MsBree

Sisådär, nu ligger Pauls föräldrars hus uppe till försäljning & vi kan alla pusta ut lite! Det här har ju verkligen varit en process att ARBETA sig igenom - men jag känner att jag personligen har lärt mig en hel massa när det kommer till house staging. Inte för att vi funderar på att sälja vårt hus (just nu känns det som om vi kommer att bo här forever), men i fall att jag någon gång skulle piffa för försäljning så känner jag att jag har ett par saker att fixa. Först & främst, jag har en tendens att putta alla möbler upp mot väggarna... Men efter den här upplevelsen känner jag att jag måste jobba lite på att skapa lite space mellan möblerna & väggen. Tror projekt nummer ett får bli att skapa ett "dining space" med lite mer rymd. Sen måste jag jobba på mina "bedding skills". Är så himla kass på att bädda sängen överlag & när jag väl gör det är det med minimal finess - två kuddar, slätt täcke, no more. Tänker att jag kanske kan börja med att investera i ett överkast, så får jag se om orken räcker till att lägga till ett par extra kuddar. För alltså, jag tycker att nordamerikanska kuddfyllda sängar ser SÅ mysiga ut - men vad gör man med alla kuddar när man väl ska lägga sig för natten? Känns så himla meckigt att flytta runt 5 onödiga kuddar varje kväll... Um, & så måste jag jobba på att rensa vår diskbänk från onödigt bråte. I nuläget känns det som om varje kvadratcentimeter är belamrad med prylar - tror att jag får sätta som mål att ha det utrensat innan vi lyfter mot Sverige!

Okay, idag klockan 1 kommer fotografen som ska fixa alla kort på Pauls föräldrars hus & det ska bli så SKÖNT att ha det här projektet avklarat. De senaste dagarna har nämligen varit helt vansinniga. Jobbade 14 timmar i onsdags & 12 timmar igår, så idag värker kroppen & jag är helt slut i huvudet. Stackars Tor har gått runt på youtube & chokladkaksmutor - så idag ska vi bara hänga med varandra här hemma, kramas & baka muffins.

 

Men alltså... vi måste prata lite om det här med att kasta vs spara saker. Jag brukade ha så svårt att kasta saker när jag växte upp/som ung vuxen. Allt var "viktigt" & jag kunde motivera varför jag behöll typ varje vykort jag någonsin fått. Sen flyttade jag till Kanada med hela mitt liv i två resväskor & det var en så himla frigörande upplevelse: för första gången upplevde jag en känsla av att saker tynger ner en & en frihet i att inte sitta på fem olika typer av serviser. Idag har jag ju betydligt fler saker än vad som ryms i två väskor, men jag försöker att tänka till om jag behöver något eller inte & jag rensar även kontinuerligt. Paul är däremot helt hopplös & efter att ha tillbringat de senaste dagarna hos hans föräldrar förstår jag varför. Har man växt upp med föräldrar som håller fast vid ALLT har man ju aldrig lärt sig att rensa. Så, nu måste det bli ändring på våra rutiner här hemma. Paul måste ta tag i gammalt bråte & inte bara köra ner det i källaren på obestämd tid. Dels för att jag vill ha ett hem med funktionella prylar som vi alla tycker om, men även för att jag känner att vi från tidig ålder måste lära Tor att det är OK att inte spara på precis allt. För kontrasten mellan ett hem där man kontinuerligt städar & rensar är verkligen milsvid till vad vi har haft att göra med de senaste dagarna. Nu har jag inget förefoto, men när jag började rensa på Pauls mammas kontor i onsdags var det fyllt till brädden med prylar. Alltså, det var så mycket saker där inne att Pauls syster utropade "Oj, finns det ett fönster i hörnet?!" när hon kom in där igår eftermiddag:

Jag har glömt att rapportera kring flyttkaoset - alltså vilket mastodontprojekt. ALLT måste vara klart till på onsdag, så Paul tog en flexdag i fredags & så åkte vi upp & arbetade ihjäl oss fram till klockan 6 igår. Jag har städat endel men mestadels fokuserat på att spackla & måla om trötta väggar. Hitintills har jag hunnit tackla följande:

 

- Spackat & målat två lager färg i halva köket (köket har en avdelare i mitten, så hinner jag inte andra halvan så fungerar det, men jag hoppas få till hela köket innan deadline)

- Målat ett lager färg på alla dörrkarmar & golvlister i köket

- Målat alla lister i hallen + ett lager grundfärg på väggarna

- Målat om hela badrummet som ligger i anknytning till Pauls föräldrars sovrum. Hann också spackla en massa hål, måla fönsterkarmen samt spraymåla deras off-gula badrumsspegel i silver

 

... & that is it tror jag. Har i ärlighetens namn varit så trött idag att jag fortfarande inte tänker helt klart. Hjärnan är trött & kroppen är ännu tröttare. Armarna är värst, de värker som efter världens träningspass. Hoppas att det ska kännas bättre imorgon, för klockan 5 på eftermiddagen rullar den första flyttbilen in här i Guelph med destination förrådsutrymmet. Tanken är att Paul & jag ska hålla i hela avlastningsproceduren & sen när det är klart åker vi upp igen & fortsätter jobba tills vi inte orkar stå på benen igen. Tisdag jobbar Paul, så då får jag försöka jobba samt underhålla Tor samtidigt - men jag hoppas få klart hallen samt kaaanske måla en fondvägg i Pauls föräldrars sovrum. I nuläget är det en orgie i olika mörkblå nyanser, så jag tänker att en vit fondvägg hade lättat upp lite...

Häromdagen skrev bästa Jo,

 

"Jag tänkte också på att ev olycka sällan kommer ensamt men nu känner jag att universum har tagit i lite väl mycket"

 

& det kändes verkligen så - som om jag plötsligt höll på att drunkna i ett hav av kriser. Den senaste veckan har varit så oerhört tung att det varit kämpigt att fungera. Men idag hände något som känns... men som om det måste finnas en kraft där ute som håller en hand kring mig mitt i stormen. För när Cristin som fick mina hattar stod & väntade på tåget in till Toronto & marschen där fick hon syn på en ung tjej som kom gående längsmed perongen med sin pappa. De pratade om marschen & pappan ville att hon skulle komma med tillbaka hem för att hon inte hade tillräckligt mycket varma kläder på sig. Cristin, vars dotter som skulle ha min andra hatt valt att stanna hemma, ropade då till dem att hon hade en extra pussy hat i fall att det skulle hjälpa. Både pappan & dottern blev jätteglada, han för värmens skull & hon för att hon skulle få en pussy hat till tåget... & vet ni, den här unga tjejen som fick min mössa av en ren slump heter Astrid - precis som farmor. Vad är oddsen på det? Speciellt som i princip alla jag känner bara tänker på farmor som "farmor" eller "grandma". Enda anledningen till att Cristin (som jag känner väldigt löst) visste farmors namn är för att hon (efter att jag erbjudit henne hattarna) frågade om jag kunde ge henne en lista med skandinaviska namn eftersom de ska ha en liten tjej i mars.

 

I september har jag bott här i 10 år & jag har aldrig under hela min tid här stött på en kanadensiska med namnet Astrid - så det här känns inte som om det var ett random sammanträffande, det här känns som om det var med mening för att ge mig en liten ljusglimt - en kram - under en väldigt svår period & för det är jag oändligt tacksam!

Ni som läst bloggen ett tag vet ju hur hårt det tog mig att Donald Trump blev vald till USAs president. Det jag varit livrädd för ända sedan han annonserade sin kandidatur blev plötsligt verklighet - en mardröm på så många olika plan. I ungefär en vecka efter det att han vann hade jag sömnsvårigheter, låg vaken & oroade ihjäl mig för de kommande fyra åren. Sen bjöd en vän in mig till Pant Suit Nation, en gigantisk Facebook grupp där människor från när & fjärran & olika platser i livet delar med sig av sina livserfarenheter, förhoppningar, rädslor & tankar kring racism, diskriminering, imigration, klimatfrågor & mycket mycket mer. Det blev lite av en livboj i den känslomässiga Trump tumulten & det var där jag först hörde talas om projekt "Pussy Hat". Idag, den 21a januari, annordnas nämligen en gigantisk protestmarsch i Washington (& även i 600 andra städer i 57 olika länder) mot Trump & för att synas ordentligt har arrangörerna bett folk att bära "Pussy Hats". Dessvärre missade jag deadlinen att skicka mina två hattar till Washington, men de kommer att bäras av en god vän & hennes dotter när de deltar i Torontos systermarsch.

Hörni, tack för all respons på förra inlägget - det värmer verkligen! Överlag har jag fått så mycket kärlek de sista 24 timmarna att hjärtat inte riktigt vet vad det ska göra med sig i nuläget. För dels värker det ju något helt otroligt över att mina fina, fina, farmor är så väldigt sjuk - men samtidigt svämmar det över efter alla kramar, små burkar med musli som har lämnats på vår trapp, tekoppar som har kokats & stuckits i mina händer & alla, alla erbjudanden om att hjälpa till med katter, Tor & höns (hönsen är klart populärast, ALLA vill ta hand om dem).

 

I nuläget har vi fått till en passansökan som ska vara klar på en vecka, så det känns bra att vi inte behöver vänta 10 arbetsdagar & så har Paul fått klartecken på att ta ledigt från jobbet. Inga biljetter bokade än, men jag hoppas ha det klart senast till början på nästa vecka. Vi pratar också mycket med Tor om att vi ska åka flyg & se Momo, Jojo & baby katt (mina föräldrars pyttiga 13åriga birma som Tor tror är en kattunge) så han är pepp på det & har redan börjat packa sin Greta Gris väska. Tydligen har han fattat att vi ska till Sverige, för det enda han packar är vantar & mössor...

 

& det är väl ungefär där landet ligger i nuläget. En mix av att vara himla tacksam för alla ni fina där ute som tar er tid att skicka en hälsning, heart broken över farmor & så en ständigt växande dos flygångest på det...

Hej gänget... Det har inte varit någon bra dag. Jag fick sämsta tänkbara nyheter från Sverige & har spenderat merparten av dagen med att gråta samt försöka rodda upp en resa hem på snabbast möjligast tid. Halvvägs igenom processen att boka flygbiljetter kom jag dock på att Tor inte har något pass, så jag avslutade tack & lov innan jag hann boka något & så åkte vi iväg & tog passfoton.

 

Som det ser ut nu får vi Tors pass om 10 dagar, så vi åker någon gång i början av februari. Paul på två veckor & Tor & jag på obestämd tid. Hur Paul ska klara sig utan sin dagliga Tordos vet jag inte i nuläget, inte heller vem som ska ta hand om katter & höns, allt är liksom uppe i luften just nu - men jag antar att vi tar oss igenom det på något sätt.

 

Men vi kan väl avsluta med något som är alldeles, alldeles, säkert - fuck cancer.

Tor är just nu inne i en period där han vill lära sig mer ord. Det märks på hur han härmar nästan allt vi säger, hur noga han lyssnar på sina filmer & så pekar han också på typ allt & vill att vi ska berätta vad det är. Häromdagen var vi på toaletten tillsammans (hej egentid...) & Tor pekade på mig när jag satt & kissade "Mamma snopp!". "Nja" sa jag & försökte vinna lite tid medan jag funderade på vad jag skulle svara, "Mammas fifi". Här hade ju barnet kunnat säga "fifi" en gång & släppt det, men icket. Fifi är numera Tors favoritord. Allra helst som enda ord i en never ending ljudslinga till "Blinka lilla stjärna där"...

Herregud vilken dag, jag är HELT MATT. Bilade till Pauls föräldrar imorse & jobbade sedan i princip hela dagen. Sorterade, bar, packade, peppade på att slänga/ge bort &... allt vi fick gjort var att vi rensade ur EN garderob. De har så otroligt mycket saker att jag liksom inte vet vart jag ska ta vägen. Det jobbigaste är ändå att de i nuläget inte riktigt verkar kapabla att ta in vilket jättejobb det här är. Som ett exempel, vi behövde motsvarande två förrådsutrymmen för att tömma vårt hus i Toronto, ett hus som kanske var 1/3 av hur stort deras hus är & med en bråkdel av mängden saker. Ändå är de bombsäkra på att de kan klara sig på ett förrådsutrymme & en liten container. Jag blir så där stressad över det här resonemanget att jag börjar vifta med händerna i luften när jag förklarar saker & nu ikväll har jag druckit hostmedicin för att kunna somna. Vet att jag i annat fall kommer att tillbringa hela natten med att ligga & pinteresta "house staging" uppslag... Gode gud, ge mig styrka, vin, en jättecontainer & unlimited barnvakt så att vi kommer någon vart med det här monsterprojektet!

Så, nu har Pauls föräldrar ÄNTLIGEN sett huset de köpt. När man är den som tipsat om ett hus, & är den enda som gått husesyn innan alla kontrakt är påskrivna, så kan jag meddela att det känns rätt nervöst att stå & ta emot på uppfarten när svärföräldrarna bilar in för att titta på sitt nya hem. Men tacka gud i himlen, huset fick godkänt på alla punkter! PUST. När vi väl kollat in varenda kvadratcentimeter åkte vi vidare till deras andra nyförvärv här i Guelph - deras lagerlokal. Sen var tanken att vi alla skulle åka ut till flygplatsen för lunch, men vi var tvugna att vänta in Pauls syster med familj som var sena & när de väl dök upp hade Tor somnat. Så alla andra åkte & åt brunch medan Paul & jag fick nöja oss med äggröra här hemma. Det kändes väl inte direkt jättefestligt, så ett tag där var humöret rätt lågt. 

När alla ramlade in innanför dörren vände det dock snabbt för Tor vaknade av Lous lilla röst & blev bara så otorligt glad över att få se sin lilla kusin igen. Eftersom de två ihop är en pågående sötchock som liksom totalt golvar en går det inte att inte bli på gott humör när man ser dem. Sen var det ju inte helt fel att vi körde sent julfirande - Tor fick världens sötaste lilla gunga från Uruguay & så fick vi alla biljetter till Ripleys Akvarium i Toronto & det ska bli så SJUKT roligt att ta Tor & Lou dit. Längtar, längtar! Men först måste vi klara av Pauls föräldrars flytt - åker upp dit imorgon för packmaraton...

Jag skickade ju in mina sista inlämningsuppgifter till Engelska A1 i tisdags & eftersom A2 inte börjar förrän om cirka två veckor lät jag så här:

 

"LEEEDIG! Åh jag är ledig! Jag ska göra så mycket roooligt!" & så såg jag framför mig oceaner av tid att lägga på muffinsbak, tecknande, virkande & ihopknåpande av alla Sverige paket som jag har på min to-do lista.

 

Det här härligt euroforiska stadiet höll i sig i cirka 20 timmar, för igår eftermiddag ringde Pauls föräldrar & släpte världens panikbomb. De måste sälja sitt gamla hus innan slutet på månaden eftersom banken backat på deras övergångslån.. jag inser ju att house staging för att sälja huset inte riktigt är samma femma som att tömma hela huset - men den här uppgiften är ändå monumental. Det är inte det att de inte har ett fint hus, men mängden prylar är liksom... men typ lite hela vägen upp till taket... Eftersom Pauls föräldrar inte heller är i tipp topp form i nuläget finns det liksom inte att de kan fixa det själva. Så nu ska vi bila upp dit ikväll & så ska jag spendera morgondagen med att packa som ett litet hjon. Alltså, jag blev så stressad att jag låg uppe till halv tre på natten & svettades över HUUUR vi ska få ihop det hela & gjorde upp deals med mig själv om att vi måste bli mer som min farmor & rensa, rensa, rensa kontinuerligt så att vi aldrig behöver gå igenom 40 år av ihopsamlat papper & pryttel...

Hallå igen! Har haft ett par hysteriska dagar, så jag har liksom knappt hunnit med annat än att släcka bränder så bloggen fick dessvärre lida lite. Men - nu har vi klarat av följande & livet kan återgå till det normala:

 

1) Sista två uppgifterna i min engelskakurs är inskickade - halleluja! Nu måste de ju rättas, men det känns så skönt att ha det gjort. Tor har varit som ett PLÅSTER den senaste veckan så att jag fick ihop två vettiga projekt känns lite som om jag hade ansökt & blivit antagen till NASA...

2) Vi har haft Sandra (en av Tors tre gudmödrar) på tredagarsvisit. Jag var väl kanske inte världens bästa värdinna pga punkt nummer ett. Men maten stod på bordet varje kväll & jag stack en öl i näven på henne med jämna mellanrum så jag tror att hon åkte hem nöjd (hon var i alla fall väldigt glad för min teckning!).

3) & så har Pauls föräldrar köpt HUS här i Guelph. Helt vansinnigt egentligen - vi hittade nämligen ett litet drömhus som de ville titta på, men så fick de influensan. Tänkte "Jaha... bara att leta vidare då", men så bad de oss åka & titta på det & när vi berättade hur perfekt det var lämnade de ett bud & BOM - husägare. Mäklaren som vi träffade idag å deras vägnar sa att det var det första "osedda" hus han sålt under hela sin nioåriga karriär. Anyway, som alla vet så är husköp en himla massa hattande hit & dit med papper & checkar & jadidadi, så det har tagit sin lilla tid.

4) & mitt i allt detta bestämde jag mig ostrategiskt nog att försöka påta lite i mina bankaffärer i Sverige & ni som läst bloggen ett tag vet ju hur det brukar sluta - skjuuut mig & BRING THE WINE!!!

 

Tor har förövrigt haft den ena riktiga skitdagen efter den andra, så vi tänkte att vi toppar det hela med att åka & ge honom en spruta imorgon. Hoppas att han ska tycka att det är så generalvidrigt att han blir lite mer positivt inställd till livet i övrigt efteråt. I annat fall kan det hända att jag måste börja knapra lite psykofarmaka.

Eftersom vi nästan aldrig är på samma ställe under julen skjuter vi alltid på Pauls familjs julfirande tills alla är tillbaka. Vissa år har det inte blivit av förrän i februari, men i år kunde vi enas om ett tidigare datum så på lördag kör vi det sista julrycket. De flesta av oss vill inte ha mer prylar, så jag har försökt tänka till lite kring julklapparna & inte bara älga iväg & köpa massa pryttel. Till Tors kusin köpte jag tex en hel låda med kläder en storlek upp så att de har lite i reserv när hon vuxit ur sin nuvarande storlek. Jag vet att åtmintone jag älskar att ha ett litet lager av större storlekar - känns så ofta som Tor helt plötsligt växt ut ALLT på samma gång & då är det perfekt att inte behöva rusa ut & köpa en helt ny garderob på en & samma gång.

Vi tog en tur med boben idag igen - kändes liksom tvunget när det var det första Tor frågade om när han vaknade på morgonen (never mind att Paul inte var hemma för första gången på mer än en vecka...). Tor envisades med att hans panda skulle följa med. Motivationen löd enligt följande "Björn black white, bob black white" & det var ju svårt att argumentera emot det...

Jag känner mig lite ambivalent till det här inlägget, tycker inte riktigt om att ge en massa nyårslöften men i år känner jag att jag har ett gäng mål som jag verkligen vill/behöver jobba mot så då känns det som om jag binder mig lite mer vid dem genom att sätta dem i ord. So, here it goes:

 

1. Komma i bättre form. Det här handlar inte om vikt, för jag är ju inte direkt tjock, men jag har noll muskelstyrka, blir lätt trött & får väldigt snabbt ont i ryggen. I nuläget är planen att börja träna yoga en gång i veckan, lägga till ett par träningspass här hemma & komma ut på promenad även när det vädret är risigt (jag blir väldigt ofta lat vid tanken på att kämpa på Tor en massa ytterkläder & så stannar vi inne hela dagen).

2. Fortsätta med mina engelska kurser. Har två inlämningsuppgifter kvar, sen är jag klar med engelska A1 & kan fortsätta med A2 under våren. Till hösten är planen att fortsätta med B1. Ser fram emot det så mycket, är ju lite av en junkie på att ständigt lära mig nya saker & nu känns det som om jag äntligen kommit ut ur ett intellektuellt ide!

3. Lära mig mer om höns. Okey… det här är lite crazy, men jag vill kläcka ut en kull kycklingar till våren & då känns det som om jag måste lära mig en massa mer innan jag vågar ta på mig den uppgiften. Mardrömmen är ju att jag klantat mig & de alla hade dött… Så, mer kycklingplugg!

4. Mer vegetariskt här hemma. Vi var rätt duktiga 2015 på att äta vegetariskt, men sen vet jag inte riktigt vad som hände 2016 & speciellt under hösten… Kanske att jag måste tänka till lite extra om vi ska äta vegetariskt & jag inte riktigt hann med pga att jag började plugga igen? Så, måste prioritera detta det här året & ge det lite tid!

5. Jobba på ekonomin. Jag har vuxit upp med rätt noll budget-tänk, så jag måste anstränga mig på den här biten & bli bättre. Känner att vi gjorde det rätt bra med huslånet & så förra året, vi fick ner det med 11%, så målet är att vi ska komma in kring 10% det här året. Anledningen till att jag inte sätter målet högre är pga punkt nummer 6…

6. Resa lite. Alltså, vi har inte rest någonstans sen 2013. Har ju suttit fast här utan resetillstånd, men nu har jag mina papper så till sommaren åker vi till Sverige. Hade också velat fira mitt 10-årsjubileum här i Kanada med en resa inom landet. Finns ju så otroligt mycket att se här & jag har liksom bara snurrat runt i en liten fläck kring Toronto & Ottawa, måste bli ändring på det!

7. Jobba på min flygfobi. Med det sagt, jag MÅSTE ta tag i min flygfobi. Eftersom jag inte suttit i ett flyplan på tre år har jag så mycket uppdämda känslor kring det här att jag får ett tryck över bröstet bara av tanken på en flygkabin. Måste hitta något sätt att hantera detta som inte involverar alkohol eller lugnande piller - måste ju kunna fungera som mamma!

8. Expandera trädgården. Förra året byggde vi klart ungefär hälften av vår trädgård, så jag vill få in den andra halvan den här våren. Vill odla mycket mer bär det här året & så ska jag plantera mer grönsaker som hönsen gillar. Framförallt kål. Tycker ju att det SUGER personligen, men hade varit så bra att ha ett litet vinterförråd för dem. Åh, & så måste jag få in MASSA mer rabarber så att jag kan göra sjuka mängder med rabarber & rosmarinsylt. 

9. Mer tid med Paul. Känner att vi måste jobba på det här med att lägga ifrån oss telefoner & datorer på kvällarna. Blir lätt att vi sitter i soffan med var sin skärm från det att Tor somnar till dess att vi går & lägger oss. Känns som ett klassiskt nutidsproblem…

10. Ta körkort. Nu när jag har PR-status så kan jag börja jobba mot ett kanadensiskt körkort. Planen är att börja plugga för det första provet under sommaren då jag har ledigt från engelskan. Sen går processen inte lika snabbt här i Kanada som hemma, det tar i regel 2 år innan man har fulla rättigheter. Målet för 2017 blir därför att få min G1 behörighet & övningsköra, övningsköra, övningsköra...

11. Sluta amma. Åh… vad jag längtar efter detta! Nu har vi i alla fall kommit ifrån nattammandet, så jag känner att vi är på väg åt rätt håll! Måste bara stålsätta mig inför en massa gråt…

12. Bli bättre på att lära Tor svenska. Nu när Paul varit hemma hela julen kommer jag på mig själv med att prata mer engelska än svenska med Tor – DÅLIGT. Måste, måste, bli bättre på detta i år. Sen måste jag också ta Youtube-fighten med honom & tvinga honom att titta på enbart svenska program. Vi gjorde nämligen det gigantiska taktiska misstaget att låta honom börja se engelska program så nu vrålar han ”PEPPA PIIIIG” varje gång jag försöker visa Greta Gris…

Jag tänker att jag uppdaterar i början på varje månad hur det går, så att jag förhoppningsvis känner lite press på mig att leverera!

Strålande sol & kring nollan idag, så det kändes som en perfekt dag för Tors första bobtur. Sånt här kan ju bli lite hitt eller miss när de är så pass små, men vi hade tur & Tor bara tokälskade det!

Pauls kollegas lilla son Ian fyllde 2-år idag, så vi åkte till lekland & lekte slut på oss själva. Det var lite roligt för Ians mamma är mexicanska & i princip alla som var där var också från Mexico, så det blev en hel massa improvision när det kom till att sjunga med i födelsedags- & pinjatasånger. Det gick väl något så där för mig som ändå läst 6 år spanska, men Paul var HELT lost. I vilket fall, Tor hade SÅ roligt & när det dessutom bjöds på pizza till lunch var lyckan fullkomlig!