Det går att bli vänner fort!

Var tvungen att åka in till down town idag, så jag hoppade på tunnelbanan & vid första stoppet från min hållplats tittade jag upp & såg en kvinna stå utanför dörrarna & vänta på att få gå på. Jag bara kände på direkten, i maggropen, att hon var svensk. Så när hon klev på med man & två små linblonda barn & de pratade svenska var jag inte ett dugg förvånad, snarare bara "Whoho, jag VISSTE det!". De hamnade precis bredvid mig & barnen visste inte riktigt vart de skulle sitta, så jag sa till den lilla tjejen att hon kunde sitta bredvid mig - på svenska naturligtvis. Vilket ledde till att jag två sekunder senare blev bekant med Alicia 4.5 år. Hennes bror Felix, 8 i juni, var lite trögare i starten men sen kom även han igång & jag fick liksom en hel livsbeskrivning från dessa små söta ungar. Ett litet axplock:
 
- August är en bra månad att fylla år i, för de gör deras mamma (som respons på mitt svar när de frågade när jag fyllde år).
- Alicia har varit i fjällen & i Miami.
- Fast de har också varit i Turkiet (fyllde Felix i), i två veckor & Felix blev dålig i magen för att han åt pannkakor till frukost, macka till lunch & pasta till middag & det är ju inte så svenskt.
- Vanligtvis måste de gå & lägga sig klockan 8, men nu var det semester så de hade stannat uppe till TIO!
- Felix tyckte att portionerna här var stora, han fick 4 pannkakor sist de var ute & åt & Alicia fick fem plättar - fast de kom med mörk choklad innuti som Felix inte tycker om men som Alicia äter.
- Deras mormor fyller år nu på söndag.
- De bodde tidigare i Göteborg, men Felix föddes i Mölndal för det fanns inte plats på sjukhuset.
 
& sen en hel massa andra fakta på det. Alltså, det går inte komma ifrån att det är helt fantastiskt så mycket livshistoria det går att täcka in på 10 hållplatser & ungefär lika mycket tid! Tänk om alla tunnelbaneresor kunde vara på det sättet, inte bara ett gäng trötta vuxna som sitter & stirrar ut i tomma luften & ignorerar varandra. Nej, fram för fler Alicior & Felixar som vågar bjuda på sig själv & som faktiskt är nyfikna på sin omgivning!

Lite dåligt...

Jag längtar hem just nu - till vår i Skåne eller till älgsoppa hemma hos farmor i norr. Till Sverige lite så där allmänt bara. Vill gå på ICA & kunna köpa allt sånt jag tycker är gott: som BOBs lättsockrade lingonsylt, blodpudding, polarbröd & falukorv... Åh falukorv! Jag vill kunna knata in på någon liten tobaksaffär & köpa mig en trisslott, inte för att jag någonsin vinner, men för att trisslotter alltid har varit något vår familj gått igång på. Hade jag ätit glass hade jag velat köpa på mig en mjukglassbägare med noisettesås & tuttifruttiströssel på samma gång... Men ni hör ju, jag saknar liksom de där små vardagssakerna som gör SVERIGE. Lösningen på det hela? Alltså det är ju knappt så jag vågar erkänna, men den senaste veckan har jag tvingat Paul till IKEA två gånger. Inte för att köpa servetter, utan för att äta middag i restauragen. För att det känns som om jag kan få tag på samma mat där som IKEA hemma i Sverige & just nu är det ungefär så svenskt som jag kan få till det. Tack gode gud för att jag har en väldigt snäll man, som packar in sig i bilen & åker ut med mig dit utan att klaga. Som sitter där bland kletiga ungar, köttbullar & brunsås & är lika glad som vanligt.

Pommes?!

Paul har blivit så pass svensk-influerad genom åren att IKEA var ett självklart val när det kom till att köpa förvaringsprylar till nya kontoret. Så vi åkte ut dit igår för att köpa på oss en massa samla-lådor. Vi var faktiskt så pass duktiga att vi höll oss till just det också: inga servetter eller orkidéer eller spontanshoppade byråar. Det här med att vi måste flytta "inom en snar framtid" hjälper att hålla samlaren i en under kontroll! Däremot spenderade vi faktiskt lite pengar på IKEA-restaurangen. Tog oss nämligen så himla lång tid att åka till IKEA (Toronto bygger om delar av den stora motorväg som går genom stan så fram till slutet på 2016 kommer traffiken här att vara pain in the...) att vi vacklade in helt halvsvultna. Restaurangen blev därför första stopp. Jag körde på lax med broccolipuckar, grönsaker & sallad medan Paul valde någonslags grytstek med grönsaker & potatismos. När vi sedan gick genom restaurangen med våra brickor kunde jag inte låta bli att märka att vi valt typ samma mat som de flesta asiater som var där. Alla barnfamiljer körde däremot fullt ut på köttbullar & potatismos - inte så överraskande - men det som verkligen fick mig att spärra upp ögonen var att de barnlösa vuxna kanadensarna typ uteslutande körde på konceptet köttbullar med pommes frittes. I något enstaka fall var köttbullarna utbytta mot en halv grillad kyckling, men pommesen var ett stående inslag. Alltså - svensken i mig blir lite upprörd, potatis på IKEA ska väl banne mig inte komma i friterad form? Förutom vår närmast sjukliga febläss för smågodis tycker jag nämligen att svenskar är rätt bra på att äta nyttigt. Antal gånger jag serverats köttbullar med pommes i Sverige? NOLL - så jävlar i min lilla låda vad jag tycker att IKEA hade kunnat försöka hålla sig till att promota en sundare livsstil. Pizza , pommes & annat elände kan kanadensarna trycka på annat håll - eller än hellre låta bli, då kanske de faktiskt kan köpa IKEA-möbler utan att riskera att sitta sönder dem! 

I miss you, raggmunkar...

Det här med att inte bo i Sverige har ju både sina för & nackdelar. Idag var det dags för en stor dos hemlängtan. Fast inte "Buhu, vad gör jag här?!" typen, utan mathemlängtan. Paul är borta i kväll, så jag tänkte slå till på räkor - men så var det slut i affären & det blev lax istället. Satte mig ner med min tallrik med laxen, baby spenat, allehanda andra grönsaker & en stor klick grekisk yoghurt & bara "RAGGMUNKAR". Alltså, jag hade kunnat döda för raggmunkar med lingonsylt - kändes det som i alla fall. Det ena ledde till det andra, potatisbullar... blodpudding, korvstroganoff. I alla hänseenden mat som väl inte direkt betraktas som lyxig, så länge man befinner sig inom sveriges gränser vill säga. Aldrig att jag trodde att jag skulle längta tillbaka till skolbespisningen, men så ligger det alltså till. Trots att min middag på inget sätt var äcklig så var den så sjukt otillfredsställande. Längtar man efter potatisbullar så fungerar babyspenat jäkligt dåligt. Tror att jag får tvinga Paul till IKEA till helgen för att se om jag kan hitta något för att stilla suget!

Ida ringer till ambassaden...

Dagens roligaste, Ida ringer till ambassaden i Ottawa för att boka tid för nytt pass:
 
Moi: Hej, jag skulle vilja boka tid för nytt pass.
Ambassad kvinna: Kan jag ringa tillbaka?
Moi: Dessvärre ringer jag från skype, så det blir lite svårt.
Ambassad kvinna: Jaha, då får jag be om ditt person nummer då.
Moi: Nummer, nummer, nummer - fyra sista
 
Tapp, tapp, tapp på datorn
 
Ambassad kvinna: MEN IDA! HEEEEEEJ! Åh, jag läste allt om ditt bröllop i senaste SWEA Bladet! Vad kul!
Moi: Jaha, oj tack!
Ambassad kvinna: Det var ju inte alls så länge sen du var här (två år sedan), men självklart har vi tid för dig! När vill du komma?
Moi: Fungerar den 10e februari?
Ambassad kvinna: Absolut! Vad roligt, då bokar jag in dig för klockan 11 & så ses vi då! Kul, kul!
 
Alltså... aldrig att jag trodde att jag skulle kunna ringa till en ambassad i ens det futtigaste lilla lilleputtland & få en sån ström av glädje tillbaka för att det var jag på andra sidan luren! Väldigt roligt!

Julfrossa!

Eftersom jag är hemma i Sverige en så kort vända, & inte över själva julen, passar jag på att julfrossa medan tid är. Följaktligen drog farmor & jag ner på byn med sparken för att köpa på oss lite julnödtorft. Så nu sitter jag här i lager på lager med stickat & känner mig typ rikast i världen - med ett skafferi sprängfyllt av vörtbröd, julmust & glögg. Gud så mys. Mys, mys, mys! Hade mys varit en olympisk sport så hade jag satt världens saffranslager på att vi tagit hem guldet!

Klarade mig precis upp!

Befinner mig i norrland nu, med internet igen! Fast det var på håret att jag tog mig hit, stormen Sven höll alldeles på att sätta krokben för mig. När vi vaknade på morgonen var allt lugnt & stilla, men sen började snön falla medan jag var på väg ut mot Arlanda. Väl där tog det inte lång tid innan det var vitt utanför fönstret - när vi väl satt i planet fick vi därför börja med en total avisning. Inte bara vingarna alltså utan hela flygplanskroppen, sen hade de bara en fungerande landningsbana så det blev till att köa. Nästan en timme sena blev vi, men det gör ju inte så mycket i sammanhanget med tanke på att jag kunde ha blivit fast på obestämd tid. Det hade varit lite jobbigare, när man peppat igång sig själv på att NU SKA JAG UT & FLYGA. Då vill man ju bara få det avklarat. Anyway, iväg kom vi & nu har jag ätit köttsoppa & köttbullar & tittat på skidskytte med ett getöga. Blir inte så mycker mer norrland än så!
 
Vad jag gjort i Stockholm under de senaste dagarna förresten? Lekt husfru åt Josefin & lagat: saffransbullar, kycklinggryta, köttfärslimpa, crepes, ugnsbakade grönsaker & gubbröra i tunnbröd. Sen har vi druckit rödvin & fyllehängt tavlor & spegelväggar - ungefär en så perfekt visit som jag bara kan tänka mig med andra ord!

På Svensk mark!

Gud så skönt det var att landa i Stockholm igår & se alla adventsljus på tåget in mot stan! Det saknar jag varje år i Toronto, att folk inte pyntar fönstren inför julen. Sure, de vräker upp hiskeliga julpynt i trädgården men den där känslan av att se ut över fönster efter fönster med tindrande juleljus... Den känslan kommer jag nog alltid att sakna så länge jag inte är i Sverige på julen. Resan över gick förövrigt bra, ungefär första gången någonsin som jag åkt över & vi inte haft någon turbulens alls. Varken mellan Toronto & London eller på sista biten över, den förbättringen tackar vi för - nu håller vi oss till det fortsättningsvis hoppas jag! Väl i Stockholm maratonkånkade jag alla väskor upp till Jo's kontor & sedan hade vi pratfest hela vägen hem till henne & till långt in på kvällen. Lyckades hålla mig vaken till klockan nästan var elva, så det var ju en mindre bedrift! Idag tänkte jag att jag ska leka hemmafru här hos Jo, kanske baka lite & absolut ha middagen klar tills dess att hon kommer hem. Efter tre internationella flyplatser känner jag mig nämligen så där sugen på att trängas med julklapps-shoppare på NK. Det tar vi imorgon när jag inte ser fullt så mycket i kors som vad jag gör nu!

Till fel stuga...

Det är morgon här i Kanada & Paul & jag försöker uppbåda någon slags energi för att åka ut till stugan. Tänk så svårt det är att packa ihop alla prylar när vädret suger! Är det fint ute studsar man liksom runt lite utan att tänka, men när det regnar & är grått ute känns det som om man har bly i benen. Det enda ställe jag inte känner så för är vår lilla stuga hemma i Sverige. Dit vill jag alltid, oavsett väder... & just idag längtar jag dit med varje fiber i min kropp. Konstigt det där med hemlängtan, hur det bara kan smyga på en ibland & slå klorna i en. Så är det just nu... Stor stor Sverige-längtan & allra mest vill jag hit:
Så till en annan stuga... inte den som det bär av till nu i helgen. Känns dumt att säga att vi åker till "FEL stuga" - men lite så känns det idag. Som att vi åker till den stugan som bara slukar energi, medan vår lilla perfekta röda stuga i skogen står helt ensam... Hemlängtan var det ja.
 
Uppdatering: Paul and Ida thinks alike - again. Happ, typ två minuter efter att jag tryckt på publicera säger Paul "Du... Om du inte absolut desperat vill åka ut till stugan, kan vi stanna i stan istället?". Så det gör vi & nu ska vi dra iväg på pumpafestival!

Sånt som är bättre hemma...

Innan man flyttar utomlands har man ingen direkt koll på småsaker som är bra med Sverige, de finns där så man tar dem för givet. ICAs kassar som exempel - de kostar en krona & är något man köper om man inte tagit med sin egen kasse. Ungefär så. Sen flyttar man till ett land där affärens kassar är gjorda av plastfolie & helt plötsligt börjar man verkligen uppskatta de RIKTIGA plastpåsarna man är van vid, de som inte går sönder med 100% tillförlitlighet mellan affären & hemmet. En annan sak som man kommer på sig själv med att sakna, disktrasor. Här använder man någon typ av supertunna trasor som kallas för J-cloths. Det enda de gör är att portionera runt vätan & smutsen på diskbänken. Totalt poänglösa, så jag har helt nördigt köpt med mig disktrasor hit till Canada. I veckan dog den sista trasan & det blev allmän sorg i huset, Paul bara "Vi måååste få tag på nya, tror du farmor kan skicka?". Innan jag hann besvära farmor med en förfrågan dök det dock upp ett mail i min inkorg med rubriken "Today's Swedish Dishcloth Sale‏"... Så igår drog vi till en liten lokal kokboksaffär som råkar ha mitt namn på deras mail-lista & kittade upp oss på en massa disktrasor. Kanske inte världens mest exalterande inköp hemma i Sverige, men Paul & jag var på riktigt helt till oss i trasorna!
& medan vi var där så nämde Paul hur kul det var att kokbokstanten körde Sverige -tema, med tanke på hur hur mycket jag har jobbat med Svensk mat. Vilket ledde oss in till prat om kokboken & helt plötsligt lovade hon att ha den i affären - helt utan att ta del av vinsten eftersom vi ger hela avkastningen till vår stipendiefond! En otroligt givande liten shoppingtur med andra ord!

Liten återblick i familjehistorien...

Idag bar det av till Piteå - systembolaget i Älvsbyn är nämligen så yttepyttelitet att vi var tvungna att åka in till storstan för att ha lite mer att välja på. Sen hälsade vi även på min gammelmoster på hemmet, jag ville dit redan i julas men då var jag ju så sjuk att det inte gick - hade varit SÅ hemskt om jag åkt dit & smittat henne så att hon blivit ännu sämre. Idag blev det i alla fall av & även om det inte var så roligt, eftersom hon inte var särskilt pigg, så kändes det ändå skönt att få se henne. Efter att vi vinkat hejdå åkte vi förbi & visade Paul var farmors två bortgångna systrar bott samt det hus där farmor växte upp.
Farmor & hennes fem systrar bodde alltså i det här stora huset större delen av året, fast på sommaren flyttade de ut till den här lilla söta stugan.
Nu för tiden är det ju bara åker kring huset, men när farmor var liten så fanns det både kor & hästar här.
Idag bor roligt nog min pappas kusin på gården, så huset finns fortfarande kvar i familjen!

Bästa sommarkvällen!

Så fin dag här i Lycksele, inte ens jag har frusit & på torget har det varit fullt pådrag. Vi "firar" nämligen motorveckan här i Lycksele så idag var det epatraktor uppvisning på torget... jaja. Vi här hemma tog inte del av allt motorbrummande utan fjuttade istället igång grillen & slängde på lite älgkalv.
Så sjukt gott! Har inte ätit älg sedan i julas, så det här var lite högtidsstund för mig. Pappa smygkorkade dessutom upp lite bröllopsvin, så det blev extra festligt!

Ut i hjortronskogen...

Min pappa älskar att plocka hjortron, det ska alltid ut i skogen & samlas myrens guld. Själv är jag väl inte lika förtjust i denna syssla - för det är alltid på det här sättet: jag följer med men får pappa att lova att inte älga iväg & lämna mig vind för våg, vi kommer till myren, jag böjer mig ner & plockar ett hjortron, reser mig upp - ingen pappa så långt ögat kan nå & så står man där helt själv & ångestar över björnar & polacker. Så idag så följde jag ut med reservationen att mamma skulle komma med hon också. Tre timmar traskade vi runt i vätan, mamma & jag i en liten blond flock, & fick lite knappt 6.5 kg för besväret. Inte så illa!
Nu ska vi koka bröllopssylt!

Wedding research...

Så vi sitter bänkade framför TVn & jag pekar ut alla dignitärer, tittar på alla överhettade människor i kyrkan, "åh"ar över hur söt Esteller är & så kom bruden tillslut. Satt väl någon minut till innan jag hoppade upp ur soffan... "Happ" säger jag "Då har vi sett klänningen, dags att packa ihop & åka till stugan!". Paul hummade något tillbaka, sen kommer det "Um... can we watch all of it... you know, for research?".
 
Så, det gjorde vi - tittade på hela kyrkakten & Paul kommenterade vad han tyckte var bra & vad vi ska tänka på inför vårt bröllop. Vår ceremoni kommer ju att bli lite liknande, en mix av svenska & engelska. Fast mest engelska, känns ju lite så där att gå igenom hela alltet utan att Paul förstår ett jota!

Oväntat gråtsammanbrott...

Så idag var verkligen en dag att fira, inte bara för att det är vår nationaldag men även för att världens bästa blivande blomsterflicka, ELSA, blivit storasyster till en liten Edith! Så fantastisk!
 
Jag var med andra ord TOTALT beredd på att fira när Paul väl kom hem. Vi snackar strutsbiffar, bakad sötpotatis, getost & bubbel på kylning. Paul poppar flaskan, jag sträcker fram glaset, han börjar hälla & samtidigt trycker han med andra handen på en knapp på telefonen &... Du Gamla Du Fria börjar spela i vardagsrummet. Jag tappade det. Tappade det totalt. Försökte le en halvsekund eller så, sen drabbades jag av någon slags hundraprocentig känslostorm & började gråta.
 
Paul fick panik & bara "Honey, is it the wrong version?! I am so sorry! I got the wrong one didn't I?!"
 
& jag fick liksom inte ens ur mig ett "nej" jag bara hulkade. Med andra ord, Ida längtar hem, mycket. För jag brukar inte vara den som gråter i första taget, men Sverige... Sverige har den effekten.

Evening walk...

Det var sånt där gyllene ljus ikväll att jag bara var tvungen att gå en vända i parken, 3 km då jag bara njöt av hur otroligt fint allt blir när ljuset ligger på lågt men ändå starkt. Är det något jag verkligen saknar från Norrland så är det ljuset på våren & sommaren, jag tror att det finns impregnerat i min reptilhjärna... ljusa sommarkvällar... det känns som om man befinner sig i en sagovärld utan begränsningar. Här blir ljuset aldrig riktigt samma & det räcker inte riktigt till för att fylla saknaden efter Norrland, men lite gyllengul balsam på själen ger det ändå. Resten av hemlängtan, ja den skuffas undan av små söta skogstroll...

& för att toppa upp svenskheten...

så matar jag Paul med ballerina kex till efterätt & det visar sig att liten kisse Digby tycker att de är typ det bästa mänskligheten någonsin uppfunnit. Till & med bättre än flingor!
Faktum är att ballerinakex verkar vara så där goda att Digby inte vet vad han ska göra av sig själv, han småfågelskuttrar precis som om han sett något litet & rörligt utanför fönstret.

Alltså, jag längar hem...

Om jag längar hem just nu... Jo, väldigt. Jag vet att jag i princip just landat på kanadensisk mark, MEN,hela julen kollapsade ju pga min sinusinfektion. Jag fick liksom inte ut något av den tid jag var där, bara led under en filt & det kan man göra var som helst när man mår så där dåligt. So, jag känner att jag inte var hemma på riktigt & jag längtar tillbaka - punkt. Så pass att jag beslutade mig för att det här fredagsmyset, det skulle banne mig bli så svenskt som det bara kunde bli.
Så det fick bli tacos. Känns som om det inte kan bli mer svensk fredag än så. Extra bonus, jag fick hemma vibbar, medan Paul ropade "JA SVENSK MAT - TACOS!" & såg genuint lycklig ut. Both happy!

Pauls julklapp...

Paul & jag brukar försöka få till åtminstonde en "experience" klapp var till varandra varje år - prylar har man ju liksom nog av medan man aldrig kan få nog av upplevelser! I år blev det alltså julbordskryssning för Pauls del. Bordade S/S Stockholm vid tolvsnåret & surrade ut till Vaxholm en vända. Vi var väl rätt slitna hjältar båda två, men med en flaska sauvignon blanc att dela på så var det helt klart en himla trevlig liten nöjestripp!
Julmaten var också över förväntan god, även om det inte var i närheten av farmors mat, men det hade vi inte heller räknat med. Hade den varit bättre hade jag nog dött av chock innan Strandvägen ens lämnats ur sikte.
Utsikten var också himla fin, även fast det var en väldigt grå dag.
Slutsatsen blev att vi nog måste åka ut på brunchkryssning nästa gång vi är i Stockholm på sommaren - vill se alla små kobbar & skär i sommargrönska!

Lucia...

& Sverige-saknaden idag på en skala från 1-10? Nejmen jag får nog dra till med en 8:a i alla fall. Inte många gånger jag älskade att vara i skolans gymnastiksal som barn, men på lucia... åh, då kunde man känna magin i luften. De första svaga tonerna från tåget när det började närma sig, mörkret, förväntan... så ljuset i trappen på väg upp mot den väntande församlingen. Så kom de in & hela världen saktade ner till en andaktsfull bubbla av vita frasande särkar, sockklädda fötter mot plastgolv & så de där sångerna som man hört så många gånger förut att de slår an en speciell nerv i själen. Den där nerven som får det att rysa efter ryggen & gör så att man börjar gråta.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0