Happy name-day!
Så gulligt förresten - igår när jag kom till TCA kom Paul springandes, kramade om mig, & hojtade ut över hela gymmet - HAPPY NAME-DAY GORGEOUS! Klättrade jättebra (alla 5.9 som jag klättrade=rent! Första gången det händer) & fick en massa grattis-tillrop! :) Merparten hade väl inte någon som helst koll på konceptet namnsdag, men det verkade inte hindra dem från att tycka att det var ett oerhört roligt koncept. Drog sedan till 'Old Nick' för öl & middag, ungefär i den ordningen = fab kväll!
Nu jobba! Kram!
Nervös...
Jepp, nu är jag nervös på riktigt. Har typ en miljon saker som jag måste göra & vid halv fyra ska jag vara ute på flygplatsen. Innan dess måste jag printa ut en massa artiklar, byta vatten åt Ross, äta lunch med Jan (gick inte att ducka), handla & tvätta... Fast ska jag vara helt ärlig så är det väl inte alla dessa saker som stressar upp mig mest... DJUPT ANDETAG - moi får inte bli alltför speedad nu, vilket jag har en tendens att bli... :) Det kommer att gå bra, eller hur?
Linne - Marwin
Klänning - XX by Mex
Skärp - vintage
Skor - Scorett; svarpa pumps med rosett på tån
Bästa veckan?
Vet inte vad det är med denna veckan, men allt går så trevligt & bra att jag känner mig lite småfrälst! Supertrevlig session på the ROM, moi som har världens sämsta namnminne lyckades pricka in merparten av eleverna & alla var på superhumör (har nojjat lite eftersom det är första gången jag träffar dem efter att de fick tillbaka sina tentor). & så kommer jag tillbaka & lyckas äntligen få tillgång till min hotmail - efter Pakistans lilla idiotmeck - massa trevliga mail! Speciellt två av dem gjorde mig helt varm om hjärtat!
Nu - jobba undan lite, printa ut en bunt artiklar om Panama & sedan har moi en 'dejt' med Paul & Jamie! Längtar!
Jag svär,
tyst för mig själv på svenska (fungerar mkt bättre), + att min kamera någon dag kommer att trigga mig till en massiv hjärnblödning. Det finns liksom inte ord för hur mkt jag avskyr den lilla makapären! Eftersom det var farmor som köpte den går den nämligen inte att ladda upp via datorn - moi är utelämnad till batterier. & min kamera är faaan ett svart hål för energi! Inte blir det bättre av att de återuppladdningsbara batterierna som jag har köpt till den har en livslängd på ca 23 nanosekunder! Idag dog skiten mellan mitt kontor & badrummet = tvingades gå tillbaka & plocka upp en ny laddning batterier. För att förtydliga, moi begick misstaget att stoppa i batterierna i kameran innan jag lämnade kontoret... Mina nyuppladdade batterier förvandlades alltså till värdelöst intet under en promenad på 23 steg (jo jag räknade på vägen tillbaka...)!
Sooo, om någon känner för att ge mig något trevligt i födelsedagspresent så ligger en vettig kamera rätt högt på listan...
Nervous or...?
Känner mig kanske inte direkt nervös inför dagens lektion, skeptisk är väl snarare ordet. Idag ska vi nämligen täcka in 4 olika phylum på tre timmar. Eftersom jag de facto rättat de små livens tentor hyster jag inget direkt större hopp om att detta kommer att gå smärtfritt. Oki, jag vet väl med mig om att jag inte var någon direkt lysande stjärna under mitt andra år på universitetet (fortfarande ägnades way för mkt tid åt att festa + andra oerhört trängande behov), men jag vägrar tro att jag var fullt så spåning som vad vissa av mina elever är... No Way, José!
Topp - VILA
Kofta - JAM
Jeans - Levi's
Väska - Mulberry, Bayswater
Stress!
Idag är det en sån dag då man önskar att varje timme var försedd med 70 min. Eftersom det inte är fallet stressar moi runt som Ebba von Sydow på NKs rea... Shit, har typ en timmes vila just nu innan det bär iväg till the ROM - måste försöka stressa ned! Dagen har så här lång ägnats åt att läsa undan lite artiklar (men berget verkar inte krympa för det) + att despoförsöka komma ihåg hur instutionens SEM fungerar. Själv tyckte jag att det gick rätt halvuselt (tankarna på annat håll just nu), men jag fick beröm från teknikern. Pust! :)
Rush of...
Nope, nu måste moi stressa iväg hemmåt & försöka klara av lite viktiga saker innan Viktoria plockar upp mig vid sju-tiden för middag! Viktigaste 'to do':
1) Hämta ut mina stövlar som jag lämnade in för omklackning i måndags...
2) Hämta upp min klänning (som jag lämnade ifrån mig i söndags) från kemtvätten
Uum, ser vi en trend här? Har en rad andra saker som också borde/måste göras men som jag inte har tid till, typ... Moi är en sistaminutenmänniska, så är det bara. Ibland önskar jag verkligen att jag hade kunnat vara mer strukturerad... Det hade liksom varit kul att åtminstonne någon gång vara ute i riktigt god tid, men jag antar att detta är mitt ödets lott. & det har ju funkat rätt oki så här långt! :)
Puss!
But please...
Shit så hemsk presentation jag precis har tvingats genomlida, stackars Zheni begick i princip alla fel som man kan göra under en power point presentation. Plååågsamt! Efteråt diskuterade vi artiklarna & jag la fram vissa tankar & funderingar kring dem som resulterade i att vår professor Jochen sa:
'Well Ida, for this course that might be a little bit too complicated. You have read in to it a bit too much, lets be more general'
Jaha, men jag kastar ju inte bort min tid alls, neeejdå...
Happy and bruised!
Själv är jag, trots vädret, på uberhumör! Dels hade jag superkul med Paul på TCA igår & dels så ska jag träffa Vik för middag ikväll. & imorgon blir det klättra igen, följt av utgång eftersom det är EN MKT VIKTIG DAG! & på fredag, på fredag, kommer någon att komma hit till Toronto som jag verkligen längtar efter att få träffa igen! Sooo, moi har värsta superveckan denna veckan! Nu - seminarie med mina rätt hopplösa kursare...
Tjing på en stund!
Sibirisk kyla...
Usch & fy, det har blivit kallt igen. Fast det är ända lite kul att se hur gatubilden förändras i & med att temperaturen sjunker (med vindfaktor -25, utan ca -10):
1) Procenten tanter/kvinnor i gigantopälsar ökar märkbart, de verkar dessutom ha en febläss för knalligt blåa ögonskuggor...moi misstänker öststatsanknytningar...
2) Alla asiater börjar springa. Detta gör de pa ett mkt roligt sätt, det ser ut som om deras vrister sammanfogats med superlim alt mkt kraftiga gummiband
3) Merparten av Torontos hundar ser ut som om de är rätt trötta på livet - vilket beror på att de tvingas sporta löjliga kläder
Dreams & Disappointment
Pillrade nyss i mig eftermiddagens lilla mellanmål (ehum, jo jag ska klättra idag igen=behöver socker & energi). Har typ sett fram emot det sedan lunch, så fatta besvikelsen när allt bara smakade frigolit. & inte blev det bättre av att jag samtidigt råkade titta ut genom fönstret - grått, trist & snö... Så nu sitter jag här & drömmer om sommaren - svenska
jordgubbar med massa mjölk & socker, vatten som kluckar under
bryggor, doften av nytjärad eka, humlesurr &
rosevin framför grillen... Suck! Major längtan! Nope, nu måste jag skaka av mig alla dagdrömmar, brygga nytt mint te, läsa igenom ett tjog artiklar om Antarktis & peppa, peppa, peppa inför kvällens pass!
Satan i gatan...
Jaha, så skulle jag beställa efter min stövlar - slut i storlek 8. Nähä tänkte jag & klickade bort mig själv till de svarta gummistövlarna istället. Dessa fanns de facto i min storlek, MEN i orange. Alla som känner mig vet vad jag känner för den färgen - moi avskyr orange! Det enda som jag kan tolerera i orange är apelsiner & indiska prylar, i övrigt...hurv! Så oranga gummistövlar går fetbort. Efter detta jobbiga lilla nederlag funderar jag nu i termen - vårskor. Den måste ju komma någon gång, & då behöver jag ju något trevligt att trippa runt i. Velar just nu mellan dessa två par, som enligt moi båda klassas som förnuftiga jobbskor.
Would this make it to the news?
Både Isolde & jag drog benen efter oss imorse, snön är nämligen tillbaka här i Toronto. Suck, & moi som hoppades så mkt på att våren skulle vara här! Anyway, frågade Isolde om hon hört något mer om bombhotet i fredags, vilket hon inte gjort. Däremot berättade hon exalterat om sitt 'favorit bomb-hot':
I - This was when I lived in my old house, and one day I was listening to the radio. First they mentioned that a man with hostage treated to detonate both him and the other persons. Then, around 30 min later, they repeated that, but now they also added that the situation was taking place in the Annex. And then, 45 min later, they said that it was on Huron Street! Where I lived! So I rushed to the window, and I could see all these coops, so I quickly put on my best caftan and rushed out. And there I was, in my beautiful outfit, but I didn't make it on the news... Do you have a favorite bomb story?
Moi - Eeeh, no. Not really... Right, off to work...
Klänning - Sisters Point
Strumpor - HM, vita
Gummistövlar - Sperry
& så har ju...
middagssituationen löst sig! Ska nämligen klättra på torsdag = giltig ursäkt, speciellt som Jan inte vet att jag såg hans mail innan jag bestämde mig... Uum, det gäller att vara lite klurig! En sak som också är super med att jag har börjat klättra är att det fått ordning på mina matvanor. Moi fungerar nämligen enligt konceptet: noll träning=usel kost, träning=
Anna Skipper godkänd mathållning. Mkt märkligt, men det faller sig så i princip av sig själv. Just nu sitter jag & knaprar i mig mitt lilla mellanmål bestående av morötter - shit, är so healthy att jag nästan tycker illa om mig själv... ;)
Allo!
Moi är fortfarande på ett high sedan igårkväll, shit så roligt jag hade! Paul är typ världens knasigaste människa = me like! Dessutom gick det så himla bra att klättra - tre rena 5.9! Lite självförtroendeboost fick jag också eftersom Helens kompis (som klättrat ungefär lika länge som jag) knappt klarade av att klättra 5.8:or.
P - You see, us telling you that you have potential is not only because you are fabulous...
Moi - Well, but you know, some walls are harder than others...and it's different from person to person...
P - Ida, lets face it; you'll climb that wall as a warm up...
Moi - Do you want to become my new best friend?
P - Well, off course, and I'm a much better choice - because I don't smell!
Men gaaah!
Oki, kom igen nu allihopa! Jag vet att tjejer lätt övertolkar, & jag vet att moi kan vara lite av en dramagueen from time to time, så snälla säg att detta bara är Jan som skämtar! För om inte blir jag bara så himla trött rakt av! Because I need someone else, someone different...
Are you free on Thursdaynight? I'll show you my appartment and cook you a
nice meal if you bring you sewing gear :-p. You can bring some laundry too
if you wish.
See you,
X
For now - Ida fegar & låtsas att moi inte sett mailet...
Två & en halv kopp senare...
Har nu klunkat i mig ytterligare en & en halv kopp mint te & lyckats styra upp en 'träff' med Paul på TCA till sjutiden ikväll = allt känns så mkt bättre! Eller som Paul skrev 'Yaay!'. Så nu ska jag bara jobba flitigt i en knapp timme till & sedan bär det iväg! Shit vad jag längtar! Just nu känner jag mig lite som en överspeedad Duracel-kanin; moi behöver desperat göra av med lite energi! Väggen hjälper bra, men behöver jag mer utlopp för min överskottsenergi så tror inte att det ska bli alltför svårt att provocera fram en brottningsmatch med Paul! :)
Tjing!
Die Murphy, die!
Sitter & sippar på en kopp mint te som jag fått från Thomas, som jag delar kontor med, & känner mig smått frustrerad. Detta beror på att jag skulle vilja ha kontoret för mig själv så att jag skulle kunna ringa till Megha (fick hennes telefon nr i Tyskland igår) - MEN för första gången sedan typ fucking september sitter alla på sina kontorsstolar & arbetar. För att förtydliga, just idag - då jag verkligen, verkligen, vill ägna min arbetstid åt skvaller - måste tydligen både Thomas & Zheni arbeta på kontoret - de som aldrig är här i vanliga fall! I hate Murphy's lag!
Tröja - American Eagle
Kjol-Saint Tropez
Skärp - mammas
Strumpor - HM, vita & ribbstickade
Gummistövlar - Sperry
Smycken - pärlörhängen, 'samearmband' i brunt läder & silver halsband med bubbligt hjärta från Kalevala
Knapp vs food?
Trevlig lunch med Jan, även om det är jag som stundtals får dra delar av konversationen. Inte hela tiden, men nog för att det då & då ska kännas lite...inte jobbigt precis, men något irriterande I guess. Moi gillar killar som är lite mer drivande, så 'mjuka' killar som är lite försynta får mig lätt att bli lite 'nice puppy'... :) På vägen tillbaka till institutionen lyckades han tappa en knapp på sin jacka - han föreslog att han skulle laga middag åt mig i utbyte mot att jag sydde fast den... Känner mig mkt tveksam till detta arrangemang & har för stunden skrattat bort det hela. Vill för allt i världen inte att han ska tro att det är något mellan oss; because I really don't need that complication to my life right now...
Antichrist?
Har försökt styra upp en middagsdejt alt. lunch med Jan i ett par dagar nu. Våra scheman har konstant krockat (mkt pga min klättring) men igår lyckades vi enas om att äta lunch idag:
Fine! I only obey you my dear antichrist!
See you tomorrow,
Jan
Alltså, det är ju trevligt med respekt, men antichrist...? Sure, vi brukar skämta om att jag är vägen till allt ont & allt moraliskt förfall (pga att jag kanske kommer att dela lägenhet med honom & 7 andra belgiska paleontologer under Dino8. Tydligen är de nervösa & helt förbluffade över det faktum att moi är tjej...) men riktigt så långt behöver jag ju inte pusha det... Fast visst har det en trevlig klang, ' I only obey you'...? ;)
Without my...
Det här med att Rob är i Colorado känns konstigt. Jag är så himla van vid att ha honom någonstanns i periferin/skakandes mig upp & ned att jag kommer på mig själv med att glömma bort att han inte är här i Toronto. Fast samtidigt är det ganska skönt också. Rob är, som alla skottar jag någonsin mött, lite lätt överenergisk = satt vid frukostbordet i morse & förundrades över stillheten runt omkring mig. Lallade runt & njöt av frånvaron av speedad energi. Nackdelen är förstås att moi nu återigen har ett problem med att ta mig ut ur huset... Halv elva blev klockan innan jag travade in på kontoret, lite dåligt...
Orsak?
Så, om det inte beror på att jag har en ovanligt bra dag, vad kan det då bero på? Har kommit upp med ett antal möjliga orsaker:
1) Det är soligt idag, fåglarna har börjat kvittra & för första gången detta året känns det som om det kommer att bli vår... & vi vet ju alla vad det för med sig!
2) Moi sportade bara ben (förvisso nedstuckna i gummistövlar) - vilket i kombination med punkt nr 1 fick saker & ting att...eh vakna till...
3) Moi gick själv längsmed gatan = ingen långharig skotte vid min sida
Ifall att det är punkt nr 3 som är huvudanledningen väcker det ju ytterligare en rad intressanta frågor...
Ovanligt söt?
Så, rubriken knyter an lite till föregående inlägg - är jag ovanligt söt idag? Själv tycker jag att jag har en rätt ordinär dag. Trotts det så har jag fått galet mkt uppmärksamhet, inte bara att folk har tittat, jag har fått flera kommentarer av random folk! Roligast var när jag knatade in hit till institutionen & en bil saktar in & en kille sticker ut huvudet genom rutan & ropar:
"Honey, you're fab!
Sedan gör han tummen upp, vinkar & de kör iväg... What to say?! Fun! :)
Topp - Marwin
Kjol-Saint Tropez
Skärp - mammas \
Armband - små ikoner i trä, köpta på en marknad i Braisilien
Gummistövlar - Sperry
Uppmuntran...
Hade planerat att träna idag, men kände att jag behövde muntra upp mig själv lite = rota runt i vintageaffärer! Hittade en del lite småroliga saker men bestämde mig tillslut för detta skärpet + en marinblå klänning med vit krage. Eftersom klänningen hade en liten fläck på kragen fick jag allt för $20 eftersom killen i affären var supergullig. Har nu lämnat in den på kemtvätt, förhoppningsvis går den bort i annat fall hittar jag på något, typ en brosch. Anyway, när jag betalade frågade killen (K) mig om jag var paleontolog. Svarade ja & förklarade att han hade ett ovanligt bra minne (var där någon gång i början på november):
K - Well, it was easy to remember.
Moi - Well I guess that you don't have as many blond paleontologists shopping here?!
K - No, and you also looked so stunning in that blue sequence dress that you bought then...
Moi - Oh... Thanks!
K - And you looked great in today's dress as well, like you were of to Golden Globe or something... Something fancy, really classy.
Moi - I'm blushing now, but thanks, you really made my day!
Bye Bye Beb...
Vaknade imorse kring sex-snåret av att Rob släpade ned alla sina prylar till hallen/Chinny-vrål. Svepte om mig en schal & trippade nedför trappen för att säga hejdå, vilket sög riktigt hårt. Moi är typ sämst i världen på avsked, & att vinka iväg Rob till 2 veckors hjärntvätt kändes väl inte direkt super... Hoppas, hoppas att han har lite vett i huvudet nu så att Kathryn inte lyckas manipulera sönder honom helt & hållet! Får hon som hon vill ger han nämligen upp sin tjänst här i Toronto & åker tillbaka till Edinburgh... Which will break Lady P's heart... Rob är lite som den jämngamla bror jag aldrig fick...han har alltid koll på mig, får mig att skratta & känna mig trygg. Han är så viktig för mig att jag inte ens vill tänka på hur det hade blivit om han gett upp.
How will this day end?
Har avancerat vidare till Bonnie Tyler nu. Me love Bonnie Tyler! På ett lite smårepetetivt, skrämmande sätt... Det som är lite roligt är att det är pa som introducerade henne för moi! & inte bara henne utan även ABBA, Baccara & Village People... Eftersom ma & pa de facto har varit gifta sedan typ tidernas begynnelse får man väl hoppas att misstanke nr 1 är WRONG & att pa & jag helt enkelt tillhör 'discofolket'. Ma & kära bror är de svårmodiga, de som gräver ned sig i Edith Piaf (mest ma), Led Zeppelin & allsköns hårdrock (båda)... Fast just nu är det lite deppovarning här med - moi lyssnar på 'It's a heartache',,, Vem har sagt att man behöver vara smart bara för att man har tagit sig in på UofT's grad school? ;) Anyway, känner att det blir vin ikväll, går liksom inte att bygga upp för det så här mkt & sedan inte klunka lite rödvin så att allt faller på plats! Nope, ikväll blir det moi, vin & Bonnie - for sure! :)
Tjing!
Men låten som sammanfattar alltför mkt...
Le Sport - Tell No One About Tonight
how can something so wrong
feel so right
baby try not to fight
the feelings tonight
it won't cause any trouble
it won't cause any pain
little or no disturbance
so let's dance but tell no one about tonight
I know youth was wasted
there were mistakes and regrets
it took me years to discover
but just this evening to forget
it won't cause any fuzz
come on just this one time
a celebration of the past
but it will never last so tell no one about tonight
Mitt liv i ett nötskal, typ... Eller vissa delar av det, fast i slutändan blir jag bara så himla glad av denna låten - vill bara leva ännu lite mer när jag hör den, vara lite mer, störa lite mer, älska lite mer, vara ett tjog mkt mer crazy... & då kan det inte vara en dålig themesong, eller hur? :)
Saknar...
Sitter & lyssnar på Kate Ryan Je T'adore & drömmer om Eurovision Song Contest & kanske i ännu högre utsträckning - Melodifestivalen... Hade jag inte emigrerat hade denna dagen tillbringats i min älskade lägenhet i Lund, lagandes kopiösa mängder mat. Sedan hade alla drällt in sent, senare & senast & jag hade panikat eftersom jag ändå inte skulle ha varit klar med allt. Fast så hade Jo försett mig med ett glas rödvin & världen skulle ha varvat ned & jag skulle smådansa mellan köket & vardagsrummet med ett uppläggningsfat i taget eftersom mitt Iittala glas skulle vara fastcementerat i min hand & sedan hade vi ätit tills dess att Johan inte längre skulle vara kapabel till att gå. & vi hade retat Carl i soffan, skrattat åt galna Melodifestival outfits & de hade alla rytit åt mig & Jo när vi pratade under låtarna. & sedan skulle Viktor & jag ha fuskat i monopol, taxi ha anropats & moi hade tipsy fyllemessat från min vita soffa eftersom det ALLTID var för långt att gå till sovrummet... Suck, sakna! Kram!
Oh, nu - Waterloo...
Bomb!
Känner mig rätt sliten idag, var på middag hos Sabynthe ute i ödemarken (oki, förort - men det tar typ en timme att åka dit) igår. Började åka tillbaka kring tolvtiden, men pga jobbig trafik tog det aplång tid innan vi äntligen tog oss till down-town. Satt & sov i baksättet när Mark plötsligt svor till & jag vaknade upp: till en värld fylld av sirener (fattar inte att jag inte vaknade tidigare), blåljus, smattrande avskärmningsband & poliser en masse. Gigantiskt område avspärrat pga bomhot... Så det blev till att göra en rätt stor omväg & moi kom följaktligen inte i säng förrän vid halvtre-snåret. Vilket var alldeles för sent med tanke på att jag börjat nicka redan vid tio-tiden...
Klänning - HM
Linne - Marwin; marinblått
Skärp - mammas (blått, vagt krockomönstrat & i lack)
Strumpbyxor - HM; vita
Väska - Banana Republic
Armband - Kenneth Jay Lane
Gummistövlar - Sperry
It's not only you...
Rob's sista dag i Toronto innan han drar iväg till Colorado - obligatorisk brunch på Insomnia. Blev som vanligt en massa te, omelett (grönsaks & kycklig denna gång), stekt potatis i tomatsås & fullkornsbröd (fick vanligt men Rob lät mig byta med honom) med jordgubbssylt. Mmmm! Ignorerar alltså för dagen min lilla vikt-issue... Anyway, vår servitris (S) var typ världens sötaste, gladaste, människa - Rob var okammad & moody (pga allt som han skjutit upp till sista minuten):
S - So, how are you today?
R - Neeeh, you know...
S - What?
R - It's the whole thing with having to go to work on a Saturday.
Moi - Well Beb, she's working and she's smiling.
Servitrisen fnittrar, Rob rynkar på pannan åt mig.
R - Well, but...
Moi - No Sunshine, it's not different you know. Except that she's smiling and you're sulky...
My wellingtons!
Måste ju bara konstatera att mina gummistövlar är det bästa köpet på länge! Medan alla andra slaskar runt & ser misserabla ut kan jag skutta runt helt fritt, inga begränsningar här inte! Toronto tillhör numera mig & övriga gummistövelbärande individer - vi som insett att vanliga skor är ett big no no! Lutar allt mer åt att beställa hem de svarta stövlarna från Michael Kors, & i så fall är det nog fara å färde att
dessa också trillar med ner i kundkorgen!
My greatest love at the moment...
What to do?
Jaha, så har jag klarat av min grammatik-kurs för icke engelsspråkiga master & PhD-studenter! Skuttade ut ur klassrummet som en dopad kalv på vårbete/Pippi på uppåtchack, bara för att stöta ihop med Rachael - vår lärare. Supergullig människa, men chit vad hon lyckades inplantera ångest i mig! Hon förklarade nämligen att hon anser att jag skriver väldigt starkt & att jag borde ta mer avancerade kurser. Moi som är bottenlöst dålig på grammatik, avancerade aldrig bortom 'substantiv är namn på ting...', försökte mumla fram något lite halvvagt. Rachael framhärdade dock, enligt henne ligger jag långt över nivån för icke engelsspråkiga studenter = jag måste vårda detta... & ansvarig vårdnadshavare? Ord-Hitler från förra veckan... MAYDAY, MAYDAY! Vill inte, men känner att jag måste. Jäkla ansvarskänsla...
Friday...
Idag känns det lite kluvet. I vanliga fall innebär fredagar nada jobb & en hel underbar helg som jag kan viga åt allsköns knasigheter, idag däremot ser jag fram emot helgen med lite blandade känslor. Först & främst - har lovat bort mig till en workshop ikväll, vilket hade varit sjukt kul i vanliga fall men just idag hade jag mkt hellre velat vara på TCA & klättra med Paul eftersom det är mitt '1 månads jubileum' idag. Jepp, har klättrat i en månads tid nu! Vidare känns det lite småtrist eftersom Rob åker till Colorado på söndagmorgon - kommer inte att se honom på två veckor... Sjukt märkligt kommer det att bli! Vad ska ler göra utan sitt långhalm? Hur skall Puff lyckas orientera sig i storstan utan Piff?
Anyway, lite oro i kroppen är inte en anledning att skippa konceptet fredagsfin!
Blus - Sisters Point
Kjol - Saint Tropez
Väska - Banana Republic
Knästrumpor - Calvin Klein; beiga, 'hålstickade'
Gummistövlar - Sperry
Sweet mail...
Fick precis detta mail:
Hi Everyone,
Join us for the annual U of T Geology Alumni Reception in Toronto during the
PDAC Trade Show
Fairmont Royal York
Library Room
Två sekunder senare skickar min supergullige handledare detta mail:
Ida and Jan!
An event not to be missed! The secret is to find out which rooms the
hospitality suites are being held in -- pretend you are interested in
career prospects with the relevant company -- and enjoy limitless
supplies of free drink and nibbles!
Limitless supplies of free dring and nibbles... Kan nog bli en rätt rolig kväll! :)
Liten avvikelse...
Sedan blev jag lite svag... Hade planerat att dra hem, läsa artiklar & knapra i mig healthy food, men när alla andra började hojta 'BEER, BEER, BEER!' tog köttet över... Slutade upp på en charmig liten pub med en gigantoportion kyckligsallad med parmesanost, så gott! Funderade lite smått på att dricka vin, men igår var det liksom en öl-kväll rakt igenom... Mysko egentligen, innan jag flyttade hit rynkade jag på näsan åt öl - idag är det en självklar del av det sociala livet, & något som jag verkligen gillar! Fast när det gäller att vara nyttig är det väl inte det allra bästa...
Passion!
Shit vad jag älskar att klättra! Skulle jag någon gång hitta en depression hade receptet stavats 'Helikopterbiljett till base camp 1 - Mt Everest'. Det är verkligen helt knäppt, så fort jag stiger in på TCA blir jag typ helt hög! Ni skulle ha sett mig igår när jag tog mig ned från väggarna - jag tjoade, skrattade & studsade ned! Rob bara skrattade & skakade på huvudet:
R - You're amazing Lady P!
& när jag är där så känner jag mig verkligen så - häpnadsväckande, otrolig, fantastisk... Totally on top!
Freaky...
Nu har jag precis varit & hämtat upp mina nya träningsbyxor på Lululemon! Det tog mig typ tio minuter att knata dit, fem att hämta ut dem & så tio tillbaka. Under den tiden beslutade sig mina händer i sedvanlig ordning att lägga av. Inte jättemkt denna gången, men checka! Visst är det lite freakshow över det hela?! Syns det att pekfingret de facto är blått? Anyway, nu ska jag strax dra iväg & klättra, need my fix! :) Ska försöka ta ett kort på byxorna senare i veckan så att ni får se hur de ser ut. De heter 'slalom', hoppas dock febrilt att jag inte ser ut som
Anja Pärson i dem... Vi kör en liten omröstning senare, oki? Kram! ;)
Varför jag tror att det är bättre att vara man...
Oki, detta är inte ett inlägg som kommer att dra upp något av egentligt värde, utan enbart belysa det faktum att jag misstänker att kvinnor är kroniskt neurotiska på ett sätt som män aldrig är. Travade iväg & fixade med lite saker på avdelningen & svängde sedan in på damtoaletten (där jag fotar alla mina outfits ni vet). Två bas, ett upptaget = inte så mkt att välja på. Går in, sätter mig & inser sedan att det är tyst, väldigt tyst... Böjer mig fram & kikar in lite i nästa bas - ett par skor med tillhörande ben. Det är här jag drabbas av någon form av leveransproblem. Total block av psyket. Så där sitter vi, helt tysta... Tillslut lyckas jag förmå mig att ta mig ur detta närmast translika läge, MEN det som får mig att verkligen bli lite smårädd över hur kvinnor fungerar är att det fortfarande inte hörs ett enda ljud från det andra båset, förrän då jag spolar - då panikkissar människan! & så slutar hon så fort spolljudet avtar, knäpptyst blir det. Knatar ut & tvättar händerna i samma onaturliga stillhet. Sooo; kvinnor är strange & min 'granne' måste ha typ världens bästa knipmuskler...
Eeeh, svårt att gissa?
Fortsatt ickearbete, checkar horoskop! & så ser jag detta... Well, känns kanske inte så svårt att lista ut, redan för typ 10 år sedan konstaterade my darling Sandra (glatt) att mitt liv har en tendens att bli lite smått bisarrt from time to time. Minns jag rätt refererade hon till allas vår favorit tv-serie 'Glamour'... Sooo, nu är det bara att se fram emot de knasigheter som komma skall! :)
Lejonet 23/7-23/8
Det är upp till dig hur dessa veckor ska se ut. Antingen väljer du att ta det lugnt och då händer i stort sett inget alls. Eller så satsar du på att följa dina impulser och då blir det dramatiskt till max. Olika äventyr kan locka, exempelvis en resa till något riktigt udda ställe.
Michael Kors...
Sitter & ägnar mig åt en stunds ickearbete. Behöver ett par nya svarta stövlar
pronto & har noll ork att dra runt i Toronto & leta, så nu funderar jag på dessa. De uppfyller grundkraven; svarta med klack & drakedja. Gillar att kedjan sitter på baksidan & eftersom moi börjar bli lite pansio tilltalar även den något lägre klacken... Because frankly så är höga klackar ledsamt opraktiskt i 'Big T' i dagsläget! Antingen har vi geggigt snöslask eller så är det som idag, isgata... Moi har tappert försökt sporta stövlar med hög klack men det har inte fungerat direkt super. Halkar mest runt skräckslaget & Rob är
usel som stöd/rullator; han går för fort & han går konstigt. Tror att det är någon slags klättringsrelaterad förslitningsskada, typ lite grann som att gubbar som har spelat fotboll sedan 4-års åldern ser ut som fulla ankor på ett rullband.
Superstitious!
Fast en sak som är lite rolig är att jag har kommit på Rob med att vara vidskeplig! Diskuterade nämligen huruvida vi ska köpa biljetter till 'Svansjön på is' eller vänta tills den går upp som balett. Moi älskar ju
konståkning, men samtidigt är jag en sann traditionalist... Förklarade att jag alltid drömt om att se svansjön & att jag
oroar mig för att förstöra upplevelsen genom att se en konståkningsversion. Drog sedan en parallell till Macbeth som jag sett på operan i Malmö:
Moi - Like...when Carl and I saw Macbeth! I mean they were good, but it was quite awful as it was a modern version! I don't think that Macbeth should be preformed on a barren scene & I don't think that the king's corpse should be a picture projected on the wall. Macbeth should be gold and red and a magnificent Lady Macbeth and...
R - Gaaaaah!!!!! What are you doing?!?!
Moi - Que?
R - Scottish play! Scottish play!
Moi - Eh, what? No...Macbeth...we saw McBmphfhawyyyyl... What are you doing?! Why do you cover up my mouth?! Are you crazy?!!!
R - IT'S CALLED THE SCOTTISH PLAY! YOU CAN NOT SAY THE OTHER NAME!
Moi - Hm, oki... I thought that that only applied to people that REALLY work in a theater!
R - No, Idaaah, its frightfully bad luck to say the other name!
New regime...
Så nu är det nya tag! Bara en sak som gäller - måste gå ned i vikt. Finns inte en chans att jag bara tänker förtränga & sedan acceptera en viktuppgång. Nej, redan imorse la jag om min frukost totalt. Mina tre koppar te med massa socker & mjölk byttes ut mot en kopp te (lite mjölk, inget socker) & en kopp buljong. Min skål med blåbärsyoughurt, jordgubbar, blåbär, torkade tranbär & kanelpuffar raderas ut ur frukostekvationen & det som fick kvarstå var min pumpernickelmacka med keso + tomat. Never att jag tänker tillåta mig själv att bli tjock igen! Aldrig mer! Inte bara det att man mår dåligt över hur man ser ut, man orkar inget & folk behandlar en som en andra klassens medborgare...
Inte ens...
mina nya gummistövlar från Sperry lyckades rädda upp gårdagen, mkt pga att moi glömt bort Kanadas lilla egenhet att aldrig räkna in skatten = fick hosta upp $23 extra för dem, vilket kändes måttligt roligt. Fast lite kul var det precis när de kom (detta var också pre-Becky's hus) eftersom jag är en total sucker för paket:
R - What is it? Considering the fact that you are singing 'Shoes, shoes, shoes' and the size of the box I would guess...boots!
Moi - It's wellingtons!
R - Wellingtons? What, pink ones with dots?
Moi - Hmpf, why do you always mistrust me? I'm capable of buying proper wellingtons! Look, brown-ones!
R - ... Heels?! You've bought wellingtons with heels?!
Moi - Yeeees! And I love them!
R - Heels...??!!
Moi - Yes Rob, heels. And yes, I know that you think that's strange but you know, I am who I am & that's the reason why you like me!
Not a good night...
Neej, igår hade jag ingen toppenkväll. Redan när jag travade hem kände jag mig trött i hela kroppen & allra helst hade jag bara velat lägga mig så fort jag var innanför dörren. Istället blev det till att trava iväg till Becky's hus för att mata katterna & för att tvätta lite kläder i deras källare. Lastade in alla pryttlar, satte igång maskinen & knatade tillbaka till vårt hus. Hade precis slagit mig ned för en sen middag när Rob kom på att han hade lovat att dra förbi Mark. Soo, han åkte iväg & där satt jag med den otacksamma uppgiften att fixa resten av tvätten på egen hand. Vilket inte hade varit så himla jobbigt om det hade funnits fungerande lyse i Becky's källare...vilket det alltså dessvärre inte gör... Knatade tillbaka dit vid åtta-snåret i iskylan & halkade mig bak till deras trädgård bara för att inse att dörren fastnat... Så där stod jag, med Rob's idiotiska lilla pannlampa på huvudet, i typ 5 minuter - svärandes, bedjandes & halvgråtandes - innan jag tillslut gav upp. Halkade tillbaka till framsidan & försökte 'gena' in genom att klättra upp på altanen. Stupid idea - mina jeans sprack! Alltsa, total bara bottenlös förnedring! HUR himla porky har jag inte blivit när jag spräcker jeansen?! Satt & glodde rakt fram i Becky's soffa tills hennes grannar kom hem & jag lyckades övertala dem om att jag de facto var där för att ta hand om katterna & att jag desperat behövde komma ned i deras källare. Blev tveksamt insläppt i mörkret med direktivet att de snart skulle gå & lägga sig = max 30 min torktumlartid eftersom den stod vägg i vägg med deras sovrum. 30 min visade sig vara nog för att värma upp kläderna, så det var bara att kånka hem alltihopa & sedan börja hänga upp allt för att torka. Uum, var ju lagom kul att behöva stå & fippla upp Rob's klättrarullsockor & kalsonger på hans element... & så kommer människan hem & klagar över att han inte hade haft riktigt så kul som han tänkt sig & att han saaaknar Kathryn! Gick & la mig.
Dagens roligaste mail...
ROYAL CANADIAN MOUNTED POLICE (RCMP)RCMP; on-campus recruitment for Constables!
Students from all disciplines are invited to attend this event so that they can learn more about the organization and its career opportunities.
Tuesday, March 4th
12:00 pm - 1:30 pm
Jaha, men man kanske ska ta & tänka över sitt val av karriär? Vad tror ni, hade jag klätt i uniformen? :)
Girls...
Moi älskar det mesta med Toronto & tycker i regel att ALLT är bättre här. Det finns en miljard Starbucks = obegränsad tillgång till Chai Tea Latte, jag kan alltid hitta på något tokigt & stan vimlar av underbara excentriska människor! Men det finns något som jag verkligen saknar här, tjejkompisar... Har under merparten av mitt liv enbart umgåtts med tjejer & nu helt plötsligt har jag bara killkompisar. Vilket är sjukt skönt på ett sätt, eftersom det är mkt lättare att umgås med killar. Only problem, det går inte att flamsa med dem på samma sätt! Saknar Megha så mkt vissa dagar, hade varit perfekt om jag hade kunnat ha henne kvar! Fast allra helst hade jag velat ha mina bästa, underbara vänner hemifrån här! Saknar er... Kram!
Megha & jag på Halloween
Jamen jag då?!
Brukar ju klaga på att det bara finns två grupper av män som faller för mig:
1) Gubbar, alltså 60+ farbröder. Professorer som tycker att jag är bedårande söt på ett prefeminist-era aktigt vis...
2) Kids, blir alltsom oftast utittad av småkillar mellan 11 & 17... Som min gamla handledare i Lund sa en gång gällande hennes 12-årige son & hans vänner 'Alltså, det är ju lite sött! De är som små hundvalpar! Titta, de ser verkligen ut som fågelholkar!'
Nu - post idiot Facebook grejen - så kan jag ju konstatera att det finns en tredje grupp:
Hårdrockskillen, & inte på ett positivt sätt. Vi snackar finska hårdrockskillar med långt rödbrunt skägg som sportar ett återinförande av asatron. Killar som alltid bär svart & har en torshammare i en lädersnodd kring halsen...
But I don't want this! Varför kan inte någon trevlig, normal människa, som stämmer in på min lilla lista, dyka upp i mitt liv?! I wan't to kill myself! Suck...
I got my wish fulfilled!
Men allt det där är egentligen ickenyheter, because... Paul är nu min partner!
Happy, happy, happy! Oh, jag är så glad! Små rosa moln!
Beklagade mig nämligen för honom gällande Rob's
idiotiska förslag & han bara:
P - What?! Sean?! You can't climb with Sean, Sean's freaky!
Moi - I know! & Rob's an idiot!
P - YES! I will kick him for that! (vilket han också gjorde...)
P - There! Soooo, what is all this about?
Moi - Well, he thought that I could climb with Sean as I don't have a partner, and I really need one. So now I put my trust on you, you will have to help me find a partner!
P - Well, you know, Sandra can't climb so maybe we can team up!
Moi - But I can't lead climb...
P - For now... What do you say?
Moi - I say YAY! You were my dream choice you know...
P - Oh, I'm flattered Lady P!
Luxury!
Att det blev så himla stressigt till puben berodde delvis på att jag kom hem till ett helt tomt hus. Slängde in alla pryttlar i hallen & insåg sedan att jag var helt ensam; ingen Isolde (hon kommer tillbaka ikväll) & ingen Rob (eftersom han redan var på puben & riggade)... Tror att det är första gången det hänt sedan jag flyttade från min lägenhet i Lund. Stod bara stilla ett ögonblick eller två & njöt, sedan utnyttjade jag min lilla 'tidsundanflyktslucka' till max! Duschade, satte värmespolar i håret & dansade runt i huset (i underkläder) till ABBA med ett glas rödvin i handen! :) Sweeeet!
Dement...
Gårdagen var den typen av dag som man stressar till allt, eftersom man är konstant sen, samtidigt som man bara vet att det är något som man glömt... Frustrerande. Satt kvar för länge på kontoret = fick halvjogga hem. Någonstanns längsmed Spadina insåg jag dessutom att jag glömt mitt möte med min ELWS-lärare (jobbigt...) + att adressen (som jag noggrant skrivit ned) till puben där Rob skulle hålla sin slide-show låg kvar på skrivbordet... Lyckades dock lista ut vart stället låg & panik tog en taxi dit. Vilket var lite surt eftersom jag lovat Rob att jag verkligen ska försöka lära mig hur tunnelbanesystemet fungerar... Well, svepte in på Gabby's ca två min i åtta så I just made it! Rob bara tittade på mig & log:
R - Cab Hon?
Moi - Focus on your presentation Beb!
Otack...
Vaknade kring 8.30 imorse med en känsla av att något inte stämde. Låg & funderade någon sekund innan jag insåg att Chinny varit absolut helt tyst hela natten. Eftersom detta är totalt onormalt fick moi genast ångest - såg framför mig hur vi glömt henne ute av misstag & hur vi skulle tvingas förklara hennes djupfrysta, pinnstela, lilla lik för Isolde... Brakade nedför trappen i total panik, bara för att hitta Chinny sovandes i vardagsrummet. Klappade henne lättat & gav henne frukost, hinner därefter sätta en enda fot i mitt rum innan det lilla livet drar igång - MJJAAAAOUWWWWW! x 120. Fick typ spel & släppte onskefullt en kudde ned i hallen (typ en meter ifrån att träffa, men det brukar få tyst på henne). Klädde sedan på mig & knatade bort till Becky's hus & matade hennes katter, som är typ en miljon gånger gulligare & lättare att ha att göra med. Satt & gosade med dem i soffan & Gulp (vet inte vad de heter eftersom Becky var för stressad för att komma ihåg att tala om det - har temporärt döpt dem till Gulp & Little Fuzz) försökte leka 'kängurubebis' - så sött!
Polo - present
Jeans - Monki
Skärp - mammas
Halsband - Björg
Väska - Mulberry, Bayswater
& den ansvarige...
personen för dessa underbara bilder ser ni här - Ali! Uum...han, liksom alla andra, tycker att de är sjukt roliga...
And here it is...
Efter mkt funderande så får ni nu den mellersta bilden i serien 'Ida flippar på Rob'... Ser verkligen inte klok ut, men eftersom ni verkar finna ett underhållningsvärde i dem så bjuder jag på det. Men snälla, kom ihåg att jag oftast inte ser så här galen ut! Detta var pga att Rob fortsatte att framhävda att jag kommer att köra en 'vända om halvvägs på väg till altaret' om jag någongång kommer att gifta mig... Ibland är han så störig att jag bara vill strypa honom! ;)
We're both five...
Var lite nere när jag kom hem kring åtta-tiden igår, vilket Rob snabbt plockade upp & bestämde sig för att åtgärda. Detta är Rob's recept för att pigga upp moi:
1) Förse mig med te
2) Laga mat åt mig
3) Häll i mig alkohol (i detta fallet rödvin)
4) Reta mig tills dess att jag flippar
Efter att ha kämpat tillbaka mitt hårspänne för 3:e gången, samtidigt som jag fick ett finger inkört mellan revbenen för typ 8:e gången, fräste/fnittrade jag fram:
'But how old are you?! Five?'
R - Look who's talking, the person who actually make snowman's!
Moi - Good point...
Glädje & sorg...
Fick ett samtal till kontoret igår som gjorde mig så glad, samtidigt som det var oerhört tungt. Vännen, jag önskar att jag kunde göra något för dig, mest av allt skulle jag vilja vara hos dig nu & ge dig en kram! Ord hjälper till viss del, men det är jobbigt att inte kunna vara där för dig! Anyway, you made my family-day! :)
& sedan kan vi ju båda konstatera att jag är expert på att svamla... Men, men du känner ju mig & vet hur jag fungerar!
Kraam!
Till dig Magnus...
Eftersom du gillade Alis foto så mkt, här kommer ännu en bild! Denna är tagen precis efter mitt första utbrott (men jag ser helt manic ut på den bilden så den tänker jag INTE lägga ut!) & när jag vänder mig mot Paul för att försöka uttrycka min frustration över att ha Rob som bästa vän...
Observera hans irriterande lilla leende!! Två sek efter detta bröt hår-ruffsandet ut... :)
Beslutsångest!
Iiik! Nu blev det sådär jobbigt! Hade planerat att dra en vända till 'Atletic Center' & träna en timme eller så men insåg precis att det är stängt pga family-day... Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Har alla klättrarprylar här på kontoret, men Rob ska inte klättra ikväll = moi måste själv styra upp en date med Paul & Jamie & sedan klura ut hur jag ska ta mig till TCA. Sure, har åkt dit i princip varannan dag i nästan en månads tid men för den skull har jag inte koll på hur man gör för att komma fram! Kom ihåg att det är moi vi talar om. Mig veterligen är jag den enda personen ever som har lyckats med konststycket att åka vilse på ett elljusspår, med karta & kompass i handen... Lokalsinne är inte min starkaste sida. Jag är motsattsen till duvor, när det gäller känsla för vart jag ska ta vägen använder jag mitt huvud ungefär i samma utsträckning som en broilerkyckling, post-mortem...
Troja - RW&CO
Kjol - ASOS
Skärp - mammas
Strumbyxor - svarta, heltäckande (för att dölja alla blåmärken)
Skor - Scorett; svarpa pumps med rosett på tån
What song would you pick?
Rob håller just nu på & fipplar med sitt anmälningsformulär till (om jag har fattat rätt)
isklättar VM som hålls i Ouray nästa år. Formuläret innehåller standardfrågor så som ålder & land, men sedan finns det en rad lite mer småmysko saker att besvara. En av de underligare är 'Which song are you?'... Förklarade att jag nog hade valt 'The winner takes it all' men se det gick icke. Det är nämligen specifierat att det
måste vara lite mer åt hårdrockshållet... Har spånat lite & kommit fram till att jag nog valt Led Zeppelins 'Kashmere' om jag hade deltagit. En ickefråga i dagsläget förvisso, men ända lite intressant... Typ.
Men va f..?!
By the way, ibland blir man ju lite rädd. Här har jag gått runt & inbillat mig att Rob är min mentala tvilling, min bästa vän, den jämngamla bror som jag aldrig fick (& aldrig ville ha)... Men så igår krachade den bilden rätt rejält. Efter en brottningsmatch (människan snodde mitt hårspänne) låg vi fridfullt på golvet & tittade på en kille som klättrade uppe i taket.
R - So, on Tuesday...
Moi - Yes?
R - I think that you should use that evening to try to pick up a partner...and maybe something more...
Moi - Uhum...?
Rob - Yeah, you need that you know...
Moi - Hmpf...
Rob - Sean might be there...
Moi - Who?!
Rob - Sean, your climbing teacher you know...
Moi - Whaaat?!
Detta behöver förklaras; Sean är trevlig men han ser typ ut som en
fransk Calle Schulman...
Moi - ARE YOU CRAZY? DON'T YOU KNOW ME AT ALL??!!
Rob - Eeeeh?
Moi - Oki, test! Pick the person that you can see me with in
FireFly (den serie som vi checkar varje kväll på hans dator)!
Rob - Ehh,
Inara...
Moi - Whaat?! But she's a girl!
Rob - But it's such a pretty thought!
Slut på friden - ny fight... :)
Bring them to me...
Vet inte riktigt hur det gick till men moi är i nuläget ansvarig för tre katter. Isolde är bortrest till på onsdag = jag har ansvaret för Chinny. Rob & Chinnys relation är inte direkt den bästa, så det var ganska självskrivet att jag skulle åka på rollen som huvudförmyndare. Idag utökades min börda med ytterligare två små liv, ska passa Becky's (en professor på avdelningen) två katter till på fredag. Helst hade hon sett att jag flyttat in där, vi får se...är Chinny ett riktigt pain in the as drar jag nog dit & lämnar Rob åt sitt öde... :)
Jaha...
Ibland blir ju saker & ting mindre lyckade. Jan skickade mig ett mail i lördags & undrade om jag hade lust att ta en Chai Tea Latte idag. Moi, som är beroende av det fix som denna dryck utgör, skickade ett piggt mail tillbaka där jag skrev att det var bokat. Dessvärre bestämde vi aldrig någon tid, moi förutsatte liksom att det var en 'eftermiddagsfikakopp' som var planen. I Jans värld däremot var det hela en lunchdejt... Så när han nyss knackade på dörren blev det lite konstigt. Han såg ledsen ut på ett 'jag är en övergiven liten hund'-aktigt sätt & moi (som redan knölat i sig bön, & tonfisksallad + ett äpple) fick dåligt samvete. Fast samtidigt blir jag lite irriterad också, 25 åriga killar ska inte stå & se ut som om de har blivit utputtade från en balkong bara för att de inser att de måste äta lunch själva...
5.10-
Känner mig rätt öm idag, var bara jag & Rob som klättrade igår = har aldrig klättrat så mkt tidigare. Gick superbra, lyckades klättra tre 5.9 rent! Dessutom testade jag att klättra en 5.10- för första gången, trodde att jag skulle ta mig ca en halvmeter upp men jag klättrade hela väggen! Sure inte rent, & Rob tvingades guida mig rätt mkt, men ändå! Kom ned skakig, men överlycklig, & hoppade runt som en sockerhög femåring! Rob har förutspått att jag kommer att fixa 'leadclimbing' i oktober, Paul tror till sommaren... Moi tror på Paul.
Happy Family Day!
Tjing! Idag är Toronto öde, jag vet inte vad alla familjer hittar på men de verkar ha lämnat staden. På institutionen ekar det tomt, allt är nedsläckt & bara ensamma individer/immigranter ugglar runt i korridorerna. Har inlett 'Family Day' med att ge Ross 2 extra kulor fiskmat...det otacksamma djuret såg inte ut att bry sig nämvärt. Sitter & försöker klura ut vad jag ska hitta på senare idag för att 'fira', planen var ju manikyr, men insåg igår hur sjukt bortkastat det skulle vara på mig. Tillbringar man en 3-4 dagar i veckan med att klösa sig upp för 15 m höga väggar finns det liksom bara ett stadie som ens händer kan befinna sig i. Minsta antydan till naglar innebär att allt blir
sjukt mkt svårare & betydligt mer smärtsamt. Har missat att klippa naglarna en gång = kände mig som
Gail Devers, under tortyr...
Upp som en sol...
Suck, avskyr när man går från stadiet
'oh, everything is just fine!' till
depp, bara pga någon dum liten detalj. Hände mig precis...& nu sitter jag här & är arg på mig själv för att jag inte kunde låta bli att kolla upp en sak. Sure, inte direkt en 'salt i sår' situation, men ett sånt där jobbigt ögonblick när något verkligen lyckas trycka in rätt knapp... Anyway, drar strax iväg & klättrar, så förhoppningsvis lättar det så fort jag kommer dit. Hitintills har det hjälpt varenda gång, & det bästa är att känslan håller i sig. Blir typ alltid helt hög & speedad på adrenalin! Hm, kanske en hint? Kanske jag lever ett för stillasittande, safe, liv? Tål att tänka på... Hör ni inte av mig på ett par dagar har jag tagit värvning i främlingslegionen/dragit iväg för att
bestiga Cerro Torre eller påbörjat en rodtur runt jorden... :)
Lululemon
& såhär ser min nya träningstopp från Lululemon ut, byxorna får jag hämta upp på onsdag - minime behövde kapa av en halvmeter eller så för att inte riskera att snubbla på fållarna & braka framlänges & slå ut mina framtänder (en av mina STORA fobier...). Plockade också upp en liten sak från Banana Republic men jag tänker inte visa den än... Vidare bunkrade jag upp mig på lite nödvändigheter så som
Lancome's underbart bra makeup remover (för ögonen), tandkräm & Listerin i smaken vanilj (så nu har jag en ny omgång smärtsamma mornar & kvällar att se fram emot!). Sedan tog orken slut. Hade egentligen behövt köpa ett par nya jeans & ett par stövlar men moi gav upp & knatade hem & tröståt avokado...
Your worst enemy...
Knatade iväg på en välbehövlig liten shoppingtur igår (vilket inte alls är lika kul när man är själv - måste, måste skaffa tjejkompisar & inte enbart umgås med killar!). Detta gjorde att jag tvingades inse att uttrycket 'man är sin egen värsta fiende' stämmer rätt väl. Har gått runt & tjockångast något helt vansinnigt på sistonne, men igår så lyckades jag skaka in lite perspektiv i mig själv. Sure, tycker fortfarande att jag gott hade kunnat förlora ett par kilo eller 7, men jag har väl kommit fram till att jag inte är helt tokfet. Köpte min nya träningtopp i storlek 6 & byxorna i 4a, & på Banana Republic drog jag inte ens en 4a i vissa byxor. Men, men...ända så mal det en liten röst någonstans som inte är nöjd...
Topp - Eve of Eden
Jeans - Levi's
Brunch!
Har förövrigt precis knölat i mig sjukt mkt mat - Brunch! Me love brunch! Världens bästa koncept! Idag blev det gigantisk omellet fylld med stekta grönsaker & ricottaost, sallad, stekt potatis i tomatsås & toast med hallonsylt + en massa äppelte. Så, så gott! Rob pressade i sig ett berg med våfflor med florsocker, grädde & jordgubbar + toast, bacon, ägg & kaffe. Vi mår som vi förtjänar just nu... :) Well, ska iväg & klättra om ett par timmar så vi behöver energin - inte bara för att ta oss upp för väggarna utan också för att orka med allt brottandes & tjäbbel! :) Fick denna bilden av Ali igår...
Denna bilden är så rolig eftersom han har lyckats fånga
exakt det ögonblick när Rob kastat ur sig en kommentar som jag inte alls håller med om... Denna specifika vända slutade, om jag minns rätt, med att Rob & jag hade en 'ruffsa runt i håret batalj' med varandra! :)
Njee...
Gick ut igår men hade inte speciellt roligt. Konstig tillställning, mysko människor = Rob & jag drog hem vid tolvsnåret & tittade på Firefly & drack te. Mkt, mkt bättre! Fast på tisdag blir det värsta festen! Rob ska hålla ett föredrag för Torontos alpinklubb - det kommer att drickas sjuuukt mkt öl! :) Ska bli så himla roligt, good thing att det är reading week - kommer nog att bli lite tungt på onsdag! Paul & jag har redan beslutat oss för att försöka slå vårt tidigare rekord när det kommer till att 'bygga torn av allt som vi råkar hitta'! Så här ser det i regel alltid ut när han & jag sitter vid samma bord... :)
Paul, & jo han sträcker sig redan efter ngt nytt...
Pick up...
När Paul, Rob & jag umgås händer det alltid lite skruvade saker. Jamie försöker i regel hänga med på ett hörn, men han har liksom en annan typ av mental gräns än vi. På något vänster plockade vi igår upp en random tjej på TCA (Emma; trevlig men inte bra på bilaying - hon sänkte mig i golvet 2 gånger...). Drog sedan iväg till vår favorit pizzeria för sen middag & öl. Hade supertrevligt & skrattade merparten av tiden så att jag grät. Roligast var när Emmas 'typ kille' ringde upp henne & Paul plockade av henne telefonen & började prata med honom, efter ett tag räckte han över mobilen till mig:
Moi - Hiii!
tk - Eh, hay... Who are you?
Moi - My name is Ida, I'm from Sweden! You can call me Inga if you want to!
tk - Oki... So, how do you know Emma?!
Moi - Oh, we just picked her up at the TCA! And brought her out for dinner, we plan to corrupt her!
tk - Corrupt, in what sense?! What are you talking about?
Moi - We were talking about latex and shaving... Speaking of shaving, you'll have to talk to my hairy Scottish friend!
Rob tog över luren & brääääkte fram något på skotska - moi satte ölen i näsan = Paul simulerade Heimlischmanövern på mig... Resten av pizzerian glodde... :) I love them!
Bruised & beaten...
Checka förövrigt hur himla snygga ben jag har för tillfället, kritvita & översållade med blåmärken! Alla syns inte riktigt på kortet, & det andra benet + min vänstra arm ser typ lika dana ut... Inte blir det direkt bättre av att vara bästis med Rob, vi tjivas typ non-stop. Igår släpade jag mig bort till Jamie, tjippande efter luft & med tårar av skratt rinnandes nedför kinderna, efter ännu en brottningsmatch med Rob.
J - Eh, so what was all that about?
Moi - Nothing, just us being stupid!
J - Oh, oki... But he was kind of shaking you up side down!
Moi - I know! It was so much fun! You should have seen us yesterday, he took me down in the kitchen!
J - Oki! Eh, well...
Jamie är liiite stelare än vad Rob, Paul & moi är...vilket gör att det alltid är roligt att se hur han reagerar på saker & ting! ;)
Världens sötaste?
Igår fick jag stryka bort en liten tår ur ögonvrån när jag kom hem från klättringen, hade nämligen fått ett alla hjärtans dag kort från farmor. Hon är så gullig! Sötast var när hon skrev 'Idag den 14/2 är det alla hjärtans dag här i Sverige, & jag längtar efter dig, mitt hjärta'. Känns så skönt & lyxigt att man har människor i sitt liv som älskar en på det sättet...
Somethings missing...
Efter att jag beslutat mig för att skippa Rock-fest drog jag & Rob ned till MEC för att kitta upp oss på lite prylar. Köpte en underställströja från Patagonia, vattenflaska + en väska till klättrarprylarna. Väskan är en 'cityväska' - bara en rem som man spänner över bröstet, men pga min onormalt korta rygg så sitter den inte perfekt, får dock duga för tillfället. Rob köpte nya klättrarskor - de är superfina & luktar inte död grävling, men vi är båda ense om att det känns mkt märkligt att han inte längre stinker, det hör liksom till! Stod & ångestade oss över skorna samtidigt som en av de anställda (A) diskuterade isyxor med en kund:
A - No, I would not recommend that one, honestly...it's for PUSSYS!
Tystnad...killen vänder sig sakta om & tittar på mig...
A - Aaaaah, ooooh... Well, I'm sorry miss... Eh, I mean rookies...
Moi - Rookies?
A - Eeeh, yes... I'm awfully sorry... I wasn't aware of that fact that it was a lady present...
Rob & jag bryter ihop av skratt...
Maybe not the best move...
skippade Rock-fest & drar iväg & klättrar istället! Sure, rent strategiskt var det kanske inte jättesmart, men jag bryr mig faktiskt inte! Jag har sällan kul när jag är ute med de andra geologerna & jag har suttit & funderat ut 'moves' som jag skulle kunna göra på väggen i princip hela dagen = måste klättra! So, jag bryr mig inte om de blir sura på mig. So what om de tycker att jag är trist som inte har lust att dra till samma mögiga lilla pub som vi har hängt på sedan september? So what om de tycker att jag är tråkig som inte har lust att supa mig redlös på avslagen öl? Nope, I don't care!
Horrible!
Moi har en bunt saker som jag är mindre bra på - bla en total brist på lokalsinne & oförmåga att komma i tid (alltså, jag är aldrig jättesen - men i regel är min dag liksom alltid två minuter efter). Näst min kunskapslucka när det gäller geografi kommer grammatik. Det är därför jag alltid gnäller varje fredag - jag vet vad som komma skall, två timmars plåga... Fast på sista tiden har det varit rätt oki, Rachael (vår ELWS-lärare) är jättegullig & moi har börjat stressa ned. Idag knatade jag dit med lätta steg i solskenet, bara för att inse att vi hade en vikarie. En liten superenergisk gubbe som sprang runt i klassrummet & skrek åt oss. Shit vad hemskt det var. Ord-Hitler & 20 stycken vettskrämda utländska master- & PhD-studenter... Vi var som kaniner i strålkastarljus, han var som Britney i en stadsjeep omringad av en hord fotografer. Efter en & en halv timmes korsförhör vacklade jag ut ur klassrummet halv bedövad av skräck. & då fick jag ända beröm - för att jag de facto lyckades haspla ur mig rätt svar på en kuggfråga som han slängde ur sig på slutet (har noll koll på hur jag lyckades med det), samt för min trevliga accent...
Hairy...
Inatt drömde jag att någon hela tiden snodde mina rakblad till min rakhyvel - kunde inte raka benen. Sprang runt som en tok & letade, men de var alla borta. Anledningen till att jag panikade totalt i drömmen var att någon skulle komma & hälsa på mig & jag bara visste att han inte skulle stå ut med att vara i min närhet om jag hade orakade ben... Knäppt va? I slutändan kom jag fram till att det var min mamma som var tjuven - hennes motivering var att hon inte ville att jag skulle kunna raka benen eftersom det skulle betyda att jag skulle förbli ogift genom hela livet... Hur ska man tolka det? Att vi lever i ett samhälle besatt av hur man ser ut/att min familj är överbeskyddande/att jag har svårt för att lita på att folk verkligen gillar mig? Anyway, jag har inte håriga ben - så det ska åtminstonne inte vara något hinder! ;)
Gaaah, ångest!
Ibland blir jag bara så trött på mig själv! Istället för att jobba igår eftermiddag satt jag & fipplade runt lite håglöst vid datorn. Eftersom jag verkligen var sjukt uttråkad bestämde jag mig för att kolla upp en av de idiotiska Facebook grejerna - Spark. Det hela gick ut på att man skulle klicka i vilka av sina vänner (& vänners vänner) som man skulle kunna tänka sig att dejta. Detta skulle sedan utmynna i att jag skulle få reda pa vem som var intresserad av moi (totalt idiotiskt...). PuckoIda tillbringade således en 10 min med att klicka JA el NEJ & fick i slutändan reda på noll & ingen ting. Men idag däremot... Har typ 4 'Somebody wishes to date you!' i min inbox - fetångest. Fixar inte att öppna upp dem, mår typ bara dåligt & känner mig som världens idiot. Kul att man inte har tagit sig längre än högstadiet när det gäller sådanna saker...
Family day...
Jaha, detta mailet damp just ned i min inbox:
Family day!
Just a reminder that the University will be closed on Monday, Feb. 18th,
2008 -- a new statutory holiday introduced by the provincial government.
Känns lite märkligt att de introducerar en random helgdag bara sådär... 'Family day' dessutom - vad ska man göra då? Sure, jag är 24 (& befinner mig på andra sidan atlanten från min familj) så att jag inte riktigt kan fira med någon är väl rätt oki. Men alla andra ensamma då? Neeej, får typ 'Findus jultallrik varning' av det hela... Tror att jag ska 'fira' genom att vara riktigt mkt singel - fixa manikyr & köpa något totalt onödigt bara för att jag känner för det!
Take time to...
Insåg imorse att jag måste se till att ta mig lite tid någon av de närmast dagarna & dra iväg & shoppa. Har i dagsläget en jobbigt lång lista på saker som är mer eller mindre livsnödvändiga:
1) Underkläder - måste köpa på mig tunna trosor, merparten av de jag har nu syns som en apful skarv när jag har på mig mina klättrarkläder
2) Underställströja - fortfarande sibirisk vinter i vårt hus om mornarna
3) Träningskläder - byxor & toppar
4) En väska att ha alla klättrarprylar i + vattenflaska
5) Strumpbyxor - heltäckande, marinblå & vinröda
6) Svarta stövlar - mitt favoritpar sprack längsmed en skarv häromdagen & är bortom all räddning...
7) Nya jeans - absolut måste (men jag AVSKYR att köpa nya jeans!)
8) Koftor - superviktigt!
9) Listerin/makeup remover, handkräm...etc
10) Nya kjolar
11) Nya skärp
Gaah, kommer att ta evigheter! Hatar att jag inte har någon bra shoppingvän här i Toronto! Funkar liksom inte att dra med Rob på shoppingtur...
Just in case...
Drog på mig en klänning imorse utifall att jag bestämmer mig för att dra ut med de andra, men i ärlighetens namn är det en ganska bra outfit för att sticka till TCA också - tar typ en sekund att ta av. Just denna klänning är lite rolig, antingen så verkar folk avsky den eller så bara älskar de den. Själv känner jag mig alltid lite
revolutionär när jag har den på mig! :)
Klänning - ASOS
Dilemma...
Så nu har jag följande lilla dilemma att ta ställning till - gå ut & dricka öl med de andra geologerna efter Rock-fest eller hänga med Rob bort till TCA & klättra. Jag vill egentligen klättra, men det var så länge sedan som jag var ute med de andra att det känns som om jag borde gå dit. Eftersom de andra geologernas enda hobby i livet är att dricka sig apfull ses det inte med blida ögon om man bangar & just nu är jag nog inte direkt på plus... Sooo, jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Känns lite som att jag borde uppoffra mig själv & gå dit, men samtidigt hur kul blir det om jag inte känner mig ett dugg motiverad? Dessutom kommer inte Rob att vara där dvs jag kommer att få umgås med människor som jag inte direkt har något gemensamt med/de är menlösa (läs Jan)... Oh, well det löser sig på något sätt... Får väl singla slant i värsta fall! Låta slumpen styra mitt liv i lite högre utsträckning!
14/2 sög...
Japp, gårdagen sög de facto mer än vanligt. Sure, det var roligt att jobba med mina elever på the ROM men sedan gick inget min väg. Hade verkligen sett fram emot ett par timmars klättrande men det blev inget av det. Anledning - Robs klättrargrejer har försvunnit från jordens yta. Vi har vänt upp & ned på hans kontor, letat igenom hela institutionen & lyft på varenda liten pinal hemma i huset, men de existerar inte längre. Blev helt deppig när jag insåg att det inte skulle bli något klättrande & sedan följde en massa små incidenter som gjorde att mitt humör gradvis sjönk ihop likt Nasses ballong. Kvällen slutade med att jag & Rob drack sjukliga mängder te & tittade på FireFly på hans dator. Alltså, medan typ resten av Toronto var ute & åt middag på trevliga resturanger satt jag & mådde illa i Robs leaker-doftande rum & glodde på en Sciensfiction/västern tv-serie...
Pretty Woman...
En annan låt som jag älskar är Roy Orbinsons 'Pretty Woman'. Jag älskar att gå längs gatan & lyssna på den, stegen förändras, jag ler automatiskt & det känns som om jag dansar! Sooo, jag antar att jag får ha tre theme-songs! Imorse sken solen & allt kändes så ljust & varmt när jag trippade nedför gatan med 'Pretty Woman, walking down the street...' i öronen. Kände hur jag bara lyste av glädje över allt. Det roliga är när man märker hur man påverkar människor runt omkring sig bara genom att le, nicka godmorgon & skratta när man hamnar i 'gå åt ena hållet, gå åt andra hållet' situationer!
Dino8...
Jaha, så har jag anmält mig till min första konferens. Dino8... Moi & 200 andra stackars insnöade individer. Bara det att jag de facto inte har någon som helst koll på de små kräken... Oh, well det är långt till maj! En liten rolig sak är att Jan på något vänster lyckades missa att anmäla sig till banketten. Soo, lösningen blev att han får gå som min partner. Själv tycker jag att detta arrangemang är oerhört roligt, medan Jan inte är lika road. Moi på lunchen:
Moi - Who's my little non-professional partner?!
J - Well, I can't help that something went wrong...
Moi - But you just had to check a box; a monkey can check a box!
J - I know... But at least I can go now, thanks to you.
Moi - Yes Dear, lucky you that you have me! Imagine how horrible life would have been after you moved away from your mom if I wouldn't have been around!
Urk...
Har precis kommit tillbaka från min lunch med Jan, knatade ned till Chinatown & moffade i mig osunda mängder Thaicurry. Nu mår jag illa, riktigt illa. Kul med tanke på att jag ska vara på the ROM om ca 30 min... Kommer typ att få rulla dit. Blir så trött på mig själv när jag knölar i mig så här mkt, varför kan jag inte sluta i tid? Gällande mat verkar mitt undermedvetna hela tiden panika major över potentiell svält... Inte blir det bättre av att jag har en metabolism som lagrar upp varenda fattig liten fiber. Suck, skulle ha levt på stenåldern, fatta vilken framgångssaga man hade varit då...
I got the bug...
Igår under middagen förklarade Rob skrattande att jag blivit besatt av klättring:
R - I knew it! As soon as I saw you on the wall the first time I knew! I KNEW that you were going to become addicted to it just as I!
Moi - I'm not addicted...I just happen to like it, a lot... Which is strange...
R - It's not strange! Because you are competitive Hon!
Moi - Eeeh, no...
R - Whaaatever Beb!
Det som är så irriterande är att han har rätt, har väl tvingats inse att jag kan vara lite smått tävlingsinriktad ibland. & vad gäller klättrandet så känner jag ett enormt driv efter att bli bra. Inte bra som i ok, utan riktigt bra. Det är konstigt, har aldrig känt så för en sport innan...känns liksom inte så himla motiverande att bli bra på powerwalk...
...
Tipsy...
Själva konserten då? Nja, Prokofiev kommer väl aldrig att bli någon favorit. Tydligen så blev han utbuad första gången han framförde sin andra konsert (den vi lyssnade på igår). Publiken i St Petersburg ansåg att det var för modernt & att han var en total idiot. Moi som gillar när saker & ting är i ordning håller med dem... Däremot var den andra delen av konserten helt underbar. Slutsats - moi är för okultiverad för att uppskatta Prokofiev men tjusas av Dvorak.
Packade sedan in oss i en taxi & åkte till Insomnia för en sen middag. Var båda helt övertrotta & flamsiga & lyckades beställa in en flaska rödvin till vår svärdfisk & kycklinglinguini... Anyway, hade sjukt roligt & blev tipsy, tipsy! Vinglade hem på liite för höga klackar i snömodden & trillade i säng kring 2 snåret. Lady P var inte på topp imorse... Så här ser förövrigt min nya klänning ut, observera även den något tomma blicken = kortet taget efter att vi kom tillbaka till huset, inte innan vi gick ut... :)
Tillslut...
kom vi dit iaf, trots att killen som körde taxin nog tyckte att jag var ett totalt nutcase... :) På hans fråga om vart vi skulle fick han nämligen en liten lapp med följande text framstucken:
PLEASE DON'T SAY THIS LOUD!
We want to go to Roy Thomson Hall
It's his birthday, so it's a surprise...
If you don't know where RTH is, just go down to 60 Simcoe St.
THANKS!
Så sjukt stressigt!
Höll på att stressa ut totalt igår innan vi kom iväg till RTH, & detta trots att vi skippade middagen... Huvudanledningen till detta var att:
1) Jag visste att vi skulle tvingas hämta ut biljetterna när vi kom dit
2) Moi hade noll koll på vart vi egentligen skulle (checka adress innan...eh, glömde)
3) Taxin kom typ aldrig
Stod i princip & hoppade i hallen tills Rob tillslut blev trött på all nervös energi & tvingade mig att sitta ned & dricka en kopp te. Sedan försökte han luska ut vart vi skulle med motiveringen att jag skulle bli lugnare om ansvaret låg hos honom... Stenvägrade.
So long!
Iiiik, stress, stress! Klockan är fem & om tre timmar måste jag & Rob vara på Roy Thompson Hall! Så nu blir det till att stressa hem för major renovering & sedan blir det middag på Insomnia. Hade egentligen velat dricka drinkar, men gör jag det kommer jag garanterat att somna underkonserten... Eftersom det är appinsamt att göra det så är planen att speeda i mig en 2-3 koppar te när jag kommer hem. Håll tummarna för att jag inte somnar, snarkar & skämmer ut mig! ;)
Ha en trevlig kväll, puss!
Theme-songs....
Någon skrev ett inlägg om theme-songs, moi (som kan vara drama queen nr 1) har två favoriter. Den ena knyter fint an till just min febläss för att vara lite melodramatisk - Queen 'The show must go on' (kan man annat än att älska
Freddy Mercury?). Nr 2 (fast jag kan inte rangordna dem egentligen) är ABBAs 'The winner takes it all'; fungerar både när man känner sig som en stjärna/när den dalar & faller...
Ett sista ryck...
Har dragit ut på det på tok för länge ( i sann Ida-anda), men nu måste jag rycka upp mig & klara av den sista lilla futtiga biten rättning. Ge mig tålamod! Vissa av mina elever är verkligen helt skrämmande dumma... Anyway, om ca 4.5 h så är jag off från avdelningen - ska stressa hem & fixa iordning mig & sedan blir det middag & Roy Thompson Hall! Längtar! Ska försöka komma ihåg att fota (förutsatt att kameran sammarbetar) så att ni får se en bild eller två lite senare!
Kofta - Mango
Linne - Marwin
Jeans - Levi's
Aptråkigt - tell me about it, men det är kallt, slaskigt & jobbigt här i Toronto just nu...
Lady Penelope
Under middagen igår kom Robs nya smeknamn för mig upp, Lady Penelope. Moi har aldrig sett TV-serien i fråga men alla andra kring bordet var rörande överens om att han hade rätt i sin liknelse. Helen blev typ helt till sig:
H-Yeees! First time I saw you I started to wonder who you resembled! Feels so much better now, thanks Rob!
Sooo, nu går jag allmänt under namnet Lady P...
Detta är filmversionens Lady Penelope, frågan är bara om det är henne de menar eller om de menar orginalet,
dockan...
Feeling hot!
Jepp, finns inget som får en att se så fab ut som en klättrarsele som ramar in ändan & en massa talk! :) Fast detta var tidigt på kvällen (det enda kortet som Rob han ta med min kamera innan batteriet tog slut - hata), ni skulle ha sett mig mot slutet! Det liksom kom små 'talkpuffar' från mig när jag gick runt! Helt & hållet Paul, Rob & Alis fel... :) Men jag gav igen rätt bra jag med! Kring nio-snåret drog vi iväg till en restaurang som hade den roligaste servitören ever! Han var bög så att det skrek om det, liten & tjock & med en attityd som var helt otrolig! Skrattade så att jag pep efter luft när han låtsades bli förolämpad av Paul (han körde hela registret - talk to the hand, näsan i vädret, små indigerade puffar & storma ut ur rummet). :D
So, lead climbing...
innebär att man klättrar den första delen av väggen utan att sitta fast i något. Självklart har man ett rep med sig, men det är ens eget problem att se till att det faktiskt är fäst vid en karbinhake. Detta innebär att man i regel klättrar de första 2-3 meterna helt fritt... Uuum, vi får väl se... Känner mig mkt skeptiskt till det hela men Paul, Rob, Jamie & Ali håller hela tiden på & frågar när jag ska det provet. Trodde först att de bara retades, men igår tittade Paul på mig & förklarade att det faktiskt var på allvar. Sooo, nu måste jag bearbeta detta lite. Moi klättra utan att vara fast förankrad? Moi ansvarig för en klättrarpartner som inte är fast förankrad... Scary!
Whiiii!
I'm on a high today! Fortfarande helt hög på adrenalin sedan igår - gick så himla bra att klättra! And why? För att jag fick min önskan uppfylld! Paul var min bilaying-partner i princip hela kvällen! Allt klickade, vanligtvis när jag klättrar en svår rutt & jag hamnar i en situation som jag inte vet hur jag ska ta mig förbi så bangar jag & piper att jag vill ned. Det funkade inte med Paul, han bara talade om för mig att jag kunde klara av det om jag pressade mig själv lite. & he was right! Lyckades klättra en 5.9 helt rent för första gången - sken som en sol!
Rob - So guys, this is her 6 time climbing... If she continues like this where will she be in...lets say October?
Jamie - Oh... That's an interesting thought! Because if I compare myself with Ida when I started, she is way much better!
Paul - Yes, she has the potential. I would say a lead climber by October.
Rob - Soooo, Lady P...you will have to start practice on not using a rope then!
Moi - Iiikipiiip!
Ojdå...
Förvirrad övertrött Ida sitter & rättar tentor, kollar sedan upp mailen - mail från Jan:
'Lunch on thursday?'
See you (soon I hope),
Bye,
Jan
Så jag knapprar tillbaka att det funkar & att han kan komma & plocka upp mig på kontoret. Nu så här i efterhand inser jag ju att det är alla hjärtans dag på torsdag, kanske inte bästa dagen att gå med på att äta lunch med någon som jag misstänker är lite småintresserad... Idiot, det är vad jag är ibland. Well, jag får väl skopa i mig luchen i rekordfart & sedan pipa iväg med ursäkten att jag har undervisningsprylar att fixa med. Alltså, Jan är jättetrevlig men inget för moi - vill inte att han ska få för sig något som inte stämmer. Suck. Livet är ju intressant.
Kontaktannons!
Might have someone specific in mind, men här kommer en liten lista på vad som går hem & vad som går fetbort:
1) Enormt viktigt att personen får mig att skratta! Obekväm tystnad gör att jag får panik, major...
2) Jag är en sådan som hänger på det mesta men kan själv vara lite för bekväm för att hitta på ngt = energi är bra!
3) Han måste vara längre...vill inte känna mig som en amasonkvinna
4) Rent utseendemässigt...jaaa, hur är det nu? Faller jag kanske för en viss typ av killar? ;) Har kanske en liten svaghet för mörkt hår...& muskler...
5) Han måste vara äldre, finns en rad olika anledningar till detta, orkar bara inte dra dem just nu
Vad som inte funkar...
1) Veka killar, det kryper i kroppen på mig när jag ser killar vela!
2) Långa naglar, gaaah! Så äckligt att det inte finns!
3) Omotiverade killar, de måste ha lite driv, vilja göra något med sina liv & sina karriärer!
4) Killar som sportar digitalklocka, det slutar man med när man är 8...
5) Killar som är överdrivet välansade, parfymerade & har typ manikyr!
6) Tubsockor, sandaler, t-shirts med flerfärgstryck av djur, reklamkepsar...
7) Jo & så funkar det inte om de vickar på ändan när de går...
Shit, & jag som brukar predika för en av mina vänner att hon måste sänka sina krav om hon inte vill sluta upp ensam... Well, Magnus du har inget emot om jag & mina katter flyttar in hos dig pa gamla dar va? ;)
Apropå...
min tidigare lilla 'kärleksförklaring' till Paul så får jag väl förtydliga att jag inte har några planer på att 'stjäla' honom från Sandra. Bara för att man älskar någons personlighet & beundrar den som individ behöver det inte automatiskt innebära att man vill ha ett förhållande med den personen. Gällande Paul så har jag väl kanske max ett litet 'crush' sådär som man hade när man gick i skolan & tyckte att man hade världens bästa lärare (weak spot för äldre män?!)! ;) Mer än så är det absolut inte! So no need to worry! Bara för att jag inte befinner mig i ett förhållande just nu innebär det inte att jag paniskt försöker hitta någon! Känner mig ganska nöjd med att ha det som jag har det nu, även om jag vissa dagar funderar på om det kanske inte finns någon som jag ändå skulle vilja försöka med. Well, den som lever får se!
:)
Språksvårigheter...
Igårkväll i bilen på vägen hem:
Moi - I need a photo of me in my climbing gear for my blogg...Hey, do you think that Ali could take one of me? I mean, he is a professional photographer!
R - Well, probably, if you ask him. You could pay him in nature...
Moi - Whaaat??!! DO YOU TELL ME TO SLEEP WITH HIM?!
R - What?! I only suggested that you could pay him back in nature!
Moi - YES! Surely you can't believe that I would sleep with anyone for a photo!
R - Hon, you lost me big time!
Så, nu har vi båda lärt oss att betala något i natura kan betyda helt olika saker! Enligt Rob's definition så skulle jag återgälda Ali genom att assistera honom om han behövde hjälp med bilaying någon gång/möjligtvis köpa en öl åt honom. Min version...(tjaaa, beroende på personliga preferenser så kan den väl i & för sig involvera både öl & rep) - lite annorlunda... ;)
Getting closer...
till alla hjärtans dag. Jag gillar inte den dagen, inte för att jag har några betänkligheter gällande kommersialism etc. utan pga privata skäl. Förknippar alltid den dagen med en bunt jobbiga minnen. De senaste åren har jag varit iväg & jobbat som ambassadör för Lunds universitet just den 14/2 - skönt, man är helt fokuserad på att 'sälja' sig & universitetet - trycker undan dåliga minnen. Tror att det kommer att funka rätt bra detta året med, ska undervisa & sedan klättra = fullt fokus. Jepp, jag kommer inte att mesklättra på torsdag, det är ett som är säkert!
Observera...
förövrigt den helt enorma biten kött som Rob smällde i sig till middag igår! Mark & jag var de enda som inte sportade konceptet halv gris, körde båda på kycklingsallad istället. Detta var vad jag fick in framför mig... Alltså, det är typ 2 kilo sallad! + enorma mängder vitlöksbröd... Satt bara & glodde, gav sedan bort allt bröd & snålpressade i mig kycklingen, men att äta all sallad & ost...eh, nä. Shit vad mätt jag blev, denna kulturen är ju inte riktigt sund...
But to something funnier!
Hade den första av Rob's födelsedagsmiddag igår. Hade så roligt, skrattade i princip non stop i tre timmar! Jag är så lycklig över att jag känner så många underbara männsikor här i Toronto. Känns inte som om jag hade kunnat få bättre vänner! Förutom födelsedagsbarnet & moi kan ni också se Mark. Igår fick jag reda på att Mark känner en av stjärnorna i 'Stargate'...:
Moi - What?! Who!!!
MacGyver, do you know
MacGyver?!!
M - No I'm sorry Ida, I don't know
Richard Dean Anderson...
Moi - He was the second guy I ever loved...
Rob - So who was the first one then?
Moi - I won't tell! It's horrible!
R - Common Beb, tell us!!!
Moi - Hmpfh, oki... But only because it's your birthday! Robin, in
Batman & Robin - the really old version...
Tystnad - allmänt
gapskratt... Men min ursäkt är att jag var typ 4, jag hade inte så himla mkt koll...
Imorse grät jag...
när jag kom in på institutionen. All cirkluation försvann från mina fingrar någonstans halvvägs in, så de sista 10-15 minuterna var mina fingrar helt 'döda'. Sprang in på toaletten & sköljde händerna under ljummet vatten så fort jag kom fram, gjorde så ont att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna. Dessutom blir jag rädd, idag blev fyra fingrar helt blåa innan cirkulationen tillslut var återställd. Var ska det sluta? Min stora skräck är att jag ska hamna i en situation där jag inte kommer att ha möjlighet att värma upp fingrarna i tid - tvingas jag amputera är min karriär i princip slut...
World's coldest place...
Idag är det ca -10 grader här i Toronto, MEN om man håller på & fipplar med vindfaktor & dylikt så kan man pressa ned tempen till -30 (på vissa gator då alltså...). Detta är tydligen världens nyhet, radion mal & mal om att Kanada just nu är en av de kallaste platserna på planeten. What to say... Grönland? Hört talas om Sibirien alt. Antarktis? & undrar förresten hur kallt det är i kära gamla Lycksele idag? Någon som vet (typ någon som behagar kommentera-här får du ett inlägg ditt lilla skrot & det är tyst som i graven... Otack stavas det!)? Nope, nu ska jag trava hem & göra mig vacker, funderar till & med på att plocka på mig något nytt på vägen hem. Vi får se...
Oh shit [shaajt]!
Neeej, detta är ju helt hemskt! Laura var precis inne på kontoret med sin vän Nicholas (som jag känner lite från en ELWS kurs-språkkurs för master & PhD-studenter som inte har engelska som förstaspråk) & jag märker att han tittar konstigt på mig. Medan vi pratar kommer Lauras handledare förbi & frågar om de kan byta ett par ord med varandra. Hon lämnar kontoret & jag blir ensam med Nicholas:
N - You know, I really have to ask you... Your accent...I can't really place it because I know that you're from Sweden but still it sounds...well I would say Scottish!
Moi - But fuuuuuck...
N - Yes! Exactly! Thaaat IS just so much like, like... Braveheart!
Paul in a nutshell...
Oki, för att ni ska förstå varför jag bara älskar Paul - litet utdrag ur vår konversation i fredags:
Moi - This is awful, Rob's goal since we met was that I was going to wear my MEC-gear outside the house & I have always laughed... And now I'm here, at a restaurant, dressed in it while he is wearing a shirt (oki, förklaring - Rob hade bara en skorta kvar eftersom han dragit ut på tvätten & vi drog direkt från TCA till resturangen så det fanns noll tid att byta om)!!!
P - Naaaah... Pore Idaaah! But you know...you look faboulus anyway! If I didn't have a partner I would hit on you! As a matter of fact, I will flirt with you tonight anyway!
Moi - What?
P - Yeees! Because I think that you are absolutely just wonderful!
Så det gjorde han - på ett helt hysteriskt roligt sätt, överdrivet till tusen & helt galet. Skrattade så jag kiknade. Efter att Ali satt ned mig ute på parkeringsplatsen plockade han upp mig igen & hoppade runt med mig lite till. Sandra:
'Well you are a flirter aren't you?'
Object of interest...
Ska jag vara helt ärlig så har jag redan en drömpartner... Hade jag lyckats få honom så hade livet varit fab. Killen i fråga heter Paul, är ca 40 & ungefär den underbaraste, roligaste människan på denna planet. Tror inte att det finns en enda person som träffar honom & inte älskar honom efter ca 1 min. Att han dessutom är en fantastiskt duktig klättrare gör ju inte saken sämre. Sooo detta talar för Paul:
1) Han får mig att skratta så att jag gråter
2) Han har en partner - som är skadad... Thanks good!
Pauls partner; Sandra (hans partner i verkliga livet också) är väl helt oki, men en lite småbister människa... Så, eftersom Paul har klättrat exklusivt med henne & hon nu inte längre klarar av det så hade det varit absolut ultimat om Paul hade kunnat bli min partner. Hoppas, hoppas, hoppas!
Shop for a partner...
Innan ni börjar oroa er för att jag planerar en tripp till Litauen (NO!); moi behöver en klättrarpartner. Sure, det funkar bra att hänga på Rob & Jamie men ska jag bli riktigt bra så behöver jag en egen. Soo, nu har moi dragit igång stora charmoffensiven på TCA, har gjort framsteg men kanske inte riktigt så som jag tänkt mig. När vi var ute i fredags (helt galen kväll) märkte jag nämligen att en av killarna i vårt gäng (Ali) är förtjust i mig. Detta funkar inte av två anledningar:
1) Han är inte min typ, speciellt eftersom jag är typ längre än honom
2) Han har redan en partner
Nu hindrar detta ju inte oss från att umgås eftersom han är hysteriskt rolig (han
plockade upp mig utanför resturangen pga mina stövlar [isgata] & sprang runt med mig, skrikandes, på parkeringsplatsen) men jag är ju inte precis närmare att få en partner. Nu är jag inte helt hundra på detta, men igår började jag dessutom misstänka att Alis partner också är förtjust i moi. Detta funkar inte av två anledningar:
1) Hon är inte min typ
2) Hon har redan en partner
Nu hindrar detta ju inte oss från att umgås eftersom Beth också är hysteriskt rolig, men jag är ju inte precis närmare att få en partner... :)
Horrible!
Nope, nu måste jag ändra mina lunchvanor/Rob måste vara mer på St George & inte ute i Mississagua! Idag hade koreanskorna snappat upp mitt saltberoende & starbucks-tjejen bara:
ST - No wait, don't say it... Grande Non Fat Chai Tea Latte?
Moi - Oh... well yes... That's horrible... Good, I'm really boring...
ST - Oh, no! I only spend too much time here!
Moi - Well apparently so do I, but you work here...
Så här i efterhand försöker jag intala mig själv att hon är en 'Rain man' människa som har typ 100% kontroll på mängden sugrör ute på lagret. Uuum, självbedrägeri... Det kommer man långt med! ;)
Promised...
Att du skulle få ett eget inlägg någon dag & tjing, här är det! Saaaknar my baby-brother! Hade velat ha dig här nu så att vi hade kunnat flamsa, dricka vin, hysterieskratta åt interna skämt & plåga varandra med 'Shag, marry & push over a cliff'! Hmpf, i brist pa 'the real thing' så får jag reta Rob istället, det funkar det med... But you are nr1, Korn! ;) & du, när du har funderat ut ett uppslag för den där dagen som vi diskuterade, hör av dig. Because, frankly my dear...ditt första upplägg toksög din lille stolle! :P
Now... STARBUCKS!
Happy Birthday!
Idag är det Rob's födelsedag. Balanserade uppför trappen med en överlastad bricka vid sju-tiden imorse & grattade honom. Skippade dock sången, morgontrött Ida har inte en bästa sångrösten, den är liksom inte av denna världen... Ikväll ska vi ut med Vik & det gänget; middag. Ser verkligen fram emot det, fast allra mest ser jag nog fram emot att dra ut imorgon efter att vi klättrat med alla underbara från TCA! Eller... mest ser jag fram emot konserten på onsdag. Hoppas, hoppas att det blir en helt magisk upplevelse! Moi har nämligen två växlar när jag lyssnar på klassisk musik live:
1) Uppspärrade ögon, helt trollbunden, ytlig andning
2) Helt avslappnad & trygg, känsla av att vara inlindad i bomull - moi somnar som en liten baby...
2:an är förvisso rätt skön, men det känns ju litte bittert att ha hostat upp biljettpengarna när man sitter & simulerar långvårdspatient...
Trött...
Blus-Studio
Kofta - JAM
Jeans - Levi's
Me and my snowman
Utan smink, utan hårborste & i en MEC-underställströja - uuumh, fager var jag... Ungefär lika tjusig som min snögubbe! :) Gick sedan in & ringde hem till ma, pa & kära bror. Kändes underligt, så mkt blandade känslor. För att få lite perspektiv drog vi iväg & klättrade. Tre timmars slit gjorde att jag fick lite ordning på saker & ting, kändes så mkt bättre & när Rob hissade ned mig från en 5.9 som jag klättrat i det närmaste helt rent sprack jag upp i världens leende, helgens första. Rob gav mig en kram & viskade:
'Good, your back
Lady P!'
Snowman
knatade jag ut i trädgården & förevigade min apfula lilla snögubbe som jag tåtat ihop på morgonen dagen innan. Troligtvis den fulaste snögubben ever, men i akt & mening att få en att le så är den storslagen!
Focusing on...
Just nu fokuserar jag på de små sakerna runtomkring mig. Små löjliga saker kan tyckas, men likväl sånt som gör mig lycklig. En av de sakerna är ekorrar, oavsett hur jag mår så får dessa små varelser mig alltid att le. Denna lilla figur satt & knaprade fågelfrön utanför fönstret i frukostrummet igår morse, & även om jag fortfarande hade en stor knut inom mig av saknad & sorg så fladdrade ett liten leende fram. Hälde i mig en massa koppar te med oförsvarliga mängder socker & sedan...
Not the best day...
Allo, moi is back. Känns lite bättre nu, men det har varit en rätt tung helg. Fick veta att en nära anhörig till en av mina bästa vänner gått bort. Först så var det bara helt overkligt, en chock. Släpade mig uppför trapporna till Robs kontor & knölade ihop mig till en liten boll i hans knä. När jag samlat mig lite gick vi hem & jag ringde upp henne. Efter att vi pratat kändes allt mkt bättre för en liten stund, sedan kom en massa tankar snurrande. Tankar på min egen familj, alla de som jag älskar där hemma, alla de som är så oerhört långt borta. & så dåligt samvete ovanpa det, skuld för att jag satt & grät när jag har alla mina kvar...& så saknad efter henne - hade så gärna bara velat ge henne en kram på riktigt!
Var sedan grymt tungt att tvingas ta tag i mig själv & fixa till mig, men jag hade lovat Jan att gå ut & äta sushi den kvällen. Inledningsvis var min inställning att bli full, full, full. Efter två glas vin & två martinis gav jag dock upp, är man inte upplagd för det så funkar det liksom inte. Sure, jag kände av dem, men jag kände mig inte motiverad att dricka mer. Ursäktade mig & knatade hem redan vid tolvsnåret. Tassade uppför trapporna & kröp ned hos Rob, är så glad att jag har honom. Han är min bästa vän & utan honom hade den dagen, & flera andra, varit så mkt värre.
Kram.
Just so you all know...
Jag har fått ett tråkigt besked från en av mina närmaste idag. Så idag blir det inget flamsigt pladder om från mig, återkommer imorgon.
älskar er alla, kram.
I had a dream...
Som liten hade jag en stor dröm - att bli
balettdansös. Det var det mest glamourösa jag kunde tänka mig! Dessvärre fanns det inte direkt möjlighet för mig att göra något av min ambition,
balett var väl inte direkt något som prioriterades i Lycksele kommun... Sooo, pga usel geografisk possition var det bara att glömma allt vad balett hette. Anyway, idag är jag väl ganska nöjd med att jag aldrig försökte mig på den karriären. Tror inte att jag hade varit speciellt framgångsrik & dessutom hade jag nog aldrig riktigt fixat att plåga min kropp på just det sättet. But, i & med klättringen så har jag fått en liten smakbit av hur det hade varit att leva som ballerina! Mina klättrarskor är tiny=pain! I want to kill myself! Alltså, de gör typ helt sjukt ont! Efter en kvälls klättrande känner jag mig som en stympad liten kinesiska/askungens systrar i den icke disneyfierade versonen. Enligt Rob så är jag gnällig, de
ska vara supertajta & klättrar jag bara tillräckligt mkt
kan det hända att de töjjer sig.
Kan det hända... Jojo, lets pray for a miracle.
Detta är lite jobbigt...
Kommer allt oftare på mig själv med att sitta & stirra tomt på skärmen när jag har skrivit ett inlägg. Jag vet liksom med mig att det inte riktigt bär rent grammatiskt, men jag kan inte för mitt liv reda ut det. Detta gör mig orolig, var kommer det att sluta? Kommer jag att hamna i något språkligt ingemansland eller än värre kommer jag att utveckla något slags eget pseudospråk? & hur låter det egentligen när jag talar nuförtiden? Svenska med skotska undertoner eller med en nordamerikansk prägel?
Vad gäller...
dagens outfit så är den totalt olämplig med tanke på slasket & all snö här i Toronto, men jag orkade bara inte sporta jeans & kängor. Visst, det är helt klart vettigast, men moi mår mkt bättre när jag får känna mig fin. Rob imorse när han fick syn på mig:
R - So we're back were we started...
Moi - Yeeees! And it feels good!
R - Hm, well I kind of wondered how long you would last... Black & white theme?
Moi - Noooo, black, white and pink!
R - Oh, right, stupid me...
On the run...
Har planer för ikväll (klättra & pubrunda med det gänget) & för imorgon (middag & drinkar med Jan) men nu har jag bestämt att söndagen ska vara helt fri. Behöver en dag då jag inte har några direkta planer eller tidpunkter som måste passas. Ibland önskar jag att jag skulle ha kunnat hålla kvar vid den inställning som jag hade som liten - att aldrig lära mig klockan. Min teori gick ut på att jag skulle behöva börja stressa så fort jag lärt mig den. Slutsatts, bästa lösningen för att få ett stressfritt liv = bojkotta allt vad klockor heter! Lyckades typ hålla fast vid detta tills jag var åtta & min lågstadielärare beslutade sig för att det var helt fruktansvärt att jag hade noll koll på vilken tid det var. Major inhamringsprocess. But, det är ju bara att konstatera att minime hade en rätt bra poäng...
Klänning - VILA
Skjorta - Isabell Kristensen
Skärp - mammas
Strumpor - HM, vita & ribbstickade
Smycken - örhängen; pilgrim
Stövlar - Bianco; svarta
Melt down!
Fick ju typ tidernas spel igår. Hade precis knåpat ihop ett sista inlägg när hela bloggen bröt ihop & dog, & jag med den. Flippade framför datorn & ägnade apmkt tid åt att fippla igenom alla inställningar + skicka ett lätt hysteriskt rop om hjälp till blogg.se. Sedan insåg jag att alla bloggar låg nere... Major lättnad. Min blogg är typ mitt lilla barn, den är mitt substitut för Totte, min ventil. Imorse fanns följande meddelande i min inkorg:
Hej!
Vi har haft ett driftstopp i en av servrarna som
visar bloggsidorna. Allt är återställt sedan 04.30
ha en bra dag
/roland
Ha en bra dag... De har ju planterat in ett frö av osäkerhet i mitt liv! Mitt elektroniska bollplank, mitt känsloarkiv, kan lägga sig ner & dö vilken sekund som helst! Anxiety neurosis...
You never know...
Vad dagen bär med sig... Det gäller speciellt här på universitetet. Idag var det dags för en ny labb med mina elever, med en ny ansvarig professor. Till skillnad mot Jean-Bernard kände han inte för att informera mig över huvud taget om vad som var dagens ämne. Tur att man har förmåga att improvisera. Det var ju inte jättenyligt som jag satte in mig i alla dödligt intressanta detaljer om svampdjur, koraller & mossdjur... But, det gick på något vänster ända. Tricket för att klara sig ur situationen om man har noll koll på vad det rätta svaret är? Fråga eleven vad den själv tror, nicka sedan allvetande under tiden som den nervöst hasplar ur sig något, säg sedan 'Riiiiight... Well, lets start from the beginning'. Rabbla sedan lite lös allmäninfo & avsluta med att slänga in något riktigt komplicerat. Detta resulterar ofrånkomligt i total mental kaos hos din elev/offer - you're off the hook!
Tjing! ;)
Winter wonderland!
Moi är en sucker för snö... Medan de flesta andra suckar & pustar får jag värsta mood-boosten när allt är vitt & chrisp. Fast det hade ju varit bättre om gatorna hade varit lite bättre underhållna... Som det är nu finns det ett smalt upptrampat spår längs varje trottoar i hela Toronto - folk går på led. Snacka om att känna sig som en dum liten anka som bara vaggar med flocken... Me don't like. En rolig sak med snö är alla människor som har noll vana av nederbörd i fryst form. Du känner igen dem på att:
1) De tar mkt kort, massiva mängder kort
2) De tar sa mkt kort att de inte uppmärksammar var de går - de trillar omkull :D
3) De antingen ser helt perplexa ut eller fnittrar hejdlöst
4) De i regel är japps...
Uuum, där fick ni dagens fördomsprofil från moi!
Småtipsy konversation del 3
Rob & Ida lyssnar på Marilyn Manson; 'Tainted Love':
Moi - I love this song! We should go to one of his concerts!
R - Ehhh, no...
Moi - Why not? You like it as well!
R - Can you imagine yourself on a Marilyn Manson concert?
Moi - Oh, well I guess that I would be a little bit different...
R - You think? He would single you out, bring you up on stage and then try to sleep with you...
Moi - Shit, imagine telling your grandchild's about that! But, ehh no... I would not fancy that... Though, maybe I would end up chocking him instead of vice versa?!
R - Christ Hon...
Bunny love! :)
Småtipsy konversation del 2
Moi - Oh... I should pick up some wellingtons some day...
R - Whaaat?! You in wellingtons?! Ahhaha!
Moi - You know, they can actually be rather stylish...
R - Wellingtons? Like proper rubber ones? Soooo, are you going to buy like... eh...Gucci ones?
Moi - Stupid. Why Gucci?
R - It was the only nice brand that I could come up with...
Moi - You're hopeless you know. No, I'm not going to buy Gucci wellingtons! Though, Marc Jacobs makes nice ones...
R - YOU'RE hopeless Hon! But I like you anyway!
Moi - Likewise Beb!
Feeling better!
Som vanligt när det är lite skakigt så behöver moi SOCKER för att komma tillbaka in på banan. Så nu har jag precis kommit tillbaka från en liten tur ned till Starbucks & sitter & mular i mig pumpernickelbagel med laxsallad & en Grande Nonfat Chai Tea Latte. & genast känns livet lite lättare, lite bättre & lite mer i synk. Uuum, det är märkligt hur små, rätt banala, saker kan hjälpa upp så mkt. Från major vrak till någorlunda fungerade människa... It's a miracle! ;)
Pressure?!
Rob & Ida efter för många glas whiskey:
Moi - Sooo, honestly... How good do you think that I can become?
R - Well that depends, what do you want to be good at?
Moi - Stupid. Climbing!
R - Oh, I think that you can be really good. You have everything that's required. I can't see why you could not be one of the best climbers I know.
Moi - What?! But I don't like heights! I'm weak & I can't see the next move!
R - It'll come! We'll just have to work a little bit with you!
Moi - But...
R - No buts! You are going to become a great climber! Who knows, maybe the best climber in the world!
Eeeehehe... Oki, lite press där, uuumm. Jag som typ har bangat ut på en diskbänk vid ett tillfälle pga min höjdskräck. Jupp, best climber in the world! :)
Droppen...
Något som jag dock innerligt önskar är att Rob aldrig skulle ha lärt mig tricket med vattendroppen. Because, om man tillsatter en droppe vatten till sin whiskey så bryter man ytspänningen & vips så blir den helt enormt lättdrucken... Alltså, det låter knäppt men det funkar verkligen! Faktum är att det funkar lite för bra... Moi känner sig något sliten idag = orkar inte knata ut & ta en outfit bild. Dessutom har jag typ noll roliga kläder på mig pga vädret. Sooo, istället bjuder jag på denna närbilden. Titta & glädjs över att ni inte drack whiskey med vatten igår ni med! :)
Puss på er!
Sliten...
Close encounter...
Sooo, efter den lite småskakiga upplevelsen av att ha varit nära att bli träffad av blixten samt att tvingas inse att vi lever i ett hus som inte är utrustad med stormkällare kände moi att jag behövde något tröstande. I brist på annat fick det bli flaskan denna gången. Moi & Rob lagad enorma mängder omelett & korkade upp en flaska rödvin. I sann skotsk anda följde vi upp den med whiskey & te... Sure, lite småilla sådär mitt i veckan men:
1) man lever bara en gång
2) moi gillar den kombon! :)
The storm...
Gällande vädret igår... Det var rätt illa. Här i Toronto resulterade det i enorma mängder snö, kastvindar & åska. Vi hade dock tur, samma system lyckades även alstra ett 70-tal tornados - förstörda hus & dödsfall... Detta hade dock Rob & jag noll koll på när vi kämpade oss hemmåt. Skuttade runt & kastade snö på varandra när hela gatan plötsligt lystes upp. En halv sekund senare kom en av de värsta åskknallar jag någonsin hört... Moi gillar åska, men nu höll jag i princip på att hoppa ur skinnet. Inte blev det bättre av att Rob blev märkbart oroad & började skynda på mig nedför gatan. Vi halvsprang de sista 5 minuterna & shit vad glad jag blev när vi svängde in på vår gata & jag såg Isolde öppna upp dörren åt oss (hon hade hållit utkik)! Rob när vi störtade in i hallen:
R - Any
tornados Isolde?
I - Yes, several, but not here in Toronto yet...
R - Thought so, Ida and I was really close to where the first lightning struck, the whole combination of lightning, snow and the color of the sky reminded me of the only time I've seen a tornado... So we hurried up!
Moi - Piiip?! Grab Chinny! Where is the storm cellar?!
Veni, vidi, vici.
Sammanfattar väl gårdagens grad-seminarium rätt bra. Om utgången av en 1.5h diskussion är att ens professor föreslår att man ska läsa in sig lite mer på ämnet & sedan skriva en artikel så känns det rätt bra! Laura utförde sin presentation som om hon hade varit en sportkommentator på uppåtchak = kände inte för att göra det hela värre (oki, kunde inte hålla mig från att kommentera vissa saker, MEN moi höll tillbaka). Faktum är att jag klev in & hjälpte henne ett par gånger när jag såg att hon stressade ut alltför mkt över Jochens frågor. Resten av tiden hade jag & Jochen en mer eller mindre privat diskussion. Bäst var när jag la fram en fråga kring en potentiell 'trigger' till den 'superväxthuseffekt' som inträffade ca 55 miljoner år sedan vilket verkligen fick Jochen att tänka till. Efter ett par minuters funderande förklarade han att det var en helt lysande teori & att jag borde prata med min handledare om den, utveckla den lite mer & sedan skriva en artikel! Confidence booster! Vilket jag behöver med tanke på att Jörg inte är världshistoriens mest peppande handledare...
Paus=finito!
Oki, lite svårt att se på bilden, men det har börjat snöa igen. Tydligen laddar hela systemet upp i nuläget så det kan hända att vi får mer än de 20 cm som de lovade tidigare idag. Ska bli intressant att se hur UofT & Toronto ska tackla detta. Moi tippar på att de första mailen om inställda aktiviteter kommer att börja droppa in om ca en timme eller så... Well, vi får se! Vem vet, det kanske inträffar ett smärre mirakel - ie det kommer magiskt att trilla ned plogbilar från skyn så att det de facto går att ta sig runt i denna staden. Alltså, detta är en mångmiljonstad, Kanadas största, & de har ett vägunderhållningssystem som
SUGER! Shit så dåligt, hemma plogar de ju minsta grusväg &
hur många pers bor det i norrland på en skala?!
Irritating!
Neeeej! Upptäckte precis att jag glömde att packa ned mina träningsskor imorse! Iiiik! What to do? Kan jag knata till gymmet & träna i sockor? Jag menar, allt jag har planerat att göra är att trampa på trampmaskinen, göra sit ups & cykla lite... Det kan man väl göra utan träningsskor, right? Den självklara lösningen på problemet hade väl varit att knata hem & hämta dem, men med tanke på vädret så blir det en tripp tur & retur på närmare en timme, vilket jag inte har tid med. Skippa träningen har jag heller inte lust med, inte nu när jag har kommit igång igen, & speciellt inte som vi åt pizza till middag igår. I mean, till & med Rob börjar nojja sig för sin vikt - nordamerika främjar
inte direkt trådsmala individer. Helt allvarligt så måste man passa på vad man äter här på ett helt annat sätt än hemma...
Made of sugar?
Så pga stormrisken + att Torontos gator just nu ser ut som sånt där smaksatt isgegg tvingade jag mig själv att hänga tillbaka den klänning som jag hade tänkt ha på mig idag... Faktum är att gatorna är i ett sånt skick (säga vad man vill om norrland, men ploga är vi faktiskt sjukt bra på!) att moi idag har på sig både jeans & kängor... Rob imorse:
R - God! Boots!? Idaah, I must say...you actually look like a geologist today! Well kind of, except from the fluffy stuff and the pink things, but I mean for you...!!!!
Naturligtvis förstörde jag det hela när vi slirade in till institutionen genom att pipa högt när det föll ned en massa kallt vatten i min nacke från en baldakin.
R - Oh, poor Hon! Aaah, will you melt now?
Moi - Yes, because I'm made of sugar! ... Or wait; was that a reference to the wicked witch of Oz?
R - Well what do you think? Of course the later one!
Moi - Well, it's the bad ones which are the fun ones, right?!
Kofta - Birger et Mikkelsen
Topp - VILA
Jeans - Levi's
We are all waiting...
Just nu råder det spänd förväntan i luften, här på avdelningen & i Toronto i stort. Det har nämligen snöat rätt krafigt i natt & nu har vi en paus, ett liten andningsuppehåll, innan det ska braka lös på allvar (enligt meterologerna vill säga). Stänger universitetet ned kommer jag att bli förbannad på riktigt. Idag är det nämligen dags för vårt grad-seminarium, i.e. Lauras presentation & även fast jag inte tänker gå alltför hårt åt henne så vill jag inte att det ska bli inställt. Så nu sitter jag här framför datorn & kastar oroliga blickar upp mot himlen. Det ser inte alltför lovande ut i nuläget...
Addicted to drugs?
Jaha, så här ser det ut på mitt skrivbord just nu... Jag känner mig som världens
pundare. But no need to worry, UofT har inte drivit mig till att bli beroende av droger! Jag håller bara på att samla på mig lite olika kalibrer av nålar & sprutor som jag ska utvärdera innan jag beställer labb-utrustning. Det enda dessa sprutor kommer att användas till är ett spruta in coccolithophorer (i lösning) i en liten maskin! Jepp, så tog man hem dagens nördpris denna dagen med! :)
I love...
Rob, han är verkligen en av de bästa vänner jag någonsin haft,
men ibland vill jag strypa honom. Långsamt. Rob har ju tidigare jobbat med att sälja frilufts-/klättrarutrustning - han är typ helt lysande på sådant & kan allt. Detta medför att han alltid hjälper mig när det kommer till att kitta upp mig på den typen av saker. Han är den typen av person som tittar på en & sedan går iväg & hämtar ett plagg, i rätt storlek, som du blir kär i (& detta är alltså friluftskläder vi talar om - inget direkt major craving i min värld). Anyway, igår hjälpte han mig att prova ut mina skor. Tydligen är jag något sorts
unikum eftersom båda mina fötter är exakt lika stora, både på längden & bredden. Rob blev lite smått till sig över detta & kände att det var något som var värt att diskutera efter klättringen, under middagen (moi & 5 killar)... Nu är jag ju inte speciellt förtjust i mina fötter (eller fötter över huvud taget för den delen, I find them rather discussing) så att de var det allmänna samtalsämnet under middagen var väl inte ultimat. Speciellt inte som Rob kände att han behövde varna mig för att jag kan komma att utveckla sådanna där äckliga knölar på dem (eftersom jag så ofta knölar ned dem i tinny shoes)...
Moi - Well maybe we could discuss this afterwards...
R - But it's important! You might end up with bunions, it's really painful!
Moi - Someone else will suffer with pain much sooner if we don't change the subject! I don't like to discuss my feet's or possible crown-features over dinner!
Climbing gear!
Tjing! Nu har jag kittat upp mig på klättrarprylar! Tänk vilka underliga girar livet bjuder på! Hade någon talat om för mig att jag skulle lägga ut typ $200 på klättrargrejer för ett halvår sedan så hade jag skrattat mig sönder & samman... But, now... Well, jag gillar mina prylar! They are matchy, matchy! :) Helt ärligt så drog det väl iväg lite mer än vad jag tänkt, men alla billigare skor som jag provade var helt enkelt inte att tänka på. Sure, klättrarskor ska sitta tajt & vara lite smått obekväma (läs mkt) men det finns liksom en gräns för vad jag klarar av. Tortyr! Betänk också att detta kommer från en person som sportar högklackat typ 300 dagar/år... Anyway, det känns bra nu. Innan har jag lånat min utrustning - major ångest över 'förslitningsskador' på utrustningen. :)
Better than that?
Blev ju som sagt lite irriterad på Laura efter förra veckans seminarie. Jag har inget emot kritik, men däremot har jag svårt med att handskas med känslan av att ha blivit huggen i ryggen. Eller svårt & svårt, jag handlade på ett sätt - tokprintade artiklar & satte mig in i hennes ämne till den milda grad att jag skulle kunna såga henne vid fotknölarna. Moi igår vid matbordet:
Moi - I'm ready, ready for slaughter! Or, well not slaughter... I can't do that...
R - No, because you're better than that!
Moi - Oh, I don't know. I mean I will give her a pinch...
R - Yes, but you'll not slaughter her, because you know that you could and therefore you stand beyond that.
Moi - Shit, you're right. But I really wanted to! Besides, isn't that the ultimate insult to someone? 'I could bring you down, but I won't, because that would be like stomping on kittens or throwing rocks at sheep...'
Light my fire...
För tillfället känner jag mig inte direkt som den vassaste kniven i lådan. Satt fridfullt & rättade tentor när brandlarmet gick (oerhört, smärtsamt, högt...) - norpade åt mig kappa, väska & handskar & rusade nedför trapporna ut på gården. Där jag inser att min planbok ligger kvar på skrivbordet. Innehållandes; inte bara mitt kanadensiska bankkort utan för dagen även mitt visa-kort (pga biljetterna). Min samlade förmögenhet som jag kunde skramla ihop från fickor & fack där & precis då...$6.07. Det är ju bara att tacka de högre makterna för att det inte brann på riktigt, denna gången heller. Moi är ju helt uppenbart inte kapabel att hanskas med sådanna situationer.
It better be good...
Nu har jag bokat biljetterna, vi sitter på C4. Hade tänkt snåla ur en aning genom att köpa biljetter till balkongen, men det var fler som hade samma inställning, så nu blev det dessa biljetter istället. Uuum, Prokofiev får banne mig ha varit ett geni när det kommer till att skriva pianokoncerter, i annat fall kommer
moi att bli mkt,
mkt besviken...
Miss my Totteboooh...
Igårkväll när jag kom hem från gymmet (21.15...inte bra) så släpte jag ut Chinny, kokade upp ett par liter tevatten & slog mig ned med min middag vid frukostbordet. Satt & retade Rob samtidigt som jag knölade i mig min mat + x antal koppar vanilj/lönnsirap te & hade allmänt trevligt i si så där en & en halv timme. Sedan slog det mig att det var ovanligt tyst i huset, alltså verkligen helt abnormalt tyst. Moi hade glömt bort att släppa in Chinny... Mkt blöt, mkt arg katt - om blickar hade kunnat döda... Så nu är jag uppförd (tillsammans med Rob) i Chinny's svarta bok. Hon totalignorerade mig imorse & borjade vråla så fort jag var sysselsatt med något som gjorde att jag inte kunde kolla upp henne omgående (typ när jag tvättade håret etc). Moi älskar katter, men det djuret går mig på nerverna. Näää, tacka vet jag katterna där hemma! Absolut mest Totte då. Saknar den lilla tokfransen helt enormt vissa dagar... Så här såg han ut som liten, helt knasig eller hur?!
Min lilla chaoskatt!
Fragrances...
Drog faktiskt förbi en runda på Shoppers igår & plockade upp nya doftljus, moi är helt betuttad i det konceptet! Blev
'Honeycomb' denna gången, luktar helt oki men inte det minsta som
bivaxljus - till min stora besvikelse. Det finns nämligen vissa dofter som tilltalar någon primitiv del av min hjärna till den grad att jag glömmer allt runt omkring mig, & bivax råkar vara en av de sakerna. En annan doft som också får mig helt i spinn är lukten av
tjära... Oh, nytjärad eka! För mig är den lukten koncentrerad sommar! Robs klättrarskor däremot luktar...haggis, gammal haggis. Jag står typ inte ut, snart åker de ut ur huset. Fast gör jag det så kommer städtantens vendetta att förblekna till intet, så för tillfället bidar jag min tid. Speaking of klättarskor; kommer nog att bli ägare till ett alldeles eget par nu i eftermiddag, vem hade kunnat tro det?!
Kofta - HM
Linne - Birger et Mikkelsen
Kjol - Just B
Skärp - ma's
Stövlar - Bianco; svarta
Vendetta!
By the way! Insåg igårkväll att städtanten på avdelningen har inlett en liten vendetta mot mig! Efter att ha printat ut min sista artikel började moi samla ihop alla prylar för att dra till gymmet- inser då att det inte finns en enda liten vattenflaska på hela kontoret. Eftersom jag aldrig orkar släpa några flaskor över huvud taget till avdelningens återvinningscentral & jag alltid drar med mig mina små lunchvattenflaskot tillbaka till kontoret borde det ha funnits minst ett dussin... men så var icke fallet. Däremot fanns det en ansenlig mängd stora (läs otympliga) vattenflaskor - slutsats, städtanten slänger mina små, behändiga, flaskor & tokvägrar att röra gigantoflaskorna... Så nu är naturligtvis frågan, vad ska jag göra åt detta? Ska jag vara en duktig, vuxen, individ & de facto släpa med mig mitt petberg till den avsedda kontainern eller ska jag fortsätta & se vad det hela slutar? Moi lutar åt det senare alternativet... :)
Runaway bride?
Konversation vid frukostbordet imorse:
Moi - I don't know what I'm supposed to do with Krisy. I hate making decisions!
R - Yes I know.
Moi - What?
R - I know that you don't like it, because you not very good at it.
Moi - I beg your pardon...?
R - No, your not. You dwell over it, and then make up your mind, only to change back again...
Moi - Noooo, I'm not! Oki, so you think that I always make poor decisions?! What about me deciding to end up everything with Remo then?
R - Well, it was a poor decision to start dating him in the first place...
Moi - I'm not going to have this conversation with you... Sure, sometimes I do change my mind back and fort, but everybody does that! I mean, so what if I for example would end up freaking on my wedding because I can't decide which color that I want to have on the flowers? Is that the end of the day?!
R - Oh, but I think that you would freak more in a 'turn around halfway to the aisle' kind of way...
Moi - .....!!!!??!?!
Så vad tror ni, kan ni se mig utföra ett sånt stunt? Freaka ur till den graden att jag faktiskt skulle lägga benen på ryggen i bästa Hollywood-anda? :)
Helt lysande!
Vet inte riktigt vad som hänt men helt plötsligt så känns det som om det har lossnat vad gäller rättandet! Moi har utvecklats till en liten rättningsmaskin - FEL, GOOD, WHAT, 0.5... Har hållit igång i tre timmar non stop (vilket väl är den längsta sammanhängande period som jag verkligen arbetat sedan jag kom hit...) & har nu lyckats harva mig igenom hälften av tentorna. Beräknar att vara färdig någon gång efter lunch imorgon - Feels good! Nu ska jag ta reda på vilken typ av förvaringssystem som UofT:s 'Atletic Center' bjuder på (bara vägrar att dumpa min väska med alla livsviktiga pryttlar i något mögigt omklädningsrum), träna en snabb vända & sedan blir det hemgång. Massiva mängder doftljus & te med socker står på schemat! Shoppingen är således tillfälligt uppskjuten - blir onsdagens projekt!
Tjing!
Mitt skrivbord...
ser just nu ut som om ett arkivskap har exploderat över det... Jag har precis kommit tillbaka från mina elevers tenta & nu ligger alla deras prov & uppsatser framför mig. Jean-Bernard var på lysande humör efter att de skrivit provet & var vänlig nog att förse mig med de rätta svaren för ca 2/3 av tentan, olyckligtvis den aplätta biten (flervalsfrågor) som det liksom inte går att vara orättvis på. För den andra delen så får jag själv stå för bedömningen... Neej, usch vad jag
klagar... Nu ska jag ägna de närmsta tre timmarna åt detta & sedan tänker jag printa ut en bunt artiklar & knata hem -
& jag tänker köpa mig något trevligt på vägen tillbaka! Nya doftljus, en glossig tidning eller en ullig kofta, vi får se... :)
I need help...
När blir något jäv? Jag är inte helt hundra på denna situationen, men jag ska förklara så får ni hjälpa mig att ta ett beslut. I början av förra terminen (sept & okt) dejtade jag Remo lite håglöst. Han var betydligt mer intresserad än moi & eftersom det aldrig kändes rätt lät jag allt rinna ut i sanden. Remo började då dejta Krisy, en av de studenter som jag nu undervisar på the ROM. Hon hade i det läget varit intresserad av honom ett bra tag & jag hade väl en vag aning om att jag inte direkt låg på hennes topp tio-lista... Anyway, nu sitter jag här med hennes tenta. Moi har inget problem med henne, men hon har uppenbarligen något emot mig. Jean-Bernard talade nämligen aldrig om för mig att han bytt ut en fossil av en insekt till en av en växt - litet fel i tentan. Inget major, utan bara något som J-B fick peka ut (kom ihåg att han sagt att det var jag som var ansvarig för den). Sitter nu & rättar & Krisy's svar på just den frågan är utformat enligt devisen 'the insect' probably lived in/it's most likely that 'the insect' has been preserved.../the preservation potential of 'the insect'... Så vad ska jag nu göra? Ifall att hon är missnöjd med min rättning så är jag rädd att detta kommer att komma upp - vilket hade varit helt felaktigt men ända väldigt pinsamt. Ska jag tala om det för J-B eller helt enkelt hoppas att hon står över sådan idioti?
Nope, nu måste jag...
skärpa till mig & skaka av mig denna trista stämning! Soooo;
1) Jag har druckit en kopp te (vanilj/lönnsirap) - känner mig mkt piggare
2) Jaha, jag kan inte dra till Washington... Men vem vet, de belgiska killarna kanske är jättetrevliga! + jag behöver inte hosta upp en flygbiljett/uppleva dödsångest i kabinen...
3) Oki, denna konferensen sket sig, MEN, i början på mars så äger en annan konferens rum & någon som jag tycker om kommer att komma hit för den!
SO, NOW - HAPPY! :)
Konferens-krock...
Jaha, men så störtdök ju denna måndagen totalt. Fick ett mail i förra veckan från ma där hon hintade att hon & pa kanske skulle dyka upp i
Washington i början på maj - min plan var att ta ledigt att par dagar & åka ned dit! Såg framför mig en massa roligheter &
fab allting, men så alldeles nyss insåg jag att pa's konferens krockar med min konferens... Så, jag kan
inte åka till Washington eftersom jag kommer att befinna mig på Dino8 i Montreal. Dvs; istället för att strosa runt med ma på stan & gå på
Smithsonian så kommer jag att hänga med 200 dinoflagellatmänniskor (varav jag ska dela lägenhet med typ 8; samtliga
belgiska killar...). Sugit är bara förnamnet.
Empty
stare x 2! Men jag har haft en sådan natt då det inte känns som om man har sovit över huvud taget, så det bjuder jag på... Hade iaf ett trevligt mail i min inkorg, så denna måndag är inte
helt hopplös. Fast, hade jag fått bestämma helt hejvilt över min tid så hade jag dragit iväg på spa idag, spa med
alkohol... Nu förhåller det sig ju inte på det viset så jag får se fram emot att övervaka ca 50 elever under en tenta. Vilket i viss mån tilltalar sadisten i mig, har moi en dålig dag så känns det genast lite bättre om någon annan också tycker att deras dag suger! Såtillvida att det inte är någon som man bryr sig om dvs...
Kram alla! Kofta - JAM
Klänning - HM
Skärp - kom med en klänning, minns ej märket...
Strympbyxor - grafitgrå, ribbstickade
Stövlar - Bianco; svarta
Jag beundrar...
alla lärare där ute som år efter år rättar den ena klottriga lilla tentan efter den andra... För det första - hur klarar de av att läsa vad som står? Vissa av mina tentor ser ut som om man satt en penna i näven på en chimpans. För det andra - hur i helsike är man rättvis? Jag tycker att det är jättesvårt att jämföra svaren mellan studenter & försöka avgöra om den enes svar är värt 0.5 eller 0.75 precis som den andres... Give me strength! Jag behöver inte bli älskad av mina elever, men jag hade blivit glad om de inte betraktat mig som tidernas
häxa...
Early spring!
Glömde ju helt att informera er, det blir en tidig vår i år! Iaf om man får tro på vad ett litet lurvigt djur säger... Det var nämligen '
Groundhog Day' igår, & i år blev vi förutspådda en tidig vår, i.e. våren dröjjer inte i ytterligare 8 veckor! I say JAY! Hade varit oerhört skönt om man hade kunnat börja sporta ett lite mer lättklätt mode redan någon gång i mars, april... Oh, längtar! Now, iväg hem! Ska handla 'baby spinage' & torkade tranbär - moi är en sucker för allt som innehåller tranbär... Så, så gott!
Wimps...
Var bara tvungen att fota en av alla de lappar som sitter uppsatta över hela institutionen pga stormen i fredags... Nog är det väl ända lite löjligt?! Jag menar, detta är ju Kanada...de ska väl klara av lite snö! Förvisso så kom det en 20-30 cm under dagen, men ändå! Snow Storm Hotline?! Bara tanken att lappar liknande dessa skulle ha satts upp på min gamla (usla) gymnasieskola... :) Eh, not!
My dinner...
Jo, jag lagade ju förresten mat för första gången sedan jag kom hit i fredags! Indiskt. Indiskt i massor! Rob när jag kom inkånkande med den femtiofjärde grytan:
R - Eeeeh, Idaaah... How many are we expecting?
Moi - Well, you and I... Oh, this always happens when I cook!
R - Always?!
Moi - It's not my fault, I have inherited from my grandma. We cook silly amounts of food, that's just the way we do it! See now why I haven't cooked before? It's crazy to end up whit this much food!
R - I kind of still wait for the entire French Foreign Legion to enter the house...
MEN, han gav mig creed efteråt!
What to buy...
En sak som suger med att ha killkompisar är att det är så vansinnigt svårt att komma på bra presenter till dem. Kära-bror är ett undantag, men jag blir i princip förtvivlad varje gång som jag tvingas hitta på något åt andra män... Nu fyller Rob år den 11, dvs moi måste komma på något bra. Mest av allt hade han väl behövt ett par nya klättrarskor men det övergår mitt förnuft så det går bort. Klättrarprylar över huvud taget känns som en mindre bra ide, eftersom jag har noll koll på vad han har el vad han kan tänkas sakna. But then, i förrgår så slog det mig - jag ska köpa biljetter till en konsert! Har nu ägnat den senaste timmen åt att googla klassisk musik i Toronto & resultatet är skrämmande uselt... Lyssnar folk här bara på all annan musik än just klassiskt? Jag hade kunnat köpa biljetter till Mahler's 9:e, meeeen... ;) Så nu lutar jag åt Prokofiev's 2:a Piano Konsert. Only problem - moi har noll koll på Prokofiev... (Ma?) Well, det hela äger iaf rum på
Roy Thomson Hall = vi måste klä upp oss, vilket jag verkligen vill göra! Finns få saker som muntrar upp mig så mkt som att få ordna till mig så att jag känner mig verkligt vacker, vilket är något jag behöver just nu...
Not on top...
Igår var ingen bra dag, jag måde uselt. Gick & la mig vid två, på dagen alltså, & sov sedan mer eller mindre non stop till idag kl 11. Isolde när hon fick syn pa mig nere i köket idag 'Oh, thanks God! You are alive, I've been worried for you!'.
Mår väl inte direkt super idag heller, men det är iaf mkt bättre - hey, jag har ju lyckats släpa mig in till institutionen! Fast å andra sidan, jag är i Grad school så det säger väl kanske inte så mkt - vi är ju här jämt...
Liten undran medan jag...
drar ut på att behöva gå hem (det ser sjukt tungt & jobbigt ut utanför mitt fönster) - min expojkvän sa vid ett par tillfällen att han tyckte att jag påminde lite om just
Paris. Slog alltid i från mig med båda händerna (som ibland kanske råkade träffa honom... :D) vid dessa tillfällen (även om det är bättre än hans liknelse om mitt utseende vid
Gerald Depardieus), men är nyfiken på vad ni tycker... Finns det
någon likhet över huvud taget, bortsett från att vi båda är
blonda då?
Att ta ut glädjen i förskott...
Suck, igår när Rob kom hem efter att ha varit & klättrat kom han in på mitt rum & frågade hur det hade gått med checken. Moi började glatt bubbla på om hur underbart det var med vårt anslag & hur mkt kul vi skulle kunna hitta på innan jag insåg att något inte riktigt stämde. För medan jag fick $3000 så fick Rob $200... Isch, så dåligt jag mådde när det gick upp för mig. Det som är så hemskt är att det inte heller är något som har gått fel, Rob har kollat upp det hela & båda våra checkar stämmer... Så nu känns det helt awful. Eftersom Rob inte har fått någon lön denna månad så lever han verkligen på gränsen, & så händer detta... Hade jag kunnat så hade jag gett honom en del av mitt anslag, men jag vet att han skulle vägra. Bloody envisa skotte. Ska dock försöka muntra upp honom lite ikväll genom att de facto laga middag åt honom. Indiskt är planen + HORRIBLE kanadensiskt vin i massor (den enda affären åt mitt hall som säljer alkohol saluför enbart inhemskt skitvin).
Troja - HM
Jeans - Monki
Orhängen - Pilgrim
Chaos in Toronto!
Toronto håller långsamt på att snöa igen. Eller, långsamt är väl fel ord... Sedan jag vaknade vid sjutiden imorse så har det vräkt ned. Första gången jag gick ut ur huset, vid elva-tiden, fungerade trafiken fortfarande skapligt. Men när jag i panik försökte ta mig in till min språkkurs vid ett-tiden sa slirade taxin i varje kurva trotts att gubben kröp fram i 30... Kom fram vid en 20 över ett, bara för att inse att dagens lektion var inställd. Pulsade bort till institutionen & kunde där konstatera att hela universitetet har stängt ned. Det sista den administrativa personalen gjorde innan de rymde fältet var att sätta upp lappar med telefonnr till 'Emergency Snow-Storm Help-line'... Sooo, nu sitter jag här i min ensamhet & är lite småförbannad. Detta beror dels på att jag åkt hit i onödan ($9 som jag aldrig får se igen) & för att jag fick stressa som en gnu för att hinna med att tvätta mina kläder innan jag åkte in. Eftersom tvättstället inte öppnade förrän kl 11 (pga att ägarna inte kunde ta sig dit tidigare) så slutade det hela med att jag fick kasta in min rena tvätt i hallen & sedan springa som en tok ned till Bloor för att ragga upp en taxi. Detta medför att jag idag kör en
Paris... Alla underkläder i tvätten; noll tid att rota fram något=obekväm Ida...
Alltså, det är riktigt illa. Funderade på att fota lapparna med nödnummret alt. lite trafikkaos men jag anser att denna bilden i princip talar för sig själv.
Moi sportar kängor...
Harsh...
Eeeh, jehepp, så har man delat ut sin första egenhändigt komponerade tenta... Jean-Bernard ansåg att mina frågor var likvärdiga hans egna i svårighetsgrad, men en student tittade på mig med besvikna ögon & förklarade att 'that was harsh, your'e harsh...'. Naturligtvis kan detta bero på att hon inte pluggat ordentligt, men samtidigt så känner man sig ju lite '
Hitler'. Aven om jag personligen anser att jag har begåvats med ett trevligare utseende! :)
Now, off! Middag med Viktoria, ska bli så skönt att få sitta ned & prata med henne i lungn & ro!