MsBree

Tårtan igår... Ingen ville skära upp den. Megha stenvägrade, hon tyckte att det kändes HELT fel att sticka kniven i den. Tillslut kommenderade hon Matt att ta sig ann uppgiften. Sagt & gjort, eftersom Matt gör vad Megha säger.

& här kan ni se fyllningen, jag höftade ihop den lite på känn. Så de rosa lagren är en blandning av vispad grädde, frysta hallon, jordgubbsphiladelphia & florsocker. Mellanlagret är marsansås med en extra klutt grädde samt små persikobitar. Paul gav blandningen 5 tummar upp av 5 möjliga, så det är jag nöjd med! Även om han nu kanske är lite partisk i den här frågan.

Oh, & här kan ni dels se hur tårtan bara SVÄLLER ut på sidorna samt de två lagren med sockerpasta som jag använde mig av. Nästa gång kommer jag definitivt att använda mer smörkräm för att stabilisera det hela!

Så Meghas tårta då... Min allra första riktiga tårta täckt med sockerpasta... Var ju en intressant upplevelse. Allt började bra. Jag bakade bottnen, delade den i fyra & fyllde med marsansås, persikosirap & hallon/jordgubbsgrädde. Vispade ihop en sats smörkräm med finaste Kitchen Aiden & började känna mig som om jag ägde världen. Täckte tårtan & kände mig nu helt sjukt nöjd. App app app. Redan här hade jag begått två misstag.

1) Jag hade valt en för mjuk tårtbotten för all glasyr - se hur det sväller på kanterna...
2) Jag snålade med smörkrämen & täckte alldeles för dåligt. Big mistake, eftersom jag inte äter tårtan själv så skulle jag ha brett på all kräm & lite till!

Men icket. Så efter att jag rullat ut sockerpastan & klätt in tårtan såg det ut så här. Jag svor kan jag tala om. På svenska & från hjärtat. Kul att erbjuda sig att ta med en tårta & så ser det ut som om det tillverkats av någon som bor på gruppboende. Tog en paus, drack Perrier & begrunnade mitt problem. Lösningen blev att kavla ut ett till, tunnare, täcklager som jag la ovanpå det första lagret.

En inte helt 100% lösning eftersom det där "muffin top" elementet fortfarande bestod. Fast lite bättre blev det i alla fall, så där så att jag kunde börja andas normalt igen. Drog på en sjuklig mängd blommor för att dölja lite av blesyrerna & fick ihop följande kreation.

Eftersom jag naturligtvis inte hade tillräckligt mycket sockerpasta hemma för att riktigt täcka tårtan helt den andra vändan så blev jag lite kort på en sida. Det problemet löste jag med glasyr & extra mycket blommor längsmed kanten.

Ytterligare ett problem stod rosetten för. Satte fast den med vit glasyr som inte alls gick i ton, så jag fick mörka med små blommor & glasyrduttar.

Summa summarum - det hela är ett helsikes litet fuskbygge, en pappkartong uppklädd till friggebod, men jag har bestämt mig för att jag kommer undan med det den här gången. I mean, Megha kommer att bjuda på peach bellini & hon & hennes advokatvänner är inte de som spottar i glaset. Så om jag bara ser till att vi kommer cirka en timme för sent så kommer alla bara "Oh. My. God! I love it, love it! It´s AWESOME!". Vilket naturligtvis är den reaktion jag eftersträvar med allt jag gör...

Håller på att dra ihop en tårta till Meghas inflyttningsfest ikväll & inser... nästan slut på både vaniljsocker & vaniljkrämspulver! PANIK! Mamma, kan du packa ner en kartong eller två i väskan? Speciellt den senare sorten - vill så gärna kunna göra riktig svensk vaniljfyllning i tårtorna på förlovningfesten. Jaja... jag vet att man kan göra sin egen kräm, men jag inser mina begränsningar & i det här fallet så tror jag att jag kommer att pusha mig själv lite för hårt om jag lägger till även det momentet på "to do" listan. Så en kartong från Ekströms hade varit värsta skatten att få!

Veckans andra tidiga uppgång för att baka ännu en laddning cupcakes. Herregud vad osugen man kan vara på att plocka fram vispen när klockan är 06.15...

Klara blev de i alla fall, 28 små cupcakes med BABY-tema!

För idag är det Sandy´s, Pauls kollega, sista dag på jobbet - sen blir det mammaledigt.

Jag har ju inte pratat själv med Sandy om babyn, så jag frågade Paul ungefär 53 gånger om han var SÄKER på att det skulle bli en pojke innan jag satte igång & dekorerade. För Paul är så typiskt manlig när det kommer till sånt här, exempel:

Men i det här fallet SVOR han på att det skulle bli en liten kille, så nu håller jag tummarna för att så är fallet. Därför blev det blå glasyr, vit & blå sockerpasta & små blå godiskulor. Samt guldformar som jag ångrar så här i efterhand. Det hade sett snyggare ut med vitt eller silver, men jag lockades av kombon guld & blått... hemlängtan som vanligt.

På lördag har jag min sista tårtdekorationsklass & nu mina vänner, nu är det viktigt att jag får till det - att jag går från halvfärdigt resultat till wawawom! För gör jag inte det så får jag underkänt & det har jag bara fått en enda gång i hela mitt liv - kemikurs på universitetet som sammanföll med att det tog slut med mitt ex, usel kombo - så det kan jag nu. Blir jag godkänd får jag dessutom ett certifikat, har nämligen tagit så pass många kurser att personalen på McCalls anser mig vara värd ett litet bevis som säger att jag inte är totalt usel på att dekorera tårtor. Motivation. OM jag nu får till det. Under morgonens cupcake-bak kom jag tacksamt nog på hur jag vill att toppen på tårtan ska se ut, så när Pauls föräldrar vinkats av satte jag igång... Någon som kan gissa vad det ska bli?

& så tillverkade jag en massa små turkosa blommor som jag kan använda till att toppa glasyrbågarna med. De behöver liksom ett avslut, annars blir det så rumphugget - vilket i sig är ett ord som man absolut inte vill förknippa med tårtor.

So. Nu känns det bättre, nu känns det som om jag kan infinna mig på McCalls på lördag & slutföra projekt fejkbröllopstårta!

Klev upp i ottan & drog ihop en liten sats minichokladcupcakes. För klockan halv nio hade jag leverans deadline!

Då dök Pauls föräldrar upp för att hämta dem - idag är det nämligen Pauls gudföräldrars bröllopsdag & Isobel ville överraska dem med något jag bakat.

Eftersom det är deras 51:a bröllopsdag fick det bli guldformar idag - lite guldbröllops firande i efterskott!

Isobel var nöjd med min insats & jag är glad eftersom det innebär ännu en donation till det här årets bröstcancerinsamling. Win win situation! Fast ärligt... jag äter dem ju inte själv, men är de så goda? Folk hetsar så mycket över cupcakes dessa dagar - själv minns jag muffins som en av de få saker jag inte gillade back in the fat days, tyckte att det var så torra... Misstänker lite att folk gillar dem mest för att de är så roliga att dekorera & för att de ser så himla söta ut.

Paul har inte koll på mat för fem öre. Men för den som vill prova & inte är en köksidiot:

Sätt ugnen på 200 grader. Dela 50 g körsbärstomater & lägg ut på en plåt med den skurna sidan uppåt. Skär 100 g sparris/fänkål/valfri annan grönsak i stavar & placera på plåten. Rosta i cirka 10 minuter. Tag ur, låt svalna något & sänk värmen till 190 grader. Blanda 2.4 dl äggblandning (antingen vanliga ägg eller bara äggvitor) med 1.2 dl keso, 2 msk finhackad rödlök, 1 msk mjöl, 1 tsk hackad färsk rosmarin & 1/2 tsk svartpeppar. Lägg de rostade grönsakerna i en liten pajform & häll över äggblandningen. Tillaga 20-30 min eller tills äggstanningen stelnat i mitten. Riv över lite god stark ost, så som västerbottens.

Det är ju bara att konstatera att lunch för EN är väldigt mycket annorlunda än lunch för TVÅ. När det bara är jag som jobbar hemifrån blir det i princip alltid massa grönsaker & knäckemacka med keso + avokado. Väldigt gott i min mun & så otroligt snabbt att göra iordning. Vilket är väldigt viktigt eftersom jag är lite av karaktären Skalman, när jag väl börjar tänka på mat vill jag äta omgående. Idag jobbar dock även Paul hemifrån eftersom AC:n på hans jobb havererat & Paul inte jobbar så bra i 30 graders värme. Så då blev det mer avancerad lunch, helt enkelt för att det är roligare att laga ett ordentligt mål om man har någon att dela det med! Blir inte samma sak att sitta där helt själv & bara "Jo men det här var ju gott, eller hur Ida?" - "Jo det var ju det Ida, tack så mycket - jättegott!"...

Fast "snabbt & enkelt" principen var tvungen att appliceras trots allt, så jag ugnsbakade lax i 15 minuter & svände undertiden ihop en salsa beståendes av kidneybönor, selleri, tomater, avocado & "chunky salsa", alltså tacotillbehörssås på burk. Väldigt behändig genväg när man vill att något ska gå fort!

Så skönt att få komma till kakbakeriklassen idag... banka ner lite frustation i sockerpasta! Tåtade ihop kantband till lagren & satte sedan igång med projekt spritsa.

Har fortfarande en massa jobb kvar att göra - så med tanke på att jag bara har tre timmar kvar nästa lördag blir det hemläxa. Vill tillverka massa små glasyrrosor att fästa under öglorna på övre raden, samt ett gäng små sockerpastblommor till  övre raden av det understa lagret.

Svårt att förklara hur jag tänker eftersom jag knappt vet hur jag tänkt mig själv! Jobbar mest på på känsla. Så här långt har det fungerat sådär & de katastrofala felen har jag lyckats mörka. :) Man kan göra mycket med glasyr!

Fick någotslags hjärnsläpp idag & trodde att vår cake decorating course startade halv tre istället för halv två... OH stressen när de verkliga förhållanderna gick upp för mig... En halvtimme sen sladdade vi in på parkeringsplatsen & jag kunde springa in till den väntande sockerpastan. Tack & lov var dagens enda MÅSTE att vi skulle täcka alla tre lager - så förseningen gjorde inte så mycket skada.

Så, nu har jag mitt oskrivna blad färdigt inför nästa veckas verkliga utmaning - själva förverkligandet av min tårtdesign. Som för tillfället befinner sig på ett mycket... tja, ska vi säga luddigt stadium. Men, men, det blir nog bra tillslut.

Idag var vi inbjudna till Victorias & Elsas avskedsmiddag här i Toronto, för på söndag flyger de hem till Sverige. Vet att vi kommer att ses igen men blir ändå så himla ledsen av att tänka på det... But I guess it´s life, som farmor sa om E-matten, det är inte alltid lätt!

Anyway. Frågade om jag fick ta med efterrätten till middagen - så det blev tårtbak den här eftermiddagen & det gick uselt. Strömmen gick hela tiden. Vädret har nämligen varit katastrofdåligt idag (tunnelbanan stängd pga översvämning & jag fick klättra ett träd för att ta mig till Loblaws - eftersom det låg fält rakt över gatan) & då funkar inte systemet. Så hela bakproceduren var ett enda stort "snälla, låt inte strömmen gå nu - bara tio minuter till i ugnen". Förrutom det trilskades glasyren, kommer aldrig mer att jobba med vit choklad på ytan. Det ville aldrig stelna, fick vänta en halv evighet tills den gick att arbeta med.

Så det blev inte min finaste tårta, men det kan jag ta, det var tanken som räknades.

& Elsa ville ha "MER" - så jag väljer att se på projektet som godkänt. För om Elsa ger tummen upp, ja då måste det vara bra!

Det har ju inhandlats en hel del lavendel till trädgården på sista tiden - så att vi skall kunna sitta ute i värmen på kvällen & bara njuta av blomdoften. Eller så att jag kan njuta, Paul är sjukt dålig på att känna just blomdoft. Anyway, utplanterade är de & de tar upp åtskilla krukor. Vilket gör att de måste införlivas i matlagningen på något sätt. Kan ju inte bara ha dem ståendes & ta upp timjanplats för att de luktar gott! Årets första maträtt att kryddas med sagda krukinnehåll blev lax i foliepaket på grillen. Galet snabblagad mat - bara lax, citronmelis, citronpeppar & lavendelblad invirat i folie & grillat under lock i 15 min. Lite rosmarinsalt på det samt en yoghurtbaserad sås med vitlök, honung & torkade lavendelblommor - all that´s needed to make moi happy!

Eftersom Paul går på antibiotika så blir det inget vin ett tag framöver. Vilket innebär att jag måste försöka komma på andra festliga saker som vi kan hälla i oss i sommarvärmen. Blev därför själaglad när Nina la upp ett recept på iste. Lekande lätt att göra & så gott! Blev en version med grönt apelsin-mandarinte som bas. Samt massa citron & tre matskedar agavesirap. Första glaset som jag tog från bottensatsen var sjukt sött medan nästa glas var lite småsurt, så jag har kommit fram till att det kan vara en idé att röra om i tillbringaren. I vilket fall, det blev en succé som nu måste återupprepas med en mängd olika sorters te. Tänker att något med äppelsmak skulle kunna var gott, måste botanisera igenom vårt galet stora te-förråd (helt oproportionerligt stort med tanke på att vi i realiteten växlar mellan tre olika ten) & se vad jag kan experimentera med.

Tänk att jag tyckte att iste var skitäckligt första gången jag drack det, för att sedan trilla dit TOTALT när jag var i Mexico 2008. Smaken förändras helt klart med tiden!

Dagens andra kaksats blev en veganversion för att symbolisera den variation som uppstått bland kakor i det moderna samhället. Ja, & så att Sonya på Pauls jobb också skall kunna äta något... Just det här receptet känns verkligen inte som ett veganrecept, så få saker som skiljer det från ett vanligt, men veganvänligt är det i alla fall!

Lätta att göra & så luktar de så gott av allt jordnötssmör - åh, älskar den doften. Äter det ju inte men kan stå & bara sniffa in doften tills jag blir lite hög! :)

Varför Paul bad mig baka? Jo, så här är det, varje fredag håller någon på hans jobb ett föredrag om vad som helst. Kravet är att man förberett sig någorlunda & att man pratar i minst 30 minuter. Tanken är väl att det ska boosta folks allmänna presentationsteknik, eller så är det vuxna roliga timmen. Whatever. Idag är det Pauls tur & han valde ämnet "Cookies". Så först börjar han att förklara termen ur ett dataperspektiv, men när folk sedan ledsnar så byter han till att berätta om kakor i allmänhet. Kakans historia, kakan i populärkulturen, kakans utveckling i nutid...

Så den första sorten jag bakade blev en modifierad version av en av de allra äldsta kakor som fortfarande bakas - jumbles eller jumballs. Sedan medeltiden har de rest över världen, mycket tack vare sin suveräna hållbarhet. De går fortfarande att äta ett år efter det att de bakats. Orginalversion that is, tvivlar på att mina kakor kommer att vara så där supergoda 365 dagar från & med nu. Lite för många extraingredienser för att de ska stå sig.

Vill ni laga en hel massa gamla kakor:

Börjar som sagt en ny dekorationskurs på lördag & den här gången är planen att sätta ihop en bröllopstårta. Återigen en fake tårta, men i tre lager & med fokus på detaljer. Min lilla hemläxa fram tills att kursen börjar är att komma på hur jag vill att min tårta ska se ut. Vi får alltså inga instruktioner den här gången utan vi ska skapa något som vi själa anser estetiskt tilltalande. Jaaa... än så länge lyser uppslagen med sin frånvaro. Jag vet att jag vill göra en rund tårta & den måste absolut dekoreras med blåklint, for sure. Jag vet också att jag vill göra en tårta som känns svensk, svensk sommar blandat med lite Wedgewood. Men att få ihop allt detta till en helhet... oh help.

Skissbordet nästa...

Sista lektionen för den här gången (startar en ny på lördag, så det blir kort uppehåll!) - dax att sätta ihop skapelsen som vi arbetat på under närmare en månad. Klistrade fast små rosor i hörnen & spritsade blomblad...

Byggde ett litet berg av sockerpasta & satte fast en hel mängd små glasyrblommor...

Spritsade små hjärtan & klistrade fast små rosa blommor & tillslut...

Kunde jag backa bakåt & bara "Tada, färdigt!"

Rent objektivt tycker jag att skapelsen är rätt hiskelig, det är liksom så EXTRA ALLT att man blir lite matt. Vi kan väl säga så mycket som att det känns väldigt nordamerikanskt... Fast jag gillar min skapelse i vilket fall - för att jag vet hur mycket tid som gått åt för att uppnå det här resultatet. Det kommer därför att bli lite jobbigt att förpassa min fejktårta till soptunnan. Vill absolut inte ha den ståendes dammandes i något hörn de nästkommande åren, så ut måste den - det är bara det att jag inte vill göra det själv. Tänker därför tvinga Paul att kasta den. Byte av jobbiga tjänster tänker jag. Varje gång vi fiskar hemma i Sverige pallar nämligen Paul inte att döda fisken själv, så jag får göra det åt honom. Tänker att det här är lite av ett liknande scenario & att det är dags för Paul att börja beta av sin skuld!

Som ni kanske minns så är en av tjejerna på Pauls kontor vegan, så varje gång jag får en beställning från dem skickar jag med något som även hon kan äta. Det är ju lite meckigt, men samtidigt kul att testa helt nya recept! Många av dem kan man dessutom modifiera till vanliga recept om man vill, bara att byta ut mandelmjölken till vanlig mjölk & så vidare... Idag fick Paul med sig en sats Caramel Pecan Bars.

Det ser väl kanske inte riktigt lika tjusig ut som tårtan... men jag tänker att man kanske är van vid det som vegan... Allt som jag sett med tofu har i alla fall sett ut som om det redan tuggats en gång, så jag tänker att det här i alla fall är bättre än det. Anyway, i fall att man vill prova så kommer receptet här - & som sagt, det går att byta ut ingredienser mot sånt som inte är vegananpassat.

Sätt ugnen på 177 grader. Klä in en 32.5 x 23cm ungsfast form med aluminiumfolie & spraya olja på insidan. Blanda 4.7 dl (2 cups) vetemjöl med 0.8 dl (0.33 cups) farinsocker, 0.25 tsk kanel, 0.25 tsk bakpulver & en stor nypa salt. Tillsätt 1.8 dl (0.75 cups) halvsmält margarin (här väljer man en veganversion om man känner för det) & hacka ihop blandningen till en grynig massa. Pressa ner blandningen i formen, tryck till noga & se till att degen klär hela botten. Grädda i cirka 10 minuter tills degen precis börjat få lite färg. Tag ut & ställ åt sidan. Blanda sedan 3 msk majsstärkelse med 0.8 dl (0.33 cups) mandelmjölk/mjölk, 3.5 dl (1.5 cups) farinsocker, 1.6 dl (0.66 cups) sirap (jag använde mörk ris-sirap, men det går säkert bra att använda lönnsirap eller vanlig baksirap också), 2 msk smält margaring & 2 tsk flytande vanilj. Grädda i cirka 30 minuter, låt svalna på galler & låt kyl sedan ner kakan minst två timmar i kylskåp, låt den helst stå kvar över natten. Lyft sedan försiktigt ut hela kakan ur formen, tag bort aluminiumfolien & skär i rutor med en tungur knivur.

Nu blir det tårtkavalkad! Steg upp halv sju imorse & satte igång med att tillverka chokladkräm så att jag skulle kunna spackla det sista lagret på tårtan.


Fast så var Paul fortfarande kvar i duschen, så då pillrade jag även dit en liten strösselkant. Små, små, sockerpärlor som jag satte fast en efter en med hjälp av en pincett.

& så spritsade jag dit ett gäng rosa blomblad. Fast de blev så där, tycker nämligen att det är svårt att få till spetsarna på bladen.

Trodde ju att vi skulle tillverka blommor i sockerpasta i tisdags - men så blev det mer glasyrblommor istället. Inte mig emot, men idag bestämde jag mig för att försöka mig på att skapa något blomliknande i sockerpasta. Började med att försöka frihandsskapa en ros. Det gick åt helskotta - det blev ju en ros, men mest en knubbig serietidningsversion. Så jag läste på lite & sen fick jag till ett gäng acceptabla skapelser. Har inga verktyg för att böja till, tunna ut & runda - så de är kanske lite kantigare än vad de ska vara. Men jag känner mig rätt nöjd i alla fall!

Sen pysslade jag ihop ett gäng små vitrosa härligheter. Superenkla att göra & jag var liksom tvungen att stoppa mig själv ifrån att totalt löpa amok & bara MASSPRODUCERA.

De skär sig ju lite mot min silikonmatta som jag använder när jag kavlar ut pastan, men tänk er mot en ljust blågrå bakgrund... lite så där japansk körsbärsträdgård tänker jag. Um... jo men något sånt måste jag nog försöka att sätta ihop till nästa gång. Den här gången blir det nämligen samma chokladglasyr som sist, måste göra slut på ingredienserna! Visar slutresultatet imorgon innan jag skickar iväg tårtan med Paul utan kaffe i kroppen.