju huvudsaken. Vilket får mig att minnas att vi inte skickat en vägbeskrivning ännu...

Idag firade jag min allra första mors dag! Här i Kanada infaller den nämligen inte på samma dag som i Sverige & jag får följaktligen TVÅ morsdagar att fira. Smidigt! Den här dagen firade vi med bubbel till middagen, besök på handelsträdgård - yey på nya plantor - & så fick jag en bok om kanadensiska trädgårdar. Mycket nöjd! Fast allra, allra, gladast blev jag nog av alla främmande människor som sa "Happy Mothers Day!" till mig när vi var ute på vår lilla inköpsrunda. Så himla fint & så glad jag blev! Önskar att vi hade kunnat vara lite likadana i Sverige på morsdag, inte bara fira sin egen mamma utan ALLA mammor som gör ett så himla bra jobb varje dag!

Körde på en väldigt "vi tar det som det kommer" dag idag & lyckades, helt utan planering, få till en riktig höjdardag. Jag menar, dagar som börjar med brunch KAN liksom inte bli dåliga! Efter en massa huevos rancheros tog vi en liten promenad i grannskapet, trillade över en "garage sale" & blev med trädgårdsbänk. En i gjutjärn & trä - precis som jag drömt om! Så redan där kände jag att min dag var rätt outstanding, men eftersom klockan bara var lite efter tolv tog vi & bilade iväg till vår favoritvingård & gick på vinprovning.

Idag kom Josefin hit - tjoho! Vi harvade på som små tokar här i huset för att göra allt i ordning innan vi kastade oss in i bilen & körde ut till Pearson där vi plockade upp en väldigt välklädd Jo. Långärmat, långbyxor, stövlar... & i Guelph var det 33 grader idag. Himla glad att vi fixade vår AC i bilen tidigare i veckan, i annat fall hade Jo kanske inte överlevt bilresan tillbaka & det hade ju varit HEMSKT sorgligt nu när hon rest så långt! Väl hemma i huset körde vi husesyn & sen sprang Paul, Tor & jag en snabbis på en husvisning ett kvarter bort (mer om det sen) innan det blev tacomiddag. Är det fredag så är det... & så avslutade vi kvällen med paketöppning & babybad & ungefär så mycket bättre än så blir nog inte en dag. För mig i alla fall - för Jo som trillade i säng efter att varit vaken i 24 timmar kanske det inte gick till historien som den mest fantastiska dagen ever. Det ska vi försöka råda bot på imorgon!

Älskar Torsdagar! Dels för att det är Tors helt egna lilla dag i veckan, men också för den lilla föräldragrupp jag går till. Det är så mysig stämning där & det känns verkligen som om alla peppar & är där för varandra lika mycket som för sin egen skull. Minns ni tex mitt parkinlägg från förra veckan, hur en mamma hade tagit med sig en massa små tjejkläder som det var fritt fram för alla att ta med hem? Well, en av mammorna hade tyckt så synd om mig som blev lite utanför så idag hade hon tagit med alla pojk/unisex kläder som hon fick under sin baby shower & gav dem till mig bara så där! Check på nya härliga outfits!

Idag har det varit fullt fart här i huset, vi närmar ju oss BESÖKSDAGS med stormsteg - Jo kommer redan på fredag, timmar bort alltså! För att verkligen hinna få något gjort kom Pauls föräldrar över. Är så himla svårt att hinna med saker annars, Tor är liksom ett litet heltidsjobb i sig. Allt på agendan blev inte avklarat, men vi fick i alla fall ett par större saker fixade. Kanske skönast var att det blev en tur till soptippen. För vår SAAB är lite för liten för allt det bråte vi rivit ut från barnkammaren, vilket gjort att berget av svarta sopsäckar växt utanför vårt hus... Inte så där jättesnyggt precis & vi har våndats lite över vad grannarna ska tänka - men nu är det problemet väck! Sen har det fixats med elen i barnkammaren (som numera är färdig isolerad), så vi är nääästan redo för att sätta upp väggarna.

 

Imorgon blir det mer eller mindre en heldag på Tytler, som är grannskapets skola. Först föräldragrupp & sen har jag blivit inbjuden till ett möte med grannskapsgruppen. Tanken är att vi ska bolla uppslag till de matlagningskurser de anordnar över lunch, blir liksom inte bättre än så! Lunch som någon annan fixar åt mig samt prata om mat & idéer - ser fram emot det så himla mycket!

 

Alltså... Tor har börjat pussas & det är så sött att jag tror jag ska dööö! En Tor-puss går till enlig följande:

 

1) han hugger tag i mitt ansikte med sina små hårda nypor. Gärna ett öra + hår på ena sidan av huvudet & skinnet på halsen på andra sidan

2) han drar mitt huvud mot sitt ansikte & placerar en vidöppen mun mot min kind

3) han släpper taget & tjuter av glädje över sin bedrift

 

Sen upprepar vi, gärna en 7-8 gånger. Rent pussmässigt suger han, men det här med att han är så glad över att HAN har lyckats få till en puss - hjärtknipande så in i norden! Skrattet på det sen, bara måste ju skratta med jag med! Om Paul får några pussar? Nja, det är sparsamt med det... Tor verkar inte gilla skäggstubb så där värst. Kräsen liten baby!

Det kom ett blått paket, någon kunde inte hålla sig, kartongen öppnades på studs & ut kom en myra! Fast inte bara vilken myra som helst, utan en myra med ett rullande ägg på ryggen - fancy myra med andra ord. Räckte över kartongen till Tor som genast grabbade tag i den med båda nävar:

Kändes lite opepp imorse, men vi drog oss upp tidigt, packade in oss i bilen & körde över till grannskapets gemensamma trädgård. Lite som en enda jättestor kolonilott där alla får komma & hjälpa till samt plocka vad som finns att plocka senare under sommaren. Idag stod trädplantering på schemat, så jag planterade ett äppelträd medan Tor & Paul såg till att ett litet plommonträd fick komma ner i jorden. Tor var typ världens gladaste baby under hela trädgårdsbesöket - så fastän jag var rätt trött i starten blev det en otroligt fin & harmonisk liten stund.

Barnkammaren då... hur går det? Jo men all gammal vägg är borta & jag säger så här, det kommer dröja innan jag ger mig på att riva den här typen av vägg igen. Herregud så slitigt, skitigt & dammigt! Jag kommer att snyta cement tills jag fyller 60. Men, nu har vi i alla fall fått av allt elände & rummet ser numera ut så här: