MsBree

Herregud - jag äter ihjäl mig här ute. Massiva måltider tre gånger per dag, jag känner mig ungefär så här smärt & smidig just nu:

Muffin-top varning. Det blir svältkur när jag kommer tillbaka till Toronto.

Paul bjuder på en egen power bar recension idag, Lärabars "Peanut butter jelly".

Pauls omdömme: Peanut butter!

Needless to say, Paul gillar jordnötssmör. Själv vägrar jag, mängden omega 6... inte en chans.

Paul gav också tummen upp till Luna & dagens gästpanel var överförtjust!

Så till den milda grad att... tja de ville ha MER! MER, MER, MER!!!

Vilket väckte ett gammalt barndomstrauma till liv - fick nämligen fly för livet från ett gäng canadagäss som fyraåring. I det fallet var de ute efter min ankbrödspåse, men Luna bars verkade vara än mer lockande. Efter att en av dem väste mot mig flydde jag & min bar fältet.

Behövde dock inte avlägsna mig så långt bort för att de skulle glömma bort mig, så det var ju tacksamt. Jobbigt värre att springa med 10 kilo packning på ryggen.

My bar, suckers!

Happ, startade dagen klockan 06.15. Här jobbar vi för fullt med att ställa om klockorna till mer europisk-standard med andra ord. Måste bara bli lite bättre på att också komma i säng tidigare. Upp ur sängen kom vi i alla fall & så åkte kängor & ryggsäck på. 6 km fick vi in på 65 min, helt oki - speciellt som vi tog paus för dagens pb-test. 70% organiska "Luna Lemon Zest Bar" stod på menyn.

En Luna-bar innehåller 180 kalorier, 5 g fett (8% av dagsintaget), 115 mg salt, 27g kolhydrater (varav 13 g är socker), 9 g protein, 9% kalium & 20% järn. Någon har alltså verkligen tänkt till - fy för sjutton vilken bra kombo! Bästa baren so far. Sedan är jag inte supercharmad av vissa delar av innehållsförteckningen, lite för mycket soja för att jag ska vara helt nöjd. Till smaken - jättegod! Smakar lite som sånna där citronwaffers man åt som liten & stort plus för den krispiga konsistensen. Följer absolut med till Fjällräven Classic!

Betyget blir en fyra. Fast här velar jag & funderar på om jag ska lägga till ett plus... men jag tror att jag håller mig till fyra i alla fall. Grundar beslutet på att protein/kolhydrat ration kunde ha varit bättre, soja-problematiken samt att jag kan tänka mig att man kanske blir lite trött på all citron efter ett par dagar. However, klart bästa baren så här långt!

Pauls betyg på Vega? Tja, jag tror inte direkt att han kommer att dedikera några enorma utrymmen i resväskan för dem. En tugga fick han ner, men sen tog det stopp. Så ingen hit.

Vi försökte även få ytterligare en bedömning, men i det fallet stenvägrade testpersonen att komma närmare än en meter.

So - sökandet måste fortskrida!

Om man vill få in en timmes promenad innan jobb är det bara att se till att gå upp tidigt... Urk så trött jag var under de första fem minuterna - travade på som i dimma. Sedan kom jag sakta tillbaka till livet & en halvtimme in på promenaden var det dax... Nytt powerbar test! Denna gången Vega´s "Whole food energy bar" som enligt förpackningen är "Made Exclusively from Raw, Alkaline, Plant-based Superfoods".

En Vega-bar ger dig 240 kalorier fördelat på 10 g fett (15% av dagsintaget), 5 mg salt, 31g kolhydrater (varav 23 g är socker), 10 g protein samt 8% kalium & järn. Så rent näringsmässigt ligger den inte på samma nivå som Clif-baren & salthalten är helt åt helskotta. Proteinhalten är densamma (& i  båda fall inte helt optimal i förhållandet till antalet kolhydrater - vill ha en 1:4 ratio), men jag gillar att den innehåller lite mer fett. Smaken då, även om den faktiskt innehåller mer socker än Cliffen så känns den inte för sött, så det är ett klart plus. Dessvärre är konsistensen rätt "pudrig" - det är väl helt oki för en kortare hajk, men om jag redan gått långt & ligger minus på vätskefronten så är det ju lite jobbigt om munnen förvandlas till Saharas öken. Vilket leder mig till ytterligare ett minus - hög fiberhalt, stor chans att det hela sväller i magen. Ingen bra kombo. Så betyget...

Nja, en två av fem möjliga. Lutade åt 2+ ute på spåret, men nu när jag gått igenom innehållsförteckningen står det klart att det inte blir några Vega under Fjällräven Classic.

Efter en ansträngning är det viktigt att fylla på depåerna, så efter powerbarstestandet hajkade vi färdigt den sista kilometern & drog iväg till närmsta byarestaurang & beställde var sin öl. Kolhydrater intas bäst i flytande form! Dessutom är det viktigt att tillföra kroppen vätska - så här smäller man två flugor i en smäll! Viktigt också att se till att kroppen får protein, så jag beställde in kyckling...

Sedan föll vi båda lite på tillbehörsfronten - mina kikärtor & Pauls grönsaker drog inte upp pH-halterna i vårt blod, snarare bidrog de till att göra det ännu lite surare. Så nästa gång blir det att satsa på mat med massa spenat!

Eftersom vår lördagshalk blev så mesigt kort delade vi på en powerbar när vi kom tillbaka till grusvägen, så någon jämnförande analys blir det ju inte... Men någonstanns ska man ju ändå börja, & vi måste ju ha någon typ av energitillskott att falla tillbaka på under Fjällräven, så här kommer vår recension av Clif bars "carot cake":

Till att börja med så är ingredienserna "70% organic"... Eh, & de övriga 30 då? Ingen aning... man får ju hoppas att de inte är alltför pesticidladdade. Rent energimässigt då? Oki, låt säga att vi brände basmängden kalorier per minut (6), i så fall gjorde vi av med 720 kalorier under vår lilla hajk. Med tanke på hur sjukt jobbigt det var känns denna mängd defenitivt rimlig. En hel Clif bar ger dig 240 kalorier, så för ett långt race ligger det i underkant på vad man behöver per timme. Å andra sidan, att knöla i sig alla kalorier i fast form är inte någon hit - energidrycker är ett bättre sätt att tillföra dem. Anyway, Clif bars bjuder på relativt små fettmängder (6%), något mer kolhydrater (15%), rätt mycket fiber (12%) & alldeles för lite salt (150 mg). Under långdragna event, så som Fjällräven Classic, är det bättre att satsa på något mer något med mer salt (du kan förlora så mycket som 1000 mg per timme om det är varmt) & mer fett. Fettet är speciellt viktigt, det är det som kroppen ofta kräver under extrema ansträngningar. Något jag har erfarenhet av, efter Kebnekaise ville jag bara äta fett i en vecka. Jag var noll intresserad av bröd & mejeriprodukter, ville bara äta fett kött & ost! Sedan hoppar jag inte direkt upp & ner & tjoar över fibermängden - för mycket fiber är något som kan slå tillbaka rätt hårt under ett långt lopp... Rent smakmässigt: för sött, det knastrade mellan tänderna av socker. Första biten var god, sedan blev det kvalmigt & jag trugade på Paul mer & mer. Så vilket betyg landar vi på då... Hm?

Fobi är väl kanske att ta i, men faktum kvarstår - kolhydrater är inte vanliga hemma hos oss. Jag kan inte minnas sist jag kokade pasta & ris, tja det är den trista delen med sushi. Men nu närmar sig Fjällräven Classic & så mycket har jag snappat upp gällade näringslära att jag inser att vi inte kommer att ta oss runt på minimorötter & blomkålsmos. Alltså måste jag försöka införliva lite mer kolhydrater så här på slutspurten. Kolhydratboosta lite i sann fotbollsspelaranda. För att vara ärlig känns det rätt jobbigt, jag tycker inte att pasta & ris smakar speciellt gott. Det känns mest bara övermäktigt & hela systemet liksom kittar ihop sig. Efter en skål pasta känner jag mig ungefär lika smärt & smidig & gasfri som en bergsgorilla... So, jag tänker babysteps. Vi börjar alltså i liten skala - med färsk majs.

Perfekt start för en kolhydratnovis som moi - gott, inte för övermäktigt & så känns det väldigt mycket Lilla huset på Prärien att skala dem. Önskar bara att jag hade en gungstol ute på stugverandan & en mint julep i andra handen - fast här blandar jag kanske in lite mer söder än prärieromantik i bilden... Oh well, purfärsk bondmajs gör mig lycklig i vilket fall!

Långpromenad står på schemat för den här morgonen. Vi tänker minst 15 km. Med packning & kängor naturligtvis. På grund av värmen känns det dock inte så jätteaktuellt att släpa med tonfiskmackor & yoghurtburkar, så vi kör väldigt basic här, power bars. Har skytt dem i evigheter & dömt ut dem som förklätt godis, men i organiskatappningar utan choklad så ser jag mellan fingrarna. Eller rättare sagt, jag ger upp min ståndpunkt & inser att man ibland måste få i sig massor av konhydrater & kalorier från väldigt små förpackningar. Kroppens förråd räcker helt enkelt inte till - så då får powerbars hjälpa till för att hålla uppe energinivåerna. So, idag ska vi testa, vilka bars är egentligen bäst?

Vet ni vad, vi kör en till viktskola så här DAGEN EFTER. För idag tror jag att många lider av samma sak som jag, en lätt baksmälla & då är det himla lätt att man liksom glömmer bort vad man just ätit. Kroppen är ur balans & man knölar i sig något bara för att sekunden senare tankspritt pula i sig ännu lite mer. Helt fel - man ska alltid vara uppmärksam på vad man äter, so:

1) När du äter, fokusera på just det - gör inte en massa andra saker samtidigt & slötitta absolut INTE på tv. Gör du det så kommer gaffeln att vandra fram & tillbaka på tok för många gånger!

2) Så börja med att ge dig själv en vettig portion. JA du är lite dagen efter & känner inte för att lägga upp maten snyggt på en tallrik, men du måste inse att om du äter direkt ur byttan med rester så kommer du att äta mycket mer än vad du gjort annars.

3) Om du är för sliten för att göra något annat än att äta (för ibland är det verkligen minsta motståndets lag som gäller).. Gå & lägg dig igen!

Men så här på midsommarafton drar vi på en liten brasklapp - för sällan äter väl Svensken så mycket som på just midsommar! Rätt ocharmigt om man ska vara ärligt, vad ligger nöjet i att vara så mätt att du mår illa, att tänka tillbaka på frossan & få en mental bild av sig själv som en amerikansk lastbilschafför (jo för de äter som om det inte fanns någon morgondag)? So what to do?

1) Om du måste trycka - satsa på mat med få kalorier. Protein & fiber-rika grönsaker, frukter & fullkornsprodukter. Mer näringsämnen & vitaminer med en mindre mängd kalorier.

2) Försök undvika bufféer (inte så lätt idag kanske) & restauranger där man satsar mer på kvantitet än kvalitet. Äter du hemma, använd dina minsta tallrikar. Det låter kanske dumt, men det är förvåningsvärt lätt att lura sig själv på det sättet!

3) SAKTA ned när du äter - ta dig tid att andas mellan tuggorna. Du har inte suttit strandad på en liten antartisk kobbe det senaste halvåret & levt på pingviner, du kan äta som en normal människa & inte en utsvulten dingo. Viktigast här - "förladda" INTE! Förladdning är alltså när man, samtidigt som man fortfarande tuggar på föregående laddning redan har en ny skopa mat på väg upp igen. Så lägg ner gaffeln/skeden mellan tuggorna & försök vara lite mer uppmärksam på hur du äter.

Vi kör vidare på hälsospåret - jag känner mig väldigt motiverad idag! Oki, back in the fat days (BFD) så älskade jag pasta & potatisgratäng. Supergott men ack så onyttigt, så vad ska man lassa upp på tallriken istället för dessa kolhydratbomber? Tillåt mig presentera... broccoli! Full av c-vitamin (mer än i samma mängd apelsin), fibrer & antioxidanter. Boostar imunförsvaret & ger dig starkare ben & tänder.  Paul är ju lite bortklemat ovikingstark - så lite brocolli gör honom gott!

Dagens ihopkok gick på nolltid, bara koka upp cirka 500 gram broccoli tillsammans med en halv skivad rödlök. Medan det puttrar på (6-8 min) blandar du ihop det följande:

1 dl grekisk yoghurt
1 msk hackad persilja
1 msk senap
1 tsk olivolja
1 tsk rödvinsvinäger
1 vitlöksklyfta
1/2 tsk salt
1/8 tsk muskotnöt
1/8 tsk peppar

Fast måste poängtera att det blir rätt mesigt om man följer receptet helt, ÖS på kryddor så blir det mycket godare! Blanda tillslut ihop röran med grönsakerna & smula i lite fetaost & valnötter om man känner för extra tuggmotstånd.

Jag tror att det är viktigt att utvärdera sig själv när man kämpar med sin vikt & verkligen tänka på sin relation till mat? För let´s face it, det börjar där - innan man får bukt med olämpliga ätvanor är det väldigt svårt att motivera sig till ett mer aktivt liv. Så säg att du inte kan stoppa sig själv när det finns mat i närheten, du äter helt enkelt tills allt är slut - hur lyckas man ta sig ur den onda spiralen?

1: tåta ihop en måltidsplan. Folk behöver helt enkelt mer struktur. Utan struktur går allt åt helsike. Bestäm när du ska äta & vad du ska äta.

2: Ät mellanmål, går du runt & hungrar är allt dömt på förhand. Ett av de bästa mellanmål jag vet är grekisk yoghurt, massor med protein & det går att få tag på i väldigt låg fetthalt.

3: Håll koll. En matdagbok är bland det bästa som finns, för då kan man inte komma undan med att ljuga för sig själv. Finns en massa bra gratisalternativ på nätet (http://caloriecount.about.com) om man inte känner för papper & pennamodellen.

Någon som jag tycker väldigt mycket om kämpar med att gå ned i vikt av hälsoskäl - så jag tänkte att bloggen får ha lite hälsostuk ett tag framöver. Nu i september är det tio år sedan jag startade mitt nya sunda liv (det låter ju enormt präktigt & tråkigt, men shit vad det förändrat mitt liv till det bättre att bli av med de där 30 kilona!) så jag har ju lite erfarenhet av hur man ska tänka kring de här frågorna. Idag mjukstartar vi med en "tänka till" uppmaning. Back in the fat days så tänkte jag nämligen inte alls på vad jag stoppade i mig, förutom om det var alldeles tokiga mängder mat - då blev jag deprimerad & åt mer... So, lektion nummer ett: TÄNK PÅ VAD DU ÄTER! Hur mycket, vad det ger dig, hur du känner dig efter att du ätit det etc. Som ett exempel - mitt mellanmål idag utgjordes av frusna jordgubbar. Himla gott & fullt av c-vitamin. Lite fiber & järn bidrar det med på kuppen. Vad blir samma mängd kalorier i daim då? Två daim... Två daim som sätter sig kring midjan & täpper till dina blodådror. Mängden nyttigheter i en daim är försvinnande små.

Min kopp jordgubbar tog ungefär det här inlägget att äta (inklusive foto & uppladdning av foto), daimen hade tagit 1 minut att äta upp. Känslan efter att jag har ätit upp mina jordgubbar - jag är tillfredsställd, känner inget behov av att trycka i mig speciellt mycket mer för stunden. Om jag ätit daimen... ja det känns ju kanska otroligt att jag nöjt mig med två, det blir lätt en näve eller två om man ska vara ärlig. Vilket man MÅSTE vara om man vill gå ner i vikt, det är verkligen regel nummer ett - var ärlig & hård med dig själv när det gäller din konsumption!

Åh vad jag älskar min nya cykel! 30 minuter tog min 6 km runda & jag hade velat fortsätta länge länge.

När jag trampade runt där ute kom jag att tänka på en bekant till oss - en kille med ett brinnande cykelintresse. Han följer alla tourer & pratar cykel mest hela tiden. Varje gång vi ses pratar han vitt & brett om hur långt han cyklat, samtidigt som han dricker vin & äter ost & blir ännu lite bredare rent fysiskt. Jag har inte fått all den här motionen, vi snackar 10 timmars pass under helgerna om man får tro honom, att gå ihop med hans rondör - men nu begriper jag! Man köper helt enkelt bara en riktigt bra cykel. Min parktur kan max ha bränt 70 kalorier. Det var väl någon uppförsbacke som jag fick trampa på lite, men i övrigt så satt jag ju bara där & cruisade. Det är lite som om man tror att man ska bli fit om man spelar badminton. Klart som fan att man inte blir. Palla upp två tjocka gubbar mellan ett nät & de kan stå där & slå & slå & slå tills de blir blå & det gör ändå inget för flåset. Det enda som händer är ett de får en något starkare högerarm, men det kan man uppnå genom andra aktiviteter också - så jag ser inte på det som någon större bedrift. I mean, det är lite som om jag skulle intala mig själv att jag kan äta tre winerbröd på raken bara för att jag spelat krocket i åtta timmar, eller dra en flaska baileys tillsammans med en skål marrängswish för att jag gått en tredagars kubbturnering...

Det funkar inte så. Du kan äta vad du vill om du klättrat Kebnekaise, i en dag eller två - du kan inte äta vad du vill 365 dagar om året bara för att du tar trappen på jobbet.

Den här nyaste hälsogrejen jag kör med, den gradvisa utfasningen av produkter med parabener & annat skit, har gett mig ett helt nytt register av luktagottprodukter! Kamomillbalsamet är fortfarande favoriten, men min nya duschkräm med bergamot & framförallt kanel är också en klar hitt! Efter det att jag så där snopet blev allergisk mot artificiell kanel (så surt då man faktiskt KAN köpa tex kaneltuggumi här i Canada) så känns det här som ett rättvist utbyte. Jag kanske inte kan konsumera det, men jag kan lukta som om jag gjorde det!

Efter sommarens misärvistelse i Finland, när jag i princip levde på konserverad tonfisk, har jag varit besatt av just tonfisk. På riktigt så har jag känt abstinens under helgerna & smålängtat till veckorna då tonfisk har ätits vareviga lunch. Fast så påpekade Christina att det kanske inte var super att äta så mycket konserver. Lite letande & jag hittade en funktion som, baserat på ens vikt & kön, talar om för en hur mycket man kan stoppa i sig utan att oroa sig för att få i sig för mycket kvicksilver. Ett snabbt litet test & min gräns sattes på 1.75 burkar per vecka. Något mindre än de 5 jag konsumerat... Um, kändes väl sådär. Å andra sidan - ett halvårs tonfisköverdos är kanske inte direkt det värsta man kan utsätta kroppen för. Så jag slår inte i för stora växlar på det, däremot har jag trappat ner rejält - en eller två burkar per vecka ligger jag på nu. Känns väl rätt vettigt också ur det perspektivet att man ska äta varierat, något jag har grymt svårt för. Är något gott snöar jag liksom in på det & vill äta det tre gånger om dagen, 365 dagar per år.

Haha! Kommer hem & inser vad jag handlat. Organiska: bananer, morötter, keso & ansiktsrengöring. Plus $7 tigerräkor... Vad hände med linserna, tofun & portabellosvamparna? Tigerräkor?!

Äsch, satan. Det var fel det också - borde ha druckit närproducerade alkoholhaltiga drycker ju!

Eller, så köper/konsumerar jag sånt som jag tror är bra för MIG. Japp så var det ja. Därav ciderna, behöver Sverige vibbar idag - förklaring på det kommer senare.

Märkligt att jobba hemma när inte Paul är här, fast det har helt klart två fördelar. Dels så får jag mer gjort, dels så räckte de sista valborgsresterna precis till min lunch. Bara drygade ut quinoasalladen med en burk tonfisk & lite grekisk yoghurt. Dvs, en total proteinbomb - samt ofantligt bra för mitt ständigt ganska lidande järnintag.

Jag är ju ingen grynfantast men quinoa är en av de få kolhydratkällor som jag helt supportar. Detta lilla frö är nämligen inte bara gott utan även väldigt nyttigt. Det innehåller alla de nio aminosyror som utgör protein & är rik på magnesium - så lider man av migrän kan det vara värt att lägga till quinoa på inköpslistan (Mg gör att blodkärlen kan slappna av lättare när man lider av spänningshuvudvärk). Dessutom puffar quinoa upp ens kalciumnivåer en liten bit, vilket är guld värt för moi som fruktar att mina ben kommer att snappa som tändstickor när jag blir äldra (samband mellan benskörhet & bukfetma för kvinnor & back in the fat days så satt allt ister på magen... ingen päronfigur här inte).