Halloween failure...
Men SÅ trött jag blir! Paul såg helt ledsen ut när det inte blev någon Halloween kostym tillverkad igår (här hade man ju kunnat argumentera att HAN hade kunnat tillverka något, men det är en annan diskussion) så idag bestämde jag mig för att ta itu med mission "Make Tor a scarecrow costume". Vi har ju höet pga hönsen samt ett par snickarbyxor som hade passat perfekt, så det enda som saknades var hatten. Kändes alltså som ett överkomligt projekt. Tillbringade hela Tors sovstund med att svettas ihop hattfan & fick den precis färdig tills dess att han vaknade upp:
OCH SÅ ÄR DEN FÖR LITEN! Skjuuut mig. Så nu står jag i valet & kvalet, antingen försöker jag paniksvänga ihop en hatt 2.0 eller så SKITER jag i det hela & tröstar mig med att: 1) Tor ändå inte kommer att minnas att det inte blev någon kostym 2) & frågar han när han blir äldre så kan vi bara säga att han vägrade ha på sig kostymen vi fixat 3) han ändå inte får äta godis 4) & även OM han hade fått äta godis så vet vi alla att han ändå föredragit torrfoder.
Uppdatering: Tehehehe...
Katt i hatt - blir aldrig gammalt!
Trött, tröttare, tröttast...
Vilken dag... Tor har varit hyper mest hela tiden & väldigt mammig. Paul lyckades lura ut honom i en halvtimme för att mata hönsen, så det var en liten välsignelse...
men i övrigt har det varit som att gå runt med en väldigt liten siamesisk tvilling mest hela dagen - länkade vid benet större delen av tiden. Dessutom har han varit sämst på att sova. Tog till klockan tre innan han äntligen somnade för sin eftermiddags nap & sen sov han bara i 40 minuter... Kvällen blev därför som den blev. Hej övertrött barn. Hade ju varit trevligt om han kompenserat med att somna tidigt, men icke. Till kvart i tio höll vi på & kämpade & nu sitter jag här & borde: sy en hatt till hans Halloween outfit, baka något till Pauls jobbs Halloween potluck, städa upp efter middagen, rosta pumpor, teckna på en av mina beställningar eller jobba på min kurs & det bara GÅR inte. Jag känner mig helt lobotomerad. Det enda jag möjligen känner att jag har energi till är att äta fryst yogurt & titta på ett avsnitt av Poldark (Jo, kolla in om du inte redan sett allt som kommit ut!).
The last pumpkins of 2016...
I torsdags fick vi första snön här i Guelph (bara lite, det la sig inte) så det började kännas som hög tid att göra klar trädgården för vintern. Jag började med att ta in våra sista pumpor. Har inte vägt in dem än, men imorgon ska jag köra ett par vändor i ugnen & sen ska vi ha pumpa puré till nästa år!
Sen rensade jag ut alla döda tomater & chiliplantor - så nu har vi bara kvar lite mangold, salad & kryddor. Det känns lite sorgligt att vara hänvisad till en vinter av affärsgrönsaker, så till veckan hoppas jag kunna plantera en massa vitlöksklyftor så att jag får känna att åtminstone något gror där ute!
Blöjslut!
Alltså, det är nästan så att jag inte vågar skriva det här i rädsla för att jinxa det hela - men det verkar som om vi är klara med blöjor! SÅ HIMLA HÄRLIGT! Tor har varit väldigt drivande i det hela & varit helt klar med att han INTE vill använda blöjor. Vi har låtit honom gå utan rätt mycket de senaste veckorna men alltid satt på en blöja när han ska sova & det har varit en kamp varje gång. "Nooo, Tor potty" har ekat mellan väggarna så de senaste dagarna har vi låtit honom vara utan blöja både under sin sovstund samt under natten & det har gått hur bra som helst! I förrgår & igår hade vi två små kissolyckor under dagen, men idag har allt hamnat i babybjörnpottan & jag är bara så himla stolt över min lilla kotte. Jag vet inte hur det ser ut i Sverige, men här räknar man med att barnen har blöja fram tills de är kring 38 månader gamla så det känns lite som om vi vunnit på lotto!
Growing cauliflower!
Igårnatt fick vi vår första riktiga frost, så nu blir det tyvärr inga fler tomater innan nästa sommar. Men lite finns det fortfarande att skörda där ute - som min allra första blomkål!
Kanske inget jag kanske kommer att börja odla i större mängder, de tar sjukt lång tid att växa till sig & kräver väldigt mycket plats, men ändå rätt häftigt att gå ut & plocka bara sådär! Blev blomkålssoppa till middag idag & imorgon får det nog bli blomkålsmos av resten. Den vägde in på 1.4kg så det är lite att arbeta sig igenom... Sen har jag fortfarande ett gäng pumpor där ute som jag måste plocka in de närmsta dagarna - Halloween är ju precis runt hörnet så det känns som läge att laga en massa pumpabaserade saker!
Vilken usel liten dag...
Fy vilken dålig dag vi hade igår. Ett härligt litet explock:
Min tekokare totaldog
Tor var krasslig & grät för allt men mest för att han inte hade MOMO
Farmor åkte in på sjukhus
& någon knyckte min fina cykel ur vårt trädgårdsskjul. Det suger ju att cykeln blev stulen, men kanske värst är känslan av intrång i vår trygga lilla sfär...
Alltså, den här typen av dagar hade man ju klarat sig UTAN. Det blev pizza till middag för att jag bara inte orkade tänka på att laga något & sen somnade jag innan Tor som var övertrött & bara tjatade hål i huvudet på oss om att få leka med sitt lilla tågset... Happ, men å andra sidan är jag ju utvilad idag. Blir ju lätt så när man går & lägger sig klockan nio på kvällen!
Sämst på avsked...
Den senaste veckan har jag fokuserat helt på att ha mamma här + kursen, går ju inte att lägga den åt sidan "bara" för att man har besök. Men all tid som inte gått åt att skriva stylistiska analyser, den har gått till familjen. Har varit så himla härligt att ha mamma här - hon & Tor hittade verkligen varandra. Som en dag, Paul & jag hade sagt till Tor flera gånger att han inte fick klättra på en grind men världens mest envisa lilla kotte ville INTE lyssna. Så när han på försök 17 lyckades riva ner hela grinden sa både Paul & jag ifrån med bestämda röster & Tor blev SÅ ledsen & sprang gråtandes iväg ropandes på "MOMO, MOMO!". Så det var ju lite jobbigt att han blev så ledsen men samtidigt var det otroligt fint att se att mamma blev en sån trygghet för honom.
Vi lämnade av henne på flygplatsen igårkväll & det var kanske inte den roligaste bilresan hem. Väldigt ledsen litten kotte... samma sak imorse när han frågade efter henne & jag var tvungen att säga att hon åkt hem till katterna. Gigantiska tårar & så springa runt & leta. Jag fick INTE ta i honom, det var bara MOMO som gällde. I den här typen av lägen känner åtminstone jag mig rätt värdelös som inte kan fixa till det så att barnet blir glatt igen... Jaja, det blir väl bättre om någon dag - men det är väl bara att konstatera att Tor är ungefär lika usel på avsked som vad jag är.
Well, Tor had a good day!
Åh en sån liten pissdag - min datorhalvdog imorse & ni vet... det är väldigt svårt att koppla bort & av när något superviktigt typ ligger & dödsrycker i vardagsrummet. Nu har Paul i alla fall svingat sitt trollspö över min stackars lilla dator så den halvfungerar igen. Happ... men det var jag det, Tor hade i alla fall en jättebra dag eftersom vår lilla granntjej Lucy kom över & stannade med oss i en timme medan hennes mamma var på fysioterapi. Tor ÄLSKAR Lucy, så att få ha henne alldeles för sig själv - stor lycka!
Han pussade på henne, kramade henne, höll i handen & visade ALLA sina leksaker. Men det sötaste var att han försökte lära henne hur hon skulle svänga med gåvagnen. Gick så där - men bara så urgulligt att han förstod att hon behövde hjälp!
Engelska & flygplan...
Om ni undrar varför det blir lite tyst mellan varven så tar min engelska-kurs väldigt mycket tid i nuläget. Varje söndag har jag deadline på minst två arbeten, så all ledig tid under veckorna går åt till grupparbeten, roligheter så som "past subjunctive" & text-analys. Kursen är bara på halvfart, men när man samtidigt ska ta hand om en något energisk nästan två-åring blir det rätt mycket att hålla igång samtidigt. Just den här helgen kändes det extra intensivt (grupparbete på sex personer men det var bara jag & två andra som gjorde allt) men vi lyckades i alla fall få till ett par små utflykter mellan varven. I lördags åkte vi ut till Guelphs lokala flygplats där allt är väldigt pyttigt & sött.
Som synes, inga kommersiella jätteflygplan här inte. Tor som ÄLSKAR både flygplan & stjärnor var i sjunde himlen så fort han fick syn på det här lilla planet. Allra bäst är att de har en jättemysig liten greasy spoon där de serverar all day breakfast. Alltså, kan vi prata lite om all day breakfast - finns sånt i Sverige? För själv tycker jag att det är ungefär det bästa konceptet i världen. Finns inget godare än frukost så jag äter hundra gånger hellre en riktigt god omelett än typ kött & potatis både till frukost/brunch/lunch & middag. Restaurangen har jättestora fönster ut mot flygplatsen så det var perfekt för Tor som annars har myror i byxorna när det kommer till att äta ute (ja, inte för att han är så mycket bättre hemma heller). Nu satt han som ett ljus & åt både pommes frittes & mjölk. Sen var det inte liiika lätt att locka med honom hem...
Varje "ska vi gå till bilen" möttes av vild flykt. Sånt kan ju bli lite jobbigt ibland, men här var det så himla mysigt överlag att vi alla tog det med mycket mer ro än vanligt.
Så vi hängde där till efter ett, långt efter nap-time, & det känns väl lite som om vi har hittat ett nytt to go ställe för hela familjen!
Chicken update nummer två...
I nuläget bor hönsen i ett litet hus som Paul har snickrat ihop (typ 90% färdigt, som ungefär 95% av allt i vårt hus). Det har fungerat jättebra nu under sommaren & hösten men vi känner att det inte kommer att räcka under vintern.
Dels känns det som om det kommer att vara alldeles för kallt för dem att bo där & jag vill liksom inte tillbringa en hel vinter med att ha hönsköldrelaterad ångest. Men ännu viktigare är storleken. Höns blir lätt uttråkade på vintern när de inte kan vara ute så mycket, så jag vill att de ska ha lite space så att de inte ger sig på varandra i brist på annat att göra. Alltså måste något större byggas & vi har vänt & vridit på en massa olika uppslag men landade tillslut på att uppdatera vårt trädgårdsskjul. Mest för att jag tillbringat för mycket tid på att läsa om permakultur & en av stöttestenarna där är att använda de strukturer man redan har... Anyway, skjulet i fråga är lite slitet så det första vi fick göra var att dra ut hela golvet eftersom det var alldeles ruttet & när det väl var borta fick vi skyffla ut allt det här...
Lite svårt att se, men i princip hela golvet var täckta av gamla valnötter... Världens sork/ekorr/jordekorre nötbank med andra ord. Inte så himla fräscht... Men, nu är allt utskyfflat & imorgon kommer en stor laddning trä & sen är det bara att börja jobba. Så HIMLA tur att vi har mamma här så att vi har hjälp med att underhålla Tor, i annat fall hade vi aldrig fått det här gjort & hönsens vinter hade blivit långt ifrån lika ombonad som vad jag nu hoppas att den kommer att bli!
Chicken update!
Känner att jag måste uppdatera lite på hönsen - alldeles för länge sedan! Numera har alla tjejerna namn: Fan Girl, Underdog, Patty & Selma. Fan Girl vaktar hönshagen mot ekorrar, Underdog är den som ALLTID rymmer & Patty & Selma måste göra allt ihop. De äter hönsfoder med linfrön för extra Omega3 men tycker att kött & tomater är det bästa som finns. Varje dag får vi fyra stora ägg & sen vi skaffade dem har vi fått in nästan 250 ägg. Är det inte helt otroligt?! Det är liiite för mycket ägg för vår lilla familj så Tor har startat upp en egg business & har hitintills dragit in $65 - inte illa för någon som bara är marginellt större än hönsen!
De första två veckorna bodde de i sin lilla bur för att bli präglade på den (nu går de & lägger sig själva varje natt), sen fick de snurra runt fritt i trädgården en månad & numera bor de i en stor inhägnad eftersom de började rymma lite för mycket (så där kul att kuta runt ute på gatan & jaga höns medan grannarna tittar på). Med jämna mellanrum kastar jag in en liten höbal som de för riva sönder (oerhört roligt i chicken world) & planen är att kratta ihop allt om någon vecka & lägga i trädgårdslandet över vintern. Um, & på tal om vintern... Imorgon börjar projekt vinterbona trädgårdsskjulet. Både Paul & jag har helt förkastat tanken på att tjejerna ska ta sig igenom vintern utan ett boende som går att värma upp i alla fall lite. Hade mått så himla dåligt om vi suttit här inne i värmen & de suttit & tryckt i sitt lilla ouppvärmda hus i -20C...
Nattskräck...
Alltså... nattskräck... Tor har haft det två gånger nu & vilken MARDRÖM det är för alla inblandade. Första gången var det nog jobbigt, men natten mot igår var det bara helt vidrigt. Tor skrek & grät & sprang runt i panik & var totalt okontaktbar. Försökte vi hålla/trösta/prata med honom blev det bara värre. Så pass att han inte bara skrek hysteriskt utan även började slå sig själv i huvudet. SÅ HJÄLPLÖS man känner sig. Så vi satt alla på golvet i vardagsrummet - Paul, mamma & jag - medan Tor stod inne på toaletten & grät. Tittade in lite då & då men då tappade han det totalt så vi fick vänta vidare. En timme tog det. Sen kunde han tassa in till sovrummet, klättra upp i sängen & amma tills han sov djupt igen.
Har naturligtvis googlat som en tok men det verkar inte finnas något man kan göra när det väl händer - förrutom att se till så att de inte springer in i något eller gör sig illa på något annat sätt. Försöker man väcka dem eller hålla om dem gör det i regel bara saken värre. Så nu ber jag till alla högre makter att det här inte kommer att hända igen för det kändes lite som om jag åldrades med rekordfart för varje minut av tröstlös gråt. Går ju liksom emot varje fiber i hela kroppen att inte hålla om & trösta ens lilla kotte!
Familj på vift, VG & tjälknöl...
Jaha... man ska vara försiktig med det man önskar sig. Trettio grader var ju lite väl varmt för mamma, men idag var det typ 8 mest hela dagen & det kändes lite grinigt. Mamma, Tor & Paul var dock världens troupers & åkte ut till åsnereservatet i alla fall:
Tor hade tydligen väldigt roligt & kom hem & presterade sin hitintills bästa åsne-immitation. Klart värt utflykten!
"Men du då?" kanske någon undrar "Vad gjorde du idag?". Nej men jag drog på spa & vilade upp mig lite! Eller I wish.. istället ägnades dagen uteslutande åt min engelskakurs. Hade deadline på två arbeten & satt & svettades i det längsta över roligheter så som: "Indicate which grammatical terms are appropriate to describe the marked verb phrase. Note that several terms will be appropriate"
They /are singing/ songs.
& så måste man kryssa i om det rör sig om non-finite, finite, present tense, progressive, past tense... SKJUUUT mig. Men halv sex, 30 minuter innan deadline, var jag äntligen klar & fick på något vänster ihop 86% på verbdelen (sen får jag vänta på betyg på uppgift nummer två) så det firade jag med ett glas rött till tjälknölen. Fast i ärlighetens namn var tjälknölen kanske belöning nog för väl utfört arbete - alltså, så syndigt gott!
Thanksgiving weekend and cauliflower...
Det är ju Thanksgiving här i Kanada den här helgen & är det en helg som jag verkligen älskar så är det denna! Det känns så fint att ge tack, att inte stressa över presenter & pynt, naturen är FANTASTISKT vacker & maten är typ bäst. Imorgon ska vi äta tjärknöl till middag & jag ser redan fram emot det på ett närmast frikyrkligt sätt. Måste bara bestämma vad vi ska servera till... velar mellan potatisgratäng & ugnsrostade grönsaker & är dessutom lite småfrestad att bjuda på blomkålsmos för checka vad som växer ute i trädgården:
Det enda som håller mig tillbaka är att jag känner att den kanske kan bli lite större? Har liksom noll koll på när man egentligen ska skörda blomkål...
Skördade förövrigt ett helt kilo tomater från trädgården nu imorse - är inte det helt otroligt att de fortfarande växer & mognar där ute. Det är ju liksom ändå en rätt bra bit in i oktober nu & vanligtvis brukar vi få vår första frost kring den 10e & då är det helkört för allt vad tomater heter. Så det är en av de saker jag ska ge tack för nu i helgen - att vi har fått en så härlig & varm höst. Även om det inte behöver vara lika varmt som det var den dagen mamma landade. Mamma är nämligen lite värmekänslig så 27C & strålande sol var kanske lite väl mycket...
p.s. armen är Pauls - så där hårig är jag INTE.
Att hinna med...
Om det är en sak jag känner att jag får kämpa med sen Tor kom så är det mitt förhållande till vad som är rimligt att hinna med eller inte. Jag har fortfarande svårt att anpassa mig till att det helt enkelt inte är lika lätt att göra saker när man samtidigt tar hand om en liten kotte. En del av mig tycker nämligen att jag ska hinna med ALLT på att göra listan eftersom "jag ändå bara är hemma just nu"... Helt utan att ha i åtanke att jag har noll barnomsorg för Tor utan får stå för all underhållning & skötsel själv. Vilket äter upp lite tid om vi säger så. Lägg sen till en universitetskurs i engelska, ett hus som ska skötas, katter & höns & teckningsuppdrag + renovering & trädgård & det blir inte så jättemycket tid över. De senaste dagarna har Tor dessutom varit på sämst humör, så då blir det ännu mindre gjort. Vilket jag finner extra frustrerande eftersom jag ville fixa så mycket innan mamma kom. Igårkväll & imorse kände jag nästan att jag höll på att få ett mindre psykbryt över hur allt körde ihop sig. Halvt ihopskruvade IKEA-möbler, en inneboende hittekatt över natten (vi hittade ägaren idag så den har tack & lov flyttat ut igen), skitigt hår, odiskad disk & så Mammut som protestrymde i 2 timmar precis innan vi skulle åka till flygplatsen... Så vi hann inte till flygplatsen innan mamma kom ut från passkontrollen & då känner man sig ju så där lagom "årets värdinna". Slirade in med stirrig blick & stressen som en stor sur bubbla i halsen & så stod mamma där & såg så himla glad ut & sen dess har det bara känts bättre & bättre - som om någon sakta hällt balsam på ett stort sår.
Besök & egentid...
Så himla härligt att ha Isolde på besök - hon är väldigt underhållande & så säger hon sånt som gör att man hajjar till lite då & då, det blir liksom aldrig tråkigt! Ett par exempel:
Tor ber om bubbelvatten & gör en min när han får vattnet i munnen, Isolde "Oh, you didn't like that? Tough luck, it's just like smoking, get used to it".
Tor sjunger blinka lilla stjärna, Isolde "Tor, this is the third time, it's getting old - switch it up please".
I vilket fall, vi vinkade av henne vid lunchtid & sen tillbringade Paul & Tor eftermiddagen i parken medan jag jobbade på en av mina engelskauppgifter.
Idag var det deadline på ett grupparbete & jag känner mig som en SÅN mamma. Ingen annan verkade bry sig om att styra upp det hela, så jag gjorde mitt bästa för att försöka få ordning på uppgiften så att vi skulle uppfylla alla kriterier samtidigt som jag försökte att inte bli vansinnig på de i gruppen som inte läste instruktionerna. En del av mig vill tänka att det här är för att jag jobbat inom universitetsvärlden, för att jag undervisat själv, men en stor del är också att jag numera blir vansinnig när min egentid inte blir konstruktiv. Det här var liksom inte en issue innan jag fick Tor, det var helt OK att sitta i soffan & lösa lite korsord & pilla navelludd. Numera... finns nästan inget som stör mig så mycket som om jag inte får saker & ting gjort (med flyt) när Tor väl sover eller är upptagen på annat håll. Så när folk inte läser vare sig instruktioner eller gruppmeddelanden & klockan tickar mot deadline så blir mitt tålamod SÄMST. Men, men, vi fick in allt innan midnatt & eftersom det bara är ett IG/G-moment så får jag försöka vara OK med att det inte var perfekt & i alla fall vara nöjd med att jag vet att jag bidrog så mycket som jag kunde... Hakuna matata & allt det där...
General repetition...
Vi har som vanligt bjudit in gäster med för kort framförhållning (sett till mängden projekt som pågår) så eftersom Isolde dök upp vid lunch idag har vi jobbat som små jon de senaste dagarna. Som exempel - stod & målade väggarna i gästrummet klockan 1 på natten igår... herregud liksom, att man orkar... I vilket fall, vi fick ihop allt på en höft & det känns som en bra general repetition inför onsdag då mamma kommer & hälsar på i tre veckor. Ser fram emot det så mycket - ska bli så kul att se henne & Tor tillsammans igen. Mamma har ju inte sett Tor sen i julas & då var ju Tor så himla pyttig i jämnförelse med hur mycket han klarar av nu. Då sa han bara en handfull ord - nu kan han berätta små historier. Då behövde han fortfarande sin lilla gåvagn, nu kan barnet KLÄTTRA.
& kanske allra bäst för mamman som hatar att generera sopor - han är på god väg att bli blöjfri!
