MsBree

Klarade av att leda en 5.10- rent idag också, mkt glad Ida! Blir helt studsigt lycklig när jag klarar av att klättra sånt som har legat utanför min kapacitet bara för ett litet tag sedan. Nu måste jag bara se till att börja kombinera klättringen med mer styrka & kondition så att jag kommer i ordentlig form igen. Jag tänker Brasilien 2007. Fast mer. Denna gången är målet nämligen inte att se oki ut i en yttepyttig liten brassebikini - denna gången är det bra mkt mer allvar bakom det hela. Anledning nummer ett är att jag måste vara i topp trim för min tripp till Arco med Jaime. Orsak nummer två är ännu viktigare, men det tar vi någon annan dag.

Julia fortsätter att förvåna. Igårkväll när jag satt & knapprade framför datorn kom hon in & frågade om jag ville ta ett glas vin vänner imellan. Efter att ha nypt mig i armen & konstaterat att jag fortfarande var vaken hasplade jag ur mig "Sorry, I didn't get that... you asked what?". & hon upprepar samma mening. So, var bara att pallra sig ut i vardagsrummet, dricka mitt vin & försöka febriltänka ut något att prata om. So, det blev inledningsvis en konversation om visumansökningar eftersom hon ska förnya sitt visum här. Sedan berättade hon att hon kommer att flytta i maj (viste jag redan eftersom Isolde talat om det) samt bad om ursäkt för att hon skött situationen med Tyson så dåligt. Sedan förklarade hon att den obehagliga stämning vi haft i huset sedan han flyttade in delvis beror på att han är mentalt ostabil & tror att alla männsikor runtomkring honom hatar honom. Vilket ju är sant i detta fallet, but fine - då har jag iaf en förklaring till varför han är så odräglig som han är. Vilket ju i & för sig inte gör det roligare att ha honom här, men, men... Min slutsummering till Paul som kom över lite senare - det kändes som om jag sugits in i ett paralelltuniversum. 

Opa! TIllbaka i Toronto & vardagen efter min & Ingrids lilla roadtrip. Detta har jag lärt mig:

1) Om du vill att din bilförare ska svänga, säg till minst fem sekunder innan korsningen 

2) Kanada & vägskyltar går inte hand i hand, uteslutningsmetoden måste därför tillämpas relativt ofta

3) Vilket gör att man ofta kör fel, ngt att buffra för i framtiden

4) Det finns byar här i landet där bristen på variation i genpoolen får en att lite stillsamt låsa alla dörrar på bilen. Deliverance varning där ja...  

Har även insett att jag som Svenskfödd nog aldigt kommer att lära mig "Tim Hortons" språket. I mean, allt jag vill ha är en kopp te men även ett så enkelt önskemål återföljs här av en massa val. Dubbelcup to go & liknande uttryck är förvånande svåra att ta in & förstå när de yttras på sluddrig, trött, vischandialekt...

Morron, morron... Mkt trött Idah här - blev lite stirrig efter att lampan släcktes igår. Lite så där som när man var liten & skulle sova över i lillstugan på gården & bärjade inbilla sig att någon skulle bryta sig in när man låg där. Oh well, förkylningen & merparten av de ständiga ansiktsöversvämningar som jag slitit med de senaste dagarna verkar iaf lagt sig. Dvs, jag känner mig trött men ändå väldigt glad! Suger att gå runt med en näsduk ständigt pressad mot ansiktet. 

So, nu är jag fit for fight igen - dagens mål blir att försöka ta oss till en liten lönnsirapsfestival som vi hört ryktas om. Ska bli spännande att se, satsar stenhårt på att pressa åtminstonde något ätbart med sirap på. Sedan hoppas jag på att man verkligen får se själva lönnsirapstappandet också, har velat se det sedan jag läste Lille huset på prärien böckerna som liten! :) 

Vaknade HELT på fel sida av sängen imorse, detta inträffade inom de första tjugo minuterna jag var vaken:

1) Stopp i toaletten

2) Översvämning av badrummet när jag försökte fixa det

3) Mkt moppande

4) Mitt paket med blåbär gick upp i kylskåpet, på översta hyllan... fick plocka bär i tre etapper

Efter punkt nummer fyra kände jag mig lite trött. Men sedan bara vände det. Gick på trevlig morgonprommenad, klättrade med Lorna på TCA & när vi väl kom ut därifrån sken solen från en absolut bara knallblå himmel. Vilket jag firade med en iste. Nu är planen att pyssle lite i trädgården, handla frukt hos min lilla koreanska frukt-tant & lösa korsord i Allers som farmor skickade häromveckan. Pansio-sysslor med andra ord, men mkt trevliga sådanna! :) 

Paul har precis fixat tillbaka strömmen i köket, vilket innebar att Isolde and moi var helt lyriska. Som små hönor skuttade vi runt honom & skrockade av förstjusning. Paul tittade roat på oss ett litet tag & sa sedan:

I'm glad that you're all happy - but keep in mind that the only reason I could do this is because I have a penis

Tystnad. Moi vände mig mot Isolde & tittade på henne. Lucka, lucka, kryss. En snabb förklaring senare & den goda stämningen var återställd & stärkt. Stärkt pga av att vi alla nu kunde gotta oss i vilket idiot Tyson är. :)

Fredag kväll, klockan är cirkus 19.20 på denna sidan Atlanten. And what does Ida do? Sitter på kontoret & läser artiklar, flitens lampa brinner... Nu är det dock inte riktigt så illa som det kanske låter, P kommer snart att komma förbi & hämta upp mig för lite middag & lite vin. Blir det mindre på den senare fronten blir det troligtvis bio efter det, blir det mer så antar jag att jag kommer få för mig att vi ska spela biljard eller något dylikt... :) Det brukar ju bli så ibland, ehum. De som sett mig spela biljard när jag fått i mig ett glas eller fem för mkt vet hur det brukar se ut. 

Anyway, ikväll känner jag att det inte spelar så stor roll vad vi kommer att hitta på. Känner mig helt uppåt efter min utvärdering & det smittar av sig på allt. Till och med läsa artikel på öde avdelning känns lite småroligt!

Oki, titta på bilden på mig - rakt framför min näsa finns en orange blaffa, närmare bestämt den på bild nummer två. Jag tycker detta greppet är så fruktansvär obehagligt att titta på att jag verkligen tycker att vi hade kunnat klättra någon av de andra femtioelva rutterna som finns på TCA. Men icke. Varje gång ska just denna väggen klättras på & så skrattar Paul & Jaime, petar mig lite i midjan & säger:

Crying orange... unhappy orange...

&

It's looking at you, loooooooking, loooooking orange!

Med andra ord, ibland tycker jag inte så värst mkt om någon av dem... :) 

Idag, klockan 07.00, blev det officielt vår. Needless to say, moi är så glad. Bara vetskapen att våren har anlänt i kalendern gör galet mkt. Inte ens det faktum att vårdag nummer ett i princip bara kommer att tillbringas inomhus gör särskilt mkt. Nope, har en presentation som jag ska hålla i eftermiddag vilket jag ser fram emot eftersom jag kommer att kritiseras. Låter kanske lite märkligt, men det är för ett seminarium i undervisningsteknik & det ska bli så intressant att höra deras synpunkter! Extra spännande är naturligtvis att jag kommer att bli filmad, ie. moi kan sitta & gotta sig efteråt i hur HEMSKT det är att titta på sig själv. För lite så är det ju, man har någon typ av morbid kärlek till sig själv på film & i inspelat ljud. "Så där låter jag ju inte" piper man förskräckt samtidigt som man skruvar upp ljudet lite extra... :)

Tack & lov har jag ändå något att falla tillbaka på när saker & ting känns lite småeländiga. Våren är snart här! Idag knatade jag in till institutionen i mina converse, i helgen ska jag troligtvis iväg på en gigantisk trädgårdsmässa, & alla små vårdjur har kommit fram igen! Imorse när jag åt frukost såg jag ett par rödhakar som dansade runt utanför, jag har stött på två tvättbjörnar denna veckan (säker vårtecken) & kanadagässen är tillbaka. Kanske inte mkt var för sig, men nog för att det ska värma till lite så där i hjärtat över att vintern är över!

Knäppte denna bilden i helgen - massa zoom eftersom jag egentligen inte är så förtjust i kanadagäss. Som fyraåring blev jag nämligen jagad av ett par som ville komma åt min lilla brödpåse som var ägnad åt de söta gräsänderna. Inse hur stor en kanadagås är när du är fyra... 

Detta kortet tog Paul på mig då vi klättrade igår. Tycker att det illustrerar något helt fantastiskt bra hur det känns just nu. Jag är bara så trött. Julia driver mig till vansinne! I slutet av passet på TCA kändes det dock lite bättre, så som det oftast gör, & efter att P tagit med mig till Starbucks (chai) efteråt kände jag mig nästan som människa igen. Tills jag kom hem det vill säga & det första jag ser är en av de tyska människorna hängandes ut genom ett fönster så att han kunde fimpa rakt ut i trädgården. Min spontana kommentar:

Well I know what I would opt for when it comes to 'the international vote on which people to place in death camp the next time'. 

Vänta lite nu! Min "housemate from hell" var ju också rödhårig (äkta hon med, inte färgat alltså)! Kan detta vara en trend? I mean, likheterna finns ju där klart & tydligt:

1) Julia flyttar in Tyson utan att fråga, HH flyttade själv in utan att höra sig för om alla var super med det

2) Julia verkar inte tycka att Tyson ska betala hyra, det tyckte inte HH heller

3) Julia skriker efter katterna varje morgon & kallar båda "cat", HH jagade Totte med innebandyklubbor när jag inte var hemma

4) Julia är galet högljud, eller som Paul sa häromveckan när vi drack lemonrelief i vardagsrummet & Julia var upp på sitt rum med Tyson "Ehum, so now we know for sure that she's never quiet whatever she does...", HH andades så högt att grannarna vaknade...

5) Julia kan aldrig ta att man ifrågasätter något hon gör, HH kunde aldrig ta att man ifrågasatte något hon gjorde

Hm. Jaaa. det känns ju som om jag har kommit något på spåret här. Någon som har liknande upplevelser att bidra med för att backa upp min teori?

Som uppföljare till den tidigare rubriken - Julia driver mig ta mig fan till vansinne. Oki, ännu ligger hon ju inte på den absoluta toppen vad gäller mardrömmar som jag tvingats bo ihop med (mkt svårslaget). Men hon ligger på en lugn & stadig andraplats. Oki, detta har hänt sedan sist... Julia flyttade ju som bekant in sin pojkvän i huset. Han har varit här non stop & gått runt & känner sig allmänt uppblåst & dryg. Men tydligen räckte inte riktigt detta. Neeeej, Julia kände att hon ville ha in fler människor i huset, så nu har hon ett tyskt par boende här. Sure, de hälsar bara på en vecka, men man hade ju kunnat tycka att Tyson därmed hade kunnat hänga någon annanstanns under den tiden. Inte enligt Julia dock. Anyway, igår när Paul & jag kom tillbaka till huset för en kopp te efter att ha varit ute & ätit middag sitter då alla & skrattar huvudet av sig på tyska (ie, högt) & rökte. Inomhus. Sedan drack de också, & Julia lite i övermått. Hela natten igenom har jag vaknat varje timme av att hon kräkt ur sig tarmarna inne i badrummet... Imorse vid åttasnåret var hon så uttorkad att hon & Tyson åkte iväg till sjukhuset. Här hade man ju kunnat tycka lite synd om henne. Om det inte hade varit för att:

1) Jag inte kunnat sova på hela natten

2) Hon inte städat upp efter sig i badrummet. And sure, hon var kanske för sjuk för det men den lille tuppsprätten som bor här helt gratis hade faktiskt kunnat grabba moppen!

Arg. Arg. Arg. Arg. Ikväll tänker jag tala om för Isolde att jag flyttar. 

1) Julia & hennes nya pojkvän överlag, speciellt när det inte verkar gå in i huvudet på dem att man kan försöka vara lite tyst halv två på natten. Speciellt som de övriga i huset kanske inte direkt vill höra just den typen av ljud...

2) Killen i min ELWS-kurs som känner att han måste stöta på mig. Varje. Jäkla. Gång. Blir så trött. Märken man att den som man försöker stöta på inte är ett dugg intresserad utan svarar enstavigt, & kan man inte heller flirta, så sluta för guds skull!

1) Packa undan hälften av vinterhalsdukarna

2) & vantarna

3) Vika ihop en av filtarna i sängen & bära ned till kistan i hallen, bara en kvar nu som håller de två täckerna sällskap...

4) Ta ned min röda vinterduffel från kroken i hallen & lägga den på min datorväska så att jag inte glömmer att lämna in den för kemtvätt senare idag

5) Känslan av att våren är här!

6) Fetignorera att det bara är den 17 mars & att väderomslag till det sämre rent teoretiskt kan inträffa redan imorgon dag 

Vansinningt fin dag idag! Knallblå himmel, massa solsken & så ska temperaturen krypa upp till 14 plusgrader! Himmelskt! Extra trevligt eftersom det är St Patrick's Day idag. Detta kommer först att firas med middag (bara P & moi) & sedan öl på pub. Ska nämligen möta upp med samma irlänska gäng som vi hängde med hela söndagen efter den parad som drog genom staden för att fira världens charmigaste lilla gröna ö.

Mina favoriter var som vanligt säckpiporna - är väldigt simpel på den fronten, så fort det gnisslar & blåser lite känner jag hur min ryggrad bara stegrar upp sig i givakt & hur hela min kropp börjar gå i takt. Misstänker att jag kan ha varit en smågalen 1600-tals irländare eller skotte i ett tidigare liv...

Åh vet du (eller "jet du" som jag hade sagt när jag var liten & inte kunde säga v)?! Idag bli det varmt! Åtta grader & sol kommer vi att få! Perfect! Nu är dagens plan att buffra upp mig på socker, dra iväg på en liten shoppingtur, sedan gå en promenad i vad vi väljer att betrakta som vårsolen, & efter det dra tillbaka till huset för brödbak. Plus att jag ska ta en ny batalj med pianot.

Tänk vad lite sol kan göra för humöret - verkligen balsam för själen!

Sent, sent, sent här i Canada & jag kan inte sova... För många tankar som snurrar i huvudet. Är hos P's föräldrar, vilket hjälper helt enormt... men allra helst hade jag velat vara hemma i Sverige just nu. Saknar, saknar något så vansinnigt. Ligger på min säng & för en allt mer trött skype konversation med P, känner mig så sliten just nu. Kan ingen bara skicka iväg mig ut på äventyr imorgon dag & rädda mig från tristressen? 

Allternativt gå i ide tills våren kommer - har aldrig tidigare i mitt liv längtat så desperat efter den som jag gjort denna vintern. Neej, för många dystra tankar som flackar ut ur mig & ner i dessa rader - får försöka sova, imorgon är det en ny dag, en ny frukost som väntar & varma vindar från söder...

Åt ju som sagt lunch med Jan idag & pga finansiella skäl går vi alltid till samma thai-ställe. Vilket inte bekymrar mig så där märkvärt, deras mat är nämligen helt galet god! Vad som däremot driver mig till vansinne är denna bilden som de har på väggen. Vem är mannen? Vad har han gjort för att förtjäna ett eget altare & varför offrar de frukt till honom (apelsiner idag)? Frågorna är många, svaren noll - moi tycker inte om den kombinationen.

So, någon som har någon ideé? Jag vänder mig främst, för att peka ut någon riktigt ordentligt, mot Jo & lillebror...

Tänk hur fantastiskt det egentligen är hur mkt man kan förändras som person!

November 2005 stod jag fastfrusen i snålblåsten på en brant i Skottland, 40 meter över marken, & bara grät för att jag inte kunde ta mig varken upp, ned, eller åt sidan på grund av min höjdrädsla. Slutade med att Andrew (en av de andra geologerna i gruppen) fick prata ned mig. Långsamt fick han lotsa mig, med sin hand på min korsrygg, hela vägen ned till säkerheten. Väl inföst på en liten klipphylla svor jag att aldrig mer sätta min fot på något med en lutning över 45 grader.

Idag sitter jag & tittar ut på den bleka vintersolen & längtar ihjäl mig efter sommaren & att klättra med Jaime i Frankrike. Blundar jag kan jag nästan känna hur det kommer att kännas: svaga vindpuffar, muskler som spelar när jag spänner mina armar, luta sig tillbaka för att vila armen medan jag greppar efter mer kalk, ben som darrar av ansträngning & den där underbara ruschen man känner när man väl sitter uppe i solgasset på klippan.

Tid & förmåga att förändras är nog bland det mest värdefulla som finns. 

Något som däremot fick mig att flippa imorse var Julias nya pojkvän. Oh så dryg han är! Oki, så igår vid fem så pajjade lyset i köket igen. Vilket resulterade i major ångestattack från Isoldes sida. I detta fallet kan jag förstå henne, för trots att hon betalt $90 till elektrikern så viste både hon & jag att han skulle köra sitt "jaha, men lilla du det förstår du väl att det inte är mitt fel, det är ditt hus som är gammalt" nummer. So, igårkväll försökte vi komma upp med lite motargument. Således pratades det en hel del el & efter ett litet tag tittade vi bara på varandra & började skratta  - det var liksom lite "två blondier spånar" över det hela. Kom sedan gemensamt fram till slutsatsen att det nog vore bäst om Paul tog sig en titt på det hela innan eldvärgen konsulterades igen. So, när jag fick syn på Tyson imorse frågade jag glatt om han hade några ideér. Fick en lång blick tillbaka & sedan sa han:

"Well of course I know everything about things such as that. I have to because of my penis... don't I?"

Moi's mentala svar: Well. Fuck. You. 

Imorse när jag vaknade så var jag så där trött att det kändes som någon skopat in sand i ögonen på mig. Tittade mig i spegeln & blev än tröttare. Men sedan blev dagen bara så där lite allmän trevlig utan att jag förväntat mig det.

- Min handledare bjöd mig på lunch & grillade mig inte skoningslöst

- & han gav mig typ tillåtelse att jobba på ett sidoprojekt som jag är jätteintresserad av

- plus att Lorna bjöd in mig till St. Patricks Days galenskaper på söndag. På en pub med typ 400 brandmän!

& så toppade jag upp det hela med en Vanilla Chai Latte. Socker, noll dumförklaring & planer på upptåg, ie happy Idah! 

Isolde har stressat i flera dagar över att det ska komma en elektriker hit & fixa ljuset i köket som varit ute i någon månad eller så (såna här saker fixar man ju inte omgående eftersom det kan hända att elen hux flux känner för att fungera igen). Isolde har inte mkt till övers för hantverkare över huvud taget & har väl mått dåligt över detta sedan den dag ljuset fladdrade till & dog. Idag var så dagen här & Isolde har stressat runt helt till sig hela morgonen & delat ut diverse elrelaterade förmaningar - se till att koka tevatten nu, för sedan blir det inget - & dylikt. Allra mest har hon dock utgjutit sig över hur hopplösa hantverkare är & hur omöjligt det är att få tag på en ordentlig, stor & stark, man som kan få ordning på jobbet.

Anyway, elgubben dök upp för cirkus 5 min sedan & han är den minsta indiska människa jag någonsin sett. Det handlar alltså om tvärhänder & äpplen höjd här. Slutsats, Isolde har anställt en dvärg till jobbet. Inget ont om the small people, men jag hade förmånen att se Isoldes ansiktsuttryck när hon öppnade dörren. Oh my, jag trodde att hon skulle dö på fläcken - mkt underhållande! So, nu sitter jag & fnissar för mig själv på min lilla plätt av stulen kontakt med yttervärlden medan Isolde suckar tungt ute i köket & dvärgen svär på hindi...

Efter diverse nya plågsamma övningar på pilatesen hastade jag som sagt bort till Svenska kyrkan för SWEA styrelsemöte. Vilket ägnades åt att fika, fika, fika & lite till fika. Tror att det sitter i generna hos det svenska folket. Anyway, lite mer eller mindre relevanta saker avhandlades trots allt & moi blev invald på obestämd tid. Kan ju inte annat än att himla med ögonen åt det hela men känner att det helt enkelt faller in under Idas kategori av saker som är så knasiga att man ju faktiskt måste prova. Har än så länge två ansvarsområden:

1) Fotoansvarig under fester

2) + den som håller i partyutskottet...

Känns väl inte alltför betungande. Lite viktigare var dock att jag lyckades få med styrelsen på att fösöka sammanställa ett SWEA-lag som ska ställa upp & dra in pengar till bröstcancer maran som sker i september. Fast vi tänker gå... det finns liksom gränser för allt & eftersom moi är fysiskt okompatibel med att förflytta mig snabbare än rask gång känns det betydligt bättre att dra mitt strå till stacken i lite lugnar mak.  

Varje gång jag börjar på en ny ELWS kurs händer förövrigt samma sak - någon av de andra kursdeltagarna stöter på mig. & det är så hemskt att jag bara vrider på mig. För majoriteten av alla individer på dessa kurser är hopplösa fall. & då menar jag verkligen hopplösa. Det finns liksom inga rätt över huvud taget. Dagens lama försök att starta upp en konversation var ett av de värre:

Kille - So... Where are you from?

Moi - Sweden.

K - Oh! Sweden! So why do you take the course?

Moi - Well you know, there is always room for improvement

K - What... you mean my english?

Moi - No. I mean mine...

K - Ah! Oki... Well your's good! Swedish education must be good! Sweden is good! I had an uncel who lived there.

Moi - Really, where?

K - Eeeeehhhh... Sweden is GREAT!

Moi - See you next week.

Idag har det varit en sån där hysterisk dag av bara flängande. Jobbade hemma tills kvart i ett, sprang sedan iväg till min ELWS kurs, jobbade två timmar, kutade till pilates & därifrån raka vägen upp till tunnelbanan & iväg för styrelsemöte med SWEA. Pust! Kändes verkligen som om jag låg konstant back med 5 min hela dagen... Nu har jag precis landat hemma, ätit en avokado & druckit lite te samt fått goda nyheter från min nya vän Ebba. Efter diverse komplikationer & näranog panik har hon blivit mamma till en liten flicka som heter Alice. Jag tycker verkligen att det är så himla modigt att bara flytta till ett helt nytt land när man ska bli mamma om en månad men Ebba bara skrattade när jag sa det & kontrade med att hon åtminstonde hade Staffan att luta sig mot... Sure, det kan väl kanske ses som modigt att flytta helt på egen hand också, men... det beror väl också lite på hur riskmedveten & upplagd för oroliga tankar man är som person. Jag som inte har tendens att stanna upp & analysera vad som egentligen kan gå fel körde liksom mest bara på för att det var så spännande. Så modig vet jag inte riktigt om man kan säga att jag är... :) 

Har förövrigt introducerats för Julias nya pojkvän. Eller snarare så introducerade jag mig själv eftersom Julia är Julia... Anyway, killen heter Tyson & doktorerar även han i filosofi precis som Jörg. Där slutar dock likheten mellan dem. För medan Jörg numera refereras till som 'The German God' av mig & Isolde så är Tyson typ kort, mörkhårig & lite lätt ointressant till utseendet. Dessutom så är han svår. Bär skortor i mörkt kritstrecksrandigt tyg, röda sneekers & en liten hatt med fjäder - naturligtvis på snedden. Vidare har han fått Julia att börja röka & så pimplar de rödvin konstant. Jämfört med världens trevligaste Jörg har Tyson alltså inte så där jättemkt att komma med.

De är ett sånt där typiskt par som man hajjar till över & ifrågasätter sig varför en så vacker tjej är ihop med en så oansenlig liten sprätt.

However, jag har kommit på svaret. Tyson fetignorerar Julia cirkus 25% av tiden, vilket gör att hon blir helt frantic & osäker & gör allt för att fånga hans intresse igen. & så fort han reagerar på minsta sätt igen fnissar hon som en liten flicka & blir helt till sig. Moi finner allt detta ytterst fascinerande & kan liksom inte låta bli att undra lite över hur kvinnor fungerar... 

I natt drömde jag att jag kände trampet av små tassar på min mage. Små tassar som knådar målmedvetet & så spinnandet - det där dova motorljudet av total & sinnlig lycka. Sedan vaknade jag & insåg att det var en dröm, ingen liten kisse i närheten. Inte ens kunde jag tassa iväg & kidnappa Troll eller Nitwit eftersom jag var hos P... Massivt olycklig Ida. Shit vad jag saknar Totte ibland, min lilla tokfrans som är världens sötaste.

So, ma - kan du ge Toist en extra stor kram från mig idag? & kanske lite extra maltpasta ikväll? För just idag saknar jag honom något så alldeles oerhört! Kram!

Canadensiska dammsugare är verkligen inte av denna världen, de ser ut som mkt otympliga & envisa kvarlevor från 50-talet. Roligast var det ändå idag när jag upptäckte att P's dammsugare kommer utrustad med en extra lampa!

I mean... what is this?! Det ser ju verkligen ut som ett litet rymdskepp! Har förkunnat att om vi inte får tag på en vettig dammsugare här i Canada så kommer vi att importera en från Sverige. Kosta vad det kosta vill! 

Allt biltittande tog så mkt tid att vi glömde bort att äta lunch, vilket resulterade i major blodsockerfall från min sida. & alla som känner mig vet hur jag blir då... So, för att rädda situationen köpte vi hem mat - jamaica style! Har aldrig ätit jamaikanskt förut, men blev helt frälst från första tuggan. Så gott! Förvandlades snabbt till mina föräldrar när de tycker att något är gott & bara:

Åh vad gott! Detta var ju så gott! Nejmen, detta var det bästa jag ätit på länge! Var inte din mat också jättegod?! Detta måste vi göra om igen! ....

Efter superlativ nummer 32 satte P sin öl i halsen, gav mig en puss på kinden, & sa att jag var värdens sötaste - på ett cartoon type of way. Det är då man vet att det är dags att sluta. :)

Kikade runt på en bunt bilar idag & allt kändes lite så där... Ni vet, inga större fel, men ändå inte rätt. Sedan snubblade vi över denna:

Saab 93 Aero från 2005...

Alldeles, alldeles, superfin - massa fina detaljer, jättebra skick & ytterst effektiva bromsar (vi vet, vi testade dem i spöregnet). Ingen check skriven ännu, men jag såg hur det lyste i P's ögon på det där speciella sättet. So, nu hoppas jag intensivt att det blir denna bilen! 

Moi sitter i soffan väntar på att P ska bli klar någon gång... Vi ska iväg & kika på en bil, men jag svär den mannen är helt oresonligt dålig på att bli klar i tid. Moi har sminkat mig, klätt på mig & sitter nu & fördriver tiden med att knappra ned detta. P springer runt & hittar nya saker som MÅSTE göras innan han kan komma ur myskläderna. Mkt underhållande! Gillar detta skarpt! Alltid annars har det ju varit jag som stressat runt & någon annan som vankat runt & suckat för att jag tar tid på mig. Detta är optimalt!

Oki, verkar som vi närmar oss avfärd - håll tummarna för att vi hittar en superfin SAAB som han gillar!

Enda myndigheten hemma som verkar ha koll på vart jag befinner mig är försäkringskassan - således får jag varje år det orange kuvertet skickat till mig. VIlket de lika gärna kunnat låta bli. I mean, jag pluggade i fem år innan jag lämnade Sverige, & innan dess harvade jag på på gymnasiet... Min pension är så sorglig att det slår om & blir underhållande. Har räknat ut att om jag flyttar hem till moderlandet & inte har lyckats knåpa ihop ett eget litet sparkapital till gamla dagar så blir det till att bosätta sig hos bror. Samt att plocka lingon väldigt flitigt under hösten. 

Anyway, detta året fick jag ytterligare ett brev från sagda kassa - ett beslut på att de inte betalat ut nog mkt pengar åt mig 2007. So, helt plötsligt var man 2700 kr rikare! Tycker ju att det är lite märkligt att de kommer på det så här i efterhand men, men... Vissa dagar är det väldigt trevligt att vara från ett 'rätt ska vara rätt' land. :)

Precis efter det att jag lyckats placera mitt morgontrötta kött i soffan kom P ut i vardagsrummet, stannade till & sa

"Du är det vackraste jag vet"

& härmed kan vi ju förkunna att kärleken är blind. Å andra sidan, man blir ju glad - finns ju liksom hopp om någon de facto tycker att man är vacker när det ser ut som om små djur byggt bo i ens hår över natten!

Min standardinställning är ju ALLTID att Sverige är bättre än Canada, men det finns vissa väl valda undantag. Ett av dem är MEC, som är ungefär världens största friluftsaffär. Moi älskar MEC, man kan köpa allt där! Däribland klättrarutrustning - so, eftersom Lorna beslutat sig för att ta upp klättrandet på allvar drog jag med henne dit för shopping igår. Alltid mkt underhållande att se nybörjare försöka hitta skor. De verkar nämligen alltid tro att det ska kännas bekvämt... :)

I slutändan kittade hon upp sig på ungefär allt som kan tänkas behövas. Moi som bara skulle vara där som support lyckades inte helt motstå frestelserna utan plockade på mig äkta Canadensisk myggspray (också på listan över vad de är bättre på, men vi är bättre på att förbjuda kemikalier som kan sätta din fertilitet på spel) till farmor (så ingen risk på taket i detts specifika fallet!) samt en power stretch Polartec tröja. Rosa, naturligtvis...  

Mkt trött Ida & än tröttare P imorse. Efter att ha släpat mig ut till soffan för lite sockerchock informerade P mig om att hans chef bestämt att han måste åka ut till företaget för en 20 min presentation. Start 11.00. Vid detta laget var klockan redan 9.35 & pendlingstiden ligger på dryga timmen. Lite småont om tid med andra ord. Stressade upp mig så där lite smått & frågade sedan, misstänksamt måste jag ju erkänna, hur mkt han egentligen tåtat ihop på presentationen. Vilket resulterade i ett AKUT behov av att borsta tänderna precis i det ögonblicket... Med andra ord, typ noll & intet - eller som han sa "Jo men jag har satt ihop nog mkt för att kunna fejka det!".

Skönt att vår arbetsmoral ligger på typ samma nivå... :)

P & moi äter lunch.

P - Will you still love me if I turn fat? Because with you I actually eat properly.

Moi - No you won't! This is all very healthy! It's just some eggs, guacamole that's based on fat free cottage cheese, and vegetables!

P - Hmm...yes, but you can still get fat from healthy food if you eat huge amounts of it.

Moi - But this isn't huge amounts...it's just a lot. Not huge, not at all...sort of. Should we go climbing tonight and tomorrow?

Jaha - ibland blir det ju lite blond moments...

I söndags stod ju som sagt naglar på schemat för vår lilla Beauty Club & sedan dess har jag bara gått runt & väntat på den första repan - moi & nagellack brukar nämligen inte vara kompatibla. However, det har visat sig att konceptet base coat & top coat fungerar alldeles ypperligt. Så pass bra att mina naglar överlevde gårdagens klättring utan repor. Var så exalterad över detta att jag utropade...

Look at them! Nothing, not a scratch! It's amazing! My nails are just like cockroaches - they can survive anything!

...not to oneself, don't ever compare yourself to a cockhroach again.

Något som känns så där lite krypande obehagligt - mina knän & lår är fortfarande helt döda efter tisdagens eskapader. Sure, jag var på benen i skyhöga klackar i cirkus fem timmar, varav jag dansade som en tok i tre, men det SKA ju inte vara något problem! I mean, jag har dansat twist över kullerstenar I Stockholm i timmar & rusat runt halva dygn i 12 cm klackar (överlastad som en mulåsna) när jag var sexmästare på geologen i Lund & aldrig har jag haft ont ens i närheten av detta. Efter att funderat lite har jag kommit fram till att det kan bero på tre olika saker:

1) Jag festar inte lika mkt här som i Lund & är således ovan

2) Jag har inte på mig högklackat lika ofta eftersom jag blivit rädd om fötterna sedan jag började klättra

3) Jag är 25 år gammal & kroppen vill inte längre

Oavsett hur man ser på det är jag alltså ofrånkomligen på väg mot att bli tant. Yey... 

Hemma hos P ett par dagar, vilket är oändligt trevligt. Enda problemet, det blir liksom inte så mkt gjort. Min bunt med artiklar som jag släpat med mig hit ligger bara på matsalsbordet & samlar damm. Eftersom vi de facto kommer att flytta ihop inom kort beslutade vi oss för att bryta denna trenden idag. Det fungerar ju inte riktigt för någon av oss om vi aldrig lyckas arbeta... So, efter frukosten knatade han ut till sitt arbetsrum & moi började läsa jobbmail. I ungefär 5 minuter - sedan studsade Skype ikonen på min dator till & ett litet Hello dunsade ned från cyberrymden... :) 

Sedan är det ju alltid intressant att möta folk som kommer ihåg en när man själv inte har ens det vagaste lilla minne av personen i fråga. Travade glatt runt med Mike & Remo igår när en kille plötsligt tvärstannade framför mig & bara

IDA!

Lucka, lucka, kryss... Tydligen träffade jag Michael förra året, något som jag för mitt liv inte kan komma ihåg... Anyway, han visade sig vara en geolog som är baserad i London & som dessutom är galet rolig att umgås med. Vi två var så där jobbiga som bara personer som klickar på samma humornivå kan vara, ie. vi hade galet roligt medan ingen annan begrep vad vi pratade om. Me like! :)  

stod dessutom Megan helt själv för:

Ida! I'm so happy that I found you! Because you CAN dance! I don't understand what you do in geology because the way you look, and the way people look at you when you move, you are more fit for Playboy - but I'm so happy that you actually do geology because now I have someone to dance with!

Oerhört underhållande enligt moi!

Världens roligaste kväll igår! Årets största geokonferens nere på lyxiga, lyxiga, Royal York! Gratis alkohol, gratis tilltugg, miljoner trevliga människor! Hade så galet roligt! Extra kul förstås med massa komplimanger - kändes lite som när det begav sig på den gamla goda tiden på Lunds! ;) Lite egocentrerat så där, men det finns få saker som jag älskar så mkt som att dansa & VETA att folk tittar på mig för att de gillar vad de ser. :) Precis så var det igår. Extra roligt blev det eftersom jag lyckades hitta någon som kunde dansa & som tyckte att det var lika roligt som jag att vara lite drama queen & ta plats på dansgolvet. Darling Jo & moi har ju sedan länge lyckats fila ihop ett rätt bra samspel när vi dansar & jag har saknat att har en "danspartner" något helt enormt sedan jag kom hit. Alla som jag försökt få igång står bara lite stelt & vaggar med en ölflaska i handen & det blir ju ingen glad av. So, att hitta Megan (som lämpligt nog också är blond) var lite av en gudagåva! Vilket jag tror att våra åskådare också tyckte, finns få saker som är så uppskattat som två blonda tjejer som dansar tillsammans & gör det bra samtidigt som de väldigt medvetet totalignorerar alla omkringstående... :)

Oki... Denna kursen kommer ju att bli lite annorlunda jämfört med de tidigare. Vår lärare är nämligen den hemska personen som vickade en gång under en av mina tidigare grammatik-kurser, ie. det är 110% som gäller hela tiden. Peter betraktar oss lite som deg som måste formas till något användbart & detta formande ser han som en YTTERST viktig uppgift. Med andra ord, det finns ingen tid för glatt småprat, inget utrymme för frågor som inte är strikt utformade för att göra oss till små engelsk språkiga robotgenier... Nope, här ska det bankas in kunskap, men inte på ett ytligt plan, vilket resulterar i typ en miljon frågor som SKA besvaras. Undrar hur det känns att vara Peter? Att ha 40 darrande studenter framför sig? De följande veckorna kommer med andra ord att bli intressanta.

Jag måste ju medge att jag har lite svårt att greppa mail som detta....

Hello all.

As you may or may not have noticed there are little grey mice running around the building and in and out of the offices. These little grey mice are also dying in the offices. I suggest before you smell them, take a quick look around your office (and lab). I found one this morning (luckily, not by smell), and 2 other people found them in their offices last week. So that is 3 dead mice in 3 offices in one week.

Alltså, för att förtydliga - UofT är Canadas bästa universitet & en av de bättre universitet som finns... Moi skakar på huvudet & tänker, som så många gånger förr, patriotiskt att det är mkt bättre back home.

Jehup, inte ens i närheten av att flytta in i huset än men moi är redan i full fart med att PLANERA. Arbetar med olika färgteman, skissar på vilka material som kan tänkas fungera bra ihop, har kollat upp i vilka riktningar rummen ligger så att jag kan anpassa inredningen till ljuset... & nu har precis ett nytt paket med böcker från Amazon landat på mitt kontor:

1) The home decorator's color & texture bible

2) Table inspirations

3) Napins with a twist - fabulous folds with flare

...med andra ord, Jo - när du kommer hit nästa gång så kommer Bree att vara tillbaka på full volym igen.

Återvände sedan en snabbis till huset igår för Beauty Club & drinkar med Cassandra & Isolde - nagelvård på schemat. So, nu sitter jag här & knapprar med naglar som målats med 4 lager lack! Bas, två lager färg, top-coat. Tror aldrig att jag kommer att ägna så mkt tid åt mina naglar igen - men fint är det. Sedan är det ju också lite tur att jag undervisar till 9 ikväll & ska på avdelningsmingel imorgon, ie. ingen klättring till på onsdag så åtminstonde fram tills dess kommer mina naglar att överleva. :) Efter att vi klarat av allt nagelpyssel knatade jag upp till mitt rum & packade all smutstvätt för att dra över det till Paul (där jag hänger för tillfället). Kånkade sedan ned allt till hallen där jag möttes av ett tungt cigarettos. Julia är nämligen nere över det faktum att Jörg tycker att hon varit okänslig (himlar med ögonen bara vid tanken på det) så hon tröstar sig med cigaretter & Isolde tar typ alla tillfällen i akt att röka så länge det har ett "syfte". Att hon sedan tycker att Julia är en fullkomlig apa spelar tydligen inte så stor roll...

Alltså: mkt glad Idah som kunde lämna huset, fasen vad äckligt jag tycker det är med röklukt!