MsBree

Eftersom trädgården bara fortsätter att producera - jag menar kolla bara hur tokigt det växer där ute - så tänker jag att vi fortsätter med mina trädgårds/köksuppdateringar.

Åh, det har hänt lite mer på Tors rum! Inte jättemycket, vi har ju roat oss med att vara sjuka den senaste veckan, men nog mycket för att visa upp i alla fall! Först ut - jag har hackat Tors lilla LÄTT sett. Sist ni såg det var det ju helt orört, men sen dess har jag målat det med vit bets samt lagt till lite gröna accentfält & så har jag klätt in stolsdynorna!

Det börjar ju som sagt trilla in lite pumpor i huset - så årets första pumpabak blev av redan nu... i augusti. En del av mig känner det som om jag fuskar, lite som om jag hade börjat julpynta i september, men när hela huset luktar pumpakryddor så får det gå ändå!

Vi fick finbesök idag - Fredrik, aka Elsas pappa/Pauls bestman kom & hälsade på! Har inte sett honom på tre år, så det var så himla härligt att få en dag ihop. Vi inledde med besök på vår farmers market, åt våfflor till lunch (med hjortronsylt på mina - bästa presenten!) & efter det körde vi iväg & tittade på en liten stuga som är tillsalu. Pauls mamma har nämligen ett crush på stället i fråga men kan av förklarliga skäl inte komma ifrån i nuläget så då fick vi åka dit & titta istället. Inte mig emot - är lätt beroende av att kolla fastighetsannonser så det var inte jättesvårt att få mig med på just det här uppdraget!

Har jag berättat att Tor lärt sig säga PUMPA & dessutom är sjukt intresserad av pumpor? Det är så himla sött, när vi är ute i trädgården vill han allt som oftast gå bort till pumporna & peka ut dem åt oss. Han klappar på dem, säger pumpa & försöker räkna dem. Oftast i stil med "tvo, six, puuumpaaa!". Kommer någon & hälsar på vill han också gärna ta dem i handen & gå bort & visa pumporna, han är helt enkelt en väldigt dedikerad liten pumpabonde!

Fy vilken tuff vecka. Igårmorse fick vi ett mail om att Pauls pappa låg på sjukhus & att vi var tvugna att åka och se honom omgående. Så vi kastade oss in i bilen & panikkörde hela vägen dit. Visade sig att han fått en infektion som spridit sig till blodet, så när han väl kom in på sjukhuset var läget kritiskt. Hjärtat kämpade på, njurarna sviktade, han blödde... Det var helt enkelt väldigt, väldigt, illa. Tack & lov svarade han i alla fall tillslut på all antibiotika de pumpade honom full med, så i nuläget har han fått flytta ut från intensiven men kommer att få ligga inne de närmsta veckorna. 

 

Gårdagen var väldigt jobbig för oss alla, men nu känns det i alla fall som om det går åt rätt håll så nu får vi fokusera på att bli friska hela bunten. Hoppas kunna åka dit igen på söndag & då få träffa Pauls pappa - igår kunde nämligen varken Tor eller jag komma in på sjukhuset pga den här eländiga förkylningen. Sämst timing någonsin på att vara sjuk...

Det var ju väldigt bra timing på att ha all den där färdiga maten - för jag har varit rätt utslagen (feber, halsont & snorig) de två senaste dagarna. Har typ orkat sitta i soffan som mest, så all den färdiga maten har varit den enda räddningen från svält här i Casa Chvostek sen i söndags. 

 

& alltså det här med att vara sjuk när man samtidigt ska ta hand om en 20-månaders... Det är ju ingen lek. Man mår liksom inte så jättemycket bättre av att ha ett litet barn som väcker en genom att hoppa på ens mage & peta en i ögonen. Enda räddningen där har varit att Tor också har varit lite nere, så energin har tack & lov inte varit på topp - då tror jag inte att jag fixat att ta hand om honom utan hjälp av något slag.

 

Jaja - just nu har jag nog mycket feber för att jag förhoppningsvis ska ha kokat bort det här eländet tills imorgon!

Det har varit lite si & så på matfronten den här veckan. Orken har nämligen inte varit på topp, omställningen till att ha Daisy här på heltid igen tog på krafterna hos både Tor & mig. Så det blev endel take out & annars mest bara väldigt enkel mat - tills idag - för idag var det freezer meal prep day med Jess! Klockan 10 på morgonen dök vi upp hemma hos dem med lådor fyllda med zucchini, mangold, morötter, majs & massa massa kål & sen tillbringade Jess & jag SEX timmar med att svänga ihop det här (gånger två då, det här är bara min laddning mat):

Enligt Mr Google Pants ska höns sitta pall i sina inhägnader i två veckor innan de får börja komma ut på ävenflykt. Då lär de sig nämligen att det är deras hem & så kommer de tillbaka på kvällen & nattar sig själv. Så, eftersom det har gått två veckor sen min födelsedag var det dags för tjejerna att vädra fjädrarna. Så himla roligt!

Det har varit ett par småjobbiga dagar här - vi har ju inte haft Daisy på två veckor pga semester & omställningen till två toddlers var brutal. En viss liten fröken hade nämligen helt glömt bort det här med att DELA, så dramat låg på topp måndag, tisdag & onsdag. Det var så där så att jag satt i parken igår & såg hur Daisy ryckte varenda leksak ur nävarna på Tor & bara kände hur orkesdepon i kroppen dränerades totalt. De har ju jättemycket utbyte av varandra, & jag känner att jag bygger på Tors framtida svenska, men igår kände jag bara "Neeej, nu slutar vi med det här & myser ihop bara vi två". Puttade trött hem vagnen för lunch & kände mig i ärlighetens namn rätt nedslagen... & så rullade vi in på uppfarten samtidigt som brevbäraren & han sticker en bunt brev i handen på mig. Allra överst, ett väldigt officielt kuvert till mig. Öppnar upp & där är mitt PR-card! Trodde nästan att jag skulle svimma där jag stod. Herregud så länge jag väntat & nu har jag äntligen permanent uppehållstillstånd med i princip alla rättigheter utom att rösta! Allt det där jobbiga bara rann av mig & det var väl inte så att resten av dagen var superlätt - men ni vet när man är så där riktigt glad för något, då spelar det ingen roll även om två små 1-meters människor råkar tokvråla argt i unison!

 

Happ, nu ska jag köpa en körkortsbok & börja plugga & så ska vi typ nöjesköra över till USA någon helg bara för att. Känns helt surrealistiskt att jag äntligen kan korsa gränsen!

Jag måste bara dela med mig av vad som hände igårkväll... men först, farmor, det här är inte i din bekvämlighetszoon så sitt ner. Happ, klockan var kring elva & Paul & jag satt i soffan & gjorde sånt vi gör varje kväll (typ googlar hönshus & IKEA-hack) när jag plötsligt ser något i ögonvrån. En liten mörk skugga på väggen. Jag hann tänka "Meeen... inte har vi väl geckos här i Kanada?" innan jag förstod vad det var. En mus. En liten mus som klättrat upp längsmed tapeten & nu på något vänster höll sig fast nästan uppe vid taket. Minns att min haka hade tid att slå i bröstet, sen förvandlades Casa Chvostek till en musjagande vansinnes cirkus. Jag var nämligen inte den enda som spanat in klättermusen - kan ha varit det mest hyper jag någonsin sett både Mammut & Digby & mitt i all denna katthyseri kastar sig musen ut från tapeten & ner på golvet. Den flyger genom luften, landar & börjar kuta mot sovrummet. Paul bara "Blocka Ida, BLOOOCKA så den inte springer in till Tor - blocka med fötterna!". Här skänker jag en tacksamhetens tanke till Mammut som lyckades slira in mellan musen & mina bara fötter. Inte så sugen på att försöka spela musfotboll... I vilket fall, galenskapen slutade med att musen slirade runt & sprang ut i hallen där den försvinnan in bakom vår garderob. Den frustrationen hos katterna!

 

& resten av kvällen spenderade jag med att googla "Getting rid of mice" medan Paul letade reda på ett par av våra stugfällor & riggade upp dem i hallen. Hur det gick? Paul fick en present när han klev upp imorse - Digby kom nämligen direkt travandes & släpte ner en mus i fälla framför honom...

Mangoldätandet fortsätter här i Casa Chvostek - det tar bara någon dag så finns det till ett nytt mål oavsett hur mycket jag tuktat dem innan. En sak som jag upptäckt är att mangold är värsta snabbmaten, det tar liksom ingen tid alls så har du en komplett måltid. Väldigt bra exempel: supersnabb mangoldpasta.

Väntade en tre dagar & sen blev det mangoldpaj:

I ärlighetens namn var min första tanke "Men kan vi verkligen äta det här?". Har ju matats med spikraka, perfekta, gurkor hela mitt liv så de här fula små gurkorna kändes nästan som om de inte räknades & det är ju faktiskt bara helt sjukt när man tänker efter. Snacka om att leva ett priviligerad liv när man automatiskt ser ner på krokiga grönsaker & inte bara är tacksam för det som växt fram. Utseendet till trots, de är de BÄSTA gurkor jag någonsin ätit. Har ni någonsin ätit gurka med andakt? Nä - men de här äter man & håller andan lite, så goda är de. Egenodlad gurka for the win.

 

Happ & så levererade våra fina grannar igen. Fick en liten skål med vilda gula plommon som jag använde som bas till en paj. Använde det här receptet, FANTASTISKT om du har en sur bas (typ vinbär eller rabarber), men nu blev det lite för sött. Då var zucchini/bananbrödet jag svängde ihop näst så mycket mer lyckat. I nuläget kostar en stor zucchini kring 3 kronor - så planen för nästa helg är att köpa på mig en massa som jag kan riva & frysa ner inför vintern. Fick nämligen bara en liten fattig zucchini från vår planta innan det gick & dog. Får bli revanch nästa år!

 

En riktig Paul & Ida klassiker är "Jobba ihjäl sig innan besök" så när det blev klart att en av Pauls kollegor med familj skulle komma hit idag slogs som vanligt flitens lampa på med ett BOOOM. Stannade upp till efter ett på natten igår & slet, därav dåligt bloggande, men veeet ni - nu har Tor äntligen någon form av halvfärdigt rum! Om ni skrollar längst ner i det här inlägget kan ni se hur det såg ut för två år sen & idag ser det ut så här när man tittar in genom dörren!

Titta vad vi kom ut till imorse!

Det blev 100 grader varmt idag & helt plötsligt introducerades ett nytt stressmoment i mitt liv - överhettade höns. Jäklar i min lilla låda vad de ogillade hettan - öppna näbbar, vingarna ut från kroppen & så låg de så platt de bara kunde mot marken. Eftersom höns defacto kan koka ihjäl på fläcken om det blir för varmt fick jag milt sagt lite adrenalinpåslag. Så jag ägnade en stor del av dagen åt att springa ut & fylla upp nytt kallt vatten (tills jag kom på att jag kunde lägga is i vattnet), kånka över en stor fryst vattenflaska som de kunde ligga på, mata dem med fryst biff & bygga mer skuggskydd.

 

Tillslut blev det i alla fall lite mindre tokvarmt & jag kunde mata dem med Tors överblivna middagspasta & de hade äntligen lite ork i kroppen igen. Så medan de sprang runt & jaga den höna som lagt beslag på mest pasta kunde jag äntligen pusta ut lite i en trädgårdsstol. Alltså, trodde absolut att det skulle vara kul med höns när vi skaffade dem, det var liksom lite poängen, men jag hade kanske inte riktigt sett mig investera mig SÅ mycket känslomässigt i dem. Men helt klart, när de såg som mest risiga ut funderade jag seriöst på att dra ut vår sovrumsfläkt för att försöka kyla ner dem ytterligare... Vill ha glada mini-dinos som mår bra!

Okay, så jag måste alldeles uppenbarligen skriva mer om kombucha eftersom det inte verkar vara något ni håller på med än! Ska bara mixtra lite mer med mitt recept & så återkommer jag i ämnet. Men tills dess kan ni läsa mer här & så här skriver Cecilia Blankens om det. Så jag tänker så här - om folk i LA sörplar kombucha så är det bara en tidsfråga tills det dyker upp på Söder...

 

Men fram tills jag fått fram en godare variant på kombucha så måste jag tipsa om något annat som verkligen är jättegott att dricka - hibiscus te! Dricker det som iste & det är så läskande - en räddning den här sommaren! Viktigt är dock att köpa det i "ren" form utan några tillsatta smaker. Jag köpte det som tepåsar först, älskade det, & sen köpte jag det i bulk med tillsatt tranbärssmak & då var det så äckligt att jag fick hälla allt i vasken. Smakade parfym - blä. Nä, bara hibiscus är det som gäller. Idag kom Paul hem med en stor påse hibiscuskapslar - så det ska jag testa i nästa sats.

Nu var vi ju bortresta en bra bit av den här veckan så det blev inte lagat så mycket. Är ändå så himla glad att jag påbörjade den här utmaningen, det känns som om jag fått en nytändning i köket! Dessutom ser jag mat överallt & inte bara i vår trädgård! Efter en liten promenad med Tor kom jag tex hem med den här skörden:

Alltså, jag hade hört ryktas om dem, men jag trodde att de var sällsynta & något som bara hände once in a blue moon - men så hittade vi det här monsterägget imorse...

Äsch, sista inlägget var så deppigt att jag måste väga upp med lite feel good bilder från dagen. Tor var nämligen lite piggare idag (fortfarande febrig dock) så han snurrade runt hönsen en hel massa & pladdrade på helt upphetsat.

Ni som följt bloggen ett tag vet ju att början på augusti lätt innebär en liten svacka för mig. Tidigare år har det mest varit jobbigt kring den 3e (bröllopsdagen) då det rör om i en massa minnen & jag lätt hamnar i en deppig spiral som det tar ett par dagar att ta mig ur. Fast i år klarade jag mig. Visst, något enstaka minne som gjorde ont poppade upp, men det var inte mer än att jag kunde ventilera det med Paul & sen lägga det bakom mig. Så ett tag där tänkte jag att jag klarat mig undan det årliga deppet. Tills igår... Jag vet inte, det kanske är barnsligt att bli ledsen för att ingen i min familj skickade ett grattis på födelsedagen, men ju längre dagen gick i tystnad desto jobbigare blev det att hålla undan känslorna. Klev upp imorse, fortfarande inget, & jag fick kämpa med att hålla uppe humöret under frukosten. Paul & Tor gick ut i trädgården men jag stannade inne & kände mig i ärlighetens namn bara väldigt liten. Jag har ju en jättefin egen familj, det är inte det, men idag tog allt det där bagaget från tre år tillbaka rätt ont... Så det kan hända att jag stod & grät lite för mig själv där i köket då jag plötsligt hörde ett illtjut från trädgården följt av Paul som älgande mot huset i full fart...

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag, för det är "köpa höns dag" i dag HURRA HURRA HURRA!

Vi skulle ju ha åkt till Peele Island som ni kanske kommer ihåg, men så försökte vi boka & stötte på ett liiitet hinder. Vi kunde inte hitta ett B&B som tillät små barn. Eller, det fanns ett men det var fullbokat, alla andra välkomnade barn antingen från 5 eller 12 års ålder. Eftersom Tor inte ens är en meter i stumplästen kändes det rätt kört att försöka mygla in honom som en 13-åring så hela mini-semestern fick pyspunka & jag blev ledsen & trött & bara "MEN SKIT I DET DÅ!"...

 

Spola fram till måndag kväll efter middagen då Paul bara "Jaha, då tar jag hand om disken så kan du gå in & packa". I sann Paul-anda hade han ringt runt typ halva Ontario & tillslut hittat ett ledigt litet B&B på en halvö som heter Prince Edward County. Så i tisdags morse körde vi iväg & landade i noll-internet land!

Nu har det gått en vecka sen jag började vår utmaning med att äta så mycket egenodlat/lokalt som möjligt - så hur har det gått?

 

Well, vi har äntligen fått börja plocka tomater från trädgården - en liten handfull bara, men ändå så härligt! Jag hade lätt kunnat odla BARA tomater i varje pallkrage vi har. Finns få saker som jag tycker så mycket om som tomater som fått mogna på riktigt i solen. Annars blir det mycket mangold just nu, men jag klagar inte - det går nämligen att göra mer med mangold än vad man kan tro!

 

Vi har dessutom hemskt bra grannar som bjöd över mig på självplock av rödavinbär. Har älskat rödavinbär så länge jag kan minnas, så det var något som gjorde mig helt överlycklig. Så himla härligt att få plocka hur mycket man vill! Eftersom Paul har sett ledsen ut ända sen jag sa att rabarbersäsongen var slut fick det bli en smulpaj. Han verkar ha kärat ner sig totalt i denna svenska klassiker i kombination med en syrlig fruktkomponent.

Vi har inte kommit iväg för att köpa ankägg på alldeles för länge så idag körde vi iväg till Farmer Tom & plockade på oss ett dussin. Allt på farmen är så himla billigt, så för 49kr fick vi inte bara äggen utan även två hemmagjorda tvålar, en gurka & två zucchinis. Men Tom tyckte inte att vi riktigt fick nog valuta för pengarna så han tog även med oss på en liten rundtur av gården. Först hälsade vi på korna...