MsBree

I affären kändes "smokey grey" som ett jättebra kompliment, men så här i färdigvirkad version känns det som om den bara rör till alltihop. Det blir liksom inget enhetligt intryck - mest som om jag virkat de rutorna enbart för att jag hade restgarn över i den färgen. Om jag plockar bort allt smokey grey ser det ut så här:

& det gjorde ju bevisligen lille herrn också - mössan slets av så snabbt att det känns lite som om "mössavtagning" kan vara Tors kall i livet... Testade först att knyta under hakan, men det resulterade enbart i förbannad bebis.

Råkar veta att Melissa har bestämt sig för ett nautiskt tema på deras barnkammare, så det fick bli en stjärnfilt (som en sjöstjärna) i "sea foam green". Nu ska jag bara tåta ihop en liten påse att ge bort den i & så får jag hålla tummarna för att den passar in i hennes babyrumslayout. Enligt Paul har hon nämligen haft en "nursery" pinterest sida i tre år... så jag kan tänka mig att saker & ting planerats rätt minutiöst. Melissa är nämligen en perfektionist uti fingerspetsarna. Men jag tänker så här, passar inte filten in så kan hon alltid ge bort den till någon annan. Det är ett tänk som farmor har lärt mig - gett är gett & sen är det bra med det. För håller du på & drar upp det du gett i tid & evighet blir presenter lätt mer än börda än något att glädjas över. Något jag verkligenlärtmig genomårenmed deningiftasläktingen! Anyway, nästa virkprojekt får nog bli en liten uggla - ramlade nämligen över dessa små filurer & blev helt kär!

Nu kanske ni undrar vad jag ska med en liten stjärna till... Jo, jag har kommit fram till att små bäbisar gillar allt som är MJUKT (Josefin, du kommer att få slåss med Tor om allt i plysch) & åtminstone med Tor är supermjukt babygarn en stor hitt!

Överlag fristylade jag det hela ganska grovt. Ärmarna & bakstycket kom från det mönster jag använde till omlott-toppen. Kopierade bakstycket rakt av till framsidan, som jag sen klippte en liten v-ringning till & delade på hälften. Sydde på två revärer längsmed klippet & la till en liten poänglös ficka mest för att Tor sov, användningsfaktorn är obefintlig, men jag tycker att det blev sött. Med tanke på att jag hade en riktigt usel symaskinsdag (symaskinskirurgi två gånger) är jag hemskt nöjd över att jag fick ihop det hela. Blir förövrigt helt oproportionerligt arg när det inte vill sig - sover Tor vill jag liksom att allt annat ska flyta på helt problemfritt så att jag kan maxutnyttja den lediga tiden. Trilskas det då... Ja då tappar jag det rätt lätt. Jag inser ju att det inte hjälper att mordhota symaskinen, men i det läge då den helt oombedd började envisas med att sy baklänges västes ordet helvete fler gånger än jag egentligen vill tänka på. Speciellt som Tor vaknade upp någonstans halvvägs genom alla svordommar... Oh well, får trösta mig med att han inte begriper ett smack av vad jag säger!

Nu är planen att försöka tåta ihop en uppgraderad body, body version 2.0, men det hänger lite på hur mycket tid Torisen känner för att ge mig. Så här långt har dagen mestadels spenderats sovande (under hela mamma-baby-hänget) eller superglad så förhoppningarna är höga!

Ett lager grundfärg & två lager melaminfärg...

Men jag gissar på att det inte kommer dröja alltför länge innan spottet flyger här hemma - de äldre kottarna i mamma-barn-gruppen är nämligen minst sagt produktiva... So, i förebyggande syfte har jag tåtat ihop ett gäng baby-bandanas som förhoppningsvis ska fixa att hålla Torisens bröstkorg relativt torr! I nuläget är han för liten för dem, men så här ser de ut när de modellas av ett par av hans nallar:

Skalade av det undre kantbandet med, rev bort det rätt trista röda tyget & använde det som mall för det nya tyg jag valt ut. På med textil-lim & så var det bara att klista fast det hela på skärmen - superenkelt! Fast, jag klippte det nya tyget med lite väl mycket extra marginal. Nästa gång jag klär om en lampskärm ska jag vara lite mer noga med hur mycket tyg som jag viker ner på insidan, cirka 1 cm räcker mer än väl. Som det är nu är det lite ojämt mycket tyg på insidan & det lyser igenom när jag slår på lampan - så jag fick pimpa upp med ett band i överkant & måste även sätta på ett band i underkant för att det ska se snyggt ut när jag slår på lampan.

Det bidde lite vint här & där, men jag tänker att det inte gör så mycket - kotten vet ju inte ens vad det står så ett stygn hit eller dit spelar faktiskt ingen roll. Dessutom var det första gången jag gav mig på att sy fast någon form av applikationer, så ur det perspektivet är jag rätt nöjd!

Billigt tyg i brunt & olivgrönt... Offret var utsett! Så jag rultade iväg till tygaffären & köpte på mig en meter tyg & skyndade sedan hem igen för en date med symaskinen. Himla tacksam för att jag är så kass på att sy, för det här projektet tog hela eftermiddagen i anspråk & jag var inte klar förrän ungefär 5 minuter innan Paul trillade innanför dörren. Perfekt tidsfördriv med andra ord!

Har tänkt ge den till Mitra, vår ena barnmorska, så nu är planen att knata iväg till "min tygaffär" & köpa på mig lite mer garn så att jag kan göra något åt Elisabeth också. Jag hoppas hon gillar polisbilar, för jag känner mig lite sugen på att försöka mig på en Kaija Papu. Med tanke på hur mycket tid det känns som jag har på mig innan Baby C dyker upp så tänker jag att det borde gå att få ihop - måste bara bestämma mig för om det ska bli en lokal variant eller RCMP-versionen.

Korgen virkades förövrigt i hampa för att vara extra stryktålig - men framtida korgar får nog bli lite mindre härdiga. Det var inte de skönaste för fingrarna om vi säger så. Hade säkert varit piece of cake om jag varit en liten skotsk feodalarbetare med arbetsvalkar tjocka som elefantsulor, men eftersom så inte är fallet ropade händerna på nåd de sista varven.

 

Idag står biscottibak, promenad & snöskottande på schemat. På tal om snöskottande - det har ju blivit vinter här väldigt tidigt & det är väl i princip bara jag som är glad åt det hela. För mig känns ju snö i november som en självklarhet, medan varje annan själ som vi stötte på igår hade följande två saker att säga: 1) Ojoj... nu måste det vara dags för baby när som helst! 2) Men hjälp vilket väder vi fått, helt hemskt, ni får köra försiktigt! Efter den femtioelfte kommentaren om hur HEMSKT vädret var pep jag ur mig den opopulära åsikten att jag faktiskt var glad & fick tillbaka "Well, dear... you're obviously not the one showeling the snow". Så nu ska här banne mig skottas snö idag - jag må vara jättegravid men det innebär jäklar i mig inte att jag är oförmögen att skyffla runt lite vitt fluff!

Bara att pressa in - mycket nöjd med denna lösning! Nu funderar jag på om jag kan få tag på ett ännu grövre garn med lite mer fibrer i så att jag kan tåta ihop ett par stryktåliga korgar till hallen. I nuläget är det nämligen lite möss-, scarf- & handskbomb där ute & det hade varit trevligt om saker & ting varit lite mer välorganiserade. Speciellt som sagda plagg har en tendens att släpas iväg av en viss liten kissekatt när de inte ligger i tryggt förvar på någon hylla utom räckhåll...

I fall att det inte är helt klart - du öppnar alltså påsen genom att dra upp rosetten & sen ligger den faktiska julklappen inne i snögubbens "mage". Så allt annat runt omkring är ju egentligen helt onödigt - förutom då att det får mig att känna mig lite bättre/mer produktiv de dagar då jag mest ligger som en strandad valross i soffan & längtar bort från min kropp.

Dagens pysselplan involverar att lägga upp farmors gamla morgonrock så att hobbit-Ida inte snubblar på fållen (farmor är typ 15 cm längre än jag). Under tiden roar sig Paul med att lägga golv i badrummet på nedervåningen & medan jag är enormt glad för att vi äntligen tagit oss så långt i renoveringen FASAR jag för natten. Bruket mellan plattorna måste nämligen härda i 24 timmar innan vi kan gå på det igen, vilket innebär en hel natt utan badrum inom snubbeldistans...

När vi fick reda på att Pauls syster & fru skulle få barn där i mars, innan vi fick vårt eget plus, kändes ju livet inte så där jätteroligt. Usch så tungt det var för att vara helt ärlig - inte för att jag missunnade dem den lyckan, utan för att det verkligen kändes som ett sånt där klassiskt "alla andra utom oss" ögonblick. Som vanligt när livet känns lite jobbigt hemföll jag åt pyssel. Det finns något så tröstande i att behöva koncentrera sig på något, allra helst om det är något jag aldrig gjort tidigare, inte riktigt förstår hur jag ska få till & det är lite petigt. Bestämde mig för att påta ihop en portabel skötbädd åt dem & satte igång med att välja tyger, kolla upp andra alternativ till plast & försöka förstå hur jag skulle sy till kantband. Det hela flöt på rätt bra, åtminstone tills dess att jag själv blev gravid (typ en kvart senare) & lika snabbt drabbades av illamåendet från helvetet i kombination med avloppsvattenkrisen från en annan provins av samma plats. Det gick helt enkelt inte att sy något mer, att titta på nålen som åkte upp & ner var nog för att allt maginnehåll skulle åka upp det med... & sen startade flyttkaoset & alla skötbäddsdelar åkte ner i någon låda & glömdes bort. Tills för någon dag sen då jag hittade hela kittet. Nu är det ju lite för sent att ge bort det hela till ursprungsmottagaren, så jag sydde ihop det till oss istället. Inte de tyger jag valt om det varit tänkt till Baby C från början, men det känns ändå som en praktiskt liten sak att ha i rockärmen (eller i min gamla kontorsväska, har inte orkat köpa en riktig skötväska eftersom alla jag tittat på varit så oerhört plastiga)! Så här ser den ut när den är ihopvikt (viks i tre delar):

Paul bara - You look so cute! Like a little lumberjack delivery gir!

Moi - Worlds fatest lumberjack doing deliveries... Moahahaha! It would be the slowest delivery ever!

 

Sen insåg jag vad jag precis sagt - hur jag liksom just jinxat mig till en förlossning på 183 timmar. Så jag sprang halvpaniskt bort till staketet & knackade på det tills knogarna blev röda. Vill INTE gå till historien som kvinnan med den mest långdragna förlossningen!

Paul pysslade med tapetprojektet efter middagen, men vi gjorde en gemensam ansträngning & packade upp barnvagnen precis innan läggdags. Vi har inte monterat ihop den än, men dagens plan är att sy ett lakan till madrassen i liggdelen.