Garden Therapy...
Lite kort om Pauls pappa - han fick ytterligare en stroke i tisdags men fick komma hem igen redan samma dag. Det hela är naturligtvis väldigt stressigt & eftersom han också är väldigt trött kan vi inte heller vara där & hjälpa till. Vet inte om det här bara är hur jag & Paul fungerar, men när någon vi känner är dålig & vi inte kan hugga i på plats så är vår stressventil att omedelbart sätta igång med någon form av projekt som tar all vår energi så att vi liksom inte har någon ork alls över att ligga vakna & oroa oss på nätterna. Den här gången tog sig det här draget uttryck i en jättejordfräs som Paul kom hemdragandes med i söndags...
Version mindre traktor... & sen fräste vi upp typ halva trädgården. Stora områden i hönsens inhängnad där jag sen planterade hallon & vinbärsbuskar (för att göra det området lite grönare - de krafsar nämligen bort vartenda litet ynka grässtrå som vågar sticka upp) & så det där fältet som ni ser mot staketet... I sann Ida & Paul anda har vi naturligtvis även bjudit in alla vi känner på trädgårdsfest nu på söndag för att fira Canada Day, så jag har med andra ord tillbringat varje ledig sekund sedan dess med att rensa ogräs, gräva kanter & plantera plantor. Idag fick jag även den här lilla nätta leveransen att hugga spaden i...
1.5 kubikmeter... eh mulch? Men små träbitar som man lägger ovanpå jorden för att förhindra att den torkar ut alldeles för snabbt... Skottade hela morgonen innan det blev för varmt & tog mig igenom kanske en fjärdedel, så jag har ju helt klart att göra innan söndag. En del av mig känner helt klart "meeen Ida, hur tänkte ni nu?!" men å andra sidan är vi så trötta på kvällarna att vi däckar så fort huvudet nuddar kudden. Vilket ju helt klart är att föredra om alternativet är insomnia...
Of Course Families Belong Together!
På lördag åker vi som sagt in till Toronto & protesterar mot Trump & USAs invandrarpolicy. Är så ARG att jag bara måste in fastän jag i vanliga fall gör i princip vad som helst för att undvika stan. Fick paketet med våra "Families Belong Together" tröjor igår & blev klart tårögd när Tor frågade vad det stod & sen sa "But of course mamma!" när jag svarade. Så sjukt att en 3-åring vet, men inte den vuxna mannen som sitter i ovala rummet...
Nu övar vi på att ropa "familias unidas no divididas"!
Stroke
Det är jobbigt igen. Pauls pappa fick en stroke i lördags, på Pauls födelsedag. Sån mardröm. Utan att gå in på för mycket privata detaljer, så har vi alla varit otroligt oroliga de senaste dagarna. Tack & lov så gick det hela i alla fall åt rätt håll tillslut & tidigare idag fick han komma hem. Fortfarande väldigt trött naturligtvis & med kraftigt nedsatt syn, men med tanke på hur illa det hade kunnat gå så kan man ju inte vara annat än tacksam. Känns som att pulsen, som varit hög sen i lördags, börjar gå ner lite långsamt igen... Uppdaterar mer & svarar på kommentarer imorgon - just nu är jag för trött in i märgen för att skriva mer.
Families Belong Together...
Det har nog undgått få vad som händer på andra sidan gränsen just nu, hur Trumps adminstration skiljer immigrant barn från sina föräldrar & håller dem i stora burar där personalen inte ens får ge dem en kram som tröst. Det här är så sjukt att jag bara mår illa. Som immigrant vet jag ju hur tuff hela processen kan vara även om mina förhållanden var milsvitt mycket bättre än vad de här människorna går igenom. Som förälder kan jag helt enkelt inte greppa hur man fungerar som person om man kan driva igenom något sånt här & hur det kan få fortgå i praktiken. Vad är det för människor som går med på att rycka ett litet gråtande barn från sin mamma?! Jag vet att Trump backade en aning idag & gick med på att sluta separera familjer, men vad händer med de barn som redan hålls i förvar? Vad händer med den mamma som redan utvisas utan sin 2-åring? Kommer de att återförenas, kommer de att få stöd, hjälp eller någon form av kompensation? Eftersom det inte finns några tydliga svar i nuläget har vi som familj beslutat oss för att marschera mot Trump-administrationens inhumanitära behandling av immigranter den 30e juni. Kommer att åka in till Toronto fastän stället ger mig ångest, men jag vet att jag inte kommer att kunna sitta hemma den dagen utan att göra något. Det är min plikt, som förälder, immigrant & världsmedborgare att uttrycka min avsky för Trump & hans politik.
Because Families Belong Together, period.
Grackles in the Garden...
I lördags knatade jag, intet ont anande, ut genom vår köksdörr & fick syn på en vacker blåsvart fågel. Hann tänka "nejmen vad fin!" innan den tog sats & flög rakt mot mitt huvud under vilt skränande. Lyckades precis ducka, men det var så där pass nära att jag kände vinddraget i håret. Nu var det ju ingen jättefågel det rörde sig om, tänk typ traststorlek, men jäklar vad rädd jag blev i alla fall! Sen slutade inte attacken där heller. Nej, innan jag hunnit ta mig in i köket & drämt igen dörren hade fågelfan hunnit med ytterligare två anfall. Sen har det hållit på så där non stop. Den attackerar allt & alla, hundar, barn, katter & människor - typ allt utom hönsen. Den följer mig också genom trädgården & om den inte attackerar så sitter den & vrålar på mig. Fast värst är det när katterna är ute, då är det som om själva fan flugit i fågeln, finns liksom ingen hejd på hur mycket energi den kan ösa på att försöka picka ihjäl dem. Det är så pass illa att de inte ens kan sitta i vardagsrumsfönstret & titta ut genom myggfönstret utan att vi har en vansinnig fågel skriandes på andra sidan nätet. Det vi har åkt på är ett par häckande grackles, de har ett bo med ungar i murgrönan på vår grannes hus. Vackra, men hemskt aggressiva & grymt högljuda. Så nu räknar jag ner tiden tills ungarna är ute ur boet. TVÅ veckor tar det tydligen innan de är redo för take off... Lääängtar!
Spinach!
I början på maj bestämde jag mig för att försöka mig på att så spenat & de senaste veckorna har vi därför kunnat njuta av vår alldeles första skörd av egenodlad babyspenat. Så gott! Men idag var det dags att säga tack & adjö eftersom det blivit för varmt för spenatplantorna & de började gå i blom. Så jag tillbringade kvällen med att rycka upp alla plantor, nypa av alla färska blad, förvälla dem & frysa ner dem inför vintern.
Jobbade non-stop i ungefär 2 timmar & fick ihop... håll i er nu... 500g färdig spenat. Alltså, verkligen inga jättemängder. Nu är jag väldigt stolt över de här 500g i alla fall, men det är lite sjukt att tänka på hur mycket jobb som gick in i det här i förhållande dels till slutresultatet & dels till hur lite fryst spenat kostar i affären. Jag begriper ju att det är jättestor skillnad på vår lilla backyard farm & de stora jordbruk som fokuserar på just spenatodlingar, men ändå... lite tankeväckare där. Kommer garanterat att kännas helt OK att betala lite extra för närodlad spenat från små familjejordbruk framöver! Här där vi bor är nämligen de allra flesta bönder mennoniter & många av dem så strikta att de förbjuder både bilar & teknologi överlag. Så imponerande, tänk bara om vi alla var tvugna att försörja våra familjer utan moderna hjälpmedel... känns på riktigt helt svindlande efter kvällens lilla övning!
Tre hög-intensiva dagar...
Paul åkte på sin årliga konferens i torsdags & var bort till på söndag & jag måste erkänna att jag var grymt opepp på tre dagar helt ensam med Tor. Försökte känna mig glad för Pauls skull, få sova på hotell & slippa sin mardrömspendling i ett par dagar, men alltså nej... det gick inte. Kände mig bara så himla bitter över att jag inte fick åka iväg & SOVA på hotell i ett par dagar. Fy, hatar att känna mig så oginn men jag kunde liksom inte ens vara trevlig på sms så jag körde radiotystnad enligt devisen "kan du inte säga något trevligt så säg ingenting". Tack & lov var Tor på sitt gulligaste & mest medgörliga humör under större delen av tiden så det hjälpte, men alltså att rodda ett litet barn, hur snällt det än är, helt själv flera dagar i sträck är ju inte semester direkt... All ära till alla ensamföräldrar!
Tack & lov tog Paul Tor under hela söndagen så att jag fick påta på i trädgården helt ostört, så det var lite balsam på såren...Men alltså, jag tror att jag måste försöka styra upp någon form av tjejhelg & bara DRA från allt hemmafix & barnroddande ett tag. Känner att batterierna är liiite väl låga i nuläget!
Shame on you Ontario...
Baksmällan idag... Ontario, provinsen vi bor i, gick till val igår & valde den här jeppen. Bodde i Toronto när hans bror, Rob, var borgmästare & det gick ju bara att beskriva som en enda hot mess. MEN - tyvärr finns det en himla massa människor där ute som sätter sina egna intressen framför allt annat så nu sitter vi i den båten att hela provinsen kommer att skötas av en pinsamt inkapabel bluffmakare i fyra år. Alltså, jag orkar inte... Men samtidigt är jag väldigt lycklig för att vi här i Guelph valde den allra första representanten för The Green Party. Känns bra att vi i alla fall kommer att representeras av någon som tror att framtiden ligger i förnybar energi, tillskillnad från någon som gått till val på att sänka bensinpriser...
Den där lilla gröna pluten i ett hav av konservativt blått är Guelph & jag kan ju bara konstatera att vi verkligen flyttade till rätt ställe när vi packade våra pryttlar för snart fyra år sen. Men resten av provinsen, neeej, skämmes! Nu när det här är avklarat är det väl bara att flytta över magontet till Sverige istället & huvudvärken som Sverige Demokraterna utgör...
Rhubarb jam...
Så länge jag kan minnas har jag ÄLSKAT rabarber, tycker att det är så otroligt gott i alla former. Minns när jag var liten & en av de största höjdpunkterna på den korta norrlandssommaren var när jag kunde skära min första bit rabarber, doppa i socker & äta rakt av - så himla gott! Rabarberpaj har alltid varit en storfavorit & något av det bästa jag vet när det är riktigt varmt ute är en skål med iskall rabarberkräm serverat med frysta hallon. Med andra ord var rabarber ungefär det första jag planterade när vi flyttade hit till Guelph. Bara det att jag råkade plantera mina plantor under vårt valnötsträd - helt ovetande om att valnötter utsöndrar ett ämne som kallas juglone & som är supergiftigt för rabarber. Innan jag listade ut det förlorade jag två års rabarberplantor & därför är det här första året som jag har kunnat skörda mer vettiga mängder rabarber. Hitintills har det blivit ett gäng smulpajer & så i måndags slog jag & Jess till på en halvdags rabarbersyltning. Älskar verkligen att lägga in konserver med Jess så att få koka ihop 3 olika typer av sylt med henne kändes verkligen bara som världens lyx!
Började med en vaniljrabarbersylt, följde upp med en kanelvariant & avslutade med min all time favourite - rhubarb rosemary. I fall att ni vill testa den senare så är receptet superenkelt, blanda bara ihop 14dl hackad rabarber med 9dl socker, 2 rosmarinkvistar & juicen från 2 citroner. Låt stå i 45 minuter & koka sedan ihop allt i 20 minuter. Ta bort rosmarinkvistarna & häll upp i varma burkar som man sen kokar i 10 minuter i vattenbad (vattnet måste täcka locken med ~2cm).
Dåligt mammasamvete...
Fick lite dåligt mammasamvete häromdagen när vi var hos en av Tors små kompisar & hens trädgård var helt full av roliga saker för små barn. En uppblåsbar pool, gunga, en stor batteridriven traktor som de kunde åka runt på, sandlåda, klättertorn med rutchkanor, ett litet leksakshus med spis & ett vattenbord med hur många leksaker som helst. Att jämnföra med vår trädgård som har ett gäng miniatyrstolar för små personer & that is it... Tröstade mig med att en av våra grannar inte heller har några barnsaker i sin trädgård men så gick jag över i förrgår & de hade skaffat världens klätterborg... Kände mig SÅ himla taskig mot Tor - för anledningen till att vi inte har en massa leksaker i vår trädgård är 100% mitt beslut. Känner att leksaker så som sandlådor så lätt stannar kvar långt efter att barnet vuxit ur dem & sen tycker jag dessutom att barnleksaker i de allra flesta fall är skitfula & missförstå mig rätt nu, det är inte som om vår trädgård är perfekt på något vis, men jag vill liksom inte lägga till ännu mer till den ständigt pågående kaoset! Då går jag hellre en kvart bort till lekplatsen & låter Tor leka av sig där. Men som sagt... kände mig som en rätt dålig mamma där ett tag. Tills jag såg honom i vår trädgård idag & den glädje han utstrålade:
Tor & hans lilla flock... Bristen på leksaker till trots, så himla glatt barn!
Så nu känns det lite bättre - för även om vi nu inte har gungset & lekstugor så känner jag ändå att vår trädgård är för alla i familjen & när jag tänker efter lite till så inser jag att hönsen gör att vi är ute precis varje dag & donar med dem. 365 dagar per år & det vågar jag slå vad om att de allra flesta gungställningarna i Kanada & Sverige har svårt att matcha!
Tomatoes are in...
Nu blir det mycket trädgård här på bloggen, men det är typ allt vad vi håller på med just nu. Förra året var ju ett så himla trögt trädgårdsår för oss så nu känns det lite som om vi har en massa uppdämd energi som vi bara öser ner i jorden. Eftersom Paul installerade en ny trädgårdsbädd igår ägnade jag dagen åt att fylla upp den med jord & plantera den.
Tagetes, basilika & tomater som vi har dragit upp från frön. Det är första gången vi inte köpt färdiga plantor & det kändes verkligen stort att äntligen få plantera ut dem. Så mycket jobb som gått in att hålla dem vid liv sen i februari/mars! Förrutom de här nio plantorna planterade jag ut ytterligare 15 & sen har jag en 10-15 till som jag i nuläget inte riktigt vet vad jag ska göra av + att jag har kanske 300 tomatvolontärer från föregående år... Kolla bara in lådan där vi har planterat potatis (tack Jo!):
Ser ni alla de där små plantorna? Tomat, tomat, tomat, tomat... Får så dåligt samvete av att dra upp dem också. Känns liksom helt fel att rensa ut en hel massa plantor som faktiskt kan producera något om de bara får tillräckligt mycket space. I tell ya, I need a farm... Sen har jag också jobbat på att rensa ogräs, det finns liksom att ta av om vi säger så. Sisu hjälpte till efter att Tor tröttnat på att gräva med mig:
Här kan vi snacka positiv feedback. Sisu är glad för att hon får gräva efter insekter, jag är glad för att hon räfsar upp en massa ogräs & så är jag glad för att ha en liten höna att jobba tandem med. Ibland är en höna verkligen det allra bästa sällskapet. Inga tusen frågor om hur livet & universum fungerar & noll kisspauser!
Garden Recap May...
Det här blir ju vår femte sommar i huset (crazy!) & fjärde sommaren som vi odlar grönsaker & jag är så himla glad för det här är nämligen första året som vi faktiskt har kunnat skörda lite mat redan i maj! Inte jättemycket naturligtvis, kring ett halvkilo, men det är så underbart att i alla fall kunna börja plocka lite sallad & salladslök:
Samt rädisor & spenat. Faktum är att jag känner att vi har nog med spenat nu att jag bestämt att det är slutköpt för stunden. Som Christina Schollin skulle ha sagt, "nöööjd, nöööjd, nöööjd".
Sen har Josefin & jag också planterat min lilla kryddträdgård så nu väntar jag på att det ska växa till sig lite mer & sen är planen att försöka göra lite egen pesto som jag sen kan frysa ner för vintern.
Den här lådan ser lite ledsen ut eftersom ekorrarna hela tiden envisas med att rycka upp mina stackars salladslökar. Har tappat räkningen på hur många gånger jag påtat ner dem igen & jag kan liksom inte begripa varför de envisas med att dra upp dem när de sen inte ens äter dem?! Så himla meningslösa djur... Tack & lov verkar de inte gilla rena kryddväxter lika mycket så den här lådan ser bättre ut:
Närmast i bild står min salvia som verkligen inte såg mycket ut för världen bara får några veckor sen. Var så nära att räkna bort den som ytterligare en vinterförlust men är så glad för att jag lät den stå lite till - så fin & lummig nu! Men tillbaka till ekorrarna - tidigare år har jag försökt mig på solrosor om & om igen utan att få upp en enda planta. De bara biter av dem jämt med marken, lämnar kvar hela plantan & drar... men i år har de låtit dem vara fram tills idag då jag hittade en halshuggen planta. Har kanske 20 kvar så nu måste jag knugga geniknölarna för att se till att de låter resten stå. Har planterat dem längsmed hela vår husvägg & det hade varit så sorgligt om det betat sig igenom hela raddan bara på rent djävulskap!
What else, jo men jag måste visa min svenska morsdagspresent! Fick ju rosenhäcken på den Kanadensiska dagen i början av maj men förra helgen fick jag istället två stora hortensior. Har planterat dem på var sida av vår trädgårdsport & hoppas att de ska ta sig där.
Den här sidan är nämligen mitt stora trädgårdsaber next ekorrarna & kirskålen. SÅ svårt att få något att växa under vårt stora lönnträd & i princip omöjligt att få något att växa lika bra på den här sidan som på andra sidan som får sol... Hitintills har jag betat mig igenom vinbär samt rabarber & båda de försöken har varit totala fiaskon. Vinbären gick så dåligt att jag var tvungen att förstahjälpenflytta dem & när det kommer till rabarbern har plantan visserligen överlevt men den är så liten att den knappt når upp till Tors vad. Att jämnföra med rabarbern jag planterade på andra sidan som är ungefär lika stor som hela Tor...
Um... I vilket fall, nu testar jag hortensior & håller tummarna för att det ska gå bättre. Som jag förstått ska de klara sig rätt bra både i skugga & i sol & hitintills håller de jämna steg - båda har börjat producera knoppar!
Hortensior, fast då på kruka, har alltid varit min familjs morsdagsblomma ända tillbaka till min farmors mamma så jag hoppas verkligen att de ska klara sig så att jag kan plantera båda raderna fulla med dem. Hade inte bara varit så vackert utan det hade också känts som en liten anknytning till min bakgrund...
Plans for June: Tackla ogräset... my god vilket jobb! Sen MÅSTE tomaterna i jorden & så ska jag plantera bönor samt gurka & om vi bara kan få igång vår jordfräs så kan det hända att jag blir vild & galen & köper på mig 100 jordgubbsplantor...
