MsBree

Paul & jag ska på middag hos våra vänner Christina & Stephane imorgon - vi hade precis pratat om vad vi ska ta med till dem när Pauls mobil pep till (jo på riktigt, han har en signal som låter som en väldigt liten fågel). Det är Christina som vill veta om vi äter getost:

 

Christina - Do you guys like goat cheese?

Paul (sitter & fnissar när han skriver svaret) - Yes! Det är jätte goat!

 

Paul bryter ihop i soffan medan jag läser svaret & sen bara "MEEEEN GUD SÅ DÅLIGT!!! Jag dör!" Förmågan att komma på riktigt usla ordvistar var väl inget som jag exakt hade som kriterie för "mannen jag ska gifta mig med en dag" - men jag om jag ska vara helt ärlig så får jag väl erkänna att det är en oväntad bonus!

Började dagen med att sitta barnvakt åt en 1.5 åring - hennes mamma hade nämligen ett tidigt morgonmöte & behövde lite hjälp med att få ihop saker & ting. Kom dit vid 8 & knackade på dörren, ingen reaktion. Testade att skicka ett sms eftersom jag vet att den här lilla tjejen inte gillar dörrklockor men tillslut blev det för kallt att stå där & stampa så jag fick plinga på. Vilket resulterade i att mamman vaknade & kom ner för trappen & öppnade åt mig. Sen gjorde hon i ordning sin lilla dotter i nattlinne innan hon slutligen fick på sig sina egna kläder & kunde åka iväg. Jag inser ju att alla gör saker & ting olika, men det här kändes så otroligt osvenskt! En svensk hade stått med skorna på i farstun & öppnat innan jag ens hunnit ta av vanten för att knacka!

 

Anyway, roade oss sedan med att titta på snö genom fönstret, läsa lite pekböcker & kasta en boll mot en vägg. Vi kan även ha roat oss med att balansera sandaler på huvudet... men det glömde jag kanske bort att nämna till mamman innan jag knatade hem. Jaja - jag tänker att främmande vuxna är BRA för barn just för att de gör lite tokiga saker. Vidgar horrisonten liksom! Sen kom jag hem till katterna & konstaterade att de i mångt & mycket är lite som barn, men fullt lika uppmärksamhetskrävande är de INTE. Inte ens Digby & han är ändå rätt mycket plåster.

Vi brukar ju gå på bio på tisdagar, men igår var vi lite wild and crazy & kastade om i veckan. Biotorsdags-date med andra ord! Den här gången blev det Frozen & som jag peppat för den filmen. Väldigt farligt med höga förväntningar, men den uppfyllde faktiskt det jag hoppats på & mer där till. Bara en sån sak som att isdrottningen hette Elsa... Paul & jag pep glatt i stolarna över det faktum att VÅR Elsa nu delar namn med en Disney-prinsessa. Jag hade dött av glädje om samma sak hänt mig när jag var liten. Eller... vem försöker jag lura, hade det dykt upp en prinsessan Ida hade jag fortfarande trillat av stolen. Anyway, jättefint animerat, roliga sidekicks & så en stor dos skandinavisk feeling över det hela. Det var superbra! Bara en sån sak som att prinsessan Anna red på en fjording, den typen av detaljer gör mig helt nöjd i min biostol. Oh, det & att renen i filmen faktiskt är rätt ograciös - hade blivit supertrött om de målat upp honom som ett ädelt & graciöst djur bara för att hålla sig väl den nordamerikanska befolkningen (som alla verkar tro att renar är både stiligare & smäckrare än hästar).

 

Paul ger Frozen 8.5 snöbollar av 10 & jag slår till med 8.3. Fast hade vi haft barn, då hade jag nog drämt till med en ännu högre poäng för man kunde verkligen höra hur mycket barnen i salongen älskade filmen. De skrattade åt skämten, sjöng med i sångerna så gott de kunde & på slutet spontanapplåderade hela publiken. Verkligen en feel good film!

Ägnade mig åt underhållningsmaraton igår - först jättetrevlig lunch med Sandra (som jag lärt känna via bloggen, skönt att få prata lite svenska så där mitt i veckan), komplett med glögg till efterrätt. Sen blev det snabb uppstädning av köket, löprunda till mataffären & in i köket igen för middagsfix. Paul kollega Romina kom nämligen över med sin familj - bjöd på köttfärslimpa, ugnsrostade grönsaker & kladdkaka som avslutning. När vi vinkade av dem var jag så trött att jag power nappade i soffan en halvtimme innan vi drog till Loblaws IGEN eftersom jag glömt att köpa kokos. För idag var det nämligen ytterligare en cupcake dag & jag hade ställt in mig på att svänga ihop dessa. Så det var bara att kliva upp klockan sex i morse & knata ner till köket, där jag rörde ihop & bakade en hel sats innan jag insåg att jag glömt alla mejeriprodukterna i receptet förrutom smöret. Orkeslöshetsdöden. Ner med allt i komposten & så på det igen. På något vänster hann jag faktiskt få klart allt till klockan 8, ibland överraskar jag mig själv!

Nu är det ju mindre än en vecka innan jag sitter på Pearson igen med destination Sverige för att hämta farmor. Det är alltså lägge att börja fixa iordning huset lite så att det ser fint ut när farmor kommer hit. Självklart kan Paul också städa - men han ser som de flesta män inte smådetaljerna, så jag vill att de ska vara så bra som möjligt innan jag bordar planet. Fast man blir ju lite blind när man storstädar... snöar in på sånt som kanske inte är så jätteviktigt att få perfekt. Typ linneskåpet - har svårt att se att farmor ska älga upp för trappen det första hon gör när hon kommer hit bara för att se hur örngotten är vikta. Eller vår medicinlåda, jag inser ju att farmor inte gått igenom den för att fördömma oss över utgången medicin. Likväl är båda dessa ställen urstädade. Idag har jag dessutom lagt in en extra växel, hade nämligen lunchbesök & ikväll har vi middagsgäster - så jag började dagen med att putsa fönster. Sker ju inte varje onsdag, men nu så - prepp, prepp, för alla gäster! Gästerna & julen - måste vara rent i huset innan julpyntet åker upp, annars känns det lite väl ungkarl.

Nu är årets julmarknad avklarad & jag känner mig lite som om jag blivit överkörd av en bil - fick ta en värktablett igår innan jag gick & la mig för att kroppen kände sig så slut som artist. Fast det är en skönt nöjd känsla ändå, att ha jobbat så hårt för något bra! Vet inte än hur det har gått, men jag vet att de sålde för $20000 bara i förbeställningar. Alltså - mer än 120.000 kronor bara på knäckebröd & annat smått & gott som vi Sweor hämtade ut innan marknaden. Paul lyckades totalt dra in nästan 15000 kronor på kokböckerna, inte så illa med tanke på hur han ser ut just nu!

Happ, det var ju TUR att jag tänkte till där & åt ordentligt till frukost för sen blev det inte så mycket mer. Vid halv tre fick jag två minuter över & då åt jag 5 köttbullar & drack en liten kartong (250 ml) mjölk. That was it. Resten av dagen visade jag alla volontärer hur man ska göra mackor, delade ut mat till personalmatsalen, gjorde en massa mackor själv & tvättade... men en 50 salladshuvuden hade jag nog tippat på. Det har helt enkelt varit en HYSTERISK dag nere på julmarknaden - en dag då vi har sålt något helt otroligt. Bland annat har vi helt slut på pepparkakor till imorgon, himla tur att Paul & jag redan i fredags kunde hämta upp vår förbeställning som innehöll 4 burkar Nyåkers.

 

Kokböcker har vi också sålt, eller Paul rättare sagt. Jäklar vad den människan har säljsinne, mer än 10.000 kronor i böcker har han lyckats mångla ut idag. Det trots att han ser ut som en 70-tals porrskådis... Bild kommer imorgon, för nu ska jag dricka välförtjänt vin!

 

Paul & jag började dagen tidigt, tidigt, med att åka ut till Ontario Food Terminal för att plocka upp cirkus 108 salladshuvuden. Det här brukar vara en rätt problemfri runda, men inte den här gången. Vakten vid porten hade nämligen en YTTERST dålig dag/hemorrojder & vägrade släppa in oss. Efter otroligt många om & men kom vi i alla fall in & kunde köpa 12 av de salladshuvuden vi behövde... Inte hel-lyckat. Men efter ett par vändor till fick vi tag på resten & kunde köra ner till Harborcentre & set up för årets SWEA-julmarknad. Har således ägnat dagen åt att:

 

Skära ytterst många cocktail-tomater

Skivat jättemängder citron

Tvättat +20 salladshuvuden

 

& lite annat smått & gott tills Paul kom & hämtade upp mig vid 6-snåret. Känns som om vi faktiskt ligger rätt bra till för morgondagen så jag hoppas att det inte ska bli allt för hysteriskt. Hade liksom varit trevligt om det hade varit så ostressigt att jag i alla fall hade hunnit med en fem-minuters lunch. Fast för säkerhets skull blir det MASSIV frukost imorgon innan vi åker!

Fick två teman till dagens cupcakes, båda lika svårjobbade. Cyklar & fantasybrädrollspel... Kom & hjälp liksom. Cyklar kan vara den mest plågsamma uppfinning som finns i form av detaljrikedom - så att hålla på att tillverka ekrar & kedjeskydd kändes så där frestande - så jag fuskade ihop någon slags antik variant. Fast det ser lite ut som en trehjuling - det får jag ju erkänna. Oh well, det får de leva med på Pauls jobb!

När krukorna flyger ur vardagsrumsfönstret, då vet man att Digby har fått syn på något intressant. I kategorin intressant ryms blue jays & ekorrar - varav ekorrar är klart mest underhållande. Troligtivs för att de kommer så nära så att de sitter på fönsterbläcket.

Idag fick vi äntligen tag på biljetter till Thor - så jag har gått runt & känt mig förväntansfull mest hela dagen. Gillade verkligen den första filmen & tack & lov hade vi att göra med en uppföljare som faktiskt inte föll igenom. Faktiskt nästan så att den var lika bra som den första filmen! Mycket tack vare att Loke är så otroligt bra som filmens inte helt genomonda antagonist. Sen är det lite kul med en film som löst baserar sig på nordisk mytoligi för man kan lista ut saker snäppet före alla andra & man kan dessutom läsa alla namn på olika platser. Exempelvis, stället där de onda svaralverna hängde "Svartalfheim"... låter så mycket snitsigare tycker jag än "blackelfhome"!

 

Paul tyckte att Thor var så underhållande att han drämmer till med 8.5 krigshammare medan jag som vanligt är den återhållsamme i familjen Chvostek - 7.8 från mig. Fast gillar man att se Chris Hemsworth utan tröja tycker jag att man ska gå & se den även om man inte är ett fan av Marvel-produkter!

Idag var det dags för mig & Paul att gå på synundersökning. Paul för att han desperat behöver nya glasögon (det gamla paret råkade åka på en jättedusch av blekmedel ute i stugan & det gillade inte glasen) & jag för att jag tycker att jag sett lite smådåligt på distans på sista tiden. Well, det visade sig att jag hade rätt - fast inte av den anledning jag trott. På något vänster har nämligen min syn gått & förbättrat sig sedan 2011 (side note, de där dropparna man får i ögonen för att vidga pupillen - definitivt top tio på ofarliga saker som ändå är sjukt otrevliga)! Alltså... här trodde jag att förfallet började vid 30, men so far so good! Ge mig ett par år till & jag kan vidareutbilda mig till stridspilot! Blev så himla glad över det hela att vi gick & firade med Starbuckslunch. Resten av dagen ägnade jag mig åt något helt otroligt hemmafruigt, shopping. Snurrade runt tre varv på jättestora Eaton Centre & nu har jag bockat av säkert 10% av årets julklappsinköp. Var så slut efter det att vi var TVUGNA att köra på take out - totalt kliché på samma spår som tidigare, men gott! 

Jag hade inte världens bästa dag igår, men ibland är det bra att få gråta ut - inte hålla allt inne utan älta lite! Idag känns det nämligen så mycket bättre. Gråtfest följt av ett glas vin & intensivt källar-rens verkar ha den effekten på mig! Fast, sen gjorde Paul också sitt ALLRA bästa för att pigga upp mig lite extra. Det började redan på vägen tillbaka från stugan då han tvärt svängde av motorvägen & in på Vaughan Mills (jättestort köpcenter). Förstod inte alls vad vi gjorde där, men han förklarade att det bara var att pallra sig ur bilen & hitta ett par nya skor för vintern - så nu är jag utrustad med jättevarma vinterstövlar från Uggs! Efter det körde vi hem för snabbpiff av huset/oss eftersom Sandra var inplanerad för middag. Jättetrevlig middag, men efter sista tuggan förkunnade Paul plötsligt att vi skulle åka ut på en liten tur. Sandra & jag fattade ingenting & började fråga vad han hade för planer/hur länge vi skulle vara borta/vad i helsike det här nu var men vi hamnade tillslut i bilen & sen bar det iväg till... en hockeyarena. Här ska sägas att vi två damer var YTTERST skeptiska, fram tills vi insåg att Paul hade fixat biljetter till Battle of the Blades, som råkar vara den tv-show som vi båda bara älskar! Konceptet är enkelt men genial, en konståkare paras ihop med en hockeyspelare & sen slås paren om vem som kan åka bäst. Alltså, jag blev helt lyrisk när jag insåg var vi var!

Fy, jag har gått runt & varit ledsen för något i månader & nu imorse bara exploderade hela ledsenheten ut ur mig. Jag grät så där så att Paul fick springa & hämta kleenex, så där så att det gjorde så ont i bröstet att det kändes som om jag inte kunde andas. Den värsta gråten har väl ebbat ut nu, men jag känner mig helt tom inombords & huvudet värker eftersom jag grät för mycket. Usch, usch, usch. Önskar att jag kunde göra allt bra på något sätt genom att bara knäppa med fingrarna, men i nuläget känns det helt hopplöst. Eftersom det inte är någon direkt poäng med att försöka göra mig själv glad så här på studs så lämnar jag er för stunden med något som i alla fall gjorde Paul väldigt glad igår, jordnötskakor med traditionsenligt jordnötskakemönster. Tydligen mycket viktigt för smakupplevelsen.

Så kom då äntligen fredag, med obligatoriskt fredagsmys. Paul & jag pratar alltid på om allt möjligt, men vissa saker är återkommande. Eftersom jag inte kan låta bli att undra lite hur fredagsmyset gått hemma hos familjen Ford så kan vi väl ta de där standardfrågorna & applicera dem på oss alla (Pauls & mina svar i parentes):

 

Mrs - So, did you have a nice day at the office?

Mr - Not particularly, I lost most of my power to the vice mayor and they reduced my staff to pretty much nothing. (It was busy, fun, but I didn't get everything I wanted done)

Mrs - Oh, but I hope you at least had a nice lunch! What did you have?

Mr - P***y. (A pastrami sandwich)

Mr - But enough about me, did you have a nice day? What did you do?

Mrs - Um, walked into a door or two. (Placed an order for 13 kg ham and 12 kg cheese - I like cheese!)

 

Guldkanten på den pågående Rob Ford affären är helt klart alla roliga klipp som bara MATAS ut. Älskar Jon Stewart som är så där elak att man jublar lite inombords. Åh så underbart om han faktiskt fått sitta ner & intervjua Rob Ford! Suck, önsketänkande... Anyway, en annan rolig sak är att det nämns ställen som man faktiskt varit på, det är lite som när man ser en film som spelats in i ens egen stad (senast City of Bones) & man bara "Åh, där har ju jag gått!". I det här fallet så har jag tex gått på en handfull matcher på Air Canada Centre & faktiskt sett en man blivit utkastad därifrån - i det fallet var han 1) apfull, 2) kastade en ölmugg rakt i huvudet på en svensk supporter, 3) slogs med vakterna när de försökte visa ut honom. So... Tänk er nu att personen i fråga som gör de här sakerna är en person med rätt mycket makt & inflytande, det känns kanske lite som om tolerans nivån ligger snäppet högre. Så det här med att han bara blev utkastad för att han var full, bull shit säger jag om det.

Rob Ford är ju bara helt fantastisk, följetången tar aldrig slut! Det är som att titta på Glamour fast utan de vackra skådespelarna! Nere i staterna har de SÅ roligt åt oss & det kan jag verkligen förstå - för det är helt skrattretande att den här sagan bara rullar vidare. Idag kläckte han ur sig en groda som fick hela staden att kollektivt dra efter andan... Alltså, tänk er om den översättningen kommit ur en svensk politikers mun. Nationen hade dött av chock. Här verkar tongången mer vara att "men det är ju sånt han gör & hur länge ska vi orka uppmärksamma den här typen av beteende". Mitt svar på den, så länge det behövs. Bara för att något är jobbigt, obehagligt eller tjatigt så betyder ju inte det att man ska igorera det hela! Bortsett om man nu råkat vara  Rob Fords fru... För tror man på det här med "tills döden skiljer er åt" & råkar vara gift med den här mannen så är det nog bäst att utveckla en väldigt selektiv hörsel.

Det blev ju tacos igår eftersom det var lill-lördag & jag kände ett behov av att festa till det lite. Paul, som först var skeptisk mot lill-lördagskonceptet (han trodde att jag hittade på det), har numera anammat det helhjärtat. Kanske lite för entusiastiskt till & med... För i morse väcktes jag av "Happy Fredagsmys-afton!".

 

Moi - Honey, that's very sweet, but there is no such a thing as Fredagsmys-afton. Just Fredagsmys, and that's tomorrow.

Paul - But you celebrate everything afton in Sweden! There's Julafton, Nyårsafton and Midsommarafton - so there must be Fredagsmys-afton too!

Moi - No, sorry to disappoint you.

Paul - Oh! And lill-lördagafton as well!

Moi - Paul, there's absolutely not such a thing as lill-lördagafton. That would be a catastrophe in terms of Swedens general health.

Paul - There's always Monday!

 

Nja, fastän jag älskar att fira lite allt möjligt så känner jag att det måste finnas någon form av gräns. OLW kanske inte håller med mig i den frågan, men fest varje dag utom på måndag känns som en mindre bra idé. Bättre att anamma det nordamerikanska sättet i den här frågan, att bara fira på "dagar".

Hade man kunnat skruva tillbaka klockan till april 2012 då Paul friade till mig så hade jag absolut gjort om vissa saker gällande bröllopet. Jag hade till exempel investerat i den där typen av små plaststöd för klackarna, så att jag inte stått & gjort hål i gräsmattan utanför huset där vi hade festen. Mycket läskig känsla att liksom sjunka fast på land! Jag hade kanske sett till så att vi övat ceremonin en extra gång med prästen så att vi hade känt oss helt säkra på vad som skulle komma (jag tror inte att det syntes, men ett par gånger under vigselakten var det bara "Men... Eh... & jag ska göra vad nu?"). Men framför allt så hade jag gjort om våra save the dates. Tyckte ju i & för sig att de vi hade var söta & så, men speciellt kick ass var de ju inte!

Paul jobbade hemma idag, så det var lite småfest i huset - Starbuckslunch & tacos till middag (jag vet... inte fredag än, men lill-lördag & det måste ju uppmärksammas). Medan Paul jobbade på uppe i sitt kontor drog jag fram pennorna & jobbade vidare på mitt lilla hobbyprojekt som nu börjar få en lite mer pressad tidslinje. Satte det kanske optimistiska målet att få ihop 34 teckningar totalt & med dagens enda checkmark så är 65% avklarat... Det är här någonstans jag känner att jag måste bestämma mig för om det är OK att vissa saker är lite "halvklara/halvdana". Typ den här teckningen:

Tisdagsbio & mindre i-landskatastrof, alla biljetter till Thor var utsålda. Stor depp från min sida, medan Paul jublade eftersom det innebar att vi gick & såg Ender's Game istället. Tydligen baserar sig filmen på en sci fi bok från 80-talet & var ett måste på Pauls biolista. Jag följde väl mest med för att jag gillar att göra saker ihop med Paul, själva trailern hade nämligen engagerat mig för ungefär fem öre. Det var ett sånt där biobesök som typ aldrig ville ta slut - ungen höll på med sina övningar i evigheter & såg antingen helt nollställd ut eller så grät han. Harrison Ford var väl det jag hade hoppats på som räddning, men mannen börjar vara lite "over the hill" så det vägde inte upp så som jag trott. Det var på inga sätt den sämsta film jag sett, men absolut inget jag någonsin känner för att se om & boken tänker jag också skippa. Paul däremot önskar att den hade varit längre, så här är vi för en gångs skull inte alls eniga om betyget. Paul sätter 7.4 bönsyrsealiens på den medan jag väl kan gå med på en motvillig 6.6a.

När man växer upp i norrland kommer det med en rätt rejäl portion "Skratta åt Stockholmarna som inte klarar av lite snö". Flyttar man sen till Lund dör man lite inombords när bussarna slutar gå för att det ligger 10 cm snö på backen. Så kommer man till KANADA & tänker "Nu blir det ordning på torpet!"... & sen brister bubblan. Åtminstone här i Toronto, för de är så hopplöst dåliga när det kommer till konceptet vinter. Man hade ju till exempel kunnat tro att vinterdäck varit absolut nödtvång, men det är inte lagstiftat här i Ontario. Ordentligt isolerade hus får man skatta sig lyckig om man bor i & trippelglas i fönstren är ett helt nytt koncept. I det första hus jag bodde när jag kom hit var det enkelglas, & en stor spricka i en av panelerna - så där var det så kallt på vintern att snoret fryst i mustaschen om jag haft en. I stugan är det marginelt varmare, där har vi nämligen två lager glas i merparten av fönstren (ett par fönster har ett lager glas & ett lager plexiglas) men det blir ju ändå så kallt att Digby inte vill gå på golvet utan propsar på att bli buren. Men... Kanadensisk uppfinning till vår räddning! Extra glas! Eller plast, men nu ska vi inte vara så petiga!

Vet ni - jag skrev ju tidigare att jag gjort något jag var himla glad över. Nu kan jag berätta vad, jag har bokat en biljett åt mig för att åka hem till Sverige i början på december. Kanske inte så mycket att höja på ögonbrynen över, den resan har jag ju gjort ett par gånger nu - MEN jag stannar bara lite drygt en vecka, sen sätter jag mig på planet igen & den här gången med sällskap. Världens bästa farmor ska nämligen följa med mig tillbaka hit & fira jul & nyår med oss! Vi börjar faktiskt firandet redan den 11e då vi lyfter, för då fyller nämligen farmor 85 år! Jag tycker det här är så otroligt roligt, spännande & fantastiskt! Tänk att min lilla farmor faktiskt ska våga sig hela vägen till andra sidan Atlanten! Om min julpepp för i år redan börjat? Japp, den slog till ungefär i samma ögonblick som biljetterna var bokade!

Igår kom Paul hem med en fredagspresent till mig - fast inte från honom utan hans ex Sandra. En himla härlig lackig röd box som hon tänkte att jag kanske skulle kunna förvara mina pennor i (de har stått i burkar fram tills nu & det är inte bra att de står upp).

Du vet att det är fredag när... alla på Pauls jobb skickar runt små filmsnuttar & bilder med sånt de tycker är tokigt. De som Paul tycker är allra tokigast skickar han sedan vidare till mig. Idag kom den här lilla giffen in. Paul bara "Har du någonsin sett något så tokroligt! Hoppande kaniner?!". Här hade det ju varit läge att skratta med & låtsas om att kaninhoppning inte var ett svenskt påfund, men så långt tänkte inte jag. Nej nej... Istället förklarade jag att det är en rätt populär sport i sverige, att den introducerades på 70-talet & att vi till & med har ett riksförbund för sagda gren. Gissa om Paul & Pauls hela kontor dog av skratt - mindre genomtänkt drag där Ida. För en gångs skull känner jag dessutom som om jag inte kan kontra, mig veterligen ägnar sig kanadensarna nämligen inte åt bäverkrocket. Men det är klart... det kan ju vara för att de är så stenade på crack att de inte riktigt har den fantasin som krävs för att komma på något så genialiskt!

Idag var det en ny cupcake dag, så jag satt uppe hela gårdagskvällen & pillrade. Jäklar i min lilla låda alltså vad jag gillar att just pilla, ju fler små detaljer desto mer uppåt blir jag! Den här gången fick jag "antingen fotboll eller något kungligt" som tema. Valde det som föll sig lite mer naturligt för mig (kuriosa här, jag är den mest bollrädda individ som finns - duckar till & med för pingisbollar):

Paul & jag brukar vara tidsoptimisterna 3 & 4 (första & andra plats innehas av vårt toastmasterpar) vilket leder till att vi alltid ligger ungefär 10-15 minuter efter vilket tidsschema vi än satt. Nu brukar ju inte detta vara något jätteproblem, saker & ting brukar lösa sig i alla fall, men igår ville vi inte chansa så vi var ute i så galet god tid att vi till & med hann äta middag innan showen (fast för min del hade vi kunnat skippa den biten, min fisk var så sjukt äcklig - alldeles bränd... men vi hade inte SÅ gott om tid att vi kunde beställa in en ny rätt). För att ni verkligen ska förstå hur gärna vi ville se The Debaters:

Jag hade ju ljugit om jag sagt att jag var en radio-konnässör. Eftersom jag har någon märklig oförmåga att komma ihåg sångtexter kan jag i princip lyssna på vad som helst så länge det har lite takt som jag kan nynna med i. Blir alltså aldrig less på de där reklamkanalerna som alla andra finner så frustrerande eftersom de "bara har 100 låtar som snurrar runt". Det här är ju praktiskt på ett sätt, lite frustrerande på ett annat - jag kan liksom aldrig bidra med vad någon intressant jag hört på radion. MEN, här i Kanada har jag i alla fall hittat ett favoritradioprogram som Paul & jag lyssnar på varje lördag eftermiddag "The Debaters". Sjukt underhållande & jag har genom åren skrattat så att jag både kiknat & gråtit åt denna småtokiga show & idag ska vi dit & se hur de spelar in tre avsnitt live! Jag är så grymt taggat över detta. Åh så roligt det kommer att vara att få sitta i en studie på CBC (kanadas version av SVT) & skratta ihop med en hel publik - inte bara Paul & jag i bilen!

Dagens stora nyhet här i Toronto är att vår borgmästare nu erkänt att han de facto rökte crack. Um... är nu detta olagligt kan man fråga sig? Det känns ju som om det inte hade gått hem så där alldeles hemma i Sverige, men här är det tydligen inte olagligt. Att inneha drogen for sure, men inte att bara puffa lite crack som någon annan äger. HERREGUD... men det är ju skönt att vi här i Toronto åtminstone kan roa den amerikanska nationen!

Jag känner mig rätt deppig idag - det är bagaget från sommaren som ligger & gnager. Bestämde mig därför för att ha en sån där dag då jag får göra vad jag vill, bara så länge det är roliga saker som får mig på gott humör. Så jag har ritat en ekorre:

Helt otroligt att borgmästaren i Kanadas största stad i princip erkänner att han rökt crack tillsammans med kriminella element & ändå sitter människan kvar! Jag kan liksom INTE ta in det. Vad är det för system som tillåter att en individ som uppenbarligen inte har stadens bästa i åtanke får sitta kvar? Det där "tack & hej":et skulle ha kommit för månader sedan, men här händer så vitt jag vet ingenting. Enligt Paul hade staden varit tvungen att göra om reglerna för hur man kan avsätta en borgmästare för att få honom avsatt & "Sånt tar ju tid, så jag tror inte att någon kommer orka". Eh...?! Jaaahaaaa! Det kommer alltså ta TID att få igenom en förändring, men då är det ju uteslutet att vi försöker!

 

Fantastiskt dumt resonemang (tänk er hur det sett ut historiskt sett om man applicerat det tankesättet) - men det är lite så jag tycker att politiken fungerar här i nordamerika överlag. Nästa gång det blir borgmästarval hoppas jag därför inte på reella förbättringar, men jag tänker att vi åtminstone kan se till så att det blir lite mer ordning på torpet! Digby for Major!

Vi åkte ut till stugan i helgen eftersom vi insåg att natt-temperaturen var på väg ner till -7 strecket & då är det fara å färde att rören fryser. Eftersom vi lagt ner så sjukt mycket tid & energi på stugan hade det känts lite surt med vattenskada nu, så frysväskorna packades & så körde vi upp på lördagsförmiddagen. Paul la lite golv & jag gjorde i ordning trädgården för vintern. Drog upp allt som måste in för vintern & plockade bort tomat, paprika & gurkplantorna. Däremot lät jag allt kålrelaterat stå eftersom det förhoppningsvis gör så att vi inte åker på skadedjur nästa sommar (parasiter som dödar skadedjuren övervintrar i kålen) & så hackade jag upp alla tagetesplantor & blandade ner det i jorden för att minska mängden nematoder. Fast två golvplank & jord gör sig inte så där jättebra som bildmaterial på bloggen - så vi kör lite Digby bonanza istället! Han har nämligen börjat joina oss vid varje måltid & det är helt sjukt sött!

Har sett lite bilder på andra bloggar från Halloween-firandet i Sverige & jag tycker att det är lite trist att alla bara verkar köra på skräcktemat. Naturligtvis dyker det upp häxor & någon enstaka yxmördare även här, men de allra flesta klär ut sig till helt andra saker. I torsdags hade vi tex besök av:

 

1 nyckelpiga, 1 groda, 1 zebra, Zeus, Alice i underlandet, Where is Waldo, en läkare & mycket annat.

 

Så mycket roligare att ha en pytteliten anka som går förbi på gatan än en zombie. Eftersom det verkar som om Sverige har tagit till sig Halloween så hoppas jag att vi kan gå mot ett mer glatt firande som inte är så himla förutsägbart utan visar på lite mer fantasi. Ett exempel till, det ringer på dörren & utanför står två små tjejer i 7-8 års åldern. 

 

Paul - Oh wow! Unicorns!

Rosa pegasus - Actually, we are pegasuses.

Paul - Haha! How fabulous, and you're dressed just alike!

Lila pegasus - Yes, we kind of have to you see - we're sisters

 

Alltså, pegasuses... Jag vet inte ens om jag hade koll på vad det var när jag var så liten - men jag tycker att det är fruktansvärt mycket roligare att få besök av en bevingad, hornförsedd, häst än en svart fågelskrämma i äcklig gummimask.

Jag vet inte om det här är nyheter som nått hem till Sverige, men här i Toronto skäms alla ögonen ur sig över vår borgmästare - Rob Ford. Ända sedan han vann borgmästarvalet har Toronto skakats av smärre katastrof efter smärre katastrof. Det har ljugits & hittats på budgetsiffor ur tomma intet, det har varit anklagelser om jäv & utnyttjande av offentlig person & nu senast följer vi med intresse den brännheta frågan om herr Ford är beroende av crack cocaine. Jag förstår ju om ni sätter kaffet i halsen där hemma i Sverige, där man typ blir petad från alla politiska poster om det uppdagas att man gått mot röd gubbe, men så här ligger det alltså till. HELT OTROLIGT. Jag kan inte för mitt liv begripa att den här människan sitter kvar, det är bortom pinsamt & sänder så vansinnigt dåliga signaler. Tänk er själva om det hade uppdagats att Fredrik R gillar att... tja, gå på amfetamin under semestern & sedan ändå suttit kvar. Eller om det läckt en video med Stefan Löfven när han kör över små kaninungar med gräsklipparen samtidigt som han skrattar rått & partiet bara "Ja det är ju inte något vi uppmuntrar till, men Stefan har gjort många andra saker som är bra så vi tänker att det ändå väger lite tyngre!"

 

Hur herr Ford sköter sitt jobb när han inte röker på tillsammans med personer som sedan blir skjutna till döds? Med mycket inlevelse skulle jag vilja säga!

 

Jag har varit tvungen att jobba lite de senaste dagarna, men inget får inkräkta på den årliga pumpakarvningen, så det var enda undantaget från allt statistik-slit. Eftersom alla i huset måste få var sin pumpa karvade jag de två mindre pumporna till kattpumpor medan Paul gav sig på de större exemplaren... Som jag innerligt hoppas inte föreställer oss. Jag kan ju vara lite bitsk ibland, men så här pass?