MsBree

Sedan sa tycker jag ju att det fungerar at andra hallet ocksa, Milan & Isobel ar helt fantastiskt underbara vidsynta personer som jag kanner mig sa priviligerad over att ha fatt lara kanna. De ar sa inspirerande att tala med, ar otroligt allmanbildade & visar sa mkt forstaelse for andra manniskor att jag ibland kanner mig lite skurkaktig - onskar att jag var lika flexibel som dem, lika kapabel att acceptera andra manniskor med alla deras brister. Hoppas att det kommer med aldern, for i nulaget far jag val lov att erkanna att jag inte fungerar pa det viset. Nope, blir latt lite hatsk pa ett inte alltfor konstruktivt satt i de fall da jag anser att andra manniskor beter sig hopplost enfaldigt & inskrankt. Kanske nagot jag ska fila pa som nyarslofte? Forsoka att inte lata personer vars perspektiv pa livet jag inte delar irritera mig... Fast med undantaget att jag har ratt att sucka tungt de ganger jag inte kan respektera sagda perspektiv pa grund av att det helt enkelt baseras pa en allfor medeltida varldsbild.

Speciellt i de fall da varldsbilden i fraga inte enbart ar uppbyggd kring konceptet 'jorden ar platt' utan aven att ens ego utgor den skinande solen, utan en endaste solflack, kring vilken universum cirkulerar...  

Fortfarande ute hos Paul's foraldrar, de ville att jag skulle stanna tills idag eftersom 'You're such a delightful person'... Pga att det var lite svart att motsta detta overtalnings approach aker jag alltsa inte hem foran senare idag. Har forsokt kompencera lite genom att hjalpa Isobel att ga igenom gamla fotokartonger infor deras maraton inscanningsprojekt som de ska borja med sa fort de kopt en ny scanner i mellandagsrean. Avundas dem inte, 40 ars fotografier nar Milan har jobbat som fotograf... major huvudvark.

Anyway, anledningen till rubriken, i natt var jag helt ensam i min sang - varken Troll eller Nitwit behagade halsa pa. De struntade i mig TOTALT! stallet har de studsat upp & ned pa Milan & Isobels sang, medan stackars Big Guy & Pounce har legat ute i vardagsrummet & tyckt synd om sig sjalva. Sma odagor ar vad de ar & totalt utan kansla for lojalitet! :)

Isobel blev helt fralst i dett lilla kittet med sockerskal & graddkanna som du kopte till mig. Hon forklarade att det var ett helt fantastiskt hantverk, att hon maste lokalisera vart i Mexico stallet som de blivit tilverkade ligger, samt att du har otroligt bra smak med tanke pa att du ar kille & 19. Eller som hon uttryckte det 'Han ar en helt remarkabel person din lillebror som ar sa otroligt mkt mer mangfacetterad an vad man hade kunnat forvanta sig fran en sa pass ung man'. Moi haller med & alskar mitt lilla sett intensivt. Puss kara lillebror!

Tack sa jattemkt alla for de fina presenterna! Fick sa mkt fantastiska saker att jag inte vet vart jag ska borja eller sluta. I vilket fall, kristallskalen som farmor skickade, & som ni - ma & Magnus - slapade over hela Atlanten, var helt fantastiskt fin. Blev runtskickad i vardagsrummet sa att alla skulle kunna kanna hur overkligt tung den var! Sedan blev min nya Michael Kors kappa en enorm succe, alla var helt ense om att den satt helt fantastiskt bra, samt att det verkligen ar den typen av plagg som jag kommer att kunna ha under resten av mitt liv. Agnade ocksa osocialt mkt tid at att lasa om Pediastrum i min nya Paleoecology bok - tack sa ofantligt mkt for den! Fick en laserpekare av Paul for min undervisning, sma antika silverbestick av Annabelle samt en bunt historiebocker om Canada fran Pauls foraldrar samt en massa annat fint. Oh, & tack for lovikavantarna - de traddes genast pa mitt redan tre lager tjocka vantpansar! Fick ocksa en flaska vin av Isolde som 'A little summary of our year together'.  What else, massa mer... men ar lite trott & absent minded sa jag aterkommer med nya tackmaraton nar jag vaknat till lite mer! :)

So, idag ar det boxing day har - vilket Nitwit har firat genom att studsa pa mitt huvud i goseattacker hela morgonen. Den katten ar ett litet unikum nar det kommer till gosande. Troll daremot har utceklat storhetsvansinne & bestamt sig for att ta over huset - Pounce, som var valdigt irriterad over deras narvaro igar, forfoljs nu av henne & har utvecklat en helt ny respekt for konceptet honkatt. Det hela ar valdigt roligt att se, Troll (som vager typ 2 kilo) vs. 'The German Tank' (pa dryga 15?). Troll vinner overlagset i nulaget... :)

Hur var julen da? Apmkt julmat, hysteriskt klappoppnande & valdigt mkt eggnog spetsat med rom + en liten tva-aring vid namn NIna som bestamde sig for att jag var hennes basta van. Saledes blev jag hela tiden 'hamtad' fran middagsbordet & fick sitta & spela ABC-trumma & titta pa katterna medan de andra pressade kalkon. Det blev med andra ord en lite latt upphackad middag for mig, slevade i mig en tugga eller tva varje gang vi tultade forbi, men mkt hjartevarmande. For varje gang jag reste mig upp efter Ninas lilla 'Ida, Ida! Look? Ida look?' spred sig ett solskensleende over hennes lilla ansikte. Fick tva pussar av henne nar de skulle aka & Hanka, hennes mamma, forklarade att Nina alldeles tydligt hittat en ny absolut basta van. :)

Sista gangen jag sag han som alltid far mig att le innan jag lamnade Toronto for att aka ut till Pauls foraldrar gav han mig en DVD med texten 'Julafton' pa. Igarkvall efter middagen fragade jag om det var oki om vi kunde ta en liten titt pa den for att se vad det var. Sagt & gjort, pa med TV:n & igang satte - Tomtens julverkstad... foljt av Kalle Ankas fotografiska expedition, Piff & Puff samt husvagnssemestern nar Langben kor... Satt som paralyserad & bara glodde. Sedan fylldes mina ogon med tarar & ett gigantiskt leende spred sig over mitt ansikte. Att nagon skulle ta sig tid & gora nagot sant for mig... Har nog sallan kant mig sa rord & overvaldigad som jag gjorde just precis da.  

Vaknade imorse av att Nitwit stod pa mitt brost & tittade pa mig med en enda brinnande onskan - att jag skulle vakna sa att vi skulle kunna gosa. Eftersom moi inte drattade i sang foran vid 3 efter mkt trevlig julfest var jag inte sa jattesugen, men det struntade hon helt i sa morgonen agnades at non-stop kel. Ringde hem en vanda i hopp om att fa hora lite Kalle i bakgrunden men var lite for sent ute. Maratonpanikpackade sedan en miljon pryttlar, jagade katter, stoppade in katter i buren, jagade katter efter att de pa nagot mirakuost satt lyckats rymma, plastrade om ett panikinducerat klosmarke & lyckades tillslut forpassa mig samt mitt entourage ut ur huset. Nu har jag precis druckit 4 koppar te samt atit tva rostade mackor med kanelhoning pa & kanner mig ratt nojd med livet. Fast saknar alla dar hemma det gor jag, for hur trevligt jag an har det har sa ar det ju inte jul har... det kanns inte jul, inte sa dar som det ska gora. Inget pirr, overatande, paketkaos & myspys med glogg. Vet att vi kommer att dricka eggnog ikvall & tanda brasan, sa det ser jag fram emot, men jul det ar det anda inte...

Puss alla dar hemma, saknar er just so you know!

Nu ska jag pulsa hem i snön, blir julfest hos Renee & Dave ikväll & mitt hår ser ut som katastrof. Efter det blir det bums i säng & sova fem kvart i timmen så att jag ser pigg & utvilad ut till imorgon & orkar tänka när jag packar ihop alla mina prylar för att transportera mig själv ut till Pauls föräldrar. Hepp Jepp, blir ju kul att frakta alla paket, mina personliga pryttlar samt Troll & Nitwit... Kollin, oh how I love kollin. Oh well, det som inte dödar det härdar! :) 

Hm, moi är ensam i huset... Isolde drog nämligen till Montreal imorse. Moi tänker vin, ABBA på högsta volym & keramikspolar i håret (för lockar som kommer att blåsa bort sekunden jag sätter en fot utanför dörren, men det är tanken som räknas)!

Ett annat litet märkligt sammanträffande - Lindsay and Kristna skall åka till Sverige i slutet av Juli för att åka tillbaka i början av Augusti. Deras plan är att åka till Stockholm för att sedan förflytta sig upp till Kiruna efter ett litet tag. Medan vår plan är att åka dit i slutet av Juli för att åka tillbaka i början av Augusti... Destination: Stockholm, Linköping, Lycksele, Älvsbyn. Efter att detta faktum uppenbarat sig blev vi alla lite tysta & kände in varandra lite. Slutsats: vi, & de, har nya bästa vänner. Kan således hända att Team Canada har ännu en medlem, vilket innebär att - Martin, du måste fixa en till Svensk klättrare! :) 

Lördagen ägnades simpelt nog åt att städa samt att dricka vin med Isolde & sedan drog jag med mig han som alltid får mig att le till Svenska kyrkan på söndagen för julkonsert. Mkt intressant upplevelse. Det första som hände när vi kom in var att någon hälsade på honom vid namn, i Svenska kyrkan, en yttepytteförsamling i en mkt stor stad... Visade sig vara en gammal skolkamrat till honom vid namn Kristna - vars mamma Solveig sjöng i kören tillsammans med hans flickvän Lindsey, som klättrar på TCA... Världen är väldigt liten. Anyway, konserten var gräslig & moi fick ett hysteriskt fnitteranfall vid ett tillfälle som fick tårar att rinna nedför mina kinder medan jag kämpade febrilt för att inte skratta högljut. Anledningen till detta, samt att konserten sög, var helt & hållet körledarens fel. Moi har dålig syn, med vad jag kunde se från typ den femte raden bakifrån lyckades ändå övertyga mig om att människan i fråga är vansinnig. Vilket jag fick bekräftat under glögg (!) & lussebullefikat av Lindsay som jag genast blev bästa vän med. Medan vi sitter där & pratar får jag plötsligt en polletattack - körledaren är helt enkelt samma monstrum som sjöng Svenska nationalsången under matchen i fredags! Samma person som jag förklarade vara 'En bedragare! HON ÄR INTE SVENSK!'... Fast enligt Lindsay så hade hennes framförande varit mkt uppskattat & 'fått svenskar att tacka henne med tårar i ögonen...'. Jo tjena.

Upplevelsen var så gräslig att jag fick kuta iväg under första pausen & bunkra upp mer öl för att komma över chocken. Hon sjöng så dåligt (uttal) att jag till & med tappade bort mig av pur förskräckelse!

Oki, nu har det varit dålig uppdatering de senaste dagarna - apdåligt väder i kombination med arbete hemma samt julklappsshopping skyller vi det på! So, kör ett litet uppdateringsmaraton helt enkelt! Fredagen ägnades mkt åt pepp inför Sverige-Canada matchen som han som alltid får mig att le & moi kämpade oss till trots rådande snöstorm. Till ingen jäkla nytta kan jag meddela, Sverige förlorade... Jäkla skit säger jag om det. Inte roligt när ens land inte vinner, speciellt inte när man befinner sig i en jättearena där 99.9% av alla andra själar är superglada... Anyway, gjorde det mesta utav det & hade rätt roligt i alla fall! :)

Full tokfokus på spelet, kramande människor som sitter bredvid en & vill ägna sig åt sådant som att trycka en kyss på ens kind viftas irriterat bort. När det är match så är det match, då tittar man! :)

I slutet stod det 4-1 till Canada, moi var mindre lycklig. Speciellt som en av de mindre begåvade svenskarna lyckades få sig själv utvisad när det var mindre än två minuter kvar av spelet. Ida deppade ihop lite & kunde sedan inte tro sina ögon när vi de facto lyckades göra mål när Canada hade power-play! Flög upp ur stolen, tjoade & tjimmade & skrek 'HEJA SVERIGE!'. Mitt i denna glädjeyra hör jag hur någon i raden bakom säger 'Come on, for her sake' & så ställer sig alla bakom mig upp & börjar klappa i händerna. Killarna runt omkring mig & framför mig vänder sig om & tittar på den bakersta raden & sedan ställer de sig upp de med & apploderar. Tillslut står min sektion upp & hejjar för Sverige, för Sverige & mig... för alla runt omkring mig tittar skrattandes & leendes på mig. Julstämning i luften, jag vet inte... mitt bästa idrottsminne so far blev det i alla fall! :) 

Idag känner jag mig inte på topp, jag saknar er. Önskar att mitt visum kommit tidigare så att jag kunnat komma hem över julen, men nu är det ju som det är. So, jag har skickat efter en liten present åt er som förhoppningsvis dyker upp medan bror fortfarande är kvar uppe i vildmarken. Ni kan tänka på det som en liten nyårspresent från mig, som väldigt gärna hade velat vara hemma tillsammans med er. Oh, & för att undvika total misstänksamhet & kronofogdepanikattacker - jag har betalt presenten med mitt visakort men amazon kommer att ha skrivit ut en summa på vad det kostat iaf, strunta i detta & titta längst ned på papperet - där kommer det att stå summa att debiteras 0 eller något liknande. Med andra ord, oroa er inte! Kram. 

Här i Canada gillar man att överdramatisera saker & ting, faktum är att jag tror att det kan vara en nationell sport. Gårdagens oväder var förvisso rätt imponerande, men inte riktigt i proportion med de dommedagsscenarion som kablades ut via radion. Anyway, valde att trycka hemma i värmen i vilket fall - vilket idag fick mig att inse att jag missade sista dagen för att återlämna de biblioteksböcker jag lånat. & det är därför jag aldrig lånar böcker om jag kan undvika det eftersom jag alltid missar att lämna tillbaka dem i tid. Det är som förgjort, spelar ingen roll att jag lägger ut dem väl synliga samt lämnar små noteringar över allt, jag misslyckas ändå alltid. Suck.

Dock, en underbar sak med att stanna hemma igår - mitt visum kom. Jag ringde han som alltid får mig att le & grät, jag ringde mamma & grät. En sån enorm lättnad vet jag inte om jag någonsin känt tidigare i hela mitt liv. Det kändes lite som om jag lättade lite från marken, blev lite längre, lite starkare. Jag är inte längre i Canada olagligt: jag kan bli sjuk & skadad & vara trygg i att jag kommer att få hjälp, jag kommer att få lön igen, jag kommer att få fortsätta forska vid UofT. Bättre julklapp hade jag inte kunnat få...

Oki, har precis tittat ut genom fönstret & konstaterat att det är dags att gå hem - himlen ser mkt mysko ut. Väderleksrapporten säger förvisso att kaos inte kommer att bryta ut innan klockan 6 på morgonen men jag har en gnagande känsla av att de kan ha fel. Eftersom vi kommer att drabbas av total missär inom kort vill jag helst se till att vara hemma innan det slår till. 1 meter snö har de förutspått... moi misstänker att Toronto kommer att vara en mkt ogynnsam stad imorgon - en stad som får en att stanna inne om man kan & googla resor till varmare breddgrader. So, nu blir det till att knata hem lite raskt & rota fram mina exkursionskängor - fancy stövlar kommer man inte långt med när det gäller snöstormar i denna staden. Tjing!

Världens fulaste bild på mig men (det snöade & tokblåste, jag var övertrött & jag skrattade så mkt att jag grät) här kommer iaf en bild på mitt lilla inköp på den julmarknad som vi var på när familjen var här. En hel bytta full med äpplen. För att ni ska förstå hur roligt det hela var så hör ju till saken att jag suttit & tittat på när alla andra pressat i sig typ ett tjog friterade äpplen & jag ledset förklarade att jag ville köpa på mig ett äpple innan vi skulle åka. So, medan resten av skocken travade till bilen lallade jag bort till ett äppelstånd för att köpa just det - 1 äpple. Sedan vet jag inte riktigt vad som slog slint i mitt huvud men detta var alltså vad jag impulsköpte. Ett litet träbadkar fyllt med gigantiska Jona Gold äpplen... Jag äter fortfarande mig ned mot botten & har kommit till slutsatsen att jag nog ska ligga lite lågt på Jona Gold fronten ett tag framöver. Faktum är att jag tror att apelsiner får bli min melodi så fort min lilla ark tömts på sitt innehåll.

Dagens födelsedags lunch intogs förövrigt på ett av mina favoritställen nere i Chinatown - The dumpling house! Kanske inte den mest fancy av restauranger att gå till, men jag älskar dumplings med en brinnande intensitet. Speciellt de vegetariska... mmm...dumplings! Hade superroligt med Laura som alltid & tjattrade på i 110 som vanligt. Gav henne Annabelles cd-skiva i födelsedagspresent & körde lite falsksång för sakens skull. Mkt har jag fått att vara tacksam för här i livet, men en vacker sångröst hör inte till dem... jag låter lite som Mozart i Lilla sjöjungfrun. Men Laura blev glad så det är huvudsaken! Lite får man uppoffra sig för sina vänner! :)

Ibörjan när Troll & Nitwit kom till huset var de rätt försiktiga & speciellt lilla Nitwit föredrog att ligga under soffan & trycka. Det har ändrats kapitalt. Imorse konstaterade Isolde att:

You two are adorable, but you are just EVERYWHERE!

& det är sant, på något sätt trotsar de fysiken & är överallt & ingenstans precis hela tiden. Utom då de vill gosa det vill säga, då koncentrerar de nämligen all sin kraft på just det. Imorse var Troll så kelig när jag åt frukost att jag knapp fick i mig min yoghurt, hon ville nämligen bara gnida sitt lilla huvud mot min kind & slicka mig på näsan hela tiden. Ah, är så härligt att ha katter i huset igen - för mig gör det verkligen hela skillnaden mellan ett random place & ett verkligt hem.  

Vissa mornar börjar bättre än andra, idag var just en sån dag. Nitwit var supergullig & alldeles lagom kelig (dvs inte 'aaaah jag dör om jag inte smälter ihop med dig & formar en liten kattformad cysta') & precis lagom till att hon studsat iväg på nya äventyr kom han som alltid får mig att le & hämtade upp mig för te. Väl på Starbucks hade de fria smakprover på Pepparmint mocka så vi tåtade i oss några sådanna medan vi väntade på våra Chai. Sedan körde vi bara runt & pratade på om allt & inget innan han släppte av mig vid institutionen. Nu har jag panikbytt Ross vatten & väntar på att Laura ska dyka upp för födelsedagslunch. Hon verkar vara lite sen vilket är bra, förhoppningsvis hinner det värsta grumliga i tanken lägga sig så att hon inte förstår att jag precis bytt vattnet. Det enda lilla gruset i det maskineri som utgör vår vänskap är nämligen att Ross överlever allt trots att jag missköter honom kapitalt medan hennes fiskar trillar av pinn på löpande band fastän hon LEVER för dem. Världen är orättvis...

Igårkväll när jag kom tillbaka efter en tur bort till Fiesta Farms för att bunkra upp mig på min favorityoghurt mötte Isolde mig i dörren med orden 'Look kitties, your number one favourite person is back!'. Tydligen hängde kattungarna med henne hela helgen bara för att förflytta sig till min dörr så fort jag var tillbaka. Eftersom det är Isoldes katter stänger jag nämligen dörren till mitt rum på nätterna så att de ska sova hos henne, men tydligen så leder detta bara till att de sitter & trycker utanför istället... Troll ger dock i regel upp efter ett litet tag medan Nitwit troget sitter & väntar tills dess att min överkonsumption av te ger sig tillkänna - då spurtar hon in i rummet & gömmer sig tills dess att jag vacklat tillbaka in igen. So, sedan jag kom hem i måndags har jag sovit med Nitwit draperat över mitt huvud. Mkt mysigt eftersom rummet är kallt! Fast lite småskackigt blir det allt med sömnen, Nitwit är nämligen väldigt kelig & så fort jag rör på mig det minsta börjar hon spinna & vill gosa. Känns det igen månne? :)

Whiii! Nu har jag bokat biljetter till Air Canada Center & Sweden v.s Canada på fredag. Blir första gången som han som alltid får mig att le ser en match så vi får väl hoppas på att Sverige vinner så att jag inte surar ihop totalt. Oh, ska bli så roligt! Hockey på TV, inte så kul, hockey på riktigt - so much fun! Nu måste jag planera outfits, går inte att gå dit utan att det är tydligt vart mitt hjärta ligger. Tänker blå tröja & gult hårband eftersom jag surt nog inte äger en landslagströja. Sedan blir det att köra på lockigt hår samt ubermkt mascara - målet är naturligtvis att bli uppkablad på storbildsskärmarna! :)

En sak som jag kommer att sakna i år är glögg. Moi är beroende av glögg under december månad & hade helst kopplat upp mig intravinöst till en bag in boxversion på hjul. Nu fungerar ju dock inte detta eftersom Canada inte sportar glögg, mkt dumt. So, i sann hurtig anda googlade jag recept & fick en smärre chock. Här har jag gått runt & trott att glögg är lite kryddor som värmts i vin - but no. Att tillverka glögg är en komplicerad vetenskaplig process som bland annat kräver att man tuttar på konjak i en gryta & håller ett litet galler med bitsockerbitar över elden så att sockret smälter ned... Eftersom Canada inte heller är bekant med konceptet bitsocker faller alltså mina glöggplaner även om jag uppbådat ork/mod att försöka mig på detta. So, det får bli eggnog & varm äppelcider med rom istället. Fast nästa år, då ska jag banne mig inte dricka något annat under hela julen!

Medan alla här stissar över juldagen ser jag ensam, men glatt, fram emot julafton. Tack & lov kommer jag dock inte att vara helt själv den dagen eftersom Isobel förklarat att jag MÅSTE komma dit. So, tills dess måste jag köpa på mig ett par sista julklappar, samt lida mig igenom paketinslagandet, plus försöka klura ut hur jag ska ta mig till St. Lawrence marknad så att jag kan kitta upp mig på ett par kilo lax samt julskinka. Har en vag känsla av att detta borde göras snarast eftersom lax inte gravar sig själv över en dag...   

Oh well, det löser sig nog! En skön sak med att inte åka hem till Sverige detta året är att min stressnivå är typ noll. Bara tanken på att hasta igenom Newark med två ton bagage får mig att mysa förnöjt över det faktum att jag inte behöver befatta mig med the US i år. Sweet. En annan trevlig sak - det kom över en decimeter snö i natt & det beräknas komma mer på fredag samt söndag, ie vit jul!

Shall I bring anything? Wine? Some fruit? A giraffe? (I don't have a giraffe, but I could make one out of paper mâché...)
Love you. :)

So, när han dör upp ca 2 timmar senare fick jag denna...

Skrattade så att jag grät. Har döpt den till Homer & har väl tvingats inse att jag aldrig kommer att kunna göra mig av med den... För den som vill tillverka en egen så hälsar konstnären att kroppen består av en bunt tidningspapper ihophållen av gummisnoddar samt att huvud & ben har tillverkats av sugrör.

Gårdagen ägnades åt en av mina favoritsysselsättningar - baka! Var enormt huslig & kokade risgrynsgröt till lunch åt Milan & Isobel samt bakade vörtbröd & en dryg halvmiljon pepparkakor. Vörtbrödet blev gott men lite eget, bland annat så använde vi molasse istället för mörk brödsirap samt torkade tranbär eftersom det var slut på russin... :) Anyway, svältfödd som man är på allt som är svenskt så gick det ned iaf!

Isobel förklarade för övrigt att jag är en av de mer juliga personer hon någonsin träffat - enligt henne behöver jag bara dyka upp på ett kort tillsammans med lite ljus & gröna kvistar för att omedelbart förmedla jul feeling. Mkt trevlig komplimang för en som älskar julen så som jag! :)

Förevigade förövrigt denna bilden precis utanför julgransfarmen - Canadensiska familjefäder i full fart med att släpa hem lite jul till sina kära! Fast en liten sak kan jag inte låta bli att undra över, tall? Vad i helsike?! Man har väl ändå inte tallar till jul! Tallar har man aldrig över huvud taget - det är ett av de där träden som endast & enbart lämpar sig för att tillverka pappersmassa samt brasved - punkt.

Tillbaka i Toronto efter en mkt trevlig helg tillsammans med Milan & Isobel, ie Pauls föräldrar. Riktigt idyllisk liten helg har vi haft: tindrande snö, julsånger framförda av en lite smååldrad kyrkokör samt si så där 5 liter varm äppelcider med kryddrom. Moi har späckat till mig rejält & börjar frukta för julen. Måste hänga lite på AC de närmaste dagarna nu. Lite rörde jag iaf på fläsket - syftet med besöket var ju framför allt att införskaffa en julgran...

So, jag sågade av en liten del av stammen & sedan kånkade Milan & moi den till bilen. Jepp, så ansträngande var denna helgen! :) Oh, & om någon undrar - nej jag sportar inte julgransglitter till vardags, det var lucia. Roligast var när jag åkte tunnelbana med det kring huvudet på morgonen & fick ha allmän undervisning om svenska traditioner lite titt som tätt! :) 

Han som alltid får mig att le gav mig för övrigt en transformator igår. Detta kan tyckas vara en enormt underlig samt fruktansvärt oromantiskt & bottenlöst tråkig present, lite som om jag fått en slaskskrapa till sinken eller byxgaljar, but... nu fanns det ju en specifik anledning till gåvan! Tack vare min nya lilla pryttel fungerar nämligen min adventsljusstake som den ska! Inga flämtande 110 V flimmer utan riktigt äkta 240 V ljus! Dessutom så gav hans demonstration av hur transformatorn fungerar en lite småsmärtsam insikt. Anledningen till att min $80 locktång tokdog, under dramatiska former, förra julen var helt enkelt att den inte var helt kompatibel mot det svenska spänningsnätet. Här hade jag ju kunnat känna mig oerhört dum, men jag väljer att se på denna lilla incident som en, något dyrköpt, viktigt erfarenhet. Man lär så länge man lever!

Igår vinkade jag av mamma & Bror på Pearson & ägnade sedan återstoden av dagen att tycka monumentalt synd om mig själv. Tacksamt nog somnade/kollapsade jag vid halvtiosnåret, mkt välkommet. Idag känns det väl lite bättre, typ... Har nog inte haft så mkt hemlängtan någon gång tidigare under all den tid som jag bott här i Toronto - snacka om att känna sig liten. Värst, eller ett av de värre onda, är att jag inte ens kan göra något åt det. Med min pågående visa-situation spelar det ingen roll hur sugen jag blir på polarkaka med bregott & falukorv, jag stannar där jag är iaf. Inga spontana hemöverjulentillvitkläddalandskap här inte. Som tur är finns det dock underbara männsikor där ute som erbjuder räddning - fick precis ett mail som frågade om jag ville följa med ut på en äkta kanadensisk julgransodling imorgon. Tacka katten för det!

1) Allt med jul gör mig glad
2) Förhoppningsvis får jag hamra ned trädet på egen hand & på så sätt avarbeta mig lite
3) Jag hoppas & tror på att upplevelsen kommer att involvera vin alt. varm äppelcider

av besöket på ROM i fredags, ma & Magnus hittade en gammal professor som de blev allra bästa vänner så vi hängde kvar ända tills halv tio-snåret innan han som alltid får mig att le plockade upp oss för sen middag. Mkt, mkt, trevlig sådan - men alldeles för sent blev det. Damp i säng vid 2 (?) & tvingade sedan upp mig vid 7 för julmarknad. Var i princip okontaktbar i bilen ända fram tills det att vi stoppat på Second Cup för en sockerspäckad Chai Latte (de går att göra sötare med extra vaniljsocker). Efter det var jag dock lika speedad som en femåring som fått en fribiljett till Willy Wonkas fabrik. Vilket resulterade i lite småunderliga inköp. Bild på det kommer senare...

Anyway, nu är det julfest & jag har bara smitit hit en liten vända eftersom jag väntar ett telefonsamtal från han som alltid får mig att le. Only problem, mor & M beräknas dyka upp om lite knappt 2 timmar för en guidad rundtur på The ROM and moi är tiiiipsy tipsy. Gratis vin & allt det där... Hm, well - jag är ju rätt mkt bättre än vad de är på engelska så min strategi får helt enkelt bli att ta hela rundturen på engelska (det är ju faktiskt bara så jag kan den) & sedan skylla alla eventuella brister på att de helt enkelt inte är helt hundra på den terminologi som vi använder... Jepp, det blir bra, det kör vi på! Ska försöka återkomma om en liten stund med min lite småjuliga outfit - rött är by faaaar en av mina favoritfärger! :) 

Imorse klev jag upp vid sjusnåret, sedan hastade jag ut i kylan & handlade, spurtade tillbaka & bakade två satser lingonmuffins till avdelningens julfest. Eftersom vår ugn är helvetisk kunde jag inte lämna huset förän typ två minuter i tio, vilket innebar att jag kutade som ett annat jehu till institutionen med en kasse full med varma muffins, en kasse full med saker som jag var tvungen att bära in samt min övertunga Banana Republic väska. Anledningen till panikspringet var att vi hade ett seminarium för lärarassistenter inplanerat till tio över tio... Kvart över flängde jag paniskt in på instutionen bara för att bli informerad om att allt var inställt 'hade jag inte fått ett mail om det?'. Skickade iväg ett lite småmuntert mail till personen som var ansvarig (den gnälligaste 'man' jag någonsin stött på i hela mitt liv & tillika den doktorand som jag dessvärre måste arbeta ihop med de närmaste 3 åren), & helt på riktigt så var det just det - en liten indikation på att jag var irriterad men samtidigt muntert & skämtsamt skrivet. & så fick jag tillbaka en hel skopa av bara galla. Galla som inte ens hade med saken att göra. För hur, i helvete, man kan få ihop uteblivna mail om inställda utbildningsseminarier för lärare med närvaro på de frivilliga fredagsföreläsningarna här på institutionen kan jag inte begripa. Vilket jag påpekade rätt skarpt i mitt svar. Vidare var hela hans svarsmail skrivet i en anda av 'oj jag råkar bara nämna detta men var god ta åt dig' vilket jag besvarade med att skriva ut problemet samt förklara att det var bättre att adressera problemet direkt än att ägna sig åt dåligt formulerade omskrivningar... Jehup, de närmsta 3 åren lär ju bli intressanta. 

Idag fick jag förövrigt en present från han som alltid får mig att le (eller två, hörlurarna i bakgrunden också men de är inte lika roliga)! En fjärrkontrol till min Mac! Alltså, en del av mig blev helt barnsligt glad, en annan del kan inte begripa vad jag ska göra med den. Jag menar, datorn är ju typ 15 cm från min hand... Har iaf undervisats i vad den kan åstakomma & det ser väldigt flashigt ut alltihopa. Har kikat på trailern till Australia med hjälp av den så lite nytta har den fått göra.

Igår var jag på en av de bästa konserter jag någonsin lyssnat på - Gustav Holst 'The Planets'. SÅ vackert, bara rös mig igenom hela alltet. Ma satt & diggade med till trummorna & stackars småkrassliga bror nickade till under Jupiter. Anyway, vi var alla rörande överens om att det var helt underbart vackert. GH är helt klart en av våra absoluta favoriter efter detta! Så pass att både Korn & moi knatade ned till RTH's lilla shop & kittade upp oss på var sin cd-skiva efteråt. Nu har ju Julia lagt rabarber på cd-spelaren i huset så jag tvingades lyssna på min dator (för sent för att ställa till en scen) men inte ens det förstörde detta mästerverk. Fast grät det gjorde jag inte, det gör jag bara när jag lyssnar på duetten i Pärlfiskarna - å andra sidan förvandlas jag till en liten våt fläck då. :) 

Oki, ma & bror släpade med sig min lilla söta handmålade adventsljusstake hit till Toronto för att jag skulle kunna få lite julstämning på kontoret. But, nu har jag pluggat in den & mer flämtande ljus har jag nog aldrig tidigare sett. Alla ljusen fungerar, det är inte det, men istället för att lysa klart kommer bara lite ledset orange ljus ut ur min ljusstake. Bror lyste mer som två-åring då han råkade köra ned lillfingret i en lampsockel. Är med andra ord lite lätt besviken, fast framför allt frustrerad. Vad beror det hela på? Det kanadensiska spänningsnätet eller ett minne av klarare ljus färgat av min hemlängtan? I don't know - allt jag vet är att med min tekniska kapacitet så är det inte så där jättetroligt att jag lyckas klura ut orsaken... :)

Precis tillbaka efter att ha suttit igenom två presentationsomgångar & min grupp överraskade mig rejält - de var mkt duktigare än vad jag hade trott & de hade verkligen tagit till sig det jag sagt till dem under kursens gång. Kände mig lite så där småstolt! Sedan var de söta & tackade mig jättemkt på slutet & sa att min hjälp & mitt tålamod varit helt ovärderligt. Kan man tänka sig, tålamod... det som jag tycker att jag är så dålig på! :)

Visade sig att mamma var grymt bra på att klättra, så bra att instruktören kom fram till mig & frågade om hon var min mamma. :) Magnus hade dock lite mer problem, höjdrädsla är inte roligt att tampas med. Däremot var han förvånansvärt bra på att klättra i grottan, när inte höjden var där så visade han sig vara riktigt bra. Nu vill de tillbaka - ma för att prova på högre väggar & bror för att försöka klara grottan. Moi är naturligtvis mkt glad, hade varit jobbigt att hålla mig borta från TCA ända tills den 11 December...

Sedan är ju ma & Magnus här, mkt trevligt! Igår tillbringade vi dagen på Banana Republic: först för kvinnor, sedan för män. Slutsatsen är att vi är en Banana Republic familj - fyra fullpackade vita kassar kånkade vi hem. Magnus lyckades bäst, & moi fick totalt sett ihop 8 systerpoäng eftersom jag hittade så många bra saker till honom! Sister points are nice, när jag kommer upp till 300 får jag något fint! :)

På tal om fint, eller åtminstonde charmigt - vi har två kattungar i huset! Troll & en liten grå som inte gett sig själv ett namn än. So, det var vad mamma & Magnus fick ägna sin första dag här åt - följa med mig & Isolde till Human Society för kattadoption. Inte kanske den vanligaste aktiviteten ens första dag i Toronto men de verkade rätt nöjda i alla fall. Sedan dess har vi mest legat på golvet hela bunten & gosat, totala suckers för katter eller vad... :)

Nu blir det Chinatown & dumplings, fast det sistnämnda vet de inte om! 

Argh! Vet ni hur nära jag var att vinna hela pokerturneringen & mer än $100?! Men nä, Murphy slog till & gjorde så att jag förlorade på kort som jag inte skulle ha förlorat på, jävla 3:e plats igen! Yl! Å andra sidan, alla andra betalade till åtmistonde en gång till på potten medan moi bara förlorade mina utgångs $10. Dessutom tokspöade jag Ali, $30 förlorade han på mig. Hehehe. Fyra på morgonen landade jag i sängen smålullig på plommonbrännvin & fast besluten att vinna nästa gång jag spelar!