Money makes Idah happy!
Denna dagen väger SÅ upp för morgonen igår! Började dock lite nervöst... Hade nämligen ansökt om ett stipendie för sommarskolan i Urbino & när jag checkade min mail vid elva-snåret hade jag fått ett mail från kommitteén - mycket nervöst. Öppnade det lite skakigt, och... det stod att jag fått ett stipendium. Här skulle alltså lycka & jubelklang infinna sig, only problem - mailet var adresserat till Eirik Vinje Galaasen. Vilket ju inte är en helt korrekt stavning av mitt namn. So, det var bara att maila & lite försiktigt påpeka att något nog blivit lite fel. Två timmar tog det (två MYCKET nervösa timmar) innan jag fick ett mail tillbaka som bad tusen gånger om ursäkt men frågade om det kanske kunde väga upp lite att jag faktiskt också fått ett stipendium. & det gjorde det ju. 1500 euro på rak arm så där kompenserar för ganska mycket faktiskt.
& gällande gårdagen. Den blev rätt bra ändå faktiskt. Skrapade färg i ett par timmar & strosade runt i små butiker under de allra varmaste timmarna. Sedan avslutade vi dagen, & allt hårt arbete, med att beundra vårt nylagda golv & rabarberkräm med frusna hallon ute på trappen.
Helvete också...
Nja... dagen började ju inte jättebra. Tanken var ju att vi skulle åka ut & klättra med David & Nicole, vilka är gamla vänner till Paul som han förlorade kontakten med i & med att Nicole & Sandra inte drog jämt. Paul har alltså sett fram emot detta hela veckan. However, imorse ringer Sandra vid 8.30 & talar om att hon kommer att komma ut & klättra med oss. Det som har hänt är alltså att hon inte kunnat hitta någon att klättra med & tillslut ringt upp David (som hon inte pratat med på över ett år) & frågat om han vill klättra. Varpå David förklarat att han & Nicole ska klättra med oss men att hon & hennes partern är välkomna att följa med. Eftersom Sandra dock inte har en partner är alltså scenariot att vi fem ska mötas upp för en dags klättring. & det gör jag bara inte. Jag har inga problem med att Paul hjälpt Sandra att flytta i veckan men jag vill inte klättra med henne. Där sätter jag ned foten. Jag kommer aldrig att klättra med någon som uttryckligen har önskat att jag ska dö. Punkt. Det diskuterar jag inte ens. Så från min sida var beslutet klart så fort jag insåg hur dagen utvecklat sig. Det jobbiga var dock Paul, jag visste ju hur mycket han sett fram emot att se David. Förklarade att jag ville att han skulle åka, vilket han vägrade, vilket fick mig att känna mig som världens mest hopplösa & elaka & barnsliga flickvän som inte bara kunde bita ihop & stå ut. Det, i kombination med att jag kände mig så arg på Sandra, fick mig att börja gråta fastän jag inte ville (ni vet hur det känns väl? Man vill verkligen inte gråta men så blir man så upprörd att tårarna kommer i vilket fall & bara underminerar en helt). Usch så hemskt det var. Bara grät & kände mig helt värdelös & självisk. TACK & LOV kände Mammut på sig att något var fel & kom & gosade ned sig på mig & då kändes det genast lite mindre hopplöst. So, nu ska vi till Starbucks & styrka oss med lite chai & så får vi försöka göra det bästa av den här dagen trots att den blev allt annat än vi tänkt oss. Solen skiner ute, vi har varandra & hela staden Toronto till vårt förfogande... Det är inte så illa det heller, dags att skjuta undan besvikelsen & göra detta till en dag att minnas för något fint istället.
Trött...
Ida har precis tryckt i sig weetabix med bananer & mjölk. Vilket inte hjälpte nämnvärt. Vill fortfarande mest bara rulla ihop mig till en liten boll & sova en timme till eller så. Men, nu går inte det. Ska nämligen ut till Kelso & klättra med David & Nicole & av någon märklig anledning tyckte Paul att 9.30 var en jättebra tid att träffas på. So, då blir det att gå upp 07.00 även fast vi renoverade non-stop från klockan 9.00 till 20.30 igår. Uj, blir att ta en dusch & (definitivt) ett stopp på Starbucks för att få liv i mig.
Dagen idag...
har sett ut enligt följande:
Golvläggande
Home Depot
IKEA
Great Lakes Brewery
Handelsträdgård
Nu har det ätits jordgubbar (moi) & marabou mjölkchoklad (Paul) med mjölk. Liten rast innan det bär av till Home Depot igen. Jupp, renoveringsjobbet fortskrider - dags att köpa base boards... um... golvlister! Belöningen för allt slit kommer ikväll, då blir det sushi till middag!
Traditionsjunkien...
i mig börjar se en tydlig trend här... Italien förra året & Italien detta året också. Japp, det är spikat nu - tre veckor i
Urbino. Känns ju som hittat! Så, eftersom jag tycker mig se en trend här så känner jag att en liten resa till Italien även nästa år hade varit på sin plats, varför bryta en trevlig tradition liksom? Så, mamma. Vad säger du - ska vi mötas upp i Rom för att fira din 60-års dag?
Liiite bättre eller hur?
So, liten tjuvkik nu. Va - börjar det inte ta sig?! Inga 70-tals färgade väggar längre. Nope, nya färgen heter Kitten White så Mammut är vänlig nog att ställa upp som färgskala. Rätt lyckat tycker vi alla tre. Det har de lyckats bra med färgtillverkarna. På golvet sportar vi trendriktig fuktbarriär, vitt & prassligt att gå på. Lite småläskigt tycker Mammut så vi håller på att täcka över eländet med lite "klick in" golvbrädor. Kul men pyssligt att lägga. Fungerar ypperligt att lägga om man är två men jag hade inte velat göra det på egen hand. Fungerar inte heller riktigt att vara tre om det, det blir liksom lite för många kockar om soppan då & då händer det lätt att någon klämmer en liten tass & blir ledsen. Så, två ska det vara. Bara så att ni vet om ni också känner för att spontanlägga golv någon dag.
Jobb, jobb, jobb...
De senaste dagarna har sett ut så här: upp kring 7, promenad, frukost & fix, jobb till klockan 19.00 på institutionen, hem, lägga golv till klockan 23.00, sova. Det har varit rätt intensivt med andra ord. Så, idag kör vi lite annorlunda schema. Samma saker fram till sju ikväll visserligen, men sedan ska jag ut & äta middag med Victoria. Hon behöver smita från Elsa lite & jag behöver sitta ned & inte jobba! Fast... det är ju inte utan att det är himla kul att få saker & ting gjorda. Återkommer med en liten mitt i mellan bild eller två när jag är tillbaka från min power walk.
Drakar nästan som katter...
Igår jobbade vi fram till 5.30 & sedan kändes det ungefär som om någon slagit mig HÅRT i huvudet. Alldeles för varmt ute, lite för lite vatten & ganska högt jobbtempo gjorde mig helt slut. Så till den grad att den där steken som marinerats hela dagen för grillen bara kändes som ett straff att tillaga. Jag ville mest bara hänga nere i källaren där det var svalt. So, Paul packade in kollit Ida i bilen & så åkte vi till närmsta stora biokomplex. Underbart med luftkonditionering (det har vi ju i & för sig i huset också, men eftersom vi inte slagit på den tidigare i år & jag blev så tväröverhettad funkade det inte riktigt att stanna hemma) & en stor kall iste! Såg första filmen som startade när vi kom "How to train a dragon" i 3D. Har ni lite idé torka någon dag på roliga uppslag så gå & se den! Jättefint gjord, rolig & inte alls barnslig. Skrattade en hel massa & sedan var det ju lite kul att människorna i filmen var vikingar (må vara med skotskbrytning) & att the love interest hette Astrid precis som farmor! Allra mest förtjust blev jag dock i
Toothless & de andra drakarna. Vem som en bestämt sig för hur de skulle uppträda gillar katter - det är jag helt säker på. Massa kattdrag i dem som fick Paul & mig att fnittra förtjust & viska Mammut referenser till varandra.
Rabarberkräm!
Paul & jag jobbar som små mulor, men unnande oss alldeles nyss en liten paus. Knatade ut i solen & slog oss ned så långt från målarångorna vi kunde komma & njöt av lite rabarberkräm med frysta hallon.
Så gott! Har typ inte ätit rabarberkräm sedan jag var fem & bad farmor laga en laddning bara för att jag sett det på tv (kan inte komma ihåg vad filmen hette, men det var Astrid Lindgren & handlade om en liten flicka som blev tvingad att gå & handla potatismjöl mitt i ett åskoväder för att tillverka just rabarberkräm). Som femåring tyckte jag att det var alldeles för surt & således har det inte blivit mer kräm sedan dess - men nu. Nu är det typ det somrigaste godaste jag kan komma på. Dessutom är det löjligt lätt att göra, bara koka upp 500 g rabarber i 4 dl vatten (fast nästa gång minskar jag vattnet till 3-3.5) tillsammans med socker (jag snålade lite & tog 3/4 dl & det hade funkat med ännu mindre) & bara lite vaniljsocker för att få lite pajkänsla på det hela. Koka cirkus tio minuter, kyl ned & tada - världens bästa sommarmellis!
Renovering...
Som vanligt håller Paul & jag på med projekt "hus". Det är ett ständigt tapetserande, IKEA-åkande, fönsterputsande, möbel-letande från vår sida. Igår var vi ute på vischan & kikade runt i små antiklador. En stol kom vi hem med, lägger upp en bild på den så fort vi klätt om den. Har nämligen bestämt mig för att det inte kan vara så himla svårt, lite ny stoppning & ett fin tyg, en häftpistol & lite google anvisningar & så borde det vara klart. Just denna dagen kommer dock att ägnas åt vår lilla tillbyggnad, den delen av huset som jag envisas med att kalla för "the sunroom". Nu är det kanske en lite väl romantisk benämning på denna lilla eftertanke, grovhall kanske hade passat bättre. Men jag har ambitioner när det gäller detta rummet... Stooora planer alltså. Jupp. Så här ser det ut nu:
Genom dörren från köket
Första längan
Den lite bredare delen
Ser ni potentialen? Ljuset, teglet, snedtaket? Charmen som kan infinna sig med lite kärlek? Paul gör inte det, men jag vet att den finns där under ytan. Jag måste bara locka fram den först...
Man får vara glad för det lilla!
Jörg är på uppenbart gott humör idag. Råkade nämna för någon dag sedan att det hade varit trevligt med lite musik nere i labbet. Det ligger ju nere i källaren utan fönster så det är lite dystert där... Idag när jag kom ner för att jobba efter lunchen så hade Jörg installerat högtalare & pumpade radio. Tysk radio förvisso, men jag känner att inte att jag tänker vara så petig här. Mesta delen av tiden så spelar de ju ändå musik, så jag kan ta lite tyskt upptempo snack därimellan. MYCKET trevligare än att ha det helt tyst, det är alldeles säkert. Så, mina dagar framöver kommer alltså i fortsättningen att ägnas åt att fota plastkulor till ljudet av tysk eurodisko...
Microbeads...
Har lite småkul på jobbet just nu, Jörg anser nämligen att jag efter två dagars träning är tillräckligt bra för att få förtroendet att hantera hans SEM utan övervakning. Eftersom han aldrig ger positiv feedback verbat så väljer jag att se på detta som att jag inte är en helt katastrofal PhD-student i hans ögon. So, jag gottar mig lite. För tillfället mäter jag små plastkulor för att kalibrera mikroskopet. Har harvat mig igenom 30 foton på kulor i storleken 2 micrometer & nu jobbar jag på nästa dimension, 5 micrometer. Efter det följer 7, sedan 10 & när jag klarat av storlek 15 så räknar jag kallt med att dagen är slut & att jag kan packa ihop mina pryttlar & dra på pilates. Långhelg (måndag är en ledig dag) = precis vad jag behöver just nu!
Hemma mitt i natten...
efter supertrevlig kväll hos Helen & Ron. Massa vin, god mat & kanske viktigast - sitta ute tills klockan elva i linne utan att frysa! Obetalbart skönt! Sedan var det ju himla trevligt sällskap också, allra bäst var att se Chirstina igen. Hon är den enda jag känner som är lika insnöad på näringsvärden & mineralinnehåll i mat som vad jag är. Så trevligt att prata järn & calcium med någon som verkligen bryr sig! Förövrigt var det ju också trevligt att dyka upp på en tillställning där merparten av festdeltagarna erkänner att de mest pratat om Mammut på sista tiden. Väldigt mysigt att känna det som om vi utan tvekan har världens goaste katt. Fast det kanske vi har också...
Spandex...
Whii! Idag blir det 28 grader varmt här i Toronto! Underbart! Kändes redan nu på morgonen då jag skuttade ut på trappen för min morgonpromenad, stannade upp & kastade in den långärmade tröjan i hallen. Kände mig väldigt somrig & lätt där jag knatade i Juicy byxor & träningstopp. Ända tills jag kom ut i parken & möttes av de botoxade hemmafruarna vill säga. Så. Mycket. Spandex. Eller snarare, så lite spandex på var & en av dem. Jag har väl högst ett par shorts som är lika korta som de spandexversioner de bar. Mina shorts känns dock oki eftersom de är i jeanstyg & följaktligen inte fullt så tajta som de som visades upp i parken. Herre... Jag undrar vad som ska hända med en för att man ska tycka att svart spadextopp & shorts måste bäras klockan 8 på morgonen som ett fashion statement (plus att man dränker in sig i parfym innan man lämnar huset för sin promenad)? Jag tror att man måste: ha väldigt mycket pengar som man inte införskaffat själv, vara hemmafru, känna sig väldigt osäker på sin man & börja få en liten medelålderskris. So, då skaffar man sig PT & spandex, botoxar & drar lite & tada, problem solved!
Hur man förstör en dag...
Jaha. Dagen började ju bra med 50 min promenad & trevlig frukost, men sen blev den riktigt usel. Eftersom min vikt i nuläget ligger på 57 kilo, vilket är för mycket enligt min mening, så arbetar jag på att ta mig ned till cirkus 54-55. Ingen vådlig viktminskning eller så & inga tokiga bantningsmetoder. Bara nyttig mat & mer motion. Anyway. Idag bestämde sig vågen för att visa 58 kilo, vilket är så in i helsike orättvist eftersom jag varit superduktig de senaste dagarna & jag dessutom vägde in på 57 kilo igår. Betämde mig dock för att det bara är att ta små bakslag & gå vidare med livet. Dvs, ända tills jag råkade nämna min "ett-kilos på ett dygn" viktuppgång för Paul & han bara "Ja men du åt ju rätt mycket till middag igår". Då gick det liksom inte längre att mota undan den där ilskan & besvikelsen. Nepp. Jag blev jävligt arg istället. Så SJUKT okänsligt. Du åt ju mycket... Inte rätt sak att säga till sin flickvän. Inte rätt för fem jävla öre. Så, nu känns den här dagen rätt bränd. Nu kan jag lika gärna bara göra allt tråkigt som ligger på hög & väntar här på kontoret för så himla mycket bättre kommer ju dagen inte att bli i vilket fall.
Du åt ju rätt mycket... Bite me.
Lite för mycket jobb...
för att hinna blogga blev det i helgen. Paul & jag drabbades av något slags fanatiskt "rensa upp hela huset" ryck & bockade av cirkus 15 av alla de där sakerna som står på den ständiga att göra listan. Jag målade golvlister, städade alla ytor i köket med spray & borste, lagade mat till åtta personer, dammtorkade hela huset, tvättade alla fönster på insidan, hade ett litet ryck & småklättrade på fasade för att rycka bort gamla döda murgrönerankor, tvättade kläder, bäddade rent & så hann det klämmas in en visit på IKEA också. Ja, & så städade jag i vårt lilla solrum, som hitintills varit en skräpbod, & skrubbade utemöblerna med något alldeles för frätande för att jag skulle våga göra det utan plasthandskar. Paul jobbade ungefär lika hårt som jag (han fixade bland annat utsidan på fönstren) så när vi tillslut damp ned i soffan på söndagkväll kunde vi konstatera att:
1) Vi haft en väldigt lyckad fest
2) ALLA festdeltagare älskade Mammut & ville ta med honom hem (jaja, inte vår förtjänst men man får skryta lite när man är stolt över något...)
3) vårt hus nog aldrig varit så här rent tidigare.
Nu har vi upprättat en ny lista på saker som behöver göras. Det blir nämligen stor fest här den 25 juni (Pauls födelsedag + midsommar) & alldeles uppenbart så behöver vi ju ha en anledning innan vi verkligen får ändan ur & städar ordentligt. Tror att besök kan ha samma effekt... Så ifall att någon känner för att komma & hälsa på så hade det ju varit helt oki.
Checklistan...
Klockan 12.46, check på:
- andra varvet på golvlisterna, de börjar bli vita & fina nu! Ett lager till så är vi i hamn.
- rensat i kylskåpet. Rätt oki, inget som höll på att flyta iväg. Skickat ut soporna.
- Tömt diskmaskinen.
- Lagat lunch.
Att göra, punkt 42...
Ikväll blir det fest i huset. Vilket innebär att to do listan är lång i nuläget... Det ska handlas & lagas mat, bakas biscotti, moppas golv & åkas till IKEA bland annat. Än så länge har jag ätit frukost & Paul har precis mjukisbyxhasat sig ned för trappen. Jag väljer i vilket fall att se på detta som något positivt. Av någon märklig anledning brukar fester & tillhörande fix nämligen alltid innebära att vi tokförsover oss. Jag som annars alltid är uppe senast halv åtta vaknar plötsligt upp klockan tolv i panik. So, dagens "upp vid 09.15" får ju ses som ett stort framsteg. All of a sudden tillhör denna morgonen moi!
Oki doki, utmaning till mig själv. Hur många punkter kan jag bocka av på listan innan lunch?
All by myself!
Tänk... När jag var sisådär 15-16, då lyssnade jag på All by myself & kände mig ensammast i världen. All by myself... Don´t want to be all by myself any more... Nu, tio år senare. Jag NJUTER. Gud så skönt att vara för mig själv, så skönt att inte behöva upprätthålla något över huvud taget. Bara vara jag.
Så jag pillrar i mig sushi, roar mig med underbara edamame, dricker lite vin, struntar i att Mammut just nu tycker att jag är skitelak som inte tänker släppa ut honom, tänker på tokigheter jag gjort, ställen jag kan resa till, saker jag vill uppleva, att jag skrivit upp på min "to do" lista att jag ska måla listerna på övervåningen & om jag ska göra det eller inte. Inte särskilt viktiga saker alltså, men sånt som sammantaget gör den till den man är. Essensen av ens person kanske man kan säga, den där människan som bara kommer fram då man är helt sin egen, helt sig själv. Nope, nu ska jag lyssna på gamla ABBA sånger (herregud, Agneta ser... ja, inte bra ut, men Björn & Benny som sammanbitna? Funkar inte när man inte har haka. Bäst är ändå Annifrid. Håret, tigerpannbandet & outfiten som hon snott från drottning Silvia nobelfesten anno 1990) medan jag bestämmer mig för vad jag ska göra med de där listerna. Vara duktig, eller inte...
Regn...
Igår hade SWEA sin västkustfest (det är rätt svårt att få tag på "riktiga" räkor här eftersom det mest säljs tigerräkor, så västkustfesten är en viktig fest) & eftersom stället vi skulle hålla till på bara låg 45 min bort bestämde jag mig för att gå. Så här såg jag ut innan jag lämnade huset.
Femton minuter senare låg håret inte fullt lika bra. Det regnade av BIBLISKA mått. Som om någon verkligen bestämt sig för att sätta på kranen på jäklar max. Det var ett sånt helsikes oväder att mitt lilla paraply enbart kändes patetiskt. Jag kände mig ungefär lika skyddad som en liten snigel framför ett lastbilsdäck. So, när jag väl kom fram blev det pappershandukstork inne i badrummet. Väldigt glamoröst. Å anda sidan. Det var ju faktiskt västkustfest, så jag väljer att se på min dyngsura duvblåa uppenbarelse som ett fasion statement. Jupp. Vi säger så.
Då tar vi ned pulsen till 40!
Under förra helgens första-hjälpenkurs bad vår instruktör oss att checka vår vilopuls. Sagt & gjort, när jag halvdäckat i soffan efter att vi kom hem passade Paul på att ta min puls - som låg på 49. Paul mätte om två gånger för att vara säker, andra gången låg den på 48. Morgonen efter vaknar jag av att han checkar igen, nu ligger den på 42. Paul är märkbart störd av detta, han tycker att det är alldeles för lågt & har googlat diagram över vart ens puls EGENTLIGEN ska ligga. Tydligen har jag samma pulsnivå som en elitidrottande 18årig kille. Det tackar vi för! Min teori är att det helt enkelt beror på att mitt hjärta är vant vid så mycket större påfrestning, sälkutsknubbig som jag var i tio år. Paul tycker däremot inte alls att denna teori är lustig utan hade hellre sett att min puls pickat på kring 60. Just nu är klockan 08.07, moi har varit vaken i 2 timmar & nu bär det av på power walk. Paul, som är på konferens har precis fått ett sms med texten "Leaving for power walk right now, aiming for 40!". Hehe.
Äpplen... så himla menlösa.
Efter att jag tog mitt förnuft tillfånga någon gång under hösten & våren det år jag var arton (då jag tappade allt späck & ryckte upp mig själv) så har äpplen alltid varit en stapelvara för mig. Jag har alltid känt mig himla fräch & duktig när jag ätit denna frukt. Lite "ett äpple om dagen håller doktorn borta" & äppelkäck helt enkelt. Till & med lite Bamse filosofi har det blivit "Frukt är också godis". Men så började jag roa mig med att hålla koll på vad jag egentligen får i mig genom att knappra in det jag äter på http://caloriecount.about.com & helt plötsligt RASERADES den bilden totalt. Äpplen suger. De innehåller typ inget nyttigt eller viktigt över huvud taget. Inte så att de är onyttiga heller, de är bara menlösa. Jag kan lika gärna andas luft & få i mig ungefär samma mängd kalcium som från ett äpple. Kiwi däremot... då jäklar. Lite förenklat innehåll här, men checka skillnaden mellan 79 gram äpple & 56 gram kiwi:
Cal Carb Pro Fat Fib Sug VitC Calc Iron Ptsm
Kiwi 38 9.1 0.8 0.4 1.5 6.1 55 30 0.3 182
Äpple 41 10.9 0.2 0.1 1.9 8.2 3.6 4.7 0.1 85
& då slår cantaloupe ändå kiwi med hästlängder! Måste erkänna att det här med att äta rätt & äta nyttigt har blivit min nya hobby - det är världens triumf de dagar då jag lyckas få i mig alla de mineraler & vitaminer som kroppen behöver. Jäklar i min lilla låda, hade jag inte redan valt karriär hade jag sadlat om & satsat på att bli en ny
Anna Skipper!
P3...
Oki, nu tar vi tag i det här hemlängtandet & försöker buffra lite! Steg nummer ett inleddes imorse med att fixa så att jag kan lyssna på P3 uppe i labbet. På så sätt känns inte Sverige så vansinnigt långt borta. Nummer två blir att dra iväg på någon form av cardio-träning idag, känner att jag verkligen behöver ordentlig fysisk ansträgning! Nummer tre blir att försöka hitta på något litet Ida-lyx moment under veckan. Jag tänker ansiktsbehandling i nuläget, får se vad jag kan ordna. Sedan hjälper ju Jörgs halvt om halvt löfte om att jag ska få åka till Italien också lite mot det dåliga humöret. Bara tanken på dryga tre veckors sol & värme sprider små strålar av lycka i min kropp. Behöver ha en resa att se fram emot - ett litet äventyr för mig själv.
Längtar hem...
Usch & fy vad jag känner mig nere just nu. Vädret suger & jag LÄNGTAR HEM. Jättemycket... Vill inte alls vara här i Toronto just nu. Jag vill ha skog & tystnad, inte storstad & måsten. Just nu känns det nämligen lite så, som om hela mitt liv bara går ut på måsten. Ida gör det, Ida fixa detta omgående, Ida kan du... Värst är "Ida kan du...", när det gäller jobbet så inser jag ju att det måste göras oavsett om jag känner för det eller inte, jag får ju trots allt betalt. Men allt detta ideela skit som ska göras, & dessutom göras med glatt humör, det kan ju bara gå & dö just nu. Värst var nog i söndags på förstahjälpenkursen (som jag förövrigt fixade, inte för att examen var så svår - men det var skönt att få certifikatet) när Pauls pappa ringer vid tvåtiden & bara "Jaha, då kommer ni på middag ikväll då!". Noll förvarning, uppstigning klockan 6 hela helgen & totalt blodsockerfall ledde till absolut åsnevägran från min sida. Vilket kändes oerhört taskigt mot Paul, men jag orkade bara inte. När man inte har energi nog att ens vara trevlig mot den man bor ihop med ska man faktiskt bara åka hem & inte tacka ja till saker bara för sitt dåliga samvetes skull. Så jag satte ned foten. Just nu känner jag att prio ett är jag, det måste det få vara ibland. Så nu ska jag försöka hitta på något roligt för mig själv, något som endast involverar MIG & som boostar humöret lite.
Accepted!
Jiiippiie! Fick precis ett mail som talade om att jag blivit accepterad till IODP´s (Integrated Ocean Drilling Program) sommarskola i Italien! Vilket innebär cirka tre veckor i Urbino i Juli! Om jag nu får åka för Jörg förstås... det måste diskuteras innan någonting blir helt bestämt. Nåja, det oroar jag mig för sen. Just nu är jag bara så glad för att jag faktiskt kom in. Detta året fick de tydligen in helt otroligt många anmälningar, så de behövde tio extra dagar för att sålla bland alla ansökningar. So, det känns GRYMT skönt att veta att jag anses tillräckligt bra för att delta!
Så skönt...
Åh jag är så lättad just nu! Paul & jag har typ tidernas mest fullspäckade helg framför oss eftersom vi ska gå igenom en kurs i wilderness first aid som börjar på lördag morgon & slutar på söndag eftermiddag. Eftersom kursen kommer att hållas drygt tio mil ifrån Toronto blir det att gå upp väldigt tidigt båda dagarna. Detta hade varit helt ok om det inte varit för att Pauls mamma planerat in en släktträff på lördagen. Tio mil ifrån Toronto, fast i motsatt riktning. Vilket innebär: uppstigning kring 7, heldagskurs i hur man hissar upp någon som ligger på en bår för en klippa & sedan tre timmars körning upp till en liten byhåla för släktmiddagen & sedan cirka 1.5 h i bilen för att komma hem. Är väl inget större fan av släktträffar så där över lag, men denna har jag verkligen inte sett fram emot. Den är nämligen ägnad åt Pauls mormor som föddes för 120 år sedan - följaktligen kommer stora delar av träffen gå ut på att vi ska vallfärda till hennes gravsten samt alla andra släktingars stenar som ligger på samma kyrkogård. Eftersom jag inte känner Pauls andra släktingar utan bara hört historier om hur dumma/elaka/tjyvaktiga/tjocka de är så har jag väl inte direkt viftat hejvilt med jippiflaggan över hela eländet. MEN. Igår skedde ett mirakel, en av släktingarna ringde Pauls mamma & talade om att han hyrt in en karaoke maskin. En påhitt som hon avkyr med varje fiber i sin kropp, vilket i sin tur innebär att de drar hem till sig så fort middagen är över. Vilket betyder att vi kommer att anlända ungefär samtidigt som de åker. So, nu behöver vi inte åka! Tacka vare gud i himmelen för denna lilla gåva/skatteåterbäringen är här & alla andra glada uttryck ni kan komma på.! Jag är lättad in i själen, denna helgen känns nu mer som att den kommer att ge istället för att ta energi.
Fuskar lite...
& jobbar hemma idag, kan pressa in lite mer utomhus på schemat då. Har således just ätit lunch i trädgården tillsammans med Paul & Mammut. Den sistnämnda ägnade sig dock mest åt att snurra fast sig kring stolpar/trädgårdsmöbler/skottkärror. Jäklar i min låda vad katter suger på att sitta i sele, de verkar ha en inbyggd magnet som alltid enbart pekar mot saker som de kan fastna i. Helst till den graden att de närmast kvävs innan man hinner dit (typ 5 sek senare, det spelar ingen roll hur snabb man är, de håller ändå alltid på att dö). Nu är vi inne igen & Mammut ägnar sig åt favoritsyssla nummer två, sova. Just nu ligger han i handfatet på övervåningen & snosar. Han är så rolig med sina sov-vanor, han kan däcka var som helst & ser cirka 50% av tiden ut mer ut som en liten baby än en katt...
I mean... så här ska de väl ändå inte tycka att det är oki att sova?
Don't want to be in town...
Det är 25 grader idag & himlen är vackert blå. Jag vill INTE vara i Toronto idag, jag vill vara ute i Bon Echo igen! Jag vill klättra, hajka i skogen, laga mat ute på grillen, dricka lite rödvin, smyga på ekorrar & åka båt! Måste erkänna att jag har en väldigt svag punkt för det sistnämnda. Efter mer än två decennier av eka & åror är det en sån kick att åka motorbåt! Jag vill också lära mig att köra, vi får se vad vi kan göra åt det...
Cristina and moi.
Jag vill OCKSÅ sitta bakom ratten & vara lite "ond" & elak
& köra mot vågorna så att mina medpassagerare skriker & piper när de får vatten över hela ryggen. Men... nu kommer ju inte denna dagen att vara den dag jag vare sig klättrar eller lär mig köra motorbåt. Nope, dagens mesta utomhusaktivitet var väl antagligen min morgonpromenad i parken. Nu blir det dusch, jobb & tillslut IKEA besök för att köpa nya skärbrädor. How exciting.
Wonderful weekend...
Bara ett snabb litet inlägg under arbetstid så att ni vet att jag lever, trillade inte nedför någon klippa denna gången heller! Därmot klättrade jag upp för en som var hundra meter hög. I övrigt bjöd helgen på en åskskur, vin & underbara vänner, hajk i skogen, pusselbyggande & ännu lite mer vin. Mkt trevligt med andra ord, kom hem vid 8-snåret igår, åt middag, drack en kopp te & däckade vid klockan 10. So, imorse var jag klarvaken & pigg som en lärka redan vid 7 snåret. Det var Mammut också, men inte Paul som sov bort hela morgonen & totalt missade 40 minuters power walk & jagande av Dolly i vardagsrummet. Återkommer med bilder once I'm back home.
Docking in...
Så. Trött. Ida. Klockan är 6.45 & moi har redan duschat, klätt på mig & ätit frukost. Annledningen är att vi har en pick up time att passa klockan 10.30, i Bon Echo. Japp, årets första ordentliga klättrarhelg är inplanerad! Nu är det ju i & för sig första helgen som man kan vara ute i Bon Echo (docking in) så det blir inte uteslutande en klättrarhelg. Nope, det blir att dra sitt strå till stacken också & arbeta - stugan måste ställas i ordning efter vintern. Föreställer mig att vi kommer jaga tvättbjörnar ut ur skorstenen & mota skunkar ut ur bastun med piasava-kvastar. Vi får väl se, återkommer med rapport imorgon...
& köra mot vågorna så att mina medpassagerare skriker & piper när de får vatten över hela ryggen. Men... nu kommer ju inte denna dagen att vara den dag jag vare sig klättrar eller lär mig köra motorbåt. Nope, dagens mesta utomhusaktivitet var väl antagligen min morgonpromenad i parken. Nu blir det dusch, jobb & tillslut IKEA besök för att köpa nya skärbrädor. How exciting.
