MsBree

Hemma i Toronto igen - har tagit denna dagen till att pyssla hemma. Packa upp alla julklappar, fixa med blommorna, tvätta kläder & tömma resväskor. Känns skönt, lite som om jag återerövrar mitt hem genom att få undan allt stök som kommer med två vuxna människor & tre sprängfyllda resväskor. Lever på vatten & äpplen, känns skönt att rensa ut kroppen lite efter julen samt den matorgie som flygresan hem utgjorde. Satan i gatan vad KLM göder en. Pga hårda vindar var turbulensen rätt uppskruvad igår, så nerverna fick lugnas med rätt mycket vin. Så lite hälsosamt levene idag känns som ett härligt bryt.

Flygresan mellan Amsterdam & Toronto var i övrigt en intressant upplevelse. Schiphol var på tåspetsarna efter förra veckans incident så alla detektorer var uppskruvade på max. Trots att jag stod i strumpläster & hade håret uppsatt med snodd utan metallspänne tjöt apparaten helt hysteriskt. Gisar på att det var BHn som gav utslag, i vilket fall, kropssvisiteringen efter det var rätt imponerande. Tjejen stack ned handen innanför byxlinningen & drog runt för att se att jag inte hade något fastmonterat. Nästa gång jag flyger ska jag ha sporttopp med inbyggd BH, mjukisbyxor & UGGS... Väl på planet visade det sig att vi hade en passagerare som inte stod med i flygmanifestet - tummult & 90 minuters försening. 90 minuter som vi INTE fick röra oss på. Mindre munter stämning. Det hela gjordes dock lite lättare genom att vi, i vår sektion, hade världens trevligaste flygvärdinna - Laura. Tvärtemot fungerade dock en man som satt snett framför mig - han klagade non stop. Väl uppe i luften fungerade allt rätt oki i cirkus 5 timmar. Sedan fick Mr Sur spel på Laura för att hon inte hörde när han bad om påfyllning i kaffekoppen. Han förklarade att hennes service var urusel, att han hatade KLM & att han krävde att få skriva ett klagobrev för att redogöra hur värdelös hon var. Alltså, detta är en flygvärdinna som tog sig tid att slå sig ned & fråga hur jag mådde när jag var uppenbart rädd... En flygvärdinna som rekommenderade mig att ta en kurs i flygrädsla samt tillslut lyckades få mig att skratta lite över luftgroparna. Moi blev ond & petade liv i Paul. Så när chefs stewarden kom för att hämta Mr Surs brev bad vi om att få ett KLM-brev vi med, ett för att tacka för den UTMÄRKTA service vi fått. Paul tåtade sedan ihop ett genialt brev där han inte bara hyllade Laura utan också förklarade att hon hanterat vår fördröjning, samt den medföljande irritationen hos flertalet besvärliga medresenärer, föredömligt. Efter det var Paul & moi hela besättningens favoriter & när vi tillslut klev av planet i Toronto skedde det med glada ryggklappar & tack för att vi visat lite civilkurage. Mr Sur däremot hade nog allra helst sett att vi detonerat vid bagagebandet.

Sitter i soffan & skriver med en hand, Paul sover mot min andra så den är obrukbar för tillfället. Gasbolaget har stängt av värmen igen (tydligen så behövde gasen besiktigas före ett visst datum, vilket gjordes men papperarbetet kom in en dag försent - så då slår man naturligtvis av värmen utan att säga till). I nuläget behöver detta göras:

Tömma resväskorna från sommarens resor

Tvätta kläder

Packa väskorna igen,

inklusive en massa julklappar & småsköra saker

Duscha & tvätta håret

Går ganska dåligt att göra något av detta när det är apkallt i huset... Sedan har Paul varit uppe & jobbat hela natten så stackarn är som en disktrasa... Oh well, taxin kommer vid sju ikväll så innan dess bara måste allt lösa sig. Jag har tillförsikt. I värsta fall blir det att tvätta så fort vi kommer hem! :)

Paul har nu fått en tio-dagarskur med antibiotika utskriven. Hoppas, hoppas, att den ska bita snabbt så att han blir frisk igen. Stackarn har varit så uschlig hela förra veckan utan att klaga & nu har jag riktigt ont i magen för hur flygresan ska gå. Är så hemskt att flyga när man är förkyld & just nu har Paul någon helt mardrömsaktig bakterie i kroppen... Känns inte bra. Samtidigt, vad är jag för någon ubermänniska? Till & med doktorn som Paul gick till var förvånad över att inte jag också hostar blod & slem. But no, nada - är som vanligt. Trött förvisso, men det känns som om det är:

1) Karriärrelaterat

2) Kommer som ett brev på posten med December, FÖR ALLA

Anyway - håller i alla fall tummarna för att jag klarar mig ut ur detta & att Paul är funktionsduglig till på torsdag!

Ida tillverkar mjuk lingonpepparkaka. Tittar på skapelsen när den väl är ute ur ugnen & känner att skurna rutor faktiskt är grymt trist...

Tada! Nu ska de bara pudras med icing sugar & serveras med glass uppiffad med mandel & tranbär & så är kvällens efterrätt räddad!

Traditionsenligt blev det att vi åkte iväg till en liten tysk julgransodling, argumenterade i oändlighet om vilken gran som EGENTLIGEN var finast - bara för att tillslut alla samfällt hitta en gran som bara var vår. Det blev en liten Norwegian Spruce detta året. Känner mig lite kinkig för att det inte fanns ett svenskt alternativ. Men men, man kan inte få allt.

Precis som förra året var det min & Milans uppgift att bära granen till bilen. Väl inlastad & hemkörd firade vi vår fina gran men varm äppelcider & lite rom. Dessutom passade Paul & jag på att gömma lite julklappar runtom i Isobel & Milans hus - något måste de ju få öppna från oss den 25e!

Åh, jag vill att Paul ska vakna! Har drömt så mycket konstigheter hela natten att jag är säker på att jag måste ha varit aktiv. Det fungerar nämligen oftast så, ju mer knas jag drömmer desto större chans att jag pratar i sömnen eller knatar runt. Tydligen drömmer jag också rätt ofta att jag springer, då går benen på mig som på en liten hund... :)

Nu ska jag lista alla julklappar som jag köpt hitintills & sedan blir det att städa lite innan dess att vi drar iväg till Newmarket för att hugga en julgran till Pauls föräldrar. Verkar så smått bli en tradition för mig & hans familj - att vi skaffar gran i anknytning till Lucia!

Var på SWEA-möte igår - i den rika delen av stan. Hade ytterst tråkigt. En sån där förfinad form av uttråkning som man bara kan nå om man ägnar timmar åt att diiiiiskutera vilka välgörenhetsprojekt som förtjänar ens pengar. Anyway, eftersom jag inte är den enda som tycker att SWEA är rätt trist så har vi beslutat oss för att hitta på "NYA aktiviteter" för att locka tillbaka lite gamla medlemmar. Konceptet är enkelt, vi kommer på något nytt vi vill testa/något vi kan introducera för andra SWEOr & så provar vi på vad det nu vara månne, typ klättring eller ridning. Sitter alltså vi ett pampigt matbord & väntar på min tur att säga:

1) Vad jag vill prova på

2) Vad jag kan guida

Vid punkt nummer två tar den personen som gillar att röra om i grytan över, jag bara "Jaha & nu tänker ni säkert klättring men hade det inte varit roligare om vi provat på pole-dancing?!" Det blir knäpptyst. Sedan säger Ulla (vår ordförande) "Pole vad för något?". En av de andra tanterna hostar fram "Ja alltså det har jag sett på tv, det är vad hon Demi Moore gör i den där filmen..." Moi (glatt) "Ja man tjänar ju inte så mycket när man gör en PhD så det gäller ju att försöka hitta andra sätt att dryga ut kassan på!"

Min fantastiske lillebror har förgyllt morgonen från andra sidan atlanten. Först försåg han mig med detta klippet...

Sedan skickade han ett mail där han förkunnade sina julklappsönskemål:

"Till mig? Nä, en helt vanlig, skön, jul där vi inte delar ut klappar utan bara sitter, minns och pratar om Sovjet medans Karl-Bertil giver oss stämmning är vad jag vill ha."

Skrotkorn, jag saknar dig - du är unik! Jag är väl alltid lite politiskt inkorrekt (se nästa inlägg) men med dig så avancerar jag till en helt ny nivå. LÄNGTAR! :)

Somnade som vanligt i soffan igår (följetång, Paul får alltid väcka mig innan han går & lägger sig för att se till att jag kommer i säng) men till tonerna av julmusik. Sista klara minnet jag har är hur jag mumlar något om att det hade varit helt fantastiskt att vakna till julmusik istället för mobil-larmet.

7.15 imorse... Feliz Navidad drar igång på radion - tätt följd av Last Christmas I gave you my heart & underbara All I want for Christmas is yoooooou! Fina, fina, Paul hade kopplat in delar av vår samling av julsånger till alarmet på min radio - en funktion som jag aldrig använt hitintills men som är en favorit från & med denna morgonen.

Sedan blev det frukost med tända adventsljus & vintervit utsikt - första snön för året kom nämligen i natt! Barnslig lycka här i huset med andra ord... :)

Sushimåndag som vanligt igår, la vår standardbeställning men för första gången fick de den fel. So, istället för vår salmon dragon roll hade de gjort en tuna dragon roll. Vilket kanske inte låter som någon större miss men tuna dragon roll innehåller räkor vilket Paul skyr som pesten. Misstaget upptäcktes när vi packade upp maten hemma i köket...

"What IS that?!"

hör jag Paul säga med avsky. Skyndade över & kikade ned i plastasken. Där ligger vår felbeställning med räkstjärtar pekandes ut från båda ändar. Snabbt som ögat ryckte jag tag i dem, knölade i mig dem, svalde, & förkunnade "DECORATIONS, there´s no more left now - you know how expensive shrimps are!". Naturligtvis var det räkor i hela rullen men när Paul frågade om det inte såg ut som räkor kikade jag bara på det lite snabbt & förkunnade "White fish". Så han åt. Inte med entusiasm & övertygelse, men han åt. En liten seger är också en seger.

Då & då händer det saker i världen som jag bara måste följa på ett närmast slaviskt sätt. Sist det begav sig var det Knutby som stod på tapeten. Från det ögonblicket jag såg aftonbladets löp "Pastorhustru mördad" utanför Ica Fäladen var jag räddningslöst förlorad. Allt var tvunget att läsas, inte bara fakta utan varje liten analys av historien. Fanns det hela i skrift var jag tvungen att läsa & det höll i sig rätt länge - det fanns ju så mycket att nysta i. Alla krångliga släktband, döda föredetta fruar, otrohet, pistoler från undre världen, sms som lyckades trollas fram på nytt...

Sedan dess har det varit rätt stiltje. Jag har följt nyhetsflödet på ett normalt sätt. Tills Tiger Woods körde sin SUV in i det där trädet. Då började det hela igen. Gud, jag suger i mig varje artikel, rapporterar till Paul, kastar mig över datorn på morgonen för att se om det har trädit fram en ny älskarinna Jag vet att det är en personlig tragedi & att jag inte borde bidra till hetsen, men jag kan inte. Det är som en drog. VAD NYTT HAR HÄNT?! Det är som Days of Our Life men på riktigt...

Jag vet inte, säger det här något om en själv? När Knutby skedde var jag ihop med mitt ex Hans, nu är det underbare Paul... Är det avsaknaden av singeltokigheter som gör att jag blir så otroligt upphetsad av skandaler? Lite så att jag känner mig så välordnad att jag lite vampyraktigt måste suga i mig av andras drama? Hm... kanske bra då att jag har börjat fila på ett nytt upptåg för att få upp adrenalinet. :)

& så blev ju vårt pepparkakshus med tak också! Som vanligt var det jag som satte käppar i hjulet för vårt hus, men geniet Paul lyckades tillslut reparera de skador jag åsamkat... Nu ser det i alla fall ut på detta sättet:

Allt som kvarstår är alltså lite smådetaljer, non-stop & bomulls-snö. Vi funderar även lite smått på att försöka pillra in en candy cane som lyktstolpe. Får se hur långt orken sträcker sig...

Måndag morgon & jag känner det lite som semester... :) Har varit SÅ fullt upp hela helgen. Först ägnades hela fredagen åt att dekorera inför avdelningens julfest, servera alkohol, ha handledarmöte, vara allmänt trevlig värdinna, dricka (lite för mkt) öl, impulsåka iväg & köpa en ny bänk/ottoman till huset, spela biljard på ett helt fenomenalt uselt sätt & dimpa i säng kring 2 på natten.

Lördag - vakna halv nio, tillverka en sats granola, baka mjukpepparkaka, städa huset, väcka Paul för att skicka iväg honom för att handla mat medan jag tog itu med att tvätta sängkläderna. Sedan bar det iväg till jättestora outletvaruhuset Vaughan Mills med Ebba & Victoria där jag gick lös på julklappar (samt fem nya par Calvin Klein trosor till mig... men det var inte mitt fel - fem par, som ser ut som plockgodis, för $30 är för bra för att motstå). Sedan kom Paul & plockade upp oss & så körde vi hem till oss där Fredrik & Elsa samt Staffan & Alice (Victorias respektive Ebbas familjer) dök upp 20 min senare. Sedan var det full rulle... En åtta-veckors & en åtta-månaders bebis tar MYCKET plats. Svängde ihop cheddar & spenatfyllda kalkonbröst i saffranssås som jag serverade med ugnsrostade grönsaker & sallad - & sedan åt vi alla i 110 samtidigt som vi viftade med händerna i luften för att roa Alice.

Alice visade sig vara ENORMT lättroad så länge alla inte åt - inte fullt lika road när delar av uppmärksamheten delades med död kalkon.

Söndag - Leta mobiltelefon som tappades bort under fredagen (inget resultat än så länge), beauty club med Isolde & Karishma, hemlagad baileys, sedan tunnelbana upp till Finch (så långt upp norr som den går), plockas upp av Paul & så släktmiddag hemma hos Pauls familj. Söndagsstek, lönnsiraprostad sötpotatis & min favorit - brysselkål. Åt tills jag var rund som en boll - slockande totalt i bilen på vägen hem & fick i princip bäras in i huset. Okontaktbar fram till 7.30 den 7e december.

Paul & jag beslutade oss för att morgonpaketöppnartraditionen måste fortsätta. Så vi bestämde att jag ska gå upp & äta frukost i lugn & ro sedan rota fram dagens paket & knata upp till sängen med dem där vi öppnar dem klockan nio - alltså när Pauls dag startar. Fungerade super igår, mkt mysigt att kura ned sig under täcket igen & öppna paket. Imorse vaknade jag, ordnade frukost, åt frukost & hade precis börjat fundera på att plocka fram paketen när jag hör STEG på ovanvåningen. Rusade uppför trappen där jag fick syn på Paul som frös när han fick se mig...

BACK TO BED!

Skrek jag & sedan rusade vi åt var sitt håll. Paul, skamset, tillbaka till sängen för att låtsas sova, moi nedför trappen för att hämta paketen. Jag väljer att se på detta som ett litet snedsteg & hoppas på att ordningen är återställd till imorgon.