MsBree

Vissa dagar känner jag verkligen inte för att något alls, all mat måste kämpas ner, andra dagar hade jag velat vara ett lejon på Serengetis slätter - så att jag hade kunnat äta en hel gnu till middag. Lite så var det idag. Jag bara "KÖTT, KÖTT, MERA KÖTT". Så jag snurrade in på Loblaws, lika hungrig som vampyrerna i Twilight, med ett mål i sikte - gris med ben. Vilket jag först inte hittade i kyldisken, något som nästan resulterade i ett synbart utbrott. Fläskkarée utan ben fanns det minsan i överflöd, liksom fläskfilé, men de alternativen var total ointressanta. Ungefär lika intressanta i middagssammanhang som toapapper. Tillslut hittade jag en bit med ben undanskymd i en vrå & det är det närmsta jag varit att någonsin krama en bit vacuumpackat kött. Ja, jag inser ju när jag skriver detta att det låter helt vansinnigt, men jag tänker att det helt enkelt måste ha varit något i benet jag ville ha. Typ som den gravida kvinna jag en gång hörde talas om som fick som craving att slicka på smutsiga bilar... låter ju oerhört kontraproduktivt ur en hälsomässig aspekt, men jag gissar att hon helt enkelt saknade någon typ av mineral som hon fick i sig genom bilslickandet. I vilket fall... jag fick min gris till middag - lycka!

Ibland är Paul & jag ute i god tid med saker & ting - inte jättegod tid, men så där så att saker & ting ändå går ihop utan allt för mycket trollande med knäna. I veckan trodde jag att vi prickat in just ett sånt här magiskt litet ögonblick. Redan förra söndagen insåg jag nämligen att jag skulle DÖ om jag inte fick gravlax till middag på påsken. För att det skulle kunna bli en realitet var vi alltså tvungen att få tag på fin lax från St. Lawrence Market, som är stängd på måndagar. Följaktligen skickades Paul dit på tidagen efter jobbet & kom hem med en jätteklamp lax som jag genast förpassade in i frysen (farmor säger att laxen måste frysas i tre dagar & jag gör som farmor säger). Sen följde ett par dagars ivrigt väntande tills i torsdagskväll då gravlaxförberedelserna skulle dra igång - jag skriver skulle, för projektet föll på att Paul bett fiskmånglarna att skära bort allt skinn från laxbiten... Mindre bra köksögonblick. I vilket fall, det gick ju inte att bara deppa ihop & skita i det hela, jag hade ju som sagt dött då, så reservplan var tvungen att tänkas ut & igår rattade vi ut till IKEA & köpte på oss 100g lax av Herr Kamprand (aka snålgubben: hundra gram/alltså tre skivor för 30 kronor). När vi stod där fick jag syn på en radda påsar med frysta räkor med skal. Ingen märkvärdighet hemma i Sverige, men här... jag kunde bara inte lämna utan en påse. Stunt i att Paul tycker att räkor är hemska, leve påskräkfrossa för Ida - så det blev det!

Igår var jag så himla krasslig att det kändes som den längsta långfredagen i hela mitt liv. Det enda trevliga under hela dagen var att jag somnade ifrån eländet i två timmar mitt på dagen... festligt i kvadrat. Fast idag kändes det lite bättre, så jag beslutade mig för någon form av påskuppror! Gav bara blanka tusan i att vara sjuk & bestämde att GOD påskmiddag var ett absolut nödtvång. Så ner till St. Lawrences saluhallar & så köptes det lammkotletter i prassligt papper. Lamm är nämligen något som känns väldigt påsk för mig. Inte för att vi åt det hemma, utan för att en av mina bästa vänner som liten alltid åt lamm på påsken. Vi var vänner när jag var en så där 8-10 år & hon kom från en familj med 9 barn & en mamma som drog runt allt själv. Kan tänka mig att det måste ha varit himla kämpigt att alltid se till så att alla var klädda & mätta, men en gång per år blev det i alla fall dunderfest - lammstek på påsken. Jag minns hur min vän brukade stissa om den där steken i flera veckor innan & ett år fick jag vara med dem den dagen den serverades. Det är ett av min barndoms allra mest fantastiska matminnen - det var så gott att jag minns att jag aldrig ville att det skulle ta slut. Sedan dess har jag också stissat över lamm varje påsk, men det har inte varit något som serverats innan jag själv började laga mat & idag var det alltså dags igen. Digby satt som vanligt bänkad & väntade på att godheterna skulle komma ut på bordet...

Men titta vad Kanada bjöd på när vi vaknade upp i morse!

Jag har inte riktigt haft någon aptit den här veckan utan har fått tvinga i mig mat bara för att jag vet att jag måste äta. I regel går mjuk/flytande föda lite bättre, så det har blivit mycket gröt & yoghurt. Enda fasta maten som gått ner i övrigt har varit sushi. Så här kan jag ju inte hålla på, det inser jag ju själv, men jag kan liksom inte för mitt liv komma på något som känns gott eller ens så där halvdant aptitligt. Ni råkar inte sitta på något jättegott recept som inte kräver för mycket ork att laga? Helst inget som involverar död ko eller gris, det går inte just nu, utan något lättare.

Paul igår, kvart över 5, på skype: Älskling, jag är jätteledsen - jag hade skickat efter en 6-månaders present åt dig men den har dessvärre inte kommit fram än.

 

Moi: Vad gulligt! Det gör inget, kom hem med sushi så räcker det som present!

 

Inombords "HJÄÄÄÄLP! Present... faaaan, för 6 månader också?! Vad ska jag hitta på, kan jag göra något?!". Rådbråkade hjärnan & kom på att jag sett det här receptet tidigare under dagen & att det kändes som om jag kanske hade alla ingredienser hemma. Vilket jag hade, det finns en bakgud & hen håller mig om ryggen. Så när Paul trillade innanför dörren med sushipåse i näven stod jag där med nygräddad kaka & låtsades som om jag planerat det heeeela dagen. Sen hade jag kanske kunnat välja ett recept som såg lite mindre klet ut, men Paul såg himla nöjd ut när han högg in på den & det är väl huvudsaken.

Idag stod årets första cupcakeorder på schemat. Jag behövde följaktligen komma på något att göra till en person som är mycket musikintresserad & som tidigare jobbade som operasångerska. Eftersom mitt "opera know how" inte är så där jättestort kändes det lite som om jag famlade i tomma intet. Den enda opera jag någonsin varit på är Macbeth & det kändes väl inte som det ultimata alternativet. Har hört att teaterfolk är så vidskepliga att de inte ens vill nämna den pjäsen vid namn för att det kan innebära otur... sen är döda kungar & blodiga knivar inte heller det motiv som jag känner kommer lättast när jag sätter mig ner & försöker vara kreativ. Så jag tog en enkel utväg (as usual) & påtade bara ner alla toner till "Happy Birthday to you".

Det är länge sedan jag bakade nu - julafton. Eller som Paul ser på saken, ett år sedan! Eller som han också sa "The cookie fairy doesn't love me any more...". Efter det skriet på hjälp kände jag att jag var tvungen att svänga ihop något åt honom. Kändes lite misshandelsvarning av ömsint själ annars. Var inte på något sånt där galet bakhumör annars, så jag valde två säkra kort. Jordnötssmör & Martha Stewart. Länge leve Martha, alltid en pålitlig klippa att ty sig till när orken i övrigt inte räcker till (säg "hej sinusinfektion som fortfarande plågar Ida")!

Julen närmar sig med stormsteg, så då gäller det att bunkra upp med småkakor - minst sju måste det ju finnas att välja på! Jag äter ju inte kakor själv, men på julen brukar jag unna mig en biscotti tillsammans med ett glas portvin. Det är liksom höjden av "till-lyxande" för mig! Fast gårdagens biscottiversion är lite för mycket lyx för att det ska kännas OK för mig. För att jag ska kunna äta dem behövs det en massa fullkornsmjöl & torkad frukt, inte vitt mjöl & choklad, men för dem som gillar sånt kommer ett lättlagat recept här!

Ägnade mig åt underhållningsmaraton igår - först jättetrevlig lunch med Sandra (som jag lärt känna via bloggen, skönt att få prata lite svenska så där mitt i veckan), komplett med glögg till efterrätt. Sen blev det snabb uppstädning av köket, löprunda till mataffären & in i köket igen för middagsfix. Paul kollega Romina kom nämligen över med sin familj - bjöd på köttfärslimpa, ugnsrostade grönsaker & kladdkaka som avslutning. När vi vinkade av dem var jag så trött att jag power nappade i soffan en halvtimme innan vi drog till Loblaws IGEN eftersom jag glömt att köpa kokos. För idag var det nämligen ytterligare en cupcake dag & jag hade ställt in mig på att svänga ihop dessa. Så det var bara att kliva upp klockan sex i morse & knata ner till köket, där jag rörde ihop & bakade en hel sats innan jag insåg att jag glömt alla mejeriprodukterna i receptet förrutom smöret. Orkeslöshetsdöden. Ner med allt i komposten & så på det igen. På något vänster hann jag faktiskt få klart allt till klockan 8, ibland överraskar jag mig själv!

Fick två teman till dagens cupcakes, båda lika svårjobbade. Cyklar & fantasybrädrollspel... Kom & hjälp liksom. Cyklar kan vara den mest plågsamma uppfinning som finns i form av detaljrikedom - så att hålla på att tillverka ekrar & kedjeskydd kändes så där frestande - så jag fuskade ihop någon slags antik variant. Fast det ser lite ut som en trehjuling - det får jag ju erkänna. Oh well, det får de leva med på Pauls jobb!

Idag var det en ny cupcake dag, så jag satt uppe hela gårdagskvällen & pillrade. Jäklar i min lilla låda alltså vad jag gillar att just pilla, ju fler små detaljer desto mer uppåt blir jag! Den här gången fick jag "antingen fotboll eller något kungligt" som tema. Valde det som föll sig lite mer naturligt för mig (kuriosa här, jag är den mest bollrädda individ som finns - duckar till & med för pingisbollar):

Eftersom det blev pumpa-cupcakes häromdagen roar jag mig nu med att göra mig av med resten av pumpa puréen. Försökte mig för ett litet tag sen på pumpasoppa, men det var dessvärre kräkäckligt - så nu håller jag mig till sånt jag vet fungerar. KAKOR. Sitter man nu hemma & bara "men jag orkar inte köpa & rosta en pumpa" (fullt förståeligt - jag är ju bortskämd med att jag kan köpa det på burk här) så hade jag testat det här receptet med någon annan form av fruktmos. Kanske äppelmos, fast jag hade satsat mest pengar på banan. Anyway, veckans fredagskaka!

Vanligtvis när jag har en cupcake order så börjar med preppen redan kvällen innan, så där vid åttasnåret eller så. Igår gick det inte helt som det brukar, för vid halv nio på kvällen kom Annabelle & Ximena förbi på lite kvällsfika. Det hela blev till en helkväll med pumpakakor, melon, goda ostar & till & med lite bubbel! Så cupcake-verkstaden drog inte igång förrän vid midnatt. Resultatet blev väl därefter, men jag kastade in lite bonus cupcakes så jag tänker att det väger upp. Plus, jag hade inget bra tema - killen gillade väldigt vagt "basket". Inget speciellt team eller så... bara basket.

Om jag ska sammanfatta den här Thanksgivinghelgen? Ja... vi åt. Körde upp till stugan & medan Paul la plast i mellansovrummet (prep för golvet som ska in) ställde jag mig vid spisen tillsammans med en massa printade Martha Stewart sidor & svängde ihop vår officiella Thanksgiving-middag. Vi skippade kalkonen i år, lite svårt att få tag på fåglar som är i lämplig storlek för två personer. Fast vanlig kyckling kändes bra trist, så vi drog till med cornish hens istället (inte för att jag vet vad som gör dem SÅ speciella förutom att de är små & dyra... men men, det kändes festligt i alla fall):

Alltså, jag har svårt att riktigt greppa detta... men jag brände mig igår. Inte på spisen eller på en locktång eller något sånt, utan när vi var ute på farmen & jag var tvungen att ta av mig till linne för att inte dö värmeslagsdöden. Jag inser ju att kombinationen linne+värme+noll solskydd lätt kan ha den här effekten, men inte i KANADA & i OKTOBER. Här ska det ju liksom vara fleece-kallt året om, inte riktigt lika mycket köldhål som Finland eller Ryssland - men nästan! Fast... Nu sitter jag här med knallröda axlar med likbleka BH-ränder & får väl bara finna mig i att solskyddsmedel på Thanksgiving inte varit en helt dum kombination!

 

I vilket fall, igår blev det väldigt otraditionell Thanksgiving-middag för oss. Megha körde nämligen "Orphan Thanksgiving" & bjöd in alla som hon kände som inte hade en riktig familj att fira med. Det blev en salig blandning av indisk mat samt allt som vi andra tog med oss - turkisk torkad frukt, underbart god etiopisk gryta med deras specialbröd som är bland det bästa jag vet, salad från Bahamas & Danmark, paj från Pakistan & mycket mycket mer. Vi åt typ non-stop från klockan 7 till midnatt. Eller... en del åt fortfarande när vi åkte vid halv två! Själv bidrog vi med gravlax, knäckebröd & gravlaxsås (hade med ett jättestort fat & det gick åt på nolltid) samt nutellakakor. Megha är nämligen ett närmast fanatiskt fan av den ingrediensen & jag... jag hittade en burk i skafferiet från de som bodde här i somras & bara "men det här är ju inte mat, det får någon annan äta upp!".

Vi börjar närma oss Thanksgiving här i Kanada, så affärerna bågnar av allehanda traditionella tillbehör - färska tranbär, jättekalkoner & pumpa-puré på burk. Vi kom inte tillbaka från stugan förrän vid 18-snåret igår & Megha var inplanerad på middag till klockan 19.30 - men jag hann ändå slänga ihop en sats kakor baserat på den sistnämnda ingrediensen. Med andra ord, ytterst snabb-bakade små mumsbitar! Nyttiga dessutom, i alla fall om man jämnför med vad jag vanligtvis bakar. Get this, INGET SMÖR!

Idag hade jag en lite speciell cupcake order - fria händer. Tjejen som ansvarar för födelsedagar på Pauls jobb fyller nämligen själv & jag tror att hon tyckte att det var lite pinsamt att beställa ett tema åt sig. Så jag tvingade Paul att hänga med tjejerna på jobbet under veckan, så att han kunde smyglyssna på vad hon verkar brinna lite mer för. Visar sig att hon gillar att sy - så det körde jag på.

Det brukar ju bli bak på fredagar, Paul måste ju ha kakor för helgen & så är det ju inte direkt så att det behövs pistolhot för att få ut mig i köket tillsammans med Kitchen Aiden. Idag blev det ett tranbärsbetonat recept eftersom vi ska ut till stugan imorgon. Tänkte att det passade bra med något höstigt & lantligt!

Kände mig fortfarande rätt nere igår, men idag tänker jag att det är en ny dag - så bara att ta nya tag! Isolde kommer på middag ikväll, så bara en sån sak gör ju att saker & ting blir lite roligare & så fick jag starta dagen med cupcakebak & det vet ni ju att jag gillar! Dagens födelsedagsbarn har som tidigare nämnts te som hobby (why not... andra har ju vin som hobby & jag är säker på att det även finns folk som går igång på mjölk, jolt cola & nyponsoppa). Det tog ett tag innan jag kom på vad jag skulle göra, men efter det att jag googlat lite & hittat ett recept på glasyr där citronen/mjölken var utbytt mot te så gick det snabbt att planera designen. Små te-lappar! Alltså, som lapparna som man använder för att doppa te-påsen: