Hindersprövningen...
Jo, hindersprövningen - herregud vilken historia! Det började med att det kontor i Luleå som vi skulle till var stängt, sen i februari... Så där stod vi & bara "Jaha & vart ska vi nu då?". Som tur var kom en liten tant förbi, tog oss i handen & lotsade oss hela vägen till den nya lokalen - TACK för den du okända lilla tant med knallrött hår. Väl på Skatteverket insåg vi att denna myndighet slagits ihop med Arbetsförmedlingen OCH Försäkringskassan. Men ni kan ju gissa hur mycket folk som var där.
Någon timme senare plingade i alla fall vårt könummer upp & vi kunde knata bort till Kerstin, en väldigt snäll Skatteverket tant men utan vidare koll. Hela tiden var hon tvungen att be sin kollega om hjälp & efter många pekpinnar fick hon fram att vår ansökan inte var godkänd. Här höll jag på att få en blodpropp. Kerstin blev uppmanad att ringa vår kontaktperson i Stockholm som förklarade att ansökan inte kunde godkännas om inte Kerstin var beredd att verifiera att alla ansökningspapper var äkta. Att hitta "Original dokument" stämpeln tog sin lilla tid, ytterligare tid gick åt att förklara att Ontario har större befolkning än Sverige så att "nej, det gick inte att få äktenskapsregistret personligt undertecknat av ansvarig person" & mest tid tog det att faxa alla dokumenten till Stockholm eftersom Kerstin inte var så haj på faxmaskinen. Efter ytterligare en massa väntande var så äntligen papperen klara & Kerstin vinkade glatt hejdå. Tack & lov kollade jag igenom papperen innan jag gav upp min stol - det saknades både stämpel & underteckning. Det är här det blir riktigt underligt, för ingen av personalen visste om det faktiskt behövdes en verifikation från deras sida... Tydligen var vi de enda par de någonsin skrivit ut en hindersprövning för (?!)... Så de fick ringa till Berit på kontoret i Kiruna & fråga henne (så mycket folk som gifter sig på ishotellet så att Skatteverket har ett specialdeal med hotellet). Berit förklarade att det behövdes en rund stämpel (5 minuters letande till) samt en underskrift. Vi skiljdes från Kerstin med följande glada utrop från henne "Oj så roligt det här var, jag lärde mig något nytt idag!".
Um... himla kul, tog oss ju bara 2.5 timme att komma till det stadiet... MEN, vi har pappret & jag kan andas ut!
Liten återblick i familjehistorien...
Idag bar det av till Piteå - systembolaget i Älvsbyn är nämligen så yttepyttelitet att vi var tvungna att åka in till storstan för att ha lite mer att välja på. Sen hälsade vi även på min gammelmoster på hemmet, jag ville dit redan i julas men då var jag ju så sjuk att det inte gick - hade varit SÅ hemskt om jag åkt dit & smittat henne så att hon blivit ännu sämre. Idag blev det i alla fall av & även om det inte var så roligt, eftersom hon inte var särskilt pigg, så kändes det ändå skönt att få se henne. Efter att vi vinkat hejdå åkte vi förbi & visade Paul var farmors två bortgångna systrar bott samt det hus där farmor växte upp.
Farmor & hennes fem systrar bodde alltså i det här stora huset större delen av året, fast på sommaren flyttade de ut till den här lilla söta stugan.
Nu för tiden är det ju bara åker kring huset, men när farmor var liten så fanns det både kor & hästar här.
Idag bor roligt nog min pappas kusin på gården, så huset finns fortfarande kvar i familjen!
Heldagsutflykt...
Vi började dagen med att skjutsa farmor till ICA för inköp av nog mat för en mindre arme & sen bar det av till Luleå för att besöka skatteverket. Eftersom det är sommartider är det stängt mellan 12-13.00 & vi hittade naturligtvis inte kontoret förrän klockan var fem över... så vi tog en liten sushiväntpaus.
Men det var helt ok med mig, har ju inte ätit sushi på ett par veckor - så det här var ett kärt återseende! Nom nom nom... fast inte så mycket nom på ägg-sushin, så himla poänglöst. Vid bordet bredvid satt en gravid kvinna med hela fatet fullt av omelettris... som om det inte är nog med att alkohol är förbjudet...
Anyway, efter att jag njutit av varje sushibit utom just äggversionen då så var det dags för resans huvudmål. Bara det att skattekontoret i Luleå stängt ner den filialen, så vi hade återigen ingen aning om vart vi skulle ta vägen. Tack & lov kom en liten tant förbi & förbarmade sig över oss & guidade oss hela vägen till kontoret. Jäklar vad jag gillar när folk är så hjälpsamma & tar sig tid! Hur det gick när vi väl kom dit kan vi ta imorgon, de är för sent att berätta den sagan nu... Hängde där ända till klockan tre innan vi slutligen kom iväg & kunde köra upp till Haparanda (& IKEA) - som faktiskt är värt ett besök om ni någon gång råkar vara i krokarna. Tre huvudanledningar att åka dit (med lite inkastat bonusfakta):
1) Det är jättenära till Tornio, alltså vi snackar stenkast här. Så på två rondeller så är du i Finland & kan gå på Alko & köpa jättemycket roligare cider än vad du kan köpa i Sverige & så kan du köpa världens godaste hjortronglass. Den heter något i stil med jouhlatutti & när jag var liten så stressade pappa över just jouhlatutti hela vägen från Vilhelmina till Muhos (+650 km, mormor & morfars hemby) - alltså, VÄRLDENS godaste glass.
2) Iittala har en jättestor outlet där (Haparanda är värsta outletstaden, Fjällräven har en jättebra outlet bland annat). Mecka för alla som älskar finskt & svenskt porslin, de sitter nämligen på en massa svenska klassiker (Mon Amie & Ostindiska som exempel) också. Dog typ över alla fina Muminkoppar de hade. Kunde inte låta bli att gå ut med en ganska stor kasse, det är ju bara så himla billigt. Underbara Kastehelmi ljuslyktor för 79:-, check!
3) & är ni i Haparanda så måste man besöka Candy World. VÄLDIGT stor godisaffär. Här är jag med liten kundkorg, de flesta andra väljer kundvagn för sitt godis... det finns med andra ord sjuka mängder att frossa loss i. Vi bunkrade upp på mer Marabou, så Paul var i sjunde himlen hela vägen hem till Älvsbyn.
I fall att ni undrar över solglasögonen INNE i affären, nej jag är inte too cool for school - råkade bara glömma mina vanliga hemma & gillar inte att kisa på långt håll, så då fick solisarna vara på hela tiden istället (de har riktigt glas).
Skillnad...
Utan att gå in så där jättemycket på detaljer så har det här med att hitta en festlokal för bröllopet varit ett litet äventyr i sig... Någon gång i våras bytte vi tex från lokal A till lokal B. Lokal B råkar vara en byagård som ligger en lite dryg mil från vår sommarstuga, så det har hela tiden känts som om jag haft en anknytning till stället fastän jag aldrig varit inne i huset. Tills igår då, då vi åkte dit hela bunten för liten rundvandring. Huset är jättestort, med två lägenheter + ett övernattningsrum på övervåningen & bagarstuga i källaren. Själva festen kommer dock att äga rum på markplan, med fokus på dessa två rum:
Stora salen
& lilla salen
Det finns lite fix att göra för att få det mer som jag vill, typ rulla undan mattorna & flytta bort lite krukväxter & så - men på det stora hela kände jag mig väldigt nöjd när jag stod där ute i går morse (sen om man hade fått önska önska runt i ring så hade ju andra stolar varit toppen, men det kan jag leva med). Det kändes liksom "Paul & jag", inte så jättestort & flådigt utan mer naturnära & mysigt.
Sen åkte vi ut till lokal A för att diskutera lite matfrågor (de ansvarar forfarande för catering) & efter det kändes byagården närmast som ett slott. Är så själaglad för att vi bytte lokal. Det räckte liksom med att det första jag såg när vi kom till lokal A var en man med ett jättestort spindelnät tatuerat över sitt ena mansbröst... Nu hade vi ju förvisso haft hela den lokalen för oss själva om vi varit där, men det kändes som om tatuerade manstuttar inte var gick alldeles stick i stäv med det stället... även om de nu hade väldigt naturnära inslag där med, så som en galande tupp under verandan. Så himla skön känsla av att vi valde rätt, för jäklar vad jag har velat fram & tillbaka & bara känt det som om jag var jobbig när jag ville byta!
Middagsgäst!
Mitt under gårdagens middag ute i trädgården (omgiven av en himla massa bröllopsdukar på tork) tjoade jag helt plötsligt till. Den här lilla filuren travade nämligen i princip in på farmors veranda! Så himla sniffig & söt!
Första levande igelkotten Paul någonsin sett, annars har det bara varit road kill - hurv... Middagen kom av sig rätt rejält där ett tag, mamma & jag var liksom bara tvugna att skutta upp från stolarna - jag för att hämta kameran, hon för att hämta lite kattmat så att herr igelkott också skulle få sig lite middag.
Stugfynd!
Det är så bra med en sommarstuga där folk hängt i generationer (men ändå inte använt stugan som slutstation för ALLT skit man kan tänkas vilja bli av med), det finns liksom prylar att påta fram vid behov! Som nu, vi behövde en låda av något slag till bröllopet - möjligtvis en balja. Eftersom den enda balja som var stor nog var fiskebaljan så skrotade vi den idéen, men en låda lyckades vi rota fram. En låda som en gång i tiden innehöll ett helt kilo nitroglycerin! Mamma satte genast igång med att skrubba upp den.
Min farfar var nämligen ansvarig för att köpa ut nitroglycerin som behövdes för att spränga vägar här uppe i norrland & lådorna som blev över, ja de använde farfar till att bygga hyllor i förrådet & lagra pryttlar i stugan.
Kändes som den perfekta lådan för det ändamål vi tänkt oss, måste bara komma på något att ha i botten på så att den inte blir så djup. Kanske skumgummi med någon form av grönt ovanpå, typ mossa kanske?
Torsten, fartmätaren!
Mamma & jag körde upp med alla katter till Älsvbyn igår. Wilma & Silly kurade småbuttert i baksätet medan Totte satt på hatthyllan & höll uppsikt över vägen & alla renar (fast vi såg bara två).
Det som är så roligt med att åka bil med Torsten är att så fort man kommer upp i 90km/h då säger han till. Det misslyckas aldrig, ligg på 85 kilometer & katten är helt lugn - upp till 90 & du får ett litet gutturalt mjau från baksätet följt av flämt om han verkligen lägger manken till. Ingen chans att man av misstag trampar gasen i botten med Totte i bilen!
Sommarvirkskola!
Jag släpade med mig rätt mycket virkprylar redan på planet över hit, men jag hade inget roligt mönster att ta mig an så det bidde inget då. Häromdagen hittade jag dock en jättesöt variant av mormorsrutan, så då satte jag genast igång ett nytt projekt. Jag tycker att det är rätt lätt att göra dessa rutor, så är man nyfiken på att lära sig virka så är detta något man kanske kan ge sig på!
Steg 1) Tillverka en liten cirkel - mycket enkelt. Allt du gör är att virka fem luftmaskor (Lm) & så gör du en smygmaska genom den första kedjan så att du får en liten cirkel. Virka sedan 3 Lm som första stolpe & fyll på med 15 riktiga stolpar (St - garn över nålen, för kroken genom hålet i mitten av cirkeln, garn över nålen & drag igenom cirkeln, du har nu 3 maskor på nålen - garn över, dra igenom 2 maskor, garn över & dra igenom de två kvarvarande maskorna). Använd en smygmaska genom översta maskan på den första Lm-stolpen för att få en komplett cirkel. Nu har du en sån här liten rundel!
Steg 2) Det här gör man ju inte så mycket med, så vi virkar vidare! Den här gången byter vi till "Puffmaskor". Byt till en ny färg & dra en ögla genom vilken kedja som helst på den cirkel du har (kolla på ringen ovanifrån, varje kedja ser ut som en liten del av en fläta, du ska dra tråden genom båda dessa flätbitar) & gör en luftmaska. Virka sedan den första puffen i samma kedja. Puffarna gör du så här: garn över nål, tryck nålen genom kedjan & dra igenom garnet, upprepa tre gånger så att du till slut har 7 öglor på nålen - garn över & dra igenom alla 7 öglor. Virka inte för hårt för då är det svårt att dra igenom allt garn! 1 Lm låser puffen (du kan hoppa över detta också, det gjorde jag, men då blir resultatet inte lika rakt). Virka en puff i varje maska så att du totalt får 16 puffar hela vägen runt cirkeln. Återigen, Lm för att låsa cirkeln.
Steg 3) Nytt garn igen, den här gången drar du det genom ett av hålen som uppstår mellan puffstygnen, 2 Lm. Gör sedan ett klusterstygn i samma hål (garn över, tryck igenom nålen & drag upp en ögla, garn över & dra igenom två maskor - upprepa 4 gånger tills du har 5 maskor på nålen - garn över & dra igenom alla fem maskor) samt 2 Lm. I varje hål efter det första hålet upprepar du samma kombination - 2 Lm, 1 kluster, 2 Lm. Fäst med en smygmaska för att sluta cirkeln.
Steg 4) Välj en fjärde färg för kanten - nu måste du göra en fyrkant av det hela. Det innebär att du måste lägga till mer på hörnen än vad du gör på sidorna. Du kan börja var som helst i något av de hål som uppstått efter de 2 Lm stygnen, drag igenom garnet & virka 4 Lm. Detta räknas som din första dubbelstolpe (Dst - garn över nålen två gånger, tryck nålen genom samma hål, garn över hålen & dra igenom, du har nu 4 maskor på nålen. Dra garnet genom 2 maskor, garn över & dra igenom 2 maskor, garn över & dra igenom de sista 2 maskorna) & är början på ditt första hörn. I samma hål virkar du sedan 2 Dst till.
Om ni tittar på rutan nedan så är det här vänstra delen av ett av hörnen - ni kan se att Dst stygnen är långa & fyller ut hörnet, de efterföljande stygnen blir kortare.
Nästa steg är att flytta vidare till nästa 2Lm hål - där virkar du 3 St. I nästa hål virkar du 3 halvstolpar (Hst - garn över, kör igenom nålen, garn över, dra igenom en ögla - 3 maskor på nålen - garn över & dra igenom alla 3 öglor). Hålet efter det - 3 St, sedan kommer du till ett nytt hörn. I detta femte hål från start virkar du 3 Dst, 3 Lm, 3 Dst - luftmaskorna gör så att du får till hörneffekten! Upprepa sedan samma mönster runt om hela rutan. För att få klart sista hörnet så virkar du 3 Dst & 3 Lm & knyter ihop det hela genom att göra en smygmaska genom den sista länken på den inledande 4Lm kedjan.
Att sen sy & virka ihop dem... Ja där improviserar jag alltid lite hejvilt, så i fall att någon vill veta hur man gör det så kan ni ju hojta till & så kan jag skriva ihop något kring det. I vilket fall... den här typen av rutor blir rätt kompakta, så de känns som väldigt bra rutor om man faktiskt vill ha en filt som värmer. Många mormorsrutefiltar är ju annars så luftiga att de väl bara fungerar som lantliga dekorationsobjekt. Nu kommer i för sig dessa rutor inte att bli en filt utan en liten väska, men de fungerar rätt bra för det ändamålet också eftersom jag inte vill att alltför mycket av det bakomliggande tyget skall synas.
Litet mellanprojekt...
Jag är för stunden färdigt med servettproduktionen, har fixat alla servetter jag hade med mig - så nu blir det till att sitta & vänta fram till på fredag då Paul kommer med de kvarvarande 20... Tills dess måste jag hitta på något annat, tänker att jag ska påta ihop något liknande det lilla pennskrin jag gav till mamma när jag kom hit. Mamma har ju nämligen blivit antagen till ett universitetsprogram som gör att hon blir typ "underläkare" & då är det ju klart att man måste ha någon tjusigt att förvara alla välvässade pennor i! Så jag virkade ihop det här lilla karamellfodralet åt henne:
Gör jag något liknande måste jag bara hitta ett bra fodertyg - hoppas att jag ska kunna hitta något på tygaffären i Älvsbyn. Sist jag var där hade de hur mycket vackra stuvar som helst, varav det här tyget var ett av dem. Blir alldeles glad av att se det, det var därför jag valde det till mammas lilla pennskrin!
Fast gör jag om det hela ska jag försöka att virka ihop alla rutor "on the go" - tycker att det lätt blir lite trist bubbligt när man gör färdigt alla rutor först & sen syr ihop dem.
Bästa sommarkvällen!
Så fin dag här i Lycksele, inte ens jag har frusit & på torget har det varit fullt pådrag. Vi "firar" nämligen motorveckan här i Lycksele så idag var det epatraktor uppvisning på torget... jaja. Vi här hemma tog inte del av allt motorbrummande utan fjuttade istället igång grillen & slängde på lite älgkalv.
Så sjukt gott! Har inte ätit älg sedan i julas, så det här var lite högtidsstund för mig. Pappa smygkorkade dessutom upp lite bröllopsvin, så det blev extra festligt!
Syfabrik....
Mamma gav godkänt på alla bröllopsprylar jag kom dragande med utom en - SERVETTERNA. Hon dog när hon såg dem, de dög INTE. Jag försökte förklara att jag inte kunde bry mig mindre så länge de inte var tillverkade av papper, det här med att de var rektanglar rörde mig inte i ryggen. Mamma bara snörpte på munnen & skakade bestämt på huvudet.
"Iiida, servetter ska va fyyyyrkantigaa, int någon rektangel. He är ju jätti konstigt."
Sen demonstrerade hon hur gästerna skulle bli förvirrade av mina rektangulära servetter & tro att de var hårhucklen istället. Efter en dags mobbing kastade jag in servetten & argtravade ner till Åhlens & köpte "hemming webb", en typ av band som man använder för att fålla tyg & sen har jag varit fjättrad vid strykbrädan. Så här går det till:
1) Stryk en rak kant (eller så rakt du kan, jag körde på 2cm marginal). Klipp bort lika mycket som marginalen på varje sida
2) Knöla in tejpen (som jag delade på hälften), vik tillbaka tyget & kör strykjärnet med massa ånga över fållen
3) Upprepa på motsatta sidan, kör sedan korsidorna, här får man vika in hörnen som en trekant innan man stryker det hela rakt
4) Nästan klart!
5) Kör bara runt hela servetten med symaskinen så att den förhoppningsvis håller en tvätt eller två
6) Visa upp för mamma & få godkänt på de framvaskade syslöjdsminnerna.
Men lilla Totte!
Ja, eller liten & liten är han ju inte - vår Totte/Torsten! Men de senaste dagarna har mamma & jag i vilket fall sagt just "Men lilla Torsten" typ 152 gånger, Totte råkade nämligen hitta en boll med kattmynta i fredags & har sedan dess drogat sig FULLKOMLIGT. Mest hela tiden ligger han på mattan i köket & är helt urzonkad. Jaja... to each his own.
För er som inte vet så är Totte är min katt som jag hade i Lund, men som jag inte kunde ta med mig till Kanada. Var liksom inte riktigt möjligt att släpa honom över Atlanten när jag inte ens visste vart jag skulle bo själv. Därför fick Totte flytta hem till ma & pa & leva livets glada dagar med trädgård & fågelbord utanför fönstret under vintern. Varför han även går under namnet Torsten? Det var lillebror & hans kompisar som ret-döpte om honom & det fastnade - så när pappa hade honom hos veterinären för något år sedan kom veterinären ut i väntrummet & velade fram & tillbaka med blicken mellan pappa & Totte & bara "Jaha... så vem av er är Torsten Jansson & vem är Gunnar Jansson?".
WTF Guldfynd...
Sagan om min ickepassande vigselring rullar vidare - den går ju bara på om man för våld på sig själv, så nödlösning var tvungen att hittas på. För jag kan ju inte stå i kyrkan med en symbolisk ring eller typ skaka hand så som det var på förslag att man skulle göra på 70-talet!
Så idag knatade pappa & jag till Guldfynd för att köpa samma ring fast i silver. Den finns bara inne i en enda storlek, 16, som gick på & kändes bra, om än liiite lös. Jag ber tjejen bakom kassan att mäta min förlovningsring igen, den är storlek 15 - samma som vigselringen. Frågar tjejen bakom kassan hur det kan komma sig att jag inte får på vigselringen fastän det är samma storlek & hon svarar att det är för att tjocka ringar, så som min vigselring, måste beställas en halv storlek större. Jag svarar att det hade varit trevligt om de kunnat informera mig om detta när jag la ordern & hon bara "Jo, men det är ju problemet när man lägger beställningar & inte kommer in i person. Då informerar vi inte om sånt".
Vad i HELVETE - så om man lägger en order, då undanhåller alltså Guldfynd viktig information på rent djävulskap?! När butiksansvarig är tillbaka tänker jag gå dit & fråga hur mycket detta kommer kosta att fixa & om jag måste betala för "reparationen" själv, då tänker jag fan ta min business någon annanstans för tid & evinnerlig evighet!
Älskade, saknade, lille Digby!
Paul beslutade sig för att stanna hemma i Toronto den här helgen, huset behövde mer städ än stugan för en gångs skull. Det här innebar ju naturligtvis att Digby blev tegelstenslös denna helgen - men liten är inte bangen. När Paul släppte ut honom & Mammut på trappen för lite eftermiddagssol skaffade sig Digby raskt en ny vän. En sten.
Men alltså, kolla lyckan - han kisar till & med nöjt med ögonen, det hör inte till vanligheterna!
Ut i hjortronskogen...
Min pappa älskar att plocka hjortron, det ska alltid ut i skogen & samlas myrens guld. Själv är jag väl inte lika förtjust i denna syssla - för det är alltid på det här sättet: jag följer med men får pappa att lova att inte älga iväg & lämna mig vind för våg, vi kommer till myren, jag böjer mig ner & plockar ett hjortron, reser mig upp - ingen pappa så långt ögat kan nå & så står man där helt själv & ångestar över björnar & polacker. Så idag så följde jag ut med reservationen att mamma skulle komma med hon också. Tre timmar traskade vi runt i vätan, mamma & jag i en liten blond flock, & fick lite knappt 6.5 kg för besväret. Inte så illa!
Nu ska vi koka bröllopssylt!
Sagan om ringarna...
Nu ska ni få höra en saga som gick från moll till dur! Jag kom ju hem till Lycksele igår & efter att mamma & jag jäktat runt som TOKAR i timmarna tre kunde vi vinka iväg mammas visumansökan till Ryssland & åka hem till värdsligare projekt - så som bröllopet. Happ, så vi kommer hem & mamma plockar fram vigselringarna som hon hämtat ut åt Paul & mig. Jättejättefina. Bara en liten detalj, min ring ser dockstor ut. Jag testar & den går på, om man trycker på för kung & fosterland - fingret dör lite av behandligen & jag får tillbringa en kvart under kranen med tvål. Den är alltså för liten & någon måste göras, så pappa & jag travade till Guldfynd idag där vi informerades om att den enda personen med den kunskap vi behöver befinner sig på semester fram till den 10e augusti.
Jag knatar hem & känner mig som skit. Mamma försöker sätta igång mig lite genom att föreslå att vi ska sy servettringarna till bröllopet - fram med material, tråd, min symaskin från Lund (eftersom mammas är paj) & så upptäcker vi att kabeln & trampen till symaskinen inte finns i samma låda. Problematiskt. Så mamma, pappa & Ida Jansson tillbringar den närmsta timmen eller så i källaren där vi rotar igenom ALLA mina Lundaflyttlådor. Någonstans en fem minuter innan jag hittar trampen hittar pappa en kartong med 6 år gamla taco-tillbehör. Pappa svär lite & bär upp lådan till köket där han rensar ut alla gammal mat från denna skrotlådornas skrotlåda & lämnar det kvarvarande innehållet åt mig att gå igenom. Jag kommer uppför trappen, kikar lite lojt in i lådan & ser en liten mässing-ask från Skultuna bruk. En ask som jag fick av min farbror & faster den dag jag konfirmerade mig, en ask där jag förvarade alla mina guldsmycken när jag bodde i Lund, en ask som jag letat efter sedan 2007 & tillslut förlikat mig i att jag tappat bort under flytten. Jag har gråtit så mycket över denna asken & allra mest över den diamantring som jag trodde låg på soptippen - en ring min farfar gav till min farmor & som hon sen gav till mig som 18-årspresent. Jag öppnade asken med andan i halsen & vet ni - allt fanns där! Alla mina konfirmationssmycken, bismarck-kedjor, dopsmycken, första örhängerna jag fick när jag fyllde 12 år... ALLT! Inklusive ringen.
Så nu har vi ätit tacos till middag & skålat i vin över det verkliga guldfynd vi gjorde idag & problematiken kring vigselringen, det känns som ett droppe i det glädjerushav som jag just nu befinner mig i!
Lyckad dag!
Happ, nu har vi skaffat söt klänning & stiliga pumps till mamma - mission completed. Sen fick jag lite otippat köpa nya skor jag med, de nya skor som jag fick av Paul innan jag åkte var INTE kompatibla med mina fötter. Ett par timmars promenad & sen hade jag åtta skoskavsblåsor jämt spritt över fötterna. Halt. Så det blev panikstopp på apoteket för tejp & sen nya slingbacks med peep-toe på Scoretti.
Nu har vi träffat mamman & pappan i familjen som ska bo hos oss i Toronto medan vi är borta & så har mamma & jag pressat ett kilo körsbär som vår middag. Mamma har nämligen totalt omfamnat konceptet semester & gör lite som hon vill när det kommer till maten, som igår - middag = kaffe & vaniljglass med chokladsås. Kändes ju lite roligt med tanke på att jag, BARNET, var duktig & åt grönsaker & räkor medan hon bara gick direkt på efterrätten!
Framme!
Jag överlevde flygresan. Till & med lite bättre än förväntat, alla var så glada & snälla så fort de såg min brudklänningspåse! Sen hade jag jättetur på flyget till Köpenhamn & fick plats på ena korsidan på planet, två stolar, & ingen bredvid mig! Så jag kunde kura ihop till en liten boll & faktiskt SOVA lite!!!
Mamma mötte upp i Stockholm & vi har spenderat dagen med att fönster-shoppa på NK & så mötte vi upp Josefin för lite mer runtstrosande + middag. Känns som om min första dag här hemma inte hade kunnat bli så mycket bättre!
Dagen D...
Jaha... Så idag är dagen kommen då jag ska flyga till Sverige. Som jag har längtat efter att denna dagen ska komma - så att jag kan möta mamma i Stockholm, gå på NK, komma hem till Norrland, krama om Totte, äta pappa-grillad älgstek, kanske spela lite kubb, gå på långa promenader i mänskliga temperaturer, fixa det där bröllopsfixet som inte går att sköta här...
Men så sitter jag här i soffan & känner mig som skit... för att det är jättejobbigt att lämna Paul & Mumin & Digby (alltså... Digby har jag ju fällt MÅNGA tårar över, min lilla baby!). Fast allra sämst mår jag över det faktum att jag om cirka 12 timmar kommer att sitta på ett flygplan igen. Jag har haft ångest över det i 2 veckor nu & det har bara blivit värre & värre varje dag. 12 timmar, sen sitter jag i en klaustrofobisk container & lämnar över mitt liv åt någon som jag inte ens vet hur de ser ut...
Almost ready to check out...
Sista helgen här i Kanada på ett tag, för jag har bestämt mig för att stanna i Sverige lite längre efter bröllopet. Känner att jag behöver komma bort från UofT ett litet tag, så jag landar hos ma & pa i två månader först & sen får vi se vad Paul & jag kan hitta på med vårt liv! So, det här var sista helgen i stugan fram tills september! Vi skålade ut stugan med frozen margaritas. Gud så gott & så nödvändigt, temperaturen låg stadigt över 30C & utan luftkonditionering blir det lite jobbigt men så dricker man lite romspetsad is & genast känns det en hel massa bättre! Även om Pauls fotokapacitet inte direkt förbättras... jaja...
What else... vi drog upp lite mer kitt på väggarna & så stötte jag ihop med VÄRLDENS sötaste lite filur som jag bara älskade! Den här lilla varelsen!
Men alltså, hur söt? HUR SÖT?! & inte ett dugg rädd!
& det allra bästa, den har gnagt av en liten fläck på det träd som jag tycker allra mest illa om i stugan (men inte får hugga ner pga oklara sentimentala anledningar). Lilla söta ekorre, gnag, gnag!!!
Efter ekorr-orgien övergick vi till att påta i landet... det är ju inte utan att det känns lite bittert att jag inte kommer att få skörda mina mödor det här året. Fast jag fick ett par solmogna hallon & egenplockade rädisor - så det är jag glad för & så ryckte jag en himla massa ogräs - det ska tuktas in i det sista. Fast hundlokorna var jag inte så jättepå... för de vet jag att jag kan ge mig på tillsammans med mamma när jag väl är hemma. Min lilla mamma hyser nämligen ett stort agg mot denna växt, så det är ett ständigt projekt!
& sen backade vi ut från uppfarten & jag vinkade hejdå till stugan & fick svälja en liten klump som dök upp i halsen. Tänkt... det här huset som jag typ kräktes av första gången jag såg det & nu har det blivit så kärt så kärt. Lite hatkärlek förvisso, den bruna fasaden kan fortfarande få upp mig i varm, men ändå... Å andra sidan, nu får jag lite extra-tid med MIN stuga hemma i sverige & det känns jättefint det med. Tänker att det är bättre att dela upp mig lite mellan dessa två stugor, så att de båda blir utsatta för lite Ida-energi!
He's magic...
Hade en så OTROLIGT frustrerande dag igår. Nya datorn måste ju förses med ny programvara & det här var ju inget som gick lätt & smidigt om man säger så. Nope. Hela gårdagen gick åt till att försöka installera Illustrator, Photoshop & InDesign. Att ge upp & sluta trakassera personalen på Adobe fanns liksom inte på kartan, hade jag varit tvungen att köpa dessa program i nyskick så hade det gått lös på cirkus 8000kr & det hade jag liksom inte lust med när jag HAR alla program sedan tidigare, bara att CD-helvetet vägrade gå med på att installera sig själv. Så gårdagen ägnades typ uteslutande åt att prata med den ena mer värdelösa supportpersonen på Adobe efter den andre. Vid femsnåret klev Paul in på banan & lyckades tillslut (vid halv åtta) få en av supportpersonerna att erkänna att de faktiskt inte försökte hjälpa mig. Ni förstår, den version jag försökte installera var SC4, i affärerna säljs numera CS6... så ringer en fyra så har de i princip order att inte bidra med någon vettig hjälp alls eftersom de vill att man ska tvingas uppdatera. Needless to say så triggade detta igång Paul till att hitta en genväg för att KLÅ dem & vid nio på kvällen hade jag så äntligen mina älskade program tillbaka på datorn. Så nu kan jag rita kartor igen & jag kan påta på med mina små kort & jag kan få tag på materialet till bröllopsprogrammen & jag är bara så glad för att Paul är tidernas datortrollkarl!
Ett till CHECK på listan...
23 dagar kvar till bröllopet & vi har betat av en till sak på TO DO listan, besök hos tandhygienisten. Vet inte om det bara är jag, men jag får alltid liiite ångest när vi ska dit på besök. De gräver runt så grundligt att det känns som om halva käken bänts ut & man ligger där & bara "Jaha... då blir det soppa till middag den närmsta veckan". Den här gången var det tack & lov lite bättre, har varit närmast fanatiskt religiös med tandtråden så jag tänker att det hjälpte!
Anyway, nu är jag nyklippt + ren i munnen inför bröllopet. Funderar på om nästa punkt på listan över saker som bör fixas är en runda till något litet kinesiskt-pedikyr ställe. Hade varit så himla skönt att få fötterna filade av någon annan än mig! För det blir liksom aldrig av om det är jag som ska stå för det jobbet...
En stor dag!
Igår kom Paul hem med något jag alldeles längtat ihjäl mig efter - min nya dator! Det har tagit en evig tid för Apple att få den hit, men allt var glömt & förlåtet så fort jag hade kartongen i mina nävar!
Det var ju lite oväntat det här datorköpet, lite påtvingat så där, men nu - nu när jag har min alldeles egna dator som någon elak övermänniska INTE kan svepa in & knycka ifrån mig så känns det faktiskt himla bra! & så lukten av ny teknologi... berusande!
Det luktar möjligheter & nystart!
Love the minions!
Igår var det Half Price Tuesday så film date var spikat - den här gången utan diskussion om vad vi skulle se, fanns liksom inget annat alternativ än Despicable Me2! Vi älskade nämligen den första filmen något helt gränslöst & har väl utvecklat ett litet lätt minion-beroende efter det. De är ju bara så sött roliga! Smittsamt söta & roliga faktiskt, Paul & jag klarar liksom inte längre av att säga APPLE, utan det blir väldigt ofta PAPPLE.
Till betyget då. Det var ju inte lika bra som första filmen men absolut sevärt i alla fall. För en gångs skull kunde vi dessutom enas om betyget, 7.5 bananer av 10 möjliga! De barn som satt i salongen var dock som tända ljus genom hela filmen så har man barn känns det verkligen som en film man ska ta med dem på!
Humber River...
Vi bor precis vid en flod, typ 2 minuters promenad om man går långsamt. Vanligtvis är Humber River en väldigt loj historia. När Ewa var här & hälsade på från Umeå tidigare i sommar skrattade hon & tyckte att det var en större bäck när jag kallade den för flod. Well... idag känns Humber lite större än genomsnittsbäcken...
Lite stridare också skulle jag nog vilja påstå!
& då har ändå vattnet sjunkit undan typ 1-2 meter sedan igår. Ni kan ju se på det sista kortet att det gick ända upp till randen av brunt gräs. Större delen av parksystemet ligger dock fortfarande under vatten idag, håller tummarna för att vi INTE ska få så väldigt mycket mer regn nu... det räckte rätt bra med de +120 mm vi fick igår! Ställde liksom till det nog bra som det gjorde!
St. Elmo's fire...
Nu har jag googlat det som jag såg i labbet igår - St. Elmo's fire kallas fenomenet för. Det är ju lite häftigt att jag sett något som är närmast mytomspunnet & något som till & med Charles Darwin ansåg värt en notering... men jag känner att en gång räcker. Finns liksom så många olika fenomen att se att det här gott kan vara ett one time event.
Kaos i Toronto...
Herregud, stormen igår...
Dagen började väldigt vackert, soligt, knallblå himmel & med en liten åskoväders-symbol följt av ett frågetecken på min telefon. Fast det är man liksom van vid, så det var inget vi direkt hajade til över när vi körde ner till down town. Vi följdes som vanligt åt till Pauls jobb & sedan gick jag upp till universitetet. Vid lunch var det forfarande fint & soligt, jag åt lunch utomhus. Någon gång kring fyra snåret började det bli mörkt utanför fönstret, jättemörkt. Sitter just nu i samma labb som en sommarstudent som heter Sarah, vid halv fem frågar hon om hon kan slå på lampan - då är det så mörkt ute att hon inte längre kan läsa sina artiklar. Klockan 5 sms:ar Paul & säger "det ser ut som appocalypsen kommer, du får inte gå ner i det här vädret - låt oss avvakta". Sedan drar det igång. Ett oväder som jag aldrig tidigare sett. Regnet piskar ner, kastvindar, åsksmällar tätare än vad jag trodde möjligt. Sarah & jag försöker koncentrera oss på jobbet, men det är svårt att inte dras till fönstret i labbet för att se det hela. Plötsligt, medan vi sitter där så reser sig håret på mina armar & i hörnet bredvid mitt skrivbord, uppe på kylskåpet som står där, ser jag ett skarpt gnistrande blått sken som låter som en lägereld. Sarah & jag skriker & sen slår blixten ner i vad jag förmodar är huset. Alla rutor skakar, blixt & dunder samtidigt - alldeles ljust i rummet & det bara ringer i öronen & ute fortsätter det bara med oförminskad styrka fram till klockan 7 då det i alla fall avtar lite & Paul kan komma till undsättning med bilen. I princip alla trafikljus är utslagna när vi försöker ta oss hem, så trafiken är en mardröm & vi kommer inte hem förrän efter åtta. Väl hemma har vi ingen el, den har varit utslagen sedan klockan fem (kom tillbaka klockan 2 i natt) & våra mobiltelefoner duger enbart till att ringa nödsamtal. Tack & lov har vi med oss sushi hem, så vi får middag i alla fall. Vi beslutar oss sedan för att gå ner till parken & titta på den lilla flod som går där. Alla grannar har fått samma idé, så det är lite gummistövelsklädd folkfest på gatan... tills vi kommer ner till parken som liksom inte är en park längre utan en brusande jätteälv. Alla bara står & gapar, vissa klarar liksom bara av att skaka på huvudet - kan liksom inte förstå att det vi ser är sant. Sedan blir en del av männen lite våghalsiga & vill stå nära vattenkanten & titta men då tvingar jag hem oss två - hydrogeologen i mig vaknar nämligen till liv & får lite panik över hur vattenmättad hela området är & hur lite som behövs för att en bank bara ska eroderas bort.
Nu på morgonen verkar det som om det "bara" är 35.000 hushåll som fortfarande är utan ström. Jane, som är vår närmsta tunnelbanestation är dock ur funktion pga översvämningarna & alla manas till fortsatt försiktighet. Väderprognosen bjuder på fortsatt regn & åska...
Ny bröllopsdröm...
Eller klänningsdröm om man ska vara noga. Drömde att jag flugit över hela Nord Atlanten bara för att inse att brudklänningen var kvarglömd i en garderob. Full panik & bara till voice mail när jag försökte få tag på Paul.
Um, så nu vet jag ju hur det kommer bli på Pearson om lite drygt en vecka "pass, pengar, brudklänning, pass, pengar...".
Tack gode gud att vi inte är så populära!
Vi har nu kommit till det stadiet av källarstädandet att jag inte kan göra så mycket eftersom ALLA kartonger är Pauls & de är fyllda av en salig blandning av "jätteviktigt, jag dör om jag blir av med den prylen" & "nej jag har faktiskt ingen aning om varför den här mojängen åkte i sopan för typ 10 år sedan". Jag var väl lite festad att utnyttja detta frikort & istället hänge mig åt körsbärsätande i soffan men beslutade mig för att vara en god blivande fru & hänga i källaren med den frustrerade blivande mannen. Satte därför igång projekt "stryka alla servetter till bröllopet. Vi var nämligen ute på servettjakt igår & hittade ett hel gäng servetter för nästan ingenting - men de var ju naturligtvis tvugna att tvättas & därefter förlorade de allt vad form hette... Så det var bara att plugga in styrkjärnet & sätta igång. Om ni kikar precis ovanför mitt knä så kan ni se slutet på servetten, så de är rätt stora för att vara servetter & det blev alltså väldigt mycket strykande. Har dessvärre inte min mammas enorma stamina, tålamod & talang för att stryka (jo, jag ser det som en talang - min mamma är GRYM på att stryka & jag suger på det: missar alltid något, sätter fläckar...) så det här var väl inte den festligaste söndagen i mitt liv.
I vilket fall, höll väl på en två timmar sammanlagt & har hunnit avverka 23 av de totalt 40 servetter vi köpte. Herregud så glad jag är för att Paul & jag inte har 8 fastrar var, 30 kusiner på varje sida & drösvis med vänner. Dör liksom lite själsligt bara vid tanken på att stryka 250 st & sen tvingas vika alla till små fickor. Hjälp så själsdödande!
Olyckor, olyckor...
Usch, de senaste dagarna känns som om de bara varit fullpackade med hemska olyckor som påverkar mig i varierande grad.
Först av allt, en bekant till oss föll när han var ute & klättrade tidigare i veckan. Han föll av väggen ungefär 7 meter upp & drog ut alla säkringar på vägen ner... Bruten fot, brutet bäcken, fraktur på en ryggkota. Den typen av olyckor som får mig att känna mig glad för att vi inte klättrar sedan Paul fick sin ryggskada.
Sedan följer vi dramat i Lac-Mégantic på det där sättet man bara gör när något hemskt har hänt som är en nära på något sätt. CBC säger att det troligtvis saknas minst 100 personer sedan tågvagnarna exploderade, men vi har även hört siffror på upp till 200. Man kan ju bara be till högre makter att vi inte kommer att komma i närheten av det antalet när alla väl blivit lokaliserade.
& så det som kanske är mest avlägset, men som ändå är jobbigast för mitt psyke. Flygolyckan i San Fran. Check på monumental flygångest på stört. Suck... Jag vet precis hur det kommer att bli, ett halvt dygn av total dödsskräck i luften & jag som bara mantrar i huvudet "Snälla, låt mig bara överleva de här flygen så att vi kan gifta oss, SEN kan vi krascha... men låt mig komma fram för vigseln".
Så, vi städar källaren för att mota ångesten i grind! Jag tycker att det fungerar jättebra, men Paul är väl inte lika lycklig. :)
Sötaste sovkamraten...
Hade en av mina supertidiga mornar idag, vaknade redan vid halv fem. Fast den här gången lyckades jag somna om vid halv åtta snåret & sov sedan ända tills klockan 11. Tydligen var Digby skitstressad av detta & tvångsväckte Paul för att åtminstone ha lite sällskap. Mammut å andra sidan uppskattade att ha en sovkamrat. Tydligen sov vi sked på soffan mellan 9 & 11. Alltså, jag dog lite när Paul visade mig bilden han knäppte.
Hur mycket teddy-björn kan det rymmas i en liten katt? Jag börjar på riktigt undra om han kanske trots allt är fylld av vadd!
Bästa middagsgästerna!
Så vi beslutade oss för att stanna i stan hela helgen & det kändes väl lite så där... Så vi försökte pigga upp stämningen med lax till middag samt lite bubbel & det kändes marginelt bättre. Sen hojtar Paul "TITTA" & jag vänder mig om & en hel liten tvättbjörnsfamilj sitter utanför vårt solrumsfönster (typ 10 cm bort) & kikar in på oss. Så jag skriar FOTO & Paul älgade iväg medan jag dog den totala sötdöden. Vi lyckades bara fånga ett par rumpor på bild, men jag lovar, de var så söta att Digby nästan fick stryka på foten!
Om de små rumporna gjorde det lättare att stanna i stan - japp. Moi är enkel på det sättet, ge mig sött djur & jag blir garanterat uppåt på studs!
6 av 10...
Läste precis en artikel i vilket det angavs att 6 av 10 kanadensare är överviktiga eller kliniskt feta. Det är ju bara helt sjukt. Det bor ca 35 miljoner människor här, vilket ger att 21 miljoner har ett BMI >25. Jag blir rädd för den här typen av siffror, vad gör vi med oss själva? Något är ju uppenbarligen fel om nation efter nation stressäter sig till en infarkt som 50-årspresent. Övervikt är även kopplat till depression, tacka fan för det. För även om fetma verkar vara normen i dagens samhälle så är det ju associerat till så mycket skam & stigmatisering. Sjukt i dubbel bemärkelse.
Äntligen!
Idag tog vi oss äntligen iväg för att spana på bröllopsskor åt Paul. Spana är förövrigt kanske inte helt rätt ord för det hela - det var mer "Nu stannar vi här på köpcentret tills du hittar något". Tillslut kunde vi i alla fall enas om ett par Steve Maddens, som dessutom råkade vara på rea. Ibland har man tur. SÅ himla skönt att ha det här avklarat. Paul är ju som bekant inte helt 100% på det här med shopping, så det är alltid med en liten lättnadens suck som vi klarar av hans bitar. I & med Pauls skor så är faktiskt hela bröllopsföljet kittat & klart. Elsa har sin tärnklänning, Sussie & Jo har sina klänningar klara sen något månad & min vita dröm hänger uppe i garderoben & bara väntar.
30 dagar kvar!
China Town...
Allra värst var luften i China town igår, gudars... det stank för att tala klarspråk. Var på väg att vända flera gånger, men jag var på ett mission & ville inte komma hem tomhänt. Fick tillslut tag på det jag var där för, ironin i det hela? Jag köpte lavendel. Så jag trotsade stanken för fyra små pyttiga påsar med godlukt, men jag hoppas att det ska vara värt det!
Smoggy...
Den här veckan är det smog varning här i Toronto. Allt är inbäddat i ett tunt dis & jag känner mig lite som malen som har glömts kvar i akvariet 5 år efter att guldfiskarna vände upp buken. Inget syre... bara en illaluktande gegga. Storstads livet har kanske sina fördelar, men det finns definitivt nackdelar med!
Don't even think about it!
Klockan ringde kvart över sex nu imorse & vi bankade som vanligt till oss en kvarts snooze. 15 minuter är ju inte jättemycket, men på den tiden hann jag drömma att Pauls chef gav honom sparken, jag kom på honom med att vara stuntman bakom ryggen på mig (haha... alltså vart allt kommer ifrån, Paul hade varit världens sämsta stuntman eftersom han alltid gör illa sig) & vi blev vinkade av vägen av en polis som först läste upp ALLA trafikförsyndelser Paul någonsin begått, sedan förklarade att Paul nu måste inställa sig för inspektion i Montreal 5 år i rad innan ett streck kunde strykas över det hela. Gjorde han inte det, ja då skulle "The juristdiction of France find you and execute you".
Var SÅ glad när klockan ringde andra gången & jag kunde vakna upp & hötta ett trött finger i ansiktet på en ännu tröttare Paul & väsa "Om du så ens tänker på att börja hoppa från helikoptrar... då du!".
Flowers, flowers, everywhere flowers!
Speaking of tunneseende, jag märker att jag spanar efter blommor konstant! Vet ju ännu inte riktigt vad det blir till bröllopet, men så fort jag ser något fint börjar tankarna snurra - kanske något i den stilen? Till & med ute i stugan, vid ett gäng ogräs i en dunge på gården...
Hade ju lätt fungerat tycker i alla fall jag! Lite festligt med den runda formen & så luktade de helt ljuvligt. Det enda som är off är färgen... söt i sig, men passar inte in i den färgskala jag tänkt mig. Vita hade dock varit perfekt! Ja... om de nu funnits i Sverige.
Feeling Queezy...
Tillbringade nio timmar framför mikroskopet idag & knatade sen ner till Pauls jobb så att vi kunde sammåka tillbaka. Well... det visade sig att Paul börjat parkera bilen i ett nytt parkeringsgarage, som är skyhögt. Så när man ska ut, då måste man åka i spiral våning efter våning efter våning. Kring varv 7 började jag känna mig lite lätt yr & när vi slutligen kom ner på markplan satt moi & andades med huvudet mellan knäna. Brukar inte köra så intensiva mikroskop-pass nuförtiden, i alla fall inte utan typ en timmes break mitt på dagen, så jag hade glömt bort hur det kan påverka mitt balanssinne & förmåga att fokusera blicken (blir lätt tunnelseende). Kan ju säga att den vetskapen kom tillbaka med besked.
Lagom tills dess att vi kom hem mådde jag i alla fall bra, men då var det dax för Paul att må illa. Tydligen hade han ätit någon typ av gryta till lunch som inte riktigt fungerade med systemet, så han fick sitta ute på vädring i trädgården & vila upp sig i friska luften i ett par timmar. Hade ju varit kul om morgondagen hade varit lite mindre illamående-betonad!
Katterna & hörnet...
När vi är ute i stugan tillbringar katterna så mycket tid de bara kan ute på den innätade jättebalkongen. De älskar att sitta där ute & titta på fåglarna & vad än djur som råkar trava förbi. Dock har vi kommit fram till att HELA verandan inte är likvärigt bra, det nordvästliga hörnet är nämligen THE SHIT. Så pass att de till & med kan börja bråka om vem som ska få sitta där. Den har helgen släpade vi därför dit ett par trädgårdsstolar, så att de kan sitta på var sin etapp. Detta blev snabbt populärt - Mammut har vikten bakom sig & la beslag på stolen:
Digby? Lillebror fick nöja sig med den sämre lotten, golvet. Fast han gjorde ju som vanligt det bästa av det hela & beslutade sig för att det var supermysigt att ligga där & använda en kvarglömd tegelsten som huvudkudde... Optimist kallar vi det för!
Triumf!
Vi är tillbaka i stan efter en jätteskön helg uppe i stugan. Har slipat en massa kitt från väggarna, lagt på mer lager med puts & påtat runt en massa på gården. Check på att ha kapat ännu lite mer ceder! Men... viktigast av allt, vi kunde faktiskt äta något från trädgården som inte var örter. Titta, rädisor!
