Baby hats and pussyhats...
Eftersom det är vinter har jag åter igen blivit besatt av virkdjävulen (hen tar semester under våren & sommaren men slår klorna i mig så fort det blir filtväder). Har en liten hög med projekt som väntar på att bli färdigställda, men tänkte att jag skulle visa den här lilla hatten som jag precis fick klar:
En yttepyttig liten luva till en 6-veckors baby. En av Pauls kollegor fick nämligen en liten knatte som har varit skröplig sen födseln & förra veckan blev det akut sjukhustransport med elak bronkit. Alltså, sånt önskar man ju inte på någon & absolut inte på små minisar. Nu har det i alla fall gått bra & de kom hem igår, men jag ville skicka en lite present för att visa att jag tänker på dem. Något annat jag tänker på... Hur många pussyhats jag kan virka fram till 21:a januari... Då är det nämligen dags för Women's March on Washington. Nu bojkottar jag ju USA fram tills de valt en vettig president igen, men jag vill i alla fall bidra till protesterna på ett litet hörn & det känns ju som om det knappast finns ett bättre sätt att få uttrycka mitt missnöje än via virknålen. After all, jag lärde mig ju virka i protest mot mina gubbiga handledare på UofT som bokade in mig på världens billigaste flyg en gång i tiden. Istället för en 5 timmars resa fixade de så att jag fick hålla på i 17 timmar innan jag kom fram, med massa flygplansbyten, trots att de visste att jag har flygfobi. Blev så arg att jag vägrade läsa artiklar under transit utan tillbringade istället resan med "crocheting for dummies", virknål & vin. Så här 6 år senare har jag ju klart mycket mer glädje av det jag lärde mig på de flygen än om jag hade malt artiklar!
Men kul då...
ARGH - världens vuxenproblem - vår tvättmaskin har gått & dött! Alla som har ett litet barn förstår hur dåligt det här är. En kvart utan tvättmaskin & hemmet ser ut så här.
Moi: "Can we call a... laundry machine repair person?"
Paul: "Ida, the maskin smells like toast. I think it's safe to say it's dead".
Moi: ^*&*@#%*&*!
Moi: I can't deal with that right now. Please just make a bunch of phone calls and let me know what they say"
Så Paul satt i telefonkö i 40 minuter, fick tag på företaget som tillverkat maskinen & fick på så sätt reda på att vår tvättmaskin såg dagens ljus år 1997. Antalet reservdelar som skrotar runt är därmed begränsat. Det enda lilla ljuset i tunneln är att de per automatik skickar ut en tekniker så fort de får in en rapport om brandlukt i samband med deras maskiner. Så på onsdag kommer vi få reda på om det går att göra något åt det hela eller om vår julklapp till oss själva får bli en ny tvättmaskin. Om vi säger så här, roligare present hade jag ju kunnat komma på...
Födelsedagsprep & kålfrossa...
Vi är i förberedelsetagen igen - den här gången för Tors födelsedag. Det innebär att vi snor runt som små svettiga råttor & försöker fixa till alla små & stora projekt som släpar efter här i huset. Här hade man ju kunnat fokusera på projekt som är direkt partyrelaterade, men så fungerar inte riktigt vi... Nej, Paul har istället ägnat helgen åt en massa höns & trädgårdsjobb - så som att spika fast en presäning över taket på vårt trädgårdsskjul samt tömma regnvattentunnor inför vintern. Ni hör ju, väldigt kalasbetonat... & jag har målat fönster & dörrlister samt hela det rum som ska bli vårt sovrum. Happ... Så är vi!
Sen tog vi en liten tur till St Jacobs också. Paul köpte julkakor för okristligt mycket pengar & jag köpte kål för 12 kronor. Känner att mina pengar var en bättre investering:
Checka frenesin! Alltså jag måste plantera SÅ mycket grönkål nästa år så att tjejerna har något att knapra på över vintern! Lite surt att lägga utrymme på en så trist växt, men det är inte så mycket att göra åt det - de har mig virad kring sina små dinosauriefötter! Sist men inte minst försökte vi få till ett litet adventsfoto med Tor, det gick sådär. Nästan 2-åringar är himla usla på att posera...
Bio!
Vi tog med Tor på allra första bio-besöket idag! Hade tänkt vänta med det ett tag till, han är ju fortfarande rätt liten, men så såg jag att vår lokala Humane Society skulle köra en kavalkad av roliga kattfilmer för att få in mer pengar till alla hittekatter som kommit in under hösten så då var vi ju tvugna att gå! Vi har pratat om det här i flera dagar med Tor, att vi ska se kattfilm på en STOR skärm, men alltså ansiktet på barnet när vi klev in i biosalongen... obetalbart! Har nog aldrig sett honom göra så stora ögon över något annat innan! Sen var det ett ständigt tjatter om "Mamma night, night, dark... stjärna?" & så spana, spana, spana för att se om han kunde se månen i den mörka salongen. Själva filmen då? Jo en del klipp tyckte han var roliga, men mest såg han lite lätt chockad ut & kring halvtid fick han nog & bad om att få åka hem & äta pappakaka (pepparkaka). Så ja, lite för liten var han fortfarande för bio, men det känns skönt att ha fått ge ett litet bidrag till katterna & så åkte vi dessutom hem med ett nytt ord. BIO BIO BIO gastades det nämligen hela vägen till bilen & halva vägen hem!
Trädgårdsbokslut för 2016...
Ute faller det för första gången riktig tjock snö som lägger sig, så det känns som att det är dags att lägga trädgårdsåret 2016 till handlingarna med ett litet bokslut. Trumvirvel... totalt har vi skördat 64.5kg grönsaker det här året - inte illa för att vara vårt första år med nya pallkragar! Vi har plockat mer än 30 kilo pumpor, nästan 18kg tomater & snudd på tre kilo blomkål...
Samt en massa kryddor, gurka, rädisor, mangold, bönor & massa annat. Så - vad är planen för 2017? Dels hoppas jag på lite mer bär. Vi har planterat fyra blåbärsbuskar, två lingonplantor, massa smultron & hallon samt fyra vinbärsbuskar & ett körsbärsträd så jag tycker att vi borde få lite bättre resultat än vad vi fick det här året. Femton gram bär kändes nämligen lite magert. Sen ska vi lägga till ytterligare fem pallkragar & förhoppningsvis även plantera: ett persikoträd (vackraste blommorna på jorden), minst ett äppelträd, mer vinbär, kiwi & vildvin. Um, & så ska jag plantera en sjuhelsikes massa kål - både blomkål & grönkål står på listan. Inte för att blomkålen gav någon jätteutdelning eller för att jag gillar grönkål (äter hellre karton, fy farao vad trist) men för att hönsen ÄLSKAR det. Nu när det är snö ute & inget grönt växer i trädgården hade det varit perfekt med en massa kål att plocka som ett litet treat för att muntra upp tjejerna. Så här långt verkar de nämligen tycka att vintern suger rätt rejält...
Lagändring kanske?!
Läste den här artikeln idag & hakan slog i bröstet med en duns. Kanada & Sverige är nämligen vanligtvis väldigt lika varandra, på så många vis, men i den här frågan är ju Kanada bara ljusår efter Sverige. För HUUUR kan det fortfarande vara tillåtet här i Kanada att slå sina barn helt godtyckligt?! Googlade runt lite & tydligen var det också fritt fram för lärare att aga elever fram till 2004... I jämförelse så blev det olagligt i Sverige redan 1958 & föräldrar har inte fått slå barn sedan 1966. Vi saxar lite från artikeln:
"Throughout history, Canadian law has permitted and legitimized all manner of violence against beings seen as inferior. At various points in history, the physical punishment of slaves, servants, sailors, apprentices, prisoners, wives, dogs and children has been permitted."
Så vid något tillfälle har Kanada alltså beslutat att det är olagligt att slå både sjömän & lärlingar. Barn däremot, näää barn är det fritt fram att uppfostra med näven! Slå inte din hund eller dina tjänare, men varsågod & sätt skräck i dina barn med sleven. Herregud... det är ju så bakom att jag blir mörkrädd!
Rally against Trump!
Vi åkte till Toronto tidigt imorse & gick på SWEAs julmarknad - julgransljus, stjärnor, glögg & allt sånt som värmer hjärtat. Sen fortsatte vi ut i den gråa, regniga, novemberkylan & protesterade mot Trump. Det hade varit lättare att stanna inne i värmen, att fortsätta mysa runt med en kopp glögg i handen. Men jag kände så starkt att vi måste sätta ner foten, visa att vi inte accepterar den form av politik Trump för.
Det känns bara så bottenlöst fel att man kan bete sig som ett generalarsle & ändå bli president för en så mäktig nation som USA. Vad sänder det för signaler till våra barn? Ljug & mobba bäst du vill - du kan ändå kamma hem en jackpot här i livet... Åh vad jag vill att karma ska slå till & visa att det faktiskt inte är OK! Men tills dess, en liten akt av civil disobedience för att visa att människor runt om i världen inte stillasittande accepterar den här typen av beteende. & så avslutar jag med min favoritramsa:
Your hands,
Too small,
You can't build a wall!
Leklandsdebut!
Idag gjorde Tor & jag leklandsdebut. Lewis fyller nämligen två på söndag, så Jess & Andrew bjöd in ett par av Lewis närmaste vänner till ett ställe som heter Funmazing. Jag var lite orolig för att Tor skulle vara för liten, men han ÄLSKADE det. Dock var han för liten för att leka på egenhand, så i tre timmar fick jag hålla på & klättra runt bland rutchkanor & bollar. Den första timmen var det rätt kul, sen fick jag ont i huvudet & bestämde mig för att Paul får ta nästa/alla leklandspass...
Tor hade så himla roligt att han hade noll förståelse för den fikapaus som vi hade mitt i alltihopa. Har nog aldrig sett någon som så har förkroppsligat uttrycket "myror i byxorna". Det var så pass att Lewis helt plötsligt pep till "Tor, bum on chair please!". Vilket fick myrbyxan att sitta stilla i kanske 30 sekunder till. Första anhalt efter fikat blev till ställets "dinosaur"...
Tor har nämligen utvecklat ett stort dinosaurieintresse (mamma paleontologen är väl inte helt anti denna hobby)!
Paket!
Jag har ju tidernas bästa farmor (hade det funnits ett OS i bästa farmor hade jag anmält henne på direkten), så när jag undrade om hon kunde sticka en blåbärsmössa åt Tor levererade hon i princip omgående. Känns som om jag precis frågade & idag dök paketet upp - speed stickning!
Med matchande vantar... Som sagt världens bästa farmor! Extra roligt var det att få paket eftersom jag kände att det här var första gången som Tor blev riktigt glad & upphetsad när vi sa att han fått en present. Så nu längtar jag lite extra mycket till julafton & till julklappsutdelningen!
Challenging...
Det här med att ha en två-åring... ibland blir man ju vansinnig. Vid tre-tiden idag gick Tor & jag ut på en promenad. Vi tittade på kanadagäss, sprang längs med små stigar i skogen, kastade pinnar i ån, lekte på lekplatsen, klämde ihop oss på en liten plasma car & åkte ned för en liten backe typ 10 gånger... Väldigt idylliskt alltihop! Det var så där att jag bara "Men åh vilken rolig mamma jag känner mig som just nu!" I 2.5h höll vi på & sen kände jag att det var dags att gå hem. Ni vet, inte så kul att hänga utomhus i november efter att solen gått ner. Tor höll dock inte med. Slutade med totalt psykbryt hela vägen hem. Allt var fel - jag, mössan, gummistövlarna... Det skreks, det gräts, det slogs... Vid ett tillfälle gav jag upp & barnet fick ligga & vråla, barfota, på trottoaren i fem minuter. Satt bredvid & försökte tänka zen-tankar, men seriöst - när de håller på så där önskar man ju lite att man bara hade kunnat få kasta in dem i huset & dra. Det är inte ofta det händer, men idag var en sån där dag då jag blev så TRÖTT att jag tagit en liten minipaus från familjen. Har stängt in mig i gästrummet & så får Paul & Tor göra bäst fan vad de vill på nedervåningen.
Planting garlic...
Så fort Tor somnat efter lunchen (som han faktiskt åt, halleluja!) pep jag ut med det här gänget...
En massa olika sorters vitlök som jag fått av vår vitlöksodlande granne Matt (han är på riktigt en vitlöksbonde). Matt tyckte att jag skulle plantera ungefär 150 vitlöksklyftor vilket kändes... men lite i överkant. Räkar man med att varje klyfta ger fem nya klyftor så blir det ju 750 klyftor att tugga sig igenom. Vi är inga storkonsumenter av vitlök, så jag känner att en 30 klyftor får räcka det här året. Vi får väl se, jag kanske ångrar mig nästa sommar men då är det ju bara att odla mer till nästa år! I vilket fall, knölade ner alla klyftor, täckte med jord & ett täcke löv & toppade det hela med halm från hönsens inhägnad (rikt på gödsel med andra ord) & vattnade slutligen ner det hela med ett par kannor regnvatten.
Känner att jag med detta gett vilöken ungefär bästa möjliga start - förrutom att jag kanske är något sent ute med själva planterandet... Jaja, vi får helt enkelt se i juli hur det går! Känns himla härligt att faktiskt redan ha påbörjat trädgårdssäsongen 2017. Nu måste jag bara googla vad jag kan plantera ihop med vitlöken...
Mutor?
Ni som har barn, hur mycket mutar ni? Fram tills nu har vi inte direkt mutat. Visst, vi har väl köpt oss lite tid här & där via YouTube - men inte regelrätt "gör du A får du B". Men de senaste veckorna har Tor helt plötsligt bestämt sig för att han AVSKYR att bada samt tvätta håret & idag tappade han det helt när vi försökte få ner honom i badkaret. Barnet var stel som en pinne i kroppen, tårarna sprutade & han skrek som en stucken gris. Paul & jag försökte förklara att man måste tvätta rumpan lite då & då men rim & reson existerade liksom inte. Så tillslut svettades jag fram ett "Tor, om vi badar nu får vi äta glass sen". Det fungerade väl inte jättebra, men ändå så pass att vi fick ut schampoot ur håret utan att grannarna ringde socialen. Det hela slutade med att Tor inte bara fick glass till efterätt utan dessutom 2 dollar att stoppa i sin spargris (barnet älskar pengar & blir överlycklig för all växel). Det känns väl lite så där om jag ska vara ärlig... Hade så gärna velat kunna argumentera med honom, men när han blir så här vansinnigt upprörd är det så svårt att få kontakt att jag blir desperat & provar vad som helst för att nå fram. Det är liksom det eller så får han gå med mössan på resten av livet för att gömma undan sockervaddstovet...
Ja eller så klipper vi av babylockarna. Problemet är bara att jag inte riktigt landat i att han är så pass stor än. Alla barn i hans ålder som vi känner som har fått håret klippt har helt plötsligt sett så stora ut. Lite som om de bara PANG BOM är redo för huslån & deklarationer. Måste få suga ut det allra sista ut babykaramellen innan jag kan sätta saxen i fjunet, hur tovigt det än är...
Sorry but not sorry...
Det är ett tag sen Tor förstod att man kan räkna till olika saker & ting, men han har lite att jobba på om vi säger så. Oftast låter det så här när han räknar för sig själv:
One, five, six, ten, more cows!
Det där "more cows" kan i & för sig bytas ut mot olika saker & ting, "more kex" exempelvis. Vilket jag kanske känner är lite lättare att uppfylla... Han har nämligen en tendens att få more-biten att låta lite som en order & även om vi har en rätt stor trädgård är den inte kompatibel med 10+ kor. Ikväll när det var dags att sova ställde han ett annat krav som inte heller kändes helt genomförbart.
Tor - five, six mjölk! Six mjölk mamma.
Moi - Eh... Alltså, nej Tor, mamma har bara två mjölk.
Tor (knackar mig på bröstet med sin mjukiskanin som han kallar Kexin) - six mjölk?
Moi - Sorry, det finns bara två.
Tor (bryter ihop totalt & bara vrålar) - SIX MJÖLK!!! Kexin, Tor, SIX MJÖLK!
Alltså, sorry but not sorry Tor. Det är ju fint att du vill dela med Kexin, men mamma kan inte förse er med tre var. Jag vet att det för ett tag sen cirkulerade bilder på en kvinna med tre bröst - men jag tror att det varit svårt att få tag på en kirurg som varit pigg på att klämma in ytterligare tre...
Rememberance Day...
Igår firade vi Remembrance Day här i Kanada - en dag då vi framförallt minns alla som stred i världskrigen. Ser jag till min egen familj var andra världskriget en väldigt svår tid. Min mammas farbröder stred, dog & ligger i omärkta massgravar & hennes mostrar skickades som krigsbarn till Sverige. En verklighet som känns helt overklig idag - i alla fall för oss som lever så skyddat & priveligerat som vad vi gör. Vanligtvis är Remembrance Day en dag då jag tänker på min familjs uppoffringar & känner stolthet för att de stred för en god sak - men det här året kunde jag inte skaka av mig tanken på hur de upplevde den här tiden. Eller kanske framförallt, hur kändes det för dem de där skakiga åren som ledde fram till 1939? Anade de vad som väntade, kunde de ens i sin vildaste fantasi tänka sig att det var på väg att barka käpprätt åt helvete? Eller som jag sa till Paul igår "Do you think their hearts were wrapped in dread?". För det kan mycket väl hända att jag är melodramatisk, att jag målar fan på väggen, men jag kan inte skaka av mig känslan av total doomsday som slog ner i mitt bröst så fort jag förstod att Trump vunnit.
Låg uppe sent igårnatt & läste den här artikeln följt av denna & det bara isar sig i blodet. Känns som om vi befinner oss precis ovanför en volatil krutdunk - det är inte längre en fråga OM det kommer att smälla, det är en fråga om NÄR.
Boycott!
Jag är fortfarande så otroligt upprörd över valresultatet i USA. Magkänslan sa att Trump skulle vinna, men huvudet ville så gärna tro att amerikanarna hade mer vett än så här. Men icke - vilket är en gigantisk sorg. Det här är ju vår närmsta granne vi pratar om, gränsen ligger bara någon timme bort. Ett gigantisk landområde som har så mycket att erbjuda & som kan göra så stor skillnad för så otroligt många människor & så går de & skjuter inte bara sig själva i foten utan hela jävla världen. Gårdagen var någotslags töcken av chock & smärta - jag sket i alla måsten & bara "nu dricker vi vin & äter glass & pizza hela dagen" - & idag har jag landat i steg tre av känslorna man går igenom vid sorg - ISKA. Jag är helt enkelt fly förbannad på ett sätt som är rätt o-Idigt men 100% hur min familj hanterar konflikter. Jag har helt enkelt bestämt mig för att bojkotta USA. Kategoriskt - jag sätter inte min fot där de närmsta fyra åren. VÄGRAR. Paul bara:
1) Men du ville ju plocka äpplen i Maine nästa höst? Jag "Det finns äpplen här"
2) Men vi skulle ju åka på en Mother Earth News konferens till våren? Jag "MEN har funnits sen 70-talet, förhoppningsvis rider de ut de närmsta fyra åren så får vi gå då".
3) Din 35års present? Jag "Vi kan åka till Prince Edward Island istället".
Helt enkelt - skiter USA i resten av världen så skiter jag i dem. Inget amerikanskt vin & Tor får leka med Hape istället för Melissa & Doug. Jag kan inte rösta i landet, men jag tänker banne mig vote with my dollar*!
*& det här konceptet kan man ju diskutera om det fungerar eller inte - men vet ni, just nu skiter jag högaktningsfullt i om det faktiskt har en påverkan. Just nu är jag bara så arg att jag måste få utlopp för det på något sätt & i sann Jansson-anda får det helt enkelt bli en principfråga.
I want to leave the planet...
Åh vad jag önskar att jag hade kunnat backa bandet, till en tid då Trump inte var president - jag mår fysiskt illa bara vid tanken på att han håller i rodret de närmsta fyra åren...
Men tillbaka till imorse, min vän Liz & jag hade ju bestämt oss för att hålla på resultatet fram till 10.30. Så morgontimmarna spenderade jag fortfarande lyckligt omedveten om katastrofen. Hemma hos Liz lyckades vi till & med ha det rätt trevligt ett litet tag - trycket över bröstet & den där malande magkänslan lättade lite. Så slog klockan halv & Liz kastade fram morgontidningen med mittuppslaget öppet... & det stod inte vem som vunnit - det var väl för tight när den gick i tryck. Liz fick direkt total panik, hon hade trott på ett landslide för Hillary, så jag fick rycka fram telefonen & kolla resultatet på den... Blev så OTROLIGT besviken att jag började gråta på fläcken, vilket fick Liz att i princip börja hyperventilera. Stackars lilla Millie & Tor blev knäpptysta på direkten & sen förkunnade Tor "Shoes, mamma, shoes - door". Han ville helt enkelt inte vara kvar längre & precis så känner jag också. Problemet är att jag inte vill lämna Liz hus - jag vill lämna planeten.
Logging out...
Nu ska jag snart logga ut & ta ett litet social media break fram till klockan 10.30 imorgon. Har nämligen blivit bjuden till ett Election Reveal Party & det innebär att jag INTE får ta reda på hur det går på andra sidan gränsen innan imorgon. Alltså - en del av mig tycker att det här är den sämsta idéen någonsin, JAG VILL JU VETA NU! Samtidigt så är det kanske bra. Jag får en kväll utan dator & telefon då jag kan fokusera på min lilla familj istället för att sitta & bara panikuppdatera alla nyhetssidor. Kan nämligen bli så himla OCD på sånt här & bara sitta & maniskt trycka på uppdatera, uppdatera, uppdatera... Samtidigt tvivlar jag lite på att jag ska "klara mig undan" att få reda på hur det går innan imorgon. Känns som om man måste sitta ensam i en liten stuga i ingenstanns för att hålla sig undan hela cirkusen. & så är det den här malande oron i magen... hela kroppen känns lite som en fiol idag, så spänd & stressad - tanken på att Trump skulle kunna ta hem det hela är bara för hemsk.
Så - nu håller jag tummar & tår det hårdaste jag kan för att Hillary ska vara president när nästa blogginlägg publiceras!
Apples and more maple!
Vi åkte till St Jacobs i lördags & jag gjorde vad jag alltid gör där - förköpte mig. Hur svårt ska det vara att komma ihåg att det är JÄTTEMYCKET jobb att ta hand om fyra gigantiska påsar råvaror?! Men men... bara att arbeta sig igenom berget av äpplen & paprikor (men alltså, jag var tvungen det är så otroligt prisvärt)! Hitintills har jag tex kokat 5 kilo äppelmos. Alla som kommer & hälsar på får alltså med sig en påse mos hem - lite "inget mos, inget besök"! Kokar allt mos med kanel & lönnsirap istället för socker eftersom jag försöker eliminera allt raffinerat socker. Anledningen är helt enkelt att GMO-produkter är tillåtna här i Kanada & sockerbetor (som nästan allt socker i affären är gjort av) är i regel genetisk modifierade så att de kan tåla ogräsgift. Jag ogillar hela det här onaturliga sättet att odla på, så jag väljer helt enkelt bort GMO produkter & kör på lokala alternativ som inte stödjer den industrin. Så - lönnsirap i äppelmoset & lönnsirap (men hade säkert blivit bra med honung också) i de äppelmosmuffins som jag gjorde till dagens fika:
Kanske de bästa muffins jag någonsin bakat! Även fast Tor tokdissade dem. Otacksamma lilla grönsaks- & frukthatare...
My little pilot...
Vi har ungefär världens finaste höstdag idag, så vi bestämde oss för att åka ut till flygplatsen för brunch - den här typen av dagar är nämligen alla små plan ute & flyger. Tor var i sjunde himlen så fort vi parkerade bilen & bara skrek "FLYYPAN, TOOOR HAPPY!" non-stop, så redan där kändes det ju rätt värt att åka dit. Fick vårt bord & medan vi väntade på maten började Paul prata med personerna som satt vid bordet bredvid & när en av dem fick höra att Tor aldrig suttit i ett flygplan tog det inte lång stund innan knatten satt bakom spakarna på ett sött litet propellerplan.
Alltså, sånt här gör ju att man dör lite inombords av glädje - att få se sin lilla knatte så HIMLA glad!
Tor "Pet, pappa, pet flypan".
Innan vi åkte sprang jag in med en liten burk äppelsmör som jag kokade ihop igår (hade en burk i bilen eftersom vi skulle svänga förbi en vän & lämna lite saker) & gav som tack till den fina farbrorn som lät Tor sitta i hans plan. Det var ett sånt där riktigt feel good moment då alla bara var så glada, generösa &... ja men rakt igenom kanadensiska!
Glowsticks & julstrumpan...
Vi hade en generalvidrig liten natt här igårnatt. Tor vaknade vid 2.45 & kunde inte somna om & av någon outgrundlig anledning tänkte Paul att det var en bra idé att ge barnet alla FYRA glowsticks som han fick på pumpa-promenaden. Alltså, tänk er själva - du är kräktrött, utammad, & så toppar du det hela med att tillbringa 90 minuter med en övertrött liten dvärg vars enda mål är att köra in & upp sagda glowsticks i ens nästa/öga/öra/mun. Ren & skär tortyr. So, efter den här natten är vårt hem en glowstickfri zoon & allt går på väldigt långsamma växlar här i huset idag. Men jag har i alla fall fått en sak gjord - version två på strumpan:
Vad säger ni? Enligt mig så är det SÅ mycket bättre än den dassiga färgen som strumpan kom i. Hade jag fått namnge den färgen hade jag kallat den för "February Depression" eller helt enkelt bara SAD (Seasonal Affective Disorder).
Pumpkin Promenade 2016!
Varje år har vi en Pumpkin Promenade i vårt område: alla gamla Halloween pumpor samlas in, läggs ut i en stor labyrint & tänds en sista gång. Älskar den här traditionen så otroligt mycket. Dels är det noll stress (tillskillnad mot Halloween som lätt kan bli lite intensiv), så himla roligt att se all kreativitet i grannskapet & så är stämningen helt underbar. Det här året kunde vi dock inte vara i en park eftersom typ alla parker i vårt område är under konstruktion (vattenledningar, bygge av baseball diamonds etc) så vi fick vara utanför vår lokala teater - vilket inte var riktigt lika mysigt... men, men, flera hundra pumpor på ett & samma ställe är ändå rätt mäktigt!
Den här pumpan var SÅ stor, typ nästan lika hög som Tor! Jag försökte få honom att ställa sig bredvid den som skala, men jag tror att han i ärlighetens namn var lite rädd för den så han gick inte närmare än kanske en meter. Däremot ÄLSKADE han alla djurmotiv. Katterna speciellt, men ugglorna var också väldigt populära - sen fanns det ju i & för sig inte så många mer djur att välja på, man karvar liksom inte en hamsterpumpa till Halloween... Både Paul & jag älskade den här BB8-pumpan. Måste ha varit ett sånt roligt projekt!
När vi dansat klart till brass-bandet som spelade åkte Tor & jag hem medan Paul stannade kvar & röjde upp.
& det är kanske den här biten som jag älskar allra mest med vår Pumpkin Promenade. För istället för att kastas i soporna åker pumporna ut till en lokal grisfarm där de blir mat. Älskar när den här typen av dekorationer kan återanvändas - inte bara sluta som skräp som tex julgranar dessvärre ofta gör. Fast det kanske känns lite extra viktigt för mig som tillbringat hela sommaren & hösten med att odla & laga mat med pumpor... Hade liksom känts generalfel att då spendera $15 på pumpor som vi tänt upp för en kväll & sen bara snört ut - när jag ju vet hur mycket gott man kan laga med dem!
Beige eller mörkblått?
Här är det rätt viktigt med Christmas stockings. Allra helst ska man ha en fungerande eldstad med en mantel & så har hela familjen semi-matchande sockor med sina namn broderade på. Typ så här. Nu har vi ju ingen eldstad här i huset, & Paul sitter inte på en "familjesocka" vart mönster vi måste återskapa för Tor & mig, så vi hade ju kunnat skippa sockeriet helt & hållet. Fast så känner jag att jag ju propsar ganska hårt på svensk jul, så liiite nordamerikanska influenser känns det väl rättvist att väva in... så in på scen - Tors socka! Köpte ett kit från ett par mennoniter (de är Queens på allt som heter Quilt) när mamma var här & nu har jag klippt ut nästan alla delar:
& alltså, det är ju lite jobbigt att vara så himla petig med detaljer ibland - för även fast jag tycker att snögubben är supersöt så kräks jag lite på själva sockfärgen. Den känns liksom så otroligt ojulig & ofestlig... Så där obestämt beige/grått, som ett lerigt fält i mars.
Visst hade det varit finare om jag försökt få tag på liknande material i kanske mörkblått?
Banana bread... when the chickens won't eat!
Att ha höns är som att sitta på ett gäng JÄTTEGLADA små soptunnor - de äter i princip allt med gott humör. Eller, gott humör är en underdrift... de äter allehanda röror som om de vore en Nobelmiddag serverat efter fasta.
Inuti hönshjärnan: Mat, mat, mat, mat, mat, MAAAAT!
Så när vi någon gång då & då serverar något de inte äter så vet man alltså att det verkligen är något de tycker är skitäckligt. Till den här ytterst lilla kategorin hör bananer. Vilket är helt OK, för även om vi producerar rätt mycket restbananer (Tor tar en tugga & är sen "all dii") så går det ju alltid att baka med! Igår blev det tex banana/pumpkin bread & det kanske låter helmysko att blanda banan & pumpa men det är faktiskt en helt fantastisk liten kombo!
Men bestämmer ni er för att testa så förbered er på att det tar minst en timme innan det är klart - receptet säger 45 minuter i ugnen men jag hade min inne i 1.5h...
Trick or Treat!
Paul kom hem med det tidigaste tåget så att han kunde panik-karva våra pumpor. Det här skulle ju naturlish ha gjorts under helgen, men ibland jobbar man lite i uppförsbacke när man sitter på en toddler... Anyway, fick ut dem precis minuterna innan de första barnen knackade på dörren & det är det som räknas!
Tor fattade rätt snabbt vad det hela gick ut på & blev helt till sig varje gång det knackade på dörren. Var det små barn gav han dem godis direkt, men var de lite större (& läskigare) räckte han bara fram skålen så att de fick ta själva.
& som synes blev det ingen ordentlig Halloween outfit det här året - men jag lyckades i alla fall få honom att ha på sig farmors stickade pumpamössa under hela godisutdelningen så det kändes som om vi åtminstonde fick till en lightversion på temat!
