MsBree

Tidigare år har ni ju kunnat följa Pauls & mitt pågående krig mot Garlic Mustard & förra året slöt jag upp i grannupproret mot denna vidriga lilla växt. I år blir det garlic pull som vanligt & Dawn som håller i det hela mailade oss alla i början på mars & frågade om någon kunnat tänka sig att designa postern för att locka fler hjälpredor. Hon har nämligen fått City of Toronto att gå med på att bekosta tryck & laminering av annonsmaterial, men kände att hon inte hade förmågan att själv sätt ihop något. Moi anmälde sig som frivillig omedelbums & idag plockade jag fram pennorna, plåttrade ner en ritad version av GM & sen satte jag ihop det första utkastet.

Paul & jag sitter i bilen på väg från Coboconk till stugan efter ännu en runda till järnaffären - vi tjattrar på om ditten & datten tills jag plötsligt skriker till "TUSSILAGO!!!". Paul girar nästan av vägen av chocken & jag fortsätter yla "TUSSILAGO, TUSSILAGO!". Paul frågar "I have no idea what that means, but should I stop the car?" - ivrigt nickande till svar & vi svänger in vid vägkanten. Ida lämnar springandes bilen & står & studsar vid vägrenen i oförfalskad glädje. Paul kommer travandes efter & ställer sig & kikar ut över det grå landskapet "So what are we looking at?". Tussilago!

Dagens svenskalektion - finns det hjärterum finns det stjärterum! Kanske inte den fras Paul kommer att ha mest användning av så där... men jag kände att jag var tvungen att lära honom den pga de här små trollen...

 

Så här långt har vi haft en himla bra påsk - strålande sol & knallblå himmel, man tittar ut & blir helt glad i hjärtat. Arbetsmässigt sätt har vi väl inte presterat några stordåd... men det kommer! I bland måste man få unna sig lite vila också! So, Paul har druckit bäveröl...

 

Planen är ju att vi någon gång under dagen ska rulla upp mot stugan för att fira påsken där. Vi har kittat upp med massa bubbel, rekorderlig cider, chili som jag har haft puttrandes hela morgonen & en massa beef jerkey. Sånt som gott & väl räcker för att hålla Idor på konstant gott humör. Paular behöver dock lite mer socker än så för att gå runt. Speciellt som vi planerar att vara effektiva & jobba undan en massa. Så när väl chilin rörts ihop, ja då satte jag igång med projekt kakbak. Jordnötskakor för att vara mer exakt.

Kolla vad som kom tillbaka från graveringsrunda till Montreal - min ring!

Jag har LÄNGAT efter premiären på The Host ända sedan jag läste ut boken för någon månad sen. Bara det att jag inte visste hur vi skulle få ihop premiären med våra påskplaner, vi tänker ju inte vara i stan utan ute på vischan där det bara finns en drive thru theater som i sin tur bara är öppen på sommaren & tillråga på allt bara visar väldigt gamla filmer... Rent hopplöst eftersom vi lämnar Toronto kring lunch imorgon, på premiärdagen. Men så, på ren impuls checkade jag vår favoritbios hemsida kring lunch idag & vet ni vad, de hade smygpremiär nu ikväll! Så klockan 9.30 satt Paul & jag bänkade - jag typ ivrighetsstudsande i stolen. Jag vet vad ni tänker: INGA FÖRVÄNTNINGAR PÅ FILMER BASERADE PÅ BÖCKER! Fast för en gångs skull så var det inte så där "Whaaat, men HUR kunde ni förstöra något så bra?!". Nope, det var faktiskt riktigt bra! Sure, inte lika bra som boken & de kunde ha castat lite annorlunda, men överlag så var jag himla nöjd. Kanske ännu högre betyg, filmen slutade & Paul suckade & sa "Du sa att du hade boken på din Kobo?" - jag nickade - "Oki, du får inte tala om för någon att jag kommer att läsa något av Stephenie Meyer"*

 

Paul ger filmen hela 8.5 underjordiska grottor av 10 möjliga medan jag håller mig lite mer restrektiv & ger den 7.4 - men det baserar sig ju då på att jag läst boken.

 

*bara så att ni vet, det här räknas inte för jag talar inte om det, jag skriver det. :)

Det har lite otippat visat sig att vals är Pauls & mitt forte - vi är rätt kassa på swing, klarar oss i rumba, helt ok med foxtrot & så är vi faktiskt himla bra på vals! Så där så att vår instruktör hoppat flera steg längre fram än var vi egentligen ska ligga. Det verklar helt enkelt ligga för oss. Så idag tänkte jag att jag skulle spana in kronprinsessan Victorias & Daniels bröllopsvals. I mean, de om några hade ju tiden & pengarna att bli sjukt bra på sin bröllopsvals.  Kikar igenom de dryga två minuterna & drar snabbt följande slutsatser:

 

1) Jag gillar inte deras dansram - Victorias hand vilar bara poänglöst på Daniels arm

2) De är inte i rätt danslinje - vals är inte en dans man dansar bröst mot bröst utan lite off set, kolla på kungen & Silvia, de är inte positionerade mitt emot varandra utan lite mer åt sidan

3) EN snurr i början, så fattigt! Snurrarna är ju när damen får visa upp sig!

4) Bara ett... två tre, ett... två tre. Grundsteg - så himla tråkigt!

 

Med andra ord, Idas tendens att bli helt nördig över nya projekt har tagit ett nytt steg framåt - dans är alltså något jag kan lägga till på listan över saker jag försöker/har lärt mig & blivit helt nördig över.

 

 

 

Idag var det dax för Mumins årliga veterinärbesök. Vanligtvis är ju Mumin världens lättaste att ha att göra med, men idag hade han vaknat på fel sida av sängen & riktigt så där YLMORRADE när de stack honom med sprutan. Ont i kattmammahjärtat. Nu när vi är hemma igen, känner sig någon väldigt liten & väldigt mycket i behov av närhet...

Woot! Vi har fått vår första officiella bröllopspresent! En Soda Streamer - typ den enda kökspryl som vi verkligen önskat oss men aldrig köpt in! Eftersom jag är lite lätt beroende av kolsyrat vatten (gillar inte kranvattnet här) så var det här verkligen en SUPER present! Helt klappa händerna glad är jag i den!

Den 8:e april har Paul & jag varit förlovade i ett år & vi har LOVAT varandra att vi kommer att få till graveringen av ringen innan dess. I månader har vi sagt "Nästa vecka lämnar vi in den"... med det har alltid kommit något annat imellan/vi har glömt bort det. Imorse bestämde vi båda att det får vara nog med velandet, nu ska den in! Så jag vinkade hejdå till ringen & en timme senare skypade Paul mig & bara "Du, vad hade vi sagt om inskriptionen?". Iiirk, ingenting bestämt - vi har bara pratat löst om det hela... failure! So, nu MÅSTE vi ta ett beslut innan lunch så att Paul kan lämna in ringen & få det hela gjort! Det här är våra alternativ... vad tycker ni att vi ska köra på?

 

Church Bay, 8/4 2012

Church Bay, 2012-04-08

32.2493 N 64.8478 W, 8/4 2012

32.2493 N 64.8478 W, 2012-04-08

Ida & Paul, 8/4 2012

Ida & Paul, 2012-04-08

Ida & Paul, Church Bay

Ida & Paul, 32.2493 N 64.8478 W

Happ, dagens uppdrag - hitta bröllopsskor - föll ju helt platt. Efter att ha travat runt i typ två timmar var jag överhettad & småirriterad. För i fall att man inte har en fetish för strass/nitspäckade horskor som sedan korsats med holländska träskor så fanns det liksom inte så mycket att välja på. Allt var så apfult att till & med Paul insåg att det var fult. Jag provade två av de 972-miljoner par jag såg & det ena paret skar in precis i fotknölen på ett närmast makabert sätt & det andra paret var utformade så där så att det blev en halvdecimeters glipa mellan sulan & fotvalvet. Så på skofronten kan vi alltså konstatera FIASKO. Paul lyckades däremot hitta sin bröllopsslips - så det var ju å andra sidan väldigt positivt. Trodde liksom inte att det skulle gå fullt så lätt & smidigt.

Allra finast på hela Canada Blooms igår...

Här fortsätter det helt envist att vara vinter , så Paul & jag struntade i att åka ut till stugan & drog istället på en jättestor inomhusmässa för trädgårdsälskare. Var så skönt att få knata runt bland vackra vårblommor & känna att värmen kanske inte är alltför långt borta ändå!

Då & då kikar jag in på vår uppfödares hemsida, orsak oklar... eller, egentligen vet jag ju varför jag kikar in där... hennes katter är som knark för mig. Jag kan liksom inte få nog. Så jag kikar in & åhar över kattungar & tänker att "en dag skaffar vi en tredje". Fast det har hela tiden känts som ett väldigt avlägset projekt, minst en 5 år framåt i tiden eller så. Anyway, igår kikade jag in & möttes av detta...

Det är ju meningen att våren ska vara här nu - första vårdagen var igår. Problemet är bara att vädret inte riktigt uppfattat övergången, så igår snöade det som vanligt & jag är säker på att det kommer att komma mer idag bara för att alla ska känna sig ytterligare lite berövade på värme & sol. MEN - ingen idé att deppa ihop, så jag fuskar mig till lite vår istället. Paul köpte med sig en massa tulpaner hem i tisdags, så de lyser upp inne & i köket - ja i köket har jag precis roddat ihop 45 små prästkragemuffins!

Jag vet att det finns ett par mammor som läser min blogg - jag har en fråga till er! Vi kommer att ha Lotta, Martin & lilla Ida över för middag ikväll. Jättetrevligt! Bara det att jag precis insåg att jag inte kan laga köttfärslimpa som jag tänkt mig - Lotta ammar ju & jag har förstått att hon därför undviker lök. Min version av köttfärslimpa känns därför inte som den ultimata middagen för henne. So... jag tänker lax & fänkål. Fungerar fänkål - eller är det något man också ska undvika? I så fall... hade något med bönor gått bra eller är det också dåligt för små babymagar? Lite lost här känner jag, så hjälp mottages tacksamt!

Här i Toronto händer det ju titt som tätt att folk blir skjutna & de flesta skakar väl på huvudet & går vidare med sina liv utan att vara så där värst förvånade. Så öppnar jag upp aftonbladet nu på morgonen & det första som möter mig är "Man skjuten i Älvsbyn". Min haka faller ner i morgongröten & jag får fiska upp den & pressa tillbaka den med våld. Jag tänker "Men det är väl någon som varit klumpig med ett jaktgevär..." öppnar upp artikeln & där står "Man skjuten i centrala Älvsbyn". Alltså... centrala Älvsbyn referas lokalt till som "byn". Man går ner på BYN när man ska handla på det enda ICA som finns, när man ska till biblioteket, radioaffären eller det pyttelilla systembolaget. Älvsbyn - Norrbottens pärla, den lilla lilla söta by där jag tillbringat typ alla mina sommarlov. Att någon skulle bli skjuten där är för mig lika obegripligt som om någon skulle säga att... nej jäklar... jag kan liksom inte ens komma upp med en liknelse. Jag tar tillbaka rubriken - månadens chock känns mer lämpligt. Vart är världen på väg?!

Jag bara måste konstatera att det här med att gifta sig, det tar verkligen i-landsproblematiken i ens liv till en helt ny nivå. Vanligtvis gnäller man ju över att bussen är sen, eller att den bok man vill läsa inte kommit ut i pocket än (tungt)... men sen Paul friade kommer jag på mig själv med de mest bisarra problem. Som idag - våra pappersprov damp ner i brevlådan & jag bara "Men gud så jobbigt... nu måste jag VÄLJA vilka papperskombinationer jag vill trycka inbjudningarna i".

Morgonen inleddes med att jag öppnade upp ett mail från en riktig trollpacka - en av SWEA-tanterna. Herregud så otroligt otrevlig hon är. Så där så att ingen vågar säga något, alla sitter igenom hennes attacker & bara önskar att de kunde spola framåt tills hon gått hem. I fredags bet jag ifrån lite & idag fick jag tillbaka en släng av sleven så att det hette duga. Har inte helt bestämt mig för hur jag ska hantera det hela, för att bara tiga & vända andra kinden till känns inte aktuellt. Samtidigt vill jag inte vara så barnslig att jag drar in alla andra styrelsemedlemmar i en otrevlig mail-diskussion bara för att jag "inte vill förlora debatten".

 

Men det här är ju inget TREVLIGT sätt att inleda veckan på - så låt oss fokusera på något roligare, tillbaka till bröllopsskorna! Ingrid föreslog just dessa & jag tycker att de är söta som karameller! Fast så är det ju det här med färgen... de finns visserligen i ljusblått, men jag känner att jag just nu lutar mer åt marinblått. Allra helst hade jag nog velat köpa bröllopsskorna den där helgen jag planerar att vara i Stockholm i maj. Så i fall att någon ser ett par marinblå skor med rätt hög (men inte för smal) klack & med en rosett på tån - hojta gärna till i vilket affär de finns!

Paul & jag åkte ut till stugan igår - tanken var att vi skulle vara sjukt effektiva & sätta upp alla väggar i mellansovrummet. Så blev det inte riktigt, temperaturen sjönk till minus 11 & stugan... stugan blev inte så jättevarm att vara i. Det var så sjukt jäkla kallt! Efter ENORMT mycket eldande & full blåst på alla små värme-element + att jag smygslogpå ugnen lite titt som tätt fick vi upp stugan till den här temperaturen...

Så himla roligt! Här i Canada säljs små kanelgodisar som kallas för cinnamon hearts:

Jag har ju aldrig ätit dem själv, men de är väldigt populära här & min farmor är stormförtjust i dem. Så när Lotta skulle ha sin möhippa i sverige skickade jag ett litet paket som bland annat innehöll en väldigt stor påse med just cinnamon hearts. När vi träffade dem i onsdags berättade de att Lotta fått lite dille på dem under graviditeten. Faktum var att hon inte hade något annat direkt craving än just dessa små hjärtformade godisar. Så bakade hon, ja då åkte de på som dekoration... glass, krossade hjärtan... fredagsmys framför TVn eller middagsgäster - CINNAMON HEARTS! Allt var bra tills de hade gäster en dag & en av dem sa "Men... Lotta, det här är ju tvål". Martin & Lotta panikade lite - var det tvål eller var det godis?! Vad var det jag egentligen hade skickat & kunde de fråga mig vad det var? De dividerade fram & tillbaka, testade att lösa dem i badkaret för att se om de var någonslags badkonfetti & kom tillslut fram till att de inte hade en aning men att det kändes för pinsamt att fråga mig! Så det var inte förrän de kom hit till Toronto nu & såg en burk med cinnamon hearts i skafferiet i huset de hyr som de kunde pusta ut. FNISS! Så farmor, om du har besök över & någon försöker övertala dig att jag haft dig att äta tvål i 3-4 år - NEJ, det ÄR godis!

Åh så störigt att julen är över OCH att min namnsdag är förbi - en oändlighet av Ida-firar-lös tid som sträcker ut sig ända till den 5e augusti & min födelsedag. Oki, oki, bröllopet kommer ju innan, redan den tredje. Men jag hade gärna bytt till mig en 30-årsdag i maj så att jag hade kunnat önska mig de här. De perfekta bröllopsskorna, bara det att de inte passar in i min budget. Paul säger att jag kan skita i budgeten, men jag har hamnat i någotslags läge där jag närmast känner mig Joakim von Anka snål. Inte så där så att jag återvinner te-påsen, men ta mig tusan inte långt därifrån. Så att hosta upp typ dubbla mängden mot för vad jag budgeterat för... nej men det känns lite i hjärtat som det känns för Joakim när Kalle helt slösaktigt rör ner dyrt socker i sagda te. Det är därför det hade varit så praktiskt med en födelsedag imellan - då hade jag ju bara kunnat önska mig dem. Men icket... alla såna tåg har redan gått, kinesiska nyår... allt. Det enda som finns kvar att hoppas på är typ att jag drattar på ansiktet & slår ut en tand & att tandfen har uppgraderat sin repertoar till att även inkludera skor. I så fall har jag storlek 39 kära tandfen. Å andra sidan så räcker det med en halvplasttand (badrumsolycka som liten)... så jag försöker tänka att den här skofixeringen som just nu drabbat mig är en övergående fas helt & hållet initierad av bröllopsindustrin.

 

Uppdatering: Jag bara NEJ, jag köper dem!!! Fast... så är det ju det här med att köpa saker från sidor som man inte 100% vet är äkta, inget man bara gör. Så jag bad Paul att kolla upp dem & efter att han konstaterat att de: 1) är registrerade i Indonesien, 2) De textmässiga bitarna av hemsidan är rätt knackiga, 3) De inte har någon return policy - så får vi väl konstatera att jakten på de perfekta bröllopsskorna går vidare.

Ok, om ni inte är gillar Game of Thrones så är det här kanske inte inlägget för er - bara en liten varning. Själv är jag totalt förälskad i George Martins fantasivärld & har sträckläst alla böckerna i väntan på säsong 3. Sen jag avslutade den femte boken i A Song of Ice and Fire har livet helt ärligt känts lite tommare & väntan fram till den 31 mars & seriepremiären har känts milslång. Det här hade Paul plockat upp - så idag överraskade han mig med bästa lunch-daten, Game of Thrones-utställningen! HBO som sänder GofT har nämligen skapat en exclusiv utställning som visas i Toronto, New York, Sao Paolo, Amsterdam & Belfast. Utställningen är gratis, men man måste ha en biljett för att komma in & Paul hade lyckats få tag på två till dagens lunchpass - lycka! Så nu har jag fått titta på föremål som broschen som visar att man är Hand of the King:

Igår var vi på middag hos Martin & Lotta - för er som inte hänger med helt & hållet så träffade vi Martin när han var här 2008 & jobbade på sin PhD på UofT. Faktum är att det var på Martin & min gemensamma midsommarfest som Paul & jag blev ihop - så han har liksom varit med från scratch! Lotta träffade jag lite snabbt när hon var här den sommaren & så träffades vi alla igen sommaren 2009 då vi var & klättrade kring Linköping. Oki... så nu är ni mer med på banan. M & L är här i cirka två veckor & den här gången har de med sig en väldigt glad liten baby på 7 månader - lilla Ida! Så himla söt, alldeles linblont fjunigt hår & två små risgryn till tänder. Jag vet inte om Ida är vanligare som tilltalsnamn idag än vad det var när jag växte upp, men jag har i princip aldrig stött på andra Idor - någon gång när jag sjöng i en kör som liten & sen en gång när jag pluggade i Lund. Så det här var första gången som jag tillbringade en hel kväll med en annan Ida. Jag måste erkänna att det kändes så sött att den där lilla miniatyrmänniskan var en annan Ida - samtidigt som jag blev lite förvirrad då & då. Typ, "Ida måste gå & lägga sig nu" & jag tänkte "Va, måste jag? Nej visst ja!".

Nu när jag har brudklänningen (eller har & har... den kommer ju in i april/maj, men den är ju betald så vi ser det som om jag nästan har den) så är det läge att fokusera på skorna. Efter mycket funderande har jag kommit på att jag vill ha skor med slingback, peep toe, gärna rosett på tån & i någon av följande färger - marinblått, vitt eller silver. Sen måste de vara rätt höga pga klänningslängden, men jag ser helst att de inte har för tunn klack så att jag inte behöver oroa mig för vart jag går.

 

Redan här börjar jag känna mig lite stressad... känns som om jag har tillräckligt många krav för att det hela ska bli någonslags sko-odysse & att shoppa skor med Paul... tja, jag inbillar mig att det är som att shoppa vinteroverall med ett litet övertrött barn. Lägg sen till att jag gärna velat att skorna skulle vara dansskor så att vi kan dansa lite på bröllopet (plus så att jag kan gå in dem under våra danslektioner - vill INTE ha skavsår den dagen!) så känns det liksom helt kört. Vet ni hur FULA dansskor är? Helt deprimerande fula... korta konstiga klackar & alla kommer med massa remmar över foten. Ick. Det bästa jag hittat så här långt? Det här paret, men jag gillar inte strukturen eller det här paret - men då känns priset helt sjukt. I mean, jag hade gärna velat spela lite krocket eller kubb under cocktail timmen... då känns det ju så där att investera i något som som efter skatt kommer att gå på mer än 2000 kr. Jag ÄR klumpig, skorna kommer att vara gräsgröna efter 10 minuter av kubbande. I nuläget lutar jag åt att köpa att högt par till merparten av bröllopet & sen ett par dansskor som jag kan använda bara för själva dansen. I så fall funderar jag antingen på dessa eller dessa för dansen. Det sista alternativet känns lite så där skönt 70-taliga!

Jag har fått nog - The Hobbit var ju en rätt plågsam upplevelse & efter att ha sett OZ känner jag att jag måste utfärda ett "filmdvärgs förbud" för 2013 & kanske fram till 2033 eller så... Jag är trött på konstnärliga mustacher, tokiga frisyrer & allehanda kullerbyttor som knölas in i brist på bättre manus. Blir också lite trött på mig själv för att jag hoppades så mycket på OZ (böckerna är ju så underbara!) - men det var barnfilm rakt igenom. Överspelat till tusen & bara allmänt tröttsamt.

 

Paul gillade specialeffekterna men tyckte att skådespelarinsatsen & manuset hade kunnat ägnats lite mer möda = 6 gula tegelstenar av 10.

 

Jag gillade... att det var färgglatt? I övrigt var det väl inte så mycket att hurra över, men bildskönt det var det = 5.8 gula tegelstenar av 10.

 

Igår bytte kanada till sommartid (vi följer USA) & vi bestämde oss för att det officiellt är vår & därmed dax att ta itu med stugan igen! Så igår lastade vi kylväskorna för allra första gången 2013 & åkte ut till Newmarket & hämtade upp Pauls pappa som också skulle med upp & hjälpa till. Dagens projekt var nämligen "sätta upp innertak" & det blir liiite lättare om man är tre personer. Gipsskivorna väger nämligen som synden, så det är så där kul att försöka baxa dem 2 meter upp i luften. På det stora hela gick arbetet rätt bra, även om en skiva inte kanske direkt sattes fast så där ultimat. Fast det var mindre vårt fel än vad det var de som byggde stommen till huset... Anyway, här har vi Paul in action:

Paul & jag är ofta väldigt eniga om det mesta - men ibland skär sig maskineriet. Som idag. Vi ska ut till stugan & försöka få upp taket i mellansovrummet. Det innebär en dag av intensivt jobb i utkylt hus. Ingen picnic direkt. Jag tycker att vi ska lämna katterna hemma. Paul blir ledsen av tanken på att ÖVERGE dem en hel söndag. Jag försöker förklara att de kommer att ha det mycket bättre hemma. Paul vill köpa en baby björn till Mammut... Men ok, kanske inte riktigt - men nästan! Tillslut kompromissade vi lite. Katterna får stanna hemma i huset & vara helt ensamma hela dagen men jag lovade att lyxa till den kommande veckan för Mumin genom se till att han får komma ut på trappen så fort vårsolen lyser på.

Weee! Jag har beställt min brudklänning! Nu finns det ingen återvändo - i slutet på april/början på maj kommer den in till David´s Bridal i Rochester, så då blir det USA tur & retur! Helt galet egentligen att köpa den i staterna istället för här... men klänningen var nästan 1500 kronor billigare på andra sidan gränsen, så då blir det road trip! Jag känner mig lite smålöjlig, men jag är något helt sjukt uppåt över att ha lagt den här beställningen. Att den här pusslebiten äntligen är avklarad! Tjoho!

 

Nej det här får vi nog fira med promenad i vårsol samt Starbuckslunch!

Jag har ju skrivit om det här tidigare - men alltså, bröllopsindustrin här i Nord Amerika är verkligen enorm! Genomsnittsbröllopet ligger i dagsläget på cirka 180.000 svenska kronor. Nu är ju i & för sig bröllopsresan inräknad i den kostnaden men ändå! Jag menar, lägg till 20.000 & du får det här! Bor man i New York är 180.000 dessutom som en piss i Nilen, där ligger medelbröllopet på en halv miljon. Alltså... jag hade gift mig i ett tingshus & gått & ätit middag på en fin restaurang, bara Paul & jag... Jag hade liksom hellre varit ogift än att lägga ut en så löjligt stor summa pengar på en dag. Snacka om att vara ÄGD av industrin om man hostar upp den typen av summor. Bara New York brudens klänning - närmare 20.000 kronor. Det är liksom budgeten för vår smekmånad, plus mer vin än vad jag beräknat...

 

Jag ser på de här siffrorna & jag mår nästan lite illa. Jag har inget emot att man spenderar pengar på sig själv, men den här typen av summor på konfetti, skor, hår, makeup & annan poänglös skit... när närmare en miljard av världens befolkning hungrar. Det är liksom nog avsmakligt för att jag nästan ska byta sida till vänsterblocket. Bara det att det känns som om folk drabbas av kollektiv blindhet när det kommer till bröllop & kör all out oavsett om man vuxit upp med Svenska Dagbladet eller plakat på första maj.

 

Uppdatering: Fniss... jag skickade vidare den där brudklänningsbilden till Paul som bara "WTF?!". Så jag googlade "Enormous tulle wedding dresses" & hittade juveler som denna... ni vet, i fall att man känner för att gifta sig 8 månader in i sin graviditet med fyrlingar.

Avverkade vår tredje danslektion idag & jäklar i min lilla låda vad roligt jag tycker det är! Mycket roligare att dansa som par än att dansa själv! Idag arbetade vi vidare på vår foxtrot, rumba, swing & vals. Enligt vår lärare är vi bättre än genomsnittet & det kan ju hända att han ljuger så att han blir blå, men det känns bra! Rumban är utan tvekan roligast, jag älskar att snurra runt & idag lärde jag mig en ny stegsekvens som känns väldigt flashig. Valsen är dock det som det känns som om vi har naturligt lättast för - som om vi får flyt från första steget. Foxtroten går även den bra men swingen känns fortfarande lite "boxig".

 

Idag frågade vår lärare vart vi slutligen vill hamna - på guld, silver eller bronsnivå. Guld är dansare på internationell nivå, silver är paret som äger hela kryssningsskeppet, brons är när man är väldigt bra på 4-6 danser & kan dansa med vem som helst - matcha ett proffs som leder eller få en nybörjare att känna sig ok. Paul fegade ur & lallade något om brons, jag bara "Men nu vill jag ju inte cykla genom Frankrike på vår smekmånad längre - jag vill åka på kryssning till BAHAMAS".

Eftersom varken Paul eller jag kände oss direkt överväldigande pigga & allerta idag så kändes det perfekt med movie date. Har man inte så mycket smart att säga själv så är det bättre att låta Hollywood mata en med underhållning än att desperat försöka komma på något klyftigt att prata om! I väntan på OZ föll valet på Jack the Gigant Slayer. Paul ville se den för att han gillade historien som liten. Jag ville se den för att jag har en lätt crush på Nicholas Hoult sedan vi såg Warm Bodies. Jag vet... total tantvarning... men, men. I vilket fall, tillbaka till filmen. På det stora hela var det bra, men det kändes som om de hade kunnat tona ner guldglansen lite, gjort det hela lite skitigare & verkligare. Rollfigurerna blev liksom lite teateraktiga med alla plymer & monoklar & jättarna hade de kunnat förbättrat avsevärt om de bara tagit bort alla kropps-skämt. Fast gillar man Ewan McGregor ska man absolut se den & då helst i 3D. Känns som en film som verkligen fungerar bra i det konceptet, tror att det blivit rätt platt & trist om vi sett den som vanlig bio - eller ännu värre, på skärmen hemma i vardagsrummet. Så definitivt en bio-film!

 

Paul ger den 6.5 bönor medan jag är pyttelite mer generös & drar till med 6.7.

Får ju konstatera att jag varit piggare än vad jag är idag. MEN. Det får det vara värt - även om jag nu verkligen planerat att stanna hemma igår så var det så kul med en spontanutgång. Kan liksom nästan inte minnas sist jag drog ut på något sånt! Det blir mest parmiddag eller "fin-restaurang" nuförtiden när man går ut. Inte som på den gamla goda Lunda tiden då man kunde få för sig att dra till Wärmlands på onsdagen eller till Lunds penthouse på en torsdag. Minns att min kanske allra bästa spontanutgång involverade Sussie & mig hemcyklandes på morgonkvisten - vi var lite småfulla så där, så när vi skulle korsa Dalbyvägen så gjorde vi det i världens liksom långsammaste travers. Istället för att bara cykla rakt över tog det oss säkert 500 meter innan vi slutligen kom över på rätt sida. Kvällen involverade också Sussie sovandes på sin mössa i hallen, för att den var så "mysig". Hehe... lite tokigt när jag tänker på det nu, men ROLIGT hade vi! :)

 

En annan bra spontanare var i gymnasiet då jag & min bästis Sandra helt plötsligt fick för oss att dricka en flaska vin på en tisdag. Den tog rätt bra, så helt plötsligt var vi på världens partyhumör. Bara det då att det här var LYCKSELE på en tisdag... det enda som var öppet var typ OKQ8. Så vi gick dit, köpte lite folköl, knatade till tågstationen & satt & sjöng "konståkningslåtar" (tänk Gloria Gaynor - I will survive) hela kvällen. Ingen jättehappeneing så där, men väldigt spontant & väldigt roligt.

 

Vanligtvis så är den här dagen årets höjdpunkt när det kommer till party - PDAC, världens största gruvkonferens & jag satsar fullt ut på partyklänning & högklackat! Det här året... kändes inte så viktigt. Årets fest blir ju i augusti & jag hade liksom inte lust att fokusera på andra klänningar än just den med stor K. So... vi åt sushi till middag, pratade om ditten & datten & jag kände mig så nöjd med hemma-kväll... tills jag insåg att jag hade en himla massa sms från folk som saknade mig. Brottades inombords med hur jag skulle göra & sen gick det bara inte "Paul, sätt på dig kostymen" hojtade jag & innan jag hade tid att ångra mig satt vi i en taxi. En himla massa öl senare är vi hemma igen med ruffsigt hår...

Jag börjar känna att brudklänningen ta mig fan är det meckigaste projekt jag varit med om i hela mitt liv. Först bara det här med att hitta något med ÄRM... allt är axelbandslöst. Urtjusigt om man inte har något problem med att armhålstuttarna är framme till allmän beskådning. Efter mycket om & men & en heltidstjänst spenderad på att googla klänningar så klickade jag tillslut hem den där JCrew klänningen som inte fungerade. Tillbaka till ruta noll i två dagar, tills dess att jag tvingade Paul att köra till David´s Bridal i rykande snöstorm. För där hittade jag ju KLÄNNINGEN. Min klänning, den klänning som jag känner är perfekt. Var helt uppåt hela vägen hem, lite småmaniskt glad liksom - sökandet var över! Fast. Expediten skrev upp priset på klänningen på vårt visitkort & angav det till $800 (ca 5000), men när jag kikade in på hemsidan när vi kom hem (för att få titta på allt det vackra lite till) så stod det $700 (ca 4300) där... Någonstans där drabbades Ida av snåljävulen som bara "med de försöker ju LURA mig". Så jag checkade de två sidor jag känner till som säljer klänningar till reducerat pris & hittade en enda klänning i samma model, i rätt storlek & till det vansinniga priset av $260 (ca 1600). Jag blev Joakim von Anka lycklig & slängde iväg ett mail på direkten, det kändes som det hela var skrivet i stjärnorna! Tills idag, i bilen på väg in till avdelningen, när säljaren mailade & sa att hon dessvärre fått in en förfrågan precis innan mig så hon hade sålt den till den tjejen istället. Moi blev skitdeppig... tänkte att det kanske inte var meningen i alla fall & beslutade mig för att ta en till titt på klänningen & sedan kanske fundera på om det inte var värt att börja söka efter något billigare... klänningen var på rea - $625 (ca 3900). Ida dansade kontorsstolsdansen tills jag insåg att det kan hända att rean bara gäller för USA. I fall att det är så, då tänker jag jävlar i min lilla låda tvinga Paul att köra till Buffalo i helgen. Jag bryr mig inte om att bensinkostanden kommer att äta upp de där $75 för jag har officiellt förlorat förståndet när det kommer till just den här punkten.

 

Uppdatering: Happ, då har jag pratat med David´s Bridal här i Toronto & med en annan filial i Rochester NY state. Här i Canada kostar klänningen $800 punkt slut. Eller, nej... $900 (5600 kr) när man har lagt på skatten. Åker vi däremot över gränsen till USA, alltså 2.5h bort, så kostar samma klänning, med skatt $680 (4200). Helt sjukt att det kan vara sån skillnad! Å andra sidan... jag antar att det är så norrmännen känner sig när de ledsamt lägger ner ett 800 NOK smörpaket i kundkorgen.

Jag kom ju på att jag aldrig visade den brudklänning som det inte blev - ändring på det!

Vi hade vänner över på middag i lördags, ett par som ska gifta sig ungefär 1.5 månad efter oss. Blev en jättetrevlig kväll med VÄLDIGT mycket bröllopsprat & det slutade med att vi alla satt & googlade BH:ar utan axelband! Lite annorlunda samtalsämne... :) Anyway, det tog med en bukett tulpaner till oss & nu kan jag inte gå förbi dem utan att bli liksom lite vårsprittig i kroppen.

Alltså, tvättbjörnar... Jag VET att man som sann nordamerikan bör avsky dem, men jag kan bara inte! De är så söta att jag bara dör lite inombords när jag ser dem. De är lite som anti-Digby´sar - samma ringar runt ögonen, men omvänd färgsättning. När jag kom hem från universitetet idag hade vi haft påhälsning i kompost-tunnan & ja... det krävdes lite jobb med snöskyffeln för att få ordning på uppfarten igen. MEN. När tjuvarna lämnar så här söta avtryck efter sig så kan man liksom inte annat än se på eländet & bara "Men naaah, de är ju så söta!".

Idag var det dags för SWEAs årsmöte - så jag åkte ut till kyrkan redan vid 5-snåret. Kånkade bord, bar stolar, la brunpapp på bord & så satte jag ihop en massa bordslöpare av utrivna sidor ur kasserade KOKBOKs ex. Ett par gånger fick jag förfrågan om det kändes jobbigt att se kokboken i "slaktat" tillstånd, men det var faktisk rätt kul att få jobba med den på ett nytt sätt. I annat fall hade ju de där exen bara åkt på brasan i stugan & DET hade känts jobbigt. Tycker faktiskt att resultatet blev riktigt bra!