Isch...zero commitment
Idag var väl egentligen tanken att jag skulle vara lite solidarisk & trava iväg till det politiska doktorandmötet som hålls idag. Tråkiga saker ska avhandlas, så som om vi ska kunna rösta för att gå i strejk, hur våra lunchrum ska bli mer trevliga & främja en friskare miljö etc. Hade verkligen tänkt gå, men när klockan blev 5.30 pm drog bara hela min kropp ihop sig till en liten boll av ovilja. Finns nog få saker som engagerar mig så lite som denna typen av aktiviteter, jag finner det bara så bottenlöst trist. Däremot fann jag i princip allt annat oerhört intressant just vid halv sex då mötet började. Sällan har en artikel om coccolithophorer & deras biodiversitet fascinerat så mkt som just idag...
So, jag är hemskt ickesvensk & osolidarisk & tänker istället ägna resten av kvällen fram tills dess att pokern börjar åt att kitta upp mig på lite öl (Tankhouse hoppas jag på!) samt trava hem & de facto laga middag. Ja & så var jag ju tvungen att ta en vända & fota min nya klänning från Forever 21, mkt viktigt! :) Nu, off! Beer Store!
I am?!
Ny uppdatering på varför folk vill gå på date med mig (den idiotiska Sparkey grejen på facebook):
1. cute (61 votes)
2. hot (36 votes)
3. personality (3 votes)
4. fashionable (2 votes)
5. gorgeous (1 vote)
6. outgoing (1 vote)
7. reputation (1 vote)
8. smart (1 vote)
& en helt ny kategori har dykt upp: gorgeous! Sure, bara en röst men man tar vad man får & även fastän jag egentligen tycker att det hela är vanvettigt löjligt så kan jag inte hjälpa att jag blir lite glad! För hey, gorgeous är en oerhört fin komplimang. So, vem du nu än är - tack för att du lyste upp min fredag eftermiddag! :)
1. cute (61 votes)
2. hot (36 votes)
3. personality (3 votes)
4. fashionable (2 votes)
5. gorgeous (1 vote)
6. outgoing (1 vote)
7. reputation (1 vote)
8. smart (1 vote)
& en helt ny kategori har dykt upp: gorgeous! Sure, bara en röst men man tar vad man får & även fastän jag egentligen tycker att det hela är vanvettigt löjligt så kan jag inte hjälpa att jag blir lite glad! För hey, gorgeous är en oerhört fin komplimang. So, vem du nu än är - tack för att du lyste upp min fredag eftermiddag! :)
Håller du med?
Oh Jo! Du vet den där personen som vi bara skakat på huvudet åt, den där människan som bara är bortom allt & som vi för en gångs skull saknar ord för att beskriva - jag har slutligen kommit fram till något som ger uttryckt för vad jag känner (delvis, det finns mer som saknas & behöver diagnostiseras, men jag ser på det som en bra start)!
Beskäftig!
Definitionen av ordet är att man vill pracka sin egen uppfattning på andra, att oombedd berätta för dem hur de bör leva sin liv. Känner vi igen det kanske? Feedback, är jag rätt ute? :)
Beskäftig!
Definitionen av ordet är att man vill pracka sin egen uppfattning på andra, att oombedd berätta för dem hur de bör leva sin liv. Känner vi igen det kanske? Feedback, är jag rätt ute? :)
First Christmas with a baby...
Denna julen blir märklig på många sätt - första gången jag inte firar i Sverige, första gången utan min familj, Kalle, farmors mat, kanske till & med utan snö... En annan sak som är nytt, första gången med en baby - lilla Luna kommer nämligen också. Moi, som fortfarande tycker att det känns lite sorgligt att jag aldrig fick göra handavtryck på dagis, har nu beställt efter ett 'Tower of Time' - & sedan får jag fylla på med något annat roligt till Juan & Sandy. För även om jag hoppas & tror att de kommer att bli jätteglada så känns det bättre om de får något litet individuellt som inte är direkt barnrelaterat också.
Me and the boys...
Igår på TCA var Jaime, Paul & moi galet övertrötta, ie inte direkt jätteseriösa utan mest bara väldigt skrattiga & trammsiga.
Moi (vänder mig mot Paul för att han ska checka om jag knutit in rätt) - Looking good?
Jaime - Looking great, but we're here for climbing
Paul - Yes, you look marvelous, but Jaime's right
Moi - Sigh, you two... Is the double 8 right?
Paul - Yes darling
Moi - Oki, climbing
Jaime (när jag är ca 2 meter upp) - Looking good!
Paul - Ah, stealing my words you are little one!
Moi - I know I do, that's the reason why I have double sets of boys!
& ikväll är det dags för sett nr.2 - mina poker killar. Ikväll blir det moi & 8 av dem, hoppas stort på att jag ska klara av att spöa åtminstonde Ali! :)
24 years ago...
föddes baby Julia i Tyskland med ett uppdrag, att reta mig till vansinne. Imorse lyckades hon pricka in merparten av de saker som jag stör mig allra mest på:
1) Hon ockuperade badrummet under en tidsrymnd så lång att jag började oroa mig för om hon dött där inne
2) Hon lämnade köket i sann slagfälts anda efter sig
3) Den tid hon inte tillbringade i badrummet ägnade hon sig åt att prata i telefon, på tyska, väldigt högt...
Sedan har hon ju en liten egenhet som gör mig än mer irriterad, hon ifrågasätter saker som man inte ifrågasätter. Dagens exempel, moi har köpt på mig bruna papp-påsar vilka är tänkta att fungera som små presentpåsar för kakor & diverse småpyssel. Här om dagen hittade dock Julia dem & började använda dem som lunchpåsar. So, idag bad jag henne att inte göra det enligt ovanstående motivering.
J - They are yours?
Moi - Yes.
J - So YOU bought them?
Moi - Well yes, that's the only reason why I mentioned it...
J - It doesn't matter; I buy new ones when these ones run out!
& med det gick hon in på sitt rum. Idas huvud var nära att explodera.
1) Hon ockuperade badrummet under en tidsrymnd så lång att jag började oroa mig för om hon dött där inne
2) Hon lämnade köket i sann slagfälts anda efter sig
3) Den tid hon inte tillbringade i badrummet ägnade hon sig åt att prata i telefon, på tyska, väldigt högt...
Sedan har hon ju en liten egenhet som gör mig än mer irriterad, hon ifrågasätter saker som man inte ifrågasätter. Dagens exempel, moi har köpt på mig bruna papp-påsar vilka är tänkta att fungera som små presentpåsar för kakor & diverse småpyssel. Här om dagen hittade dock Julia dem & började använda dem som lunchpåsar. So, idag bad jag henne att inte göra det enligt ovanstående motivering.
J - They are yours?
Moi - Yes.
J - So YOU bought them?
Moi - Well yes, that's the only reason why I mentioned it...
J - It doesn't matter; I buy new ones when these ones run out!
& med det gick hon in på sitt rum. Idas huvud var nära att explodera.
Det är nog bra att...
ma & bror dimper ned här om några timmar, efter mitt senaste inlägg fick jag nämligen akut hemlängtan. Dock var det inte julstjärnan eller adventsljusen som orsakade det utan Totte. Saknar min lilla tokfrans... Saknar att bära runt honom under min tröja när han vill gosa lite extra & saknar de små knasutbrott som han fick då & då, de där ilen som fick honom att de facto springa på väggarna trots sina 7-8 kilo (inte så långt kanske, men väldigt mkt Matrix på Tottes eget lilla sätt). Det som verkligen satte igång saknaden? Tanken på knäppa saker som han tycker om att äta...
Humlor & getingar
Tops
Damm
Kedjor
Min lilla turkanin som jag hade hemma i Lund
& så gillade han att sniffa tandkräm... Åh, saknar massor!
Totte, en alldeles, alldeles egen liten katt!
A little step...
Moi lider av svår julrelaterad ångest i nuläget, eller rättare sagt - jag vill vara i Sverige just nu & titta på alla adventsljusstakar... So, för att pigga upp mig lite köpte jag på mig årets första julpynt imorse. Älskar julstjärnor, främst på grund av att:
1) De är jul! Ingen jul utan julstjärnor, & eftersom jag älskar julen så älskar jag också blomman!
2) De dör automatiskt när julen är över, det är bara något de gör av sig själva (om det nu inte råkar befinna sig i min mammas vård, då blir de lika gamla som papegojor), ie jag behöver inte känna dåligt samvete över att jag misskött dem
3) Enda blomman som Totte inte äter, vilket är lite av ett mirakel eftersom han är känd som katten som till & med knaprar på kaktusar...
1) De är jul! Ingen jul utan julstjärnor, & eftersom jag älskar julen så älskar jag också blomman!
2) De dör automatiskt när julen är över, det är bara något de gör av sig själva (om det nu inte råkar befinna sig i min mammas vård, då blir de lika gamla som papegojor), ie jag behöver inte känna dåligt samvete över att jag misskött dem
3) Enda blomman som Totte inte äter, vilket är lite av ett mirakel eftersom han är känd som katten som till & med knaprar på kaktusar...
What do we do with them?
Igår mötte jag upp med en hel bunt klättrare för öl på Old Nick, stället som vi av någon märklig anledning nästan alltid hänger på. Anyway, drack Creemore, planerade framtida klättrarresor, skrattade så att jag grät åt Jaimes försök att demonstrera sina svenska-kunskaper & hajade till när Helen ställde en fråga:
H - So, you're family coming in soon?
Moi - Yes, I'm so excited!
H - Me too, it's always fun to see Swedish people!
Moi - Oki... could you perhaps explain that?
H - Well, you're all so beautiful! First we meet you and you look the way you do, and then we meet Martin and then Lotta came, & Ron & I just came to the conclusion that all Swedes are beautiful! What do you do with the ugly people?
Moi - Weeell, ah...hmmm
Paul - Shush Helen, don't ask her that! It's a well known fact that they put them out in the forest, but it's considered polite not to talk about it!
H - So, you're family coming in soon?
Moi - Yes, I'm so excited!
H - Me too, it's always fun to see Swedish people!
Moi - Oki... could you perhaps explain that?
H - Well, you're all so beautiful! First we meet you and you look the way you do, and then we meet Martin and then Lotta came, & Ron & I just came to the conclusion that all Swedes are beautiful! What do you do with the ugly people?
Moi - Weeell, ah...hmmm
Paul - Shush Helen, don't ask her that! It's a well known fact that they put them out in the forest, but it's considered polite not to talk about it!
If I would have been...
Hade jag varit kvar i Lund hade nog en kväll fått vigas åt att tillverka en eller två av dessa julkronor som de hade på festivalen. Eller så är det bara jag som har blivit helt emigrantskadad & tycker att allt som påminner om Sverige är underbart... :)
Anyway, eftersom jag i nuläget endast har tillgång till stommen (köpte på mig Vasas runda knäckebröd & vaktar nu på det som om det vore guld) får jag försöka knåpa ihop något annat juligt för att bota min abstinens på äkta Svensk jul. Lutar åt apelsiner med kryddnejlikor i... Canada må vara en bananrepublik men apelsiner importerar de åtminstonde! :)
I never told you about Sunday...
Extra trevligt var det att komma in till avdelningen eftersom han som alltid får mig att le skickat mig bilder från söndagens äventyr - The Swedish Christmas Festival. Shit vad lycklig jag var där i en timme eller ehum 6... :) Sprang runt som ett litet barn, tjoade, översatte, pep gällt av förtjusning när jag insåg att det fanns äkta smörgåsrån till salu, köpte på mig smörgåsrån, kikade på luciatåg med ett gigantiskt leende över hela ansiktet, pratade svenska ubersnabbt & gick med i SWEA (svenska kvinnoklubben här i Toronto). Han som alltid får mig att le, samt hans föräldrar som också var med, hade mkt roligt åt mig. Ända fram till de visade bilder från norrland på ett bildspel, då blev det lite mkt & happy Idah började istället gråta ledset & fick tröstas med kramar & alkoglögg. Um, skidåkare, snötäckta granar & små översnöade höstugor på ängar med skogen i bakgrunden fick moi att längta tillbaka något helt oerhört... Anyway, några av mina bilder från i söndags:
Dragspel, inte favoritinstrumentet kanske - men jag kunde iaf alla sånger!
'Farmorjulpynt', major hemlängtan...
Jul i Sverige... suck, saknar Carl Larson känslan något helt monumentalt...
Apa också...
Igår var jag så himla bra, jag satte alla armrörelser, jag kom ihåg fotpositionerna under den djävulska hopp-passagen (4,5,2,4,5,5,5,4,2,5) & jag var mer graciös än vad jag någonsin känt mig tidigare. Fram till när det gällde dvs, för under uppvisningen (för den andra halvan av gruppen, men ändå...) sög jag något fruktat. Armarna viftade planlöst, jag skuttade helt vanvettigt fel, jag kände mig som Göran Person i en klunga av underviktiga elitgymnaster. Faaan så deppigt det kändes efteråt. Min omedelbara tanke var att skriva upp mig för ytterlige 10 veckor så att jag kan spika den idiotiska dansen som vi kommer att lära oss härnäst. Har dock beslutat mig för att inte göra detta eftersom:
1) Det bara är nyttigt att inse att man inte kan vara bra på allt - sluta vara en sån perfektionist Idah!
2) Jag tyckte ju inte att de första 10 veckorna var så där alldeles underbara
3) Mina nästa $100 ska banne mig gå till något HELT annat!
So, köpte på mig en idiotskvallertidining som tröst, knatade hem & drack mig in i en teinducerad koma. Idag känns det således mkt bättre!
1) Det bara är nyttigt att inse att man inte kan vara bra på allt - sluta vara en sån perfektionist Idah!
2) Jag tyckte ju inte att de första 10 veckorna var så där alldeles underbara
3) Mina nästa $100 ska banne mig gå till något HELT annat!
So, köpte på mig en idiotskvallertidining som tröst, knatade hem & drack mig in i en teinducerad koma. Idag känns det således mkt bättre!
The prima ballerina takes off!
Nu ska jag hasta bort till AC för min sista balettlektion! And I'm happy, oh so happy! Efter ikväll har jag klarat av min grundkurs i balett, ie dags att testa på nya spännande former av idrott! Nu håller vi bara tummarna för att jag sätter dansen, att jag klarar av att förmedla känslan av att få en första kyss under brinnande krig. Jepp, vi dansar till filmmusik - närmare bestämt musik från Pearl Harbor. Eftersom moi älskar filmmusik ligger just den skivan i någon av mina biljarder kartonger hemma hos ma & pa så jag är relativt bekant med sången i fråga (har ju som bekant en tendens att lyssna sönder sånger, lyssna sönder dem för andra dvs, själv blir jag ju aldrig less). Vi låtsas att det hjälper...
Jag kanske inte behöver oroa mig...
Det här med att vara långsint känner jag mig lite ambivalent inför. Kanske lite för att jag är en sådan mix själv när det kommer till just detta. Ibland kan jag vara fly förbannad på någon, men så när jag träffar den personen så slås jag av hur mkt jag egentligen tycker om vem det nu än råkar vara & så försvinner liksom ilskan all världens väg & allt är solsken, fågelkvitter & antika karuseller. Andra gånger blir det tvärnit, hela min kropp bara slår över till åsna & jag kan aldrig mer tycka om personen i fråga. Det senare händer ytters sällan, vilket jag är väldigt tacksam för, men jag vet att jag har den sidan... & lite grann därför vet jag inte om jag ska sucka lite, vara tacksam (han kommer aldrig ångra att han köpte min Mac), eller lite smånervös över min handledares senaste mail. Mailet innehåller nämligen en nypubicerad artikel som han skrivit samt en förmaning att läsa den noggrant & sedan vidarebefodra den till den Belgiske doktoranden 'Not that he will understand it, but it's polite to at least try'.
Nice people!
Oh my vad jag känner mig populär idag! Min handledare ringde precis upp mig eftersom han jobbar hemifrån idag & var idel vänlighet & hjälpsamhet. Moi som ångestat över vad jag kommer att tvingas göra så fort han insett att hans lilla hämdshoppingtur inte gynnade någon annan än mig känner mig lite skakad. Innebär detta att han fortfarande är arg på min andre handledare & Kenneth eller har han helt enkelt förträngt det hela? Eller kan det till & med innebära att jag kommer att klara mig undan utan att behöva motprestera något helt kopiöst mkt?
Time changes everything...
När jag kom hit till Kanada för lite mer än ett år sedan hade jag redan en bitter fiende väntandes på mig här: vår institutionssekreterare. Att jag över huvud taget tog mig hit trots allt djävulskap som hon hittade på är lite av en smärre bedrift. Sedan jag satte foten här på bygget har dock vår relation gradvis förändrats. Första gången jag uppfattade en lite förändrad attityd var i somras när hon misslyckades kapitalt med en sak som hon lovat att fixa & min handledare fick ett av sina mer minnesvärda utbrott. Efter det bestämde hon sig nämligen för att det var han som var den onda europen & så började hon tycka lite synd om mig. För någon månad sedan fick hon reda på att jag vägt 30 kilo mer än vad jag gör idag & då bestämde hon sig för att jag var mänsklig. Idag fick jag ett långt mail från henne som helt & alldeles på riktigt - utan att vara ironiskt - började 'You dear!'. Ah, min charm verkar genom betong! Efter detta tror jag att jag till & med hade kunnat få Cato att skratta åt humlor & tycka att en liten del av meningen med livet är att äta rostat bröd med honing. :)
Whii!
Är förövrigt lite lätt skadad när det gäller valet av litteratur nuförtiden... När jag inte läser artiklar arbetar jag mig bara igenom böcker om forskning & undervisning. Dagens Amazon-leverans har nu försett mig med 'The Oxford Guide to Library Research' & 'Discussion Based Online Teaching'... However, moi är happy, happy & ser glatt fram emot kvällsläsning i sängen innan jag släcker lampan! :)
So, what happened this weekend?
Lördag var officiell bakdag i huset. Vilket kan jämnställas med kaos: yttepyttekök & tre kvinnor som har helt olika uppfattningar om måttenheter, men som samtliga är förvirrade, leder lätt till smärre missöden. Moi lyckades iaf efter lite möda & slit tåta ihop luciamuffins med saffran & russin & kunde sedan fly fältet eftersom jag gjort vad som krävdes. Travade bort till AC (Atletic Center) & tränade en timme för att arbeta bort bilden av Isoldes fudge ur huvudet. Sedan blev det språngmasch tillbaka, snabbtillfixning & tokkut till tunnelbanan för ACC's (Alpine Club of Canada) årsmöte. Glömde naturligtvis kameran hemma & den enda bilden jag har kunnat hitta har jag snott från Paul's facebook...
Kvällen kan iaf sammanfattas med att Paul & Sandra fick var sin utmärkelse för allt arbete de gjort för klubben, alla drack apmkt öl & Ron & Helen vann otroligt nog var sitt presentkort till Joe Rockheads (det var alltså flera hundra lotter med i dragningen & så fick det var sitt, ie it's mean to be!)! Sedan blev vi alla lite smånostalgiska över slide-showen som de körde i slutet - Martin vi saknar dig massor!
First of all...
Grattis på födelsedagen i efterskott Sandra! Irk, hade aldrig tid att springa in till institutionen i helgen men jag är glad att du fått din present - får mig att känna mig lite bättre för att jag inte grattulerade på dagen! :) Anyway, hoppas att du hade en helt fantastisk födelsedag! Massa, massa, kramar!
Lite roligt...
Jörg & moi har kanske inte så där vansinnigt mkt gemensamt så när vi väl tillbringar mkt tid tillsammans utan att arbeta så pratar vi först arbete, sedan lite mer arbete & tillslut klättring. Nu är inser väl han att klättring inte är den absolut ultimata sporten för mig att hålla på med (störtar jag mot min död har han ju liksom slängt pengarna i sjön, eller iaf utför ett stup) men eftersom han ser att jag mår bra av det har han förlikat sig med tanken (ingen handledare vill ha mentalt ostabila doktorander, det slutar lätt i katastrof). So, idag erbjöd han sig att sätt upp en pull up bar i labbet så att jag kan öva på chin ups ifall att jag behöver något att pyssla med under eventuella väntetider... Eftersom det gäller att smida medan järnet är varmt tackade moi snabbt ja till detta. För eller senare kommer han ju nämligen att sluta att vara irriterad på min andre handledare & den Belgiske doktoranden så det gäller att ta vara på vad man kan få medan tid är. :)
A good start sets the day!
So, idag har varit en bra dag! Faktiskt en helt fantastisk dag! Vilket jag tillskriver den helt underbara starten som den hade. Han som alltid får mig att le hämtade upp mig vid halv nio i morse & sedan åkte vi iväg & åt frukost samt hade det första businessmöte jag haft i hela mitt liv. Fick nämligen en liten snilleblixt igårmorse när jag var skitsur på Julia (över att hon inte är lämpad att bo med andra människor) & han är kapabel att förverkliga den ideén! So, vi knölade i oss omelett med supergott hembakt bröd & massa te...
& sedan riggade vi upp de två laptops han tagit med sig & arbetade fram ett utgångskoncept som vi båda tror kommer att fungera. Nu ska han arbeta fram en prototyp & sedan får vi se var det hela bär, mkt spännande! :)
& du kommer inte få någon julklapp innan 2079...
Ni vet när man var liten & man lyckades tjata till sig något alldeles för dyrt - något som helt låg utanför de vanliga presentkostnadsgränserna... Då fick man alltid det lilla talet om att föremålet i fråga skulle räknas in som en förtida julklapp/födelsedagspresent. Samma konversation utspelades mellan mig & Jörg på vägen tillbaka från datoraffären.
J - And this is a one time thing.
Moi - Yes
J - If it gets stolen it's not my problem - you won't get a new one.
Moi - Yes, I understand.
J - And the same goes for virus.
Moi - Absolutely.
J - And you won't get a new version later on, you'll have to use this for the next 3.5 years
Moi - I understand.
J - So just a one time thing, you understand?
Moi - Yes I do.
J - Good... Because I won't buy you a new one!
J - And this is a one time thing.
Moi - Yes
J - If it gets stolen it's not my problem - you won't get a new one.
Moi - Yes, I understand.
J - And the same goes for virus.
Moi - Absolutely.
J - And you won't get a new version later on, you'll have to use this for the next 3.5 years
Moi - I understand.
J - So just a one time thing, you understand?
Moi - Yes I do.
J - Good... Because I won't buy you a new one!
Remember...
Den med bra minne undrar nu kanske 'Men hur snabbt skrev Ida egentligen den där artikeln?', för det var ju det som var kriteriet för att jag skulle få en dator. However, Jörg blev apförbannad på min andre handledare idag & beslutade sig för att köpa datorn lite som en hämndaktion. Oki... detta är historien om hur moi blev med Mac...
Remember min facebook vän, doktoranden borta i Belgien som jag haft kontakt med de senaste dagarna? Personen som fått Jörg att bli nästan lika irriterad som vår institutionssekreterare? I går skickade han ett nytt mail till mig & berättade lite om sina postdoc planer, vilka råkar vara oroväckande lika en del av de planer som jag & mina handledare dragit upp för min PhD. Skickade mailet till Jörg som kom älgandes efter 3 min för att ta reda på om jag läckt info. Efter att ha påpekat att jag skickat honom allt som jag skrivit på facebook av alla ställen insåg han att detta var orimligt & bad mig kontakta min andre handledare. So, imorse när jag kom in till institutionen hade jag ett litet upprört mail från min andre handledare i inkorgen som förklarade att jag inte kunde hetsa upp mig över att jag inte är ensam om projektet & att det bara är bra om vi kan starta ett litet internationellt sammarbete (ie han har läckt). Eftersom han skickat sitt svar även till Jörg så tog det väl inte så värst många nanosekunder innan Jörg lagt ihop ett plus ett... vilket ledde till att han blev fly förbannad. Trevligt nog var han även sjukt upprörd över den ton min andre handledare hade i det mail han skickat till mig. Sagt & gjort, eftersom de delar på alla kostnader när det gäller mig (& Jörgs budget är något mer generöst tilltagen) äger nu moi en ny MacBook!
Whiiiii!
Efter etthundra femtioåtta suckar från Jörg & ett undertryckt hysteriskt fnitteranfall från mig pga av att Canada är en bananrepublik äger moi numera en splitt ny MacBook!
Fatta, äppelberoende moi äger för första gången något elektroniskt med ett äpple på!
Så fin, så vit, så underbart ny & orörd...
Så glad, så hög på doften av ny teknologi, så chockskadad över att bara få en helt ny dator lite sådär en vanlig fredag eftermiddag!
Fatta, äppelberoende moi äger för första gången något elektroniskt med ett äpple på!
Så fin, så vit, så underbart ny & orörd...
Så glad, så hög på doften av ny teknologi, så chockskadad över att bara få en helt ny dator lite sådär en vanlig fredag eftermiddag!
Nu håller vi tummarna...
alla kära. För går allt vägen nu & inget oförutsett händer kommer jag få en alldeles ny Mac av Jörg innan dagen är slut... Oh snälla, snälla, Murphy - sätt inga käppar i hjulet nu, jag vill så gärna få en ny dator! Återkommer med rapport senare, nu måste jag jobba apflitigt, kommer han in & ser att jag bloggar är han kanske inte fullt lika villig att hosta upp $1600... :)
Puss!
Puss!
Winter again...
Snön började falla vid femtiden igår & vid halvsjusnåret var allting redan vitt. So, imorse vaknade jag upp till det där speciella ljuset som gör att man bara vet att allt kommer att vara vitt när man tittar ut. Mkt riktigt, Toronto har förvandlats helt över natten & som vanligt får den första riktiga snön folk att göra roliga saker så som att kasta snöbollar på varandra på gatan & sätta på sina hundar kläder. Konceptet snö kändes inte så där jättelockande igår, men nu är det rätt trevligt - allt blir ju så mkt finare när det är täckt med ett snötäcke! Si så där ja, nu har jag kommit till ro med tanken på att det är vinter! Känns så bra att vara kapabel att byta attityd så där i ett kick! :)
My new project...
Eftersom moi läser artiklar på ett lite småmaniskt vis har jag hunnit fylla 11 pärmar sedan jag kom hit till Toronto, & för någon dag sedan insåg jag att jag måste ordna upp dem enligt ett lite simplare system än vad jag har just nu. Sagt & gjort, köpte på mig färgglada små kort & varje upptänklig färg som fanns för överstrykningspennor & satte igång. Nu har jag arbetat med detta i tre dagar & jag ska börja på F. Det är så fruktansvärt hopplöst tråkigt att jag mentalt förflyttat mig tillbaka till 1999 när jag jobbade min första sommar på ett bibliotek & tvingades märka om böcker under 3 veckors tid eftersom alla böcker var tvugna att registreras i ett datasystem innan 2000. En klar fördel är dock att min handledare nu inte bär Birkenstock sandaler & låser in mig på mitt kontor för att sedan cykla hem eftersom han glömt bort mig...
Min kropp skriker NEJ!
I natt ska det komma 10 cm snö här i Toronto, från noll till katastrofläge & 287 bilvrak tillhörande asiater. I'm so not looking forward to that. Förutom att Toronto kommer att förvandlas till Sarajevo (allt som inte är täckt av snö är täckt av lera) så innbär även detta att moi kommer att frysa än mer än vad jag redan gör. Jag kan inte begripa hur husen är byggda här, borde det inte ha slagit folk att saker som dubbla fönsterrutor & ordentlig isolering gör att man inte behöver sova med dubbla täcken plus en fleece filt?
Just nu ser det så här lovande ut utanför mitt fönster...
Men nu håller vi tummarna för att marken får fortsätta se ut så här ännu ett tag!
Welcome to Kindergarten of Toronto...
Idag genomled jag ännu en av avdelningens 'specialdesignade' kurser för PhD & MSc studenter. Suck, två timmar som jag hade kunnat ägna åt helt andra saker som, oavsett vad jag gjort, varit mer konstruktivt. Lågvattenmärket var när vi var tvugna att spela upp små sketcher över vad som kan gå fel under våra labbar. Moi fick spela en undergrad & skrek således illa & gält under den lilla scen då jag skulle låtsas att mitt hår börjat brinna efter kontakt med en bunsen brännare... Japp, det känns ju väldigt vettigt att ägna sin tid åt denna typen av aktiviteter. Sure, jag får betalt för att knapra i mig vindruvor & dricka apelsinjuice på tetra men hur mkt bättre jag blir som lärare ifrågasätter jag ju starkt.
I like facebook, or...
So, tack vare mitt lilla facebook äventyr har jag nu hamnat på min handledares lista över 'bra personer'. Han kom precis förbi mitt kontor, arbetade upp sig till ett nytt raseriutbrott över idioti som inte kan bortförklaras & deklarerade sedan att jag räddat honom från att kasta bort pengar & tid på en oduglig postdoc (tydligen har han & min andra handledare haft rätt långtgågna planer på att anställa personen i fråga). En liten del av mig är glad för att jag nu tillhör den ytterst lilla kategori människor som min handledare känner någon typ av respekt för, en annan del av mig har lite smått dåligt samvete... Suck, det är väl bara att inse att jag måste skaffa mig lite tjockare skinn om jag ska kunna armbåga mig fram till mitt slutgiltiga mål.
Ehum, oj då...
So, jag svarade på mailet från doktoranden i fråga & mildrade ned min handledares kritik något enormt (bland annat använde jag inte ord som bullshit & absolutely fucking ignorant) men lyckades ändå trampa personen i fråga på tårna. Suck, forskarvärlden är ju som den är. Mitt mail föll på att jag rekommenderade honom en referens som han kyligt förklarade att han var mkt väl medveten om. Nu kan man ju argumentera att om han nu hade koll på den så är det ytterst märkvärdigt att den inte förekommer i artikel över huvud taget, men den vägen tänker jag inte gå. Istället ska jag knata iväg & klättra lite så får svaret vänta till imorgon, ibland behöver saker & ting ligga till sig lite så att man inte springer iväg & gör något som man sedan ångrar bittert. Jag kan tycka att han brister hur mkt som helst, men jag är inte ute efter att skaffa akademiska fiender på detta stadiet. Det sparar vi tills mina anslag ligger på den nivån att jag kan köra över vem det än passar mig! :)
Tom i huvudet...
Min handledare kom precis förbi mitt kontor & öste ur sig en massa förakt över min nya doktorerande facebook vän. Oh my, jag känner mig helt matt i kroppen. Sure, det är himla skönt att skoporna var fokuserade på annat håll, men shit han skräder inte orden... Hm, min strategi i fortsättningen får bli att plocka upp hans forskningsfilosofi men försöka vara lite mer smidig i min kontakt med mina medmännsikor. För personer som är lika flexibla som kylskåp & som aldrig kan se på något ur ett annat perspektiv än just sitt eget är kanske inte högst upp på önskelistan hos framtida arbetsgivare.
Kanske, kanske, hoppas, hoppas!
Vid elva-tiden i dag kom Flatty & 'hälsade på', dvs hon kom förbi för att äta. Efter att ha pressat torrfoder som om liemannen stod & lurade bakom kylskåpet panikade hon bort till dörren & stod & dog eftersom ingen kom & öppnade omedelbart. Vilket fick Isolde att besluta sig för att det helt enkelt fick vara nog, nu var det dags för att göra Flatty tam. Sagt & gjort, Isolde försökte plocka upp Flatty under ca 10 minuters tid. Har nog sällan sett ett så panikslaget djur som Flatty & när Isolde tillslut gav upp & öppnade dörren såg jag bara ett grått streck som svichade ut. Lite irriterande, lite underhållande. Anyway, Isolde deklarerade sedan att hon var trött på att bli behandlad som hin håle & att det kanske är dags att skaffa en ny katt igen. Moi hoppas, hoppas, hoppas! Å så underbart det hade varit med en jul med en kattunge eller två! En liten dunboll med öronen på sidorna, runda ögon & virrigt gång... Kattungar är koncentrerad ljuvlighet, små underverk i charm & grace - tillsammans med varma vantar & snöflingor tillhör de endel av de saker som gör livet värt att leva...
Suck...
Idag regnar det i Toronto. Mkt. Vilket gjorde att jag i morse väcktes av tunga suckar från Isoldes rum. Det är mkt möjligt att hon använde upp hela den suckkvot jag kommer att behöva under hela mitt liv före lunch. Isolde är lite lätt väderstyrd när det kommer till humöret...Till hennes försvar kan jag dock säga att vädret inte precis visar sig från sin bästa sida idag. Moi som hade tänkt göra mig lite fin inför kvällens middag med Laura beslutade mig vid ett-tiden för att det finns en gräns för hur mkt man egentligen kan leva på hoppet, gav således upp & kittade på mig varma kläder istället.
Min garderob behöver förövrigt uppdateras på den fronten; för att vara en så frusen person som vad jag är, & för att bo så långt norrut som jag alltid gjort, äger moi häpnandsväckande mkt kläder som passar sig bättre för mer tropiska klimat. Väljer att se på det som att mitt undermedvetna hintar om att jag ska söka postdock på Hawaii! :)
En helt ny värld...
Idag fick jag förövrigt en vänförfrågan på facebook från en kille som jag träffade på Dino8 (nördkonferensen i Montreal). Kenneth råkar dock vara relativt bra på sitt område, & en framtida källa till kunskap som jag ska försöka värna om. Således fick hans förfrågan moi att älga upp till datorsalen & printa ut de artiklar av honom som jag av en ren händelse råkade ladda ned under mitt litteratursök igår. Två artiklar senare är vi nu vänner & för en konversation med varandra - världen är ju lite knasigare än vad den var när jag växte upp... :)
Länge sedan sist...
Nu kör vi en dagens eftersom det var evigheter sedan sist & eftersom jag är uttråkad. Mest pga av det senare skället... Den artikel som jag läser just nu handlar om Pediastrum (alger) & enda anledningen till att jag läser den just nu är att jag måste uppdatera mig på detta område för mina elevers skull. Eftersom jag vet att mitt forskarryck bara kommer att bli värre under den närmaste tiden tvingar jag mig själv att läsa detta nu innan jag är räddningslöst förlorad & mina elever lämnas vind för våg. Vad gör jag inte för de små nötterna?!
Klänning - Smart Set
Linne - Marwin
Stumpbyxor - ballerina trikåer, mkt bättre än vanliga strumpbyxor!
Bälte - ma's
Stövlar - Michael Kors
Väska - Banana Republic
Min drog i livet...
Hepp jepp, så var man inne i ett nytt forskningsryck. Jag har känt hur det smygit på mig de senaste dagarna & efter att jag läst igenom mer än 800 titlar under gårdagens referens-sök så var jag i det närmaste 100% säker. Nu ligger detta på mitt skrivbord & väntar...
En del av mig är lite förskräckt: känner lite ångest över alla de träd som jag mördat & alla apor på Madagaskar som nu står utan hem samt får lite panik över all tid som detta kommer att ta. Plus att vetskapen om att avdelningen måste spara in 6% under de närmaste fem åren spökar i bakhuvudet. En annan, större, del av mig är helt hyper. Så mkt information som bara ligger där & väntar på att jag ska mangla in så mkt som möjligt i mitt huvud, så många bilder & diagram att tolka, så många referenslistor som måste studeras minutiöst så att jag kan printa ut fler artiklar & fylla ett par till av de de förargliga kunskapsluckorna som finns i mitt huvud. Oh, it's highlighting time!
Argh!
Jag försöker logga in på mitt handelsbanken konto men det går inte! Jag har testat alla de kombinationer som verkar rimliga vad gäller lösenord, men skiten vägrar ändå fungera. Knappen 'Har du glömt ditt lösenord' hjälper föga eftersom enda sättet att få ett ny lösenord är att antingen logga in eller gå till sitt bankkontor. Eftersom det är 6347 km mellan Toronto & Stockholm & således endast 7065 km mellan mig & handelsbanken i Lycksele kan jag ju lika gärna bara skjuta mig själv. Det känns mindre plågsamt. Kom igen lilla huvud, kom ihåg, kom ihåg! Jag begriper inte, jag har ju alltid haft värdens simplaste system för att komma ihåg koder så hur i helsike kan jag inte komma in på det idiotiska kontot nu?! Andas... ska knata iväg & koka lite te så kommer allting att lösa sig sedan. Allting...
Oki, nu kör vi lite alternativ...
Ma & Korn - kom igen nu!
Toronto Maple Leafs mot: Washington Capitals or New York Islanders
We will rock you or Sound of Music
Toronto Symphony Orchestra: The Planets or A Very Merry X-mas
Update
Quantum of Solace or Australia?
Pip, moi hade ju väldigt gärna velat se något innehållande Nicole Kidman i fab kläder...
Toronto Maple Leafs mot: Washington Capitals or New York Islanders
We will rock you or Sound of Music
Toronto Symphony Orchestra: The Planets or A Very Merry X-mas
Update
Quantum of Solace or Australia?
Pip, moi hade ju väldigt gärna velat se något innehållande Nicole Kidman i fab kläder...
Sweet words and gifts...
Mark & jag pratade på om allt mellan himmel & jord under vår lilla lunch paus på 1.5 h. Vi avverkade ämnesområden så som djuruppfostran, att leva med personer man inte valt att bo ihop med, japanskt uttal, viktnedgång & därmed även Alfred Nobel samt samhällets uppfattning om överviktiga personer, barnbokslitteratur samt varför vissa färgnyanser begåvats med ett specifikt namn. En ganska vanlig lunch med Mark med andra ord! :) Söta Mark gav mig dessutom två stycken värmepåsar som aktiveras när de kommer i kontakt med syre & värms upp till ca 50 grader under 20 timmar. Tanken är att jag ska kunna ha dem i vinter om jag ger mig ut på isklättringsäventyr. Gav Mark en stor kram & tackade så jättemkt & han svarade med orden
Alla underbara männsikor som finns i mitt liv... jag kan inte annat än att vara tacksam!
'Well Ida, you're my friend and I know that you have a problem, so when I saw them I immediately bought them for you to try. Now eat your sake, this is the type of things friends are for'
Alla underbara männsikor som finns i mitt liv... jag kan inte annat än att vara tacksam!
Sake and maguro...
Pust, åt lunch med Mark idag - min sushipartner in crime. Mark & jag äter alltid sushi när vi ses & jag tycker att det är så vansinnigt roligt, för med honom provar jag i regel alltid på något nytt. Idag blev det Spicy salmon (sake) & avocado tuna (maguro) maki. Moi älskar maki i mångt & mkt på grund av noripapperet. Vilket känns så där lite småunderligt, det är ju inte direkt något som tillhörde basen i den kost jag växte upp på.
Men nästa gång jag går ut, då ska jag banne mig beställa sashimi, vilket för mig är det första stapplande steget man måste ta om man någon gång vill komma i närheten av att bli en sushi konnäsör! :)
Men nästa gång jag går ut, då ska jag banne mig beställa sashimi, vilket för mig är det första stapplande steget man måste ta om man någon gång vill komma i närheten av att bli en sushi konnäsör! :)
Mommi dear...
Iiirk, mamma... jag vet att du ville att jag skulle försöka fixa ett hotell åt er, men nu har jag letat runt på nätet & det finns en hel massa & jag vet verkligen inte vad du & bror är ute efter. So, lättast är om du parkerar Magnus & dig framför google & knapprar in något i stil med 'accommodation, the annex, Toronto'
Området som jag bor i kallas alltså för the Annex & det är nog bäst om ni bor någonstanns i närheten eftersom det underlättar när vi ska ge oss ut på upptåg + att det är en trevlig, trygg, del av staden.
Isolde rekommenderade ett ställe som heter Madison Manor
www.madisonavenuepub.com/madisonmanor
& det ser ju rätt mysigt ut på bilderna, men jag har en vag känsla av att jag varit på ett ställe som heter the Madison en gång & även om det var en MKT trevlig kväll så kanske det inte är super om man är lättväckt... Hm, ett litet varningens ord alltså. Jag är bara ett telefonsamtal bort ifall att ni vill ha support. Kram!
Området som jag bor i kallas alltså för the Annex & det är nog bäst om ni bor någonstanns i närheten eftersom det underlättar när vi ska ge oss ut på upptåg + att det är en trevlig, trygg, del av staden.
Isolde rekommenderade ett ställe som heter Madison Manor
www.madisonavenuepub.com/madisonmanor
& det ser ju rätt mysigt ut på bilderna, men jag har en vag känsla av att jag varit på ett ställe som heter the Madison en gång & även om det var en MKT trevlig kväll så kanske det inte är super om man är lättväckt... Hm, ett litet varningens ord alltså. Jag är bara ett telefonsamtal bort ifall att ni vill ha support. Kram!
Whii, paket!
Få saker gör mig så glad som paket. Paket får den tristaste dag att framstå i ett helt nytt sken. Så stor är min förkärlek för paket att till & med de som jag har 100% koll på innehållet i (eftersom jag betalat det själv) gör mig på gott humör. So, till & med elever som suger på vad de gör (fjärde året på universitetet, jag ska INTE behöva hålla handen hela tiden) reduceras till mindre irritationsmoment när man hittar paket på sitt kontor! Paket innehållande favorittypen av litteratur dessutom!
Ja & så lite julklappar. Fast de kommer inte med på bild av förklarliga själ, plus att jag lite småskäms för att jag redan köpt så många. Det får mig att känna mig så där otrevligt anal, som en person med kontrollbehovsnivån uppskruvad till öronsnibbarna. Jag skyller på att alla paket till familjen måste vara inhandlade före den 11 december eftersom det är den dagen ma & Magnus flyger tillbaka till den höga norden på andra sidan Atlanten.
Ibland så!
Gårdagens balettlektion gick något bättre än väntat. Förutom att jag råkade sparka åt fel håll ett par gånger & inte riktigt fick till fötterna till arabeskerna så skuttade jag mesta delen av tiden åt samma håll som alla andra, & i takt till & med! So, nu får vi hålla tummarna för att vår lärare inte lägger till så där vansinnigt mkt mer till vår dansrutin & så kanske jag fixar den felfritt på den sista lektionen. Hoppas, hoppas! I vilket fall så blir det ingen fortsättning på baletten efter November, har inte direkt tagit konceptet till mitt hjärta. Istället ska jag prova på något annat i universitetets katalog, vad är jag inte helt säker på i nuläget bara att jag vill testa något annat otippat! :)
Stel som ett skåp...
För första gången på länge är jag helt mörbultad efter ett besök på TCA, jäklar vad Jaime & jag klättrade igår! Tio rutter var klarade vi av (blandat 9:or & 10:or), plus att vi klättrade i grottan & körde tre sett chin ups var. Jag hatar chin ups från hjärtat men var ändå löjligt stolt över att jag kunde göra tre gånger två. Jaime körde förvisso tre gånger fem, men jag skyller det på att han inte har lika lång distans att dra sig för att nå upp med hakan... Any way, att fixa två chin ups är mer än vad jag i min vildaste fantasi trodde att jag skulle klara av så jag är så nöjd! & Martin, skulle du läsa - vi planerar att fortsätta i denna stilen, bered dig på att bli PUMPAD när vi kommer & hälsar på i sommar! :)
Ehum... hjälp?
Alltså, ibland fungerar inte teknik & moi riktigt ihop (läs alltid). Nu har jag suttit & försökt lista ut hur jag ska få fram ett speciellt mail på min hotmail adress & det vill sig inte. So, ma & Magnus - när är det exakt ni kommer hit? Jag har en känsla av att det kan vara den 30 Nov-11Dec, men jag hade ju ljugit om jag sagt att jag varit helt hundra. Exakta tider, flight nummer & till vilken terminal ni kommer hade således varit till stor hjälp för en liten förvirrad PhD-student. Speciellt som sagda förvirrade person hade tänkt be han som alltid får mig att le om hjälp med uppsamlande av släktingar & jag gärna sett att det gått lite smidigare än sist vi försökte oss på att plocka upp någon från Pearson. :)
Rememberance day
Idag är det Rememberance Day här i Canada, eller Poppy day som den också kallas eftersom cirka 75% av alla människor köper på sig en liten vallmo som man sätter på jackslaget. Moi lyckades tappa bort min första blomma, men fick en ny här om dagen av Carla (som jag delar kontor med) så jag fortsätter alltså starkt min tradition i att få min vallmo av någon annan. Har arbetat hemma under förmiddagen idag, & radion spelar bara gamla krigsmelodier. Ni vet lite så där små smäcktande & storband, mkt hjärta & smärta & vi möts igen någon annastanns. Hemma hade nog 'För han är min soldat, någonstanns i Sverige' spelats på repeat. Eftersom jag är lite småblödig tycker jag att det är vansinnigt fint alltihop & blev lite tagen när jag knatade in till institutionen & såg att alla flaggor idag är på halv stång till minne av soldater som stupat i strid.
Milk enhanced beverages and their subsequent aging
Introduction
I de fall vätskebaserade drycker upplevs som för starka kan de mildras med mjölk, även socker kan bidra till denna effekt. Viktigt i denna process är att använda sig av färsk mjölk eftersom motsatsen kan resultera i icke önskvärda resultat. Vidare är det av yttersta vikt att rengöra kärlet i vilken dessa komponenter blandas i de fall då inte all vätska konsumeras.
Method
Koka upp vatten och överför till ett kärl med för ändamålet passande dimensioner. Tillsätt smakförstärkare så som te, samt tillför mjölk och socker.
Result
Utförs alla stegen i korrekt ordning resulterar detta i en mild behaglig upplevelse som kan främja värkande halsar samt tillföra värme. Rengörs dock inte kärlet för ändamålet mellan användningstillfällena resulterar detta i en föga aptitlig jäsningprocess. Vätskan övergår från lättflytande form till en grumlig grötlikande konsistens med spridda inslag av jäsande bubblor.
Conclusion
Livsmedel avsedda för konsumtion kan bli avskräckande oaptitliga om de lämnas att jäsa under en tidsperiod av en och en halv vecka. Omfattande rengöring av dryckeskärlet kommer att erfodras i de fall detta tillåts ske.
I de fall vätskebaserade drycker upplevs som för starka kan de mildras med mjölk, även socker kan bidra till denna effekt. Viktigt i denna process är att använda sig av färsk mjölk eftersom motsatsen kan resultera i icke önskvärda resultat. Vidare är det av yttersta vikt att rengöra kärlet i vilken dessa komponenter blandas i de fall då inte all vätska konsumeras.
Method
Koka upp vatten och överför till ett kärl med för ändamålet passande dimensioner. Tillsätt smakförstärkare så som te, samt tillför mjölk och socker.
Result
Utförs alla stegen i korrekt ordning resulterar detta i en mild behaglig upplevelse som kan främja värkande halsar samt tillföra värme. Rengörs dock inte kärlet för ändamålet mellan användningstillfällena resulterar detta i en föga aptitlig jäsningprocess. Vätskan övergår från lättflytande form till en grumlig grötlikande konsistens med spridda inslag av jäsande bubblor.
Conclusion
Livsmedel avsedda för konsumtion kan bli avskräckande oaptitliga om de lämnas att jäsa under en tidsperiod av en och en halv vecka. Omfattande rengöring av dryckeskärlet kommer att erfodras i de fall detta tillåts ske.
Ibland är jag elak...
Åt lunch/brunch med han som alltid får mig att le idag. Eftersom jag hade grava cravings på guacamole så begav vi oss ned till La Hacienda som är vår favoritrestaurang när det kommer till mexikansk mat. Dessvärre var det stängt & moi dog lite av besvikelse ute i snålblåsten. Just pga det sistnämnda & att vi redan betalt parkeringsavgiften löste vi problemet genom att knata in på den tjeckiska resturangen vägg i vägg. Tjeckien har inte vansinnigt mkt gemensamt med Mexiko så jag fick nöja mig med omelett utan avokadoröra, vilket jag kompencerade med att pressa i mig all deras jordgubbssylt som straff. Medan jag som vanligt körde på omelett tog han istället stekta ägg med stekt potatis & traditionell korv med underligt namn innehållande för många konsonanter. Eftersom vi båda är omständiga frågade han servitrisen om korven var god, varvid hon hurtigt förklarade att den var superb & att det var just vad hon ätit till frukost. Vilket fick mig att viska till min underbara...
& det var gott, & det var grymt onyttigt. But, en gång är ingen gång så vi kommer inte att förvandlas till vandrande tunnor.
Hon, no matter how good it is, if their food make you look like a female giantesse we should probably go somewhere else next time...
& det var gott, & det var grymt onyttigt. But, en gång är ingen gång så vi kommer inte att förvandlas till vandrande tunnor.
Min nya drog...
På sista tiden har jag allt oftare kommit på mig själv med att lite förvirrat befinna mig inne på amazons hemsida, sökande efter böcker om lite det ena lite det andra. Eller för att vara helt ärlig, böcker om undervisning, forskning & allt som har med det att göra. Mitt senaste inköp damp ned häromdagen 'Teaching at College and University' & nu har jag precis slängt iväg en beställning efter 'The Unwritten Rules of PhD Research'. Underhållande nog känner jag samma typ av upphetsning som jag gjorde när jag var liten & fick hem den senaste bokklubbstidningen. Ah, så underbart det var de dagar när den fanns i brevlådan & jag kunde knata in i huset, äta mellanmål & lusläsa den fastän jag var till 100% säker på att jag skulle beställa efter den nyaste omgången av Tvillingarna i Sweet Valley. Tja, jag har ju avancerat vidare sedan dess, även om nu mitt senaste hang up när det kommer till litteratur inte direkt kanske tilltalar den breda massan. :)
Michael Kors!
Whii, är så lycklig över mina nya stövlar! Efter att ha tjurat mig igenom förra vintern (för att just de stövlarna som jag tillslut beslutat mig för att ignorera priset på visade sig vara slutsålda i min storlek) äger moi nu slutligen ett par Michael Kors stövlar! Absolut bäst av allt, betalade $100 för dem istället för $400! Oh, jag kommer att gotta mig till den dag jag dör! Anledningen till att jag lyckades få dem så billigt var att jag & Isolde råkade snubbla in på en Ice rea. Tydligen är konceptet att allt är apbilligt de första 10 minuterna, precis då vi råkade vara där. Kan ju inte påstå att jag helt & hållet greppar konceptet, but hey om någon är villig att sälja ett par märkes stövlar till mig för ett vrakpris så är inte jag den som står & ifrågasätter det hela. Oh no, I'm just so happy, happy, happy!
Not according to the plan...
Blev lite kullkastade planer igår, vilket för ett ögonblick lämnade mig lite stirrig. Sedan tog jag tag i mig själv & drog ned på stan med Isolde. Plockade upp ett par vinterstövlar (FYND) & sedan blev det bio - Changeling. Isolde & jag skakade oss ut ur salongen med en lite lätt mer paranoid världsbild...
Angelina Jolie är helt overkligt vacker & gestaltar fantastiskt en helt surrelistisk situation.
Lättad...
Oh vad underbara människor det finns, fick svar på mitt mail idag & det var inte utan att jag fick en liten klump i halsen. Så fint svar, så fin person. Är så glad för alla vettiga människor där ute, alla personer som är lugna & kloka - alla mogna, varma, personer. Personer som man vågar öppna sig för, som inte dömmer, personer som man kan känna sig avslappnad tillsammans med.
85 ångestattacker senare...
Hepp, så är det ivägskickat. Hade jag skrivit det för hand hade golvet varit fullströsslat med förkastade utkast - för hur skriver man ur hjärtat om något som har klichémanglats till döds i varje mediaform som bara finns? Hjälp, känner mig helt dränerad på energi just nu. Oerhört trött men samtidigt så där oroligt rastlös, för tänk om det bara är jag i hela universum som tyckte att det jag tillslut skickade iväg var så bra som det kunde bli? Tänk om alla andra skulle läsa det & bara vrida sig plågat över mina formuleringar? Suck, oh well - det som egentligen spelar roll antar jag är att det faktiskt kom från hjärtat. Fast en liten del av mig vill buffra, skriva ihop ett nytt mail & skicka iväg - som en liten bilaga till hur det första mailet skulle ha tolkats, ett litet memo innehållandes alla de där orden som jag ville skriva men som jag inte riktigt orkade eller vågade.
Sans & vett säger dock GÅ HEM! Så det tänker jag göra, knata hem till Drambuie & min säng - & under min vandring hemmåt så kommer jag skänka en tacksamhetens tanke åt att mitt hem är utrustat med just Drambuie men inte med internet. Sweet. :)
Kram
Sans & vett säger dock GÅ HEM! Så det tänker jag göra, knata hem till Drambuie & min säng - & under min vandring hemmåt så kommer jag skänka en tacksamhetens tanke åt att mitt hem är utrustat med just Drambuie men inte med internet. Sweet. :)
Kram
Why does it feels so bad...
Det jag hoppades på hände, fast inte på det sätt jag hade önskat. Känns inte sådär helt hundra just nu, isch... En bra sak är i alla fall att mitt PhD komitté-möte idag spikades till sista veckan i November. Detta är vanligtvis inget som man ska se fram emot, men jag behöver vara sysselsatt just nu. So, nu blir det till att gräva ned sig i artiklar om dino-cystor, områden som är viktiga för den termohalina cirkulationen samt avsmältningen av den nordamerikanska inlandsisen.
Men först ska jag skriva ett mail som jag skjutit på, för skriver jag det inte så kommer jag att lägga mig i kväll med ordet dubbelmoral ringandes mellan öronen. & även om det är ett av de där orden som jag vanligtvis blir lite trött på (för VEM är inte det lite titt som tätt?) så kan jag inte vara det i just detta fallet. Det suger, men ibland måste man inse att man inte kan skjuta bort sånt som är obehagligt - ibland måste man ta lite vuxet ansvar.
Sedan ska jag gå hem & dricka sjukt mkt te & ignorera att penicillinet kom med en rekommendation att inte dricka alkohol, för ikväll behöver jag ett litet glas Drambuie.
Men först ska jag skriva ett mail som jag skjutit på, för skriver jag det inte så kommer jag att lägga mig i kväll med ordet dubbelmoral ringandes mellan öronen. & även om det är ett av de där orden som jag vanligtvis blir lite trött på (för VEM är inte det lite titt som tätt?) så kan jag inte vara det i just detta fallet. Det suger, men ibland måste man inse att man inte kan skjuta bort sånt som är obehagligt - ibland måste man ta lite vuxet ansvar.
Sedan ska jag gå hem & dricka sjukt mkt te & ignorera att penicillinet kom med en rekommendation att inte dricka alkohol, för ikväll behöver jag ett litet glas Drambuie.
Snälla tomten...
För två veckor sedan fick jag ett första mail från farmor som behandlade ämnet jul. För att vara mer exakt, en förfrågan om julklapps önskemål. Moi önskar mest att jag hade varit 8 år igen så att jag hade kunnat sätta mig ned med en penna & ett glas oboy & ringa in mina önskemål i Brios julkatalog. Eftersom detta dock inte är fallet så önskar jag mig istället en bok som jag verkligen hade velat ha.
Handbook of Holocene palaeoecology and palaeohydrology
Låter kanske inte jättekul, men försök att tänka på att jag pysslat med detta i x antal år nu - jag vill alltså på riktigt ha denna boken jättemkt. So, nu vet ni familjen. Den finns på Amazon & är röd & rätt ful.
Handbook of Holocene palaeoecology and palaeohydrology
Låter kanske inte jättekul, men försök att tänka på att jag pysslat med detta i x antal år nu - jag vill alltså på riktigt ha denna boken jättemkt. So, nu vet ni familjen. Den finns på Amazon & är röd & rätt ful.
What on earth?
Tog tidigare idag en liten sväng ned på institutionens bibliotek & ställdes där inför konceptet 'manlig bibliotikarie'. Moi som sommarjobbat på bibliotek under totalt fyra somrar hamnar fortfarande i ett tillstånd av 'What the?!' varje gång jag stöter på en man som jobbar inom just detta yrke. Kvinnor som jobbar på bibliotek är enkla varelser att förstå sig på, de är bittra. Vanligtvis förvandles även moi till en missunsam individ med grava problem gentemot barn (de rycker ju ut böckerna & sätter tillbaka dem fel!) efter 5 min, men männen i yrkeskåren fungerar inte på samma sätt. De är bara udda, riktigt, riktigt udda. Dagens exemplar sportade en skjorta med bruna änder på, snörvlade på ett mkt märkligt sätt & fixerade på en punk ca 30 cm ovanför mitt huvud när han pratade med mig. Kunde inte se hans fötter, men jag hade satt mitt vänstra ben på att han hade på sig birkenstocks med vita tubsockor...
Tack gode gud...
Mötte upp med Jaime & en gammal kompis till honom på TCA igår. Personen ifråga hade tydligen testat att klättra en gång förut & tog därför bara belay-testet & inte nybörjarkursen. Vilket var hemskt pinsamt, för sällan har jag sett någon som haft så lite koll på vad han gjorde. Än värre, han begrep inte ens hur dålig han var. Det enda han gjorde när instruktören fällde sarkastiska kommentarer var att rynka lite konfunderat på pannan alternativt skrocka lite för sig själv. Jag tror aldrig att jag stött på en så korkad person i hela mitt liv, det var så hemskt att jag gick från stadiet irriterad till att bara fnittra hjälplöst. Roligast var när han klättrade, Jaime & jag grät tyst av skratt nedanför honom & klarade inte riktigt av att ha ögonkontakt med varandra när han kom ned. Tackar min lyckliga stjärna för att jag begåvats med tankeförmåga & söker tröst i Jaimes lilla kommentar som han fällde i bilen på väg hem.
Well... He wanted to try and now he's done it, but I sort of hope that he won't pick it up.
Well... He wanted to try and now he's done it, but I sort of hope that he won't pick it up.
A little apple...
Knatade precis iväg en liten sväng till badrummet för att avlägsna en ondskefull ögonfrans som förflyttat sig till insidan av mitt ögonlock. Fipplade sedan lite med sminket & slogs så av hur mkt jag tycker att jag ser ut som mamma idag. Har aldrig tyckt att jag varit så där himlastormande lik vare sig ma eller pa så för ett ögonblick blev jag lite småförvånad över att det var just den tanken som poppade upp i huvudet på mig när jag tittade in i spegeln. Sedan kopplade forskarIda över & gick in på analysläge - varför dök just denna tanken upp precis nu? Har nu kommit till slutsatsen att det nog beror på att jag tänkt extra mkt på ma just i dagarna (eftersom hon fyllde år igår) & det faktum att jag för ovanlighetens skull sportar diadem idag. Diadem & ma går liksom lite hand i hand.
& ma, jag fick det av han som alltid får mig att le. Det är inte ett av dina... :)
So, how to deal with it...
I sedvanlig ordning när jag är nervös/stressad så måste jag hålla mig sysselsatt. Dagen har därför ägnats åt att tvätta kopiösa mänger tvätt, städat & bäddat rent, handlat & läst litteratur om hur man skall bli en bättre lärare på universitetsnivå. & nu sitter jag här & missbrukar Chloraseptic (halstabletter) eftersom jag inte har några tuggummin att nervositetsförbruka. Nu råkar Chloraseptic vara apäckligt så jag ser ju lite milt fram emot att få packa ihop mina prylar om en timme eller så & dra till TCA för att klättra med Jaime. Behöver verkligen avreagera mig. Vet att jag kommer att klättra kopiöst dåligt eftersom jag inte varit där på mer än en vecka, & jag fortfarande känner av halsflussen, men idag spelar det ingen roll. Faktum är att det bara är bra om det går lite dåligt, då får huvudet något annat att syssla med!
Nervös...
Jag är nervös, känns som om hela jag är i obalans just på grund av att alla nerver ligger på ytan. Händer mycket i mitt liv just nu & idag kan vara dagen D som vänder hela skeppet. Beror lite på. Men just vetskapen om att imorgon dag kan innebära en helt ny realitet är... inte överväldigande eller skrämmande, för det här är något jag väntat på & sett fram emot, men stort. Sker det som jag tror kommer att ske så är det verkligen ett gigantiskt steg. Jag svamlar, jag vet, men jag kan inte förmå mig till annat just nu. Skriver jag vad som verkligen pågår så är jag rädd att jag jinxar det, att allt på något vänster rinner mig ur händerna. & jag tror aldrig att jag velat något så mycket som jag vill just detta.
Dagens OH MY GOD!
Moi drar sig in på receptionen för att hämta ett paket från Amazon ur mitt postfack. Stöter ihop med Lynn vår sekreterare som numera älskar mig efter det att hon fick reda på att jag varit tjock en gång i tiden.
Lynn - Hi Ida! How's the visa proceeding? Are you married yet?
Riaz (receptionist) - Married?! Oh my GOD, you're married?!
Sylvana (löneansvarig) - YOU'RE MARRIED! Oh that's wonderful!
Georges (fransk labbtekniker) - I hope it lasts...
Ampy (allt i allo) - Pictures! Are there pictures?!
Tystnad...
& så startar man dagen om man heter Ida & omedvetet medverkar i Days of Our Lives. Lite lätt antiklimax där när jag förklarade att jag inte gift mig pga hotande deportation, yet...
Lynn - Hi Ida! How's the visa proceeding? Are you married yet?
Riaz (receptionist) - Married?! Oh my GOD, you're married?!
Sylvana (löneansvarig) - YOU'RE MARRIED! Oh that's wonderful!
Georges (fransk labbtekniker) - I hope it lasts...
Ampy (allt i allo) - Pictures! Are there pictures?!
Tystnad...
& så startar man dagen om man heter Ida & omedvetet medverkar i Days of Our Lives. Lite lätt antiklimax där när jag förklarade att jag inte gift mig pga hotande deportation, yet...
Happy Birthday!
Idag fyller mamma år! Grattis, grattis, grattis! Önskar att jag var hemma & kunde ge dig en stor kram! Anyway, jag höjer min kopp med UofT-logga & varm citronhostmedicin till din ära! & eftersom det inte är en så där gigantiskt storslagen gest (även om nu koppen är stor & moi fortfarande känner mig rätt svag & krasslig) så hoppas jag att någon kommer förbi huset med något vackert åt dig.
Kraam!
It feels just the same...
Fram tills jag fyllde tio, elva red jag på fredagseftermiddagarna. Min favorithäst såg ut som Lillagubben & hette Helge & var lugn som en filbunke. Allt var bra. Så en dag när jag travade in på stallchefens kontor för att skriva upp mig över vilken häst jag skulle rida var listan redan fulltecknad, kvar fanns bara ett namn. Schalli. Schalli var vit, vit & vacker men med en själ mörk som den djupaste avgrund. Schalli hatade små barn intensivt. Vad han gjorde på en ridskola vet jag inte, jag misstänker att de satte de stöddigare ungarna på honom. Anyway, det fanns inget val & när jag åkte hem den kvällen var min fot blå & efter den dagen levde jag alltid i skräck för att det skulle hända igen. Ridlektionerna blev ett hemskt hinder som jag var tvungen att genomlida innan det blev helg & jag kunde titta på Disneyklubben, Fångarna på fortet med Gunde & Agneta, äta dill & gräslökschips & dricka coca-cola. Lite samma känsla har jag nu, mina balettlektioner ger mig samma lätta panikkänsla. En känsla av att jag måste kämpa mig igenom ännu en lektion innan November är över & med den min kurs. Baletten har ingen Schalli, baletten har bara mina fötter som vägrar synkronisera med mitt huvud. Jag lider för att jag vet att jag kan göra alla rörelser bra, bara inte i följd... eller åtminstone inte den följd som är tanken. Jag slutade rida, jag var tio, det var ok att ge upp. Jag är 25, då biter man ihop & går dit & tänker att man inte behöver vara så himla bra på allt. So, inga ursäkter - trots halsfluss & trots att mina balerinaskor är på vift efter helgens Halloweenfest ska jag gå. Ge upp, det gör man som liten.
How I got my medication...
Att befinna sig i ett land utan giltiga immigrationsdokument blir förövrigt synnerligen intressant när man blir sjuk. För vips inser man lite så där småskärrat att man står utanför det sociala skyddsnätet. Tur i oturen så var jag nu inte den enda som drabbades av halsfluss, på något obegripligt vänster lyckades han som alltid får mig att le också plocka upp denna underbara lilla åkomma. So, eftersom man inte får vara dum tillbringade han först 4 timmar på en walk in klinik i lördags -fick konstaterat halsfluss & checkade ut medicinen, & sedan 3 timmar på en annan klinik igår med samma resulat. Två kurer penicillin till två sjuklingar, check på den!
And what happened...
& undrar ni över att min ton låter lite så där lätt gladare än vad den gjorde i söndagskväll så beror det helt & hållet på att jag känner mig mkt friskare. Rob & jag blev aldrig sams innan han åkte hem. Vilket är jättetråkigt, men samtidigt inte lika tungt som jag hade trott att det skulle kännas. Vårt förhållande var alltid lite speciellt & så här i efterhand kan jag väl tycka att det var lite destruktivt på vissa plan, det var delar av det som kom upp till ytan i söndags & om ingen av oss klarar av att jämka ihop vår vänskap så är det mindre smärtfyllt att bara ta ett steg åt sidan. Vem vet, en dag kanske vi kan bli vänner igen, en dag kanske vi kan kommunicera så att vi båda känner oss förstådda. Vilket jag hoppas på även om jag inte sätter all min tilltro till det.
En del av mig säger att jag inte ska hoppas över huvud taget, en del av mig säger att jag gråtit för många tårar över honom, en del av mig säger att man aldrig ger upp om de vänner som vunnit en plats i ens hjärta...
En del av mig säger att jag inte ska hoppas över huvud taget, en del av mig säger att jag gråtit för många tårar över honom, en del av mig säger att man aldrig ger upp om de vänner som vunnit en plats i ens hjärta...
Penicillin is the...
Dag nr 4 på penicillin & moi börjar känna mig som människa igen. Skönt! Hatar att vara sjuk, det känns bara jobbigt rakt igenom att vara ickefungerande. Har påtat på hemma under förmiddagen (roade mig kungligt med att rätta mina elevers labbrapporter, de är ju inte alltid rakt igenom lysande) & nu har jag dragit mig in till avdelningen för att knåpa ihop ett labbprotokoll till morgondagen. Vid 7 börjar min balettlektion men den har jag ännu inte tagit ställning till om jag ska gå på eller inte, beror lite på hur det känns. De senaste dagarna har jag drabbats av akuta trötthetsanfall så även om baletten inte dirket är så där vansinnigt krävande känner jag mig lite tveksam. Oh well, vi får se!
So sad...
Jag sitter på kontoret & just nu känns det som om jag håller på att gå itu. Jag är sjuk & eländig, med halsfluss & feber & så blir jag totalt sviken av en av mina närmaste vänner, av Rob. Det gör så ont att jag bara kan gråta. Vad som har hänt är för komplicerat att ta här, & dessutom är det inte rätt forum. Vissa saker vädrar man helt enkelt inte öppet - men mamma, Magnus eller Jo - när ni läser detta får ni gärna slå en signal. Jag känner mig så ofantligt ensam just nu & åtminstonde vetskapen om att jag kommer att få höra era röster imorgon gör att jag får ork att gå hem & kommer att skänka mig lite tröst i natt.
Jag älskar er,
I
