MsBree

I morgon är det Canada Day - Kanadas nationaldag - & röd dag. Vi hoppas kunna fira med BBQ (om vädret tillåter), promenad & fyrverkerier i parken (om Tor orkar, han är fortfarande rätt hängig). Eftersom typ allt är stängt i morgon, så även Pauls jobb, firade kontoret idag istället. Som vanligt körde de potluck & för mig innebar detta alltså chansen att röra ihop något riktigt uberkanadensiskt istället för de mer svenska bakverk jag brukar hålla mig till. Först tänkte jag göra en enkel lönnsirapskaka, men sen hittade jag det SJUKASTE receptet någonsin & kunde bara inte hålla mig från att testa. Kaffekaka med lönnsirapsglasyr & baconströssel. Alltså - BACONSTRÖSSEL. Kan det bli mer nordamerianskt/kanadensiskt?! Bakade kakan igårkväll, rörde ihop glasyren & tippade slutligen bacon & lönnsirap i en liten container. Sen var det bara för Paul att ta alltihop till jobbet, rosta baconen så att den blev krispig, glasera kakan & servera. Jag bara "Kan du ta ett fint kort till bloggen?". Food styling... kanske inte mannens starkaste sida - men här är den i alla fall i all sin drypande härlighet:

Dagens plan var att vi skulle tillbringa ett par timmar vid poolen tillsammans med ett gäng andra mammor, men så var det 24 grader &... ja, jag är väl typ tidernas badkruka så jag bangade kanske. Istället drog Tor & jag till en klass i babyteckenspråk - så nu har vi ett gäng andra ord att lägga till listan. Hund, snälla, förlåt & törstig! Fast så hade jag ju lovat bad, så det blev badbalja nu på kvällen. Kanske en av de saker Tor tycker allra mest om & ett av de tecken han absolut kan.

Det är absolut uruselt väder här den här helgen, men vi har haft så fint hela maj & juni att det faktiskt känns rätt skönt med regn. För då går det så hemskt mycket lättare att mysa inomhus, noll press att vara ute på promenad eller fixa i trädgården! Istället har vi ägnat helgen åt att titta på film, laga shepherds pie & så drog jag ihop en limpa banan & blåbärskaka.

Hur går det med teckenspråket då? Jo men faktiskt rätt bra! Jag/vi kan rätt många ord & använder dem så ofta som vi kommer ihåg. Mest frekvent är dock ord så som mamma, pappa, dricka, vatten, katt, mer, mjölk & bad. Av dessa finns en handfull ord som jag definitivt tro att Tor kan. Bad till exempel, han kan vara jätteledsen & så säger vi bad & han blir glad nästan på sekunden. Pappa är ett annat ord som också gör honom glad & jag känner att katt sakta börjar leta sig in i hans vokabulär det med. Fast allra viktigast är MJÖLK. Säger jag mjölk (på svenska) & gör tecknet för det börjar den lilla minimänniskan omgående skratta. Ibland bara ett mjukt kluckande skratt, oftast ett mer forcerat skratt - som en liten galen professor. Men det som verkligen får mig att tro att han VET vad ordet & tecknet betyder är att han börjar gråta hysteriskt om jag säger & visar mjölk & sen går därifrån. Nu kanske ni tänker "Men fy vad elakt att teasa & sen bara sticka"... Det är naturligtvis inte så, utan ett par gånger när Paul varit hemma & jag tänkt amma så säger jag & visar mjölk - bara för att sekunden efter gå mot sängen/soffan medan tanken är att Paul ska lyfta upp Tor & bära honom till mig. Bara det då att Tor inte förstår att han faktiskt ska få mjölk utan blir helt förkrossad för att jag draaar. Vi hade en sån incident idag & efter bara två stek mot soffan grät Tor så där att han fortfarande hickade 5 minuter senare - fastän han då redan fått hälften av sin mjölkdos!

Vi äter middag enligt vår nya strategi - Tor äter glatt smörgåsrån på egen hand, vi får äta vår mat ostörd & sen får han sin riktiga kvällsmat. Jag går in & rör ihop Tors nyanlända banangröt (som sagt... postguden hör när jag är ledsen, för det kom Sverigepaket idag!) & kommer ut till man & litet barn som sitter & mumsar på något:

Idag somnade lilla fina Wilma in - katten med de mest violetta ögon jag någonsin sett, en vilja av stål & den mest drottninglika tassföring man kan tänka sig. Minns första gången jag såg henne, hur hon kurade ihop sig, & somnade, i min handflata för att hon var så liten... Nu hoppas jag att hon finns någonstans där det är evig sommar, med vinbärsbuskar att gömma sig i & massor av fåglar att spana på.

Stackars lilla Tor har fått åtminstone delar av min förkylning, så istället för att gå ut & äta födelsedagsmiddag med Paul föräldrar - så som var planen -blev det take out i trädgården istället. Så mycket lugnare för kotten att inte släpas med till en restaurang & väldigt mycket lugnare för oss också. Det kan ju lätt bli lite svettigt om vi sitter på en restaurang & Tor helt plötsligt blir ledsen, vill ju inte att någon annans middag ska bli avbruten av en massa skrik. Dessutom var det bra på så sätt att jag "blev av" med lite mer saker som jag hade bakat till midsommar... hade ju kanske råkat baka lite väl mycket men nu är vi en massa dammsugare, chokladbollar & rice krispie squares fattigare. Det senare bakverket (som jag bakade för att Paul bad mig) är verkligen på intet sätt något som andas svensk sommar, men har ni väldigt lite tid över så är det ett bra sätt att fylla ut fikabordet på!

Älskar det område vi bor i, det känns som om det verkligen finns en sån sammanhållning mellan alla här. Ta bara idag, tre gator bort var det potluck picnic för alla som ville komma dit för middag & lek för barnen. Så Tor & jag travade över med en sjuhelsikes massa vattenmelon, drack lemonad & pratade med allehanda grannar. Jättetrevlig stämning, hoppslott & sockervaddsmaskin - bara så där på en tisdag!

Vi hade lite dåligt väder över natten, så där att jag inte kunde sova alls. Dels på grund av att åskan typ skakade huset, dels på grund av att vi hade tornado-varning igen & då har i alla fall jag svårt att slappna av (inte Paul, Tor & Mammut dock, de sov som stockar). Jag & Digby var däremot uppe i ett par timmar där i... tja, nattmörker kan jag ju inte säga för det blixtrade mer än vad det inte gjorde det. Stackars lilla Digbo behövde närhet, så jag fick bära runt på pipgrisen för att få honom lite lugnare. Vi klarade oss i alla fall från touch down här i Guelph & nu så här dagen efter är det rätt häftigt att se alla stormbilder som laddas upp. CN-tower, Torontos största åskledare:

I maj köpte jag en liten planta ananas salvia, mest för att jag tyckte att den luktade helt oemotståndligt gott. Vad jag skulle ha den till var alltså sekundärt. Vad jag inte räknat med var att den blev hemskt mycket större rätt snabbt, så helt plötsligt satt vi på en massa ananas salvia utan någon som helst plan för vad vi skulle göra med allt. Så för någon dag sen rådfrågade jag google & så blev det en sats med ananas salvia iste.

Farsdag här idag, så vi var naturligtvis tvugna att fira den allra bästa pappan vi har här i huset! Så det blev lunch på The Wooly (jättetrevlig lokal pub) med livemusik & väldigt kramgo baby som genererade en massa gratulationer till Paul.

Midsommarfest avslutad - lyckad om än kanske inte världens mest intensiva tillställning. Kanske bästa med hela dagen var dock att jag vaknade upp på morgonen & bara "Today is the day - idag SKA jag baka lyckade kanelbullar" & så blev det så! Har ju bott här i snart åtta år & aldrig, inte en endaste gång, lyckats baka bullar (har försökt med den torrjäst som säljs här, torrjäst från Sverige & färsk jäst som vi köpt från en lokal bagare) men så hittade jag det här receptet & det gick vägen! Alltså lyckan när jag drog bort bakduken & det såg ut så här:

Jag vet, det är midsommarafton nu ikväll men här är det en vanlig arbetsdag så vi kör vår midsommarfest i morgon istället. Så dagen idag har ägnats åt att baka. Började med att tåta ihop en massa småkakor som alla, smidigt nog, gick att baka ifrån samma deg. Sen fortsatte jag med kanske den roligaste svenska kaka jag någonsin bakat - dammsugare, eller 151or. Började med att baka en helt vanlig, ospännande, sockerkaka som jag hackade upp i bitar (5 dl):

Ni vet när man har en sån där riktigt dålig dag, hur saker & ting gärna blir gradvis värre - en sån dag har jag prickat in idag! Det började med att jag skulle leta efter en sak i en låda. Jag rotade runt, plockade ur saker & hamnade med en liten mässingsask med lock i handen. Bara det då att locket trillade av. Jag försökte fånga den på ett sånt där sätt att jag liksom bollade locket genom luften en meter eller så åt sidan innan den föll... Rakt i pannan på Tor som låg i sitt babygym. Alltså så hemskt. Barnet blev helt tyst först, av chocken, sen kom avgrundsgråten & det riktigt hördes hur ONT han hade. Det blev ett litet märke, det kom lite blod & jag dog värdelösa mammadöden.

 

När Tor & jag gråtit klart valde jag osmart nog att leta vidare & vad händer, jo jag öppnar en garderob & från en överhylla trillar en stor plåtlåda ner rakt i pannan på mig. Dagens andra gråt-tillfälle. Fick en bula & ett blåmärke att visa upp, så det tog rätt bra. Happ... Sen kräktes Mammut på golvet & jag trampade rakt i det. Baaarfota. Kvällen avslutades slutligen med att jag blev skit-trött på Paul. Vi ska nämligen ha rätt mycket folk över på lördag & jag hade räknat ut att vi precis skulle få rum med alla vuxna i trädgården om vi använde vårt nya fina IKEA-bord samt vårt gamla trädgårdsbord. Som det nu visar sig att Paul gjort sig av med i ett misslyckat försök att skära ner på mängden prylar i hushållet. För vi kunde ju inte ha börjat med någon av de 152 kartonger som är fyllda med osorterad skrot från förra huset!

 

NEJ - nu stryker jag ett streck över idag & så bara måste morgondagen bli bättre!

Jag har ju förstått att vädret inte varit det bästa den här våren/försommaren i Sverige, så med risk för att ni som läser blir jättetrötta på mig nu... Tjoho, årets första smultron!

Paul & jag är lätt det bästa Tor vet, även om katterna börjar bli mer & mer populära. Men näst efter oss fyra, vete tusan om inte smörgåsrån kniper plats fem! Så fort jag presenterar en liten bit rån framför honom blir han i princip sjövild fram tills dess att han får det i sin hand & när rånet väl befinner sig i hans kletiga lilla näve... Njuuutningen!

För Sverige i stort blir väl den 15 juni framöver mest förknippad med vår nya lille prins, men vi har firat en helt annan födelsedag idag - Digbys! Tänk att min lilla kattunge har blivit hela tre år gammal! Vårt fina lilla busfrö med de mest otroliga blå ögon jag någonsin sett. En roligare, tokigare mer energisk liten varelse får man leta efter. Det är alltid roligt att umgås med Digby, för du umgås verkligen med honom, han är en hemskt social liten varelse. Var jag går där är i regel Digby också, oftast pockandes på uppmärksamhet med sina seriefigurspip. En av alla de saker jag uppskattar så mycket med Digby är att det aldrig blir tråkigt kring honom, han hittar alltid något att roa sig med & i processen lyckas han i regel få Paul & mig att börja skratta. Det är som att bo med en liten luddig, kramgo, clown!

Om nu första dagen i Ottawa inte var tidernas höjdardag så vägde gårdagen upp! Fullspäckad dag då det verkligen gick i ett! Tor & jag började med en timmes morgonpromenad genom Ottawa för att träffa en Ottawa-SWEA för te. Vi har mailat i flera år kring SWEAs tidning (jag har ju varit redaktör & hon har skickat in en massa fantastiska hälsoartiklar) men aldrig sets på riktigt - så nu när vi ändå var i Ottawa passade vi på att träffas. Var verkligen så trevligt att få ses på riktigt! Så om någon av er bloggläsare råkar befinna er i Toronto-området någon gång - HÖR AV ER - för det är så roligt att få ett ansikte & en röst på någon som man tidigare bara känt via datorn! Anyway, efter vår te-date travade Tor & jag tillbaka till hotellet. Råkade knata förbi Kinas ambassad & blev hemskt imponerad över vilken jätteanläggning de förfogar över. Fick liksom bara med en femtedel på kortet!

Efter mycket om & men kom vi iväg mot Ottawa igår. Det här med att packa bilen med öppna dörrar... något vi kanske inte gör om i framtiden. Bilbatteriet laddade ur & vi var tvunga att knacka på hos en granne för att få igång bilen... Anyway, tillslut landade vi på hotellet & jag typ trillade i säng helt utmattad efter att ha varit lektant non-stop i 500 km. Så kom idag, dagen Tor & jag skulle knata runt längsmed kanalen, titta på parlamentet & kanske köpa någon rolig leksak eller två till kotten. Bara det att det varit pissväder precis hela dagen. Packade Ida sina gummistövlar? Nejdå, bara små öppna sandaler! Har Ida köpt ett regnskydd till vagnen? Nepp! Så det här har varit utsikten idag...

Det plingade just till på mobilen - varning för "severe thunderstorms and tornados" & så sitter jag här med min lilla baby & bara "Eeeh... ummm... vad gör jag nu?". En liten del av mig, den försiktigt svenska som tänker att tornados alltid kommer i F5-form, vill springa ner med Tor & katter i källaren. En större del, den som bott här i Canada i snart 8 år & tar vädervarningar med en nypa salt, tänker att det säkert inte kommer att behövas. Eftersom jag avskyr källaren har det senare argumentet vunnit & alla befinner sig således fortfarande i de trevligare delarna av huset. DÄREMOT har jag tagit in tvätten från linan, utifall att. Alltså... så stört avtrubbad jag blivit när det kommer till väder sedan jag flyttat hit. Hade någon utfärdat en tornadovarning när jag bodde hemma i Lycksele hade hela familjen Jansson suttit & tryckt i potatiskällaren. Jag menar, ett vanligt åskoväder kunde få ut en till bilen med mackor & termos för att vänta ut det hela!

Vi hade bestämt att det här skulle bli en "stanna hemma sommar". Inga resor utan bara fokusera på att få huset & trädgården i ordning. Fast så frågade Paul om jag ändå inte hade kunnat tänka mig en liiiten resa, bara till Ottawa. Först sa jag nej - katterna, grönsakerna... Men så påpekade Paul att hotellet är helt betalt av hans jobb (han reser dit för en konferens) & att vi dessutom får milersättning om vi tar bilen & helt plötsligt kändes det som en rätt bra idé i alla fall. Sagt & gjort, nu är vi inbokade på Marriot i down town & jag ser fram emot vår lilla minisemester så himla mycket! Har varit i Ottawa två gånger tidigare, men båda gångerna i februari när det varit SNORKALLT så det ska bli kul att få se huvudstaden nu på sommaren. Promenera längsmed Rideau Canal, kanske bruncha på Fairmont & besöka deras stora farmers market. Vi reser på torsdagsmorgon & kommer hem någon gång på söndag. Känns som en helt lagom första tripp för vår lilla familj!

Första dagen utan farmor & det KÄNNS (hon har förövrigt kommit hem till Älvsbyn, så allt är tack & lov i sin ordning!). Inte bara för att jag saknar att umgås med henne, utan även för att jag nu verkligen fått smaka på hur lyxigt det är med lite baby-avlastning. För även om jag älskar att umgås med Tor så blir det rätt intensivt att hänga med en liten gladskrikig 6-månaders utan någon som helst paus. Jag tror att dagens föräldrar har mer tid över för sina barn än tidigare generationer, men att barnen i sig är mer ensamma eftersom dagens kontaktnät är rätt skralla. Det finns liksom inte en moster som kan hålla babyn en halvtimme här & en halvtimme där. Det finns ingen mormor som kan underhålla ett par timmar eller kanske över en natt. Inga ordentligt äldre syskon eller ingifta släktingar som kan avlasta. Istället är föräldrarna/föräldern rätt isolerad - den enda som kan se till att alla behov är uppfyllda samtidigt som de själva, jobbet & hushållet måste fungera.

 

Så läser jag artiklar om hur barn av idag bär blöjor fram tills de är 4 & hur dricka ges i flaska långt upp i åldrarna & tänker att det inte är så konstigt att det ser ut så. Tid är kanske den dyrbaraste råvara vi moderna människor har, så klart att tex flaskmatning vinner mark - inget slabb & söl som behöver städas upp & mätta ungar som är upptagna & tysta. Ett litet andningshål för föräldrarna. Så etablerat är flask-kulturen att folk blir helt paffa här när jag säger att Tor dricker ur kopp.

 

I vilket fall - det här med kontaktnät. Det sägs ju att det krävs en by för att uppfostra ett barn... Lättare sagt än gjort när familjer är mer som små isolerade öar än grupper som sammarbetar. Det känns så dumt att det kämpas på i hushåll efter hushåll, när livet hade kunnat vara så mycket lättare om vi bara hade hjälpts åt lite mer. Tror att det får bli mitt mål framöver - att försöka få till lite sammarbete med åtminstone en eller två andra familjer. Så att vi kan hjälpas åt att måla om ett rum på en dag, fixa någons trädgård på en helg & kanske göra ett storkok eller två så att vi alla får påfyllning i våra frysboxar!

Idag var det en känslosam dag - farmors allra sista här i Kanada. Morgonen började med ihållande regn, vilket kändes rätt passande för dagen. Men vi gjorde det bästa av våra sista timmar ihop. När solen dök upp i en kvart eller så fick vi till & med till en liten photo shoot. Vi lyckades nämligen helt glömma bort att fota Tors dop (jag vet, vi suger) så vi drog helt enkelt på honom dopklänningen igen & tog ett par kort med honom i farmors armar så att vi i alla fall har något att visa när han blir äldre!

Här har vi haft avskedsmiddag ikväll... Farmor reser nämligen hem imorgon. Det känns så där trist & tråkigt & ledsamt att jag inte vill tänka på det alls - så vi fokuserar på andra trevliga saker vi roat oss med idag istället!

 

- Vi har varit på Starbucks & Tor flirtade med alla besökare & hela personalen

- Jag grävde ner vårt lilla körsbärsträd

- Vi spelade Yatzy & för första gången den här månaden som farmor varit här vann jag!

 

& så åt vi som sagt avskedsmiddag på en alldeles underbar liten italiensk restaurang. Farmor åt svärdfisk, Paul kycklingpasta & jag pasta med räkor, musslor & bläckfisk. Fantastiskt gott! Sen rundade farmor & Paul av middagen med var sin kaffe, farmor med tia maria i sin... Som hon sa "Det är roligt att få vara rebell ibland!". Tänk så härligt, att vara nästan 87 år gammal & ha en så underbar inställning till livet. Det är något jag önskar både mig själv, Paul & framförallt Tor!

Igår dök Tors tredje gudmor, Megha, upp tillsammans med sin kille Matt & så firade vi nationaldagen med trädgårdshäng, bubbel samt grillad lax i foliepaket. Firade väl aldrig direkt nationaldagen när jag bodde hemma i Sverige, men här känns det hemskt viktigt. Så det är extra härligt när vi får dela dagen med människor som vi tycker riktigt mycket om!

Häromdagen insåg jag att det inte bara är huset som måste barnsäkras (så snart som möjligt - herregud, alla sladdar!) utan även vår trädgård. Såg plötsligt tusen & en faror & kände svetten lacka. Inget staket mot gatan, små barnben som springer snabbt, måste få upp något absolut senast nästa vår! Sen alla växter - bara en snabb inventering gjorde att jag fick puls. Liljekonvaljer & värst av allt "deadly night shade"...

Vi tog med farmor på en liten tur till Cambridge idag - visade sjukhuset där Tor föddes & så gick vi på Tommy Hilfiger outlet. På vägen tillbaka spontanstannade vi på Starbucks för frappuccino & jag vet inte vad som hände, men mitt vanliga sansade jag infann sig inte utan jag hoppade på samma tåg som farmor & Paul... S'mores frappuccino! En helt vansinnig liten dricka med gud vet hur mycket socker i, men så goood! Efter första klunken av mashmallowvispgrädde (!) tänkte jag "Nej detta går inte, det här FÅR jag inte dricka" & sen kastade jag förnuftet överbord & bara sög i mig den ena syndiga klunken efter den andra. Farmor satt & nöjdskrockade i baksätet lika glad i sin dricka som jag var i min. Den enda som klagade var Paul, han hade nämligen valt att inte använda ett vanligt sugrör utan ett kaksugrör klätt med choklad (?!) & detta resulterade i 2015 års i-landsproblem:

 

Paul - I don't want to eat my cookie straw, but it's too good not to... Argh, I'll have to have the end of the drink with a NORMAL straw!

 

I vilket fall, sockerchocken som sen infann sig... Hela familjen Chvostek/Jansson, utom Tor, ägnade resan tillbaka till Guelph åt att sjunga för fulla lungor. Vid ett tillfälle var stämningen i bilen så hög att vi till & med hissade ner rutorna & tjoade & tjimmade ut över grannskapet. Japp, även farmor! När vi rullade in på uppfarten var vi alla så fnissiga & glada att grannarna måste ha trott att vi fått i oss drinkar med något bra mycket starkare i!

 

 

För en vecka sen blev jag introduerad till konceptet "elimination communication" - alltså, att du läser ditt barns signaler för att i princip pott-träna dem från scratch. Först tänkte jag väl mest "Men orka hålla på & dra iväg med Tor till toaletten i tid & otid", men så funderade jag ett par varv till & kände bara att jag var tvungen att testa. Kan det verkligen fungera liksom?!

 

En vecka in i experimentet har Tor väl kanske inte direkt blivit en fena på att kissa i toalettstolen, däremot har han inte gjort nummer två i blöjan en enda gång, utan alla fyra gånger har han prickat toaletten. För en liten "engångsblöje-unge" känns det som ett enormt framsteg - för han har ju verkligen inte samma motivation som ett tygblöjebarn!

 

Vi har väl kanske inte något mål med de här övningarna, tänker inte direkt att Tor ska vara pott-tränad innan året... Men det känns bra att han inte behöver sitta i en massa gegga tils vi upptäcker det. Dessutom är det himla lätt också, bara att knata iväg till toaletten efter varje amningstillfälle & tupplur - that's it. Inget överanalyserande av kroppsspråk, ljud eller minspel... För riktigt så intresserad är jag väl inte av att få till ett perfect "toilett-score"!

Den här lilla glada ungen håller på att få sin första tand! En liten liten glugg, som en spricka, syns i tandköttet & det går att se pyttelite vit emalj!

Blev en miniliten utgång idag för mig - första på ÅR & DAR. Farmor tog Tor på promenad, jag drog på ABBA för sminket & sen kom Kristen & Emily & hämtade upp mig för middag & vinkväll! Så himla härligt att få klä upp mig lite!

Alltså, det här med dubbel nationalitet är ju bara SÅ bra! Idag kunde jag ju tex fira min ANDRA morsdag inom loppet av ett & samma år. Blev väckt på sängen med bricka dekorerad med svenska flaggor - en sån där liten touch som verkligen gör mig genomlycklig! Ute var det dock pissväder, så vi ställde in vår planerade "middag på patio" & istället blev det Starbucks till lunch (på gemensamt önskemål från farmor & mig) & så körde vi på grekiskt till middag. Tor bjöd på dessutom på after dinner entertainment samt många blöta pussar!