MsBree

Vi har haft en så himla fin helg! I lördags kom Pauls syster med familj hit & stannade över natten - första gången som kusinerna fick köra övernattning ihop. Så mycket kärlek på den, kändes lite som jag skulle spricka när de ville sova ihop i samma lilla säng & somnade sida vid sida kramandes var sin nallebjörn. Dessutom överraskade vi Pauls föräldrar med att Annabelle framträdde på en backyard concert hos en av våra vänner. Supermysig kväll på en helt filt-täckt gräsmatta, massa patio lights & så AB på gitarr & banjo. Hon är så himla duktig & det kändes så fint att framförallt Pauls pappa fick en chans att se henne live... som det är nu kan jag liksom inte se att han någonsin igen kommer att orka åka in på en riktig stor konsert... & så har vi ätit hur mycket färsk majs som helst, druckit rose & cyklat runt med Tor & Lou i wiken. Pure feel good!

Först av allt, VDn för Wike sa JA! Cyklade nämligen till deras kontor igår & köpte en Wike (röd of course) samt utmanade honom in person. Det här är SÅ inte jag, jag är verkligen inte en pushig person, men när jag fick syn på honom kunde jag bara inte hålla igen så jag hojtade genom hela show-roomet "Hey BOB, I just challenged you on Facebook!". Så han kom & pratade med mig, jag förklarade hur mycket markanden behöver extra pengar & han tyckte att min idé var jättebra så det slutade med att vi skakade hand! Så nu måste jag skramla ihop 95kg trädgårdsodlade grönsaker innan Thanksgiving... är både jättepepp & jädra nervös för att klara av det målet men jag får helt enkelt lägga in min själ i det här de närmsta två månaderna & hur det än slutar så känner jag att vi kommer att göra i alla fall lite skillnad för de familjer som behöver marknaden för att ställa mat på bordet & det är det som räknas. Det & att jag kommer att få en hel massa motion den här sommaren nu när vi har vår cykelkärra... Tor ÄLSKAR den nämligen helt hejdlöst, så jag har redan cykelkärrat runt 15km idag. Startade dagen med att plocka upp Millie för en wike-ride till Riverside Park där vi mötte upp med Daisy & co för lite minitåg & karusell:

& sen cyklade jag hela vägen tillbaka hem med Daisy & Tor i cykelkärran, skrikande av skratt... bara för att avsluta dagen med ytterligare en vända eftersom Tor frågade om han inte kunde få åka i den med sitt täcke & nallebjörn. Gick liksom inte att säga nej, så vi bäddade in honom & cyklade en 20minutersrunda som slutade med att vi bar in sovande litet barn i huset. Lättaste sövningen på evigheter, så det kan hända att det här är nya drillen i vårt hus. Borsta tänderna, pyjamas & 5 km på cykelsadeln!

 

Vår trädgård LEVERERAR verkligen det här året & inte bara i form av sånt som vi äter men även i en hel massa feel good. Igår kom 8 stycken tjejer i åldern 11-14 år hit för att lära sig om urban farming (det är det hela deras sommarläger går ut på!). Eftersom jag är totalt ovan vid tjejer i den åldern (noll exposure sen jag själv var så gammal) kändes det lätt kaosartat de första 10 minuterna, men sen lugnade det ned sig lite & de ställde massa frågor, dog sötdöden över hönsen/katterna & Tor & åt glatt upp en hel sats zucchinimuffins. De var här lite drygt en timme med sina ledare & det var verkligen så himla roligt att få visa dem en trädgård som är så mycket mer än bara gräsmatta (hat på gräsmatta). Innan de åkte hem gav de mig ett kort & $100 som tack, blev helt golvad - hade verkligen inte väntat mig något alls utan var bara glad över att få undervisa lite & inspirera! Men det allra finaste var dock att två av tjejerna (de två som ställde de bästa frågorna & som jag verkligen bondade med även fastän de var här så kort stund) kom fram till mig precis innan de åkte & sa att de tyckte att jag var en fantastisk mamma som skapat ett så fint ställe för Tor att växa upp. Lip på den. Sen idag så levererade vi 5.5kg mat till harvest marketen & jag utmanade även ett lokalt företag att sponsra en veckas mat ($600) om jag kan skramla/odla ihop lika mycket mat som deras VD väger! Får se hur det går... Men jag tänker så här, även om jag misslyckas med det målet så spelar det inte så stor roll för varje grönsak & krydda jag samlar ihop gör ändå skillnad. 

Usch, hatar att jag måste publicera ytterligare ett inlägg av den här typen det här året - men vi är alla säkra efter mass-skjutningen i Toronto. Vi är där så himla sällan (pga min Toronto-ångest), men känner ändå att det är lika bra att skriva det här så att ingen behöver stressa upp sig. Fy fan rent ut sagt att man ska behöva oroa sig för den här typen av skit också. Hade ju tyckt att det hade kunnat räcka med att stressa över skogsbränder (200.000 hektar brinner här i Ontario just nu) & att vi är så nära gränsen till arslet Trump, men att behöva lägga till galningar/terrorister med skåpbilar & skjutvapen känns ju helt klart uruselt. Paul tar sånt här mycket lugnare, inte riktigt med en axelryckning men mer "jo men det är ju ändå så liten risk", medan jag vill bunkra toapapper för 30 år & bygga en bunker...  

Vi har haft ett par superhärliga dagar - temperaturen har varit "inte bastu" & idag REGNADE det dessutom nästan hela dagen!!! På riktigt, det här är första dagen på hela sommaren som vi haft en regndag, helt galet. Men åh så välkommet. Precis som i Sverige är det stor brandrisk här, med flera bränder som blossat upp längre norrut (där det är mer skog, här där vi bor är det mestadels jordbruksmark så läget blir inte lika allvarligt), & jag har fått lägga minst en halvtimme per dag på att hålla trädgården vid liv. Vilket kanske inte låter så där jättemycket, men tro mig, efter vattenkanna nummer 478 börjar det kännas lite tradigt... I vilket fall, tillbaka till helgen. Först var vi på dagsutflykt med Millie & co - världens härligaste lilla park som heter Rockwood. Som nu utsetts till årets camping-mål - i augusti kör vi en helgs övernattning i tält. Giv mig styrka...

Häromveckan läste jag en tidningsartikel om en lokal "harvest market", alltså en marknad dit man kan gå & få gratis mat om man inte har råd att köpa mat själv. De har en tight budget, bara 4000kr i veckan för att köpa färsk frukt & grönsaker & även om marknaden ska hålla öppet i 90 minuter stänger de alltid efter mindre än en timme för att all mat är slut. Totalt ger de ut mat till 250 personer varje vecka, men då får man bara komma dit varannan vecka så behovet är med andra ord mycket större än vad pengarna räcker till. Jag läste det här & kände bara, "men vad kan vi göra?!" & det som låg närmast till hands var naturligtvis vår egen trädgård. För även om vi inte kan hjälpa till med pengar & sponsra en hel vecka, så kan vi i varje fall donera färska grönsaker varje vecka. Tog kontakt & kvinnan som håller i det hela, Barb, blev bara så himla glad & frågade om jag möjligtvis kunde tänka mig att försöka få fler "backyard farmers" att donera sitt överskott till marknaden. Så det är det jag jobbar med just nu. Idag var första dagen, så jag startade morgonen med att skörda mangold, sallad & örter. 

Alltså vilken rövnatt vi haft... Det började igårkväll med att jag satt uppe för länge, till efter midnatt & precis när jag skulle slita mig från datorn så drog världens liv igång ute i köket. Kattmatskålar & torrfoder som flög all världens väg & en helt vansinnig Digby som fått syn på en liten mus. Nu är det ju så där kul att ha en mus i huset i sig, men det blir ännu värre när man hamnar mitt i ett drama på liv & död med en mus som skriker & en katt som kastar runt den i luften & är helt bindgalen. Lång historia kort, musen smet in under pianot & eftersom det inte fanns mycket mer att göra i stunden gick jag & la mig. Men pga av värmen & en massa adrenalin i blodet gick det rätt kasst att sova, så jag sov väl typ en kvart i timmen fram till klockan fyra då helvetet brakade lös ute på gården. Har aldrig hört höns bli attackerade av ett rovdjur innan men det var väldigt tydligt & klart att det var precis det som hände... Så jag ruskade tag i Paul & bara "Något äter våra höns" & ni vet den där scenen i Ferdinand när han sätter sig på biet... Men precis så reagerade Paul. Han bara flög upp med världens vrål, halvnaken & vansinnig & inte helt vaken & brakade ned för trappen med sån fart att jag hann tänka "NEJ, nu bryter han nacken!". Men ner kom han i alla fall levande på något vis & sen sprang han runt som en skadeskjuten tjur & rev runt efter en ficklampa... Jag i min tur sprang ut i trädgården (i trosor & liten t-shirt, härlig outfit för mygg), grabbade tag i vattenslangen & slog på den på max samtidigt som jag sprang mot hönsinhägnaden skrikandes... Men ni hör ju, det var total kalabalik & ett mindre mirakel att ingen granne ringde polisen. Hann se ett djur som jag tror var en tvättbjörn springa mot mig bara för att vända i panik över mig & vattenslangen & försvinna bakom trädgårdsskjulet (där den troligtvis sen klättrade över staketet). Vid det här laget kom Paul ångandes med ficklampan & så började jakten på våra hönor. Fjädrar överallt & inte en enda höna i hönshuset, alltså den ångesten! Men en efter en hittade vi dem, tilltuffsade men vid liv... tills vi hade fem av sex. Letade & letade & letade medan myggen bet & tillslut sa Paul att det nog bara var att ge upp men jag kände att vi var tvugna att ge det lite till... & så hittade vi henne längst ned vid källartrappen, tryckandes vid källardörren. En så ledsen syn. Tvättbjörnen hade greppat tag kring nacken om henne så hon satt där, skakandes, med fjädrar spretandes åt alla håll & kanter & blödandes - men vid liv. Fanns liksom inte så där jättemycket att göra i stunden så vi stoppade om henne i en nesting box & där har hon suttit fram tills för någon timme sen, då hon la ett ägg & sen travade ut & drack samt åt. Som jag skrivit om tidigare är det svårt att få veterinärer att se backyard chickens, så vi försöker plåstra om & rengöra så gott vi kan på egen hand & se till så att hon har färskt vatten som vi ska försöka tillsätta lite antibiotika i om vi kan få tag på det i dag & så får vi bara hålla tummarna för att hon piggnar till. Men jag kan ju villigt erkänna att vi inte direkt är världens piggaste gäng här idag - hade jag varit tvungen att beskriva mig själv med ett ord så hade det varit lätt, ett vrak.  

Okay, jag känner att jag officiellt kan förklara sommaren 2018 som mitt första lyckade zucchiniår! Har skördat 884g so far & det är ungefär ett halvt kilo mer än vad jag fått ihop sammanlagt under föregående år. Dessutom spottar min mest produktiva planta ur sig nästan en zucchini per dag, så nu blir det VÄLDIGT mycket zucchini i vårt kök. Till exempel så bakade Tor & jag världens bästa zucchini muffins igår. När det väl blev läggdags så hade Tor redan hunnit äta fyra & eftersom han är sjukt knepig att få i mat så är det i sig snäppet från ett mirakel & ett true testament på hur goda de är! Länkade förövrigt till det här receptet redan 2016 & skrev om hur jag såg fram emot att baka dem igen fast med mer av våra egna ingredienser. CHECK på den - numera använder jag bara egna ägg & egen lönnsirap i dem. Däremot går det trögt på blåbärsfronten... så pass att jag funderar på att avveckla den grenen av trädgården. We shall see... 

Det viktigaste med jordgubbsplockandet var att få ihop bär för att göra världens bästa marmelad. Kokade det här receptet förra året & alla bara älskade det! Min kompis Jess åt upp hela sin burk samma dag som hon fick den, så det här året packade jag en liten påse med tre burkar åt henne - så förhoppningsvis räcker det liite längre den här gången!

Eftersom det varit under 30C hela helgen har vi passat på & varit utomhus i princip non-stop. Vi tältade till & med en natt i trädgården (men alltså, tält är ju BARA roligt om man är under 10 - fy sjutton vad obekvämt)! Efter en natt där jag pendlade mellan att svettas ihjäl & att skaka av köld vaknade jag upp som ett vrak i lördags, men det går ju inte att slösa bort en fin "kall" dag bara för att man sovit dåligt så vi åkte & plockade jordgubbar. Måste säga att jag var så imponerad av hur Tor höll igång, hade ju kunnat gå åt vilket håll som helst att släppa ut en 3-åring bland tusentals jordgubbsplantor men han höll sig till oss & gjorde till & med ett bra jobb med att plocka vettiga bär. Små i & för sig, men alla väldigt fina så han fattade att man inte kan plocka precis vad som helst. Nöjd över det!

Älskar den här tiden på året - finns så mycket mat i trädgården så det är mer kreativiteten som sätter gränserna än råvarorna! Eftersom det blivit lite mer vettiga temperaturer kunde jag använda ugnen både igår & idag, så jag började med att slå till på en frittata eftersom zucchinin äntligen har kommit igång!

Så där spännande att skriva om vädret, så jag har undvikt det tills nu, men fick precis ett oroligt mail från Sverige som frågade hur det går för oss eftersom DN skrivit att flera personer (sista uppdateringen jag såg var siffran uppe i 34 bara i Quebec) dött här pga värmen - så vi kör en liten uppdatering på det i alla fall. Alltså, det har verkligen varit helt sinnesjukt varmt här de senaste veckorna. Jättehög luftfuktighet också, så flera dagar har det känts som om det varit närmare 45-50 grader varmt. Började helt ärligt gråta häromdagen för att jag mådde så dåligt. Får nämligen värmeslag väldigt lätt & mår jätteilla. Tryckande huvudvärk, helt trög (famlar efter ord & har svårt att få ihop meningar) & känns som om jag ska svimma. Tack & lov verkar Tor ha ärvt lite mer värmetålighet från Paul, men han har varit jättegnällig eftersom det inte går att sova när det är så här varmt. Vilket ju hade kunnat lösas med AC, bara det att AC för hela huset är svindyrt att installera & även mindre maskiner som bara kyler ner en eller ett par rum kostar massor. Men i lördags gick det bara inte längre så vi bröt ihop & köpte en liten AC-unit till vårt sovrum. 

Vi jobbade på som små dårar inför Canada Day & fick nästan allt färdigt innan gästerna kom. För ett par år sen hade jag fått ångest över att allt inte var KLART, men nu för tiden tar jag sånt här med så mycket mer ro. Okey, så jag jobbar på hårt för att klara av så mycket som möjligt men jag skulle aldrig längre stå & skotta mull med pannlampa klockan 1 på natten... Klart att jag gärna hade velat ha en perfekt trädgård NU, men jag vägrar ta död på mig själv. Sen känner jag också lite att charmen med en trädgård är att se den växa fram & eftersom de flsta av våra gäster är personer som jag förväntar mig kommer att komma tillbaka år efter år så tänker jag att det är lite kul att de får följa med i utveckligen snarare än matas med en färdig produkt. Dessutom, om vi jämför med förra året så har vi fått så himla mycket gjort det här året & bara det känns som en vinst i sig. Så, jag tänker att det här inlägget blir en introduktion av en rad förändringar som vi fått till den senaste månaden. Introducerar...

Vi skulle ju som sagt ha åkt in till Toronto i lördags, men så dog ACn i vår bil samtidigt som vi i princip lamslogs av världens värmebölja. 45C om man räknar in humidity... kan inte ens åka runt hörnet i bilen när det är så himla varmt. Så vi var tvugna att ställa in Toronto-resan & ställa om oss på en Guelph-protest istället. Måste erkänna att jag var så sjukt besviken först - men efter att vi ringt till alla biluthyrningsfirmor & fått nobben (långhelg här, så allt var redan bokat) så var det bara att ställa om fokus till Guelphs egna lilla manifestation. Som visade sig vara ett event som verkligen gick rakt in i hjärtat. Visst, vi var ingen jättegrupp...