MsBree

Det känns bättre nu. Inte super, men betydligt bättre. Vi har införskaffat lite mer kaneldoftande kottar...

I kombination med mina små knallröda grisar, som jag just nu värderar ALLRA högst av mina julpynt, så känns det rätt okidoki. Speciellt som Paul också införskaffade en flaska Blossa glögg. Alkoholfri, men det rådde vi bot på med lite extra rödvin. Det blir nog jul i år också. Inte svensk jul, men ändå någon form av jul.

Ja gårdagen blev ju väldigt deppig där på slutet. Inte alls roligt. Så nu blir det till att ta nya tag idag. Oki, jag fick inte fint & pyntat till på morgonen som jag tänkt mig - men nu har jag hela dagen på mig att ruska igång lite julstämning. Canada suger ju rätt mycket när det kommer till fint pynt, det är för mycket nordamerika över det hela, men något ska jag få ihop fram till middagen. Nu säger vi så - när maten står på bordet ikväll så ska det vara i ett hem som åtminstonde andras lite jul. Inte perfekt jul, men accepterbar.

Ah! Men varför har ingen sagt att det är första advent imorgon?! Nu blir det till att hiva ut minipumpor, chinese lanterns & alla orange ljus med pumpadoft. Huset måste pimpas inför morgondagen! Här ska letas julstjärnor, värmas glögg & bakas julkakor! Återkommer när emergeny fix har avklarats!

Uppdatering: Inga adventsstjärnor kvar på IKEA. Inte i hela Toronto. Jag vet att det är skitlöjligt att bli upprörd över detta, men jag hade så gärna velat ha en eller två lysandes i fönstren. Blev superdeppig - kändes som att luften bara gick ur mig. Så allt annat fix föll också platt. Morgondagen blir alltså som vilken annan söndag som helst. Pip. Jag vill hem... Har suttit & gråtit ledsna tårar i soffan & känner mig väldigt liten & väldigt långt hemifrån.

Happ! Så har jag korrat en timme på mitt manus, in i mitt spreadsheet! Som belöning för denna entimmes sittning så checkade jag in lite på expressen. Megha kommer på middag ikväll & jag behöver lite adventsinspiration i form av recept. Men istället för trevliga små kladdkakor med smak av pepparkaka & "gör din egen glögg" fångade en annan rubrik mitt intresse. Alltså, detta är min stora skräck här i Toronto. Första månaden jag var här var jag en hårsmån från att ta död på en cyklist på precis samma sätt. Det fanns liksom inte i min värld att tänka mig för. Taxin hade stannat, jag hade betalat = då kliver man ut. Så jag öppnade dörren & möts av skrikande däck, svordommar & en total dumförklaring från både tjejen på cykeln & taxigubben. Sällan har jag känt mig så liten & lantlollig som då. Huvva. Bara tanken på hur fel det hade kunnat gått får mig att rysa...

Anyway! Till trevligare saker - det SNÖAR ute just nu! Första riktiga snöfallet! Yey! Nu blir det dusch, röd klänning & te med skum innan jag drar till avdelningen!

Vaknade tidigt idag. Låg ett tag & funderade på om det var lönt att somna om eller inte & kom fram till det senare. Lika bra att starta dagen & försöka vara lite produktiv från scratch. So. Nu har jag ätit frukost, matat MoMo & ,efter att jag förhoppningsvis önskat lite rätt på bloggen så att den publicerar det jag vill..., så ska jag ta itu med ett manuskript som legat & samlat damm sedan sommaren. Undrar ni vart energin till att sitta & skriva manus innan klockan sju på morgonen kommer ifrån? Denna lilla boken. Här snackar vi 150 sidor motivation! Kanske bland det bästa jag någonsin läst. Killen är psykolog & så rolig att jag sitter & fnissar på tunnelbanan på morgonen! & Magnus - du vet hur du DOG av skratt när jag berättade om min "Fail ratio". Paul J. Silvia backar upp mig på den frågan! Det är den typen av OCD som gör att man får saker & ting gjort/kommer någonstanns i livet. Mera spreadsheet åt folket, våga föra protokol över vad du egentligen presterar. Alldeles för många är för slappa mot sigt själv. Statistik tillåter inga lama ursäkter!

Herre. Gud. Idag drog SWEA igång sin seminarieserie i "investment banking". Alltså, ekonomi & hur man ska placera sina pengar som kvinna. Hur man ska få ihop de där "fuck off" pengarna som alla pratar om. Jag som är en finansiell idiot kände väl att det kunde vara läge att förkovra mig lite. Sedan var det ju lite svårt att ducka som styrelsemedlem, men jaja... Anyway. Ut i ingemansland åkte vi, lotsades in i ett flott kontor försett med ett tjänstejon för ytterkläder & utfodring & bänkades tillslut vid ett långbord. Sedan vidtog de två kanske mest bortkastade timmarna i mitt liv. Människan som var ansvarig på kontoret tog nämligen tillfället i akt att prata om sig själv. Hennes uppväxt i Filipinerna, hennes sex syskon (hon var nummer tre i syskonskaran), hur hennes barn inte kan identifiera sig med hennes asiatiska släkt, hur de har mer än tusen vinflaskor i sin källare & att hon åkt på 36 kryssningar. Det tog ALDRIG slut. Först ville jag dö, sedan stängde jag av, sedan började jag fnissa, tillslut frågade jag Maria som jag satt bredvid om hon också ville skjuta sig själv. Efter det orkade jag inte vara duktig & svensk & hålla käft längre utan började ställa frågor & förklara att jag tyckte att vi behövde lite mer fokus. Jag var helt enkelt lite obekväm. Vilket, tillsammas med maten & min fina nya penna, var kvällens enda behållning. Vill jag bli bättre på att sköta min privatekonomi så kommer jag i fortsättningen att se åt andra håll för råd...

Stressade iväg från mitt yogapass idag för att hinna till the Vancouver Mountain Film Festival. Inte speciellt imponerad måste jag erkänna. Rätt kass upplösning på filmerna & programmet var inte heller någon hitt. Så mycket bättre att komma hem & få se denna lilla filmsnutt istället... Katter. Jag tror att de placerats här på jorden för att göra vardagen lite roligare. Lite mer oförutsägbar. :)

Däckade i soffan vid tiosnåret även igårkväll & sedan sov jag som en sten till 7.30. Känner mig som en alldeles ny & fräsch människa. Lite oförstörd med vida tår, glansiga ögon & sömnsöt doft. Sömn kan göra under! So, då är det bara att utnyttja detta då & dra igång med dagen. Var på avdelningen igår & fick inget gjort eftersom jag var så apatiskt trött, så det här känns ca 110% bättre!

Igår halvsomnade jag i soffan redan vid halv tio, så klockan tio var Paul, jag & Mammut nedbäddade. Inte för att Mammut gjort många knop under helgen när vi varit borta, utan för att han var så otroligt gosesugen. :) Känner mig som en ny människa nu på morgonkvisten. Faktum är dock att detta årets julmarknad gick så otroligt mycket smidgare än förra årets, tack godegud för att man lär sig av sina erfarenheter. Både Paul & jag kände oss rätt uppåt när vi körde hem igår & pratade redan om vad som kan förbättras till nästa marknad. Oavsett om jag är in charge i köket eller inte så MÅSTE Paul vara i sälj. Ingen SWEA-tant eller äkta medsläpad man kan sälja ens i närheten så bra av vad Paul kan. Tror på fullaste allvar att vi gått igenom minst fem kilo mer köttbullar bara pga av honom. Bäst är naturligtivs att han tycker att det är roligt. Det hade ju varit lite småjobbigt om han bara stått där i rent nödtvång för att behålla husefriden, det har man ju annars sett rätt många exempel av under helgen...

Nope, nu ska jag dricka en kopp te & börja sätta ihop en poster i photoshop för att promota avdelningens potluck som går av stapeln den 3e December!

Herre. Gud. Vad. Trött. Jag. Är. Dagen har gått bra, vi har gått igenom 72 askar med sallad, 7 kilo ost, ungefär lika mycket skinka & mer lax än jag orkar tänka på. Har i nuläget inte en aning om hur mycket vi sålt för, men jag tror att vi ligger bättre till än förra året. Så, nu sitter jag här i soffan & känner mig mer eller mindre som en grönsak. Är så trött i hela kroppen att jag ser dubbelt & knappt klarar av att knappra ner dessa fattiga rader. Bäst att gå & lägga sig med andra ord. Klockan är snart tio, så det är ju pansio-varning av gigantiska mått här. Men det orkar jag inte bry mig om. Allt jag vet är att min kropp gör ont & än ondare kommer den att göra efter morgondagens pass. Fast imorgon så får jag tillgång till fri glögg vid fyrasnåret då vi stänger ner verksamheten. DET ser jag fram emot. Oki, over and out - bäddsoffan väntar!

Idag är det uberjobb som gäller! SWEA set up inför julmarknaden som går av stapeln imorgon! Första stopp blir att fylla upp HELA bilen med gigantiska kaffeurnor. Men jag är på superbra humör idag, så allt jobb känns bara bra. Först & främst, fick ett bra mail från Vivi imorse (fast alla mail från henne är bra, men dagen blir alltid lite extra tiptop när jag hör från henne). Sedan vägde jag in på 52 kilo & det får jag väl fira med en liten drink ikväll. Målvikt uppnådd! Det som känns så bra är att jag gått från 59 kilo muffintop till 52 kilo & välnärd. Innan jag började ha koll på vad jag stoppar i mig var jag nämligen så grymt låg på allt från järn till kalium & nu... Mina naglar är superstarka, håret lika så - jag känner mig som en trimmad travhäst! Fjällräven Classic guld? No problem!

Måste springa nu, urnor, IKEA-besök, bordbaxande, köksuppställning & ungefär 511 andra saker väntar...

Den ena kräktes på golvet vid 05.37 imorse & den andra kan inte laga sin egen mat - men åh vad jag tycker om dem båda! Igår var de nämligen iväg på ett litet mission. Sandra´s mamma, Mrs B, har ju på sista tiden blivit väldigt dålig & fått flytta in på hem. Det innebar i sin tur att hon blev i det närmaste katatonisk. Har hon en bra dag känner hon igen sina barn, andra inte... En av de saker hon frågar efter när hon har en klar stund är sin gamla katt, så Sandra frågade om inte Mammut kunde komma dit på besök. So, igår dök han & Paul upp på överraskningsbesök. LYCKA! Mrs. B log för första gången sedan hon kom till hemmet, åt två av de havre/chokladkakor jag skickat med & var förvånad över att hon tyckte om dem eftersom hon vanligtvis inte gillar kakor med havre i (väldigt klart ögonblick där, sånt har hon inte kommit ihåg på ett bra tag). Sedan gjorde Mammut en tur på hemmet & väckte liv i varje liten gumma & gubbe han mötte. Vissa av dem var så borta att de trodde att han var en hund, men glada var de i vilket fall. Total succé med andra ord. Vi har ju haft våra duster med Sandra, men det här kändes så bra - tänk att kunna skänka så mycket glädje bara genom att ta med ett litet fluffigt djur! Blir alldeles varm i hjärtat över dem båda, Paul som korsade hela stan tillsammas med Mr. Fluff & tog sig tid att svara på det femtioelfte "What is the dogs name again?"  (mest från samma gamla lilla tant) & Mammut som bara är gos & kel & gullighet förkroppsligad.

Till det senare först - tack mamma för att du skickade mitt nya VISA-kort. Men hur i HELSIKE är det möjligt att det tredje, tredje, kortet i rad har världens fulaste motiv på framsidan?! Jag hade stått ut med vad som helst hellre än samma vidriga bild av Sigrid Hjertén. Anything! Jag vet, dagens i-landsproblem - men jag har ju spenderat mer än fem år av mitt liv åt att hjärtligt avsky allt som den konstnären producerat just pga mina urfula VISA-kort.

Så till något roligare, jag klättrade min första 5.11- rent igårkväll. On sight & helt rent. Det var en grymt skön känsla. Jag är på väg tillbaka, & jag är påväg att bli bättre. Sweet.

Vaknade vid femsnåret eller så av trevande händer över mitt ansikte. Paul var på semester på en annan planet, pratade på om "Cups and half cups, Sweden and..." mummel, mummel, mummel. Försökte viska lite att han pratade i sömnen men det var lönlöst. Han var HELT out. Grejen är att så fort Paul pratar i sömnen så blir jag lite småhispig. Detta beror på att jag en gång vaknade mitt i natten av att mitt innerlår gjorde något så grymt ont. I panik fipplade jag runt med händerna under täcket för att lista ut vad som var fel & hittar Pauls hand där, NYYYYPANDES i skinnet. Så fort det stod klart att min pojkvän var källan till smärtan resulterade det i en knytnäve i bröstet på honom & hysteriska skrik "AAAAHHHH - vad gör du, varför nyps du???!!!" Det visade sig att Paul drömt att han varit tvungen att hjälpa sin pappa med datorsupport. Milan hade varit så irriterande dålig & ofokuserad att Paul tillslut i ren frustration nöp honom för att få honom att skärpa till sig. Bara det då att Milan låg & sov cirka 50 km bort medan mitt lår lägligt befann sig i närheten. Grejen är att jag verkligen kan förstå läget - Paul hjälper sina föräldrar med deras banala datorproblem på en basis av cirka 25% av sin arbetstid & det tar alltid ÅR att förklara allt. Eftersom människan har oceaner av tålamod (jag hade tappat stubinen efter cirka två minuter) måste väl det stackars undermedvetna ventilera på något sätt. Ska bli kul att höra om han minns vad han drömde i natt - tippar på att det var Mammut drömmar. Så kändes det i alla fall när han klappade mitt ansikte. :)

Helgen så här långt har ju varit lite annorlunda. Efter att jag packade ihop i fredags eftermiddag skyndade jag hem & hade skype date med lillebror. Han på ena sidan skärmen med ett glas vin & jag & Paul på andra sidan med vårt. Vi körde på våra favoritkristall glas från 50-talet, Magnus på IKEA pressat dricksglas. :) Massa prat, lite spontandans till ABBA & till & med någon slags gemensam middag lyckades vi pressa in. Efter att vi sagt hejdå drog vi ner på stan för att möta upp ACCs styrelse på en pub - välkomstdrink för Will Gadd. Will visade sig vara en grymt soft människa så kvällen blev betydligt längre & mer alkoholfylld än vad som var tänkt. Så pass att Paul & jag missade tunnelbanan hem & fick stanna över på Christina & Alex soffa. Anyway, ett av kvällens roligaste ögonblick kom när Will insåg att Paul tidigare varit ihop med Sandra. Först blev han helt tyst, sedan kom dommen "DUDE!!! Serious upgrade!". Aha, den får man väl tacka för... :)

ACCs årsmöte hölls sedan igårkväll. Jag var väl inte piggast i stan, utan rätt lidande i sviterna av föregående kväll, men Will föredrag var absolut ett av de bästa jag någonsin hört. Vilken motiverande människa! Sedan var det ju kul att jag vann ett pris i lottdragningen, en väska som jag ska donera till UTRCC så att vi kan kånka runt klättrarprylar. Dessutom fick jag Will Gadd att signera en poster för UTRCCs räkning - så när vi lyckas få ett litet kontorsutrymme för oss själva så har vi en första pryl att smälla upp på väggen!


Will and moi!

Idag ska jag jobba järnet på institutionen så att jag kan känna mig riktigt nöjd med veckan när jag checkar ut kring 5-snåret. Sedan gäller det att trava hem fort som sjutton, för ikväll har jag en väldigt speciell date. Skype & vin date med lillebror! Då ska det avhandlas Fjällräven Classic (listan är FULL!), träning, förändrad adelsstatus & JUL. Dessutom ska det öppnas ett paket med gitarrsträngar & så blir det säkert lite allmänt fniss & lek med liten katt utan leder. App, rätt bra upplägg känner jag där! När skrotkorn väl tacklar av på småtimmarna blir det till att hasta in i bilen & köra down town. Will Gadd is in da T, & Paul med gäst (dvs moi) förväntas dyka upp & ta en öl med honom & alla i ACCs styrelse. Jag ser naturligtvis detta som ett enormt bra läge att promota UTRCC. Det gäller att ta tillfället i akt, fånga dagen & allt det där. Inte sitta & trycka i stugvärmen utan ut & testa gränser!

Otroligt osvensk inledning där, men ÅH så himla bra jag känner mig idag. & det beror inte på att jag fått igenom ett till forskarprojekt, eller yogat i en timme, dragit upp riktlinjerna för ett nytt Teaching Assistant initiativ eller lagat en grym middag. Alla de sakerna var bara ytterligare trevligheter som kände för att falla på plats. Nej, idag känner jag mig som super woman eftersom jag lyckats få igenom en gratis prenumeration av Gripped för UTRCC´s räkning. Inte nog med att vi får en prenumeration helt gratis, vi kommer även att få ex av alla deras tidigare publikationer som en första start på UTRCC´s & UofT´s referens-bibliotek för klättrare. Är inte det grymt häftigt? Jag tycker att det är helt fantastiskt roligt & jag känner mig väldigt stolt. Ahap, då håller vi tummarna för att imorgon blir ÄNNU bättre. Jag har ju flyt nu, så det ska väl gå att ordna! :)

Ni vet hur medelålders tv-gubbar gillar ordet sexigt? De står liksom lutade över någon knallig Lamborghini eller 60-tals Porsche & man ser hur de bara HETSAR & så kommer omdömmet "sexigt". På samma sätt beskriver den tekniktokige sin nya Mac eller Blackberry. Um, jag brukar ju inte svänga mig med det ordet när det kommer till inköp men igår så införskaffade jag mig något där termen verkligen är relevant. Fast med ett stort fett O framför. En sim-mössa. Alltså, så osexigt föremål får man leta efter. Helviti i min lilla låda vad man ser fel... eh vansinnig ful ut så fort den sitter på. Det finns inget som kompenserar. Jag hade kunnat tillbringa en årslön på att fixa till resten av uppenbarelsen, men denna lilla plastkåpa tar död på allt. $17 fick jag dessutom hosta upp för detta preventivmedel av världsklass. Surt. Riktigt, riktigt surt. However, eftersom jag verkligen gillar att simma & tänker göra det två gånger i veckan nu under vintern så har jag inte så mycket val. Klor tar död på hår & mitt skandinaviska fluff är redan lidande nog. Dessutom känns det ju trevligt om jag kan hålla det åtminstonde liiite torrt när vargavintern rasar utanför byggnaden (ja, vi är ju inte där än - men den dagen kommer). So. Två gånger i veckan, cirkus en timme åt gången, får jag helt enkelt se ut som om jag har klätt in huvudet i en teflonkondom.

Lunch med Victoria & Elsa igår. Jättetrevligt som vanligt, men vad som var så häftigt är att både jag & Victoria tyckte att det lät som om Elsa sa mitt namn. Under lunchen satt hon & pekade ömsom på Victoria & ömsom på mig & så sa vi våra namn, med det var inte så att vi satt & nötte & bara "IDA, IDA, IDA, IIIIIDDDDAAAAAA!!!!". Nope, istället hände det i en av de stunder då vi fokuserade på vår diskussion + maten, dvs "ignorerade" Elsa. Så ser jag ett litet pekfinger i ögonvrån som riktas mot Victoria & så ett litet "mammmma" & sekunden senare "Iiiida" & pek mot mig. Detta resulterade i absolut 100% gensvar från både mig & Victoria samt en debatt om vi verkligen hört rätt eller inte. Men vi tyckte ju att hon sa det båda två & hon sa det medan hon pekade på mig. Då måste det väl vara så, eller? Ifall att hon verkligen sa det så är det tokhäftigt tycker jag. Speciellt som hon inte sagt pappa ännu... Victoria funderar på att mörka händelsen för Fredrik. :)

Så till nästa år har vi ju lärt oss, inte lönt att låta pumporna stå ute en vecka extra bara för att de är så fina. Nope. För så for Halloween är över så är det tydligen laglig jakt på pumpa. Så här såg vår gata ut när vi skule rulla iväg på upptåg igår...

Vilka människor GÖR något sånt här mot en stackars liten kattpumpa?! Paul gav den lilla nosen samt dess olycksbröder en värdig begravning med hjälp av en snöskyffel (antar att det i alla fall är positivt att vi hittat ett annat användningsområde för detta redskap...) & en svart sopsäck.

Känner mig helt lilla huset på prärien idag. Här ska bakas kakor, storhandlas, veckoplaneras, gå på The Royal Agricultural Fair & titta på hästar (ie. drömma om den dagen jag kan ha ett litet hus med katt & hund & horsie!). Dessutom ska jag dra igång projekt KREATIV & sätta ihop en stor tavla om svensk mat inför julmarknaden. Målet är att förklara koncept som "lussebullar" & "gravlaxsås" på ett pedagogiskt/lättfattligt sätt för lokalbefolkningen. What else... jo & så ska jag laga riktig söndagsstek med alla tillbehör som jag kan komma på, dricka lite pumpaöl medan jag städar huset & så kanske, kanske, testa en eggnog latte på Starbucks.

Uppdatering: Vi sparade The Royal Fair till nästa helg & fokuserade på huset istället. Liiite pågrund av att jag för den umptifjärde gången i ordningen lyckades klogga igen avloppet till 0% genomförsel av vatten... Måste jobba på att försöka bli lite bättre på att undvika det i fortsättningen. I vilket fall var det himla skönt att vara hemma, huset är renare än någon av oss kan minnas & Paul har en jätteladdning "Ginger and butterscotch" kakor att arbeta sig igenom. Det samma gäller för vår stek, snacka om att tvinga sig att slita sig igenom eländet... Inte nöjd med resultatet, så nu är mitt nya projekt att lära mig att laga stek som inte är älgkött.

Den här lördagen kunde inte ha börjat bättre! Fick ett jättefint mail från Dave Smart, grundaren av Gripped! Han tycker att det är helt fantastiskt roligt att någon startat en klättrarklubb på UofT & erbjuder sin hjälp - så stort! Nu ska Paul & jag fira med var sin chai på vägen till St. Lawrence market (mission köpa söndagsstek). Eftersom jag känner mig superglad & generös bjuder jag också på en liten inblick i vår vardag...

Mammut in Action!

Mammut har alltså ett litet kärleksförhållande till Baby Dolly för er som undrar vad sjutton han egentligen håller på med. :)

Idag är det mammas födelsedag! Tusen grattiskramar! Mamma. Jag önskar så att jag kunde vara hemma idag. Laga god middag till dig, dricka ett glas vin & mysa med ljus, kattkompaniet & alla er där hemma! Jag tycker att du är helt fantastisk mamma & efter sommarens bedrift känns det lite som om du är "superwoman". Är så lycklig för att vi upplevde Kebnekaise tillsammans - nu tar vi Halti sommaren 2011, eller hur?


Men mamma, denna gången lovar jag dig att vi inte lämnar base camp utan att du har ordentligt med vatten med dig! Jag ser på denna bilden & får en liten klump i halsen när jag tänker på att du gjorde alla 12 timmar med den där lilla petflaskan... Nästa gång tar vi bättre hand om varandra, hela gänget. Tummis?

Vår lilla klubb tuffar på frammåt. Vi lyckades fördubbla antalet betalande medlemmar igår. Från fem till tio. :) Jaja, allt måste ju börja från noll. Nu gäller det alltså att mata aktiviteter de kommande månaderna så att våra medlemmar faktiskt känner att de får ut något av den hutlösa summan (10 dollar...) som de betalt för medlemskapet. Vad som är skönt är att ett par personer vill vara med i styrelsen. Det kommer ju att underlätta lite. I nuläget har vi ju bara tre personer på fem poster & det är kanske inte helt optimalt. Eftersom bara två av dessa tre personer, dvs Becky & jag, kunde komma på gårdagens möte så fick vi båda vara något av multitrollkonstnärer. Från att leka flyttgubbar & bära ner en enorm white board till puben (för vår power point presentation), till att vara servitris (av någon anledning fick vi ingen hjälp med den första omgången öl, kanna + 5 glas, vilket resulterade i en enorm uppvisning i balans från min sida) samt teknisk support (koppla upp projektorer till Mac´s). Ja & mitt i allt detta så gällde det ju att vara trevlig, köra igenom klubb-presentationen & försöka notera allt som sas av våra nya medlemmar.

Men jag hade kul! För det känns som att detta kommer att gå vägen, som att UTRCC kommer att finnas kvar på UofT´s campus om trettio år & ha ett litet kontor där Becky & jag tittar ner från väggen från gulnande fotografier. Så, det är det vi får kämpa för - att så ett litet frö som lämnar ett avtryck som inte suddas ut alltför snart.

STOR dag idag! UTRCC har sin första pubkväll. För alla som inte håller på med klättring får jag kanske förtydliga saker & ting här. Att dricka lite öl efter att man har klättrat är en stor del av kulturen. Det är då man kan varva ner efter alla adrenalinkickar, vara lite flamsig, skratta åt sin skrämselhicka & planera nya stordåd. UTRCC har än så länge bara setts för att klättra men nu tar vi alltså steget till puben & det innebär att saker & ting faktiskt kommer att börja hända på riktigt. Bollen kommer att börja rulla så smått. Vi behöver input från våra medlemmar & det funkar det inte att få på gymmet. Där är alla för upptagna med att klättra, nu däremot har de möjligheten att påverka. Becky & jag tänker stort - resor till Red Rocks & ett eget gym på campus. Det sistnämda hade varit drömmen. Tänk så fantastiskt att bara packa ihop sina grejer efter en seg föreläsning där mina studenter sitter & glor som små gökungar i väntan på information som är tillräckligt basal för att ta till sig... Bara kasta upp selen på ryggen, trava en 100 meter eller så & sedan få utlopp för all uppdämd energi. Lyx. Ren & skär lyx.

Idag syndade jag... Kände verkligen inte för att vara duktig & tillverka matpacke eller äta tonfisk för den delen heller. Så jag beslutade mig för att ge mig själv en liten fett & sockerkick signerad Starbucks. Så det blev chai & spenatwrap till lunch & det var gott & jag förtjänade det. Punkt. Allra bäst var dock att min chai kom i en julkopp. Årets första. Så fint. :)

I vilket fall, ändamålet helgar medlen så då får Paul & jag naturligtvis stödja svampodlaren! Plus, hur mycket roligare är det inte att köpa svamp i ROSA förpackning? Bara smaka på det: ROSA. PLAST. FÖRPACKNING... Uum, mycket roligare än så blir det helt enkelt inte vissa måndagar. Inte denna måndagen dock. Sov så skackigt i natt att jag beslutade mig för att ta en dag hemma & den blev faktiskt grymt trevlig för att vara en måndag. Det började ju inte helt fel med att vi äntligen kom upp på Fjällrävens startlista (17197, 17198 & 17199) & fortsatte sedan med enormt efterlängtad konversation med bror. Så den rosa svampen är lite av grädden på moset/splendat i chaien/kanelen på de ugnsbakade päronen denna dagen. Helt seriöst, jepp jepp.

Fast trots våra ansträngningar så kom kvällen aldrig längre än till fördrink hos Megha. En väldigt lång fördrink... till halv två räckte den & sedan var det liksom kört på att gå ut. Vilket kanske var lika bra. För Megha som var utklädd till tyska kunde bara matcha sin outfit med UGGs pga den kluvna stortån & hennes kompis BK hade bara på sig skjorta, kalsonger & sockor eftersom han var Tom Cruise. Den kombon kanske kan fungera om man firar Halloween på Hawaii, men här blir det lätt lite kallt. So. All in all. Vi var rätt nöjda med kvällen som den blev. Dagen efter blev det lite mer stillsamt. Lite pumpakarv & julfix. Tre pumpor körde vi på detta året.

En för Paul...

En för mig...

& så en för Mammut. Klart att lillkissen ska ha sin egen pumpa!