MsBree

Dagen började med att Paul kom hem redan lite efter tio på förmiddagen. Tåget innan det han tänkt ta körde nämligen rakt in i en bogserbil & sen bidde det inga fler tåg den dagen. Alltid trevligt med hemma-jobbardag! Även om vi nu inte hängde fullt lika mycket med varandra som vad vi brukar den typen av dagar. Vid halv tolv gick Tor & jag nämligen över till Kristen & Daisy & sen promenerade vi down town för lunch/vaka med Kate & Norah. Kates allra sista dag på mammaledigheten, så det var liksom bara tvunget att skålas ut. Väl hemma igen drog hela familjen Chvostek på sig gummistövlar & raggsockor & bilade iväg till närmsta pumpafarm. Så sista minuten, men vi fick i alla fall med oss ett par pumpor hem:

Episkt dålig väder dag idag - resterna av hurricane Patricia blåste nämligen in över oss. Kikade ut på morgonen & insåg att det inte skulle bli mycket av parkpromenerande under dagen, så när Kristen messade & frågade om jag kunde ha Daisy en timme eller två kändes det som världens lättnad. För bebisar är lite som katter, ensamma blir de grymt uttråkade & kräver non stop uppmärksamhet från vårdnadsgivaren - tillsammans däremot, helt annan femma! De här två roade således varandra mer eller mindre oavbrutet i två timmar:

I kategorin "kanske inte jättenödvändigt men vill HA i alla fall"... Denna! För det är väl lite så, att pyssliga individer gärna vill ha militärordning & "översikt" på allt pysselmaterial. Jag, som det senaste 1+ året haft hela bohaget spritt över tre olika ställen, smålider över att inte ha allt material under samma tak... Så den här lådan - vilket dröm! Får väl se på det som motivation, om vi bara kan få tummen ur när det gäller renoveringsprocessen så kanske jag för eller senare kan få ett vettigt pysselhögkvarter. Vill liksom ha en liten hörna som BARA är min - inga katter som petar på saker, ingen baby som försöker få tag på allt som är vasst eller kvävningsvänligt & ingen man som kommer & spyr ut sittt fickinnehåll över min yta... En liten Ida-oas helt enkelt!

Okay, den här lilla filuren vill inget annat än att stå nu för tiden. Vi gör ju vårt bästa, men det går inte att passa på honom precis hela tiden vilket leder till att han då & då dimper i backen. STORA tårar som rullar nedför de knubbiga kinderna = AJ i föräldrahjärtat.

Hade en massa saker jag ville blogga om igår, men så somnade jag tillsammans med Tor igen. Lite senare än föregående gånger dock, till nio höll jag mig vaken... Herregud. Anyway, vi får ta blogginläggen idag istället! Först ut, en fråga till er läsare - jag håller på med en filt till Tor & igår fick jag klart alla rutor! Bara det att jag inte tycker om en av färgerna...

Stötte på en av våra grannar idag & hon berättade att deras familj skulle skippa vintern det här året. Deras plan är att vara borta ett halvår, ta sin husbil på en roadtrip ner genom USA & sen tillbaka när värmen kommit hit. Min första (mentala) reaktion var något i den här stilen "Meeen åååh, jag vill OCKSÅ! Jävla immigrationselände som gör att jag inte kan resa någonstanns!". Sen kom jag på lite andra tankar. För det första, jag är ju faktiskt ingen husbilsmänniska - klassar husbilar & husvagnar som mobila skilsmässolådor. För det andra, min granne kommer att ha med sig sin fyraåring & sin sex-månaders på resan... Det fanns en tid i mitt liv tillsammans med Tor då allt var lugnt & stilla, då kotten låg glatt där jag lagt honom & jag kunde pyssla på med mitt. Kanske inte riktigt fallet numera. Nej, nu för tiden ägnar Tor varje vaken stund åt att antingen gå med stöd eller resa sig upp mot olika saker. Här hemma, i vårt väldigt stillastående hus, är det liksom nog illa så en husbil framförd på guppig väg. Jag hade varit konstant upptagen med att försöka se till att barnet inte ådrog sig permanenta huvudskador. Så - en liten del av mig är fortfarande avundsjuk, på äventyret. En större del av mig tänker att min granne är en supermänniska som vågar ge sig iväg. Själv är jag, när jag tänker efter, väldigt nöjd med att häcka på plats tills dess att Tor fått lite mer vett!

Det här med att stanna uppe & kolla hela valvakan igår... DÅLIGT BESLUT. För även om det kändes som ett självklart val att stanna uppe för att höra Kanadas nya premiärminister (YES!) så var det inte lika härligt att starta dagen 4.5 h senare. För naturligtvis drog Tor igång dagen klockan fem bara för att (eller så är han smyg conservative & bestämde sig helt enkelt för att straffa oss) & som vanligt när dagen startar så tidigt så var kotten på sämst humör. Skrikfesten höll på till klockan 7 då jag helt desperat satte ner honom framför "Dancing with the stars". Tydligen har rumba en sövande inverkan, för han slocknade mer eller mindre omedelbart. Tror helt enkelt att det blev för mycket för den lilla hjärnan att hantera all musik & glitter, så då var det lättare att checka ut. Anyway, rumba kan nu mycket möjligt vara min favoritdans alla tider & jag är skyldig Bindi Irwing min eviga tacksamhet!

 

Resten av dagen då... Nej den går väl inte till historien som någon direkt höjdardag, blir lätt så när ens avkomma mest beter sig som en humla som någon trampat på. Ilsket! Fast en höjdare fick vi till, idag var nämligen första gången som Tor jagat Digby & Digby faktiskt tyckte att det var roligt. För mig som haft konstant dåligt kattsamvete de senaste 10 månaderna kändes det lite som att vinna på lotto!

Snart halv tio här & ikväll sover jag INTE! Nej, för ikväll är det valvaka i det Chvostekska hushållet. De senaste tio åren har Kanada lets av den oerhört dryga Steven Harper & nu hoppas vi på förändring! Själv kan jag inte rösta, det händer troligtvis inte förrän om två val till, men vi åkte iväg som en samlad front i alla fall...

Alltså, de senaste två kvällarna... Har gått & lagt mig tillsammans med Tor mellan 20.00 & 20.30 & sen har jag somnat & sovit typ hela natten! Bara vaknat till så pass att jag har kunnat vackla upp någon timme senare för att ta av mig kläderna & borsta tänderna. Så bloggfrånvaron beror helt på att jag total-kraschat varje kväll innan jag haft tid att göra allt det där som jag vanligtvis gör när kotten lagt sig för dagen. Happ, så vi kör ett litet recap på helgen... Lördag började med att vi körde in till Toronto, har inte sett Isolde på evigheter så vi blev inbjudna på high-tea. Massa små snittar, te & scones med sylt & grädde. Tor kröp runt & jagade Troll, kan vara första gången jag sett henne springa sen hon var ungkatt - alltså för 7 år sen. När vi druckit upp körde vi ner till världens bästa garnaffär, Romni Wools. Har inte varit där på superlänge, så jag hade lite glömt bort hur fantastiskt det stället är. Känns lite som om de har typ ALLT garn i hela världen, allt från superfint garn med invävda stenar som kostar skjortan till megatjockt filtgarn:

De senaste dagarna har Tor varit lite... eh... "challenging" kan vi väl säga. Det är en av alla dessa tillväxtspurter som spökar & det gör att litet barn går igenom den ena lilla krisen efter den andra. Idag till exempel - Tor ville inte sitta i famnen eller bäras, men inte heller träna på att gå eller ligga ner på golvet själv. Det blev liksom sammanbrott konstant & hela tiden. Tillslut la jag mig helt enkelt ner på golvet tillsammans med honom & så låg vi där i en hög - jag lyssnandes på podcast (bästa Adam & co - ligger lite efter & fick världens bästa överraskning i & med att Carin da Silva slutade) & Tor klättrandes fram & tillbaka över mig. Men ni vet, hänga på golvet är ju okej ett tag men kanske inte en hel dag så tillslut tog jag tag i projekt "få ut litet barn på promenad". Skrikfest - men tillslut gick det & jag fick till & med på Tor årets nya vantar från farmor!

Svängde ihop pumpkin chili till middag & sen lämnade jag Paul & Tor åt deras öde & drog iväg på craft night. Värsta bästa påfundet - så himla härligt att mötas utan bebisar som behöver ständig uppmärksamhet, dricka lite vin & pyssla på med diverse projekt. Just det här med att få göra något med händerna utan att bli avbruten, njuter så otroligt mycket av det! Den här gången behövde jag dessutom inte agera lärare lika mycket heller, så det kändes som om jag kom en bra bit på väg med Tors filt. Satsar på att ha den färdigvirkad någon gång nästa vecka. Efter det blir problemet att bestämma vad jag ska göra härnäst, finns så mycket fint jag vill virka typ NU. Det ständiga problemet med handarbete... för mycket inspiration, för lite tid...

Sorry för frånvaron igår, men det hände något stort som gjorde att jag glömde bort bloggen helt - någonstans i Libanon finns nämligen en familj som flytt från Syrien som vi blivit länkade till! En mamma, en pappa & två små pojkar på 3 & 4 år som vi nu jobbar för att ge ett nytt liv här i Kanada. Det enda vi egentligen vet om dem är att pappan utsats för våld & att fyraåringen behöver medicinsk vård. I nuläget sitter de fast där pga pappersarbete på den kanadensiska sidan (myndigheter, inte oss) så de kan tidigast komma om en månad. Men det känns så fantastiskt att vi förhoppningsvis kan få lös dem ur en hopplös situation! Vår grupp har redan samlat in nästan 130.000 svenska kronor & vi har flera foundraisers inplanerade så det känns absolut som om vi kommer att fixa att ta oss hela vägen i mål  (regeringen kräver cirka 180k för att försörja en familj i ett år). Pauls & min stora uppgift är att sätta ihop en hemsida där vi bland annat kan se till att lägga ut information om processen samt be om hjälp i form av materiella donationer - så det ägnade vi hela gårdagskvällen åt. 

 

Håll nu tummarna för att ambassadspersonalen får igenom allt pappersarbete på rekordtid så at den här lilla familjen får sin nystart så snabbt som det bara är möljigt!

Värsta bästa Thanksgivinghelgen vi haft - det har varit så rakt igenom perfekt att det mycket möjligt kan ha varit mitt livs bästa Thanksgiving! Idag hade vi ännu en outstanding höstdag, krispig luft på morgonen, knallblå himmel, ännu mer höstrött & våfflor till lunch!

Säger hej från Thanksgiving-bubblan vi just nu befinner oss i. Åh vad jag älskar Thanksgiving, typ den bästa holiday som finns. Allt är super vackert, massa god mat & noll stress. Igår startade vi dagen med brunch hemma hos vänner, körde sen iväg till den stora farmer market som vi bara älskar, fixade & donade i trädgården, åt lax till middag & tog ett litet glas bubbel på det. Idag har vi varit på långpromenad (i kategorin "oväntat" - stötte på en man som var ute & tastade sin minigris Batman...) i absolut bästa höstvädret - knallblå himmel - köpt frapps på Starbucks, rostat pumpor i ugnen, tittat på Tor som studsat i sin Jolly Jumper...

Pust... Paul kom inte hem förrän klockan åtta, så Tor & jag har tagit oss igenom en liten maratondag. Helt otroligt hur SLUT jag kan känna mig efter en heldag med kotten. Lite som om jag åkt ett par vändor i en väldigt högljud mangel. Men vi fick till en liten fin stund under dagen då jag lyckades lura på Tor lamm-mössan:

Den förra ägaren till vårt hus var inte den allra mest schysta personen när det gäller affärer. Bland annat lämnade han... ja men kanske en 15-20 dörrar (?) utspridda mellan källaren & vårt förråd. Visade sig ju naturligtvis att sopstationen tar betalt per dörr, så det var därför han sket i att rensa ur dem. Det är inga jättepengar det rör sig om, men ni vet... man blir lite trött. Anyway, dörrar, gamla möbler, tomma färgburkar & så allt gammalt staket som vi har rivit ner på sistonne - bråtet har liksom växt sig större & STÖRRE. Paul har hela tiden sagt att "det tar jag i bilen" - utan att kanske helt orka tänka till hur de där 20 dörrarna ska passa in i vår Saab 9.3. Men idag lyckades jag övertala honom om att vi faktiskt har nog mycket skräp för att hyra in en liten container. Kan ju låta jättemärkligt att vara så SJUKT pepp på att få en container att fylla upp med bråte men jag ser det här som det första viktiga steget mot detta:

Nu tänker jag klaga lite på Paul, men innan jag fortsätter med det så vill jag bara ha sagt att jag älskar honom väldigt mycket & att jag verkligen är så lycklig över att ha honom i mitt liv. Så - nu behöver ingen säga det i kommentarerna eller maila mig & påminna mig heller...

 

Då kör vi - insåg att Tor började få lite ont om blöjor (typ 10 kvar) i samma veva som det var dags för kotten att gå & lägga sig. Vi bestämde snabbt att det var bäst om jag la Tor & Paul åkte iväg för att köpa blöjor. Sagt & gjort, Tor & jag läste bok, lyssnade på lite musik i sängen, ammade & så var mini ute. Paul... ja Paul åkte till Shoppers Drugmart & upptäckte där att de inte hade Pampers Sensitive i storlek 3. Förargligt. Eftersom det inte går att skita i blöjor (eller jo... det går det ju bevisligen) hade jag i det läget stått & trampat lite irriterat & sen ryckt åt mig ett annat märke i samma storlek & bara "Det får duga". Inte Paul inte. Paul involverade först personalen på plats, men efter att de letat igenom hela lagret var det bara att konstatera att det inte fanns några PS3. Happ, så Paul åkte iväg till nästa Shoppers - där han upprepade hela proceduren, inklusive lagersök. Gav han upp här? Neeejdå, vi var ju tvugna att köpa blöjor till Tor & skamm den som ger sig så han körde vidare till nästa affär. Som kanske råkade ligga i typ nästa by. TVÅ TIMMAR tog det att köpa två sketna paket blöjor & då var de inte ens sensitive. Under tiden satt jag hemma i soffan & undrade lite lätt oroligt om något hänt & svarade på telefonen gjorde han inte heller eftersom han var för upptagen med att rassla fram apotekspersonal som kunde hjälpa till i jakten.

 

Alltså, jag vet ju att han vill väl - men ibland blir jag helt vaaansinnig på hur bokstavstrogen människan är (detta händer lite titt som tätt)! Det är ju inte så att Tor lider av någon form av allergi mot andra blöjor, så wing it! Så... klag avklarat - men jag undrar lite hur era män är. Hade de också kört land & rike runt för att plocka upp en speciell typ av vara eller hade de kastat ner första bästa substitut i kundkorgen & bestämt att det var bra så?

Nu när Tor är tio månader gammal så tänkte jag ge en liten uppdatering på kattfronten. Det här med att det helt plötsligt dök upp en baby i huset har ju inneburit stora förändringar för dem med. För även fastän vi vill så hinner vi inte riktigt med dem på samma sätt som innan. Försöker att se till att de får åtminstone en ordentlig gosstund var per dag, men den här orken att leka kurragömma som jag hade innan... nja, den har vi inte riktigt hittat tillbaka till. I det läget är det hemskt skönt att de är två. Tror att det hade varit så mycket jobbigare om vi bara hade haft Mammut, han hade typ gått under av ensamhet. Nu - ja nu har de ju varandra!

Alltså, hur himla gulligt? Hela huset till sitt förfogande, men tydligen är det viktigt att pressa ner sig i samma tvättkorg!

 

Anyway, eftersom Tor numera är mobil så exponeras de även för en del hårdhänt behandling som de verkligen inte är vana vid. Tor tycker att de är ungefär det bästa som finns men har noll omdömme & går lös på dem med både händer & tänder. Vi försöker naturligtvis rädda dem undan den värsta behandligen, men ibland hinner vi inte & då ligger Tor där med en hel näve svanshår i näven & ett par gånger har han tagit bett från dem så att hela munnen har varit full av vitt ludd... Då känner man sig kanske inte som världens bästa kattmamma samtidigt som jag är så tacksam för att de har så otroligt mycket tålamod med minimänniskan. Försöker trösta det dåliga samvetet med att det kommer att komma en dag då Tors känslor kommer att vara besvarade - för är det något våra små fluffiga troll älskar så är det uppmärksamhet & jag har på känn att det kommer att finnas massor av den varan i mindre hårdhänta former framöver!

För ett litet tag sen frågade Jess mig om vi ville vara med & dela på en ko (nåja, ungtjur). Sjukt mycket vuxenpoäng på det! Men eftersom köttet kommer från glada små kossor som faktiskt fått leva sina dagar under bra förhållanden med gräs på menyn så sa vi glatt ja. Idag kom hela laddningen. Så vi knatade in till typ 100 kilo kött i Jess & Andrews kök. VÄLDIGT mycket kött & verkligen ett litet projekt att dela upp det hela mellan dem, oss & ett par andra själar. Ni kan ju tänka er själva, massa kött över hela köket, fyra föräldrar med sömnbrist, två små energiska bebisar som mest bara ville krypa runt & rycka ut köttpaket till höger & vänster & så MATTE med kilo & pund förvirring på det... Nåja, tillslut stod vi där med 20 kilo nedstoppade i ett gäng kassar & nu har vi väl kött till... jaaa men någon gång 2016 i alla fall! För vi äter inte så värst mycket kött här hemma i huset, men när vi väl gör det känns det så bra att faktiskt veta att det kommer från en bonde som heter Steve Martin & bor 2 timmar bort. Inget mer anonymt supermarketkött här!

Dagar som denna är jag så lycklig för att vi bor precis vid en park med ett motionsspår - för när inget riktigt hjälper för att muntra upp minimänniskan, ja då går det i alla fall att få lite lugn & ro om vi går ut & går. Jag säger inte att han var parkens allra mest strålande lilla solstråle... men efter vår tidiga start hade vi ytterst modesta ambitioner. Allt som inte varit storgråt eller baby ynkdrama har varit BRA!

Antar att det finns något internationellt galaktiskt karmakonto för bebisar som gör att om du drar lotten "nöjt, sovande, barn tur & retur under lång bilresa" så åker du på en käftsmäll följande dag. För i annat fall vet jag inte riktigt varför vi var tvugna att starta dagen vid halv fem här i huset. Vilket jag hade kunnat leva med om kotten i vart fall varit glad, men han är ÄNNU deppigare än jag över att behöva vara vaken. De senaste 90 minuterna har tillbringats med Tor gråtandes på golvet. Plocka upp honom tänker ni kanske... jo fast då tappar han det HELT. Så jag lägger ner honom igen & det orsakar i sin tur ytterligare en eskaliering på missnöjes-skalan, så då får han komma upp igen & på något vänster är det ändå fördjävligare än att ligga på golvet. Amma då? Um... tror att de svältande korna i bibeln hade kunnat frambringa mer mjölk i nuläget - tooorrsugen.

 

Så det enda som får honom någorlunda nöjd är katterna, men de vill av förklarliga skäl inte direkt hänga med honom. Får något minut här & där av "inte skrikande bebis" medan Mammut avlastar & sen blir det mentalt bebis-sammanbrott när Mammut går undan & tar en paus. Seriöst, katten förtjänar levergodis senare idag för sin insats. Men men... om bara 14 timmar eller så är Paul hemma & kan avlösa. Det ser vi fram emot!

Dagen startade kvart i sju & sen gick den i ett. Började med att baka bananbröd, städa, duscha, fixa frukost & klockan 11 satt vi alla uppklädda & vattenkammade i bilen & åkte iväg till Newmarket för att fira Pauls pappas & systers födelsedagar. Använde bilfärden till att virka en liten lamm-mössa till Anais, fick klart den precis när vi rullade in på uppfarten. Det hade inte gått om inte Tor sovit i princip hela vägen, ibland ska man ha tur!

Anais var mycket mer välvilligt inställd till min hatt & knatade runt i den utan minsta problem. Värmde mitt hjärta! Vad som ska värma Tors huvud i vinter är däremot en annan femma... I vilket fall - kusinerna roade sig med att spela piano & äta vindruvor, så det var ju lyckat & vid tre satt vi alla i bilen igen & rattade hem till Guelph. Planen var nämligen att vi skulle ha potluckmiddag hemma hos oss & jag var 100% säker på att den skulle börja klockan halv sex. Fast det gjorde den ju inte, utan halv fem rullade vi in på uppfarten samtidigt som Sarah, Matt & Anderson + Amie, Paul & Maelle. Hade jag inte startat dagen så tidigt & varit så trött hade jag nog fått lite panik i det läget, nu skrattade jag bara & tänk - det gick ju i alla fall fastän jag inte fick den där extra prep-timmen! Faktum är att det blev en perfekt liten middag med pulled pork, kaiser rolls, risotto & så mitt bananbröd till efterrätt. Glada bebisar, glada föräldrar & superglad Digby som satt under Maelles stol & slukade all mat som regnade ner - pulled pork från himlen!

Sen Tor föddes har jag köpt extremt lite saker till mig själv. Alla nya kläder jag fått sen han föddes har varit presenter, vissa i princip påtvingade enligt principen "Nu går vi inte från den här affären innan du har köpt X & Y". Har liksom inte haft något driv alls att förnya min garderob - lite för att jag fortfarande har något kilo kvar att gå ner, ytterligare lite för att mycket går bort pga att det inte är amningsvänligt & sen är det väl också  det här med att många tappar bort sin stil medan de är gravida. Ja & så är det ju SÅ mycket roligare tycker jag att köpa barnkläder, så jag shoppar till Tor istället & sen är jag så nöjd & vill inte ha något till mig själv. Förrän igår. Fick syn på ett par skor när jag var ute med Kristen & fick sånt habegär att jag inte kan komma ihåg senast jag velat ha något så mycket. Det var sån skokärlek att jag fortfarande hade dem på näthinnan när jag vaknade imorse. Så när Paul konstaterade att det blivit tvärkallt & att det nog var läge att köpa ett par höstskor åt Tor var jag inte sen att hålla med om att en skoshoppingsrunda var av absolut måste & tada! Höstskokittade!

Tidig start på dagen, Tor var uppe redan vid 7.15 & då kan det lätt bli lite kämpigt här hemma. Hade dock tur idag, innan lunch hade han redan hunnit slockna två gånger så han hann aldrig bli så där superjobbigt övertrött. Score!

Alltså, just nu är det verkligen hitt eller miss med Tor. Antingen är allt super, eller så är allt KATASTROF. Idag var det en katastrofdag & Tor har gråtit för följande saker:

 

1) För att han inte får äta kattsand

2) Eller torrfoder

3) Eller tippa ut katternas vatten

4) För att katterna inte vill vara i närheten av honom när han rycker dem i pälsen

5) För att han inte får bita mig - varken på axeln eller kinden

6) För att han inte fick äta luddet han hittade på soffan

 

& så vidare i typ oändlighet. Det har med andra ord varit en väldigt känslomässig dag & tillslut var jag typ lika slut i huvudet som vad han var & kunde liksom inte uppbåda ork till någonting alls.

 

Tack & lov hade han en väldigt mycket bättre dag igår, vilket var sån tur eftersom fyra av mina mammavänner kom över på kvällen. Vi körde husfixryck deluxe & sen när alla kom tog Paul Tor & fick honom i säng utan alltför mycket protester, så jag kunde änga mig åt att hänga med mina vänner, äta äppelpaj med vaniljsås, dricka cider & virka. Pysselkväll med andra ord! Så sjukt härligt att vi fick till en & nu är planen att vi ska träffas varannan vecka & virka/sticka/dricka!