A horrible ending...
Oh NO! Nu hande precis nagot hemskt! Hermanillo kom just invaggandes for att visa sin arm for Jorg - en mkt blodig arm eftersom Cacho bitit honom nar han forsokte ge honom mat... Har aldrig sett ett sadant bett fran ett husdjur forut - sure, jag har blivit klost sa att det blott ett par ganger (for att jag retats & inte varit tillrackligt snabb) men detta... Iiiks, har inte svart for blod men daremot blev bade jag & Jorg narmast hysteriska eftersom Herman vagrade att ga med pa att aka ivag & fa en stelkrampsspruta. Efter lite forhandlande har han gatt med pa att aka in imorgon - men jag kommer inte att kanna mig lugn innan jag vet att det ar fixat. Nu aterstar den mindre trevliga uppgiften att informera Mara nar hon kommer hem. Detta ar namligen inte forsta ganget detta hander - daremot ar det sista gangen... Stackars Mara, & stackars, stackars Cacho. Neeeej, vilket oerhort dystert slut pa denna dagen.
In the dark...
Infogar en liten bild pa mig 'in action' - for att belysa det faktum att Mexico inte bara ar simturer i poolen, strosande langsmed strandbrynet & sangria... Hepp, jepp - mesta delen av tiden tillbringar jag i labbet med att fotografera coccolithophorer! Vilket innebar att jag sitter i ett nedslackt rum eftersom det ar sjukt mkt svarare att arbeta med ljuset pa... Sa det har med gyllende solbranna ar kanske inte sa himla aktuellt i mitt fall, vilket det ju i & for sig inte heller hade varit om jag sa hade tillbringat hela dagarna utomhus. Moi ar narmast sjalvlysande blek...
Men - maste nordigt nog erkanna att min basta stund hitintills var igar formiddag nar jag hade det MEST FANTASTISKA prov att arbeta med! Massa coccolithophorer = happy, happy Ida! :)
This might be my last message...
Fruktar att bloggen snart kan vara ett minne blott - & mig med den. Labbet haller namligen pa att falla i klorna (?) pa kackerlackor - jag ar saker pa att de har upprattat en bas dar inne. Narmare bestamt i den dator som jag backar upp all min data i. Detta antagande baserar jag pa att:
1) Det forsta jag mottes av nar jag oppnade dorren imorse var ett utrusande 6 cm langt exemplar (stangde dorren bakom den & ignorerade vad jag precis sett)
2) Min sakerhetsdator har borjat bete sig markligt de senaste tva dagarna - idag fick jag exempelvis tva stotar, varav den ena fick min hogra arm att forst rycka bakat & sedan pirra i fem min...
Vi har nu placerat ut annu nagra burkar med gift i labbet - vad Mexico hade varit utan insektsmedel vill jag inte ens tanka pa (Men in Black?)...
Pga inkompetens...
Soooo, pga att moi ar tekniskt handikappad lyckades jag bara infoga en enda bild innan allt gick kappratt - naturligtvis ocksa den minst smickrande bilden for Mexicos rakning... Hade planerat att lagga in trevliga bilder pa palmer, havet & poolen, men icket. Istallet far ni halla tillgodo med vad jag hittade i labbet i morse... En SEM kostar i runda slangar bortat 10 miljoner kronor - sa att hitta en kackerlacka ca 1.5 m ifran den kanns ju lite sa dar. Visserligen ar det ju inte jag som betalat den, men anda! Tackade dock min lyckliga stjarna over att detta exemplar var halvdott eftersom de i piggt tillstand:
1) Flyger
2) Gillar har...
& helt arligt, moi har inte sa dar jattesvart med insekter men om jag hade haft ett liknande litet odjur kralande i mitt har sa hade jag nog skrikit tills dess att jag tuppat av av syrebrist... :)
Gaaah!
Jag & Mac:en kommer inte overens, inte for fem ore. Vilket har resulterat i att jag rakat kopierat upp ALLA mina bilder fran min digitalkamera till Jorgs dator... Oh, angest. Har forsokt atgarda problemet, men det ar lattare sagt an gjort eftersom jag:
1) Inte begriper mig pa datorn
2) Alla ikoner + ovrig info antingen ar pa tyska eller spanska...
3) Moi har druckit lite for mkt sherry
Har mojligtvis lyckats ta bort dem - forutsatt att ocultas betyder stanga ned... Tvivlar dock. Iiiik, varfor hander sadanna har saker alltid moi? Varfor?
Vardelosa Mexikanska...
Internet fungerar inte riktigt som det ska har just nu - mkt, mkt sporadisk anknytning. Sooo, planen ar att allt ska fungera tipp topp ikvall sa att jag kan lagga ut lite bilder... Gardagen agnades at att sola & bada (fast pa fel sida - vill till den pasifiska sidan...), dricka lite ol & plocka snackor pa stranden. Natten agnades at att forbanna min nolltolerans mot solen - nar jag kommer hem fran dagens arbete vid universitetet har jag ett forsta mal - hugga ned lite aloe vera i tradgarden & forsoka radda mitt stackars skinn! Nu, maste springa - labbet vantar! Kram!
This night...
Ikvall har jag lyxat - fortrangt alla problem & bara fokuserat pa har & nu. Njutit av gaslever, gambas & lite champagne under gyllende, belysta, palmer i tradgarden. Sure, det gor ont att jag ar har sjalv - men samtidigt sa gor det mig starkare, mindre sarbar. Om nu det ar nagot att efterstrava... Som forskare ar det helt klart ett viktigt kriterium - man maste se till att bli lite hard, att inte reagera negativt pa kritik, att bli lite utav en overlevnadsexpert. Moi...har mkt kvar att lara, idag begick jag exempelvis ett narmast fatalt misstag - log mot ett barn. Vilket ar nagot man inte gor infor sin handledare om personen i fraga ar man... Trots detta misstag fick jag ett lofte av Jorg ikvall - om jag lyckas publicera en artikel utifran min MSc sa kommer jag at fa en splitt ny MacBook = moi har ett nytt kortsiktigt mal att arbeta mot! :)
So I might be heartbroken...
but...livet ar ganska sweet i alla fall. Tog en paus tidigare idag & gick ut pa trappen, drack en flaska iste, & funderade. Dar & da, men varma vindar virvlandes i min kjol, gamar kretsandes pa uppatbarande luftstrommar & solen skinades pa terrakottamalade vaggar konstaterade jag att det, hur svart det an kan vara att tvingas acceptera vissa delar i ens liv, finns oandligt mkt att vara tacksam for. Because, hur kan man grava ned sig i sjalvomkan & sorg nar vinden rasslar i palmer, nar odlor hjulbent springer forbi, nar allt luktar varme?
Baaaad yoga-session...
Hermanillo & jag ar inte langre pa lika god fot med varandra - eller rattare sagt, moi borjar bli lite latt despo eftersom mina yoga-ovningar standigt resulterar i nya smasurrealistiska incidenter. Igar - star & balanserar pa ett ben med det andra benet utstrackt bakom mig & armarna rakt fram nar Hermanillo borjar appladera... Um, svart att behalla fokuset. Inte blev det battre av att han sedan forsokte lotsa mig ned i poolen (med motiverigen att han ville att jag skulle simma innan dess att solen var uppe for att inte branna mig) nar jag var fast besluten att agna mig at avlappningsovningar. Imorse ... Well, borjade med att Maras hund, Catcholin, forsokte joina mig i staende hunden... Efter att ha knuffat bort honom ratt ovanligt satte han sig en meter ifran mig &...well, visade upp sig sa att saga. Mkt distraherande & otrevligt. Lyckades dock hitta tillbaka till mitt flow for en ca 5 min innan Hermanillo kom framknatande & undrade om mina underliga gringo-ovningar var ett satt att kommunicera med gud. Moi, som just i det ogonblicket lyssnade pa Marilyn Mansons 'Sweet Dreams are made of These', hamnade i laget 'skratta eller grata?' ...
Every now and then...
tillagnar jag ett inlagg at nagon som jag verkligen bryr mig om eller saknar. Hitintills har de bara vant sig till personer som jag har kant lange & som utgor en vital del av mitt liv, men nu tanker jag gora ett litet undantag. Maja, var ar du? Ingen bloggadress? Du ar ju min lank till mitt liv i Sverige! Snalla - kom pa ett nytt fyndigt namn & starta om (tyckte dock bast om missmor - for det visar hur lika vi ar!)! En kommentar eller tva sedan skrev du att du skryter over mig for alla du kanner - men inser du inte att det du gor ar sa mkt storre?! Du ansvarar for en annan manniskas liv! Jag...jag lyxar runt, agnar mina dagar at forskning som kan resultera i tidningsartiklar (nature eller science TA I TRA!) - men in the end of the day... Inse ditt eget varde - jag vet att det ar svart, men forsok! & nar jag kommer till Lse nasta gang - visst kan vi val ses, ta en fika & ruska om hotellet lite! ;)
So I really like...
Mara, som ar Jorgs flickvan/fru (jag vet inte riktigt vart landet ligger). Vi har precis delat en si sa dar 2 flaskor rodvin & diskuterat hur det ar att kla sig kvinnligt som geolog (folk tappar hakan). :)
Soooo, i stort sett har det varit en ratt bra dag, SEM:en har fungerat nagorlunda, jag lyckades med en yoga pose som vanligtvis ar helvetisk svar (stall dig bredbent & boj dig frammat tills dess att du kan 'lagga' huvudet mot marken) & jag har bara gratit over Rob en enda gang. Down side - jag rakade satta mig pa ett myrbo... Mexikanska myror ar evil - satan i gatan vad ont det gjorde.
Det finns hopp...
Vad galler min sakta framskridande process i fragan Rob sa tog jag ett ratt stort steg frammat idag. Ni vet nar man kommer in i ett rum & tittar runt & inser att man ar den mest attraktiva personen? & sedan sa moter man nagon annans blick & man konstaterar att vad galler mannen i rummet sa ar den personen den mest attraktiva & man bara vet att han har kommit fram till samma slutsats (ie att vi tva ar de som ser bast ut av de narvarande personerna)... Det hande idag i lunchmatsalen pa universitetet. Vilket var en sjukt skon kansla. Funderade lite smatt pa att flirta tillbaka, men kande att jag inte orkade - dels for att Jorg & Mara satt bredvid, respektive mitt emot mig; dels for att jag inte hade tid. Men jag ser det iaf som ett steg i ratt riktning - moi ar pa vag ut ur stadiet 'hulka & lyssna pa the winner takes it all pa repeat'!
Mental konflikt...
Oki, jag maste ju erkanna att jag tycker att det ar sjukt behandigt att vi har tjanstefolk har - ma vara hur politiskt inkorrekt det vill, men I love it! Allt jag behover gora ar att haspla ur mig en fras eller tva pa spanska (vilket ar svart nog) & sa fixas saker & ting at mig! Samtidigt...lite jobbigt kanns det anda. Inte sa mkt for Donna May som ordnar allt i huset utan for Hermanillo som arbetar ute i tradgarden & donar & har sig sa att jag kan komma & ga som jag vill. For hur trevligt det an ar att vara bortskamd pa detta viset fixar jag inte riktigt att lille typ 80 arige Herman springer benen av sig sa fort jag bara tar ett steg ned mot grinden som leder ned till havet. Problemet ar att det liksom inte gar att undvika heller, har bett honom att visa mig vart nyckel finns men det leder bara till ett tandlost leende & en 10 minuters monolog om trad (det ar iaf det jag tror att han pratar om). Den narmast vansinniga skillnaden mellan mitt liv & det liv som folk lever har blev annu storrre idag nar jag insag att min handvaska hade kunnat betala arsavgiften for 13 studenter vid universitetet... What to say? Ar val bara att konstatera att man ar vansinnigt lyckligt lottad & bortskamd.
Tittar hungrigt pa...
var lilla hemhjalp - forsoker med viljekraft fa henne att arbeta lite snabbare sa att jag kan fa min frukost NU. God, haller pa att do - klockan ar 08.20 & jag har varit uppe sedan tio i sju (30 min yoga + 20 langder i poolen)... Maste fa i mig nagot att ata omgaende om inte mitt blodsocker ska sjunka ned till oreparerbart laga varden. & da at vi anda igarkvall, typ lite iaf. Min middag bestod av 1 apple, 2 glas rodvin + tva kex med rokt skinka & roka musslor... Um, gar sakta men sakert mot en size 0 (sakta dock, finns lite att ta av).
Detox...
Har kommit fram till att om jag bara lyckas plocka upp nagon magakomma har sa kommer jag att vara typ fashion smal tills dess att jag kommer tillbaka till Toronto. For helt seriost, de ater typ inte alls har. Eller rattare sagt - vi ater frukost vid 8 snaret & sedan ater vi ett mal mat vid 3, halv 4 & efter det dricker Jorg ol & Mara lever pa luft medan moi brukar forsoka pula i mig ett apple for att undanrojja panikkanslorna over att det inte kommer att bli nagon mer mat innan morgonen. Eftersom det har gatt ett par dagar har jag borjat vanja mig sa smatt + att det hjalper att det ar sa pass varmt att jag inte riktigt kanner mig hungrig. Storsta problemet just nu ar saledes att jag ar nere pa en kopp te om dagen, vilket ar sjukt plagsamt med tanke pa att jag ar van vid att halla i mig en si sa dar 7,8 koppar per dag. Jag menar, jag har bott med Rob - manniskor fran Skottland lever i princip pa te! & nu...en fattig kopp om dagen. Smarta...
Litet framsteg...
Idag har utrustningen fungerat helt oki (thanks god!) & jag upptackte att Jorg, inte jag, hade begatt ett fel nar det galler att rakna ut scanning-frekvensen. Gotta, gotta! Inte bara for att moi hade ratt & han hade fel, utan mest for att jag markte en liten attitydforandring hos honom efter det - exempelvis sa knatade han helt spontant ivag & hamtade en flaska iste at mig. Inte varldens storsta gest direkt, men fran honom...major eftergift! Soo, borjar sa smatt fa hopp om att han inte tycker att jag ar helt efterbliven - bara lite... :)
Tidigt, tidigt...
pa morgonen har - 7.20 ar klockan & jag sitter & samlar mig for att ta mig ned till poolen. Eller inte sa mkt ned till poolen som ned i den, moi ar en fruktansvard badkruka. Well, blir iaf lite yoga forst sa forhoppningsvis har solen hunnit varma upp vattnet lite mer tills dess att det ar dags att sanka ned min degbleka kropp. :) Sedan ar det universitetet som galler - kram!
SEM problem...
Sedan sa har det uppstatt ett litet smarre problem med SEM:en... Vilket ar lite jobbigt med tanke pa att jag endast & enbart befinner mig har for att arbeta med den. Just nu fungerar den enligt principen 'mystiskt pajja en sak i taget' - vilket resulterar i jamna upprorda utbrott pa tyska. Sjalv finner jag det lite sma charmigt, om an frustrerande, att problemen haror fran myror... Jepp, sa ar det nar man befinner sig i Mexico - landet med den storsta mangden overkorda hundar jag nagonsin sett - myrstigar kan de facto ga genom uberdyra labbutrustningar. Inte helt optimalt! :)
Lite hit & lite dit...
Pendlar hejvilt fram & tillbaka just nu, ena stunden gar allt relativt bra, i nasta stund kanns det som om jag ska brista. Varsta ogonblicket i dag...Jorg var trott pa att det var sa tyst i labbet & undrade om jag kunde koppla upp min Mp3 till en av datorerna. Fixade det & jobbade sedan vidare i lungn & ro i en dryg halvtimme - tills Robs & min lat borjade spelas... Kommer nog aldrig att kunna lyssna pa Moby's 'In my heart' utan att tanka pa honom, vilket i nulaget innebar att jag borjar grata. Lyckades pa nagot vanster samla mig sa pass att jag inte tror att det marktes - men shit sa tungt det var...
Dagens basta ogonblick:
1) Yoga i soluppgangen & 20 langder i poolen
2) Iste i massor
3) Solvarm papaya till frukost
& sa var det helt underbart att lasa artiklar ute i solen, sittandes barbent pa den sandiga cementtrappen med vinden fladdrande i min kjol. Dar & da kande jag att jag skulle kunna gora detta resten av mitt liv - flytta till tropikerna & leva fran dag till dag...
In Mexico...
So, framme i Mexico, La Paz. Resan...en av de varsta i mitt liv... Att skiljas fran Rob var varre an jag nagonsin hade kunnat forestalla mig. Bara grat & grat & grat, & han fick bara mig fram till bussen. Trodde att jag skulle ga itu nar vi rullade bort fran varandra - & Rob grat ocksa sa han skakade nar jag mimade var avskedsfras 'climb well'.
Idag har jag bara fokuserat pa att arbeta eftersom det ar det enda som gor att jag kan avleda mig sjalv - tanka pa nagot annat. Nu ska jag ta en liten simtur i poolen, dricka lite mer vin & forsoka att kora slut pa alla krafter sa att jag somnar omedelbart nar jag lagger mig i sangen. Hellre medvetslos an att behova grata mig till somns i natt igen.
Kram, Lady P
Ett bevis pa att jag kan vara glad...
Fast jag har iaf Rob har som muntrar upp mig lite, & denna bilden paminner mig om att jag mesta delen av tiden inte ar i upplosningstillstand for att mitt liv javlas. Vilket ar en stor trost! Kram pa er alla!
Satan!
Jag ar saker pa att det finns en internationel kommision som endast jobbar med att planera javligheter i mitt liv. Just nu har mitt VISA-kort lagt av & dott! Vilket ar helt underbart med tanke pa att jag aker till Mexico imorgon. Har skramlat valuta & har i nulaget ca 1700 kr, 50 pund, 300 amerikanska dollar (lanat av Isolde) & 100 kanadesiska dollar att ta mig runt pa. Antal Mexikanska pesos = 0... Go me. Anyway, nu tanker jag halsa i mig resten av min whiskey-flaska & hoppas pa en battre morgondag. Tjing.
Sun, sun, sun!
Idag har jag förövrigt gjort precis det som jag satt & längtade efter igår - åt brunch & drog ner till down-town med Rob & bara strosade runt & tittade på allt & inget i solen! 22 grader varmt & moi kan sporta klänning = underbart! Nu ska jag printa ut artiklar, försöka plocka upp ett par seglarskor, totalignorera det faktum att moi inte har lyckats växla in pengar ännu (tänker flygplats!) & sedan dra till TCA med Rob för en sista session. Vilket känns lite små ansträngande eftersom mitt huvud i nuläget endast & enbart är inställt på läget skoskavsrelaterad smärta...
Will this work?
Ourk, gissa vad jag nyss köpt? 'The magic key to Spanish'... Har typ en 12 timmar lång flygresa att se fram emot imorgon så planen är att panikplugga lite spanska, & detta har jag redan lärt mig - alla engelska ord som slutar på 'or', 'al' &'ble' är samma på spanska! Allt man behöver göra är att tillsätta lite un & la & man är i hamn! & frågan jag naturligtvis ställer mig är varför ingen har informerat mig om detta tidigare, för helt plötsligt har mitt vokabulär utökats med en si så där 95%...
Tråååkigtåkigtåååkigt!
Gaaah, jag håller på att implodera av uppdämd tristress! Tråååkigt! Solen skiner ute & det är typ 20 grader varmt & vart sitter jag - framför en datorskärm... Vill ut & strosa runt nere vid sjön med en Chai Tea Latte i handen, känna vinden i mitt hår & råka gå över varmluftsutsläpp så att min klänning virvlar upp! Jag vill vara precis vart som helst annars än just här! Eller inte riktigt sant - jag är hellre här än vart jag borde vara, i labbet. För det enda som känns tråkigare i nuläget är att vara där uppe & slabba med vatten. Only problem - måste snart knata dit eftersom jag uttömt alla källor till underhållning på mitt kontor. Har knölat i mig 2 äpplen, 1 apelsin & 1 avokado, checkat alla mina mejl 150 ggr, klickat runt på varje liten sajt jag kan komma på & läst allt av intresse på Aftonbladets, Expressens, SVDs & DNs hemsida = det finns nada kvar att göra här. Usla kontor - inte ens alkohol finns det att roa sig med...typ ENDA kontoret på hela institutionen som inte har ett litet nödlager. Hm, får nog ta & knata ned till Jan & se om jag kan flirta mig till en öl... ;) Tjing!
The truly gargantously horrible ones...
Möttes av Rob i hallen när jag kom hem igår...
R - Beb! Do you want to have a look at some of the photos?!
Moi - Oh, eeeeh...I don't know...
R - Don't worry Hon, I have already removed the truly gargantously horrible ones!
What to say...Samtidigt som man väl får vara tacksam för att han förskonat mig från de absolut mest osmickrande bilderna är det ju inte direkt super att få höra att det existerar bilder som är 'gargantously horrible'. I mina öron klingar det liksom lite freak show - typ skäggiga damen... Anyway, här är iaf en av bilderna - planen är att ta tag i min kycklinggula blogg-layout efter Mexico. Tills dess ska väl till & med jag ha lyckas ångesta ut vilken av bilderna moi tycker mest om! :)
105 kort senare...
Rob funderar ju som sagt på att tillfälligt lägga geologin på hyllan & försöka bli fotograf istället (...) - & moi har uber-länge velat ha en ny blid till min blogg = idag bestämde vi oss för att fota lite. Eller lite & lite, min tanke var typ en bild eller två framför huset & sedan en bild nere vid korsningen Bloor & Spadina. Robs inställning var lite annorlunda...
R - So Beb, I'm going to run in front of you when you are walking down the street and take photos of you, oki?
Moi - Eh, what? Like multiple photos?
R - Hon, we are not going to take just three or four photos...I have my entire bag full of film!
Så, det var vad vi ägnade den första 1.5 timmen av morgonen åt - fota mig när jag travade runt nere i down-town Toronto. Um, snacka om att inte få vara blyg...gissa hur mkt folk glodde eller... Först ville jag mest bara skratta åt hela pinsamhetsfaktorn, med efter ett tag vande jag mig - gå, skifta profil, ignorera gloende barn & gamla gubbar, skrika ut varningar åt Rob som gick baklänges & försöka se allmänt fab ut. Soo, nu sitter jag & ångestar här på avdelningen eftersom jag vet att Rob drog iväg & framkallade filmen efter att vi skiljdes åt - 105 kort av mig...iks, & jag som är typ den minst fotogeniska personen ever.
I will let the dice decide!
Mötte upp Laura för lunch nere i China-town & fick där min livs första lyckokaka (vilket är ett ganska roligt sammanträffande eftersom vi under gårdagens middag just diskuterade det faktum att jag aldrig fått en sådan)! Vad det stod på min lilla lapp?
You will travel far and wide...
Personligen känner jag nu att jag kan luta mig tillbaka & ta det lungt - alla mina framtida beslut kommer hädanefter att överlåtas till horoskop, lyckokakor, yogi te samt tärningar!
Hormoner eller flygfän?
Urk, jag gråter som aldrig för nuförtiden. Vilket gör mig så vansinnigt irriterad! Jag är inte en svag, gråthackande liten varelse som skapar scener på löpande band! But still, igår när vi hade Robs avskedsmiddag med klättrargänget - tårar. Tårar i massor, vilket resulterade i att jag komplett & fullkomligt snorade ner en av Robs handdukar när vi kom hem... & idag började underläppen darra igen när jag kom in till avdelningen & läste detta mailet från Jörg...
Hi Ida,
please check the attached schedule and make sure that your name is correct!! I book the flight ASAP if you agree. You will arrive in La Paz on Sunday, so you have some time for a Bye Bye party with Rob.
Cheers
Jörg
Vilket jag tror beror på en kombo av för lite sömn, lättnad över att allt verkar ordna upp sig kring resan & framförallt att min gestapohandledare trots allt bryr sig om mig...
Finaly!
Yes, yes, yes! Jag har fått mitt första A+! I'm so happy, so very, very happy!
Fast ska jag vara helt ärlig mot mig själv tycker jag väl inte riktigt att det var värt det - inte om man jämför tex med mitt biogeografiarbete som jag bara fick ett A för. Anyway, I will not dwell up on this - because moi fick ett A+! Detta innebär att det kommer att gå så mkt lättare för mig att söka anslag i framtiden! Jippi! :)
En helt ny nivå av smärta...
Känner du att det här med smärta är något för dig så kommer här ett litet tips! Detta är förutsättningarna:
1) Sov lite för lite under lite för många dagar
2) Se till att du är riktigt ordentligt uppstressad & har alldeles för lite tid på dig
3) Var bedrövligt klumpig
Tillsätt sedan en flaska listerin...
Moi lyckades pricka in alla punkterna i morse vilket i sin tur resulterade i att merparten av min lilla listerinshot på något vänster hamnade i mitt högra öga. Jag skrek inte, jag kved... Kved & önskade intensivt att någon skulle komma & befria mig från plågorna.
Top up!
Dagen börjar så sakterliga gå mot det bättre, har precis blivit informerad om att jag kommer att få ytterligare ett top up nästa år! $700 som moi kan göra något roligt med! Hmmm, ögonoperationen ligger ju högst upp på listan, men samtidigt har jag ett sug efter att resa, flyga & flänga runt så mkt som det bara går. Se saker som jag aldrig tidigare sett, uppleva mer, vara lite mer... Oh, well, vi får se. & vem vet, efter Mexico-trippen kanske jag förlorar all aptit för främmande kulturer...eller iaf bönor. :)
Yogi Wisdom
Kände mig lite lätt eländig när jag klev upp i morse (& inte blev det bättre av att det första jag tvingades bevittna nere i köket var en kräkandes Chinny) = ett botemedel, te. Kokade upp vattnet & öppnade min yogi tepåse & möts av denna lilla 'spådom'...
Life is a flow of love, and your participation is requested...
Oki, supernördigt & helt & hållet ett verk av den övervintrade hippi som jag är övertygad om att Yogi har anställt, men... Det kändes bättre när jag läst de orden, för det är ju faktiskt så livet fungerar - man träffar underbara människor som man älskar, men man är aldrig statisk, man forsätter frammåt. Vilket i sin tur gör att ens vägar skiljs åt, & det är helt enkelt något man måste lära sig leva med. För om man inte gör det, då stänger man in sig själv & skärmar av sig från omvärlden av rädsla för att bli sårad.
And frankly...that is not me!
Everyone I love & care for?
Har förövrigt fått reda på att Laura inte tänker lämna in en PhD-ansökan för hösten. Istället tänker hon lämna avdelningen för lärar college. Blev så himla ledsen & inte blev det heller bättre av hennes motivering till beslutet:
L - You know Ida, I thought that I could do it; I really thought that I could. But then I meet you and I realized that you were really cut out to do this, you are a scientist! Me, I don't have the same level of critical thinking, I can't do that...
Gick hem vid niotiden igår, kröp ned i Robs säng & bara grät - varför försvinner alla som jag bryr mig om, alla som jag älskar? Först Rob, vilket jag inte ens vill tänka på, & nu Laura...
Hudson Bay...
Jippi! Min ansökan är inne & jag behöver inte oroa mig något mer! Helt sjukt att jag har tvingas geomlida ännu en omgång av UofT's plågsamt jobbiga ansökningsprocess... Man kan ju tycka att man borde slippa det hela när tjänsten de facto specifikt har skapast för just en själv, men icke... Anyway, har hostat upp $100, & nu är det bara en formsak - whiii! Så nu är planen att speeda på min PhD så att jag fixar den på tre år & sedan blir det till att söka sig till varmare breddgrader (trots att Rob toklobbar för Cambridge...).
& på tal om varmare breddgrader - Jörg bad mig presentera minst en ny undersökningslokal till mitt projekt. Min första tanke var Hawaii, tätt följt av Bali...vad jag föreslog? Hudson Bay - tidernas köldhål. Fatta vad det sög att behöva göra det, enorm mental strid mellan mitt forskar jag & den del av mig som hade velat tillbringa resten av livet på en strand betraktande surfarkillar med en pinacolada fastcementerad i handen. Har nämligen en vag känsla av att kvoten brunbrända surfare & sockriga drinkar inte är den högsta uppe i just Hudson Bay. Känns mer som seniga inuiter & cariboublod är vad som väntar...
What to say...
Efter middagen igår beslutade Rob & jag oss för att titta förbi Insomnia för lite vin. Hälsas i dörren av en av servitörerna (Dave):
D (till Rob) - Hi! So the people that you picked up here earlier tonight, where they your parents?
Rob - Yes, they are.
D (till mig) - Exciting to meet them, heey?
Moi - Eh, well...
D - So the restaurant is yours, take a seat wherever you want to!
& sedan fick vi in dubbla skedar till Robs brylepudding & en av servitriserna kom till vårt bord med var sin gratis äppleshot för att
'lungna nerverna lite efter kvällens möte' som hon sa till mig med en blinkning... Hepp, jepp det blir ju lite knepigt att försöka förklara för dem vad som hänt med Rob efter att han åkt hem, samt försöka övertyga dem om att vi aldrig har varit ihop... Satt & funderade lite smått på om vi skulle upplysa dem om sakernas tillstånd men kom båda överens om att det var mer underhållande att låta bli. Faktum är att vi (efter shotsen & rätt mkt vin) började spåna på att dra med oss ett gäng bröllopsmagasin nästa gång vi går dit bara för att öka på deras förvirring ytterligare! :) Because, life is so much more fun if you add a little bit of drama to it!
Meet the parents...
So, nu har jag träffat både Robs mamma & pappa. Hon är lite småknepig att begripa sig på, + betydligt mer än bara hobbydöv, medan hans pappa är en väldigt rar man. Var dock lite nervös när vi skildes åt efter middagen igår eftersom Rob förklarat för mig att hans pappa i princip alltid driver med folk & jag inte utsatts för den behandlingen. Rob förklarade dock för mig att detta var ett lysande undantag helt baserat på det faktum att hans pappa de facto gillar & respekterar mig...skönt! Har nu precis kommit tillbaka från the ROM där jag gav dem en guidad tur, himla härlig känsla av att vara ensam ansvarig för deras rundtur - fantastiskt hur mkt man lyckas plocka upp längsmed vägen! Anyway, har nu en stående inbjudan till Skottland...vi får se hur det blir med det.
Iiik...
Jaha, har precis blivit utbjuden på middag av Robs föräldrar... Vilket innebär ett lite lätt problem eftersom:
1) Robs mamma i princip är döv
2) Jag har en mkt mjuk, feminin röst (har jag fått höra, jag tycket att jag skriker & går upp i falsett som en 14-årig kille mest hela tiden)
3) Jag har en svensk/skottsk/brittisk/australiens brytning = hon kommer att förstå nada av vad jag säger
4) I hate hans mamma eftersom hon är en bidragande orsak till att han åker hem
5) Varken Rob eller hans pappa är döva så jag kan inte utnyttja punkt 1,2 & 3 till grova förolämpningar...
Anyway, jag är en förlåtande själ (typ, till en viss gräns - sedan blir det oreparerbart), så hopefully går det bra! Nu blir det till att spurta hem & försöka renovera upp sig, tjing!
& pekpinnen som jag fick i torsdags...
Fick förövrigt direktiv/strikta order om att inte dricka för mkt under vår semi-formal i torsdags eftersom vi skulle dra igång med labbandet dagen efter. & sure det blev väl kanske lite mkt, & moi var väl kanske inte helt 100% under fredagen...
Men faaan heller att jag var så här full...
Min handledare är alltså mannen till höger i bild som måste hållas upp under fotograferingtillfället...
Dagens pekpinne.
Min handledare har som hobby att ge mig små pekpinnar, dagens lilla lektion gick ut på vad man har, & vad man inte har på sig i Mexico. Moi uppfyllde inte någon av kraven... Men jag menar, nog begriper väl jag också att jag inte kan strutta runt i bikini på universitetsområdet eller knata runt dagen lång utan solskyddsfaktor i dagens outfit - helt blond är jag inte! Lektionen avlutades med en förfrågan gällande mina spanskakunskaper - smärta... Mumlade något om att jag tagit en lektion eller två (6 år...) vilket naturligtvis resulterade i ännu en i bockad ruta på Jörgs mentala 'Saker som Ida suger på' lista.
Fast det här med mina kläder oroar fler, Isolde 'Idaah, mexicans are hoooorible, you will have to dress very conservative - like a catholic schoolgirl'. Tror inte att jag ska följa det rådet. Jag hade kunnat, men är rätt säker på att det hade gjort problemet oerhört mkt större... Vi snackar om att blåsa upp det till en lite lätt ohanterlig situation. ;)
Intensivhata...
Just nu sitter jag & kokar över för att inget, INGET, någonsin kan gå smärtfritt! Never ever! Efter ca fyrtiofem turer under dagen gällande min jävla PhD-ansökan skulle jag så tillslut fylla i & betala den on-line, but:
1) Universitet har fortfarande inte fått ändan ur & fattat att jag de facto inte är född 1981 utan 1983 (fastän jag fick slita som en gnu när jag var kvar i Lund med att fixa advokatintyg på att jag faktiskt var jag & att det var deras system som fuckat upp det hela)
2) Mitt nya kreditkort fungerar inte
Men tror ni att jag blev trött eller? Nu, efter ytterligare en timmes springande & mailande, har jag fått bekräftat att det kommer att lösa sig iaf + jag troligtvis kommer att kunna betala med cash. Fast med tanke på Mexico resan känns det här med kortet ju lagom upplyftande...
My favourite dictator
Har bokat in en lunchträff med Jan idag på min favorit Thai-restaurang. Anledningen till att jag verkligen gillar stället i fråga beror inte bara på att maten är sjukt god utan även på en liten rolig inredningsdetalj. Hela bortersta långsidan av lokalen är nämligen avsatt åt ett porträtt av en stram thailändsk herre. Framför detta porträtt står ett bord som är överbelamrat med ljus, buddor & frukt. Moi har noll koll på vem denna person är, men finner det lite smålustigt att någon offrar typ ananas som en symbol på vördnad...
& eftersom Jan är typ den mest anala människan i världen plockade moi upp ett äpple på vägen hit, vilket jag naturligtvis tänker låtsas offra bara för att stressa upp honom!
Fuck, fuck, fuck...
Just nu är jag så himla arg på mig själv! Ni vet min check på $3000? Um, tror ni Ida har lyckats pallra sig iväg till banken för att lösa in den? Well, of course not! För det är inte så jag fungerar, jag är sämst i världen på checkar. Anyway, imorse insåg jag att det kanske ända var läge att lösa in den pga Mexico-resan. Sagt & gjort, plockade på mig den & knatade bort till min bank, som ligger typ 5 min från huset. Blir där informerad om att pengarna kommer att infinna sig på mitt konto den 22...
Moi - What? But that is next week, like...Tuesday?!
Banktjej - Yes, but it takes five days to process the check.
Moi - But that is not five days, it's nine.
Bt - No, it's five.
Moi - No, it's nine!
Bt - Well, but today doesn't count, and then it's the weekend.
Moi (trött) - But that still makes it six days...
Bt (triumferande) - No, because the money will be on your account that day, so it doesn't count!
Så nu blir det ju intressant att se hur detta kommer att gå, räknar nämligen stenhårt med att mitt debitkort inte kommer att fungera i Mexico vilket lämnar mig med mitt svenska visa-kort. Only problem, moi har noll & ingen koll på hur mkt pengar jag de facto har på det... Suck.
Dinner yesterday...
När jag kom hem igår möttes jag förövrigt av en mkt energisk (lite lätt överförfriskad) Isolde som genast svepte med mig ut i frukostrummet för att möta hennes två vänner som var över på middag. Lite lätt märkligt att sitta & dra i mig rödvin med tre damer över 40, men faktiskt riktigt kul! Dessutom var en av dem Martins (min externa handledare) fru, så det var lite roligt att få träffa henne. Blev de facto inbjuden till deras sons 12års kalas idag (no way att jag har tid att gå) vilket var himla gulligt av henne. Fast en sak var lite jobbig, mitt möte med henne resulterade i ett toksug efter något totalt oväntat. Hon visade nämligen bilder på deras barn när de tappade lönnsirap från träd & nu ligger det typ på min topp tio lista över saker som jag måste göra innan jag dör. Fatta, tappa lönnsirap!
Spinner vidare...
på en annan
bloggares inlägg samt alla mina tidigare inlägg där jag skrivit om mitt lite lätt dåliga minne. I flera år har jag satt på mig mina trosor ut & in under perioder av stress. Jag vet inte riktigt när det började, men jag tippar på typ andra eller tredje året i Lund. Periodvis har det varit mer regel än undantag (ex i slutfasen av mitt första exjobb samt när jag skulle flytta från sverige) men på sistonne har jag tagit det till en ny niva - bak & fram... Kan liksom fixa att jag sätter på mig dem ut & in, men bak & fram?! Hur fungerar man då (både fysiskt & mentalt)?
Puss Korn!
Har precis pratat med kära bror! Bästa lillebror, du får mig alltid att skratta så mkt! Fast lite hemskt var det ändå att prata med dig - inte kul att höra sin egen röst med typ 2 sekunders fördröjning hela tiden! Var kommer dialekten ifrån? Var har jag plockat upp den? Jag menar under mitt liv har jag bott i:
Umeå
Vilhelmina
Lycksele
Lund
Toronto
Så hur kan det komma sig att jag låter på det sätt jag gör? Borde ju ha en dialekt i som låter lite
jaaa, ni vet -
efterbliven. Dessvärre är väl
verkligheten än
hemskare...
Anyway, himla glad blev jag av att få skratta lite tillsammans med dig!
Pain & medication.
Min högra axel vill inte längre tillhöra min kropp, den vill falla av & självdö precis så som mina stackars fötter länge önskat göra. Anledningen till att axeln har lämnat in sin avskedsansökan är att moi har tillbringat all tid framför datorn på sistonne, skrivandes på min hemska uppsats om Antarktis - men nu är detta iaf avklarat, thanks god. Vilket innebär att jag nu kan ta tag i mitt labbarbete på riktigt. Vilket faktiskt ska bli roligt, bara inte imorgon... Sooo, moi tänker ta sovmorgon imorgon & ikväll ska jag kurera min axel - varm dusch står på schemat + ett eller två glas vin. Nu - hemgång, puss!
And the tears?
& varför jag avslutade kvällen med att stortjuta? Något ljushuvud tyckte att det var himla smart att spela upp Bonnie Tylers
'Total Eclipse of the Heart' klockan tre på morgonen... Uum, inte bästa sången när man:
1) är sinnesförvirrad/sinnessvag
2) är på tok för full
3) de facto kan texten utantill trots punkt 1 & 2...
Turnaround, Every now and then I get a
little bit tired of listening to the sound of my tears
I have been thinking...
Har funderat & funderat på om jag ska skriva detta eller inte, men jag måste få ut det ur systemet så... Punkt 4 & 5:
Moi blev ju som sagt lite tipsy, tipsy i torsdags (inte supersmart av mig & Rob att dela på två flaskor rödvin...). Vilket i sin tur resulterade i att Ida kastade de (få) hämningar som fanns över bord & ägnade sig åt att ha roligt. Vilket jag hade, sjukt kul hade jag. Fast sedan hände något som i högsta grad var totalt oplanerat & mkt, mkt dumt. Ett verkligt 'MEEEEEEEEN IDAAAAAH?! ögonblick... Hade precis kommit ut från damrummet (som som vanligt låg ute i periferin) när jag stötte ihop med Rob. Skrattade & slog armarna runt halsen på honom & han snurrade runt mig (är jag ovanligt snurrvänlig eller?) & sedan...jaaa, det enda jag kan förklara det med är att jag tycker så mkt om honom att jag ville ge honom en liten puss. Så det gjorde pucko Ida, & här hade historien kunnat sluta som en liten parantes om det inte hade varit för att Rob tittade på mig & sedan kysste mig tillbaka. Inget hångel alls, men mer än vad som är oki när man är bästa vänner/den ena ska lämna landet för att åka tillbaka till sin flickvän... Suck, moi har ju en ovanlig förmåga att röra till saker & ting. Hepp, jepp, det är nog min talang - min superkraft. Yey.
Steg 2...
Tog mod till mig (efter ett glas rödvin & mkt pepp från Rob) & gick fram till Jörg i en av pauserna under middagen igår & frågade honom om Mexico & om min PhD. Fick först förklarat för mig hur det låg till med ansökan & sedan informerade han mig om att jag troligtvis kommer att lämna Toronto på onsdag eller torsdag. Vilket är en enorm lättnad! Sedan kommer tidernas gir - alltså, vi snackar total tok gir. Från sitt vanliga 'jag är bättre än alla andra människor/varför är jag fast med Malibue Barbie som student' approach svänger Jörg nämligen över till att fråga 'And how are you by the way? I heard about Rob, it must be hard for you'. Höll på att trilla ihop av chock... Lyckades på något vänster samla mig en smula & hacka fram ett lesset litet 'Well, it's not great right now. I...well, you know we live together and...well I will miss him terrible'. & under över alla under, Jörg lyssnar nickar, frågar när Rob kommer att åka & sedan, sedan...
J - Well you know, I have some work that have to be done down in Mexico. Ask him if he wants to do it for me and he can stay there with you during the time you have to work there.
Moi - What? Would you do that?
J - Well the work needs to be done, and if it makes you happy... Well just ask him, oki?
Under inträffar alltså fortfarande - min handledare tycker de facto inte att jag är en idiot trots allt! Han kan faktiskt tänka sig att anställa någon som hoppat av sin karriär bara så där för att göra mig glad! Finner knappt ord! Dessvärre verkar det finnas en kvot för hur många mirakel som kan inträffa på en dag - Rob tackade nämligen nej. Men som det är nu känns det ändå himla bra eftersom jag får åka före = slipper säga farväl till honom & sedan komma tillbaka till ett tomt hus...
Tröja - American Eagle
Kjol - mammas
Strumpbyxor - HM
Skor - Scorett; marinblå ballerinor med vit rosett på tån
My PhD...
Så, det jag inte nämt tidigare här på bloggen är min fortsatta PhD. När jag började här blev jag informerad om att jag skulle bli erbjuden en fortsättning under våren (de vill ha tid pa sig att besluta om man är tillräckligt bra eller inte) förutsatt att allt gick planenligt. Fast som vanligt fungerar det administrativa här lite småskackigt - fick därför i förra veckan reda på att jag måste ansöka om tjänsten... Vilket är helt vansinnigt eftersom denna positionen egentligen inte finns, utan har skapats enbart för min skull! Anyway, slutdatum för att fixa med ansökan - tisdag nästa vecka. Dog. För att ansöka om en tjänst här är en rakt igenom smärtsam process som tar typ hundra år... Inte blev det roligare av att man måste lämna in en projektplan med tidsangivelser, något som abolut inte existerar i nuläget. Sooo, det var major panik & ångest om man uttrycker det lite milt. Nu har detta dock löst sig, har nämligen visar sig att anledningen till att jag måste ansöka ännu en gång är att det generar pengar till institutionen - så allt det andra runt omkrig är bara fancy dekoration för att mjölka ut ännu lite mer cash. Sten från mitt bröst, sten från mitt bröst - & ett steg framåt!
Två steg framåt ett gigantiskt kliv bakåt...
Mitt liv...ibland begriper jag mig inte på hur något fungerar över huvud taget, & det största frågetecknet är just det, mitt liv. Darling Sandra brukar säga att det är lite som en såpopera & jag måste ju hålla med till viss del. Småsurealistiska svängar är något som jag inte längre borde bli förvånad över men ändå...ibland är jag bara helt lost över hur saker & ting fungerar. Gårdagskvällen är ett lysande exempel på hur det svänger helt galet ibland. Detta har hänt:
1) Jörg har beslutat att jag ska åka till Mexico på onsdag eller torsdag
2) Min fortsatta PhD kommer att gå igenom trots att universitetet har hittat på nytt jävulskap
3) Jorg erbjöd Rob jobb i Mexico för att göra mig glad
4) Moi blev tipsy, tipsy & dansade uppflugen på Rob's axlar (med hans fluga som hårband) & avslutade kvällen med att stortjuta
5) Moi är en idiot, tänker inte utan krånglar till sitt privatliv i än högre grad
Vilket sammanfattningsvis kan summeras med 'två steg framåt ett gigantiskt kliv bakåt'. Isch, ibland hade det ju varit skönt om saker & ting inte hade varit så skruvade, om allt hade flytit på lite stillsammare...
Två främmande fåglar...
Seeen = Iiik i panik (som vanligt)! Ibland undrar jag om jag någonsin kommer att bemästa det här med tid? Dessvärre tror jag att jag kommer att forsätta att panikhasta till
allt ända tills den dagen då något slår om uppe i mitt huvud & jag gör en tvärvändning & blir som farmor (som tycker att det är nödvändigt att sitta & vänta i 45 minuter på buss-stationen i älvsbyn...). Jepp, den gyllende medelvägen har aldrig varit något för mig, antingen gör jag saker ordentligt eller så gör jag dem inte alls. Detta gäller typ det mesta, vilket jag tror att alla som har tillbringat mer än fem minuter med mig är rätt väl medvetna om... Anyway, nu ska jag springa & hämta upp min klänning. Den kommer att vara helt tokfel för kvällens fest eftersom den är hellång men det bryr jag mig inte om:
Moi - Hmm, I want to wear my long blue dress, despite the fact that it's more of a cocktail-dress event...
R - Hon, you are always different anyway, so just wear it! Oh, can't you wear a corset?!
Moi - Beb, you can do that if you want to, I'll save that to parties that my supervisors will not attend.
R - Tempting that is, I still think that I'll go with my highland formal.
Moi - We will be soooo very, very, different from the rest of them - aren't we?
R - Unique is the word you want to use.
Moi - Yes! Rare butterflies!
Pepp!
Oki, jag vet fortfarande inte vad som händer med Mexico, jag har ingen aning om jag kommer att vara här i Toronto för att ta farväl av Rob, min uppsats är kaaaatastrofal så här långt & blåsan är kvar där den är... MEN, pepp, pepp! Ikväll blir det rödvin & jag kommer att vara fab! Just nu är jag en speedad liten ballerina (ska försöka knäppa en bild senare) i superpuffig kjol & något vilt i blicken! :) Nu ska jag maratonskriva i en & en halv timme, sedan hasta iväg & hämta ut min klänning & efter det blir det att fixa till sig. Fast det första jag ska göra när jag kommer hem är att krama Rob, moi känner sig lite som ett
lönnlöv i vinden just nu... Nope, pepp, pepp var det! Puss!
La Paz?
Förövrig - tror att det kanske är till La Paz som jag ska. Inte säker, för jag har inte fått det bekräftat av Jörg, men Jochen som känner honom sa att det var dit jag skulle... Sooo, vi får se. Anyway, åker jag dit vet jag vad jag kommer att leva på - Guava frukter, så gott! Fick en av Jochen idag & han sa att de bästa i hela världen finns just i La Paz! Hepp, nu ska moi googla klättrarställen i Meeeeexico, tjing!
Moi är trött & självkritisk
Skrollar ned för min egen sida för att jag typ verkligen inte orkar gå hem & ta itu med uppsatsen. Konstaterar att jag:
1) har en haka som är mkt större än vad jag egentligen vill kännas vid - speciellt gropen...
2) har ett bäckenben som också ser småstört ut på kort
3) har en bröstkorg (observera korg, inte bröst) med ett omfång som en tunna, variant saudiarabiskt oljefat
Konstaterar därefter att jag är läskigt självkritisk när jag är trött... Sooo, imorgon på vår semi-formal kommer jag bara att vara helt otroligt fab, vackrast av alla geologer på institutionen - så det så! :)
In my dreams...
& det är i stunder som denna som man blir extra glad när man får små oväntade bevis på uppskattning! Drömmer jag mig bort till ett lala-land hade J-B varit min handledare istället för Jörg... Well, karriärsmässigt har jag det bäst som det är nu, så det är bara att försöka styra upp det hela på något vänster. Anledningen till att det har kört ihop sig som det har gjort right now är att vi inte riktigt kommunicerat + att jag har haft en rätt horrible inledning på detta året. Vilket verkar gälla typ de flesta som jag känner. 2008 måste börja skärpa till sig omgående anser jag, i annat fall känns ide som ett rätt trevligt alternativ....
Hi Ida. I have read your essay. Very
impressive. more news soon.
Best wishes,
Jean-Bernard
Jag blir ju så trött...
Har precis suttit igenom ännu ett seminarie med min kurs & jaaaa... Alltså dagar som denna känns det bara som tidernas skämt att jag ska behöva gå igenom en master-utbildning innan jag får börja på min doktorand. Sure, jag får betalt & jag ägnar merparten av min tid till att ickearbeta - men ändå, det är ett år av mitt liv som jag måste ägna åt något som känns som det är så vansinnigt långt under min kapacitet. Dagens mest bissara diskussion går inte riktigt att återge här eftersom den handlade om IRD (Ice Rafted Debris) - men så mkt kan jag säga så att alla förstår: havsis flyter, den kan inte på några vilkor ta sig in under isberg, plocka upp grus från isberget & sedan transportera iväg gruset längre än vad själva isberget skulle göra... Höll typ på att dö när denna diskussionen utspelade sig, & Jochen (vår professor som är handledare åt killen som jag hade diskussionen med) såg också ut som om han mest ville sjunka ner under jordens yta.
Panties...
Igår när mkt jobbspeedad Ida kom hem:
R - By the way, I found a pair of your pants in my room.
Moi - Thanks God!!!
R - That bad eeeh? On your last pair?
Moi - No, that happened yesterday, I'm not wearing any at the moment!
R - Gaah, too much information Beb, too much!
5 min senare när jag sitter & petar i mig avokado...
R - I mentioned that they were clean didn't I?
Moi - I certainly hope so, not only because I would get horribly disappointed if they weren't, but also because it would be rather creepy if you actually were in possession of my used underwear...Because that would really require some good explanation...
Imunförsvar raderat...
Jepp - min 'lilla' blåsa som jag har förevigat här är ett kvitto på att mitt imunförsvar har packat & åkt på semester tillsammans med mitt närminne. Har fått blåsor på just detta stället typ 5 gånger innan i mitt liv, vilka samtliga har sammanfallit med diverse svackor. Den senaste poppade upp första året i Lund när jag fick tidernas värsta halsflussanfall & den innan dess var ett resultat av att jag tappade ca 16 kilo i vikt på 6 manader under mitt sista år i gymnasiet. Any case,
poängen är att jag inte ska ha sådanna här styggelser att dras med, jag ska vara den förskonade! Ma & Korn ser stundtals ut som
Jabba the Hutt men moi ska ha persiko hy (ehum, typ...)! Men icke nu alltså, & inte blev det bättre av att moi som vanligt inte kunde hålla sig utan var tvungen att klämma lite på den bara för att... Skyller på att jag har läkarblod som flyter i ådrorna, jag kommer förevigt att vara fascinerad av allsköns bölder, utväxter & annat mög som INTE ska vara där de är.
I wish...
att någon liten gnom eller något annat oknytt hade kunnat förbarma sig över mig i nuläget & fixat alla prover åt mig över natten - det hade gjort mitt liv alldeles vansinnigt mkt lättare. Hade gnomen inte kännt för att fixa proverna hade den kunnat få assistera mig i vardagen eftersom moi har minne som ett ekollon. Som nyss, knatade iväg till damrummet bara för att sedan inse att det enda jag lyckats få med mig dit var mig själv - ingen väska med livsviktiga prylar & ingen nyckel till kontoret. Det är i sådanna lägen som man börjar undra om det finns någonslags kosmisk sammansvärjning mot en... Nu fattas det bara att kemtvätten lyckas förvandla min klänning till en pyrande liten hög kemikalier så att jag har noll & inget att sätta på mig på torsdag. Jag tycker att vi alla, kollektivt, ska ta i trä för att detta inte ska hända! Kom igen, ta i trä! :)
Stöd...
När jag kom in till institutionen idag råkade jag hamna i hissen samtidigt som vår 'Dean' - Sandy. Vi ses inte så där jätteofta eftersom vi arbetar med absolut totalt olika saker, men när vi väl träffas pratar vi alltid svenska eftersom han har arbetat i Uppsala i fem år innan han kom hit. Han frågade hur det var med mig & jag var ärlig & sa att allt var tungt just nu pga Rob:
S - Ida, du vet väl om att du alltid kan komma förbi mitt kontor om du känner att du behöver prata? När som helst, tveka inte - vi vill inte förlora fler av vara internationella studenter.
Det kändes så bra när han sa det, det kändes som att det var helt oki att jag är ledsen just nu - lite som om att han tyst gav mig sitt stöd... Boost - till att ta itu med uppsatsen, boost till att ta itu med Jörg, fast inte just nu...
Breath...
Igår när jag kom hem var jag förövrigt så uppskruvad att jag trodde att en vajer skulle poppa ut från mig i vilket ögonblick som helst. Svängde in i köket & började panikpacka ut den mat som jag köpt med mig på vägen tillbaka. I detta läge kom Rob in i köket, fick syn på mig, drog mig intill sig & gav mig en kram innan han tog tag om mina käkar med båda sina händer & bara:
Breath, Idaaah, just breath... No, no, don't say anything yet, just breath. Oki?
& sedan kokade han en kopp te åt mig & jag kunde långsamt återgå till att bli något mer normal igen. Jag kommer att sakna honom så oerhört mycket...
Fast man måste ju skratta...
lite åt elandet ändå - för just nu känns allt mest surealistiskt. Detta lilla problem sätter nämligen ytterligare guldkant på min tillvaro just nu - jag har noll & ingen tid att tvätta, jag har noll & inga rena underkläder. & gissa vad som då kom som ett brev på posten?! Hepp, jepp - det är ju så härligt att min kropp känner för att vara så tillmötesgående mot mig. Jag jobbar på som en tok för att försöka få allt gjort & eliminera den något jobbiga stressfaktor som just nu dominerar mitt liv & min kropp bara 'Hm, vad kan jag nu hitta på för att ytterligare skruva till Idas liv lite?'. Jag tippar på amöbadysenteri nästa gång, alternativt en släng av påssjuka eller någon annan typ icke existerande sjukdom...
8 sidor senare...
Oh my, jag är en liten smula trött idag. Satt uppe till tre & arbetade, har knåpat ihop 8 sidor hitintills - superdåliga förvisso men det är iaf en bas att stå på. Sooo, two more to go & sedan kan själva finliret börja. Yey! Hade planerat att gå upp vid åtta i morse men det fetföll på det faktum att moi inte riktigt lyckades greppa konceptet am & pm inatt, så vid nio vaknade jag upp som värsta frågetecknet innan jag insåg att det hela berodde på att moi inte är kapabel att använda sig av alarmfunktionen på mobilen över huvud taget...
För att ytterligare förgylla dagen har jag fått en blåsa på läppen - tjusig jag kommer att vara på torsdag alltså...
& bara så att ni vet...
om ni skulle råka köpa en liknande säng är det absolut ett major no, no att sitta längre ut mot kanterna. Sitter ni inte centralt så som jag gör på detta kortet är ni toast. Sure, är ni koncentrationsläger/backhoppar smala + har gjort ett riktigt bra jobb vad gäller att förankra er säng kanske ni kommer undan med det, men det är ett kanske... Vidare kan man inte heller sitta & dingla med benen så som jag gör. Anledning - den svarta sidan är mot bergsväggen, du kan inte knöla ned dina ben mellan berget & sängen för då är du också rökt - pga omfördelad vikt mot ankaren. MEN om man bortser från dessa mindre detaljer så är det en mkt trevlig konstruktion, förutsatt då att man inte tvingas dela den med någon som har fotsvett (läs Rob) eftersom man alltid sover skavfötters. Så nu vet ni! :)
Innan jag kutar...
Så måste jag bara lägga upp denna bilden som Sabynthe precis skickade till mig från vår work shop som vi hade tidigare i veckan! Vad jag ligger på? Men är det inte rätt uppenbart?! Det är naturligtvis en säng! En dubbelsäng för att vara mer exakt... Jupp, om ni någonsin känner ett behov av att klättra upp för ett berg som är så högt att ni inte klarar av det på en dag kommer ni att tvingas investera i en liknande konstruktion. Det enda man behöver göra är att spänna fast den vid bergsväggen & sedan hoppas på att ens partner inte proppat i sig alltför mkt mat under dagen!
Comfy, comfy! :)
Helvete...
Min uppsats ska in på fredag, men helgen har varit tokig & galen, upp & ned, så jag har typ fått nada gjort. & så kommer jag in hit nu på kvällskvisten, uppstressad & oförmögen att få något gjort över huvud taget & inser att jag fått ett mail från Jörg, som vill dra till Mexico på söndag eller måndag. Vilket innebär att jag måste fixa alla mina prover fram till dess. Fast värst är ju ändå att jag kommer att missa min sista tid med Rob här om jag måste åka så snart. Just nu är det bara lite för mkt... Andas Ida, andas... Oki - printa ut artiklar är vad som gäller nu! Detta måste fixas, så jag kommer att fixa det, punkt! Fast sömn blir nog något som jag får skippa framöver.
Sick...
Konversation mellan mig & Emaly på Toni & Guy:
E - So you are single?
Moi - Yes, and you?
E - No. I'm engaged, and as soon as we have done out classes we can really start to plan for our wedding, that will be this fall.
Moi - Classes?
E - Well yes, we are getting married in a catholic church so we will have to take 8 lessons, otherwise we can't get married.
Moi - What?! And what if you miss one class?
E - No, can't do... The last lesson was about natural family planning. So we had to sit there end listen to them while they explained things like safe periods and the whole interrupted thing...
Moi - Ahahahahaha! That's crazy!
E - I KNOW! But we have to... I mean it's quite funny in one way...
Moi - Well I would have thought that it was fun to, completely hilarious, but only during the first two lessons...
Hur moi fungerar...
Efter mitt besök hos Toni & Guy hade jag ett enda mål - ett enda mål - vilket var att köpa kläder & helst en klänning till middagen på torsdag. Lyckades moi med detta? No, no, no! Inte ens ett fattigt litet linne lyckades jag plocka upp, istället köpte moi ett par skor. & inte ens förnuftiga skor som jag är i desperat behov av! Nope, Ida köpte skor med 10 cm klack (upp till valvet, i annat fall 12.5 cm)... Helt ärligt vet jag inte riktigt hur det gick till, vad som egentligen hände i mitt huvud. Fundamental helt jäkla tokfel gick det... Det är bara att konstatera att man är lite skadad.
Sliten stjärna...
& som sagt, efter det barkade kvällen iväg så som den gjorde... :) Hade så himla kul på Insomnia! Flamsade massor & Rob & Jamie roade sig med att hela tiden blåsa ut ljusen på bordet för att reta mig. Vilket tillslut resulterade att jag flippade ut på Rob & satte mig gränsle över hans knä & bultade mina knytnävar mot hans bröst:
Moi - Just stop it stupid, stupid, Scottish person! Do not kill the candle again!
R - Or else?
Moi - Or you will have to deal with me!
J - Well, if that is the way you punish people you will kind of have to live with the fact that people will repeatedly blow out your candles...
R - Yes, it's very comfy to have you sitting here, though you could hit harder!
Jupp, det var iiiiilla igår! Var rätt slitigt att behöva transportera min trötta kropp ned till Toni & Guy! :) Anyway, idag får ni en, i det närmaste osminkad, street style bild istället eftersom det är så här jag har sett ut under merparten av dagen.
Socializing with Paul - part 2
Toaletter på restauranger här i Toronto är i princip alltid lokaliserade på bottenvåningen - vilket gör att man alltid måste fippla sig nedför smala, branta, trappor för att ta sig dit. Igår hade jag precis lämnat damrummet & svängt in i den lilla hallen innan trappen när jag stöter ihop med Paul, som slår armarna runt mig & valsar runt ett varv (detta är efter ca 1 1/2 glas vin). Skrattade & dansade med:
Moi - So lovely to see you again!
P - Dito! It's always so lovely to spend time with you! Getting goodbye kisses and...
Moi - Oh we can't do that again, we'll never leave this place if we start with that! You could have an eskimo-kiss though!
Skrattande gned vi våra näsor mot varandra & det är någonstanns efter gnuggning fem som stämningen skiftade lite, blev lite för allvarlig...
P - You are bad you know... Really bad news...
Moi - Yes I know I can be - that's the reason why I will go back to the others now... And by the way, you have not even seen me misbehave - just so you know.
P - Well then you are bad in a very good way - like multiple good ways...
Socializing with Paul...
Paul & jag sitter på golvet på TCA & tramsar (detta är alltså previn), Sandra kommer förbi & förklarar att hon vill klättra en vägg på andra sidan = Paul måste gå:
P - Oh, Idaaah! I will have to leave you!
Moi - But darling Paul, what should I do without you?!
P - Oh, fab I really want to stay! Give me a goodbye kiss!
Paul & jag kindpussas - höger, vänster, höger, vänster, höger...
P - I could do this all day!
Moi - Well me to! But you should probably go now...
P - Yes, because eventually I might miss your cheek if we continue like this...
Moi - Oooh, well that would not be good I guess... Or, well you know what I mean...
P - Yes my dear I know...fun, but bad...
Moi - Arrivederci darling!
Lobbade lite för bra...
Iks, blev utgång igår - precis som jag ville - & alldeles för mkt rödvin. Inte bra. Fast kul hade jag! Efter att vi klättrar färdigt (klarade av en 5.10- hur bra som helst!) drog vi till en restaurang i närheten för middag & sedan lyckades Rob & jag övertala de andra att fortsätta på Insomnia. Där Rob & jag tyckte att det var en god ide att dela en flaska vin & sedan fortsätta med drinkar... Vilket i sin tur resulterade i att moi vaknade upp klockan 9.36 imorse med den jobbiga insikten att min klipptid börjat 6 min tidigare... Thanks God funkar saker & ting lite smidigare här när det gäller sånt, så efter ett ångestladdat samtal till Toni & Guy fick jag en ny tid vid halv ett! Så nu är mitt hår helt nyfönat & fancy!
Tomorrow...
Ibland gör man saker för sig själv som är en direkt belöning men som ändå gör att man känner sig lite duktig, precis som om man skulle ha uträttat något! Just precis den känslan har jag nu - har nämligen äntligen fått ändan ur vagnen & bokat en klipptid hos Toni & Guy! Så imorgon halv tio är tanken att jag ska befinna mig där för att försöka bli lite tjusig! Efter det kommer den stora ångesten att infinna sig - måste nämligen hitta en klänning till vår Semi-formal... Eftersom Rob, som är min date, ska ha på sig hela sin höglandsmundering måste jag ju se till att vara lite fab jag med. Jag tänker
vintage, jag tänker
fluff,
glitter &
glamour...vi får se hur det går...med klänningen dvs, jag är ju alltid de där tre sista sakerna! ;)
Detta däremot!
Konversation imorse:
Moi - Look Rob! Look!
R - What Beb?
Moi - This is a mini dress! See the difference?
R - Eh, well to me it looks like a long t-shirt that you wear with stockings... Not that I or anyone else is complaining!
Moi - Hmpf, stupid. It's not that bad...
R - No, I guess that you have your little black one in mind...
Moi - No, my little grey...I have actually never used it outside Brazil, that's how bad it is... But it's still a dress, not a tunic as Jo claims!
Klänning - Ces't Moi
Skärp - mammas
Strumpbyxor - HM, ribbstickade
Stövlar - Bianco; svarta
What's a mini?
Ni vet klänningen som jag hade på mig igår? Inte är väl
det en mini?! Jag vägrar att gå med på det, absolut bara vägrar! Frågan uppkom nämligen igår när jag skulle stiga ur Marks Jeep:
M - That was very graceful! Especially as you are wearing a miniskirt!
Moi - It's not a skirt, it's a dress & it's not a mini one either.
M - Well, I kind of think that it is...
Moi - Well you might think so, but it's not.
R - But Idaaaah, it's rather short...
Moi - Well you've seen some of my other outfits...would you call this one extreme in comparison?
R - Oh, good point. No. No, I think that you might be right; it's not a mini - not for you.
Moi - Thank you, I rest my case then.
163 cm, & what you can do with that...
Förövrigt så resulterade Marks kotknäckande i att jag känner mig ca 5 cm längre! Det känns lite som om något saknas i ryggen nu, fast på ett bra sätt! Dessutom är det ju trevligt att få känna sig lite lång för en gångs skull! :) Det roliga med min längd är att alla som inte känner mig jätteväl i regel tror att jag är längre än vad jag verkligen är. Detta beror naturligtvis på att jag alltid sportar högklackat, litet urval av kommentarer:
Professor i Lund en dag när jag hade på mig ballerinor - Oj, är du så kort på riktigt?!
Rasmus när vi satt & räknade om vår längd till foot på vägen till Niagara - Va?! 163, så kort är du väl inte? Jag trodde att du var typ 170!
Sedan finns det ju vissa gyllende undantag också...typ mitt ex...
H - Jag begriper inte varför du alltid måste ha högklackat på dig... Varför kan du inte ha på dig normala skor som alla andra?!
Moi - Because I like it!
H - Jaha, men jag kanske tycker att du borde ha på dig vanliga skor åtminstonne någon gång!
Moi - Jo men det är fritt fram för dig att tycka det. Men jag råkar faktiskt gilla att inte se ut som en hob på heltid...
But it's Friday today!
Så jag har bestämt mig för att vara happy, happy! Vilket är lite svårt just idag eftersom vädret är absolut rakt igenom hopplöst - snöblandat regn & jämngrå himmel. Men moi har peppat med 'Cara Mia' & 'I like the way you move' hela vägen in + tjusats av små spröda snödroppar, så I'm fine anyway! Ska jobba undan lite, sedan drar vi & klättrar & efter det tänker jag lägga in all min övertalningsfårmåga för utgång med vin! Just nu hade jag kunnat sälja av en njure för ett glas rödvin - men jobbet går före så det får vänta några timmar än...
Fly away...
Gårdagskvällen slutade ännu en gång med tårar. Jag är verkligen inte en sån person som tjuter i tid & otid över bagateller, men det här med att Rob ska åka tillbaka gör mig verkligen bara helt outhärdligt ledsen. Igår efter en superrolig workshop satt vi i bilen på väg hem. Moi var trött på ett 'nicka hit & nick dit' sätt så tillslut sa Rob att jag skulle sluta tramsa & drog ned mig så att jag kunde ligga & vila i hans knä. Låg där & tittade på gatljusen som flimrade förbi medan han strök mig över håret & sakta nynnade, så kom orden till sången 'I want to fly away. Just fly away, just fly away... I want to fly away, just fly away'. & heta tårar rann nedför mina kinder & han torkade bort dem gång på gång & jag kände mig så liten...
Den 20 försvinner han ifrån mig...
Sweet day...
Undervisade på the ROM till fem & sedan kom Mark & Rob & hämtade upp mig för en tripp ut till Sabynthe. Nu har vi pressat i oss kopiösa mängder mat & tokat oss lite - underbart roligt! Mark jobbar dels för Apple & dels som massör, så han har 'tagit ut' en del av mina knutar i ryggen. Ni skulle ha hört den! Det var helt horibelt! Alltså, tänk ljudet som skulle uppkomma om man trampade på ett paket med knäckebröd...så lät min rygg! Blev helt lealös så Mark fick faktiskt hålla upp mig! :)
M - This is nice, especially as we just had a conversation about your tinny little dress!
Nu...de andra har klarat av disken, så måste kuta - dax för work shop! Puss på er alla!
Har inte tid...
med en outfit bild men snabbknäppte denna för att om möjligt förmedla lite av min energi idag! I'm trixy idag, det är så det känns - helt & hållet obekymrad om vad någon annan kan tänkas tycka & tänka! Punkt! Oh, & jag & Rob bråkade tidigare idag - första gången ever... En av de sista sakerna som jag skrek innan vi deklarerade vapenvila
'
People are to bloody spoil! Go search for your deam happiness! I just have a nother name for it - running! And you'll have to put up with some rain sometimes as well, or you'll do just that - just run for the rest of your life!'
Poooow!
Tjing! Idag är jag hyper, super mkt på topp & studsig! Vet inte varför, men idag känns allt bara så himla bra! Inte ens Rob's deppiga uppenbarelse i frukostrummet fick mig pa fall, inte ens det faktum att han satt & upprepade att han var tvungen att boka biljetterna hem kunde ta ned mig! Jag vill bara dansa till Eurosport, vara dum & lite egen! Oh, Jo! Om jag hade varit hemma nu hade det definitivt blivit utgång! Saknar dig min absolut mesta & bästa partner in crime! Nu ska jag iväg till the ROM & undervisa & förvrida huvudet lite på en av mina studenter. Jag vet att jag inte borde, men idag har jag så mkt energi & rastlöshet i mig att jag måste få vara lite hemsk & skamlös! Puss på er alla!
Vad man kan göra på två veckor...
- Läsa femtio artiklar
- Skriva en uppsats på 20 sidor
- Illustrata bilder till artikeln & knåpa ihop layouten
Detta resulterar dock ofrånkomligen i att man känner sig lite lätt skadad efteråt, lite som om någon skulle ha knölat in en i en tvättmaskin & slagit på centrifugen. Därför blir den närmaste veckan ett litet intressant experiment...ska nämligen göra om det hela en gång till! Fast med det lilla undantaget då att jag har en vecka på mig istället. Hepp, det ska nog gå det med - jag menar, nu är jag ju iaf frisk! Dessutom inbillar jag mig att ämnet är lite roligare. 'The glaciation of Antarctica' är kanske inte helt oerhört breath taking, men har man ägnat all ledig tid de senaste två veckorna åt 'The Neoproterozoic oxygenation event' tar man vad man får, tro mig...
I look sharp!
Panikpysslade ihop det sista på min uppsats i förmiddag & småhastade sedan in till institutionen. I korsningen Bloor & Bathurst står jag & väntar på att få korsa gatan när jag plötsligt hör en liten tantröst bakom mig säga:
T - You look sharp!
Jag vänder mig om, lite sådär svenskt osäker på om hon verkligen menar mig...
T - Yes you, you look sharp! It's so nice to see that there are actually people who takes pride in making a nice impression, so many does not pay attention at all these days, but you do!
Moi - Oh! Thanks! Thank you so much, you just made my day!
T - Well you just made mine as well!
Hade kunnat lyfta upp henne där & då & bara kramat om henne för att hon var en sån liten glädjespridare, men det blev grönt så jag ilade vidare istället. Fast med så mkt lättare steg, because I look smart! :)
Topp - VILA
Kofta - HM
Kjol - mammas
Strumpbyxor - grafitgrå, ribbstickade
Väska - Mulberry, Bayswater
Skor - Scorett; marinblå ballerinor med vit rosett på tån
& så grät jag lite till...
När alla började bryta upp från restaurangen igår insåg Rob & jag att vi fortfarande hade ett seriöst craving för ännu lite mer alkohol. Så Jamie fick helt enkelt släppa av oss vid Insomnia för en till drink. Beställde in ett uselt glas med rödvin medan Rob glatt hälde i sig tre drinkar eftersom han inte längre behöver bry sig. & så sitter vi där & jag skrattar, & de spelar Blondie & han säger att det är min låt & försöker kittla mig...sedan kommer det:
R - Debbie Harry?
Moi (helt fnittrigt) - What? And besides, Debbie is my decadent me...I'm already there?
R - No, that was no what I meant... I just wanted to ask you something...Do you want to come to Scotland this Christmas and celebrate it with my family?
Bara satt där rakt upp & ned & tittade på honom, & så gör han ett litet tillägg 'för du känns som om du hör dit'... Mer behövdes inte, allt blev suddig & tårarna bara rann av sig själva nedför mina kinder. Ibland känns livet grymt, grymt & inte så lite märkligt.
Darling Paul!
Paul flänger bort till mig när jag & Jamie kommer in på restaurangen & slår armarna kring mig:
P - Marvelous Ida! I can't keep my arms away from you; I can't stop hugging you because you are just too cute! Just too cute!
Moi - Any time Paul, any time! Happy 10-year anniversary by the way!
P - Oh, and she bites as well! You are pretty much perfect you know!
Paul är typ expert på att få mig att skratta hysteriskt! Han är verkligen bara too much på ett helt igenom fantastiskt sätt!
Armageddon!
Gjorde nagot som jag kanske inte borde ha gjort igår - jag totalignorerade det faktum att jag precis börjat återhämta mig & drog & klättrade... Behövde mitt fix! Ansträngningskraxade mig upp för väggarna men var glad som en lärka i vilket fall! Efter passet drog vi iväg till en restaurang som hade kycklingvingar som speciallitet. Vilket gjorde att jag fick stifta bekanskap med fenomenet 'Death' & 'Armageddon'. För det var nämligen de två starkaste sakerna som fanns på menyn. Testade dumt nog att yttepyttedoppa ett pommes frites i Pauls Armageddonsås &...helt ärligt trodde jag att min sista stund var kommen. Det brände nagot helt olidligt & moi flaxade hysteriskt med armarna i panik tills Rob barmhärtigt nog försåg mig med ett vattenglas. Paul som de facto beställt in Armageddon på eget bevåg...har aldrig sett någon se ut på det viset tidigare, trodde att hans huvud skulle poppa av axlarna pga vätskeansamling (allt rann)! :)
Nu hoppas jag på Mexico...
Lejonet 23/7-23/8
Du behöver omväxling. Visserligen kan du njuta på hemmaplan om du ger kärleken massor av utrymme, men vill du att april skall få en perfekt start så är en resa det rätta valet. En ny miljö och nya ansikten skulle verkligen ladda dina batterier och ge dig många fina upplevelser.
Sällan har väl ord gått hem så starkt som dessa rader...
Jag har gett upp helt...
Förövrigt var Rasmus på bröllop i Finland i helgen. Brudgummen var en av hans vänner från universitetet = också geolog & gissa vem han gifte sig med?! En geolog! Det är faktiskt lite sjukt... Jag har ju sagt i flera år att jag kommer att sluta upp med en annan geolog så jag behöver liksom inte dessa små ständiga hintar - men så är det...i princip alla som jag känner som är geologer är ihop med andra geologer. Det är faktiskt så illa att det är lättare att räkna upp undantagen - SussieQ & Rob. Av vilket bara det första är ett sunt förhållande som jag kan se happily ever after in på ålderdomshemmet.
Men tig min mun!
Säger ni också saker som ni ångrar ibland? Saker som bara verkar slinka ur en & som ni omedelbart vet hade varit bättre osagt? Efter att jag gett Isolde tulpanerna & kom in i frukostrummet för att äta min middag:
R - Isolde seems to be much exited about the flowers...
Moi - Hm, yes I guess you got that...considering that you are in the next room.
R - Eh, yes. But I thought that you were not that found of tulips?
Moi - Well, no...they are not my favourite flowers, but I know that Isolde really likes them so that was the reason why I bought them. She has been so down lately due to the weather so now I just wanted to boost her mood a little bit extra.
R - And what about me? Won't I get anything to boost my mood?
I - Well you're going back to Scotland...I just assumed that that made you all happy...
& som sagt...vissa saker är bättre osagt. & då ska ni ändå veta att det var grymt nära att jag stoppade in 'Kathryn and your mum in' mellan to & Scotland... Men på något sätt lyckades jag hålla tillbaka det iaf. Vilket jag ser som en liten, liten, bedrift med tanke på hur sjuk & eländig jag kände mig.
Solinducerad glädje
Har som sagt inte varit till någon större glädje för någon de senaste dagarna. Bara hostat & snorat & rent allmänt liknat en pestdrabbad. I vilket fall, innan jag hamnade i det stadiet lyckades jag iaf plocka upp den där tulpanbuketten till Isolde & maaaan, jag önskar att det hade gått att tappa upp hennes sol- & tulpaninducerade glädje på flaska - den är helt utan dess like! Tulpanerna resulterade i tindrande ögon & små förtjusta utrop:
'Oh Idaaaah! They are wonderful! I wonder which type of pink they will have when they are in their full bloom?! Look at them! Just darling little flowers!
& solen... hon visslar & flänger runt med liksom svepande rörelser - major musikalvibbar! I förgår hade det bara krävts att vi alla hade börjat spontandansa i takt...
Frisk!
Ja eller bättre iaf! Blev typ superdålig i förgar & tog mig knappt upp ur sängen - pallade upp mig med kuddar & satt & knapprade trött på laptopen medan jag tyckte apmkt synd om mig själv. Anyway, uppsatsen blev iaf klar (mer eller mindre, måste göra ett par mindre ändringar idag) & idag känner jag mig typ hundra gånger bättre! Extra skönt är att Kanada i morse 'drabbades' av en liten minivärmebölja. Klev ut pa trappen & den kändes lite som när man kliver ur ett flygplan & man är helt oförberedd på värmen. Fick vända & gå in & byta till min lilla tiger jacka istället. Var så härligt att gå in sedan, vårvindar & fågelsång! :)