Lite liten...
känner jag mig idag. Har en deadline att passa i eftermiddag & så oerhört mycket jobb som måste göras fram tills dess. Slet mitt hår från nio på morgonen igår tills midnatt, men jag befarar att klusterdiagrammen kommer att bli mig övermäktiga. Suck. Ingen hjälp finns att få heller, Jörg är bortrest & Martin använder sig tydligen inte av statistik för att bestämma zoner. So, det är bara lilla jag, en uråldrig version av Tilia & en miljon websidor som måste försöka klara av detta. Borde börja arbeta bums (tio i åtta nu) men jag tänker knata på en liten morgonpromenad först. Behöver rensa ut huvudet & få lite frisk luft.
Måndag & ny vecka...
Jepp, & det känns rätt skönt. Nu blir det fokus på arbetet & inte på att dra ihop en fest för mer än 40 pers. Skönt att få använda huvud till lite mer än att baka rabarbertårtor & köttfärspajer. Eftersom jag dessutom åker till Italien om inte mindre än 10 dagar så känns det lite som att det är panik på att avsluta så många projekt som bara tänkas kan så att jag inte behöver dra med fem pärmar med artiklar till Europa. Övervikt är aldrig kul i första läget & att casha euros för artiklar om sandtransport från Sahara under de senaste 25.000 åren känns ju så där lagom hippt. So, nu är tanken att jag ska var Ms. Supereffektiv inte bara i hemmet lilla förklädsvrå utan även på avdelningen. Sedan tror jag inte att det kommer att göra fullt lika mycket för figuren att sitta framför datorn som att stressa som en liten råtta inför 40-årskalaset. Fatta, jag gick ned typ ett & ett halv kilo under de dagarna... Att sitta still är alltså den moderna människans undergång.
Sverigebesök & lite G20-tankar...
Bra helg detta! Roland & Ann är nämligen på snabbvisit i Toronto innan de åker ut till västkusten för orienteringstävling. Var ju himla länge sedan jag hade Sverigebesök, så det är verkligen jättekul att de är här nu. Jippi för familj! Hämtade upp dem från flygplatsen vid sjutiden & det gick tack & lov utan problem - de senaste dagarna har motorvägarna dit nämligen varit avspärrade studvis pga G20-mötet. Efter avlämning av resväskor blev det pub-besök. Började ute på en patio med var sin pint av vår favoritöl Creemore, men fick flytta in efter en halvtimme eller så eftersom det började regna. Vilket i sin tur gjorde att vi fick se lite tv-bilder från protesternas down town. Nu är ju Pauls syster en av dem som är där nere & ropar slagord, men ändå - jäkla idioter är de hela bunten. Varför i helsike ska man sätta eld på polisbilar & slå sönder skyltfönster för att Canadas regering gett pengar till Afrika i bistånd men specifierat att de inte skall gå till aborter? Oki, jag kan hålla med om att det är ett onödigt & rätt dumt ställningstagande, men att gå ut & vandalisera & provocera till den milda grad att man sedan slutar upp med en batong i huvudet? Har man så himla mycket överskottsenergi kan man väl använda det till att bedriva lite egen välgörenhet på de otaliga inrättningar för hemlösa som faktiskt finns här i Toronto & sedan använda sin oskadda hjärnkapacitet till att diskutera politik utan att behöva gömma sitt ansikte bakom röda palestinaschalar. Nej i denna frågan känner jag helt enligt ett citat jag hittade på nätet för ett tag sedan "Kan inte du bygga ett flygplan av säkerhetsnålar, palestinaschalar, Converse- skor och Che Guevara-tröjor och dra åt helvete?". Onödigare människor än övervintrade radikala fjortisar får man ju leta efter. Väx upp & sluta tro att sprejburkar, slagord i repeat i mikrofon & spottloskor efter poliser kan förändra världen.
Lite sliten...
Uj, vid tre kom vi i säng igår efter en hejdundrandes fest. Så lyckat! Alla gillade maten, tårtorna & pajerna var hits, Mammut var festens medelpunkt (fatta - katten var social fastän det var mer än 40 pers), ballongerna vajade runt hela huset & när det var mörkt tände vi blockljus som vi placerade överallt i trädgården. Paul fick en massa superfina presenter, varav en var en projektor - check på hemmabio - & hade nog lite the time of his life. Vilket var himla trevligt med tanke på att han inte direkt sett fram emot att fylla 40. So, all in all, väldigt lyckat. Fast shit vad jag slet innan. Det var typ den tidigare listan gånger tre. Mitt första alkoholintag blev därför inte ett sedvanligt glas vin utan en superstark espresso med lite Baileys i. Nåja, det var helt klart värt ALLT arbete. Så här dagen efter kan jag bland annat konstatera att hallongrottor är något otroligt uppskattat här i nordamerika. Tydligen hade folk aldrig testat något liknande innan & de gick åt på nolltid. Fick så många komplimanger för dem & blev inbjuden till inte mindre än två bake exchanges!
Idag ÖSER det ned regn - så jag sitter i soffan & känner mig otroligt tacksam över att vi verkligen hade kalasväder igår. Förhoppningvis lättar det upp lite i eftermiddag så att jag kan knata ut & ta bort våra numera rätt ledsna heliumballonger. :)
The party is today!
Whii! Ikväll är det Paul 40 årsfest! Har precis gått igenom gästlistan & 38 personer kommer alldeles säkert medan cirkus 11 är kansken. Kan nog bli rätt bra drag! Någon annat som måste öka lite i drag är mina ansträngningar till att få ordning på huset & buffén. Knodde på som en liten åsna igår & lyckades, förrutom att klippa & fixa håret, pressa in följande:
1 timmes promenad (måste prioritera formen!)
Inköp av en sista, än så länge hemlig, present till Paul
Boka heliumballonger
Storhandla all mat till festen
IKEA-besök
Bakat: hallon & hjortrongrottor, blåbärspaj, födelsedagstårta (med vit choklad i degen), kärleksmums/mockarutor
Lagat en enorm laddning fransk potatis-sallad
Tvättat kläder & vikt två laddningar som vi lite glömt av
Målat om ett bord
& lagat middag. Mycket sommarfrächt recept med fläskfile & nektariner i kall yoghurt sås.
So, idag ska något liknande fast gånger två presteras. Punkt nummer ett blir att slå ihop datorn & gå & hänga ett lass tvätt på tork ute i trädgården!
Hipp hipp hurra!
Tog ledigt från allt igår eftersom Paul ändå fyllde 40. Då går det ju inte att tråkåka in till jobbet. Nope, istället blev det sedvanlig väckning på sängen med sång, kaffe & bakelse (vi har ju festen imorgon så tårtan sparas tills dess) & paket. Mammut bar ett litet paket runt halsen men misskötte sin uppgift brutalt & försökte äta upp det. Måste drilla kreaturet bättre. Anyway, efter paketöppning & glada hurrarop över Kebnekaiseresan som vi ska göra knatade vi ned & gräddade äkta nordamerikanska fluffvåfflor. Måste erkänna att de är bra goda. Speciellt med yoghurt, hjortronsylt & massa bär på. Sedan bjöd dagen på lite runåkande & småfix. Jobbade lite på vårt renoverigsprojekt & skippade storslagen restaurangmiddag eftersom vi inte orkade åka ned till protesternas down town. Blev istälet Jamaican food & var sin öl i trädgården. Följt av rabarberkräm med frusna hallon - soft men himla trevligt i alla fall.
Hata G20!
Jaha! Här har jag väntat i veckor på att få tillbaka mina $1000 som jag ligger ute med för Italien (av någon urbota dum anledning tillåter inte UofT att ens handledare lägger ut, så det får man stå för själv) & så idag får jag ÄNTLIGEN checken! Åh så lycklig jag blev! Äntligen skulle jag få lite pengar att röra mig med igen - perfekt timing så här dagen innan Pauls födelsedag. Innebar ju att jag faktiskt skulle kunna gå ned på stan & köpa lite små "kringpresenter" så att han inte bara får ett "Grattis & förresten ska vi åka upp till Kiruna & klättra Sveriges högsta berg". Så jag skuttade ned till China Town - glad som en liten lärka. Bara för att mötas av igenbommade banker. G20. Just nu kan det där jävlat mötet bara gå & dö. Vet ni hur svårt det är att finna vettiga prylar när ens samlade förmögenhet uppgår till $20?! Mycket besviken Idah där. Köpte i vart fall på mig chop sticks i fint trä från en liten kina-affär samt ett USB-minne som jag sedan laddade upp ett litet "hit ska vi resa" bildspel på. Efter det hade jag kvar $3.08 men då kände jag att det fick vara nog med fattigförnedring & åkte hem. Imorgon hoppas jag på två saker: 1) att jag kan hitta en bank med tillhörande bankpersonal 2) att UofT också känner för att betala ut min lön i tid. Nu ska jag dricka te & tycka synd om mig själv.
As shot...
Nu var det ju inte bara bröllopet som var värt att fira i helgen (även om det var så fantastiskt fint att vi var tvugna att skjuta lite skumpa korkar i trädgården). Nope, borta i Norge var det fina Sussie Qs bursdag (tror i alla fall att det är så de säger...) & här i Canada var det farsdag på söndagen. Pauls föräldrar kom därför över till vårt hus för finlunch (tycker lätt att buffé blir övermäktigt & äckligt, men denna är underbar) följt av lite rosé i vår trädgård. Sportade solgul klänning från Banana Republic & kände mig väldigt, väldigt tjusig. Faktum är att jag nog inte känt mig så fin & stilfull på riktigt länge. Det var klass över det hela! Ändå... en enda helfigursbild finns det på mig från hela helgen & jaaa... Klass & stilfullt är väl inte direkt what comes to mind.
Upplägget för denna bilden var att Pauls föräldrar åkte hem & vi bestämde oss för att fortsätta vårt renoveringsprojekt. Som en del av detta använde sig Paul av knallblå färg & hans placering av locket till färgburken var väl inte direkt optimal. Så vi slutade upp med en smurfblå katt. Oljefärg naturligtvis. Så det blev bad med rapsolja & diskmedel. Inte populärt.
Nu är dock inte detta det viktigaste. Det som är av vikt här är att jag kände mig jäkligt fin & fresh denna dagen & det som bevaras åt eftervärlden är ett kort på min ända. Jag TROR att Paul & jag måste försöka skaka av oss hela "Naah, Mammut is our little baby" grejen, sluta bete oss som småbarnsföräldrar som obsessar över vår lilla ulltott & återgå till att bete oss lite mer normalt. I fortsättningen måste det banne mig bli lite kort på familjen & nöje också!
Tårar...
Herregud vad fint det var. Så många tårar jag fällt i soffan idag. Tårar över att de var så fina, tårar över att Stockholm är så vackert, tårar över alla fina traditioner & tårar över Sverige. Mest grät jag under nationalsången, då blev det hulk. Så rörd. Så STOLT över att vara Svensk. Oh, detta är en dag att minnas. Ikväll blir det skumpa!
Underbara fredag...
Så här på fredagseftermiddagen börjar jag med glädje se slutet på denna arbetsvecka & komma in i helgandan! Här i Canada är det farsdag på söndag så det ska vi fira med storståtlig brunch. Men innan dess finns det ett gäng andra viktigheter som måste klaras av. De sista finjusteringarna ska göras på solrummet, IKEA måste besökas för orkidée-inköp & så kanske viktigast av allt - slappa i trädgården i yttepytteshorts & dricka rosé. Vädret är nämligen 110% perfekt för den senare aktivetet, 27 grader & strålande solsken. Två ynka timmar till, sedan rymmer jag med ystra steg från institutionen. Wonderful!
G20 i Toronto...
& på tal om G20... my god. Saker & ting kommer att bli lite märkliga här under tiden mötet pågår. Exempelvis kommer down town att vara lite lätt avstängt - universitetet med för den delen. Har man inte specialtillstånd från prefekten så kommer man inte in. Punkt. Sedan tillkommer lite restriktioner gällande säkerhet - bland annat är det tänkt att staden ska rycka upp träd som är planterade i närheten av vart mötet kommer att hålla till. I annat fall kan ju demonstranter rycka upp dem istället & använda dem som vapen. On the upside... tja, det har monterats upp en inomhus-sjö för $57.000 för att visa delegaterna hur Canadas vildmark ser ut.
Katt bland hermeliner...
Fick en check på cirkus $85 häromdagen, vilket alltså innebär att en bank var tvungen att besökas å det snaraste (checkar måste inlösas bums, annars glömmer jag dem). Så idag pep jag ned till Chinatown efter lunchen. Första gången som jag var inne på min bank-kedja (TD) där nere. Det hela var lite märkligt. Alla som jobbade där var kineser, alla som stod i kö var kineser, alla människor på TDs reklamposters var kineser, all text på väggarna var på kinesiska. Det enda som inte var skrivet med små spretiga tecken var en skyllt som förkunnade att bankens öppentider är begränsade under G20-mötet som sker i nästa vecka. Väl framme vid disken ändrades dock det, en liten kinesisk gubbe kom springandes med en utprintad kinesisk version & bytte bort den tidigare upplagan. Kände mig ju så där lagom malplacerad...
Det känns helt oki...
att vara på avdelningen idag. Det ösregnar ute & Paul har magsjuka - så det hade inte varit så himla uppåt att vara hemma idag & han lär inte ha så värst kul heller. Vilket gör att det inte känns fullt så orättvist att han kan vara hemma hela dagen medan jag får sitta i en betongbunker & glo ned på plankton. Jepp, ibland behövs det väldigt lite för att saker & ting ska kännas lite mindre risiga! :) Nu ska jag googla flygbiljetter runt om i skandinavien samt ringa Valmyndigheten för att försöka luska ut vad som egentligen gäller inför riksdagsvalet (känns VÄLDIGT viktigt att rösta i år).
Lite bättre...
fail percentage denna måndagen! Förra veckan började ju med att jag kunde konstatera att jag varit oförsvarligt lat föregående vecka. Idag ser det liiite bättre ut, 5.5 punkter av 28 förblev ogjorda (=19.6%). So, nu ska jag verkligen se till att PRESTERA denna veckan & sedan tänker jag hitta på något roligt åt mig själv! Tror nämligen stenhårt på att man måste belöna sig lite då & då. Inse hur trist livet blivit om man bara jobbat & slitit & sedan aldrig fått någon cred, inte ens från sig själv. Så det ser jag till att buffra - man måste ta hand om sig!
Vi närmar oss...
resultatet av alla våra mödor! Bara lite bordsslip & inkånkande av pryttlar så är vi där. Banne mig vad skönt det ska bli! Vad som inte syns på bilderna är att vi pulat ihop en buffé i helgen, den får ni se när hela bygget är fix & färdigt. Så här såg det dock ut i mitt i själva monteringsfasen...
Mammut hjälpte naturligtvis till. Hade aldrig fått ihop det hela om det inte varit för hans expertis.
Knasiga drömmar...
har präglat denna natten. Bland annat skulle jag gå på studentbalen en gång till (i något vansinnigt knallrosa med ett helt hav av fjädrar) men dejten dök inte upp. So, jag fick pracka på lillebror en kostym... Jaja. Innebar i alla fall att jag inte sov så värst bra, så nu känner jag mig helt bakfull trots att gårdagen förflöt utan en enda droppe alkohol. Bomullshjärna, trötta ögonlock & värk i kroppen. Uj, go Mondays. Men hepp, hepp, så var gnället överstökat - nu blir det prommis & sedan lite kort från renoveringsprojektet... Det går frammåt!
Neeej!
Inte NOG med att fotbolls VM går på omöjliga tider här i Canada (eh... vem vill sitta på en uteservering & dricka öl klockan 7.30 på morgonen?) men, MEN, sista matchen innan åttondelsfinalen är mot Brasilien! YL! Portugal är bra, men där rök allt hopp. Piss. Vi som redan har så roligt med vår flagga. Numera tutar vi nämligen glatt till andra bilar som också har Portugals flagga & så tutar de tillbaka (om det nu inte var de som tutade först) & är vi nära nog blir det en liten nick & kanske till & med en knuten näve i luften. Det är så fint liksom - vi har fått vänner i trafiken!
Bästa helgen!
Jäklar vilken trevlig helg vi har denna veckan! Vädret suger, men vad gör väl det?! Vi har så här långt fått in en perfekt kombo med sushimiddagar, bubbligt rose vin, St. Lawrence marknad (gigantisk saluhall), hemmafix, dörrmålande, rabarberkrämskokande, kisse schamponering &
WoofStock! Av naturliga skäl kunde vi ju inte riktigt ta med Mammut dit (galet stor hundansamlig = inte världens bästa intro till hundar för liten kisse), men vi köpte med oss en presse hem till honom. En doggy pouch som numera är vår kitty carrier! Mammut är superglad för den, han kan ju vara med i köket nu när vi lagar mat. Dvs, inga mer ensamma panikattacker på golvet...
Nu ska vi på gatufestival & sedan blir det till att skruva ihop etapp nummer två på vad som möjligtvis är det största IKEA-projekt jag någonsin gett mig på.
Ensamt morgonmys...
Vaknade vid åtta & kunde inte somna om, så jag knatade ned & åt mina weetabix med jordgubbar, banan & mjölk. Paul sover som en stock så nu tänker jag unna mig en kopp te, en knäckemacka med keso & tomat & ett avsnitt av Svenska Hollywoodfruar. Måste erkänna att jag, så här två år efter alla andra, har utvecklat världens crush för
Maria Montazami. Tänk så skönt det hade varit att någon gång då & då åka på semester till hennes liv! Bara tänka på att puffa kuddar & köpa toffsar till allt som kan tänkas behöva toffsar. So, nu måste jag sätta igång med tittandet - känns lite osocialt att sitta & titta på svensk internet tv när Paul är uppe & igång. :)
Sverige & Canada...
fixade ju inte riktigt att ta sig till fotbolls VM. Inte Finland för den delen heller så Paul & jag kände oss lite ställda på bar backe. Vad skulle vi heja på?! Något land måste man ju tjoa & öldricka sig fram emot finalen tillsammans med! Så kom vi på snilledraget - Portugal! So, nu har Paul pimpat bilen för att visa vart vår lojalitet ligger!
[Ehum... uppdatering. Insåg precis att Slovakien är med i VM (Pauls pappa kommer ju därifrån & de har rätt mkt släkt kvar). Antar att vi kanske borde ha hållt tummarna för dem istället... Oh well, Paul har ju inte så mycket koll så det kan hända att han helt enkelt missar det faktum att vi inte hejar på hans fädernesland. Dessutom har vi ju faktiskt investerat $4.99 i vår bilflagga så nu finns det ingen återvändo!]
Roligaste ögonblicket...
i nya SATCs filmen... Carrie & Mr Big bråkar inne i badrummet. Hon är upprörd för att han gillar att stanna hemma & titta på två & slappa lite i soffan. Efter ett par upprörda minuter från hennes sida säger hon något i stil med:
"And now you think I´m your bitch wife, don´t you?!"
Jag vet inte vad han svarade på den frågan för en mansröst i biosalongen (& det kan jag lova, det var inte många män på den filmen) säger högt & tydligt & trött "YES!" Först blev det tyst, sedan började alla 100+ kvinnor att gapskratta. Klart det mest klockrena momentet under hela filmen. I övrigt var det väl... jaaa, alltså har man noll förväntningar så går det ju att sitta sig igenom filmen. Fast, ska man göra en produktion utan speciellt mycket innehåll så kan man kanske skära ned den lite rent tidsmässigt. Två & en halv timme kändes vansinnigt maffigt. Man kan liksom bara sitta & förvånas över hur ful SJP är under en något mer begränsad tidsrymd. Sedan blir det lite som när någon fisit i ett rum, man vänjer sig.
Men hata...
Aj. Trodde att det jobbiga hatet var undanröjt i & med att Julia flyttade ut. Men icket. Det finns där inne i kroppen & bryter då & då ut - uppenbarligen har jag ännu inte nått zen. Den som numera katalyserar mitt hat är Jörgs ena masterstudent Vladimir. Iiiih, han är så dryg. Så oerhört dryg & nedlåtande! Jag blir apförbannad när det känns som att han försöker köra med mig. Hell, jag är PhD studenten, han masterstudenten - han kan inte beodra mig att lämna mikroskopet! Så fan heller. Ehum, som ni kanske hör hade vi en liten smärre kontrovers uppe i labbet idag... Orkar inte dra alla han sa & jag sa & jada jada - men summan av det hela blev att han lämnade labbet medan jag mikroskoperade vidare tills jag var klar. Har ogillat människan en längre tid, men nu på sistonde har det eskalerat. Vilket suger eftersom Jörg ska åka bort & förklarat att jag måste träna Vladimir nere i labbet i källaren. Skitstörigt eftersom jag helst vill se att Vladimir deporteras till en annan planet, en utan syre.
Jag blundade...
stenhårt alldeles nyss. Var nämligen i kemihusets verkstad för att fixa en liten pryttel till microskopet. En $6000 pryttel som blivit lite böjd. Förklarade att den behövde rätas till men att glaset absolut inte fick gå sönder. Gubben bara skrattade åt mig & förklarade att om jag sökte efter garantier så hade jag hamnat helt fel. Sedan klämde han in saken i ett skruvstäd & bände för kung & fosterland. Pallade inte att titta eftersom det ju inte direkt krävs ett geni för att lista ut hur arg Jörg blivit om den pajat. Till min stora lättnad överlevde den (& därmed även jag) ingreppet.
Skönt...
Idag var det så där löjligt skönt att komma hem & bara göra ingenting. Plockas upp på tunnelbanan, köpa en grillad kyckling & skratta åt Mammut som lekte med dörrstoppen. Noll action & totalt ointressant, men väldigt avkopplande. Just nu är det lite så, hundra järn i elden dagtid gör att hemmaslapp i soffan på kvällstid känns som en sjukt bra investering i mig själv. Fast imorgon har jag lite roligheter inplanerade i alla fall. Då blir det middag med Victoria följt av SATC2. Ser i ärlighetens namn mest fram emot middagen & damesällskapet... Första filmen sög ju rätt hårt, så tvåan lär ju vara två & en halv timmes mental död. MEN. Det är utekväll med vin & en annan tjej & det, DET, är guld värt i min mansdominerade värld.
Utelåst med Isolde...
Råkade förresten ut för lite vardagsdrama igårkväll. Hade varit på middag med Isolde & följde med tillbaka till huset för ett glas vitt. Efter en klunk eller så började vi prata trädgård & naturligtvis hamnade vi sekunden senare ute på hennes altan för att bevittna mitt tidigare lilla projekt. Fem minuters prat följde om löjtnantshjärtan & ormbunkar & sedan skulle vi gå in till vårt vin igen. Men det gick inte. Dörreländet hade nämligen gått i baklås. Andra gången gilt för oss båda. Så det blev vackert att klämma oss ut genom planket, trava runt kvarteret barfota & sedan upptäcka att extranyckeln till huset inte låg på sin sedvanliga plats utan fortfarande hängde på en spik i hallen efter att Isoldes syster hälsade på förra helgen. Extra nyckel no. 2 fanns ju hemma hos mig, men eftersom min väska också var inlåst kunde jag ju inte ringa Paul. Lösningen... plinga på dörrklockan för att hennes nya inneboende skulle öppna. Efter pling nummer 58 & 39 småstenar mot deras fönster (Isolde var PANIKSLAGEN över att vara utelåst) tvingades vi inse att de lämnat huset under de där fem minuterna vi pratade om klöver. So, Isolde bestämde att jag skulle försöka klätta in genom ventilationsfönstret som sitter ungefär 3 meter upp på väggen. Vid detta laget kände jag mig också smått desperat (det började mörkna) så sagt & gjort. Klättra på fasaden, riva ut myggnätet & sedan pressa som tusan. Halvvägs in kom dock Isoldes nya inneboende tillbaka från sin lilla tur till tvättomaten & jag kunde glida tillbaka ut, räta till håret & försöka hälsa på dem med någon slags värdighet i behåll. Jag svär, de är helt övertygade om att både jag & Isolde är totala nut cases. Väldigt underhållande!
Regn kan pigga upp!
Oki, jag erkänner - imorse vid kvart i åtta när jag drog på mig joggingskorna för min obligatoriska 30 minuters power walk så kändes det rätt surt. Jämngrå himmel, regn & ingen egentlig regnjacka (har inte haft en enda regnjacka sedan jag tappade all vikt, alltså på snart nio år, som varit i min storlek. Allt är bara muminXL). Mindre bra upplägg. Fast när jag återkom till huset 30 min senare, klev innanför dörrarna & regnet tilltog cirka minuten efter då kändes det rätt bra. För jag vet ju att jag kommer att tillbringa hela dagen bakom mikroskopet medan Paul bara är hemma & då känns taskigt väder mycket bättre! Suger nämligen lite att dag efter dag tvingas åka hemifrån & sitta på kontoret i åtta, nio timmar medan Paul kan skutta runt i trädgården i solen tillsammas med Mammut. So, idag känns det riktigt bra att fixa lunchlåda, krypa ur mjukiskläderna & bara jobba järnet! Tack regn!
Gottar mig i andras olycka...
Måste erkänna något lite fult så där. Kikade runt på facebook & fick syn på någon som jag inte gillar & denna någon har gått & blivit knubbig. Alldeles, alldeles så där sälknubbig. Som en liten stinn prinskorv. Vilket fick mig på så enormt glatt humör. Blir lite småförskräckt över denna reaktion. Ska jag inte ha kommit längre i livet än att jag blir glad över någon annans olycka? Men så tänker jag så som så att det nog är ganska naturligt ändå. En stor del av nöjesindustrin går ju enbart ut på att exploatera andra människors bananskalsfadäser. So, jag är helt enkelt inte ett dugg bättre än de flesta andra på denna punkten & den svagheten tänker jag faktiskt unna mig. För satan i gatan vad uppåt detta gjorde mig! Hepp, då vet jag vem som får stå i vassen i sommar & vem som inte behöver det! Som sagt, mer weetabix åt folket.
P1s sommarvärdar...
Har gått runt & smålängtat tills att P1 skulle släppa namnet på årets sommarvärdar. Blir väl en sån där supersvensk grej som blir bättre ju längre man bott utomlands... Anyway, kikade igenom listan & kunde lite dystert konstatera att merparten av namnen inte direkt sa mig något. Sure, det fanns små beskrivningar efter dem - men efter det femtiotredje "artist, låtskrivare" & hundrationde "konstnär" kände jag mig mest bara trött. Ett par namn ska jag dock lägga på minnet, närmare bestämt de personer jag känner en genuin nyfikenhet för:
Per Holknekt
Anneli Alhanko
Mats Sundin (bara måste eftersom han var Torontos stora hjälte under så lång tid)
Natasha Illum Berg - professionell storviltsjägare (HUR häftig är inte den titeln?)
Annika Östberg (även om jag nog tycker att de kunnat vänta tills hon var ute ur fängelset)
Annika Linde - statsepidemiolog, professor (kvinna, professor & intressant ämne)
Allra mest ser jag dock fram emot att lyssna på Per Morberg. På något vänster har denne man lyckats krypa in i kategorin "Personer som lillebror & jag har ett crush på". Han ligger naturligtvis inte i närheten av Arne Weise eller Ernst, men bra högt ändå på denna mycket begränsade lista. Sen fanns det ju riktiga bottennapp också, hon konstfackstudenten tänker jag exempelvis INTE lyssna på. Makalöst idiotisk människa som jag inte anser behöva någon medial uppmärksamhet (eller uppmuntran) över huvud taget.
Fy fan...
vad dåligt. 27.8% av mina mål blev ogjorda förra veckan! Fy. Vad. Dåligt. Finns ingen ursäkt för så usla resultat helt enkelt. Nu får det baske mig bli skärpning denna veckan. Hepp, hepp, hepp! Lata människor blir inte doktorander (åtminstonde inte om de har en tysk handledare)! So, skärpning nu Idah! Bara en månad kvar tills jag reser till Italien så det måste satan i gatan läggas på ett kol fram tills dess. På ALLA fronter. Inga ursäkter nu, ursäkter är för svaga individer.
Hitta formen mamma!
Ma, du undrade ju lite över hur du skulle kunna slipa formen till det där vi ska göra i augusti. Nummer ett - ät Weetabix till frukost!
Alltså, jag vet - det smakar ingenting. Men detta är faktiskt världens bästa frukostflinga! Massa järn, innehåller kalcium & det finns noll risk att man föräter sig. Själv blir jag lite kär när jag tittar på Weetabix paketen, dels påminner de mig om när jag åt dem som liten & dels så känns de lite som en udda fågel i dagens samhälle. Lite utrotningshotade så där bland alla sockrade, puffade loops & hoops & crunchies. De känns liksom så härligt utdaterade. De har inte ändrats så länge jag kan minnas utan är fortfarande bara samma små playwoodliknande bitar som löser upp sig alldeles för fort i mjölk. Men de är SÅ bra. Min övertygelse är att om alla små tjockisar där ute serverats Weetabix till frukost så hade mängden fetmarelaterade sjukdommar sjunkit drastiskt - mer Weetabix åt nordamerika helt enkelt!
Måndag...
Klockan är 7.45 & jag har varit vaken i drygt 30 min. Har inte gjort ett dyft under den tiden. Mest för att man inte äter frukost INNAN morgonprommisen under sommaren, men också väldigt mycket för att jag just idag inte känner så starkt för att gå ut & knata. However, lättja föder osundhet - så det är banne mig bara att gå ut & gå!
So, nu kickar vi igång dagen. Jag, min morgonfrissa, iPoden & ABBA. Måste ju buffra för alla vita kolhydrater i Italien samt grillat hemma i Sverige!
Besviken kisse...
Det regnar idag. Riktigt ordentligt. Så alla renoveringsprojekt hamnar på hyllan, går liksom inte att måla om saker ute i trädgården när det bara vräker ned. Paul & jag känner oss dock ganska smånöjda med detta. Innebär att vi kan ta det lite lugnt nu på morgonen innan vi drar på lunch med Fredrik, Victoria & Elsa. Mammut är däremot inte alls nöjd. Han vill ut. UT! Efter tio minuters krafs på bakdörren har han gett upp & sitter nu & surar inne i diskmaskinen. Vi föröker prata med honom men han ignorerar oss. Vi finns helt enkelt inte för honom.
Skolkar!
Jag skippar avdelningen idag! Det har regnat hela veckan & det kommer att regna hela helgen så när det nu väl är lite sol framme så tänker jag minsan utnyttja det! So, jag skrapar målarfärg utomhus & snart ska jag dra igång sandningsmaskinen. Jobb det med, fast den typen av jobb som ger en tillfredsställelse på studs. Är så trevligt att tokjobba ett par timmar & sedan kunna ta ett steg tillbaka & verkligen SE vad man åstakommit. So, nu måste jag tillbaka till jobbet - väderleksrapporten varnar om åska i eftermiddag så denna lilla andningspaus måste utnyttjas!
Jobb, jobb, jobb...
Gud vad jag kämpar för att jobba undan inför resandet i sommar. Mina ögon börjar bli klotrunda av allt mikroskopstirrande. Men, det är himla skönt att få saker avklarade. Att liksom kunna bocka av dem från to do listan. För att hålla pli på mig själv för jag statistik över hur många punkter jag faktiskt bockar av varje vecka. Förra veckan var jag dålig, då var 20.6% ogjort. Inte bra. Vi satsar på lite bättre resultat denna veckan. Med det sagt så känns det ju ändå rätt skönt att veta att jag kan sticka från avdelningen om bara cirkus två & en halv timme. Blir en halvtimmes rask prommis bort till Victoria & Fredriks ställe & så blir det middag & lite vin. Plus första SATCs filmen som jag ännu inte sett. Nu har jag ju aldrig varit något större fan av den serien, men jag tänker att lite vin nog hjälper. Dessutom kan jag ju alltid spana på
Charlotte vars still jag alltid gillat. Fast, som sagt - lite vin behövs nog innan.
LURADE!
Alltså, hon sa att det var en katt den där uppfödartanten. En renrasig birma till och med...
Men jag är ju faktiskt inte dum, det ser jag ju själv att hon lurat oss. Prackat på oss en liten mekanisk japansk leksak. Fy för människor som utger sig för seriösa uppfödare & istället månglar ut Tamagotchis årgång 2009. Fy!
