MsBree

Paul & jag preppade redan igårkväll med lite partymusik & dans - ikväll blir det nämligen middag med Alex & Christina + ett gäng nya bekantskaper. However, vi hade som sagt lite soffparty igårkväll med vin, tapas & dans. Tillåt mig presentera, YMCA i Mammuts tappning (klicka på bilderna så blir de större)!

Oki... Här kan man väl argumentera att vi plågar det stackars djuret, men nu har vi begåvats med en katt som är världens snällaste & då GÅR det bara inte att låta bli. Förövrigt, vår lilla pälspuff är smartare än vad vi trodde. Han älskar nämligen när vi spolar nere på toaletten i källaren & igår kom jag på honom med att försöka spola själv. Två gånger försökte han slå till spolknappen med tassen. Paul är helt eld & lågor nu & vill försöka få Mammut att lära sig att använda toaletten istället för kattlådan. Det kan ju få bli hans projekt för 2011...

Paul & jag fotsätter vårt myspysjulfilmsmaraton - ikväll är det min tur att välja, så det blir Love Actually. Så här dagen före nyår småfirar vi lite med Rekorderlig Cider & ugnsbakad lax samt avocadocream med wasabi. Jag toknjuter av det faktum att jag kan pressa dessa saker dagen före nyårsafton & ändå lugnt komma i min nyårsklänning. Har med andra ord varit duktig & återhållsam denna julen & faktiskt inte gått upp utan till & med ned lite (det kan vi ju tacka "så sjuk orkar inte äta" fasen för). Vanligtvis innebär julen att jag drar på mig min nyårsklänning & bara känner "Nää, vad faan", så det här är ju en positiv vändning på det hela. Ett himla bra sätt att kicka igång 2011 på helt enkelt. Typ det enda positiva med att spendera julen i Canada. Torr kalkon & uteblivet julbord a la farmor & jag är redan nu fit för Beach 2011!


Förövrigt: dagens tips - tvätta pojkväns stickade tröjor i varmvatten = perfekt sätt att dryga ut garderoben...

Hämtade upp Therese på flygplatsen igår. Måste erkänna att det kändes lite ledsamt att stå där & vänta på henne. Inte för att jag inte såg fram emot att se henne, utan för att jag var omgiven av människor som var där för att hämta upp sina allra närmaste. Oj vad jag också hade velat stå & vänta på någon ur min familj... I vilket fall, tillslut kom Therese ut &, efter en snabb cigarett (9 timmarns abstinens för henne), hoppade vi in i bilen & åkte hem till oss för middag. Svängde ihop en kycklinggryta med kardemumma & tvingande i henne lite glögg. Efter det slocknade hon i soffan, så vi fick hälla i henne lite te för att få upp koffeinnivåerna nog högt för att hon skulle orka ut till bilen. Efter att vi släppt av henne hemma hos sig åkte vi tillbaka hem & kikade på "It's a Wonderful Life". För den som inte sett filmen så går den helt enkelt ut på att en ung man som tänker ta livet av sig får se hur hans hemstad sett ut om han aldrig fötts. Föga förvånande så är livet i denna alternativa verklighet rätt uselt. Folk är elaka, osympatiska & gnidiga. Vad värre är, hans yngre bror dog redan som nio-åring & blev aldrig krigshjälte vilket fick till följd att tusentals människoliv inte kunde räddas. MEN VÄRST... håll i er nu, hans fru träffade aldrig någon & blev UNGMÖ. En ungmö som tvingas jobba på bibliotek för för sitt uppehälle. Alltså, jag vet att filmen är producerad 1946 - men det är ju lite roligt att hennes "öde" är det som skildras sist & verkligen får hennes självmordsbenägne make att ångra varje tanke han haft om att ta sig av daga. För tänk vad hemskt: ogift, utbildad & omgiven av böcker...

Paul gav mig en ny Juicy dress i julklapp - osmart. Jag kommer att bo i den framöver. Just nu är klockan tre på eftermiddagen, jag har hunnit avverka frukost, lunch & fika + klädtvätt, badrumsrengörning & köksskurande - allt iklätt mitt nya sett. Mkt nöjd. Dessvärre måste jag nu pula in min kropp i något mer presentabelt. Therese landar på Pearson om lite drygt en timme & vi måste agera välkomstkommittee. Sedan är tanken att jag ska svinga ihop lite middag till oss alla samt få henne lite småfull så att hon glömmer bort att vara ledsen över att tvingas vara tillbaka. Inget av detta är dessvärre kompatibelt med velourset, hur gärna jag än vill...

Gårdagen var en studie i långsamhet. Långdragen, never ending, långsamhet. Dagen började med att både Paul & jag var grymt omotiverade på att lämna huset. Så fort ingen av oss vill göra något blir vi väldigt duktiga på att hitta på ungefär femtioelva olika göromål som är mer eller mindre livsviktiga. Så jag bäddade sängen & skakade kuddarna ute på bron. Paul bytte kattsanden & bestämde sig för att slå in de sista julklapparna till sina gudföräldrar. Det sistnämda projektet tog så pass lång tid att jag började bli lite stressad & stod & skuttade bredvid - kunde han inte bara slå in alla matvaror i en korg & ge bort dem som ett litet kitt, inte slå in dem en & en? Paul bara "No, mum says that Bill and Sheila loves getting many small gifts, that´s what they like the most about Christmas" - & så slog han in Marabou chokladen en & en... I tell you. NEVER again. Bill som lider av förstadierna av alzheimer's fixade nämligen inte att bara öppna paketen & gå vidare till nästa. NEJ. Först var han tvungen att knyta upp alla snören & vira ihop snörerna till en liten boll. Sedan måste all tejp avlägsnas försiktigt så att pappret inte skulle skadas, sedan skulle pappret vikas. Efter det tillbringade han minst 5 minuter åt att vrida & vända på vad han än fått. Fick han en dvd var han tvungen att öppna fodralet & kika på skivorna separat, fick han en flaska öl var han tvungen att avlägsna folietoppen & försöka läsa etiketten. När detta väl var avklarat var han i 50% av fallen tvungen att slå in presenterna igen i samma papper han spenderat så mycket tid åt att vika ihop. Jag trodde att jag skulle dö av tristress. Det var så plågsamt att jag bara satt & fnittrade. Så plågsamt att jag vid ett tillfälle gick in på toaletten & bara hoppade upp & ned & skrek tyst. Under hela denna tortyrprocess låg dessutom Bill cigaretter & pyrde i askfatet. Milan fick sinusproblem & Paul huvudvärk. När den sista presenten äntligen öppnats & vi kunde fly fältet förklarade jag för Paul att nästa år, då kommer fan alla presenter att hamna i en stor låda & den lådan kommer att förses med ett absolut nödtorft av allt vad papper & tejp heter. Presentsnören är bannlyst. Vi kan på sin höjd drämma på en sån där färdigknuten rosett med tejp på baksidan. Herre. Gud. Idag roar jag mig att tvätta alla gårdagens rökinpyrda kläder, min bh inräknad...

Urk. Idag måste vi på jullunch hos Pauls gudföräldrar. Ser inte precis fram emot detta. Förra året när vi var där fick jag kattloppor. Jag trodde på riktigt att jag skulle bli knäpp så som jag kliade & rev - det var så illa att jag inte kunde sova vissa nätter. Nu ska vi alltså dit igen. Jag begriper ju varför, de är gamla & skröpliga & lever för denna dagen under året när de får ha hela Pauls familj under sitt tak... men, herrejäklar vad jag inte vill åka. Jag stannar hellre hemma & sorterar sockor, skrapar ut dammet under kylskåpet eller rensar i mina "skrotlådor". Fast nu fungerar det ju inte så, man kan inte byta en jobbig grej mot en annan. Hur gärna man än vill. Så det är bara att klistra på ett leende & sitta igenom eländet. Har dock talat om för Paul att jag vägrar att sitta i den lilla "fästmannasoffan" vi vanligtvis blir hänvisade till. Bara ryser av obehag när jag tänker på hur många generationer loppor som huserat i stoppningen. Jag får leta reda på en pinnstol eller säga att jag precis stelopererat mig & inte kan sitta ner - vad som helst, men jag rör inte något med tyg i det huset. Det enda jag egentligen ser fram emot gällande denna dagen (förrutom när den tar slut då) är att Pauls gudmor kommer att servera aspik. Inte för att det är gott (mat som baseras på kött i gele är inte ätbart enligt mig) utan för att Paul inte kan hålla sig från att säga olämpliga saker. Det går bara inte. Jag ser hur han försöker varje år, men så ställer Sheila aspiken precis framför honom & när den står där & skvalpar så ser jag hur Pauls hjärna bara kokar över. Förra året lyckades han fälla en otroligt hemsk kommentar som involverade en virknål & det resulterade i att jag satte min saft i näsan. Jag hoppas på en repris.

Glömde ju helt bort att fota på julafton men har snott två bilder från Frida & Emil - bara så att ni ser att vi inte svalt ihjäl! Så, ser ni den stora saken till höger på bordet, det är min julskinka. Fyra kilo närmare bestämt. Tog mig en halv evighet att baka den i ugnen, men så värt det. Paul & jag har ätit skinka non-stop sedan fredag. Gud så gott det är. Det här året blev ju vörtbrödet dessutom ätbart så det hjälper ju upp ytterligare. :)

Efter maten blev det knäck & småkakor, mer vin & Kalle. Sedan körde jag med ett nytt grepp på punkten ris ala malta. Hemma hos oss har vi alltid bara kört tomtegröt & inte som en efterrätt utan mer "nu har vi ju kokt gröten så då måste vi ju äta den fastän vi alla håller på att spricka". Det blir lätt ALLDELES för mycket om man ska få in gröt med mjölk & kanel & socker & mandlar under samma timmar som julmiddagen. Nere i skåne var avdelningens julbord aldrig komplett utan ris ala malta med saftsås. Jag som älskar tomtegröten känner dock att all den där grädden gör den helt omöjligt tung. Saftsåsen var väl heller inte någon hitt. Vad jag gjorde var istället att servera bara lite gröt i små portionsglas med Magnus hemmagjorda hjortronsylt till. Kändes mycket lättare att få ner - inte övermäktigt & bara socker ifrån sylten. Till & med Paul gillade det & eftersom han var inte så betuttad i tomtegröten som koncept innan så ser jag på det som ett stort framsteg.

Efter maten kikade vi lite på Kalle, jag delade ut små paket & så höll vi hov kring Mammut. Efter att vi vinkat av gästerna kurade Paul & jag ihop oss i soffan & kikade klart på resten av Kalle. Paul har börjat humma med i vissa av sångerna... :)

Just nu är det rätt mysigt att vara sjuk. Paul & jag dricker te med rom & massor av mjölk som vi kört till absolut stenhårt skum med mjölkvispen. & så ligger vi i soffan under en filt & tittar på urusla julfilmer. Med massor av tända ljus & klenex. Plus Mammut. Då känns det rätt oki att vara sjuk faktiskt. Nu drar vi igång The Santa Clause 2!

Fy vad trött & hängig jag kände mig igår. Inte optimalt utgångsläge när det är jul. Satt igenom festligheterna hos Pauls föräldrar & kände mest att:

Alltså. Jag vet att jag låter sjukt otacksam just nu, & stora delar av kvällen var helt ok. Brasan i vardagsrummet var fantastisk, Paul lärde mig att rosta kastanjer, jag fick otroligt fina presenter (bland annat biljetter till att se Billy Elliot som musikal!) & Isobels inlagda rödbetor var helt galet beroendeframkallande. MEN. Allt blir så mycket jobbigare när man är sjuk. Då orkar man inte höra på någon annans mammas gnäll. Faktiskt. Speciellt inte som ens egen fina mamma är på andra sidan Atlanten & man längtar ihjäl sig efter henne... Mammut var i alla fall i sitt esse - han fick ytterligare en julklapp & ägnade stora delar av kvällen åt att döda, well - jultomten.

Dagens status. Fortfarande samma tryck över bröstet, hosta, troligtvis feber (tappade termometern i golvet igår morse så den har vandrat vidare nu) & så ett nytt rolig bidrag till kompotten - cramps. On the upside, jag har sjuka mängde julskinka som jag kan tröstäta.

Juldagen & vi har ätit sen frukost i soffan tillsammans med Mammut. Nu slår Paul in de sista presenterna nere i källaren & jag sitter & suger på strepsil. Min högra lunga krånglar & jag hostar & hostar från tårna utan att något egentligen händer. Febern är i alla fall nere, så det är positivt. Extra bra är att den höll sig borta igårkväll - det tackar jag ibuprofen för. Gjorde att jag kunde fungera, äta av julmaten, njuta av glöggen & föra en något sånär vettig konversation. Fast jag glömde att ställa fram sillen & att sätta ut gröt på trappen, så helt hundra var jag ju inte. Inte heller lyckades jag komma ihåg att ta några kort, så jag får se om jag kanske kan norpa några från Frida & Emil lite senare. Knäppte i vart fall två denna morgonen. Ett på vår julgran:

Observera Paradis-asken, SVENSKT hushåll check! Samt ett på vår ljuskrona, lite mer amerikanskt inslag där - holly.

Själva holly-fixet lämnade jag till Paul. Järnek må vara fint, med det är grymt stickigt & otrevligt att ha att göra med.

Nu är tanken att vi snart skall rulla mot Pauls föräldrar. Jag känner mig rätt matt men ska försöka mig på en uppryckning. Fast ÅH vad jag velat tillbringa dagen i soffan mysandes under en filt. Dricka te ur mina nya Iittala koppar & läsa något som jag vanligtvis inte har tid att läsa. Å andra sidan ska jag ju vara tacksam för att jag helt legitimt kan fira jul två dagar i rad. Gårdagens skypefirande Toronto/Älvsbyn räddade min dag. Underbart fina julklappar (gårdagens gäster fastslog att jag har världens bästa farmor & lilllebror) & så skönt att få se & höra de jag älskar allra mest!

Full på ibuprofen & neocitran tog jag itu med maten... Ingen bra kombo. Jag lyckades förvisso med rödbetorna, med sedan sket det sig totalt. Mitt febervärkande huvud fattade inte alls vad jag skulle göra med julskinkan. Den kändes mest bara övermäktigt stor. På något vänster, jag vet inte hur, lyckades jag klippa av hela nätet runt om eländet innan jag insåg att jag ju faktiskt var tvungen att koka skinkan - inte bara griljera den i ugnen i en kvart. Stod & glodde tomt på den en halv minut eller så, sedan kom skriket i panik från tårna. Jag besparar er detaljerna i hur smärtsamma de efterföljande minuterna blev... Tack gode gud så har jag Paul. Han ringde snabbt upp en slaktare i närheten, fick tummen upp, grabbade grisen & löpte ut ur huset. En halvtimme senare kom han tillbaka med vår lilla nasse i ett nytt nät. Jag är evigt tacksam att jag har honom i mitt liv.

Uppdatering: Jag måste skratta! Saker & ting går inte riktigt min väg just nu... Igår spenderade jag en bra del av dagen åt att försöka pyssla ihop den där typen av gamla julgranspynt med änglar, ni vet de som är gjorda av glasyr & ett litet bokmärke. Problemet var bara det att glasyren aldrig blev hård. Totalt fiasko med andra ord. I ett sista försök att rädda mitt arbete från sopan tänkte jag att de kanske kunde gå att härda lite i ugnen. Feberhjärnan tänkte inte på att glasyren var äggbaserad...


Inte helt som det var tänkt att det skulle bli... :)

Fortsatt skralltig - var uppe till 38.5 nu på morgonen. Så nu har jag knölat i mig febersänkande & extra stark neocitran med honung. Idag gäller det nämligen att hålla sig på benen, i annat fall blir morgondagens julbord väldigt fattig. Står Paul för det hela blir det på sin höjd omelett men mer troligt mackor med jordnötssmör & sylt... :) Min självmedicinering fungerade rätt bra igår, var på benen tills 12-snåret, så jag har hopp! Var så pass välfungerande att vi till & med lyckades få upp granen.

Paul stod i & för sig för merparten av pyntet, men jag hängde med så gott jag kunde. Glacerade bland annat våra pepparkakor - de blev asfula, men det är tanken som räknas. Lagom tills att Paul pluggade in julgransljusen & ropade TADA hade dock jag & Mammut checkat ut.

Så det var helt fantastiskt att komma ned för trappen den här morgonen & få se slutresultatet. Mammut har dock inte riktigt bestämt sig för om han gillar julgranen eller inte. I nuläget möts hela skapelsen av enorm skeptis. Min gissning är att så fort han har petat till sin första julgranskula så kommer vi att bevittna en 180 graders helomvändning. Innan nyår är jag säker på att vi kommer att få hämta ned honom från toppen!

Neeej. Inte oki alls att vakna upp första lediga dagen av julen med 38 graders feber. Ont i kroppen, alla leder ömmar, bröstet trycker. Paul har knölat mig full med C-vitamin & Mammut har fungerat som värmedyna. Var tänkt att vi skulle åka ut & nöjesköra idag, gå på små loppmarknader & köpa inlagda saker som vi sedan glömmer bort att äta upp. Nu blir det istället en mer stillsam dag - invirad i ylle & dun. Nu ska jag veckla upp min värkande kropp ur soffan & försöka arbeta en borste genom håret så att Paul inte behöver skämmas över mig när vi handlar julmaten...

Överraskade Paul med biljetter till Sverige-Canada idag. Visserligen bara juniorerna, men ändå något som jag & alla kanadensare tar på fullaste allvar. Var glad & uppåt när vi anlände efter en prima middag bestående av sushi. Titta hur glad jag var!

Den här bilden säger "Wootwoot! LADDAD, det här fixar vi" - det finns hopp i blicken! Sedan gick det dessvärre som det har gått varje enda jävla gång jag sett på kronorna mot lönnlöven...

& sedan gick det ännu mer utför, men då orkade jag inte fota längre... Trösten när ens land får spö finns endast att finna på ett ställe.

Enda ljuspunkten. En full kanadensare kastade en ölkopp på en svensk kille & blev uttvingad av säkerhetsvakterna. Rättvisa.

behövdes det för att ta sig runt down town igår eftermiddag. Julhandeln är VERKLIGEN i full gång. Megha & jag halvdog i våra dunjackor i trängseln & kraschade tillslut in på Starbucks där vi bara kollapsade i ett hav av kassar & snöskor (min julklapp till P). Inte förrän klockan var närmare 9 trillade jag in i hallen. Då var jag så trött att risgrynsgröten kändes som ett projekt i skalan "skicka män till månen". Så det blev en avokade & te istället. Efter att jag fått lite energi i kroppen ägnade jag återstoden av kvällen åt att slå in julklappar. Jag försöker att tänka att det är kul & julmysigt, men just paketinslagning tycker jag hör till en av livets största tråkigheter. Ungefär lika kul som att sortera sockor eller städa ut microvågsugnen.

Eftersom Jansson sidan är mer eller mindre avklarad återstår nu Pauls familj samt Paul själv. Övriga individer oroar mig inte så där jättemycket, men jag känner mig väldigt vilsen när det kommer till Paul. Har ett bra uppslag, men sedan är det liksom tvärstopp. VARFÖR ska det vara så svårt att köpa presenter till män?! Pojkvänner, pappor... suck. Vägrar ju falla in i facket "slips" & då blir det helt plötsligt till att vara kreativ. Vilket jag inte känner mig för fem öre på presentfronten. Vill bara vara hemma & lägga in saker, koka äppelmos & förvälla mandlar. Inte springa benen av mig på stan för att försöka komma på ett genidrag. I fall att någon har något bra tips så hade ju det varit väldigt välkommet.

Efter julgranshuggandet så bjöd gårdagens schema även på julbak hemma hos Pauls föräldrar. Både Paul & jag misslyckades kapitalt med våra kakor, vi skyller på mjölet. Fast i Pauls fall berodde det också på att hans mamma tyckte att han skulle ge dem lite mer färg genom att vrida på grillen... Det projektet lyckades lite väl bra, de stackars flarnen förvandlades till kol. Mina muskotnötkakor var väl inte heller något att direkt hurra över,men de fick i alla fall hänga med oss hem för syns skull. Tror dock att de blir fågelmat nu när Isobel inte kan se vad jag gör med dem...



Anyway. Väl hemma svidade vi om & drog på fest hos Alex & Christina. Så underbart roligt. Alex fyllde på mitt vinglas någon gång för mycket, så idag är jag lite sliten - men väldigt, väldigt glad för att vi har så fina vänner. Mitt lilla tips om ni ska hem till någon på adventsfika eller bara lite julmys innan den 24e: köp en lite flaska vodka, knöla ned glöggkryddor & skriv ett litet kort som förklarar hur man gör hemmagjord glögg.

Argh! Världen är emot mig! Så vi fixade julgran idag. En liten söt gran som vi sågade ned på ett snöklätt fält. Så långt allt väl. Men sen... Granskrället luktar inte så där gott & juligt som man tänker sig, den luktar rent ut sagt kattpiss. Eftersom vi hade Mammut med oss i bilen idag resulterade odören till & med i att det stackars lilla livet ett tag anklagades för att ha kissat ned baksätet. Efter att Paul (ocharmigt men sant...) letat igenom Mammuts lilla biltoa samt alla säten tvingades vi inse att vi spenderat $35 på barrande urin. Det tog lite udden ur glädjen där ett tag. Eftersom det gäller att hålla humöret uppe när man liksom ändå är fast här så försökte jag lite glättigt släta över det hela med att vi bara kunde köpa lite doftspray & tvinga vårt hem att lukta gott rent artificiellt. Då kom bakslag nummer två, det går inte att få tag på en julgransfot. Skiten har sålt slut i hela Toronto. Så. Nu äger vi en amoniakstinkande gran som vi inte kan palla upp. Heeeelviti. Sista julen här. Jag säger det. SISTA pseudojulen. Sedan blir det Carl Larson jul hemma i Sverige oavsett. Har inte Paul lust att hänga på får han fira med Mammut (vilket kanske inte är ett så jättedåligt substitut eftersom han är 1) världens sötaste 2) gnäller betydligt mindre över hur uselt allt är i jämnförelse med Sverige...).

Nu ska vi ut ur huset - hela familjen, Mammut inräknad. Vi ska ut till en farm & hugga julgran tillsammans med Pauls familj. Sedan väntar kakbak & varm cider. Efter schackrutorna, whiskeyknäcken & pepparkakorna igår tror jag att det är dags att baka något med choklad. Samt vörtbröd. Hyser ju inget större hopp, men målsättningen är att resultatet inte ska bli lika uselt som förra gången. I mean, inte ens russin fick jag in i de limporna eftersom Isobel inte kunde hitta sitt förråd. Så det blev tranbär istället. Inte helt traditionsenligt.

p.s. Jag har 14 nya färska skypedollar på mitt konto så var beredd på en signal imorgon mamma. Kram!

Jag menar, kan man bli mer mormor än så här? Jag är 27 & jag var bara tvungen att baka schackrutor till en grupp kanadensare som ändå har noll koll. Börjar bli lite rädd för mig själv, var kommer denna julen att sluta?

MEN HERREGUD. Jag har drabbas av julvansinne. Efter att jag varit lite normal på morgonkvisten & avverkat 40 längder i poolen samt bokat in ett BMO möte till måndagen (de kunde inte idag...) ägnade jag cirka 2 timmar åt att leta recept på julmat. I mean. Vi kommer max att vara 9 personer, mer troligt kring 5-6. Hur i helsike kan man då tycka att det behövs mer än tre efterrätter? Eller tre typer av gravlax? Mitt i denna orgie i receptlet ringde Paul & talade om att han stod utanför porten, dags att hämta upp färdiginsaltad julskina. 4 kilo senare var jag i extas. Här ska göras griljering i remsor - pepparkaksgriljering, senapsgriljering, whiskeygriljering... Nu. Så här vid åttasnåret på kvällen? Well, Paul & jag har druckit glögg, ätit middag där tillbehöret var hemlagad rödbetssallad, spelat julmusik (ehum... & jag sjöng med lite i de svenska sångerna) & nu ska vi baka pepparkakshus. Jag tror att jag är besatt.

Har peppat mig själv med 40 vändor i poolen - för i eftermiddag smäller det. Bankmöte med Bank of Montreal, UTRCC´s bank. Så här ligger det nämligen till. Alla har lämnat kåken för julen, därför fick jag det senaste bankutdraget från BMO i min brevlåda istället för att det som vanligt går till vår kassör. Öppnar upp & inser att vårt konto står på nästan $200 minus. Detta kändes ju lite så där. Mest för att vi 1) inte satt in några pengar på kontot än 2) inte köpt något med kortet eftersom alla våra medel just nu är i cash. Eftersom jag är usel på bankpryttlar fick Paul ringa & fråga vad dessa röda siffror kom ifrån. Visar sig att banken tagit en utgift på $37 för det check-häfte de skickat oss. Eftersom inga pengar fanns på kontot har de sedan dragit en straffavgift på $45 var 12e dag. Detta har vår kassör alltså inte lagt märke till (???) & nu befinner vi oss alltså i ett läge där våra tillgångar inte överskrider våra utgifter... However, jag tycker faktiskt inte att detta är ett ok förfaringssätt. Till att börja med informerade de oss aldrig om att checkarna skulle kosta oss något. So, nu är jag rätt heligt förbannad. På BMO, på vår kassör & på alla andra i styrelsen som fått åka hem över julen & inte behöver ta itu med den här typen av skit. TACK & LOV har jag Paul som min klippa. Han är expert på att ta tag i obekvämligheter som detta & backar inte. Dessutom är han så bra på konflikter, han håller huvudet klart & behåller samma röstnivå samtidigt som det är absolut helt hundra klart att han är ytterst kritisk & missnöjd. Jag... ja antingen blir jag så upprörd att jag börjar gråta av ilska eller så blir jag överkörd (i frågor som jag inte känner mig säker på dvs). Fast med Paul som back up känns det faktiskt helt oki, känns som om jag kan tackla detta!

Jag flydde fältet efter en halvdag idag. När det började snöa vid tre kände jag att jag bara måste ut från kontoret. Var så underbart skönt att knata ute i ljuset & snöfallet att jag struntade i att ringa Paul utan gick istället från tunnelbanan hem. Fixade köttfärslimpa (som ALLTID får mig att tänka på Kalle Anka) till middag & sedan drog vi & såg The Tourist. Angelina var vacker som vanligt, Johnny Depp lite vilsen & storyn helt oki. Bäst var dock att landa hemma i soffan efteråt & smygöppna ett av de paket som anlände idag...


GRÖTRIS! Tusen tack kära tomten som hörde min bön! Allra sötast, ICA har rimmat på paketet "Inget julbord är komplett, utan denna söta rätt". Kan inte låta bli att undra, har de gjort så med alla julprodukter i år? För i så fall måste jag nog älska Sverige lite extra mycket. Eftersom Paul inte är någon hängiven tomtegrötsivrare tänker jag hålla mig tills på måndag. Då har han en middag inplanerad & moi some egentid. Vanligtvis innebär det sushi & ett glas rött & Swedish Hollywood Wifes, men denna gången blir det gröt, mjölk & kanel!

Klappat & klart! Känns himla skönt att vi snickrat ihop projekt "julklappar till Sverige"! Oki, vissa undantag kvarstår, men på det stora hela så är vi färdiga.

Mammut har dock gjort sitt bästa för att sabbotera hela processen. Ett av de sista dragen var att springa iväg med rullen med bubbelplast (här säljer de det typ som hushållspapper, perforerat & allt!) - som är ungefär lika stor som han själv...

Ända tills klockan två igårnatt satt Paul & jag & slog in julklappar medan Mammut gjorde sitt bästa för att stjäla så mycket presentsnöre som det bara gick. Så idag är jag lite småtrött. Känns i alla fall himla skönt att det mesta är fixat - paketet går oavsett ut idag. Sedan får det bli ett litet follow up paket om någon dag eller så. Ska bli så skönt att vinka av paketet på posten lite senare idag - denna gången med tracking nummer. Jag hatar när jag inte har tracking på det jag skickar via Canada Post. Eftersom de är så urusla på leverans så hinner jag alltid tro att de slarvat bort det/att fraktfartyget gått på en mina från andra världskriget & att min paket nu ligger på Atlantens botten. En känsla som verkligen SUGER eftersom man i regel lagt ned så mycket tid på att snurra runt & komma på bra saker att skicka. So, dagens tips - tracking nummer. Nu är det dags för denna nissen att ta en dusch.

Ett annat problem med att fixa jul här i Canada är julskinkan. I mean, hade jag av någon vansinnig anledning bestämt mig för att fira jul utan min familj på den tiden jag bodde i skåneland så hade ju förnödenheterna inte lagt något direkt krokben för mig. Julskinka? Nemas problemas, bara att knata till Willy´s eller ICA & köpa en färdigkokt. Griljeringen fixar man genom att surfa runt lite på Arlas hemsida & pang så står grisen klappad & klar på bordet. HÄR däremot... Nu har jag googlat "How to make a julskinka in Canada" & fått lära mig att köttet måste läggas in i saltlake minst 10 dagar innan jul. Sedan ska eländet kokas, ligga ännu ett dygn & sedan griljeras. Himla tur att jag kom på detta idag då. I annat fall hade det blivit färdigskivad skinka från charken. Inte så himla husligt & mysigt direkt. So, det är alltså dagens plan - hitta en grisaxel som jag kan förvandla till något ätbart...

Inget grötris. Blåbärssoppa har jag till den dagen jag checkar in på hemmet, men inget grötris. Nu blir det att intala mig själv att det ändå bara är en massa kolhydrater & att jag klarar mig bättre på skinka & mandariner. :) Ett stort plus är att det har börjat snö så smått, det tar udden av grötkrisen. Känns  ju också väldigt passande så här på Lucia. Jag firar med att svida på mig det MEST tomteröda jag kunde hitta.


Nu ska jag skriva en SWEA rapport för framställningen av vårt nyhetsblad (lojaliteten mot mina handledare genomgår just nu en liten svacka så jag känner att det banne mig är rätt åt dem att jag utnyttjar delar av denna måndagen till administration gällade ALLT annat än just dem), sedan blir det avfärd till avdelningen för Teaching Assistant utvecklingsmöte. Inte utvecklingsmöte för mig som person - hey, jag är ju ändå årets TA - utan för att hjälpa de andra förtappade själarna.

Japp. Fortfarande massiv hemlängtan här i Canada. Inte så illa som det var innan, allt julpynt som landade i fredags hjälpte massor, men fortfarande påtagligt. Idag känns det naturligtvis lite extra - luciamagin finns ju inte här. Det är ju apa också att jag är så kass på att sjunga, i annat fall hade jag ju kunnat vara lite barnkörsvolontär & tvinga de små liven att repa lusselelle & Staffan... Hm, får nog rota igenom förråden & hoppas på att mitt öppnade paket grötris från två säsonger sedan på något vänter har överlevt flyttar & utrensningar enbart på premissen att det kommer från Sverige. I annat fall blir det lite panic på att tåta ihop något svenskt till middag ikväll. Glögg känner jag mig lite överfull på i nuläget, så det går bort... Oh well, det löser sig säkert. Lite svenskanknytning har jag dock hunnit få denna måndagsmorgon - dagens adventspaket från farmor bjöd på ett silverarmband från SNÖ of Sweden. Det får lysa upp dagens outfit.

Igår hade vi Victoria, Fredrik & Elsa över för middag. Väldigt trevligt & jag kände mig helnöjd med att vi fått till så mycket mys i huset (tack vare farmor!) & att min kalkon blev lyckad. Allra bäst med kvällen var dock Elsa´s & Mammuts spirande vänskap. Det började lite stillsamt med klapp från Elsas sida & huvudgnugg från Mammut. Sedan fortsatte det med kurragömma/jakt. Vårt hus är nämligen öppet på nedervåning på ett sånt sätt att man kan springa runt runt. Från hallen kan man ta till höger in i vardagsrummet, springa rakt fram, sedan ta till vänster & komma in i köket, följt av en tvär vänstergir & så är man tillbaka i hallen. Tydligen väldigt roligt om man är ett år + några månader gammal. Denna runda är också den vi springer när vi triggar igång Mammut till jakt... Så han blev helt till sig. Här tultade en tvärhand hög varelse runt, runt, runt = uppenbar jaktsituation. Så först sprang Elsa & sedan Mammut. Först hade vi nog lite hjärtat i halsgropen när vi såg detta, men efter att vi sett att Mammuts "TAGEN" bestod av att hoppgira runt Elsa, landa framför henne & sedan sätta av i 110 (det var ju hennes tur att jaga) lugnade vi oss. Sedan kivades de lite om samma leksak (en pingvin som Elsa fick av oss i julklapp) & efter det tyckte föräldrarna att det var dags för de små att knyta sig. Detta togs emot med lite blandade känslor...

Bästa fredagen ever - kom hem igår efter en spontan liten utgång & vad väntade hemma på köksbordet? Paket från farmor - med JULPYNT! På ett ögonblick blev vårt hem cirkus 100% mer juligt än vad det varit tidigare. Paket & glögg - det blir inte så mycket bättre!


Så nu följer vi upp med ännu en superdag tycker jag. Här ska handlas kalkon på saluhallen, göras mouse med vit choklad & saffran & LEKAS med Elsa. & så höjer vi en liten kopp, eller ett kristallglas, för världens bästa farmor som fyller 82 år idag.

Men YEY! Denna fredagen blev ju himla mycket bättre än vad jag tänkt mig! Efter mina 40 längder i poolen följt av skållhet dusch kände jag mig lite som en ny människa. Travade ut från AC till... SNÖ! Lycka - får mig att känna mig lite närmare Sverige & den riktiga julen. Sedan kom jag in på avdelningen & öppnade upp min mail, fick ett stipendie på närmare tjugotusen svenska kronor för att åka på konferans för. Det var ju välkommet! Himla prima faktiskt!

Oj så många måsten det är i mitt liv just nu. However, har bestämt mig för att ett måste MÅSTE gå före allt annat just nu. Jag måste röra på mig. Har suttit pall i evigheter nu & bara slitit med mitt försvar - så nu tänker jag ta en del av min förmiddag & flyta runt i poolen på UofT´s gym (the AC). Eller flyta & flyta, jag satsar på 40 längder. Är råkass på att simma, paddlar på i den långsamma filen medan alla andra kör krål & fjäril - men jag tycker att det är så avslappnande. Allt jag gör i en timme är att räkna mina varv. Inga tusen tankar som snurrar, bara: ett, ett, ett, ett, ett, ett, ett VÄND två, två, två, två, två. Vattnet hade gärna fått vara någon grad varmare, men jag känner mig i det närmaste nyfödd när jag tillslut tar mig upp. Huden är liksom lite förstor, lederna sitter lite längre isär & sedan får jag stå under skållhett vatten hur länge som helst. Efter det kan jag ta itu med vad som helst!

Mammut kan inte riktigt bestämma sig för vad han tycker om vintern. Å ena sidan är det ju grymt kul att jaga vantar & döda omslagspapper. Å andra sidan är det kallt ute. Liten, som tycker om att sitta ute i solrummet & kika på yttervärlden, har fått lära sig att det inte fungerar att vara ute hur länge som helst när det är minusgrader på termometern. Detta gör honom lite småfrustrerad & väldigt fluffig. Extra fluffig blir han om man de facto tar ut honom i trädgården. Vi tror att 50% av fluffet består av pur förvåning över det där konstiga vita på marken. Det där som gör att man måste lyfta tassarna högt, högt & skaka på dem emellanåt.

Alltså, jag är inte dum - jag VET att hela helsiket kommer att bryta ut den dagen vi bär in julgranen i huset - men just nu är det en av de saker jag längtar allra mest till. Förstå hur lycklig han kommer att bli! Ett träd! Inomhus! Det kan inte bli bättre för små kissekatter. Själv har jag också en sak att se fram emot - vi ska ge oss ut på en liten road-trip över nyår, jag behöver komma bort från Toronto & se något nytt. I annat fall kreverar jag.

Startade dagen med en välbehövlig shoppingtrip - vårt skafferi led svårt av allt jobb jag la ner för försvaret. Hade vi inte handlat imorse hade min frukost bestått av en dl mjölk med banan... So, Sobey´s var ett nödtvång. Väl hemma mös vi i soffan med frukost & farmors adventspaket & sedan drog jag igång projekt "skaffa lite fler vuxenpoäng". Påtade nämligen ihop en Janssons frestelse så där på morgonkvisten. Min ALLRA första...


Mitt bidrag till SWEAs knytkalas som sker ikväll. Kände mig väldigt duktig & vuxenpoängen bara rasslade in tills jag upptäckte att en smärre katastrof inträffat... Min ena långfingernagel saknade en liten bit... Det resulterade i total nollning av mina poäng. För det första så kryddar man ju inte maten med kroppsdelar som tillhör en själv & för det andra så bestämmer man sig inte för att skita i det hela & låtsas som om det regnar. Det tänker jag dock göra. Aldrig i helsike att jag hade tagit ytterligare två timmar av min dag (tre om man räknar med att jag varit tvungen att tvinga in Paul i bilen igen för mer shopping) för att göra om allt från scratch. So. Nu intalar jag mig själv att den där lilla biten nagel antingen åkte av igår när jag fixade lunchlåda eller att den finns bland potatisskalen i komposten. Punkt.

Jehup. Överlevde försvaret. Två timmars utfrågning. Skoj. Speciellt eftersom mina handledare kanske inte är de allra bästa på just handledarbiten. Eller på att kommunicera med varanda. över huvud taget Väldigt mycket handledarrelaterad panik där de senaste dagarna. Det hade ju gjort livet lättare om de bara hade kunnat prata med varandra lite oftare istället för att ta saker & ting via sina PhD-studenter...

Oh well. Jag klarade mig ju - det är det viktigaste. Firade med två Rekordelig cider & massa sushi. Fast... måste erkänna. Det känns så uselt just nu att jag inte åker hem över julen. Har ju jobbat som en lite mula sen jag kom tillbaka efter sommaren & så drar jag världens lass nu - klarar av det hela - & så är belöningen... Ja vad. Mer jobb? Lite "tid att städa badrummet hemma nu när jag inte behöver jobba helg". Var är tjusningen i det? Var är kicken? Ingen jäkla stanns. Suck. Jobbar man som ett djur så behöver i alla fall jag något roligt att se fram emot efter det. & en 45 minuters resa ut till Newmarket över julen känns ju inte direkt som någon jämnbördig kompensation mot för att få åka hem eller vart som sjutton helst annars. Neeej... Fy. Just nu känner jag mig rätt tom & urholkad måste jag erkänna & julen med Paul´s föräldrar känns lite mer som ett straff än något att se fram emot. Inte bra.

Har ju inte roat mig med att stämpla in & ut, men jag tror att jag jobbat runt 20 timmar denna helgen. Trots detta har den ändå varit trevlig. Har hunnit med lite hemmafix så som att fixa pepparkaksdeg (utbak får dock vänta tills tisdagkväll)...

& så har Paul varit världens gulligaste & peppat något otroligt. Idag startade han dagen med att ge mig en 2a advents present i form av en liten latte visp (till mitt te). Bodum - en miljon gånger bättre än den ursliga varianten vi hade tidigare. Lyckan var total! Eller, den var total tills dess att jag kom hem, sedan exploderade den totalt. Ni kanske minns att jag var lite nere över den där uteblivna julstjärnan? Well, Paul tyckte att det var så ledsamt att jag var så deppig att han bokstavligen tog saken i egna händer. Den senaste veckan har han knåpat nere i källaren så fort jag somnat på kvällen & idag fick jag slutresultatet:

På en skala - hur fint är det inte att han tillverkade en adventsljusstake åt mig?! Lipen satt inte långt inne. Är nog en av de finaste saker någon någonsin knåpat ihop åt mig. Den ligger där i toppen tillsammans med det hemmagjorda dockhuset jag fick av mamma & pappa när jag var liten (grymt avancerat med riktiga ljus & vävda ryamattor). So. Helgen har involverat en massa jobb, men jag känner mig ändå så oändligt mycket mer uppåt nu än bara för någon dag sedan. Det är fint att känna sig älskad.

Inget besök på St. Lawrence marknad denna lördagen eller Starbucks - istället festar jag loss på institutionen. Fyra timmar bakom mikroskopet so far - tjoho! Himla festligt & roligt. Nja, men det är väl bara att gilla läget. Har mitt försvar på tisdag & innan dess vill jag ha lite mer data att backa upp vissa projekt med & då är det bara att investera den tiden som krävs. Fast en heldag orkar jag inte göra det till. Vill INTE uggla här till klockan 8, så max tre timmar till tänker jag skrolla runt. Sedan blir det hemgång, lax i saffranssås & julklappsrim. De sista paketen måste ju postas snart & Paul fick på något vänster reda på att det finns en julklappsrimstradition i Sverige. Människan blev helt eld & lågor... So, nu blir det till att rimma detta året. Tror inte jag har rimmat sedan jag var typ åtta & jag tror att jag suger ungefär lika mycket nu som jag gjorde då - så det blir ju intressant. Speciellt med lite vin i kroppen!

Idag blir det inte mycket sitta på rumpan. Geologens Pot Luck drar igång vid 12.30 & innan dess måste jag kånga dit cirkus 100 ölmuggar/dricksglas/vinglas/bestick/dukar/värmeljus/julstjärnor & grankvistar. Plus då mina bidrag i form av olika typer av julinspirerade kakor. Pyntandet drar igån klockan tio & klockan 11 senast måste jag byta om & hasta ner till Royal York där svenska handelskammaren har sin årliga lucialunch. När väl det är avklarat så blir det att hoppa in i en taxi & panikåka tillbaka till institutionen så att jag inte missar hela julfesten där... Just nu är klockan tio i åtta på morgonen & jag kan inte låta bli att önska att den vore samma tid fast på kvällen. Vill ha dagen undanstökad så att jag har ett par mindre stressmoment på listan. I wish. Jaja, bara att bita ihop - det blir säkert bra tillslut.

Vet ni vad? Jag sket i något jag lovat att göra ikväll & drog hem. Shoppade lite mat, köpte på oss curryget, delade en flaska öl & kikade på Merlin. OCH. Det känns riktigt, riktigt, bra. Jag gillar inte att banga, men just nu har jag två prion. 1) Fixa mitt försvar som sker den 7:e 2) Må bra. Inga kompromisser. Just nu är det väldigt mycket JAG som gäller. En vecka till, sedan återvänder mitt liv förhoppningsvis till det normala. Anyway, just nu njuter jag i soffan, med en filt & Mammut. Paul är ute i köket & fixar en kopp te åt mig & livet känns rätt oki. Stressigt men oki.

December månad är här & därmed drar... PAKETKALENDERN igång! Jaja, jag är 27 år & ska kanske inte gå igång på detta, men farmors paketkalender är typ bland det roligaste jag vet. Speciellt nu då när Paul också blivit involverad i det hela. För att ytterligare spexa till det lite passade vi på att sätta ihop en egen kalender detta året, åt farmor! Så nu öppnar farmor, Paul, Magnus & jag alla ett paket var de närmsta 24 dagarna. Det känns fint!

Vad som också känns fint är att jag fick långa strumpor i mitt paket idag. Perfekt till mina hunterstövlar (som verkligen behövs, har öst ner både igår & idag)! Slipper jag hosta upp $50 (helt galet!) för ett par hunterinlägg också. Perfekt!