MsBree

Paul & jag tog med farmor till jättestora Vaughan Mills idag, vilket är ett av de största shopping center jag varit på. Farmor trodde att vi var där för att köpa kläder till mig men det hon inte visste var att jag redan innan beslutat mig för att den här turen skulle handla om farmor. Farmor tänker nämligen alltid på alla andra & väldigt lite på sig själv så jag ville att hon för en gångs skull skulle få shoppa lös. Så vi gick in i den ända av centret så långt bort som möjligt från de affärer jag brukar gå på & det fungerade! Farmor är numera utrustad med en väldigt vacker capé, tre scarfar, en top & en tjusig festjacka till imorgon. Det känns som om jag vunnit en liten seger - fått farmor att fokusera på sig själv ett tag. För åker man hela vägen till kanada tycker jag faktiskt att man kan få ta åtminstone en kväll & tänka på sig själv först & inte på alla andra!

För en herrans massa år sedan gick jag & såg nötknäpparen på kungliga operan med mamma & lillebror. Ända sedan dess har jag velat gå på balett igen, det var en sån magisk kväll. Jag har försökt med konserter & opera med samma resultat - jag somnar nästan alltid. Inte så kul att sitta & skämma ut sig genom att leka fågelholk (ni vet när hakan faller ner & man kommer på sig själv att sitta där med öppen mun). Idag överraskade Paul med biljetter till Kanadas Nationalbalett & just nötknäpparen. Så här glad var jag:

Tanken var att Paul, farmor & jag skulle åka ut till Pauls gudföräldrar idag för "lilla julafton". Fast så blev farmor krasslig & det kändes SÅ DÄR att bara "Men då lämnar vi dig ensam i 10 timmar". Så Paul & jag gjorde det vi tycker typ sämst om i hela världen, vi delade på oss. Jag stannade hemma med farmor - handlade massa halstabletter & tvingade henne att äta lunch fastän hon inte tyckte att det smakade något. Paul packade in sig i sina föräldrars bil & åkte ut på landsbygden för ännu mer kalkon. Jag måste erkänna två saker här - dels att jag kände mig väldigt osolidarisk som inte hängde med honom. Men att det överskuggades rätt rejält av att jag var ganska glad för att... ja inte att farmor var sjuk, men att jag fick tillbringa dagen hemma istället för bilen, att jag inte behövde trycka mer kalkon, eller öppna julklappar under massa "Ah" & "Oh"n... Kanske helt enkelt glad för att det kändes lite vardag igen! Förutom då att det ändå var fredag & att huset var preppat till max för fredagsmys när Paul kom hem, men det är ju inte jul-relaterat. Bara festligt så där allmänt!

Idag vaknade jag på fel sida av sängen & då brukar det hjälpa om man får röra lite på sig. Speciellt om man känner sig alldeles stinn på grund av tokfrossande i köttbullar & kalkon. Så Paul & jag kastade in snöskorna i bagaget & drog ut på landsbygden. Där det blev noll snöskoande eftersom det såg ut som kriget. Inte ett helt träd i sikte.

Ni minns farmors 94-åriga vännina i Älvsbyn vars brorson vi "hittade igen" här i Toronto? Well, farmors vännina skrev ett julkort till honom & frågade om vi kanske skulle kunna överräcka det i fall att vi skulle träffa honom. Så idag klev vi upp i just ottan & åkte iväg till svenska kyrkan för julotta. Var nämligen ganska säker på att han skulle vara där & vi hade tur, fastän han varit utan ström i 4 dagar dök han upp. Det var så fint att kunna lämna över hans fasters kort & se hur glad han blev. Sen tillbringade han & farmor hela julfikat med att prata om Älvsbyn. Själv var jag lyrisk, för det bjöds på tomtegröt. Gud så gott! Tycker jag i alla fall, Paul inte så mycket - så jag fick hans portion mot min lussebulle. Perfekt byte enligt mig!

Åh vilken fin jul vi haft! Dels ute då där det bara är MAGI!

Ni får stå ut med ett par fler isbilder - det är så himla häftigt alltihop! För hela stan är verkligen inglasad, inte bara våra julgransprydnader på trappen!

Efter pizzamiddag omringad av 54 värmeljus (alla i stakar, mycket nöjd Ida) hade jag lite gett upp hoppet om en varm fröjdefull jul. Låg nere i källaren igårkväll (farmor bor i vårt sovrum, så vi hänger i källaren som vanligtvis är rätt mysig men som igår var ungefär lika kall & mörk som graven) & funderade på vad jag skulle kunna laga på stormköket. Köttbullar från IKEA, inte julskinkan... men ägg till ägghalvorna & lax har vi färdiggravad infyst. Brysselkål går att koka, likaså potatis... Sen fogade jag in "gå & tvätta håret på salong" till min mentala "jul utan strömlista" & kände mig rätt nöjd med det. Men så, tjoho, ungefär på pricken 24 timmar efter det att strömmen gått kom den tillbaka igen! Nu NJUTER vi av fulla drag av lyxen att koka vatten i vattenkokaren & jag ska alldeles strax lasta in en last tvätt i maskinen & FRÖJDA mig åt att jag inte behöver handtvätta farmors underbyxor i glaciärkallt vatten! Att det fortfarande ser ut så här ute...

Hela veckan har jag jobbat som en tok för att få diverse jobbrelaterade saker klara & nu, när jag äntligen har tid att baka pepparkakor & alla de småkakor jag vill ha klara, NU går strömmen! Eller, den gick redan igår & nu sitter vi här i ett hus utan ljus & med allt mindre värme. Det blev flingor till frukost & inget te för trots att vi har TVÅ stormkök sitter vi på noll bränsle till dem. SUCK. Fast ute, ute är det så vackert - en äkta kanadensisk is-storm!

Farmor har varit här i cirka en vecka nu & så här långt har allt gått hur bra som helst - förutom att vi bråkar om en sak. Vem som ska betala. Farmor vill betala allt & vi vill inte att hon ska betala någonting alls. Som ni förstår går inte den ekvationen ihop. Det här har lett till att Paul har lärt sig ett nytt ord på svenska, "betala", samt att vi återkommande hamnar i smådråpliga situationer. Idag som exempel, farmor ville gå & klippa sig så Paul roddade runt & fick tag på en klipptid hos min frisör. Den låg lite sent, så vi tänkte att det skulle bli lättast med middag på restaurang. Jag presenterade förslaget för farmor:

 

Moi - Så Paul hämtar oss & kör oss ner till Bloor (gatan där salongen ligger). Har vi tid går vi på banken först.

Farmor - Jaha.

Moi - Sen har du klipptid vid sju, så innan dess tänkte vi att vi kunde äta middag.

Farmor - På resturang?

Moi - Ja vi tänkte att vi kunde gå på en trevlig pub & har vi tid kan vi kika in på en jättefin bokhandel också.

Farmor - ÅH VAD BRA! Då får jag betala middagen, så roligt, så bra!

Moi - Men är det det du är glad för på riktigt? Att du vill betala middagen?

Farmor - SKA BETALA!!!

 

Happ... Så dagens middag stod farmor för & det var både Paul & jag väldigt glada & tacksamma för. Fast allra gladast & möjligtvis allra tacksammast var farmor. Lite bakvänt, men väldigt mycket min farmor!

Julen närmar sig med stormsteg, så då gäller det att bunkra upp med småkakor - minst sju måste det ju finnas att välja på! Jag äter ju inte kakor själv, men på julen brukar jag unna mig en biscotti tillsammans med ett glas portvin. Det är liksom höjden av "till-lyxande" för mig! Fast gårdagens biscottiversion är lite för mycket lyx för att det ska kännas OK för mig. För att jag ska kunna äta dem behövs det en massa fullkornsmjöl & torkad frukt, inte vitt mjöl & choklad, men för dem som gillar sånt kommer ett lättlagat recept här!

Digby har beslutat sig för att det här med att ha farmor här, det är jättebra! Farmor saknar nämligen förmågan att säga "Nej Digby, nu är det nog, lek på egenhand". Så det har lekts non stop & om farmor någon gång tar en paus, ja då blir liten jätteupprörd. Jag kan ju tycka att en 85-åring kan få ta en paus & lägga sig på sängen & vila lite då & då... men det håller inte Digby med om. Nope, liten ställer sig då nedanför sängen & PROPSAR på att farmor/lektanten ska masa sig upp & leka mer! Bästa leksaken är ett band som farmor av oklar anledning tog med sig hit (jag har inte vågat fråga om det var ett paketband eller ett band till något pysselprojekt... nu är det i alla fall kattleksak). 

Farmor kom med snön! Idag har det snöat oavbrutet, så stan står lite på tomgång - alla som kan håller sig inne. Vi tänkte att det var ett bra tillfälle att ta med farmor ut på en liten åktur, inte så mycket galen trafik eller julshopping. Så nu har vi varit på Starbucks för lunch, köpt julklappar till farmors vänner hemma i Sverige & sen hann vi med en vända ner till saluhallen där vi köpte på oss en massa kanadensiska råvaror. Allt från lax till lönnsirap & ost från British Columbia. När vi kom hem skottade Paul & jag uppfarten - en sån där sak som var pest & pina när man bodde i Sverige men som är SÅ ROLIGT nu när man är svältfödd på vitt fluff. Eller så har jag bara blivit vuxen, kan ju vara det också...

Oj vilken super-resa vi hade över Atlanten! Jag hade ju oroat mig lite för just den biten, men det gick så fantastiskt bra! Det började redan med en väldigt smidig flygresa över till Köpenhamn där vi möttes av en jättetrevlig kille som skjutsade runt oss på en liten elbil så att vi inte behövde stressa det allra lilla minsta med att ta oss till planet. Väl ombord på planet gick take off jättebra & det dröjde inte länge innan flygvärdinnorna började rulla runt med drink-vagnarna. Farmor & jag bestämde oss båda för vitt vin, men jag fick lite hjärnsläpp när jag skulle beställa & tänkte att jag var på restaurang & bad om ett glas vin var. Flygvärdinnan frågade då om vi ville ha två glas & en flaska att dela på. Det var ju inte alls så vi ville ha det så jag svarade något i stil med "Oj, nej! Var sin flaska, farmor fyller 85 år idag så vi måste fira lite!". Flygvärdinnan grattulerade & en liten stund senare sprakade det till i högtalarna & hon annonserade ut att "Vi har en passagerare som heter Astrid idag som fyller 85 år - GRATTIS!" & så applåderade alla. Sen gick det någon minut till & hon dök upp med cheese cake från första klass & så sjöng alla för farmor. Farmor blev så rörd att hon fällde en tår. Jag har rest mycket genom åren, men en så genuint underbar flygvärdinna har jag aldrig stött på. När vi tillslut landade var det nog nästan så att farmor inte ville lämna planet!

 

Vi avslutade kvällen med att farmor åt sushi för allra första gången & så skålade vi med bubbel från Niagara-regionen. En otroligt lyckad 85 årsdag & nu känns det som om äventyret verkligen kan börja, nu ska vi visa Kanada för farmor!

Vi vaknade till snöstorm, vilket kändes lite o-optimalt med tanke på hur flygrädd jag är & det faktum att farmor inte befunnit sig i ett flygplan på cirkus 12 år. Tog oss i alla fall till flygplatsen i snöyran & efter lite om & men kom vi tillslut i väg. Flygtiden till Stockholm från Luleå är väl kanske 1 timmer & 20 minuter eller något i den stilen, men bland det första farmor sa när vi landade var "Men så fort det gick". BRA BETYG.

 

Det enda egentliga missödet var att farmors rullator inte stod utanför planet & väntade så som det var tänkt. En av flygvärdinnorna ropade ner till bagagepersonalen om de sett den, vilket de inte gjort. Då steg kaptenen in till vår räddning. Han drog på sig en reflexväst över kavajen, älgade ner för alla trappor, ut bland bagaget & kom tillbaka som en riddare på... tja, inte en vit häst precis, men med farmors lilla vinröda rullator i näven. Vilket var bra mycket mer välkommet än en häst i det läget, räddade dagen lite för oss båda två faktiskt!

Idag har det varit en sån där dag då jag har fått påminna mig själv om att jag har mycket att vara tacksam för. Som exempel:

 

- Att bästa Jo har tagit emot mitt VISUM & att det nu ligger & väntar på hennes kontor. Tjoho, jag kommer in i Kanada än en gång!

- Att Paul åkte ut till stugan, med hjärtat i halsgropen, eftersom han kom på att vi glömt att stänga av vattnet. Vi hade mirakulöst (trots -17) klarat oss utan knäckta rör!

- Att farmor är jättenöjd för att vi har ätit ur kylskåpet, men jäklar vad keso jag tryckte där på slutet!

- Att jag kommer att få träffa Paul & Mammut inom... tja, nu räkar vi ner det i timmar tycker jag. Tills dess att jag kommer att få träffa Digby igen? Minuter & sekunder också - mitt lilla bumble bee är nämligen deppig för att jag är borta. Så deppig att han protestbajsade på sängen. Det är jag INTE så tacksam över, men samtidigt så brister mitt hjärta lite över att han faktiskt saknar mig.

Farmor & jag har packat idag - eller, jag har packat & farmor har packat om sin väska. Hon är lite snabbare på att få den typen av saker gjorda än vad jag är. I vilket fall, vi måste få med ett par flaskor hem & här... ja vi bråkade inte direkt men vi hade definitivt ett meningsutbyte som jag tyckte var lite underhållande. Jag håller på & packar en flaska:

 

Farmor - Du måste packa flaskan noga!

Moi - Jo det gör jag.

Farmor - Jo men du måste packa den NOGA, annars går den sönder!

Moi - Det begriper väl jag med, men farmor... hur många gånger har jag flygit över atlanten med flaskor i väskan?

Farmor - Men packar du inte noga går den sönder!

Moi - Men hur många gånger har jag flygit över atlanten med flaskor i väskan?!

Farmor - Även om du flyger över 9 gånger av tio med hela flaskor, så är det inte roligt om 10% läcker i väskan!

Moi - Men farmor, jag menar ju att om jag åkt över så många gånger utan att något hänt - tror du inte då att jag kanske vet hur jag ska packa flaskorna så att de håller?!

Farmor - Jaha... Du menar så, men då kan du få packa min flaska också.

 

Game, set & match till farmor. Packandet fortsätter.

På SWEAs julmarknad sprang jag ihop med en liten svensk farbror som jag stött på ett par gånger genom åren - ni vet, hälsat på där men inte så mycket mer. Av någon anledning kom vi att börja prata om julplaner & jag berättade att jag skulle hem till Sverige & Älvsbyn en vända. Farbrorn blev helt stel, "Ursäkta, vad sa du nu?" frågade han. Jag upprepade det hela & helt plötsligt uppdagar det sig att sagda farbror har hela sin släkt i Älvsbyn. Mycket liten värld! Han drar ett par namn & totalt o-Idigt lägger jag dem på minnet & lyckades återberätta det hela för farmor igår. Det visar sig att den här farbrorn är brorson åt farmors bästa vännina som är 94 år gammal. Så idag ringer farmor upp, tanten börjar gråta för att hon förevigt trott att kontakten varit förlorad & vi knatar över på lite svartvinbärssaft & visar ett kort som jag lyckats googla fram. OJ så glad hon var - det kändes så himla fint! Nu ska vi tillbaka på måndag för att hämta ett brev som hon vill att vi ska ta med oss åt honom, så roligt att få göra en så gammal människa så otroligt glad!

Eftersom jag är hemma i Sverige en så kort vända, & inte över själva julen, passar jag på att julfrossa medan tid är. Följaktligen drog farmor & jag ner på byn med sparken för att köpa på oss lite julnödtorft. Så nu sitter jag här i lager på lager med stickat & känner mig typ rikast i världen - med ett skafferi sprängfyllt av vörtbröd, julmust & glögg. Gud så mys. Mys, mys, mys! Hade mys varit en olympisk sport så hade jag satt världens saffranslager på att vi tagit hem guldet!

Befinner mig i norrland nu, med internet igen! Fast det var på håret att jag tog mig hit, stormen Sven höll alldeles på att sätta krokben för mig. När vi vaknade på morgonen var allt lugnt & stilla, men sen började snön falla medan jag var på väg ut mot Arlanda. Väl där tog det inte lång tid innan det var vitt utanför fönstret - när vi väl satt i planet fick vi därför börja med en total avisning. Inte bara vingarna alltså utan hela flygplanskroppen, sen hade de bara en fungerande landningsbana så det blev till att köa. Nästan en timme sena blev vi, men det gör ju inte så mycket i sammanhanget med tanke på att jag kunde ha blivit fast på obestämd tid. Det hade varit lite jobbigare, när man peppat igång sig själv på att NU SKA JAG UT & FLYGA. Då vill man ju bara få det avklarat. Anyway, iväg kom vi & nu har jag ätit köttsoppa & köttbullar & tittat på skidskytte med ett getöga. Blir inte så mycker mer norrland än så!

 

Vad jag gjort i Stockholm under de senaste dagarna förresten? Lekt husfru åt Josefin & lagat: saffransbullar, kycklinggryta, köttfärslimpa, crepes, ugnsbakade grönsaker & gubbröra i tunnbröd. Sen har vi druckit rödvin & fyllehängt tavlor & spegelväggar - ungefär en så perfekt visit som jag bara kan tänka mig med andra ord!

Gud så skönt det var att landa i Stockholm igår & se alla adventsljus på tåget in mot stan! Det saknar jag varje år i Toronto, att folk inte pyntar fönstren inför julen. Sure, de vräker upp hiskeliga julpynt i trädgården men den där känslan av att se ut över fönster efter fönster med tindrande juleljus... Den känslan kommer jag nog alltid att sakna så länge jag inte är i Sverige på julen. Resan över gick förövrigt bra, ungefär första gången någonsin som jag åkt över & vi inte haft någon turbulens alls. Varken mellan Toronto & London eller på sista biten över, den förbättringen tackar vi för - nu håller vi oss till det fortsättningsvis hoppas jag! Väl i Stockholm maratonkånkade jag alla väskor upp till Jo's kontor & sedan hade vi pratfest hela vägen hem till henne & till långt in på kvällen. Lyckades hålla mig vaken till klockan nästan var elva, så det var ju en mindre bedrift! Idag tänkte jag att jag ska leka hemmafru här hos Jo, kanske baka lite & absolut ha middagen klar tills dess att hon kommer hem. Efter tre internationella flyplatser känner jag mig nämligen så där sugen på att trängas med julklapps-shoppare på NK. Det tar vi imorgon när jag inte ser fullt så mycket i kors som vad jag gör nu!

De senaste dagarna har varit så späckade: julfester, middagar & prep för Sverige-resan. Ja... & så Downton maraton för att hinna plöja hela säsong 4 innan jag åker. Nu sitter jag i alla fall här på Pearson & väntar på mitt flyg - vinglas i hand, så vi låtsas att det känne JÄTTEBRA att borda de här flygen. Mindre bra var dock att jag på något vänster lyckades glömma mitt visum hemma. Vet inte riktigt vad som gick snett där, jag hade det ju i handen tidigare idag när jag plockade ihop min biljettpåse! Jaja, det får lösa sig på något sätt. Paul får typ FedExa det till Älvsbyn, inte för att jag tror att FedEx finns där - men så länge det finns liv finns det hopp. And on that note, ni kan väl hålla en tumme eller två för att vi inte virvlar ner i Nord Atlanten. App, app, app, tillbaka till vinet!