At the end of this day...
...I deserve a drink...
Mer än så är överflödigt att säga just nu.
Eller - jag ångrar mig. Jag måste också säga: "Herrejävlar vad jag hade velat googla hur man tåtar ihop en liten biobomb som orsakar hemorojder vid explosion"...
Mer än så är överflödigt att säga just nu.
Eller - jag ångrar mig. Jag måste också säga: "Herrejävlar vad jag hade velat googla hur man tåtar ihop en liten biobomb som orsakar hemorojder vid explosion"...
Förberedelser...
Mitt i all denna administrativa gegga måste jag också förbered ett möte för hela min kommitte. Kul, superkul! Så nu har jag tåtat ihop en liten agenda & ska jag vara helt ärlig så är den oerhört vag men det orkar jag inte bry mig om i nuläget. För det är ju knappast så att jag är ensam om att vara det...
Nej jag orkar faktiskt inte lägga ner en massa tid på att fnula ihop ett fantastiskt litet infopaket - jag lägger hellre min ork på att försöka lära mig hur jag kan tåta ihop en bivariate graf i R.
Nej jag orkar faktiskt inte lägga ner en massa tid på att fnula ihop ett fantastiskt litet infopaket - jag lägger hellre min ork på att försöka lära mig hur jag kan tåta ihop en bivariate graf i R.
Oh, oh! I know the answer!
Mammut är ju bara för söt. Ofta när man plockar upp honom blir han så glad att ena tassen liksom bara spritter upp i luften av ren lycka. Sedan ligger han så, som en sån där japansk vinkandekatt. Eller en överambitiös skolunge som väldigt gärna vill svara på frökens fråga.
Miss, miss! I know the answer! For a given value of X the predicted value of Y is always fewer standard deviations from its mean than is X from its mean. So regression towards the mean occurs unless r=1.
Duktigt Mammut!
Nu blir det Royal Canin mjukmat som belöning!
Nu blir det Royal Canin mjukmat som belöning!
Ja & så köpte jag något litet...
Under Lundatiden hade personlig kris inneburit ett par nya skor - det där har utvecklats sedan dess. Böcker från Amazon är en klassiker när jag känner mig nere, en grande av något slag från Starbucks en annan. Nu på sista tiden... garn. Tio nystan tröstshoppade jag idag. And hey, lägger de till ett år på min PhD så har jag ju i alla fall mer tid att ägna åt virkning... Inget ont som inte har något gott med sig & allt det där.
So Jo, det blir flower power booties till Juno.
Upp på fötterna igen!
Har beslutat mig för att ta det här som det kommer - oavsett vad som händer så är jag ju lycklig i mig själv. Jag har Paul, Mammut & vårt lilla hus & en massa personer som jag älskar. Det är värt ALLT & oavsett vad UofT hittar på i jävlighetsväg så ska jag bara ta mig igenom det.
Ja så säger vi - skål på det!
Feeling hopeless
Fy fan för idag. Som vanligt när jag mår dåligt har det att göra med avdelningen - idag satte de in en riktig administrativ käftsmäll. Visar sig att den där överenskommelsen vi hade när jag började här, den där om att alla MSc-kurser skulle räknas in i min PhD, inte gäller. I FYRA ÅR har jag gått runt & trott att jag hade koll på saker & ting, men icket - inga papper i ordning, inget giltigt deal... Jag som kämpade som ett djur för att klara av fyra masterkurser samt mitt MSc-projekt under det där första året, & så räknas det inte?! Nu då... ja nu ska vi försöka paniklappa ihop någon lösning på det här problemet. Ett problem som får ses som rätt monumentalt. När ska det här eländet upphöra? 2013 då jag ska försvara min PhD - jo för deras lösning på problemet är att jag måste ansöka om att lägga till ett år på min PhD - eller när jag helt enkelt inte orkar mer & checkar in handduken?
Denna dagen... må den göra mig starkare istället för så urschligt svag som jag känner mig just nu.
Baby Booties for a little girl...
Sedan mitt första par skor har jag virkat ihop ytterligare ett par - den här gången till en liten Camilla i Italien. Det här innebär att jag bara har en enda liten kotte kvar att virka skor till, lilla Juno i Umeå behöver ju också något att hålla värmen i. Junos mamma är svenska men hennes pappa är canadensare så jag funderar lite på ett par i vitt & rött. Fast sedan ligger tanken om ett par regnbågsfärgade & ruvar i bakhuvudet...
So, vad tycker ni? Patriotiska eller Flower Power?
UTRCC succé!
Klättrarklubbens, UTRCC´s, årsmöte gick så otroligt bra igår! Vi var mer än 30 personer & vi fick tio nya medlemmar på ett bräde! Jag drog igenom budgeten, pratade om vad klättringen gjort för mig, trugade på folk mer kakor med motivationen "Om inte ni äter dem äter Paul dem & då måste jag vara elak & tvinga honom till mer träning" & så presenterade jag den här mannen:
David Smart
Grundare av Canadas första klättertidning, samt Canadas största tidningar om triathlon, löpning & cykling. En man som klättrat över hela världen & med några av de största ikonerna. And he came bearing gifts - en superfin Black Diamond ryggsäck, skaljacka & hjälm - allt det fick vi som "dörrpriser". Dessutom lovade han mig ett par rep till vår klättrarresa som är inplanerad till på lördag. Allt detta för att han är en gammal UofT-elev - universitetsvärlden kan vara bra fantasiskt ibland!
In the field...
Förmiddagen ägnades åt att sätta ihop material till klättrarklubbens årsmöte, sedan kastade jag i mig lunch & drog ut i "fält". Ska nämligen agera exkursionsledare för en klass andraårsstudenter under oktober, så jag behövde scouta lite.
"Glacial/Interglacial sediments" tittar vi på här i fall att någon är intresserad...
Dessutom fångade jag den här lilla varelsen på bild - en monarkfjäril. De håller på att flytta i dagsläget så man ser massor just nu som alla är på väg mot Point Pelee - Canadas sydligaste punkt. Där flockas de i tusental innan de fladdrar ner till Mexico.
Himla häftigt att så små varelser kan flyga så långt!
Pauls nya jobb...
har så här långt varit superbra på alla punkter utom en - starttiden. 8.30. Oerhört tidigt för personer som inte riktigt fungerar ens hemmavid förän 9.30 & efter en massa koffein. Idag hängde jag dessutom med honom i morgonsruchen - så stressen innan vi kom ut ur huset... inte att leka med. Jag sprang runt som en nackad höna & hann bara kamma håret på vänster sida. Som tur var fick jag i alla fall mascara på båda ögonfransar & rouge på båda kinderna - i annat fall hade ju den här dagen fått ses på som ett första stapplande steg mot att försörja mig som clown.
Känns närmast chockartat att vara på kontoret så här tidigt - så jag måste erkänna att jag pysslar med klättrarklubbens presentation istället för att jobba... Min RIKTIGA dag har liksom inte startat än.
Trying to train my boyfriend...
Nu när jag inte längre har min kakpojkvän Viktor att testa kakor på så har jag försökt träna upp Paul istället. Problemet är bara att när jag ber om ett utlåtande så säger han "Jättegott" & så strålar han som en liten sol. Dvs, jag får ingen konstruktiv kritik. Jag vill ha feedback så att jag vet om jag ska hacka mandlarna finare till nästa laddning brownies, eller byta ut dem mot tex valnötter, & om kolakakorna blir godare med lönnsirap än med vanlig sirap.
Så träningen går rätt dålig - Paul fortsätter att vara en dålig matkritiker. Så fort jag förser honom med kakor ser han bara ut så här. Som en väldigt nöjd femåring & femåringar tränar man inte om man inte bor i Kina. So... jag får hoppas på det bästa & åtminstonde glädja mig över att jag gör en viss person väldigt, väldigt glad varje gång jag drar ihop något socker & mjölbaserat.
Så träningen går rätt dålig - Paul fortsätter att vara en dålig matkritiker. Så fort jag förser honom med kakor ser han bara ut så här. Som en väldigt nöjd femåring & femåringar tränar man inte om man inte bor i Kina. So... jag får hoppas på det bästa & åtminstonde glädja mig över att jag gör en viss person väldigt, väldigt glad varje gång jag drar ihop något socker & mjölbaserat.
Finaste tisdagsöverraskningen...
Canada Post är bra på hemmaplan - de leverar nämligen direkt till dörren. Service, service! Idag fick jag skriva under för två paket, ett till Paul & ett till mig. Pauls paket innehöll någon tråkig teknikpryl som jag inte direkt ägnade tokmycket energi åt att beundra. Mitt fokus låg nämligen totalt på den låda som farmor skickat - min namnsdagspresent i efterskott!
Först dök detta upp. LYCKA! Choklad till Paul (farmor - tack! Går ju inte längre att köpa på IKEA så det här var välkommet!) & Allers till mig. Tanten inom mig blev själaglad! Tillgång till svenska korsord, guld värt!
& så världens vackraste höstkappa. Så otroligt fin! Moi var mindre fin, så ni får se fronten en annan dag - en dag då jag känner mig lite flådigare & vi är påväg någonstanns som kräver höga klackar. Tills dess vaktar jag min lilla höstskatt med näbbar & klor. Mammut den lilla marodören kommer att förvandlas till en rattmuff om han så mycket som tittar på den!
Tusen, tusen, tack farmor!
Underhållning!
Jag älskar att få poänguppdateringar på mitt Star Alliance kort - det är så oerhört poänglöst att det liksom slår om & blir underhållande. Den här gången har min tripp till Seattle dragit upp mig rejält, titta bara vad jag kan införskaffa helt & hållet på poäng - inte illa pinkat! Lite trist & så att produkterna är för män, men det är ju gratis ifall att jag känner för det & då ska man inte vara så petig!
Bakmorgon!
Vinkade av Paul & drog på mig husmorsförklädet & satte igång med bak! Klättrarklubben har nämligen årsmöte imorgonkväll & som ordförande känns det passande att roa medlemmarna med åtminstonde lite kakor medan vi går igenom budget & liknande. Två sorter blev det - har inte tid med mer än så.
Men att ha en laddning kolasnittar & brownies färdigbakade & nedpackade innan 9.30 på morgonen gör att jag känner mig liiite duktig i alla fall.
Omyndighetsförklarad...
Paul fick ett förbud utfärdat imorse - han är inte längre tillåten att placera något av glas, innehållandes icke alkoholhaltig vätska, i frysen. Inledde nämligen morgonen med ett glassplitterreng när jag skulle ta ut mina frysta hallon. Paul som knölat in en flaska perrier igårkväll & sedan glömt bort den så fort dörren smält igen.
MEN, MEN. Nu ska vi inte hänga upp oss på sånna små irritationsmoment - istället ska vi fokusera på vad som är ta mig tusan helt underbart - att Paul börjar sitt nya jobb just idag!
More yarn...
Vi var tvugna att ta en vända down town för lite administrativt jox på avdelningen. På tillbakavägen körde vi förbi Romni Wools... Jag försökte hålla mig, men det gick inte - "Stanna bilen!" hojtade jag, studsade ur & kom tillbaka med lite vinröd finull.
Nu försöker jag ignorera dess existens... vilket går uselt. Jag vill tillverka mer små söta saker!
IKEA - Inte längre SVENSKT!
Sedan jag flyttade hit till Canada har IKEA varit min lilla fristad när jag längtat hem. Vi har kört ut dit, strosat runt lite på måfå - köpt på oss orkidéer & värmeljus
Trippen avslutas alltid i mathörnan. Där vi köpt på oss väsentligheter så som riktigt knäckebröd (stora runda kakor), marabou choklad/daim (till Paul) samt säsongsviktigheter så som Blossa glögg & Annas pepparkakor. MEN. Nu är det slut med det. För IKEA tänker bara sälja sina egna varor i fortsättningen. Så den där skylten de har i sin shop "Do you feel Swedish today" tycker jag att de kan skrota. För IKEAs egenförpackade pizza eller kanelbullar med glasyr på är inte något som jag direkt förknippar med Sverige.
Jag går inte upp i limningen för att IKEA "svikit" mig - de är ett företag som fokuserar på profit så som alla andra företag. Men jag blir förbannad när jag kommer dit & de marknadsför sig som toksvenska när du kan köpa samma skit på Tim Hortons eller vilken annan nordamerikansk "Vi jobbar för att korka igen dina artärer" kedja som helst. So. I fortsättningen kommer våra besök att involvera en tripp till mathörnan - men ENBART för att HÖGLJUT poängtera att det som säljs där INTE är Svenskt. Paul tycker att vi ska prata om e. coli också - vi får se, det beror på hur mycket jag kommer att sakna min Blossa.
Jag går inte upp i limningen för att IKEA "svikit" mig - de är ett företag som fokuserar på profit så som alla andra företag. Men jag blir förbannad när jag kommer dit & de marknadsför sig som toksvenska när du kan köpa samma skit på Tim Hortons eller vilken annan nordamerikansk "Vi jobbar för att korka igen dina artärer" kedja som helst. So. I fortsättningen kommer våra besök att involvera en tripp till mathörnan - men ENBART för att HÖGLJUT poängtera att det som säljs där INTE är Svenskt. Paul tycker att vi ska prata om e. coli också - vi får se, det beror på hur mycket jag kommer att sakna min Blossa.
Monday gift...
Måndagar är ju så misserabla dagar att man måste ta till specialknep för att få dem att bli uthärdliga. Presenter är ett bra knep att ta till. Så vi inledde morgonen med att ge Mammut en liten överraskning. Kattmynteboostad mus!
Mammut förmedlade att min lilla mus får fyra sylvassa klor av fem möjliga. Jag föll på svansen, den skulle ha varit lite längre & inte fullt så tunn.
Det bidde en mus...
Jag skulle inte ha virkat igår, jag lovade mig själv. Virkmusklerna behöver vila.
MENJAGKUNDEINTEHÅLLAMIG!
& en mus räknas väl knappt. De är ju så små!
MENJAGKUNDEINTEHÅLLAMIG!
& en mus räknas väl knappt. De är ju så små!
Baby Booties...
Med limegrönt & petrolemufärgat garn finns det inte så värst mycket man kan göra annat än att sätta sig pall i soffan & knåpa ihop ett par små stövlar. Mitt allra första par... herreje vad lost jag kände mig större delen av tiden. Men på något vänster fick jag ihop det hela & TADA!
Ett par små stövlar som ska skickas till Canadas västkust & en liten kille som heter Felix.
Garnmecka...
Sedan måste en typisk I & P lördag alltid innehålla något lite nytt. Gårdagens stopp blev en orgie i färg - Romni Wools på Queen St W. Så galet mycket garn.
Jag fick typ överslag & kunde inte bestämma mig för vad jag ville ha. Vilket inte var optimalt med tanke på att vi parkerat lite smått olagligt. Tillslut bröts "haren i strålkastarljuset" tillräckligt mycket för att jag skulle kunna plocka ut tre nystan. Ett limegrönt, ett petroleumblått & ett gammelrosa...
Our Saturday...
Igår tog vi en Paul & Ida lördag. En P&I lördag innehåller alltid Starbucks, ett besök på St Lawrence Market - där man bara får köpa goda saker, så som guava...
& kamel & hjortbiffar. De senare blev middag - var det närmsta jag kunde komma älgmiddag hemma i Lycksele...
& kamel & hjortbiffar. De senare blev middag - var det närmsta jag kunde komma älgmiddag hemma i Lycksele...
Hipp Hurra på din födelsedag!
Idag är det en sån där dag då man packeterar in pryttlar i kartonger, kämpar med styvt brunt papper & tillslut drar en 1.5 m rand av flaggtejp runt hela alltet. Sedan förundras man över det faktum att ens barndoms postkod finns lagrat i hjärnstammen medans namn på personer/telefonnummer/eller namnet på ens pojkväns nya företag studsat ut i etern igen. Man klottrar ner adressen & kånkar paketet till närmsta Canada Post & hoppas på det bästa.
Så pappa - GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN - du har ett paket på väg. Men du vet... Canada Post... det kan mycket väl hända att jag kommer hem snabbare än vad det här paketet gör.
1000 kramar tills någotdera av det där sker!
1000 kramar tills någotdera av det där sker!
När vi firar hos oss...
så får personen som vi firar välja mat. Vilket i Pauls fall innebär lax i ugn samt pesto-edamame. Alltid. Men hey, jag klagar inte! För pesto edamame råkar vara en av mina bättre matuppfinningar.
Idag serverat med lönnsirapsglacerad lax samt inhemskt vin - jupp, finns en massa vingårdar här i trakten så då & då kör vi på canuck produkter. & idag kändes det extra lämpligt!
So... favoritmat & bubbel... vad ger det?
Jo!
En himla glad Paul &...
En vifta med armarna i luften glad Idah - väldiga glädjeyttringar för att komma från en norrlänning.
Idag serverat med lönnsirapsglacerad lax samt inhemskt vin - jupp, finns en massa vingårdar här i trakten så då & då kör vi på canuck produkter. & idag kändes det extra lämpligt!
So... favoritmat & bubbel... vad ger det?
Jo!
En himla glad Paul &...
En vifta med armarna i luften glad Idah - väldiga glädjeyttringar för att komma från en norrlänning.
Fira, fira, fira!
Åh, ikväll ska vi fira - för Paul FICK JOBBET! Han börjar redan på tisdag & vi är så glada, så glada, så glada.
Bästa fredagsnyheten vi kunde få!
Bästa fredagsnyheten vi kunde få!
Vad hände med igår...
Gårdagen bara försvann i någon slags jobb & virkinducerad dimma. Jag minns typ att jag vaknade & kikade på dimman från hustaken då morgonsolen kröp ner i vår lilla dal...
Sedan var det bara jobb & virk - min stackars högerhand är helt domnad idag. Mac trackpads & styva maskor = bra recept på att få carpal tunnel... Kvällen avslutade med en middag ute i solrummet...
Följt av en himla massa ommöbleringar. Mitt lilla arbetsrum håller så smått på att ta form...
Tio år av att vara smal...
Gick på never ending SWEA-möte, argumenterade lite mer än nödvändigt - som vanligt - shoppade nya vitaminer på Shoppers Drugmart & kom hem & tänkte att det inte skulle bli så mycket mer av dagen... Fel.
För hemma väntade en flaska bubbel - för att fira att det är tio år sedan jag beslutade mig för att sluta äta onyttigt. För att det är tio år sedan Alfred Nobel ändrade hela mitt liv. Tack fina Alfred för att du gjorde mig smal, tack för allt det gett mig. I form av själkänsla, egokickar & allmän prestationsförmåga!
För hemma väntade en flaska bubbel - för att fira att det är tio år sedan jag beslutade mig för att sluta äta onyttigt. För att det är tio år sedan Alfred Nobel ändrade hela mitt liv. Tack fina Alfred för att du gjorde mig smal, tack för allt det gett mig. I form av själkänsla, egokickar & allmän prestationsförmåga!
Steg 1 mot hemmakontoret...
Sätt pojkvän på att städa ur skrivbordet. Med blekmedel. Då kan inte jag vara i närheten utan måste sitta inne, äta nektarin & blogga lite.
Samt kika ut genom fönstret & betrakta mitt nya arbetsredskap. Plus fundera på när jag egentligen kommer att få tid till att måla om det så att det blir riktigt fräscht. Januari 2032 kommer upp som ett potentiellt datum.
Bibliotek mot gästrum mot kontor...
När vi flyttade in i huset dog vi ju lite inombords över alla bjärta färger & tillbringade typ ett år med att måla om ALLT. Sovrummen var katastrofala & det som vi såg på som vårt bibliotek var blått till den milda grad att det var direkt huvudvärksframkallande. Så det blev beige & gästrum, eftersom vi insåg att det inte riktigt var kompatibelt med massa bokhyllor pga dimuntiv storlek.
Vi knölade in lite möbler hipp som happ & var rätt nöjda med det...
tills den här våren/sommaren då Martin, SussieQ & Viktor kom på besök. Då fick vi pimpa lite. Paul borrade hål i bokhyllan & riggade ljus...
& så drog vi upp en tavellist av bara farten.
& så drog vi upp en tavellist av bara farten.
& så har det förblivit fram tills idag. För ikväll blir det ändring. Jobbar hemma så mycket just nu att jag behöver ett eget kontor. Vardagsrummet korkar igen av alla pärmar, artiklar & datorskärmar (jag har två för mina analyser). Det är ett litet helsike att hitta någonstanns att äta middag eftersom det numera är lite för kyligt för att sitta i solrummet. So. Ikväll & de kommande dagarna är det fullt fokus på operation hemmakontor. Återkommer med bilder när saker & ting är någorlunda iordning.
Vi har gjort det förrut...
& vi gör det igen - håller tummarna för Paul idag. Jobbintervju klockan 11, jag väntar med spänning på att höra hur det går. Så håll en tumme, korsa fingrarna & sänd en liten lyckotanke till honom!
Själv sänder jag DÅLIG karma till SWEAs webleverantör som gör det omöjligt att länka text samt IKEA som inte längre säljer svensk mat... men mer om det senare senare.
Själv sänder jag DÅLIG karma till SWEAs webleverantör som gör det omöjligt att länka text samt IKEA som inte längre säljer svensk mat... men mer om det senare senare.
Sent eller tidigt...
Kan inte bestämma mig för om Amazon är sent ute med sin leverans, jag landade ju defacto levandes redan för en vecka sedan, eller väldigt tidigt ute. Så tidigt ute att jag inte ens bokat in nästa resa... Oh well, jag får se på det som ett tecken - resväskorna får inte vila för länge, flygnerven måste hållas aktiv.
Sedan är det TYPISKT mig att bläddra igenom typ hela Amazons sortement av "självhjälpsböcker för paniskt flygrädda" & sluta upp med en liten samling ihoptåtade av någon som doktorerat. De där tre bokstäverna - PH.D. - säljer mig på direkten.
Ida vs Mammut: 1-0
Äter frukost när jag hör tydliga "katt äter något han inte får" ljud från hallen - en desperat tuggande. Knatar ut & hittar Mammut knaprandes på Pauls kängsnören. Eftersom skosnören har en tendens att bli sämre begagnade i närheten av vår lilla katt sopade jag upp honom i famnen & försökte få honom att sitta i mitt knä under den fortsatta frukosten. Inte av intresse... Så jag ploppade ner honom i fotöljen istället & gav honom Dolly. Det fungerade bättre. Först tog han ut en massa överskottsenergi...
Sedan hamnade han i "kattzombieland" & stirrade rakt ut i intet i cirkus en kvart. Nog med tid för Paul att få på sig sagda kängor & dra ut till stugan.
Moi outsmartens kitteh again!
Aldrig nöjd...
Apa också. Var så missnöjd över tanken på att en 8-åring i teorin skulle kunna ligga på samma virknivå som jag (ja jag vet att jag lärde mig att virka via google i fyllan & villan i min lilla stuga i Friday Harbor, det är INTE poängen) att jag var tvungen att återvända till kära internet för att hitta något lite svårare att ge mig på. Så jag hittade en något mer avancerad ruta & tänkte att den kunde passa bra in i mitten på min filt. En massa virk senare & den är klar - bara det att jag inte tycker att det blev så bra. Mormorsfiltar ska ju vara färgglada & trevliga. Det här blev mer bara... massivt rött. Just nu lutar jag åt att riva upp hela alltet & virka vidare på mina små rutor, men jag tänker att det förmodligen är bäst att sova på saken.
Så fram tills imorgon bitti kan ni ju komma med input, spara eller inte?
Pissdag...
Tog 10 studenter ut till gymmet för att klättra, det spöregnade...
Vi kom hem - Paul gick på toaletten. Som svämmade över. Canadensiska hus kommer inte med trösklar, hallen på övervåningen svämmade också över. Hallen på övervåningen har ingen våtbarriär - kissvattnet läckte ner i golvet & ut genom taket i köket.
Moppa, moppa, kissevatten... Vi glömmer den här dagen.
Vi kom hem - Paul gick på toaletten. Som svämmade över. Canadensiska hus kommer inte med trösklar, hallen på övervåningen svämmade också över. Hallen på övervåningen har ingen våtbarriär - kissvattnet läckte ner i golvet & ut genom taket i köket.
Moppa, moppa, kissevatten... Vi glömmer den här dagen.
Sista sommarsuckarna & sockerchock...
Hösten närmar sig, det är helt klart - fick ett mail idag om Thanksgiving Dinner... så nu är det ofrånkomligt. Fast igår kändes det ändå rätt sommar. Paul & jag tog en tvåtimmars promenad ner till down town i strålande solsken. Lämnade över ett USB-minne med lejonkungen till Elsa så att hon har något att kika på under resan över till Sverige, köpte frappuchino´s på Starbucks & hamnade slutligen på 3D-visning av "Captain America". Vi gick på presentkortsbiljett som inkluderade dricka & popcorn. Vilket lärde mig något nytt. Combon "sött från Starbucks" & "sött från Nestle (iste)" funkar inte helt med min kropp. Jag blev helt sockerhög & sedan lätt illamående & skakig. Vilket sög lite lätt eftersom Toronto var fullsmockad med massa roliga gatufestivaler igår - som jag sedan inte pallade att gå på pga sockerchocken. Fick åka hem & vila som en annan liten tant... Så nu vet ni, känner ni för att ta mig av daga - tvångsmata mig med lösviktsgodis & mitt huvud kommer att implodera.
Inte riktigt lika stolt...
Efter de inledningsvis rätt katastrofala försöken till att lära mig virka har det så sakta börjat gå lite bättre med mitt senaste pysselprojekt. Så pass bra att jag faktiskt känt mig riktigt duktig & stolt. Tills igår på en av leksaksaffärerna...
Seriöst... Det här är ju ungefär vad jag också försöker åstakomma... fast med skillnaden att jag är bra många mer år än åtta samt att mina rutor kommer i lös form eftesom jag ännu inte lärt mig att foga ihop dem. DEPPIGT.
What to get a 2-year old...
Herregud vad svårt det ska vara då att köpa en present till en två-åring. För det finns ju så OTROLIGT mycket att välja på. Paul & jag irrade runt mellan olika butiker i en halv evighet & dividerade fördelar & nackdelar. Jag tokröstade på ballongen nedan, men tvingades böja mig för Pauls argument - att den mest var dekorativ.
& det är den... jag vill ha en alldeles egen!
Tillslut blev den en Pelle Kanin bok med en liten fingerdocka i, så att Pelle kan berätta sin egen saga, samt en lite större kanin. Plus en rosa heliumballong. Är det något jag lärt mig så är det att heliumballonger verkligen går hem hos småfolket. Så även den här gången. Elsa bara - paket, mamma öppna - BALLONG!!! Det är bra att ha sina prioriteringar klara.
Chitchat and birthday plans...
Har precis knapprat fram & tillbaka med Caroline i en timme. Dags att försöka vara lite social även med Paul. :)
Dessutom måste vi försöka hitta en födelsedagspresent till den här lilla damen...
Alltså, inte geten - getter ger man lite brun pellets & de blir själaglada - utan Elsa. Har en känsla av att två-åringar har lite högre krav än pellets... Vill ju ge något som Elsa blir glad för samtidigt som hennes föräldrar inte bara "helviti... ännu mer plast...".
Dessutom måste vi försöka hitta en födelsedagspresent till den här lilla damen...
Alltså, inte geten - getter ger man lite brun pellets & de blir själaglada - utan Elsa. Har en känsla av att två-åringar har lite högre krav än pellets... Vill ju ge något som Elsa blir glad för samtidigt som hennes föräldrar inte bara "helviti... ännu mer plast...".
Vi kör på ett...
av våra... um... tre möjliga fredagsupplägg. Chilli!
Samt vad som nog är mitt favoritrödvin genom tiderna (& då har jag dragit mig igenom MÅNGA flaskor) - Crasto Douro. Har checkat, & systembolaget har två versioner av Crasto. En för 112 & en för 169 pix. Så löp & köp BÅDA & testa. So worth it!
Samt vad som nog är mitt favoritrödvin genom tiderna (& då har jag dragit mig igenom MÅNGA flaskor) - Crasto Douro. Har checkat, & systembolaget har två versioner av Crasto. En för 112 & en för 169 pix. Så löp & köp BÅDA & testa. So worth it!
I'll compete for Canada...
Fjällräven lanserade sin Polar-utmaning idag. Om jag ska ansöka? Eh... är jorden sfärisk & cirkulerar kring solen med en eccentricitet på 100.000 år? Of course I will! FAST. Jag tänker ansöka som representant för "The Great White North"... yeppers, Canada. Jag bor här, jag pratar engelska merparten av året & jag blir smålipig när någon spelar "Oh Canada" - så jag tycker att jag kan kvala in som canuck. ÄVEN om jag nu inte tycker att bävern är den optimala symbolen för en nation... Eller att de har världens bästa hockey-team...
Min lilla tomatbonde...
Vacklar morgontrött in i köket & möts av... regnskog? Vid närmare kontroll visar det sig att det rör sig om åtta tomatplantor. Åtta plantor som vanligtvis bor i krukor i trädgården. Frågar kära pojkvän varför de flyttat in & får tillsvar att nattens lägsta temp var beräknad till 5 grader, vilket tydligen inte är kompatibelt med tomater (som ska ha minst 10 grader).
Paul har med andra ord förvandlats till en liten google upplärd hortikultur-expert medans jag varit borta. Intressant... Undrar vad annat han kan tänkas lära sig om jag reser bort igen? Hobbyveterinär, konditoritor eller varför inte sprängämnesexpert. Det sistnämda hade varit händigt med tanke på stugan...
Mardrömmar...
Varje natt sedan jag kom hem har jag haft mardrömmar. Ibland bara så där genomgående småobehagliga, ibland så hemska att jag vaknat med ett ryck. Inatt var det dags för den mer obehagliga varianten. Drömde att jag var på exkursion - professorer & elever från nutid & det förflutna, allt i en salig blandning men med den gemensamma nämnaren att det bara var personer som jag inte tyckt om. Jag menar, drömmen fick till & med med sånna personer som jag gick i grundskolan med... David Jonsson? Herregud... Anyway. Det var alltså ingen superexkursion jag var på. Fast så dök det upp en sen deltagare & allt blev sju resor värre - JULIA. Vi skrek åt varandra, vi förbannade, fällde krokben, baktalade... Det var precis som att vara tillbaka hos Isolde igen fast uppskruvat till max. & mitt i allt detta går en låg/mellan/högstadienemisis runt & talar om för alla att "Julia är egentligen supertrevlig, det är bara Ida som orsakar allt för att hon är avundsjuk på att Julia är så mycket vackrare än henne"...
Jag är fortfarande på pisshumör så här en timme efter uppstigning. Hade jag haft kossan framför mig hade jag varit frestad att lugga ur en stor lockig tofs...
Jag är fortfarande på pisshumör så här en timme efter uppstigning. Hade jag haft kossan framför mig hade jag varit frestad att lugga ur en stor lockig tofs...
Memo till migsjälv...
Om du är väldigt trött Ida, säg jet-lag typen av trötthet, DUBBELKOLLA vilket datum du skriver in möten på i din iCal. Det blir lätt lite trist annars när man tvingas inse att man missat ett viktigt möte för att trötthjärnan la in det en vecka senare i schemat...
Är så glad för Paul...
Min bästis i Friday Harbor, Caroline, skickade ett mail igårkväll & berättade att hon gjort slut med sin pojkvän. Som hon varit ihop med i 12 år. TOLV ÅR. Hjälp... Stort, stort, beslut.
Fast samtidigt fattar jag det - för när vi härjade runt på Herb´s (puben i byn) eller spelade biljard till in på småtimmarna så ringde han & var arg. Massa tjaft över luren om "tillit" & dylikt. Alltså... liite i överkant. Vi var ju alla där i egenskap av forskare - unga forskare som vill göra ett någorlunda gott intryck. Då är det inte läge att "ligga runt". Men medan Paul vinkade på andra sidan skype & bara "UT & ha KUL" var Carolines pojkvän inte ett dugg förstående eller glad.
Så hade jag varit henne hade jag också åkt hem & diskuterat förhållandet & gått vidare om det känts som om att slå pannan i väggen. Fast i vilket fall, sånna jätteförändringar i ens liv är bra läskiga...
Fast samtidigt fattar jag det - för när vi härjade runt på Herb´s (puben i byn) eller spelade biljard till in på småtimmarna så ringde han & var arg. Massa tjaft över luren om "tillit" & dylikt. Alltså... liite i överkant. Vi var ju alla där i egenskap av forskare - unga forskare som vill göra ett någorlunda gott intryck. Då är det inte läge att "ligga runt". Men medan Paul vinkade på andra sidan skype & bara "UT & ha KUL" var Carolines pojkvän inte ett dugg förstående eller glad.
Så hade jag varit henne hade jag också åkt hem & diskuterat förhållandet & gått vidare om det känts som om att slå pannan i väggen. Fast i vilket fall, sånna jätteförändringar i ens liv är bra läskiga...
Kitteh doing Lady Gaga
När man känner sig nere finns det egentligen bara tre saker man kan göra åt det hela:
1) Korka upp en flaska bubbel
2) Äta tröstmat (i mitt fall lax, edamamepesto & fryst mango till efterrätt)
3) Mobba små katter...
http://www.youtube.com/watch?v=2VGj2fLRXac
& tänk - idag känns det så mycket bättre!
1) Korka upp en flaska bubbel
2) Äta tröstmat (i mitt fall lax, edamamepesto & fryst mango till efterrätt)
3) Mobba små katter...
http://www.youtube.com/watch?v=2VGj2fLRXac
& tänk - idag känns det så mycket bättre!
Fy fan vilken liten...
helvites dag jag har haft idag. Gråten har stockat sig i halsen & jag har mest av allt velat bli påkörd av en bil litegrann. Bara så pass att jag måste ligga på sjukhus i en månad eller två - tillräckligt för att allt administrativt helvete ska ta en paus & inse sin egen bisarrograd.
Jag har känt mig så nere att jag till & med tog ut det på Paul. Så orättvist mot honom. Fast så korkade han upp en flaska bubbel, tände en miljon ljus, spelade min favoritmusik, köpte två halvklumpiga krukväxter & helt plötsligt kändes det liiite bättre. En halv flaska senare kändes det till & med nästan bra. Fast FY vad jag längtar tillbaka till livet i Friday Harbor i just denna stunden. För åh vad livet var lättare där!
Jag har känt mig så nere att jag till & med tog ut det på Paul. Så orättvist mot honom. Fast så korkade han upp en flaska bubbel, tände en miljon ljus, spelade min favoritmusik, köpte två halvklumpiga krukväxter & helt plötsligt kändes det liiite bättre. En halv flaska senare kändes det till & med nästan bra. Fast FY vad jag längtar tillbaka till livet i Friday Harbor i just denna stunden. För åh vad livet var lättare där!
En halvtimme...
tillbringade jag på avdelningen idag. Vilket var nog för att jag skulle få:
1) Huvudvärk
2) Tryck över bröstet
3) Panikångest
Nejmen vad kul att vara tillbaka på jobbet.
1) Huvudvärk
2) Tryck över bröstet
3) Panikångest
Nejmen vad kul att vara tillbaka på jobbet.
It's my name day today!
Paul - So Idaaah... Are we having wine tonight?
Moi - Whut? But it's a Wednesday?
Paul - But it's an important day today.
Moi - Really?
Paul - Happy name day to you, happy, name day to you!
Hade HELT glömt bort att det är den 14e september! Oh! Nu blir det bubbel till middag & vilken mat jag än kan tänkas vilja ha! Kanske, kanske att jag köper mig själv en liten present också...
Moi - Whut? But it's a Wednesday?
Paul - But it's an important day today.
Moi - Really?
Paul - Happy name day to you, happy, name day to you!
Hade HELT glömt bort att det är den 14e september! Oh! Nu blir det bubbel till middag & vilken mat jag än kan tänkas vilja ha! Kanske, kanske att jag köper mig själv en liten present också...
Det här med att vara hemma...
har ju absolut sina fördelar. Sure, jag måste laga maten själv - men jag har badrum under samma tak, värme som inte kommer från en liten kupévärmare & tjocka duntäcken istället för filtar. Dessutom har jag Paul & Muminbo. I mean, titta bara på honom... Han väger upp alla hjortar & späckhuggare i hela världen!
Fantastiskt fin...
jobbdag idag. Det går helt galet över förväntan. I´m telling you, summer schools are the shit. Aldrig i livet att jag varit så här motiverad om jag inte tillbringat de två senaste veckorna i Friday Harbor.
Nu - föreläsning om CO2´s inverkan på atmosfären!
Nu - föreläsning om CO2´s inverkan på atmosfären!
En månad...två kilo?
Sommaren har satt sina spår - när jag klev på vågen imorse kunde jag konstatera att den stod på två kilo mer än vad den gjorde innan semestrar & sommarkurser. Det här med att åka till USA & leva helpansion utan att röra på sig mer än fram & tillbaka till en föreläsningssal har sina nackdelar. Speciellt som amerikanarna verkligen gillar "Extra allt" av allt som är fett & kolhydratpackat.
So. Nu ska de bort. Båda två. Jag tänker att jag ger det en månad. Mer än så & det kan endast skyllas på dålig självdiciplin.
Så fint...
Att komma hem igår... känslan! Vårt lilla hem, skruttkatten Momo som ville bli buren, buren, buren, så fort jag klev innanför dörren, mina tomatplantor som blivit helt enorma under de här två veckorna, nybäddad säng, nyinköpta orkidéer för att fira att JAG var HEMMA...
Så trött, så lycklig. Ville nästan fälla en liten tår. Nu vill jag bara bygga bo ett par månader eller tre & inte tänka på gater, boardingpass, flygplanstoaletter eller tullpapper för fem öre.
Av hela resan hem...
var det bara en enda bit som var riktigt njutbar. Färjeturen från Friday Harbor till fastlandet.
Vinka hejdå till forskningsstation...
& sitta i solen & tjattra om allt möjligt. Äta en liten byta instant maple oatmeal, virka en liten ruta & gapa av fasa över Sarahs absolut totalvidriga flygplanshistoria... För på riktigt, detta kan vara det värsta jag hört - hennes farbror sitter på ett långflyg när killen bredvid honom plötsligt börjar psyka ut. Han mummlar "Jag kommer dö, jag kommer dö, jag kommer dö" om & om igen, svettas & skakar. Sarahs farbror försöker lugna ner honom, säger att allt kommer att gå bra, att de kommer att landa om några timmar & att alla känner sig lite flygrädda då & då. Inget resultat, bara fortsatt "JAG KOMMER DÖ". Farbrodern kallar på en flygvärdinna, killen bredvid honom har nu börjat svettas jättemycket & beter sig konstigare & konstigare. Total kalabalik utbryter, rop efter läkare i högtalarna - hela baletten. Killen dör. På riktigt, han dör där i flygplanet. Why? Han hade svalt en massa narkotika inpacketerat i kondomer & en brast... Herre. Gud. Som om det inte är nog vidrigt att flyga i sig själv...
Nej usch. Själv njöt jag av min färjetur & ångestade mig igenom flygen tillsammans med en liten påse morötter & selleri & klev ut & kände som vanligt att jag fått en till chans att leva.
17 timmar i transit...
Bil, båt, bil, VÄNTAN, flyg... VÄNTAN...flyg - framme i Toronto klockan 06.00. Upplockad av Paul, försedd med en kopp te, två timmars koma & nu försöker jag fungera igen. Det går långsamt...
Yellow things...
Sista heldagen i Friday Harbour var så fin. Började dagen med äggröra & redan där så har ribban satts rätt högt. Sedan drog vi igenom lite grupp-presentationer, hoppade in i våra minbussar & drog på spontanpicnic i en yttepytteliten men väldigt söt nationalpark. Kikade på "Black Eyed Susanns", skakade på huvudet åt dårarna som badade (oh vad de skrek gält), hajkade med "The Nathans" & Kyle & gav en lektion i "Sånt som hände på jorden för 65 miljoner år sedan".
Sedan hittade jag en äkta tvättsvamp & lyckan var gjord - åker så in i min mapp döpt "Lecture Photos"!
Jobb, jobb, jobb...
Idag bjuder dagen på föreläsningar (surprise, surprise) samt grupparbete. I hate grupparbete. Speciellt i denna konstellationen - fick nämligen en riktigt lite padda i min grupp. En högljud, utrymmeskrävande sak som råkar tycka ungefär lika illa om mig som vad jag tycker illa om henne.
Allt som vanligt i casa Mammut...
Paul skickar en uppdatering från hemmafronten. Uppenbarligen är allt PRECIS som vanligt...
Jag längtar hem...
Morgonföreläsningar & lunch avklarad. Samt en liten "ligga på magen på bryggan & kika på allt liv i vattnet" session. Medan jag låg där kände jag hur HEMLÄNGTAN bara välde upp i kroppen. Inte till Sverige dock, utan till Canada. Jag längtar efter mitt lilla liv i Toronto. Paul, Mammut, vårt lilla hus - våra rutiner. Det är fantastiskt att vara här ute, men det är lite av en "hittepåvärld" som inte speglar ens ett uns av ens vardagsliv... & jag behöver min vardag. Det får mig att känna mig trygg & stabil. Inte så att jag är ett våp här ute, men jag känner mig lite liten.
På söndag packar jag väskorna & flyger HEM - jag måste erkänna att jag längtar något helt sjukt mycket efter att få kliva på planet den här gången.
Men perfekt...
Efter alldeles för lite sömn är det ju underbart att få starta dagen med 60 minuters framhackad kinesisk föreläsning på ämnet "värmetransport i hav"... Intresseklubben håller väl inte direkt på att nöta hål på anteckningsblocket. En kvart har vi hållit på så här - men det känns som om jag suttit här i urminnestider.
Five hours later...
Hjälp vad jag börjar känna mig sliten, att gå runt på fem + timmar per natt börjar verkligen ta ut sin rätt. Ikväll MÅSTE jag försöka hämta hem lite... för just nu går ögonen i kors. Rädd för att jag kommer att trilla framstupa under dagens föreläsningar & somna med pannan på tangentbordet...jafdsghaowlkghjageawwwwwwwwwwww........................
Want to dance all night...
Nope, dags att trilla i säng. Knäpp natt som vanligt här ute, men jag är lite besviken. Vill ju så gärna dansa - men kareoke är inte direkt det ultimata upplägget för det.
Men jag tänker att det måste bli åtminstonde en riktig festkväll till innan jag åker härifrån & då jäklar ska jag dansa tills fötterna blöder!
Karaoke...
Oki... för allra första gången i mitt liv har jag sjungit Karaoke. En absolut urusel insats från första tonen på "Dancing Queen" till sista. Vilket inte direkt verkade spela någon roll, lokalbefolkningen stötte i alla fall på mig så att det var rent pinsamt. Tack & lov har jag Caroline från Seattle som är van vid alla hill billies - så hon ber dem helt enkelt att dra åt helvete & jag kan fortsätta att sippa öl eller pillra med jukeboxen utan alltför många störande moment.
Ännu mera mat...
Herregud - jag äter ihjäl mig här ute. Massiva måltider tre gånger per dag, jag känner mig ungefär så här smärt & smidig just nu:
Muffin-top varning. Det blir svältkur när jag kommer tillbaka till Toronto.
A house on the beach...
Så alla små tjusiga stugor till trots, jag vill hem till "The Great White North". Fast väl tillbaka hade jag inte haft något emot om vi hamrat upp något liknande detta på tomten ute i stugan. Oki, det hela bygger ju i & för sig på ett den redan existerande stugan träffas av blixten & brinner ner till grillkol - men OM det händer, då vill jag att nästa hus ska se ut så här.
Oh Canada...
Vet ni, idag - förfyra år sedan - vaknade jag upp till min allra första heldag i Canada. Fyra år har jag bott där, helt otroligt. Igår, på årsdagen av min ankomst skickade Paul dessutom in papperen för att jag ska få permanent uppehållstillstånd. Hade aldrig kunnat tro det när jag vaknade upp den där första morgonen - i ett illaluktande litet rum på 12e våningen, högre upp än jag någonsin bott tidigare.
Vi såg Canada igår när vi var ute på vår kajaktur, en blåskimrande, snötäckt, bergskam i fjärran. I Roche Harbor viftade också den canadensiska flaggan & jag måste erkänna - jag blev så där lite ledsen i ögat. Det är fint att vara här, men Canada har ändå blivit hemma...
Vi såg Canada igår när vi var ute på vår kajaktur, en blåskimrande, snötäckt, bergskam i fjärran. I Roche Harbor viftade också den canadensiska flaggan & jag måste erkänna - jag blev så där lite ledsen i ögat. Det är fint att vara här, men Canada har ändå blivit hemma...
Så jag paddlade tillbaka till min lilla stuga & lyssnade på Oh Canada på youtube. Japp, jag längtar hem...
Kajaktur!
Paddlade runt i fem timmar & tittade på den lokala faunan.
Bald Eagles...
Bald Eagles...
En hel massa knubbiga små sälar...
Manet i vattnet, maneter på stranden. Blå & röda, allt i en salig röra...
& så fick vi in en sjöstjärna i båten! Första gången jag hållit i ett levande exemplar. Döda & fossiliserade, men inte någon med små rörliga element. Väldigt, väldigt alien - men så häftigt! Försökte övertala Jake att pressa den mot sitt ansikte & skrika men han vägrade. Trist när modellen inte vill sammarbeta...
Very. Slow. Morning.
Jag har varit piggare. Att dråsa i säng vid halv tre är bara oki om man sedan kan sova hur länge man vill följande dag. Att tvingas upp för att äta frukost 07.45 är inte lika roligt. Tack & lov är varenda själ här ute lika lidande idag, så jag är inte ensam i missären.
Reality hits hard sometimes...
Speciellt som 5 timmars kajaktur nu står på schemat. Herrregud...
Oki, känns lite bättre...
Alldeles för mycket öl i Friday Harbor. MEN det känns bättre efter presentationen. Mycket för att James Zachos - enormt känd geolog - sa att jag ställer rätt frågor. Att han dessutom lovat att lägga ett gott ord för mig i framtiden känns så hjärtevärmande att jag kan kollapsa helt lycklig i min säng. Sedan är det ju också ett extra plus att jag fick honom att dansa kring en biljardkö. Det åker upp på CVt!
Taking a chance...
Oh jag har velat i dagar... men nu har jag bestämt mig. Jag tänker inte köra på ett säkert presentationskort under min föreläsning idag. Jag tänker presentera min forskning som den är just nu... med alla fel & brister & frågetecken. För det känns så menlöst att presentera något perfekt. Vad lär jag mig av det? Så jag tänker försätta mig själv i en extremt obekväm situation med förhoppningen att det kommer att generera kommentarer som jag sedan kan få användning för.
Men om jag ser fram emot det... nej inte särskilt.
Oki det gick lite åt helsike. Ingen i gruppen begrep sig på statistik & det hela gav mig rätt nada...
Oki det gick lite åt helsike. Ingen i gruppen begrep sig på statistik & det hela gav mig rätt nada...
En enda kvinna...
Vi studenter här ute är rätt jämt fördelade - cirka 50/50 killar & tjejer. Vad gäller professorerna, lite mer obalans. Av 16 föredragshållare är 1 utrustad med två XX. Det mina vänner - det suger. Vad sänder det egentligen för signaler... "Jättekul att ni är här nu tjejer, gör att vi har något fint att titta på innan ni ger upp era karriärer för att stanna hemma & föda barn".
Forskning är alltid ett karriärsval som innebär uppoffringar. Man jobbar inte 8 till 5 & det är bara att acceptera eller byta bana. Fast något är ju fundamentalt fel om könsfördelningen går från 50/50 till 6/94 på... tja en tio år eller så.
Forskning är alltid ett karriärsval som innebär uppoffringar. Man jobbar inte 8 till 5 & det är bara att acceptera eller byta bana. Fast något är ju fundamentalt fel om könsfördelningen går från 50/50 till 6/94 på... tja en tio år eller så.
Urk...
Labor Day idag - så kökspersonalen går på sparlåga. Så dagens frukost blev en sån där "ät vad som finns tillgängligt" historia. Instant havregrynsgröt, rostad macka med keso, en banan, mjölk & en kopp te. Enbart kolhydrater & fiber. Jag känner mig som en ko nu. En ko med kramp i alla fyra magar.
Livet här i Washington...
börjar komma in i ett nytt stadie - den där första blixtrande förälskelsen har börjat mojna lite & ersatts av ett slags hemmaliknande lugn. Jag gillar verkligen det här stället. Efter allt pianoklinkande satte jag mig på min lilla minatyrveranda, sippade lite shiraz & tittade ut över sundet. Om en vecka befinner jag mig i en sån här liten skakmaskin påväg österut igen. Längtar inte så där speciellt mycket efter det.
Eller, jag saknar Paul & Mammut. Men jag tycker att de kan komma hit. Så kan vi alla bo i en liten friggebostor stuga resten av livet & livnära oss på... eh... krabbfiske?
Memory...
Har sneglat på pianot i matsalen sedan jag kom hit. Det har kliat i fingrarna, men jag har inte vågat mig fram. Men idag, idag fann jag mig plötsligt helt ensam där inne & då kunde inget stoppa mig. Sprang fram & började rota bland noterna & sedan spelade jag non-stop i två timmar. Stolpigt & ryckigt genom minuetter, bra genom första delen av Fur Elise följt av total hjärnhärdsmälta, & efter två genomkörningar rätt oki genom Memory från Cats.
Det är intressant med minnet - har i princip inte spelat något alls på tio år men jag kan fortfarande läsa noter. Däremot finns väldigt lite fingerminne kvar. Så jag kan lära mig ett nytt stycke, så som Memory, men jag har jätteproblem med att ta mig igenom sånt som jag tidigare kunnat spela i sömnen. Det här leder till stor ambivalens: 1) glädje över att jag fortfarande kan spela hjälpligt, & lite förvåning över att jag faktiskt är bättre på att improvisera nu än vad jag var då - helt baserat på förbättrad analytisk förmåga; 2) tokirritation över att jag inte är ens i närheten av bra.
Det är intressant med minnet - har i princip inte spelat något alls på tio år men jag kan fortfarande läsa noter. Däremot finns väldigt lite fingerminne kvar. Så jag kan lära mig ett nytt stycke, så som Memory, men jag har jätteproblem med att ta mig igenom sånt som jag tidigare kunnat spela i sömnen. Det här leder till stor ambivalens: 1) glädje över att jag fortfarande kan spela hjälpligt, & lite förvåning över att jag faktiskt är bättre på att improvisera nu än vad jag var då - helt baserat på förbättrad analytisk förmåga; 2) tokirritation över att jag inte är ens i närheten av bra.
Jag dör lite inombords...
Har. Så. Tråkigt. Värsta föreläsningen jag tvingats genomlida sedan... jaaa, sedan Nobelförläsningarna i fysik våren 2001. Vi pratar modeller & feedbacksystem & allt är landa & delta & r-square & upphöjt till vad sjuttom som helst som inte säger mig ETT ENDA DUGG.
En timme till måste jag sitta här - min kropp håller långsamt på att stänga ner för att undvika tråköverslag.
Jag läser följande mening som jag antecknat:
Jag läser följande mening som jag antecknat:
"For diffusion, the heat capacity relates to the effective depth of the ocean, which in turn scales on the square root of the diffusion."
Om jag begriper något av detta? Inte ett enda litet jotta.
& människan slutar aldrig
Wienerbröd till frukost...
Jag kan inte ta in hur någon kan tycka att wienerbröd är lämplig frukostmat. Inte kanelbullar med glasyr för den delen heller. Båda serverades dock till frukost idag. Jag åt äggröra, keso & färsk frukt & stirrade misstroget på all bacon som trycktes runt bordet.
Alltså, vi går mot WallE world.
Lyssnar på kroppen...
För en gångs skull bestämde jag mig för att lyssna på kroppen - för när väckarklockan drog igång kvart över sju imorse ville inte ett enda ben gå upp ur sängen. Speciellt inte som sagda ben inte behövde infinna sig för föreläsning utan endast skulle tvingas ut för att cykla en knarrig cykel fram & tillbaka till Roche Harbor. En liten nätt vända på 30+ kilometer. Så viljan kapitulerade & lät myteristerna få sin vilja igenom. Så här en timme senare är det dock slut på mjäket - nu blir det en timmes rask promenad!
Bioluminescence!
& så rodde vi hem lite på fyllan & villan & det var helt fantastiskt. Gnistrande, kristallklar natthimmel med tusen tusen stjärnor & i vattnet glödde alla alger mjölkvitt för varje årtag & det var bland det vackraste jag någonsin sett. Jag älskar att vara här...
Fun, fun night!
Vi åt middag, kammade till oss, packade fleesetröjorna & hoppade i roddbåtarna & stack till Friday Harbor. Jag rodde hela vägen, väjde mellan segelfartyg & potonflygplan. Anlände, svepte en ostronshot & drack tokiga mänger öl.
Helt otroligt rolig kväll - som jag hoppas kan resultera i något bra. Typ en gratisresa till Boston... men vi får se. Regardless, hade så kul - pratade forskning, klättring, önskeresor & dagdrömmar - allt i ett saligt virrvarr. Om det var värt att åka hit? Oh ya...
Sedan var det lite extra kul att få klappar på axeln för dagens föreläsning, sånt värmer!
Oh, jag är bra!
Men tack gode gud vad skönt - min föredrag på en timme gick bra. Eller, det gick faktiskt väldigt bra. Får man kommentaren "Du var bättre än professorerna igår" får man se det som succé. Happ, nu är jag absolut värd en drink ikväll. Bara att sitta igenom ett par timmars föreläsning först...
So that's on the upside, on the downside...
Jag tog sönder en toalett imorse... Men det låtsas vi inte om.
So that's on the upside, on the downside...
Jag tog sönder en toalett imorse... Men det låtsas vi inte om.
Späckhuggare kan bli 100 år!
Jag måste erkänna att jag fortfarande är lite uppskruvad sedan gårdagens happening. Är så lycklig att Tors valkarma bättrat sig & att vi faktiskt fick se späckhuggare!
Inte bara se för den delen, vi fick lära oss en massa också. Exempel - ser ni den ljusare fläcken bakom ryggfenan? Den fläcken ser olika ut från djur till djur & gör det möjligt att identifiera enskilda individer & därmed också familjegrupper. Kanske allra häftigast är att man genom denna fläck kunnat följa enskilda späckhuggare från år till år - i det längsta fallet ända sedan 1911. Japp. En av honorna i J-flocken fyller 100 år i år. Det tycker jag är något helt otroligt häftigt. Jag trodde bara sköldpaddor & papegojor blev så gamla.
Transient orcas - hunting...
De späckhuggare som vi såg var "Transient", dvs späckhuggare som livnär sig på säl istället för fisk. Just idag ägnade sig denna gruppen just åt detta - äta säl. Hur vi vet det? Jo det låg en liten båt en bit bort & de såg hur en av späckhuggarna hade ett sälhuvud i munnen... Om vi var avundsjuka på att gruppen aldrig kom så nära vår båt att vi kunde se det?
You bet
Killer whales!
VI SÅG DEM!
& JAG KNÄPPTE GRUPPENS BÄSTA FOTO!
& JAG KNÄPPTE GRUPPENS BÄSTA FOTO!
Herregud vilken upplevelse - vi tjöt alla som barn vid minsta skymt av en ryggfena. Så ni kan ju tänka er tjuten när en av späckhuggarna gjorde ett spy jump... Det var fantastisk!
Mindre fantastiskt... alla andra sitter just nu & dricker öl & pratar om dagen. Moi däremot är inlåst i min lilla stuga med uppgiften att sammanfatta morgonens föreläsningar till imorgon bitti. Jippie...
Re-route...
Det finns en massa stigar över hela området & jag har börjat utforska dem under de få lediga stunder vi har. Morgonens val var dock inte någon höjdare av två anledningar:
1) Tistlar
2) Rosenbuskar
Fina att titta på men grymt taggiga. Det blev en snabb & lite ryckig promenad ner till frukosten med andra ord...
V Day!
V som i val! Idag ska vi ut på valsafari! Ingen säger något direkt, men stämmningen i gruppen är rätt laddad - besvikelsen om vi inte får se späckhuggare kommer att vara stor. Själv garderar jag mig genom att korsa fingrarna på ena handen & hålla tummen på andra.
Tor, vår in house norska viking, är dock dyster. Han har kryssat runt utanför Grönlands kust i närmare två månader & aldrig sett val. Vilket tydligen är något av en bedrift. Så han har fått för sig att valbristen helt enkelt är relaterad till dålig valkarma. Dvs, om Tor är på båten lyser valarna med sin frånvaro. Jag tänker att jag kanske kan bryta mig in i hans stuga & binda fast honom där. Har ju rätt mycket virkgarn till mitt förfogande & det är ju inte så att jag direkt använder det till något vettigt i alla fall...
Tor, vår in house norska viking, är dock dyster. Han har kryssat runt utanför Grönlands kust i närmare två månader & aldrig sett val. Vilket tydligen är något av en bedrift. Så han har fått för sig att valbristen helt enkelt är relaterad till dålig valkarma. Dvs, om Tor är på båten lyser valarna med sin frånvaro. Jag tänker att jag kanske kan bryta mig in i hans stuga & binda fast honom där. Har ju rätt mycket virkgarn till mitt förfogande & det är ju inte så att jag direkt använder det till något vettigt i alla fall...
Intressant...
Hm, att gå mellan dorm-byggnaden, där badrummen finns, & min lilla stuga i bäckmörker när man har druckit lite vin får ju beskrivas som intressant. Så många hål att trampa snett i! Så många stockar att snava över! Så många bockar att gå in i!
Dessa två träffade jag dock på precis vid solnedgångsdax. Vågade mig inte riktigt lika nära den här gången. Med tre horn till förfogande utmanövrerade de mina noll - så jag valde att hålla mig på respektfullt avstånd. Dessutom, de hade tillgång till äpplen - & gräsätare på potentiellt jäst frukt känns så där lite allmänfarligt.
I want them so badly!
Det här stället är lite som häxans stuga i Hans & Greta - de håller seriöst på att göda ihjäl oss. Imorgon står blåbärspannkakor på frukostmenyn... Alla slevar cheesecake & bacon för glatta livet. Utom jag, som står ute i rabatten & trånar efter detta...
Björnbär. Finns det något godare? Bara det att jag inte vågar äta dem förrän jag fått bekräftat att inga onda små maskar kommer att flytta in i min lever vid förtäring. Utan tvekan dagens i-landsproblem.
Friday Harbor is so cute!
Allt här ute på stationen är så sött. Små skuttande kaniner & hus med pelargoner. Just husen är något som jag verkligen gillar - de ser inte alls ut som stugorna i Canada som är mer prärie inspirerade. Jag undrar om vi inte skulle satsa på något liknande detta när vi väl får tid till att hamra upp ett gästhus ute i stugan...
Fast färgställningen får gärna vara vit & röd istället för olika nyanser av brunt.
Det börjar ta sig...
Ah - äntligen börjar vi täcka in sånt som jag tycker är relevant. Dvs, sånt som jag kan ifrågasätta - att bara sitta & lyssna på sånt som inte väcker frågor är totalt meningslöst. Mycket bättre att kunna argumentera! Sen kanske man inte blir populäraste personen på bygget, men orka vara main stream. Att forska betyder till ganska stor del av att ta ställning. Håller man på & mesar i mitten blir man inte sedd, så enkelt är det.
I love research stations...
En av de saker som jag älskar med att vara på forskningsstationer är att det är så 100% nördigt. Det är liksom helt normalt att trädgårdspyntet utgörs av... ett valbäcken?
På dagens schema står "Greenhouse Climate Proxies" - alltså, vi ska fokusera på hur man kan konstruera tidigare klimat. Som exempel - hur vet man att det var varmare under krita & hur mycket varmare var det faktiskt? Geosuperkändisen James Zachos står för föreläsningen så det ska bli intressant att höra vad han har att säga.
Virkandet går fortsatt uselt...
Min första mormorsruta...
Rutigheten lyser dock med sin frånvaro - jag tror att jag åstakommit en ny geometrisk form. Jag kan räkna till sju hörn totalt... Något har uppenbarligen inte blivit helt rätt. Slutsats, jag klarar av att slutföra två masters men jag fixar inte att följa en, eller ens två, illustrerade beskrivningar. Dåligt.
I need more than animals and food...
Föredragen så här långt är inte så där jättemycket att hurra över - men det är första dagen så jag hyser hopp om bättring. Vill ju hemskt gärna få ut lite mer av den här resan än enbart:
1) Ligga på bryggan & titta på mysko små fiskar... månne näbbgäddor? Eller störbabies?
2) Fortsätta ligga på sagda brygga men istället kika på en sjöstjärna med en enormt imponerade mängd armar.
3) Knata en liten bit & se en säl. Eller oki, det tyckte inlandsbon var rätt häftigt...
4) Men jag behöver lite mer än havstulpaner &...
5) en miljon betande hjortar...
+ enorma mängder frukost, lunch & middag & fika... Jag behöver känna AHA! Hämta inspiration till min forskning, upptäcka nya sätt att tampas med problem, få bekräftat att jag gör rätt eller fel - vad som. Men jag behöver det, jag behöver känna att jag åker härifrån med en nya uppslag & ett uppfriskat sinne.
Vi håller tummarna för det.
Vi håller tummarna för det.
If I had a million dollar...
Då hade jag köpt mig en liten stuga här - för hjälp vad fint det är!
Jag hade försökt mig på att lära mig segling, men nöjt mig med en liten roddbåt om sjösjukan varit för svår att tampas med.
Hade jag haft lite mer än en miljon hade jag kanske till & med frestats till att bli superexcentrisk & skaffa mig ett litet pontonflygplan! Det bygger ju i & för sig på om jag lyckats arbeta bort min flygrädsla... Men jag måste erkänna att den här typen av flygplan faktiskt gör mig lite ivrig. Känner inte alls ångest på samma sätt, utan mer nyfikenhet. Kan kanske bero på att överlevnadschansen vid landning på vatten måste vara avsevärt högre än om man dimper ner med en boeing...
& så hade jag införskaffat en sån där urtypisk nordamerikansk solstol & suttit & sippat iste i solhatt.
