MsBree

Alltså, jag vet inte om det bara är jag som är helt uppskruvad för tillfället eller om jag är grymt gammeldags - men är det bara jag som tycker att det är konstigt & olämpligt av Julia att förvara sina p-piller i köket? Inte på sin egen hylla heller, nej, nej. Hon har röjt upp en plats på Isoldes stora hylla & klämt in en bunt medicin burkar mellan senapsflaskorna & bakpulvret. Längst fram tronar hennes p-piller, inte i sin kartong utan i sitt lilla folie & plast hölje. Jag försöker tänka att det egentligen inte alls är så konstigt, men så börjar jag tänka mig in i olika scenarion & då fungerar det liksom inte längre på min normalhetsskala (som är rätt VID kan tilläggas!):

1) Moi röjjer en plats på kryddhyllan hos Pauls föräldrar när jag är & hälsar på

2) Eller så gör jag det hemma hos farmor i sommar...

3) Jo sätter ut en liten speciell p-piller korg på köksön i sitt korridorkök

Paul tycker att jag ska trycka ut alla tabletter i vasken. Min kommentar på det "& så kan jag skeda in mjuk kattmat i de tomma tablettutrymmerna & sedan vika tillbaka folien!". :) Skämt å sido, funderar dock starkt på att printa ut min lista & ge den till henne eftersom hon de facto frågade vad jag hade för specifikt problem med henne. 

Oki, nu gör vi ett nytt försök!

Del ett & del två, tack vare Paul!

Hoppas, hoppas att det fungerar så att ni där på andra sidan Atlanten kan se få se detta mästerverk! :)

Denna lista kommer Isolde att printa ut & ge till Julia eftersom jag inte kan vara med under kvällens möte kring hennes beteende i huset... Längtar ju lite lätt till på fredag när jag flyttar ut!

1) Tyson - he's there all the time and he makes no effort to be nice or even ask if it's ok that he lives at the house as well
2) Her occupying the bathroom, leaving the sink all dirty, not cleaning up properly after herself when she has been sick, always leaving all her stuff in the shower
3) Her occupying the kitchen together with Tyson, there is basically no room for anyone else and neither of them will move. She also seems to think that she has a right to most of the fridge and she very rarely toss out anything that has been put in there
4) All the kissing when you are about 2 meters away...
5) Smoking on the porch - always moving the chairs right in front of the door so that you feel like a nuisance when you want to enter/exit the house
6) Her being loud in EVERYTHING she does, doesn't matter if it's talking on the phone, having sex at 3 am in the morning, or looking at german things on her mac - she doesn't seem capable to understand that she lives with other people!
7) Not removing stuff that are noticeably in the way, such as the laundry
8) Being really bad a fixing the dishes
9) Thinking that everything that's in the house is hers, like when she just decided that the CD-player belonged in her room

De senaste dagarna har resulterat i lite fler kommentarer angående min nationalitet. Anledningen till detta är att skattefrågan i USA är i hetluften & att skattehöjningar omgående realteras till Sverige. På grund av detta visades två små klipp om Sverige i en tv-show & på den vägen är det...

Första delen!

Andra delen!

Shit vad glad jag är att jag är svenska!

Absolut tokfullspäckad dag, precis hemkommen efter frozen margaritas. Återkommer med utförligare rapport imorgon, men en sak är säker - dagen innehöll mkt sol!

Moi, kanske grisskärast i Toronto just nu!

Jippi! Idag blir det sommarvärme! 27 grader kommer termometerna att krypa upp till! Moi tycker att det är perfekt, hajk på morgonen medan det ännu är lite svalt & sedan bort till huset för lunch i trädgården & maratonmålning. Paul, som är lite mer restriktiv när det kommer till värme ser inte lika mkt fram emot det, mummlar om värmeslag & luftkonditionering. Moi, som lever enligt konceptet "hutter" under hela vinterhalvåret hade inte kunnat vara lyckligare!

Ops, måste kuta - ska möta Lorna om 18 minuter & jag sitter fortfarande i mjukiskläder... 

Moi ägnade delar av gårdagen åt att komma på nya idéer för att tjäna in pengar till bröstcancerforskningen & min BeatIT kampanj. Paul försökte också hjälpa till...

P - I know what you can do! As you are losing weight, because of all the walking, we could create a graph on your blog over your weight loss! And then people can bet on that as well!

Moi - Eh, sweetie... it's not like I'm super fat... I think it might send out the wrong signals if I'm doing that. Because there are more or less only two ways you can react towards that: either that I'm obsessing over my weight in a non-healthy way or "ya, because you need to lose weight, skinny bitch..."

P - Oh... Never thought about that... Oki, no. Forget my idea!

Moi - Already done dear.

Sitter i vardagsrummet & tittar på Troll - denna morgonen är hon upptagen med att jaga dammpartiklar. I en smal liten rännil av solljus virvlar hennes tassar runt & då & då stannar hon upp & tuggar frenetiskt. Kan ju inte låta bli att tycka att det är en helt fantastisk inställning till livet. Tänk att vara så engagerad & uppspelt över något som ju faktiskt måste betraktas som intet. Mätt blir hon tydligen också, extra saftiga dammkorn idag...

Tja bilden är väl inte helt hundra (knäppt med Pauls Blackberry på en mörk pub), men den viktigaste informationen framstår ju i alla fall...

Maktfullkomlig är ett ord som jag känner kommer att stå på schemat för nästa vecka! Maaaaaktfuuullkoooomlig! :)

Precis tillbaka från en liten runda för att kitta upp mig på mat. Kan ju konstatera att på de lite drygt 3000 steg jag tog så lyckades jag se saker som jag aldrig sett om jag så väntat i hundra år hemma i Lycksele. Exempel:

1) I min lilla koreanska fruktaffär var fru föreståndare mkt arg på herr föreståndare, så hon slog honom med sallad på armen

2) En liten Jack Russell terrier med brutet ben, iklädd en full Stålmannen outfit, inklusive cape

3) En tjej som väntade på sin tvätt utanför en tvättomat & fördrev tiden med att kasta runt en rockring i bästa OS-gymnastanda

Själv bidrog jag dock inte så värst till farten & flärden, drog mest runt som ett blekt, trött, kolli.  

För att upprätthålla formen klättrade jag tio rutter, plus en down climb, på gymmet idag. Nu är jag stel som en kratta. Det här med att klättra tre dagar i sträck känns lite... Allra helst hade jag velat att detta hade varit ett fullt godtagbart argument till varför jag inte ska behöva göra något mer idag. Men den gubben går inte. För sitter jag bara & myspyser i soffan med lite inredningstidingar kommer det att innebära att:

1) Jag får sätta på mig bikinitrosor imorgon, ie akut tvättbehov.

2) Att morgondagens frukost endast kommer att bestå av knäckebröd...

3) Att jag inte kommer att behöva sminka mig imorgonbiti eftersom all mascara kommer att sitta kvar, bomulls rondeller måste inhandlas!

4) Samt att min reading meeting med Jörg & Jan kommer att bli lite jobbigt, 40 sidor om stabila isotoper måste alltså avverkas...

Men sen, sen ska jag banne mig läsa inredningstindningar & sippa rödvin!

Nope, måste kuta! Ska möta upp Lorna för ett pass på TCA! Gymmet kommer ju att kännas så andefattigt & torftigt idag, men, men... Gymklättring är bättre än ingen klättring! :)

Idah - utan smink, med galet hår & urful hjälm. Ändå lyckligare än någonsin annars!

Check på årets första klättrartripp utomhus! Åh så underbart, fantastiskt, härligt! Moi var så där saligt småfrälst & bara fånlog fem timmar i sträck.

Jaime på allra första rutten - en ograderad sport, troligtvis en 5.9. Hela bunten var lite ringrostiga efter ett halvår på gymmet, så det gick lite knackigt. Både Jaime & Paul skrattade så de grät när jag kom ned eftersom jag vid ett tillfälle lät som "ett litet skadat djur" av skräck. Men hey, jag varit tvungen att, längst uppe, ta satts mot bergväggen med benen för att få pendel & sedan svinga mig tillbaka in mot klippan för att kunna klippa tillbaka repet i en av karbinerna.

Nästa rutt däremot... Åh så underbar! En trad 5.6 eller 5.7, inte helt säkra på vad det var - stod inte med i guideboken, som var ren & skär lycka. Kom upp till toppen & var bara så hög på livet!

Sista rutten för dagen klättrade vi med all vår utrustning så att vi inte skulle behöva hajka tillbaka. Klättrade alltså med min ryggsäck i vilken jag också lyckats knöla ned min repväska. Tungt... Tack & lov var det en 5.3, annars hade jag nog kollapsat någonstanns halvvägs!

Oki, har ju haft min beskärda del av grannduster under mitt liv - men igår... SHIT! Kom hem till huset vid 6-snåret & på dörren sitter en lapp. Inget namn på, så jag kikar. Visar sig vara ett meddelande från Maxine, vår granne till vänster. Hon informerar oss om att hon under dagen haft gubbar över som sågat ned en del grenar samt det gigantiska vinet som vuxit så vackert på baksidan av huset. Sedan skriver hon "Jag vet ju att du gillar vinet, så jag sparade lite åt dig. Det hänger lite fritt på din sida nu - så där som jag tror att du kommer att tycka om". Knatar iväg till baksidan & jag svär, min haka föll ned & slog i bygeln på min bh. Vad hon har gjort är alltså att masslakta vinet, som växer på hennes sida av staketet, men lämnat alla förgreningar på Isoldes sida helt orörda...

Vilket naturligtvis gör att hela schabraket mer eller mindre har trillat ned över Isoldes trädgård. Svårt att ta en bild på, men det ser helt otroligt hemskt ut. Helt ärligt så har jag lust & gå över & bara skrika åt henne, för man gör bara inte så, & framförallt inte mot en granne som aldrig gjort dig något ont! Markatta! 

Herre je vad tråkigt seminariet var - två timmars plåga! Jane var bra, men merparten av de andra i panelen var mindre så. Fungerar liksom inte när den panel som ska svara på publikens frågor helt uppenbart ägnar sig åt konceptet "Argh! Nu sa hon något & då måste jag också säga något annars verkar jag dum! Fast vad ska jag säga? Isch, får improvisera lite!"

Muntrade upp mig efteråt med en liten tur ned till UofTs bokhandel - 4 nya märkpennor är nu i min ägo. Känns bra för markeringspenne besatta moi! Sedan läste jag artiklar ute i solen i en dryg halvtimme. Sedan blev jag grisskär & fick knata in i det artificiella avdelningljuset igen...

Åh! Idag ska jag iväg & lyssna på ett föredrag med Jane Goodall! Ser fram emot det så vansinnigt mycket! Minns när jag var liten & tittade på henne på tv - det var ren & skär tv-lycka för mig! Det var ungefär bara så bra som det kunde bli - djur, vetenskap & det där fantastiska mötet som ibland kan uppstå mellan de två. Sedan hur det kom sig att jag blev palaeontolog kan man ju fråga sig... Inga direkt utbyten på det personliga planet där inte.  

Jippi! Idag är det en bra dag - Julia har åkt till Chicago & vi skipper henne i en vecka! En vecka som jag ska ägna mig åt hyss & allmänna elakheter... Naturligtvis gick inte Julias avfärd lungt till, nope... Hon hamnade i världens bråk med Isolde redan vid tio i sju-snåret, så då vaknade jag. Bråket rörde sig om badrummet & Julias förmåga att barikadera sig där inne samt att hon alltid försvarar sig oavsett hur länge hon har varit där inne. Därför applåderar jag glatt Isoldes "And for future reference Julia, when someone ask you to hurry up you say 'yes I'll be right out', YOU DO NOT ARGUE ON THAT ONE!"

Det bästa är att efter att Julia smält igen dörren till huset så att fönsterrutorna skakade så kom Isolde upp & knackade på min dörr & förklarade att jag får vara hur otrevlig jag vill mot Julia i fortsättningen! Så nu ser jag nästan fram emot tills dess hon kommer tillbaka!

Knatade iväg till MEC igår för att kitta upp mig på något att ha på mig på stranden i sommar (som inte är min lilla brassebikini) & kom hem med detta.

Motivering: Kan använda toppen när jag klättrar i sommar. Supersmidigt att bara kunna kasta mig ned i närmsta sjö efteråt. Plus - den är följsam & sitter som berget eftersom den är skapad för surfare. Um... klättring har verkligen blivit min drog i livet!

Whiii! Har lyckats sälja ett av mina foton för att stödja bröstcancer forskningen! Hade satt $10 som minimipris för att "täcka kostnaderna" men hon som köpte kortet satte in $100! Åh! Jag är så lycklig! Var så orolig för att alla skulle tycka att det bara var dumt, men nu känns det så mkt bättre!

Happy, happy!  

Titta vad jag fick i posten igår tillsammans med mitt kitt inför bröstcancer eventet i september!

Alltså, det är ju saker som detta som får mig att gilla nordamerika! Hemma i Sverige hade man fått en penna. Punkt slut. Kanske, om personen som satt ihop paketet varit lite innovativ, att de knölat ned en sån där liten plastpeng som gör att man inte behöver använda tior för att få loss en kundvagn på ICA. Rosa hörlurar känns ju lite roligare! Måste bara försöka lokalisera kabeln till min Mp3 så att jag kan börja använda dem...

Paul har kläckt idéen klipulver... Måste ju erkänna att jag gillar den skarpt. Julia använder mkt stickade saker så min tanke är att lägga ut hennes koftor på hennes säng & sedan liksom arbeta in pulvret i materialet. Ett annat uppslag är att arbeta in det i fibrerna på alla hennes handdukar. Eller helt enkelt köra en kombo - preppa en tröja men alla hennes handdukar förutom den hon använder för tillfället... Känner att det hade kunnat vara milt frustrerande & det är ju det jag vill uppnå! Oh... ett annat alternativ som jag precis kom på! Jag kan köpa kattmynta & gnida in under innersulan på alla hennes skor - Nitwit & Troll är ju inte de som är bagna. Förhoppningvis resulterar det i att Nitwit ecstaskissar på dem!

I mean - Nitwit är ju bara ett annat sätt att stava vandrande förödelse så jag tycker att hon kan take one for the team!

Oki. Nu har jag fan ta mig fått nog av Julia. Klockan halv tolv på kvällen behöver man banne mig inte ha sex så högt att jag tror att taket ska rasa in när jag sitter på bottenvåningen. Bor man med andra människor så kan man väl åtminstonde FÖRSÖKA vara lite hänsynsfull. So, botten är nådd (ja det var den väl i & för sig för rätt länge sedan...) & jag har tagit beslutet att nu är det dags att betala igen. Vilket jag tänker göra på det passiv agressiva sättet (rår inte för det, har ärvt det från pa tror jag). Dessa är de två alternativ som jag kommit på så här långt:

1) Återanvända en gammal favorit, lägga in hennes underkläder i kattlådan någon dag när hon inte är hemma, sedan är det bara att lägga tillbaka dem där jag tog dem

2) Göra små hål i hennes matvaruförpackningar & smeta lite honung på insidan med hjälp av tops - vi har ju nämligen ett litet myrproblem här i huset...

SussieQ & Viktor borta i Norge spånar redan på andra uppslag - men fler förslag mottages tacksamt! 

Skratt! Lorna har lagt upp bilder på facebook från vår lilla djurparkstripp i fredags. & bilderna på mig inkluderar ständigt min kamera... Har nog sällan varit så förtjust i en ägodel som vad jag är i just denna pryttel. Fast lite handikappad blir jag tillsammans med den - medan alla andra har trevligt & umgås snurrar jag runt helt mansikt, fipplar med inställningar, ändrar position för den ultimata vinkeln & framförallt - SPANAR efter nya saker att plåta. Mkt underhållande med tanke på hur oteknisk moi egentligen är! 

On my tip toes!

Argh. Lyckades glömma min plånbok i Pauls jackficka igårkväll. Känner mig så handikappad. Har noll & inga pengar tills dess att Paul kan komma förbi & lämna den. Vilket innebär att jag i nuläget sitter i soffan totalt oförmögen att göra någon av mina topp tio göra idag saker. Kan inte handla mat, tvätta går inte heller eftersom jag behöver ett minimum av $8 för det & att knata ned till MEC & kitta upp mig på en baddräkt är också totalt lost. MÅSTE försöka bli mindre tankspridd! 

Anledningen till att planerna för kvällen havererade var mindre roliga, så jag tillbringade en del av dagen med att gråta på mitt rum. Sedan kom Paul till min räddning med sush/målaiförslaget & efter det kändes det lite bättre. & för en liten stund sedan kom Isolde hem från Montreal. Massa skitsnack om Julia muntrar ju alltid upp & så gav hon mig en present...

Alltså tossigare sockor får man ju leta efter - går ju bara inte att vara ledsen när man tittar på dem! :) 

Dagens planer blev lite kullkastade så istället för att klättra kommer Paul & moi att åka ut till huset i målar mundering med en laddning sushi & en radio så att vi kan skråla ikapp medan vi försöker, ehum... förbättra vårt hem. Så här ser nämligen sovrummen på ovanvåningen ut i dagsläget...

Blivand kontoret. Paul dör själsligt så fort han kliver in där - jag gapskrattar visserligen åt hans förtvivlade uppsyn. Men värt att behålla det som det är för underhållningsvärdet, nope...

Sovrummet. Spiken i foten om nu de andra två rummet är pest & kolera - men en rätt rejäl rostig spik med små taggar på sidorna.

& det som ska bli biblioteket - seriöst...

Fördelen med att det är så fult som det är, är ju att det liksom inte spelar någon roll hur halvtaskigt vi fixar till det. Sämre blir det ju liksom inte.

Min hemsida för att samla in pengar till bröstcancerforskningen börjar så smått ta form. Paul har lagt ned så mkt tid på den att jag känner mig helt skyldig... Det som är kvar nu är att tillverka lite fancy klickbara alternativ i ena marginalen samt att infoga den honour role som tyvärr "försvann i flytten". Samt att moi måste ta fler foton... Anyway, vill ni ta er en titt på fler zoo-foton så kan ni kika in under just länken photos på sidan...

http://beat.it.ca

Skulle ni nu känna för att lämna en donation så klicka bara på alternativet "Friend" i kolumnen till höger så kan ni donera en valfri summa. & för de som undrar, en kanadensisk dollar ligger på 6.74120 svenska kronor. 

Hann ju också med årets första rutt utomhus när vi var på Toronto Zoo. Friklättring med publik till & med - det ni!

1) 

2) 

3) 

Eller som Lorna sa - jaha, så blev du den som alla föräldrar här på djurparken tycker sämst om. Det tar jag, för även om min lilla tur bestod i att kravla upp en liten rödfärgad cementhög fick jag en liten kick. Tänk, snart är jag ute & klättrar på riktigt igen!

Istället hastade vi hem till Sandra för en halvton småplock & Taboo! Kan mkt väl vara ett av de bästa spelen någonsin. Pauk & jag var ett lag & Lorna & Sandra det andra. Halva nöjjet var dock att lyssna på dem när de blev arga på varandra för att deras hintar inte omedelbart resulterade i 100% förståelse. Om jag tyckte att de var bra på ironiska kommentarer när vi var på djurparken så var detta 4 resor roligare! Det är som att lyssna på ett gammalt gift par som inte nödvändigtvis tycker så mkt om varandra! Lite som Peggy & Al Bundy i ”Våra värsta år”!

Dock, det allra bästa... Paul & jag vann mot dem med 71-70! Triumf! 

Allo. Mkt trött soffablogg idag. Blev så där alldeles övertrött igår - ni vet när tankarna bara snurrar helt planlöst - & fixade inte att somna förrän vi 1 snåret. So, idag är jag väl inte direkt superpigg. Buffrar därför med te & massa socker. Dagens plan är att först möta upp med Lorna vid 10 för att klättra, sedan åka ut till huset & måla ännu ett par timmar & därefter dra iväg till Sandra för middag & spelkväll. Det sistnämnda är jag enormt exalterad över - spelkvällar var liksom min grej hemma i Lund & nu blir den allra första av här i Toronto (pokern räknas inte, under spelkvällar vinner man bara äran samt möjligheten att vara dryg när man vunnit över alla andra)! Tror att det blir pictionary som står på schemat!

Sandra & moi samt en massa fiskbart i bakgrunden. 

Sitter i soffan, dricker te, & tittar på Nitwit som slaktar en liten boll tillverkad av tidningspapper. Skådespelet påminner mig om några rader jag stötte på för några år sedan "Katter är små mördarmaskiner, det enda som håller dem tillbaka är deras storlek". Eftersom det här var på den tiden jag hade Totte hos mig fnissade jag bara lite åt det, men igår när jag var på Toronto zoo dök dessa ord upp i huvudet på mig igen - för jäklar om Silly hade varit av storleken sibirisk tiger...

Fatta så toast jag hade varit då när jag leker med henne & hojtar "Vem vill ha en kram?" så fort jag får syn på henne. Nope, då hade det inte varit något mer autistkurande på köksgolvet utan ett rakt svep med tassen & en enkelbiljett till evigheten. 

En sak som jag la märke till på Toronto zoo var att de hade en enorm förkärlek för sköldpaddor. Det fanns sköldpaddor i MASSOR! Eftersom jag stött på detta fenomen en gång tidigare drar jag slutsatsen att kanadensare av någon anledning är lite milt besatta av just denna lilla djurgrupp. Moi kan väl tycka att det är kul att se en typ eller två, men litet skalförsett djur nummer 42 är inte lika spännande. Variationen är nämligen inte så där enorm & jag tycker mest att de är same, same, hela bunten. Något jag däremot sällan tröttnar på är ormar. Jag tycker att de är så ofantligt vackra. 

Som tio något var min största önskan att få ett eget husdjur. Valet stod mellan en orm eller en hamster, men eftersom den föregående hade krävt mat i form av den senare valde jag gnagaralternativet. 

Något som jag däremot oändligt gärna hade velat mygla med mig hem...

Alltså, sötare än så här blir det liksom inte! Ungefär lika stor som ett mjölkpaket & med lika mkt energi som ett mindre kärnkraftverk. Blev helt kär. Kul att ett litet djur på typ ett halvkilo enbart i sig själv kan motivera ett inträde på $21! :)

Hade något så vansinnigt roligt igår! Att hänga med Lorna & Sandra är alltid lite situationskomedi eftersom de konstant småbråkar på ett sätt som bara äkta irländare kan göra. Självironin är på topp & det gäller att bjuda på sig själv! Vilket moi ju kanske inte direkt har något större problem med... :)

Lite roligt var det också att vi var de enda på HELA djurparken som inte hade barn. Vi filade rätt länge på att kidnappa en unge för att smälta in. Illtjuten från det bortrövade lilla barnet hade ju inte direkt fått folk att höja på ögonbrynen - vissa små barn lät nämligen som om de fick bambustickor inkörda under naglarna...

Åtmintonde tycker ju jag det...

& med det bilden lämnar jag er en liten stund så att ni själva kan fatta era beslut... Fler bilder & en redogörelse kommer inom kort - MÅSTE bara få i mig frukost först. Det är svältvarning just nu här. Kram!

Sitter & förhalar artikelläsande genom att kika runt på klättrarbilder från förra sommaren. Åh, längta! Snart, snart, snart är jag ute igen! Denna gången lite mer spännande än tidigare, för detta är sommaren då jag själv kommer att börja leda utomhus... Pirr i magen! 

Sista utomhusklättringen 2008 - moi på Birthday Ridge i september. Underbart skön dag & helt överlycklig för att det, trots tunga regnmoln, inte regnade. Um, & så var jag ju nykär också - vilket ju naturligtvis gjorde allt så mkt roligare! :)

Var ju som sagt hemma hos Ebba på lunch idag, super trevligt & jättegott. Sedan fick jag också hålla i lilla Alice ett tag medan Ebba pysslade i köket. Medan Alice var supernöjd med att vara med sin mamma var hon inte lika positivt inställd till moi. Först pruttade hon på som en liten kulspruta i typ 5 min, 5 mkt nervösa minuter kan tillägas - hade nämligen ett viktigt möte efteråt som inte riktigt hade varit lika roligt om Alice blöja hade falerat. Anyway, det gjorde den inte - så det var jag ju tacksam över. Tacksam för allt vyschande var däremot inte Alice, efter att alla naturbehov var överstökade blev hon gravt olycklig. Så olycklig att hon inte ens fixade att skrika. Istället blev hennes lilla ansikte alldeles vinrött, bortsett från en liten vit fläck mellan ögonbrynen, & så fäktade hon med armarna & lät lite som en blandning av en hund som kvävs & exsorsisten. God Lord så vanmäktig jag kände mig. Kände mig ungefär lika smidig & barnvan som jag inbillar mig att Göran Hägglund är. Efter mitt tredje lilla skärrade "Eh, inte skrika nu Alice, eller det gör du ju inte...men, inte vara så ledsen!" kom Ebba & befirade Alice från mig. Så fort hon lämnade mina armar slocknade hon. Hm, känns ju som jag ska satsa på karriären istället för det här med barn. Blir nog lite trist i längden att vara så opoppis... 

Myror! Argh! Har aldrig varit så där pjåskig med myror, men nu håller jag på att bli vansinnig. Eftersom jag var tvungen att kasta min raisin bran denna morgonen tänkte jag köra med lite torkad fruktmix uppblandat med havregryn. Only problem, de små odjuren huserade även glatt i den förpackningen. Efter mkt bankande & jagande förkastades således den planen & jag fann mig misstänksamt kikandes ned i paketet med torkade tranbär. Där de också fanns. MEN! Detta är intressant, medan alla andra myror varit i hyperform var cirkus hälften av tranbärsmyrorna döda & den andra hälften var tokrisiga. Har således kommit till slutsatsen att jag ska knöla i mig sjukt mkt tranbär under hela sommaren för att motverka myggbett, kvalster, fästingar & björnar.

Sedan känns det ju rätt bra att jag flyttar om mindre än en månad...

Det är roligt hur klättring påverkar mig. De dagar då allt känns lite halvrisigt får det mig tillbaka på banan. De dagar som redan är bra blir ta mig tusan lysande! Idag var det en sån dag. Var bara ett enda stort leende hela kvällen. Allt kändes super & att jag fixade en ny 5.10- on sight gjorde ju inte saken sämre! Extra roligt var dock att jag fick klartecken från en liten grupp människor på TCA - så nu ska jag starta upp en yttepyttig liten klass i Svenska! Tre elever har jag, inte så där vansinnigt många med andra ord, & möterna kommer att hållas över en pint eller två, men det spelar inte så stor roll. Jag ser galet mkt fram emot det i alla fall! So, förslag - vad behöver de absolut lära sig för att ta sig runt hemma i svea rike?

Dagens höjdpunkt för mig är i regel frukosten, finns inte ord för att beskriva hur mkt jag tycker om att äta frukost. Av någon anledning tycker jag att allt är så oändligt mkt godare just på morgonen - det är så illa att jag ibland går & lägger mig & ser fram emot att få vakna upp till youghurt med färska bär, rostmackor & massa te. Så var det igårkväll & följaktligen skuttade jag glatt nedför trappen cirkus 2 sekunder efter att jag först slagit upp mina blå. & så fram med skål, i med blåbär, på med två olika typer av youghurt, toppa med raisin bran & extra mandlar. Kika ned i skålen & konstatera att det ser lite fattigt ut på russinfronten, fram med flingpaketet för att rota fram ett extra eller två & inse att det finns myror i paketet. Jäkla skit säger jag om det. Ute snöar det & blåser isvindar & den enda sketna platsen som det tydligen behagar vara vår på ska vara i mitt flingpaket! Myrorna fick ta smällen av denna orättvisa, döden önskar jag dem alla. Återstoden av mina Raisinbran åkte i sopan men jag åt upp min färdigpreppade portion i ren protest mot orättvisan i det hela. SUnkigt kanske, men kände faktiskt att jag inte orkade bry mig. 

Hepp, tillbaka från möte med de svenska hemmafruarna. Min uppgift tills idag var att checka vår hemsida för att komma upp med förslag på hur vi kan få mer trafik där & därigenom fler medlemmar. Visar sig att detta i princip kommer att vara omöjligt eftersom hemsidan är så grym tråkig att ingen vettig människa någonsin tillbringat någon tid med att kika runt där. Upplyste styrelsen om detta & kom sedan med ungerfär 55 förslag på vad som skulle kunna göras. Alla är först helt på, men sedan säger en av dem "Men tänk på Gun, tänk så mkt tid Gun lagt ned på detta. Gun kommer bli jätteledsen om vi säger att vi vill göra om den". & alla tittar på varandra & bara "Jaaaaa, det är ju sant - Gun kommer nog att bli besviken & trött på oss". So, det beslutas att vi bara ska göra små förändringar, & bara om Gun känner för det. Min slutsats:

1) Att sätta någon som heter Gun på att designa en hemsida känns ju dömt redan från första början

2) Sånt tänk är fan det som gör att man inte lyckas i livet 

Yl, gråt, hulk! Jag vill inget mera nu! Vi hade ju vår! Söndagen var supervarm, solig & fylld av krokusar men igår var det skitväder hela dagen & nu på morgonen... SNÖ. Det är ju så att man kan lägga sig ned & bara självdö. Det värsta är att jag har massa saker inplanerade både idag & imorgon så att banga utomhus går ju inte heller. Hade så gärna bara velat kura ihop mig med filtar & tekoppar i soffan & väntat ut eländet. Men icket. Nu blir det till att googla Stockholm-Venice flygbiljetter & drömma om Arco för att pigga upp mig! :)

För att slutgiltigt skaka av mig de sista ledsna känslorna från igår så publicerar jag nu något som jag verkligen brinner för, ett långsiktigt projekt som jag hoppas kommer att resultera i något gott. För lite mer än ett år sedan gick en av mina absolut bästa vänners mamma bort i bröstcancer - & jag kunde inte åka hem för att ge en kram eller finnas nära på något annat sätt. & det har gått & skavt inne i mig, att jag inte kunde ställa upp på grund av allt avstånd som jag själv lagt emellan oss. So, i September har jag beslutat mig för att gå en bröstcancer mara till stöd för forskningen. Tanken är att jag under två dagar ska gå 60 kilometer & samla in $2000 till Princess Margaret bröstcancerforskning. However, jag vill inte bara be om pengar - jag vill göra något också för de som ger. SWEAs påskfest ägnades därför mycket till att fotografera alla damer, tanken är sedan att de ska kunna köpa sina inramade kort genom att ge en donation. För de som inte vill ha ett foto finns andra alternativ - i veckan kommer förhoppningvis min BeatIT blogg att öppna, där kommer man att kunna följa min träning inför eventet. Kommer fortlöpande att uppdatera er gällande min pedometer utmaning samt tankar kring hur jag ska tackla Arco, fysisk form i all ära - men här måste jag träna psyket. Att falla på gymmet är en sak, att falla i ett land där alla talar engelska en annan, skräcken för att falla där borta kommer alltså att mångfaldigas delvis på grund av att jag fruktar kommunikationssvårigheter... I vilket fall, vill ni - skriv en kommentar här eller där & lova bort en dollar eller två för varje rutt jag klarar av att leda själv, där borta i värmen, eller en dollar eller två för varje vecka som jag går ett minimum om 10000 steg om dagen. Många bäckar små & allt det där...

Än så länge kan man dock bara ta en titt på min P.M. hemsida, vilket ni lättast når genom att klicka på länken BeatIT i menyn till höger (längst ned under länkar). Jag hoppas så mycket på detta - vill så gärna göra något som bidrar till just detta forskningsområde. & naturligtvis, har ni några tankar, råd eller underbara ideér - tveka inte, skriv ned dem till mig!

Paul kom alltså över igår & så fort han kom innanför dörren slutade tårarna. Sedan drack vi grapefruktjuice & tittade över vad vi skrivit, analyserade vad som gått fel & kom till slutsatsen att vi båda hade våra poänger & att allt bottnade i att han svarat B på min fråga A & att jag svarat Q på hans kommande tanke R. Så fort vi klarat av detta somnade jag som en liten boll & idag känns allt bra igen. Faktiskt lite bättre, känner att vi två är starkare tillsammans nu. Vilket är bra, vi har nämligen en utomstående faktor som vill splittra oss. En annan kvinna som vill stjäla honom ifrån mig. Detta fick jag nämligen läsa i min inbox imorse:

Om jag hade vairt ung så skulle jag ha försökt konkurrera med dig om Paul, jag tycker han verkar tjusig och snäll, en riktig man. Du har alltid varit så förståndig och klok, så du passar bättre med en man som har lite ålder på nacken och inte en pojkspoling, för då hade du blivit mamma istället. Jag tycker du har valt rätt, hoppas att jag har rätt. Hälsa Paul och Pauls föräldrar från mig.
Hälsningar farmor kramar i massor

:) Älskade farmor! Även om allt kändes bra redan innan jag läste detta så måste jag ju erkänna att det var först som jag kom till dessa rader som jag verkligen skrattade till för första gången sedan igårkväll. Underbara goa farmor, som blivit förskräckt om hon vetat att jag lagt ut detta - så det får bli vår hemlighet. Var bara tvungen att dela med mig av denna fantastiska lilla dam. Goa farmor som är 80 år!

Har haft en sån otroligt trevlig dag med klättring, Beauty Club, trädgårdspåt, Baccardi drinkar & spontan sushi middag med Paul. & så precis innan jag ska gå & lägga mig skypar jag med honom & vi lyckas missförstå varandra på ungefär varje plan som bara går. Idiotiska dumma skrivna medium som gör att saker & ting kan låta så hårda fastän man inte menar det! Han är på väg hit nu, jag gråter & tröstar mig med grapefrukt juice.

Vill egentligen inte skriva dessa rader, vill ju att allt ska vara bra mellan oss... Vi älskar ju varandra. Skriver nog mest bara för att jag vill säga, var rädd om den du älskar, det är så lätt att det blir fel helt i onödan. Kram till er alla...

Tjing! Har precis avslutat denna månadens beauty club & har enhälligt förklarat vara "rosa" av Isolde & Cassandra. Så fort jag provade på något blev alltid omdömmet nämligen att rosa passade mig bäst. Lila eller rosa bas till ögonskuggan? Rosa. Rosa eller Bronzing rouge? Rosa. Rosa eller rött läppglans? Rosa. & för den som undrar - konceptet var att vi fixade en ansiktshalva åt gången. Moi som valde neutrala toner kunde fixa till det relativt enkelt efteråt, Isolde som körde på konceptet "prova extremer" såg underhållande clownaktig ut. Extra roligt naturligtvis eftersom vi pimplade vodka & ananasjuice ur martiniglas. Pillrade ostilfullt i mig båda mina cocktailkörsbär... mkt gott.

Oki! Snabb uppdatering på läget här i Toronto. Moi är fixad & redo för att umgås med de andra geologerna. Tänker gratis alkohol så känns det lite roligare!

Före...

Efter. Vad som hände med armen vet jag inte riktigt...

Ute öser det ned. Moi har brassesandaletter. Ingen bra kombo. Lösningen blir att knata dit i mina vibram skor som jag har när jag är ute & klättrar. Snittsigt värre. :) Tjing!

Allo! Just tillbaka från SWEAs påskfest. Hade så trevligt & tog foton på löpande band - förklarar varför imorgon eller på lördag när jag är lite mer on top of things. Anyway, blev upplockad av Paul efter middagen & tog ett glas vin på Insomnia - med fjäderprylen på. Funderade ett tag på att plocka av den men kände sedan att jag inte orkade. I mean, har ju knatat nedför Bloor iklädd lång balklänning, svart peruk & vampyrtänder, kan ju inte gärna bli mer utflippat än så! :)

Iiiip. Svårt. Att. Trycka. Ned. Tangenterna. Mkt dålig timing med träningvärk idag. Detta står på schemat:

1) Tillverka en hatt till hattparaden

2) Baka muffins till själva festen + handla ingredienserna

3) Skriva en utvärdering av min lärarinsatts för en av mina kurser

4) Undervisa på the ROM

5) Preppa all fotoutrustning innan kvällen

6) Hinna med mitt vanliga jobb

& allra helst också hitta en ny klänning till vår semi-formal (som går av stapeln i morgon) samt köpa nya underkläder (argh, så illa det är nu!) & lipgloss på Sephora... Nej men ska kanske ta tag i dagen nu...  

Det är grått här i Toronto idag, vilket innebär att Isolde inte är på sitt mesta toppenhumör (det enda hon är glad över är att Julia inte är i huset). Något som i sin tur resulterar i att hon suckar, tittar på Troll & Nitwit & säger att hon önskar att hon varit katt istället. Moi  som känner sig lite så där skönt rastlös idag hade önskat att jag hade varit något som kunnat springa snabbt.  

Kanske en av de minishettisar som jag & Ingrid stötte på under road-trippen? Liten, söt, stark, envis, energisk... Japp, det känns bra! :)

När jag väl är inne på vårtemat - en offantligt trevlig sak med att vi går mot varmare tider är just att det kommer att bli varmt igen! Dvs, jag kommer gradvis att kunna skala av mig det halvton dun som ockuperar min säng i nuläget! Hade ju hoppats lite på att mitt & Ingrids motelrum skulle bjuda på lite mer värme än detta huset...

Så var dock inte fallet. Nu blir det mer te! 

Det YLAR utanför huset, träden skakar & det visslar i skorstenen. Snorkallt ute, ifall att det behövde tilläggas. Det är då det känns mysigt att kura ihop sig i soffan men en kopp te & kika igenom bilderna som jag tog på min & Ingrids lilla road-trip. För säga vad man vill om sevärdheterna - himla soligt & fint var det i alla fall!

Mellanlandning i en av Ontarios provinsparker, vilket bara är ett annat ord för kampingplats. Lite klurigt för oss svenskar att lista ut så där i förhand...

Ingrid som vid detta laget gett upp hoppet om att få se de kalkstensklippor som hon läst om i Lonely Planet...

Moi (under en av mina få snorbefriade pauser) som hade andra saker att tänka på - bland annat att det började ta slut på näsdukar...

Sista pilates passet idag & vår vanliga tränare, Kate, var inte där. Således fick vi en vikarie. Ett uselt substitut. Medan Kate är välordnad, pressar en men gör det ansvarsfullt & håller koll på hur långt man tagit sig i sina övningar var denna människan bara totalt lost. Kändes som om hon bara körde lite övningar på måfå & hon struntade fullständigt i att detta ändå bara är en nybörjarkurs. Värst var ändå hennes målande språk - sånt flumm kan få mig att bara krevera inombords. Trodde att små blodkärl skulle säga "pop!" i huvudet efter följande monolog:

And as we all lie here we should all imagine that we have a little clock on our lower tummies. And now we all tilt it to 6, and now to 12. 6 and 12 - hoooooold, 6 and 12. And lift up your pelvic clock to the ceiling! Lift it, lift it! Show the cealing your pelvic clock!