MsBree

Har ju som sagt varit lite dött kring bloggen på sistonne & moi har väl försökt bortförklara det hela med solsken, klättring, trädgårdsarbete, åskskurar & travar med artiklar... Men sanningen är väl att jag inte riktigt har tid just nu dels av dessa anledningar men dels också för att jag gått & blivit kär. Mkt olämpligt rent tidsmässigt, mkt problematiskt rent praktiskt & mkt 'Meeen Iiiiidaaa!' överlag. You know me, det är aldrig okomplicerat & alltid lite överdrivet dramatiskt, men roligt & alldeles alldeles underbart!

Blir med andra ord att leta reda på ett gammalt Hajk-klipp där Bengt Alsterling tillverkar en säckpipa av:

1) 1 kasse, en galge, komplicerar det hela med frysttejp, samt en blockflöjt

2) Försöker rädda upp det hela genom att byta ut kassen mot en badboll samt tillsätter ännu en blockflöjt som substitut för galgen

Receptet för vilken typ som helst av framgång har aldrig, & kommer aldrig, att stavas blockflöjt...

Blir det om man de facto får se bilderna som han uppoffrade sig så mkt för - det enda man ser är en regnridå samt ett par bjärt lysande gula ögon - major photoshop projekt med andra ord! Skrattade så att jag kved när han stolt visade dem för mig över dagens avskedslunch (fast vi två brunchade!) som han, Martin & moi avnjöt på Insomnia. Vad som i princip fick mig att trilla av pinn av skrattkramp var dock ett avsnitt av Hajk som han visade mig på sin iPhone. Moi dog!

Igår möttes vi alla upp på ett lokalt bryggeri & åt middag för Petter som åker hem idag. Satt ute på en liten veranda under en baldakin & hojtade åt varandra över ölkannor & regndån. Vräkte ned, men var varmt, så det var supermysigt rakt igenom! Pressade sallad med stekt lax, salsa & guaccamole & tjattrade på när Sandra & Paul plötsligt började skrika & frenetiskt vifta med armarna. Vi svenskar snodde runt & fick syn på en tvättbjörnsfamilj som försökte trotsa vädergudarna. Moi, som ändå varit med här i Kanada ett litet tag, tjoade glatt medan Petter (som aldrig tidigare sett en tvättbjörn) älgade ut i regnet med kameran i högsta hugg. Har aldrig sett en gladare, eller blötare, svensk i hela mitt liv! :)

Känns det som om just det scenariot är farligt nära. Försökte därför pigga upp mig själv med en liten skvaller-session tillsammans med darling Jo, vilket föll platt pga att hon inte var hemma. I brist på bättre substitut, som inte var ute på upptåg, slutade det upp med att moi fick prata med farmor. Vilket väl var trevligt på sitt sätt, men inte riktigt det jag var ute efter. Vissa saker passar sig nämligen inte riktigt för 80-åriga damers öron... :)

Att jag inte kunde följa med ut till Creemore & klättra idag. Typ. Eller åtminstone är det vad jag försöker intala mig själv, att det hade varit olidligt hett & vansinnigt idiotiskt att klättra när det är så pass varmt som var det är just nu. Samtidigt, känns lite som om alla ens vänner uppslukats av jorden & man är lämnad ensam åt sitt öde - att tristessa sig själv till döds. Turligt nog har jag planer för kvällen med Vik, Scot & Byth, i.e. jag kommer inte att duka under av brist på underhållning!

Orkar leka idag - istället ligger de på kanten av vårt hustak & försöker svalka ned sig. Det är galet varmt & klibbigt i Toronto... Moi sportar så lite kläder som anständigheten tillåter & försöker att inte göra några dumma, svettframkallande, rörelser - så som att sitta med benen i kors. Isolde har retirerat till sitt rum & sitter med fläkten på & suckar. Detta gör hon dramatiskt tillbakalutad & med en våt näsduk över ansiktet - moi får lust att kalla henne för Melanie & springa iväg till Shoppers Drugmart & fråga efter luktsalt... :)

Vik - 41 years! I've been living for 41 years and I have never spent one single day pregnant and then this happened! I died! I could not think, I could not do anything! So I basically fought my self to a doctor's appointment and after having to deal with their fucked up system I finally found out that I was not expecting a baby. Which was a huge relief! So do you know what it was?! Soya milk! Apparently it's quite common that you get those types of symptoms!

När moi är uppslukad av att skriva på ett arbete kan jag i princip bara tänka på det ämne jag skriver om. I nuläget kretsar således min värld kring Heinrich events, yngre Dryas samt Mexikanska Golfen. Detta har som vanligt resulterat i att mitt närminne krympt ihop till noll & intet. Vilket hitintills lett till att moi:    

1) Refererar till enskilda individer i en grupp som en & samma person. Således var alla som jag klättrade med igår Paul...

2) Har svårt att hitta ord & börjar allt som oftast meningar på svenska

3) Vaknade med ett skräckslaget pip vid halv fyrasnåret imorse - insåg nämligen att den lilla detaljen att jag jobbat hemma sedan i tisdags inneburit att stackars Ross inte fått ett endaste litet korn fiskmat sedan i måndags eftermiddag...

Jag kan dock lugna alla med att han lever & att jag nu knapprat in återkommande påminnelser på mobiltelefonen. Dock... hänger mitt huvud i skam.

So, konklusionen från föregående inlägg - jag hade aldrig klarat av att jobba med något där det känts som om jag sålt min själ. Mitt intellekt - for sure - men mitt namn står ju de facto på artiklarna, i.e. forskning känns mer prestigefokuserat & inte fullt lika styrt av maskinell efterfrågan & tillgång. Å andra sidan... Är ju just nu inne i en skrivarprocess, vilket i sin tur innebär att jag är helt & hållet ickenärvarande i den verkliga världen - så jag antar att man hade kunnat säga att jag inte sålt min själ, bara att den blivit besatt...

Skuttade glatt in på tunnelbanestationen efter att Vik släppt av mig igår, tittade mig runt & konstaterade att alla runt omkring mig såg ut som sju svåra år. Sju ordentligt svåra år med allsköns olyckor & djävulskap. Stämningen var så dystert kompakt att man hade kunnat skyffla runt den. Utmärkande för alla? Portföljer. Har således kommit till slutsatsen att kontorsjobb är själsdödande & att jag aldrig vill utsätta moi för något dylikt.

Check! Innan jag åkte & klättrade igår tog jag en vända förbi Malabar som är den största affären i Toronto när det gäller utklädningsprylar & plockade upp ett par huggtänder. So, imorse gjöt jag dem efter mina  egna tänder - är fix & färdig att förvandlas till vampyr drottning! :) Vad gäller Malabar så hade jag lätt kunnat spendera ett par dagar inne i den affären, bästa avdelningen är den med alla dräkter som man kan hyra. Tror att de har i princip varje outfit som man kan komma på; uniformer i massor, magdansösdräkter, Sherlockholms kappor, barockklänningar... Hade velat ha en heldag där & bara provat, provat, provat!

För att jag ska lyckas med den bedriften är dock minimal (moi kommer ju som sagt att sluta upp med en annan geolog, eller möjligtvis med någon annan klättrartokig)... Dock har jag kommit fram till att det finns ett frikort! Denna passersedel in till immigrationsvärldens gräddfil stavas Josefin! So, Jo detta är vad du måste göra - mygla dig vidare i din institutions diplomatmentorprogram & se till så att du:

1) Gifter dig med en diplomat & sedan adopterar mig

2) Alternativt blir diplomat själv, ingen av oss lyckas hitta någon som duger, & vi registrerar partnerskap eftersom det blir tryggare för oss båda två om vi ska köpa det där kråkslottet på gamla dar

Mitt visum går ut i oktober - ser jag inte till att fixa ett nytt innan dess är jag toast. So, imorse försökte jag beställa efter de papper som jag behöver från det enda telefon nr som är angivet på visumdokumentet för detta specifika ändamål... Efter tio frustrerande minuter, otaliga knapptryckningar för att ta mig vidare (samt för att få informationen upprepad), lyckades jag så orientera mig rätt:

Burkig telefonröst - In order to apply for adoption papers press one, in order to obtain documents to renew your study permit press two, in order to...

Moi - 2

BT - You can no longer renew your study permit true our personal telephone cervices, please log on to triple w.cac.ga.ca. to obtain the necessary forms and to pay you fee of $150. Please keep in mind that your application has to arrive 30 days before your permit expires and that the current process time is 45 days during which you are not allowed to leave Canada.

Moi - Men dö då skitsystem! Hata, hata, hata!

Mitt mål är nu att gifta mig med en diplomat så att jag resten av livet kan gotta mig åt att jag är fucking onåbar.

med att hjälpa till på ett konvent som några av ens bästa vänner sköter är att man får en massa gratisförmåner! Således har jag tillgång till fri mat under hela helgen, passerkort till alla lokaler, möjlighet att sova över på hotellet, fixa gratis parkering åt alla mina vänner samt fri tillgång till äventyrsbadet! Me like! Känner jag mig själv rätt så kommer jag flitigt att utnyttja poolen under dagtid samt hospitality sviterna nattetid. Moi älskar nämligen det sistnämnda konceptet - är nog den bästa uppfinningen ever! Att bara kunna knata in på ett rum & få gratis mat & alkohol pga diverse skumma kontakter & omvägar är helt otroligt trevligt!

När jag kom hem igår kväll insåg jag att referenserna i gårdagens sista inlägg kanske inte var helt glasklara för någon annan än moi... So, anledningen till att Mark deppade över min solbränna beror på att jag ska hjälpa till på Polaris 22 som går av stapeln denna helgen. Mark & Monica råkar nämligen vara med i styrelsen som sköter hela detta jätteevent & behöver någon som de litar på som ansvarig för access till hotellets alla lokaler - i.e. min roll i hela detta tokiga konvent! Vampyrsammanbrottet berodde således på att det är temat för fredagens stora bal... Moi tänker dock plocka upp lite blekt smink, investera i ett par huggtänder samt nya lösögonfransar, sporta min älskade vinröda balklänning samt min, av ma, inte speciellt populära svarta peruk - tror att det kommer att bli helt förbluffande bra! :) 

Som en del av mitt trädgårdsprojekt släpade jag ut ett stort block trä i vilken jag planterade plantor - förra veckan insåg jag dock att det inte var en av mina bättre idéer eftersom ett gäng termiter upptäckt & bosatt sig i det. Termiter is bad news i Toronto så Isolde flippade ut totalt. Var faktiskt så illa att hon travade iväg & köpte ett paket cigaretter som hon nervösrökte upp samtidigt som hon såg framför sig hur huset förvandlades till sågspån... So, eftersom det är sopdag idag satte vi igång med projekt 'bli av med stubben' denna morgonen. Slet som djur med att få ut det på framsidan av huset så att vi kunde dumpa det - väl färdiga stod vi & betraktade vårt sopsäcksinplastade verk:

Moi - It kind of looks like if we are trying to get rid of a body...

Isolde - Yes, in a chest... But I would be a horrible killer, because I panicked when I wrapped it up last night and had to go back in and have some wine before I could continue.

Moi - Well, that's a comfort - because if you would get sick and tired of me it would at least be easy to find the guilty person!

Knatade in, åt frukost & sedan satte jag igång med att svabba upp all jord som vi dragit in i frukostrummet.

Isolde - Oh, I completely forgot about that! You see, I would make a horrible killer! Because I would forget to wipe of the blood! Hm, I hope that you will not get sick and tired of me - because you seem to have your act much more put together...

Dessutom - under gårdagens sista pass övade vi på att sportklättra (inte vad jag gör utomhus, sportklättring är för pussys) & moi satte rekord i att klättra en rutt, klippa in till min sele, knyta & dra om repet, säkra mig själv till det igen & sedan klättra ned & rensa rutten! Fast bästa känslan var ändå när jag lyckades klättra hela traversen (5.9 men ca dubbelt så lång som en vanlig sådan) utan att vila en enda gång! Var så himla nöjd med mig själv! Paul lyfte upp mig & hoppade runt med mig när jag kom ned & till & med Sandra lyckades få ur sig ett litet 'good'!

Whii! Kikade ut på trappen tidigare idag för att se om jag kunde få syn på Frieda (grannkatten som Isolde & moi försöker locka över till oss med hjälp av mutor) & upptäckte att jag fått paket från Sverige! Världens lyckokänsla att kånka in ett sverigepaket! Fick olika typer av knäckebröd & andra svenskheter från farmor + en bok om Älvsbyn & kanske bäst av allt - ett kort från stugan. Blev helt nostalgisk & toklängtade tillbaka för en liten sekund. Sedan gick jag ut på baksidan av huset & knaprade i mig lite tunnbröd i solen, nöjd med att vara där jag är. 

De som känner mig väl vet att jag aldrig känner mig bekväm utan smink, alltid känner mig alltför medveten om mina ärr när jag är osminkad, så att tillbringa en hel helg bland en massa andra människor utan något annat i ansiktet än solskyddsmedel är personligen ett stort steg framåt. Det är här som världens lite spefulla attityd kommer in, för trots detta har jag nog aldrig fått så mkt uppmärksamhet förut & ännu mer ironiskt - i princip den enda som inte stötte på mig var den som alla trodde att jag var ihop med... För det var fallet, alla antog att Martin & jag var ett par, vilket är fullt förståeligt med tanke på att vi delade tält & båda kommer ifrån Sverige. Moi är ju van vid att förknippas ihop med andra (läs Rob) men för stackars Martin blev det lite av en chock när Sparkey lutade sig över bordet under frukosten den första morgonen & sa 'I just want you to know that I think that you two are so cute together! And Martin, the first time I meet you out in Buffalo Crag you said that you missed your girlfriend - and now I really understand you; because Ida, you are just a little delight!'      

Till stugan efter den rutten, grillade hamburgare, åt för mkt löjligt söta & stora körsbär, tävlade i att sprätta kärnor längst, drack vin & Baileys & skrattade åt att vår lilla ACC-stuga rymde 30 A-personligheter. Mitt i natten (mkt pga Baileys) gjorde jag något som jag aldrig trott mig om - jag badade bastu med de andra, utan kläder... Vilket var en surrealistisk känsla för någon som köpte sin första bikini bara för fem år sedan & som alltid cyklat hem & bytt om efter varje träningspass...

Sedan hoppade jag i vattnet från bryggan, låg & flöt på rygg & tittade upp på den mest sagolika stjärnhimlen man kan tänka sig - & i det ögonblicket hade jag en enda klar tanke i huvudet, att jag inte hade velat vara någon annanstans i hela världen.

Denna helgen har varit helt underbar - jag bara sväller av lycka när jag tanker på den. Sluter jag mina ögon kan jag fortfarande känna värmen från klippan, höra skriet från pilgrimsfalken & känna bryggans sviktande brädor under mina bara fötter. Det var så vackert & soligt där ute att det inte går att sätta ord på det. Klättrade två rutter under lördagen & en under söndagen, säkrade Martin helt själv & var ansvarig för att rensa rutten efter honom. Bästa upplevelsen var när vi klättrade 'Front of the Pinnacle' & jag inte fick panik trots att jag var tvungen att ta ett språng över en djup klyfta (ca 20 m rakt ned) & landa på bergsväggen på andra sidan. Sedan var det en enormt skön känsla att veta att jag kan behålla lugnet & skärpan även när jag är skadad. Fick nämligen en karbinhake rakt i pannan under lördagens sista pitch - blev helt yr för ett litet tag & mådde rejält illa (berodde också mkt på vätskebrist - alldeles för varmt). Fast istället för att gråta eller låsa mig klättrade jag vidare tills jag kom till ett överhäng som jag kunde kila in min kropp emot & sedan bara andades jag - andades bort illamåendet & yrseln & sedan kunde jag klättra vidare. När jag kom upp till toppen satte Paul mig i skuggan, gav mig vatten & torkad kiwi, & när mitt blodsocker väl var uppe igen kunde jag lite skakigt skratta åt det hela & beordra honom att föreviga bulan! :)  


Front of the Pinnacle

Har förövrigt kommit till slutsatsen att jag nog aldrig vill gifta mig, & i fall att jag gör det ska det absolut inte vara något överpretentiöst. Har länge ansett att man inte har alla hemma om man skuldsätter sig upp över öronen för en enda dag, men sedan jag kom hit till Nordamerika har jag i det närmaste utvecklat en skräck för bröllop. Emaly, min hårfrisörska, är i mångt & mkt ansvarig för denna inställning - för hennes berättelser om sina bröllopsförberedelser får mig att dö en smula inombords för varje sekund jag tvingas lyssna. Litet smakprov på hennes oändliga monologer, autentiskt återgivet:

E - So after Frank proposed we set the date, 1.5 years before the actual day! And then, six months ago my cousin decided to get married and picked a date two weeks before my date! TWO WEEKS! They are stealing my spot in the sun, that's my time! And then, then... oh, god this brings tears to my eyes... My sister went to his fiancées shower and she dropped the name of the designer - and it was the same designer as my dress! So we bombarded her with emails until she gave up and released the name of the dress and it was the SAME! Frank had to convince me not to cancel the wedding and I had to order a new dress, but I won't be happy on their day because she will wear my dress and she will be sooo much uglier than I would have been - because she's fat! 

Pust, blev lite nervöst där ett tag, men nu är allt ordnat - det blir Bon Echo i helgen! Hängde på ett hår dock eftersom Jessie surnade till på Jaime & krävde att han skulle tillbringa helgen med henne. Blev vansinnigt besviken när jag insåg att alla förväntningar bara skulle rinna ut i sanden, & Martin fick helt spel eftersom han i princip övertrasserat sitt VISA-kort för att kunna kitta upp sig på all utrustning. Anyway, Jaime fick så dåligt samvete för att ha bangat att han lyckades övertala Jessie till en helg upp i deras stuga, i.e. Martin & moi får skjuts hela vägen upp & tillbaka! Whii, ska bli så kul! Sjön, alla underbara, bonfire, rödvin, klipporna, använda alla muskler, slackline, fokusera, vara lite större än livet... Längtar så att det pirrar i kroppen!

Gunilla sa igår:

G - Vad har föresten hänt med er trädgård? Den har ju sett ut som jag vet inte vad i evigheter...

Moi - Jag vet, jag blev så chockad när jag först fick se den att det egentligen inte fanns något annat alternativ än att försöka fixa till den.

G - Uum, det borde jag ju ha anat - att det skulle krävas en svenska för att få ordning på den skamfläcken!

Svängde in på MEC igår för ännu ett dyrt litet besök. Denna gången köpte jag ett självuppblåsande liggunderlägg (rosa, speciellt designat för kvinnor...), klättrarstroppar till mina solglasögon, en bit rep för att tillverka en repelleringsbroms samt ett par korta klättrarshorts. Eftersom moi redan tidigare under dagen spenderat smärtsamt mkt på att fixa håret kändes det lite som att krama blod ur en sten när jag drog mitt kreditkort i kassan. Lyckligtvis kom Martin precis efter mig & genast kändes det inte så alldeles fruktansvärt att hosta upp $150, han handlade nämligen för ca $600... Only problem, behöver typ två ton med mer kit - så som sovsäck & hikingskor + att jag är onyttigt sugen på en egen slackline...

           
B-team, minus Martin              I can do it on my own! 

De senaste tio dagarna har det ju bara varit Martin, Helen, Paul & moi som klättrat ihop eftersom Sandra & Ron varit iväg på en klättrar-resa, Jaime har jobbat/varit i Colorado & Renée har problem med sin handled. Följaktligen har vi refererat till oss själva som B-laget, haft galet kul & konstaterat att det i lite smått har berott på att alla überseriösa varit borta... 

Anyway, igårkväll var planen att vi alla skulle möta upp på TCA. Vilket föll platt pga att Helen åkte på att fixa en visdomstand & Paul fick konstaterat halsfluss... So, där satt jag på mitt kontor & kände det lite som om the B-team drabbats av en förbannelse - tvingades slänga iväg ett meddelande till Martin på facebook för att försäkra mig om att han fortfarande levde. :) Vilket han turligt nog fortfarande gjorde!


At Helen's place this weekend!

Nu ska jag rusa tillbaka till huset, piffa till mig & sedan kommer underbara Vik & Scot & hämtar upp mig. Ska till Mark & Monica för super BBQ eftersom det är Mark's födelsedag! Ser verkligen fram emot att få träffa dem alla, även om en bit av mitt hjärta kommer att vara med alla underbara från TCA... Tänk om man hade kunnat dela upp sig, om man hade kunnat vara på mer än ett ställe samtidigt - i så fall hade jag omgående & utan tvekan delat upp mig & skickat iväg mig över Canada & världen...

Jag hade varit hos farmor - spelat yatzy & lekt med Sessan på gården

Jag hade varit ute i stugan med pappa - skrapat målarfärg & sedan barfota sprungit ned till ekan med vår kantstötta Kockumsbalja för att åka ut & fiska

Jag hade ätit lunch i solen på uteplatsen med mamma & Magnus - skrattat, ätit söt vattenmelon & omlokaliserat mig minst 3 gånger eftersom katterna snott sig runt stolen

Jag hade suttit ihopkrupen & druckit rödvin med Josefin - fnittrat & öst ut mitt hjärta

Jag hade varit ute & klättrat med Paul & Martin - vänt mitt ansikte mot solen, lett åt ormbunkar & skrattat åt Pauls skämt

Jag hade varit i Skottland - kramat Rob & försökt försäkra honom om att allt kommer att bli bra, bara man följer sitt hjärta & inte oroar sig för mkt...

Tillbringa hela dagen där ute i trädgården, bara lyssna på Annabelles musik, nynna med i 'Resilience' & 'Pieces of you' & svänga mina bara, jordiga, fötter i samklang med vinden...

Underligt det där - att man ibland bara vill vara ensam trots att man vet att dagen kommer att bli underbar... För det var precis så det kändes imorse, jag ville bara vara med mig själv & njuta av enkelheten.

Idag är det Kanadas nationaldag, Canada Day. Vilket jag tänker fira tillsammans med några av mina allra bästa vänner; & jag är så lycklig, så tacksam över att jag har fått denna gåva, att jag befinner mig här...

Började dagen med att knata iväg & handla en massa färska bär & sedan satt jag bara ute på altanen & njöt. Mitt i min skål med yoghurt, färska hallon & torkad kiwi hörde jag ett ljud, tittade upp & fick syn på dessa små charmtroll. Kändes som om hela jag skulle gå itu, som om mitt bröst skulle brista i ett gyllene moln av koncentrerad lycka!

som har varit helt underbar, så full av aktiviteter & upptåg att det är svårt att ens försöka sammanfatta allt. But I will do my very best...