Kakpepp!
Mitt förra inlägg var ju inte direkt det mest peppiga jag skrivit här på bloggen, men det känns skönt att ha det lite mer ute ur systemet. Har tänkt på det så himla mycket & funderat jättemycket på hur människor reagerar på trauman, aldrig att jag trott att min flygrädsla skulle ge med sig lite (åtminstone så här långt, vi får se hur nästa flyg blir) bara för att något annat skrämt mig ännu mer från vettet än den där flygningen då motorerna dog!
I vilket fall, för att väga upp förra inlägget så kör vi på något lite lättsammare i det här inlägget - kakbak! Vi har långhelg här i Canada, så vi åkte till affären & bunkrade lite mat igår. Allt är ju stängt på måndag & det suger stenhårt varje gång vi glömmer bort det. Anyway, så i affären kommer Paul sättandes med ett paket kakor som han lägger ner i vagnen. Ida zoomar in på kartongen, plast överdrag på plasttuber med kakor. Jag fiskar upp paketet & förklarar att det inte blir några plastkakor - ta tillbaka. Aldrig mer att vi köper sån skit när det är så himla lätt att baka riktiga kakor!
Superlätta havrekakor
Sätt ugnen på 180 grader. Blanda 4 dl vetemjöl med 1 tsk natriumbikarbonat, 0.5 tsk bakpulver, 1 tsk salt & 3.5 dl havregryn. Rör ihop 225 g mjukt smör med 3.5 dl packat muskovadosocker, 2 ägg, 1 tsk vaniljextrakt & 1 msk grädde eller mjölk. Tillsätt mjölblandningen samt 450 g hackad choklad. Portionera ut matskedsstora klickar av degen på bakplåtspapper & grädda i mitten av ungen i 10 minuter. Rotera plåten & grädda i ytterligare 2 minuter. Låt svalna på galler. Paketera i en plåtask eller glasburk - inget plastelände!
Den 4/5 augusti...
Jag återkommer senare med en mer utförlig beskrivning av bröllopsfesten (väntar fortfarande på kort) men jag har gått runt & burit på de här två dagarna så länge nu att jag måste få ut det ur systemet. För er som följt bloggen ett tag så vet ni att den 4 augusti är min lillebrors, Magnus, födelsedag & att den 5e är min...
Morgonen den 4e augusti kan vi ta senare, för den var bra, men eftermiddagen & in på kvällen den dagen var bara hemsk. En av de värsta dagarna som jag kan komma ihåg. Jag vill inte gå in på varför just själva dagen var så hemsk, det är för personligt, men någon gång kring sjutiden åkte Paul, Magnus & jag ut till Sussie, Jo & Viktor för middag & lite välbehövliga kramar. Jag drack ett glas vin till maten, men det var allt - flera av de andra drack dock rätt rejält med öl. Ni, vet - födelsdag & allt det där. Efter maten åkte vi ut till Ringelviken för lite fiske följt av bastu. Jo & jag är ungefär lika pryda båda två, så vi satt inne i stugan & pratade istället & jag arbetade samtidigt på ett viktigt jobb som jag hade deadline på samma natt. Kring midnatt någon gång kom Paul, Viktor & Sussie in i stugan, klädde på sig & stannade för lite mer prat innan alla åkte hem. Kvar var Paul & jag, jag arbetandes, Paul pysslandes med att städa upp lite. Det gick väl en kvart eller så, vi närmade oss ett på natten & jag kände att det var bäst om vi alla kunde försöka komma i säng. Så jag bad Paul att gå & hämta Magnus, så att vi kunde spela ett parti zatzy & sen gå & knyta oss.
Paul lämnar stugan & jag hör hur han ropar på Magnus. Han ropar igen. Inget svar... & jag känner hur ångesten stockar sig i bröstet. Vi är mitt ute i skogen, långt från ALLT - varför svarar inte Magnus? Paul ropar igen & nu hör jag ångesten i hans röst. Jag minns hur jag bara flyger upp från bordet, stolen trillar omkull, jag fipplar med skorna, skiter i det, springer ut barfota "MAGNUS!!!"... Natten är tom, mörk & tyst & framför mig breder sjön ut sig - djup, kall & bäcksvart. Paniken jag känner är inte av denna världen. Jag springer runt & kollar alla ställen jag kan tänka mig, har han somnat i båthuset, nog måste han väl vara i bastun i alla fall, kanske bodan, snälla snälla gud, inte sjön! Paul springer längsmed strandkanten med ficklampan & jag tycker mig se något i vattnet "Där, där är han!" ropar jag & Paul kastar sig i & simmar ut. Bara för att få panik när han inte längre bottnar (de ger ju inte simlektioner här, så kanadensare är överlag väldigt dåliga på att simma). Jag kastar mig i det iskalla vattnet, får upp Paul, trampar runt & försöker känna om Magnus kanske ligger på botten någonstans nära bryggan. Iskall sugande dy mellan tårna, iskallt vatten in till märgen, kallsup... Tankarna virvlar i huvudet - hur ska jag berätta för mamma, tänk om jag tappar vigselringen i sjön, inte på min födelsedag, jag kan aldrig mer åka till Ringelviken om det här är på riktigt, nu blir det ingen bröllopsresa utan begravning, jag kan inte leva utan Magnus... & jag ger upp för att jag är så utmattad, simmar in till land - gråter & skriker som ett djur. Så kommer jag ihåg, båten! Upp till stugan, fram med nyckeln, låsa upp båten, ner med jättetunga kättingen, vråla åt Paul att hoppa i båten & ta med sig ficklampan. Sen ror jag som jag aldrig rott förut. Jag ror så hårt jag bara kan, samtidigt som Paul står upp i aktern & lyser ner i vattnet - jag fortsätter skrika Magnus namn tills dess att jag börjar hyperventilera. Sen hör jag ett vagt ljud... det bästa ljudet i hela mitt liv, ett svagt skrik någonstans i fjärran. Det visar sig att lillebror, i något påverkat tillstånd, bestämt sig för att simma över hela sjön utan att tala om det för någon av oss andra. Nu kommer han joggandes, naken, längsmed vägen - själaglad över att han är odödlig & jag bryter ihop som jag aldrig tidigare gjort i mitt liv. Han lever!
Min 30 årsdag spenderar jag med bruten röst & bruten själ - jag kan liksom inte koppla bort den där kvarten av mitt liv när jag trodde att Magnus drunknat. Dagen efter, den 6e sitter vi på flygen från Luleå till Stockholm & min vanliga panik infinner sig inte. 12 års skräck är ersatt med ett tomrum & tanken "Men det här är inte skräck, skräck är när du trampar dy för att du HOPPAS att du ska känna din enda brors kropp under dina fötter för att det i alla fall innebär en promilles chans". Jag har varit på två flyg sen dess, samma sak båda gångerna... tänk, alla dessa år av flygskräck & allt som behövdes var ett annat trauma för att knuffa ut det gamla... Om jag önskar det ogjort? Ja, jag önskar att jag levt resten av mitt liv med min gamla vanliga flygfobi om jag bara sparats de där 15 minuterna av ovisshet.
Mortal Instruments...
Jag är ju inget sånt där jättefan av det övernaturliga - blir lätt lite småförstörd bara genom att råka fånga en glimt av en skräckfilms preview när vi går på bio. Så när Paul förklarade att han ville se Mortal Instruments-City of Bones så var jag bara "NOoooo Waaaay". Fast så såg jag "Warm Bodies" & det fick mig att ändra inställning lite så där smått. Jag beslutade mig för att ge Mortal Instruments en chans. Fast inte bara genom att gå & se filmen, utan genom att läsa den första boken - vilket fick mig att fastna totalt! Så jag läste ut typ allt som skrivits i serien på nolltid & laddade sedan ner syskonserien på Kobon & plöjde den med.
Så idag, när temperaturen återigen låg på "Kvalmigt så att man svettas i nacken" så struntade vi i att det var "fullpris vilken dag annars än tisdag" torsdag & drog tillbaka till ACn på vår favoritbio & just City of Bones. Så mycket bättre film än Percy Jackson! Lite för hemskt för mig då & då, jag erkänner att jag blundade lite, men överlag bra & de ändringar de gjort från boken kändes berättigade istället för irriterande. Det gillar vi! Paul slår till med 7 runor & jag, jag toppar faktiskt upp den till 7.2! Omvända roller idag, men så är det kanske liiite mer en tjejfilm än en killfilm! Sen är det alltid roligt att se filmer som spelats in i Toronto, så INTE tunnelbanan i NY de är på! Har åkt nog mycket tunnelbana här i Toronto för att tycka att det är lite skojigt att de inte ens försökt få dem att se ut som något annat än TTC´s vagnar!
Vegetarian Thursday!
Jag fick en kommentar om att jag är bra på att ta hand om mat innan den går till spillo & idag tror jag jäklar i min lilla låda att jag slog något slags rekord. Jag är säker på att jag inte är den enda personen som faller på det här, men ibland köper jag helt enkelt på mig för mycket mat. Förra helgen till exempel, så lyckades jag övertala mig själv att vi ABSOLUT behövde lite blomkål & broccoli som tillbehör till våra middagsbiffar. Fast så stod jag där i köket & bara "Men om jag kokar allt det där också, då spricker Paul & jag". Så både broccolin & blomkålen blev liggandes & jag kände bara SÅNT dåligt samvete för att det aldrig kom på bordet. Sen så har jag jättesvårt för att ta mig igenom vissa matvaror, typ selleri & salladslök. Jag köper det för att jag behöver ett par stjälkar i något & sen bara dör resten i kylskåpet. So, idag - den första av de vegetariska torsdagar jag har infört (suck, jag vet... jag blir mer & mer hippie för varje år som går) - beslutade jag mig för att det var dags att ta itu med "dåligt samvete ingredienserna".
Låt mig presentera kylskåpsräddningen numro uno - min broccoli & blomkålspaj!
Blanda 100 g smör med 3 dl havregryn (här borde jag kanske nämna att det finns en jättebra orsak till att jag inte använde vanligt mjöl, nämligen den att jag glömde bort att köpa mjöl när jag gick & handlade), salt efter tycke & 1-2 msk kallt vatten. Tryck ut degen i en pajform & ställ in den i frysen i 10 minuter. Sätt ugnen på 200C. Dela broccoli & blomkål i små buketter & koka dem i lättsaltat vatten i 5 minuter. Hacka ett gäng salladslökar & fräs dem i smör, tillsammans med 1-2 vitlöksklyftor, tills de är genomskinliga. Någonstans här borde ugnen vara varm, ställ in pajskalet på 10 minuter medan du river lite ost (jag drog till med cirka 1.5 dl äppelträrökt ost som vi hade liggandes hemma - fungerade bra!). Ta en bytta, knäck ner tre ägg, tillsätt 1 dl 10% grädde, 2 dl mjölk samt salt & peppar. Tag ut pajformen ur ugnen, fördela grönsakerna över degen, toppa med osten & häll över äggstanningen. Grädda i 35 minuter. Servera tillsammans med en sallad samt lite yoghurt smaksatt med lite valfria örter. Klart!
Paket från farmor!
Farmor är lätt veckans hjälte! För när jag åkte till Frankrike så trodde jag ju att jag skulle vara tillbaka hos henne bara en vecka senare, så Ida packade lätt. En liten futtig väska blev det & allt annat fick stanna kvar hos farmor, liksom ingen idé att släpa med sig alla underkläder om man bara ska vara borta i 7-8 dagar! Nu blev det ju inte så, så sedan jag kom tillbaka har tvättmaskinen gått varm & jag har till & med fått använda de där "fina" underkläderna som är så obekväma att det känns som om man har fyra skinkor istället för två - HURV. Men. Idag kom det paket från fammo & jag är underklädsförsedd igen! Eftersom jag fick ett helt stort sverigepaket så dök det upp lite andra saker än bara underkläder, så som Allerstidningar & Ballerinakex till Paul. Jag vet någon som kommer bli himla glad när han kommer hem ikväll! Farmor hade även lyckats packa våra bröllopsmuggar som vi fick av "katterna" i familjen!
Eftersom jag är ganska säker på att Digby & Mammut inte smygåkte över till Sverige för att köpa dessa koppar tillsammans med Wilma, Silly & Totte så tror jag att det kanske var min mamma som ligger bakom presenten. Hur det nu än är med det (förresten, är det någon annan familj som gör på samma sätt - alltså att husdjuren också ger presenter lite då & då?), jag bara älskar dem! Har två Muminkoppar sen tidigare & de kan mycket väl vara det porslin jag använder mest i huset. Till frukost varje dag, så fort jag ska äta bär eller frukt ur något, för yoghurt som mellanmål - vad som, de är bara så söta & lätthållna att jag gång på gång slutar upp med en Muminkopp i handen & nu har jag våra bröllopskoppar här! Tjoho - jag har tänkt så många gånger att jag var en idiot som inte packade dem för Frankrikeresan (jo men vi var ju tvungna att äta frukost där med!) men nu behöver jag inte småsvära över det något mer för SuperFammo har återigen klivit in & räddat dagen!
Det här med plast...
Så, inte världens bästa foto på mig - men låt oss fokusera på min längsta brudtärna, hon till vänster om mig på kortet:
That's Sussie - eller SussieQ som jag oftast kallar henne för. Sussie & jag har känt varandra lika länge som jag känt Jo (till höger) & det börjar bli så pinsamt länge att vi inte ens behöver sätta det i pränt. I vilket fall... Sussie har bott i Norge tills bara ett år sen eller så & nu jobbar hon med miljögifter i södra Sverige. Eftersom hon jobbar med eländet så har hon blivit lite miljöskadad & det här har smittat av sig på mig - alltså, det här med hur mycket PLAST man har i hemmet är ju lite sjukt. Så jag har beslutat mig för att jag måste försöka minska lite på plastigheten här hemma. För när man tänker efter, allt kommer i plast! Hur kan det komma sig att all frukt jag köper, allt kött, all fisk, alla grönsaker, alla mejeriprodukter - ALLT kommer i plast! Kolla in i kylskåpet så får ni se, plast, plast, plast. Jaha kanske ni tänker, och? Jo men jättegod tillsats till maten om man är på nedsatt lungfunktion, ökad vikt (tjoho, not), insulinproblem & lägre spermieantal som dessutom är DNA skadat. So... jag måste ju försöka göra något! Mitt nya HÖSTLÖFTE blir därför att försöka dra ner på plasten i vårt liv! Första steget blir att ta itu med maten, jag tänker helt enkelt vägra att titta in i ett plastspäckat kylskåp i fortsättningen!
Percy Jackson & galen tant...
Som jag skrivit tidigare så är tisdagar "halva biobiljettpriset" dagar - så det blir lätt att man hamnar i biosalongen om man inte har annat för sig! Just idag var det en sån dag + att vi har tropisk luftfuktighet i stan så Paul & jag var lite desperata på luftkonditionering med stort L. Den vi har i huset går på högvarv, men det är i princip bara i källaren som det är svalt & inte "jag andas soppa". Eftersom vi inte kände för att uggla nere i källarhålan så blev det alltså bioutflykt & Percy Jackson 2. Det var väl ingen höjdarfilm om man säger så, men för mindre än 70 kr biljetten för en 3D upplevelse så var det helt ok! Hyser man dock ett starkt hat mot Jar Jar Binks så ska man kanske skippa... för det fanns en sån karaktär med i filmen & jag ska erkänna att jag störde mig rätt rejält genom vissa delar. Ska jag klämma fram ett betyg så blir det 6 av 10 möjliga treuddar medan Paul är generös & ger den 6.3.
Speaking of Paul - idag kom han hem & berättade något helt bisarrt. Så Paul & ett par av hans kollegor gick ner till Starbucks vid 10-snåret. Det Starbucks de gick till ligger på riktigt ett stenkast från deras kontor, men man måste korsa Yonge Street för att ta sig dit. De korsar, köper sitt kaffe & knatar tillbaka - bara det att Paul var den enda som hann över innan lyset slog över till rött. Så han ställer sig på andra sidan & väntar på sina kollegor. Medan han står där med sin pappkopp med kaffe kommer en välklädd kvinna gående på trottoaren, hon är mellan 30 & 40 år gammal & ser enligt Paul ut som om hon kommer från Östeuropa. Hon får syn på Paul, stannar upp & kommer emot honom & säger "So, you want to have some fun" & så PETAR hon honom på snoppen! Paul bara dör av chock & får inte ut sig annat än "Eh. No, I have to go back to work". Varpå hon petar på honom IGEN & säger "So, when do you get of work". Paul hasplar ur sig att han inte är intresserad & viftar lite hejvilt i luften med vigselringen vilket resulterar i följande väldigt underliga (jo, till & med i det här sammanhanget) mening "Pretty ring you got there, but seriously - you want to have some fun, I pay you for it". EEEEhhhhh... Que?! Så människan vill dra med en vilt främmande man hem för att ha betalt sex, fast åt andra hållet - så att hon betalar honom för det?! Alltså, jag tycker liksom inte att jag gift mig med en gigolostereotyp direkt så jag är liksom helt... helt... dumbfounded. Paul är inte heller så mycket klokare än vad jag är utan kategoriserar det hela som "Kanske en av de märkligaste saker jag upplevt i Toronto".
Chocolate Chunk Peanut Butter Cookies...
Eftersom det var en av Pauls kollegor som ordnade pool-partyt i sitt nya hus igår ville jag ta med något hembakt. Mitt namn är liksom synonymt med kakor & bakverk när det kommer till Pauls kontor, så det hade känts lite fattigt att dyka upp utan att ha något med mig. Problemet var ju bara det att vi skulle ut till stugan & där känner jag mig inte så på att baka. Dels då för att det fortfarande finns möss i huset, dels för att ugnen är helt lynnig & kan få för sig att underbaka lika väl som överbaka vad man nu än råkar mata den med. Att baka mellan vår hemkomst & poolpartyt var inte heller helt aktuellt, även när Paul & jag försöker vara duktiga med att budgetera tid så brukar det bli liite tajt... så att dra igång storbak hade varit det samma som att svara nej tack på inbjudan. Folk brukar inte vilja att man dyker upp framåt nio-snåret om inbjudan säger att man ska dyka upp kring två... So, situationen kan tyckas hopplös men jag kom på en lösning!
Chocolate Chunk Peanut Butter Cookies!
Smält 55 g mörk choklad & ställ åt sidan för att svalna. Blanda 110 g mjukt smör med 150 ml jordnötssmör, 2.4 dl farinsocker & ett ägg. Tillsätt 1 tsk flytande vaniljextrakt. I en separat bunke, blanda 4.8 dl mjöl, 1 tsk natriumbikarbonat, 0.5 tsk salt. 1.2 dl nötter av valfritt slag samt 110g grovhackad mörk choklad. Tillsätt sakta mjölblandningen till smeten, rör precis så att degen går ihop. Tippa ut degen på gladpack, vrid ihop en tub av det hela & lägg in det i kylskåpet minst 30 minuter. Det fina i kråksången är dock att man kan låta rullen ligga där längre - det går hur bra som helst! Så jag drog bara ihop degen i fredags eftermiddag & tog fram den igen igår eftermiddag, slog på ugnen på 180 grader, skar degen i 1 cm tjocka skivor, stoppade in plåten i ugnen & tog en 15 minuter lång dusch. Ren Ida & färdigbakta kakor - PERFEKT! Ja & så var kakorna tvungna att ligga till sig på ett galler ett par minuter innan de var svala nog att stoppa ner i en burk, men å andra sidan behövdes det lite smink innan jag var presentable för festen - så vi var färdiga ungefär samtidigt, kakorna & jag.
Good things...
Nu har jag varit tillbaka i Canada i nästan två veckor - vilket ju var totalt otippat med tanke på att jag var helt inställd på att tillbringa rätt mycket mer tid i Sverige efter bröllopet. Är så väldigt glad för många saker med att vara tillbaka: Starbucks, stugan, vårt lilla hus, att Isabel lär mig sticka, promenader i parken med Paul, Paul bara så där allmänt!, Mammut, tillgång till sushi & massa färsk fisk i affären, mitt kök... men allra allra gladast är jag nog för att jag kan vara tillsammans med den här lilla filuren:
DIGBYSAN! Åh åh åh vad jag älskar min lilla Digby & jag är så jättejätte glad för att jag inte är i Sverige & han är här helt ENSAM & glömmer bort mig! Efter att vi kört tillbaka från stugan igår svängde jag ihop en sats kakor & sen åkte vi ut till förorten för pool/BBQ party & hela vägen tillbaka därifrån hade jag ett helt enormt Digbysug. Det var som om varje fiber i kroppen bara KRÄVDE att få snusa liten kattnacke & titta in i hans jättestora blå ögon. Lilla lilla Digby, min hjärtekatt!
Cottage working weekend...
Vi körde upp till stugan i fredags, kom upp någon gång kring alldeles för sent & var bara så himla glada i alla fall. Åh vad jag älskar att vara ute på landet! Det är så sjukt härligt att vara borta från stan & kunna odla lite egen mat! Det börjar redan bli pyttelitet höst där uppe, men än är det tillräckligt varmt för att få ut ett par extra tomater ur landet (ingen mer frukt under 10 grader C):
Egenodlade tomater - så otroligt mycket mer smak än plasten man köper i affären!
Vi får se om det samma gäller för chili... Förra året försökte jag mig också på chili, men haren åt upp alltihop innan vi hann prova!
Förutom trädgårdspåtandet så roade vi oss också med att ta död på en himla massa ceder - vi höll på tills Paul i sin tur tog död på motorsågen. Himla dumma lilla manick... I mean, eldriven motorsåg... att den levt tills nu får väl ses som ett smärre mirakel! Så eftersom vi inte kunde fortsätta jobbet utomhus flyttade vi in istället, hallen har numera sitt första lagret grundfärg!
Hallen har i stort blivit mitt projekt, så medan jag målade väggarna där ute jobbade Paul på i det sovrum ni kan se bakom skorstenspipan. I nuläget har vi äntligen fått upp & slipat bort all puts på väggarna & vi har ÄNTLIGEN kunnat börja grunda med lite färg - vilket gör att det är lite lite vitt i rummet, stor malmagnet på kvällen. De bara FLOCKAS kring myggfönstret till katternas enorma glädje... oj oj oj så roligt att titta på!
Ska se om Paul kan lägga upp en liten film på de två, för de är bara så tossiga att man inte kan låta bli att undra om vår uppfödare tappade dem alldeles på huvudet som små!
Det börjar ta sig!
Hm... får kanske döpa om virk-kategorin så småningom om jag håller mig kvar bland sticknålarna... För det börjar kännas som om det inte är fullt lika hopplöst längre! Jag vet inte exakt hur det jag stickar kommer att se ut när det är klart, men färgglatt är det i alla fall & roligt har jag!
Katthåret som balanserar lite förargligt mitt på mitt projekt kommer från Digby som nästan inte kan sitta stilla av upphetsning när jag stickar. Tydligen är det roligare än virkning, för då brukar han inte bry sig så jättemycket. Enligt Isabel ska jag nu fortsätta med alla färger en vända till & efter det ska vi göra något nytt, vad det där "nya" är vet jag inte riktigt med Isabel har sagt att det blir roligt men kommer att ta lite tid vilket "är bra, för då kan du lära dig lite portugisiska samtidigt!". Tänkt, språk- & virklektioner i ett, väldigt behändigt! Nu behöver jag bara hitta någon som kan ge Paul en kombinerad matlagnings- & svenskakurs... Äsch... det hade ju blivit jag i så fall, fail.
Fredagspresent!
Paul kom precis innanför dörren & hojtade "Fredagspresent!" - perfekt, för jag råkar älska just den typen av presenter! Studsade ut i hallen för att se vad han kom med & blev väldigt nöjd med min lilla skörd:
Körsbär (som kan vara det godaste jag vet, åtminstonde top 5 snackar vi om här), precis när jag trodde att säsongen var helt hopplöst slutkörd, & en liten burk med tryffelsalt. Åh som jag älskar tryffelsalt - speciellt på allt som har att göra med svamp eller ägg. Imorgon blir det garanterat omelett till lunch!
Bröllopssammanfattning lite längre tillbaka i tiden...
Medan jag väntar på att det ska dyka upp lite fler bröllopsfoton så tänkte jag visa hur det såg ut när vi köpte min klänning! Jag hade sett den på Davids Bridals hemsida & var rätt kär i den redan innan jag hade provat för första gången, men när dragkedjan väl var uppdragen fanns det INGEN återvändo. Eftersom klänningen var sjukt mycket billigare i USA än här i Canada drog vi över gränsen & köpte den där. Det här var den dagen vi var i Rochester:
Jag hade så himla tur att klänningen satt som hand i handske! Vanligtvis måste man lägga rätt mycket pengar på att sy om brudklänningar eftersom de beställs efter ens största mått men jag hade tur, alla mina mått stämde exakt med min klänning så jag behövde inte gå upp en storlek för att få in höfter eller byst (HAHAHA) utan kunde köra på med en klänning som var totalt oförändrad. Himla skönt! Fast jag såg att tanten i affären bet ihop lite surt, ofta måste man betala nästan lika mycket i förändringar som vad jag betalade för klänningen totalt & det är klart att affären gör mycket pengar på det... Men men, jag var glad! Glad & lite full i skratt eftersom Paul höll på & sa tokiga saker så att jag skrattade mig igenom hela klänningsprovningen! Eller, försökte se allvarlig ut & misslyckades totalt...
Alltså, jag vet att det bara är en klänning - vitt fluff med broderier, men jag ÄLSKAR den här klänningen något hejdlöst! Just nu hänger den hos farmor, men jag måste erkänna att jag saknar den liiite här hos mig. Hade liksom velat ha den nära så att jag kan gå & kika på den lite då & då. Fast, den klarar sig ju bra hos farmor också - så jag får helt enkelt vänta med att hämta hem den ett litet tag! Sen är planen att kränga på mig den en gång om året så att jag ser till att hålla vikten. Mamma kunde ju ha sin brudklänning på min bröllopsdag (mer om det sen) så banne mig om jag inte ska komma i den här lilla blåsan om 30 år jag med!
Nytt pysselprojekt!
Knatade över till Isabel idag & knackade på dörren - blev genast uppföst till hennes syateljé & där har jag hängt typ hela eftermiddagen. Planen är att jag ska lära mig sticka. Det går väl så där får jag säga. Jag är så van vid att virka/brodera efter mönster, så det här med att improvisera allt efterhand känns rätt stressigt. Vilket tydligen syns, Isabel har puttat till mig flera gånger & påpekat att sticka, sticka gör man för att koppla av, inte för att sitta med axlarna uppe vid öronen... I vilket fall, hon är väldigt nöjd med mina framsteg så här långt. Så pass att hon förkunnade att hade hon haft en dotter så hade hon önskat att hon var som jag. Sen fortsatte hon med att säga att jag inte är som alla kanadensiska tjejer som inte kan laga mat & inte kan baka utan bara bryr sig om att shoppa & droga & festa... Alltså, jag vet inte om den beskrivningen stämmer in på ALLA kanadensiskor men jag blev ändå glad, tyckte att det var så himla sött sagt av henne!
Plommonpaj...
Det där bananbrödet råkade åka med till Pauls jobb igår morse (till allas förtjusning där) så jag var tvungen att komma på en alternativ efterrätt till gårdagens middag (som var en modifikation av det här receptet, mycket gott & lättlagat). Hade först tänkt laga en äppelpaj, det är ju så himla enkelt, men så fanns det inga lokala äpplen i affären & just nu är jag inne i ett sånt där "Ät lokal mat" ryck... så jag snurrade runt ett par varv tills jag hittade ett gäng plommon & mindes en underbar plommonpaj som Lena, mamma till min bästis Sandra när jag växte upp, brukade laga ibland. Nu äter jag ju inte paj själv längre, men bara tanken på Lenas plommonpaj fick mig att slå till på ett kilo plommon utan att tänka till så mycket mer över det hela. Sen var det bara att googla recept när jag kom hem, för dessvärre har jag inte originalreceptet - men jag känner mig ändå rätt nöjd med slutresultatet som luktade gudomligt!
Plommonpaj med smultäcke
Sätt ugnen på 225 grader. Rör ihop7 dl vetemjöl, 3 msk florsocker, 1 tsk bakpulver & 1 krm salt. Nyp ner 250 gram smör & tillsätt 0.5 dl vatten - arbeta ihop till en smidig deg. Här underlättar det naturligtvis om man har en matberedare! Ställ degen i kylskåpet i 30 minuter innan du delar den på hälften. Tryck ut den ena halvan av degen i pajformen, kvarta plommon & fyll hela pajbotten med dem. Jag använde en 5-6 plommon totalt, men de var stora plommon. Pudra 3 msk potatismjöl över plommonen. Blanda den kvarvarande degen med 1.5 dl råsocker & 2 tsk vaniljsocker. Nyp degen över plommonen. Sätt in i ugnen i 15 minuter innan du sänker värmen till 175 grader, baka pajen ytterligare 20-30 minuter - lite beroende på hur mycket plommon du använt. Känn efter med en tandpetare eller potatissticka så att plommonen är mjuka innan du tar ut pajen ur ugnen. Låt pajen svalna i 30 minuter innan du serverar den med valfritt tillbehör, vi körde på vaniljsås.
Dinner with an ex...
Vet ni, jag får ofta lite höjda ögonbryn till svar när jag pratar om det faktum att Paul & jag umgås med hans exflickvän Sandra. Jag kan förstå det på sätt & vis, men samtidigt - de var en del av varandras liv under så lång tid, vi tycker alla om varandra & hon respekterar verkligen vårt förhållande & är kanske en av de personer som hejar på oss allra mest. Om man frågar Sandra om Paul & jag passar ihop är jag säker på att man fått ett JA så att det rungat i huset - hon är verkligen en champion för vårt förhållande & det tycker jag är så stort av henne & helt fantastiskt. I fall att folk har problem med det, ja då tycker jag faktiskt att det mer reflekterar deras trånga livssyn... Men nog om det, idag kom Sandra över på middag - hon ställde nämligen upp på oss jättemycket & fixade med huset medan vi var över i Sverige & vi ville helt enkelt tacka henne med en massa kyckling & potatis. Sandra hade dock andra planer...
HON ville skåla för att Paul & jag gift oss & tog med en liten flaska bubbel så att vi kunde göra det med klass - så himla sött av henne! Jag blev faktiskt i det närmaste lite tårögd... för jag tycker att det är så fint av henne att stötta så mycket & vara så glad för oss. I mean, folk som jag verkligen tycker, ja förväntar mig, ska vara glada för vår skull har gjort SÅ mycket mindre än vad Sandra har gjort. Utan att nämna namn, men vi har haft familj som närvarat på bröllopet & inte ens bemödat sig om att skriva ett fattigt litet grattiskort till oss två... men Pauls ex går all in... Man brukar säga att i nöden prövas vänner, jag antar att det gäller även när det kommer till konceptet i NÖD & LUST.
Banana Bread...
De som bodde i huset medan vi var borta lämnade ett helt gäng bananer efter sig - de var ju fem i familjen, så vi snackar MASSA bananer. Alldeles för mycket för att Paul & jag skulle kunna ta oss igenom alltihop. I den här värmen började vi närma oss den kritiska punkten för bananernas överlevnad, så goda råd var dyra. Det blev därför till att baka en snabbsats bananbröd!
Bananbröd med choklad
Sätt ugnen på 180 grader. Smörj eller klä in en limpform med bakplåtspapper (jag smörjde, eller sprayade om man ska vara noga). Blanda fyra mosade, väl mogna, bananer med 1 ägg, 115 g smör, 1.8 dl socker & 60 ml mjölk. I en separat bunke, blanda 3.5 dl mjöl, 1 tsk bakpulver, 1 tsk natriumbikarbonat & 0.5 tsk salt. Jag tillsatte även 2.4 dl hackad choklad till mjölblandningen. Rör ner mjölmixen i banansmeten, tippa blandningen i limpformen & grädda i 55-65 minuter. Det är viktigt att sätta in formen med limpsmeten i ugnen så fort som möjligt, får blandningen stå mellan ugnen värms upp blir limpan kompakt & seg. Vill man inte använda sig av choklad kan man istället tillsätta nötter eller torkad frukt.
Paul ger bananbrödet 10 bananer på bananbrödsskalan & 8.5 på skalan "allt annat som Ida bakar" - jag tar det som ett gott betyg! Min efterrätt? Melon - fast jag fick dela med Mammut som blev helt tossig & hagalen & försökte hugga melonen från min gaffel medan jag åt.
Krasch...
Paul & jag var kanske inte så smarta på vår allra sista dag av bröllopsresan - alltså i söndags. Vi ville liksom mjölka ur det sista ur denna härlighet! Så vi började dagen med att bila tillbaka till Toronto, check på Starbucks-stopp... allt var bra. Men sen tänkte vi inte till. Vi beslutade oss för att det var en så fin dag så att vi bara måste ut & röra på oss för att få bort lite bröllopsfläsk. Lite spånande till & vi kom på den lysande idén att trava 90 minuter till vår favoritbio, checka Elysium (helt oki, men lite väl rå för min smak) & sen trava tillbaka. Så sagt & gjort - iväg bar det! Utan solskydd, utan något på huvudet & i 30 graders värme. Det blev liiite mycket sol kanske. Kanske så pass mycket att vi båda fick solsting. Vi masade oss upp till en lokal restaurang på kvällen & satt helt lulliga & bara tittade på varandra, oförmögna att riktigt tänka eller prata (kanske lika bra, att prata utan att kunna tänka är i regel ingen bra kombo). Igår vaknade vi båda & mådde illa & jag kraschade på soffan mest hela dagen medan stackars Paul var tvungen att låtsas som om han var pigg & alert på jobbet. Idag känns det bättre, om jag var på 35% kapacitet igår så känns det som om jag är på 75% idag. Bara en sån sak som att mina ögon inte gör ont längre & att jag ser suddigt - toppen!
Bröllopssammanfattning den 3 augusti...
Det blev fokus på Frankrike där ett tag, dels för att det liksom kändes som om det var läge att rapportera i nuet innan jag glömde bort alla detaljer... men även för att det känts som om jag har behövt smälta bröllopet lite. Så jag tänker att jag fortsätter med en liten sammanfattning till nu & så tar vi ett par till så där pö om pö. Istället för att dra vad jag gjorde på morgonen den 3e augusti, för den biten känns fortfarande lite rå & öm, så kan vi väl kika på hur det såg ut i byastugan efter allt vårt hårda arbete! Det här var ju lokalen vi hade att arbeta med & efter att Paul & Fredrik satt tänderna i bordskonfigurationen skred dekorationsteamet till verket:
Allt porslin & alla glas fanns i lokalen & var diskreta - hade varit lite jobbigt med omatchat porslin i alla möjliga färger, men det de hade fungerade himla bra med våra dekorationer. Servetterna har ni ju sett tidigare, de var ett lite helsike att sy - då var det roligare att sy servettringarna! Som sista touch innan gästerna kom stack serveringspersonalen dessutom in en lite rosmarinkvist i varje "servett-ficka". Rosmarin ger nämligen god tur på bröllop enligt Slovakisk tradition & jag tänkte att det skulle vara en gest som kanske Pauls föräldrar skulle uppskatta... De små träskivorna ni ser är placeringskorten. Någon (läs jag) tillbringade en MASSA tid med en sån där liten träbränningspryl som man senast använde på träslöjden i mellanstadiet...
Färgerna på servettringarna skulle egentligen ha varit blå, blåklintsblå var liksom det tema jag tänkt mig för hela bröllopet men så hittade jag de här lyktorna på IKEA för typ 80 kronor styck & då ändrade jag om lite i planerna. De var liksom för söta för mig att motstå!
Lite halvtaskig bild av honörsbordet, men där bakom stocken satt alltså Paul & jag under middagen...
& tittade ut över den här vyn åt ena hållet... åt andra hållet såg bordet lika dant ut men där satt gästerna bredvid de två stora fönsterna i rummet. Varje fönster var försett med en blomsterstock plus massa ljuslyktor i genomskinligt glas var. Dessvärre har jag ingen bild på det just nu... Men som ni kan skymta så lyckades jag få till det så pass bra så att vi slapp de fula röda stolarna! Vi klarade av att hålla hela festen med gästerna sittandes på vita eller neutralt träfärgade stolar - mycket nöjd med den!
I rummet ni kan skymta bakom honörsbordet hade vi cocktailtilltugg - massa massa kött som pappa köpt/jagat (gravad älgstek, renstek, björnkorv, älghjärta...), ost, frukt, kex & vårt hembakta tunnbröd. Sen hade vi även ett litet presentbord där vi även ställt upp vår lilla tidskapsel. Alla gäster tog en lapp & skrev en hälsning till oss som de la i lådan - om ett år får vi se vad de sagt!
Innan folk kom in i rummet med cocktail tilltuggen passerade de genom ytterligare ett rum som jag inte visat tidigare, där stod alla glas uppställda med bubbel & så hade vi en liten "nötbar". Två hyllplan med allehanda kanderade nötter som Paul släpat med sig från Toronto.
Mycket mycket populärt! Cocos-nötterna & de kanderade kanelnötterna var mina favoriter!
Alla nötsmaker skulle egentligen stå skrivna med krita på små "svarta tavlan" lappar vi hade köpt med oss, men de lapparna kom bort i förberedelserna så jag fick improvisera lite & det gick ju det med!
Ni kan se nötbaren där i bakgrunden, draperade bara en leksakslåde ställning med en överbliven bordsduk från dukningen & det fungerade perfekt! Som present till alla som kom gav vi även bort små flaskor med isvin som vi knölade ner i den där nitroglycerinlådan vi hittade ute i sommarstugan. Sen kom Pauls gudmor med lite lönnsirapsgodisar som en eftertanke, så de smälldes fram på bordet medan jag genomled den hemska frisörsupplevelsen. Alltså... jag hade väl kanske själv gömt undan dem lite i ett hörn/inte ställt fram dem i ett askfat (?)... men, men, det får väl perfektionisten i mig helt enkelt försöka komma över.
& så här ser förresten flaskorna ut i närbild - etikett med vårt bröllopsmonogram på!
Summa summarum för den 3e augusti & dekorationsbiten: Så himla nöjd! Jag önskar att jag hade kunnat vara där själv & ta lite mer detaljkort av det hela så att jag hade kunnat visa er hur vackert det var - för det tyckte jag verkligen att det var. Det kändes lite svensk sommardröm & det var precis så jag hade hoppats att det skulle se ut. Sen hade vissa småsaker kanske kunnat vara ännu lite bättre om jag bara tänkt på det innan/haft mer hjälp, men det är liksom ingen idé att stressa upp sig för det utan jag fokuserar på att det till 99% var precis så som jag hade hoppats!
En jätteful tapet senare...
Det här med att riva tapet tyckte jag var hur kul som helst, så jag gjorde det lite till mitt projekt under de sista bröllopsresedagarna. Huset är ju också byggt lite skackigt, så på vissa ställen hade ett par spikar krypit ut & på andra ställen kunde man se metallkanterna som används för att förstärka hörn - så Ida gick igång med hammaren & spacklet något helt hejdlöst. Älskar att spackla! I nuläget behöver hallen sandas en gång till & sen kan vi börja måla! Så just nu ser väggarna lite blaffiga ut, med stora spackelfläckar överallt... men jag tycker i alla fall att det är bättre nu än vad det var tidigare!
Sen visare det sig tyvärr att mattan är LIMMAD - döden. Vi har haft samma orangea matta i alla tre sovrum, men de hade bara orkat limma den i vårt sovrum, vilket var himla tur för limmet har liksom dött åldersdöden & format någotslags pulverludd som man måste skrapa bort från golvet. Det är inte bara väldigt tidskonsumerande, men även ett rätt ansträngade jobb & så snyter man orange i typ en vecka efteråt... Isch. När vi fixade sovrummet hade vi tur, mamma & pappa hög i & hjälpte oss. Hoppas att vi kan få Pauls syster & tjej att hjälpa till, känns som ett något mer överkomligt jobb om vi är fyra istället för två. Kan också tänka mig att vi kan göra det på tre personer, någon (läs jag) behöver ju ta hand om katterna också så att deras små tassar inte kommer i kläm under skrapandet!
Digby & Mumin...
Jag blev uppläxad i kommentarerna, det duger inte att vara borta från fluffen i en månad & sen INTE uppdatera på hur de tog hemkomsten. Well, för det första så märktes det att de blivit väl omhändertagna & fått massa uppmärksamhet (syns på Mammuts päls, han slutar tvätta sig om han inte får tillräckligt mycket människotid - det har vi sett när vi har varit borta tidigare & folk bara kommit förbi & matat/de har varit borta mycket). Så det kändes HIMLA skönt, sen kändes det samtidigt lite hemskt att bara dra iväg med dem - alla tre tjejer (14, 11 & 10 år) i den familj som bott hos oss hade blivit deppiga när de hörde att det var deras sista dag med katterna. Resan ut till stugan flöt på precis som om vi aldrig varit borta en dag - Mammut kackade i kattlådan så att vi storknade & Digby sov på växelspaken. Väl ute i stugan har de sovit lite mer än vad de brukar göra, jag antar att de vilar upp sig lite efter allt lekande med tjejerna!
Digby har dock hunnit med att peta på en geting igen, den stack honom rakt i huvudet så igår såg han lite lätt skadad ut... Men efter en miljon pussar så har svullnaden gått ner & han är sitt vanliga söta jag. Alltså, det går inte riktigt att beskriva hur underbart det är att se dem igen - det känns lite overkligt faktiskt, jag skulle ju vara borta från dem ända till slutet på september & nu kan jag plötsligt krama, snosa kattpäls & leka "jaga liten rosa boll" hur mycket jag vill! Det känns som om jag vunnit högsta vinsten om jag ska försöka sätta ord på känslan som bor i mitt bröst!
Ute i stugan igen!
Vi landade lite efter lunch igår, körde hem, fixade litet tvätt, packade bilen, träffade familjen som bott i huset medan vi varit borta & sen körde vi ut till stugan. Vi ser på det som the grand finale på vår bröllopsresa! Um... eller "grand" är kanske lite att ta i - det är ju inte direkt så att vi rullar i flärd & lyx här ute. Lite kontrast att ena dagen strosa runt i fransk slottsträdgård & nästa installera hyllplan i en garderob, men nu kan vi i alla fall hänga våra kläder på något när vi är ute i stugan. Stort framsteg! Mammut blev också väldigt förtjust i vår insats, han har helt enkelt adopterat hyllplanet som sin personliga lek-/sovplats.
Eftersom mellansovrummet tar en så evinnerlig tid att få klart (alla lager med puts som måste på) har vi även satt igång med ett nytt projekt "fixa till hallen mellan sovrummen". Stället har inga lampor, så med den mörka tapeten, den mörkorangea heltäckningsmatten & allt teakigt 70-tals trä så har det varit lite begravningsstämning över det hela...
Alltså "ljust & luftigt" var ju inte något som direkt prioriterades när den här hallen fixades till... men sen igår kväll har det blivit lite bättring. Bland annat har vi rivit bort hela tapeten, trodde att det skulle vara ett hemskt jobb - men tack & lov var den så dåligt pålimmat att man kunde dra bort jättestora sjok hur lätt som helst! Nu är vi i Coboconk för att köpa primer, laddar upp en uppdatering nästa gång vi är i signalområde!
At CDG...
Happ, så tog vi oss till flygplatsen den här gången också! CDG är inte en av mina favoritflygplatser, men idag gick det himla smidigt & lätt att ta oss genom incheckningen & säkerhetskontrollerna. Det tackar vi för! Planen är nu att vi ska borda planet, vilket kan bli lite svårt eftersom det för närvarande lyser med sin frånvaro. Är dock nästan 50 minuter kvar till beräknad avfärd så det känns inte som någon idé att stressa riktigt än.
Eftersom vi vinner tid på den här resan så kommer vi in till Toronto vid ett-snåret på dagen. Sen blir det en snabb vända till huset för att tvätta lite kläder, köpa på oss lite stugmat, säga hej till de som bott i vårt hus, pula in katterna i bilen, svänga förbi Starbucks & sen blir det stugan till på lördag. Åh vad jag längtar efter att få sitta på altanen & lyssna på cikador! Även om jag blev fly förbannad när jag först hörde hur vår reseagent ställt till det så känns det lite som en välsignelse idag att jag är på väg att lyfta mot Toronto & inte Stockholm.
Orleans other things...
Vi startade dagen med att bara ta en liten promenad i Orleans - väldigt trevlig & fin stad som jag verkligen gillade. Saknar dock den där historiska tyngden som man känner i andra städer, de allierade bombade nämligen Orleans så hårt att nästan allt är nybyggt (fast i gammal stil, så det är inget futuristiskt monster vi talar om här). Jag ville köpa stuvbitar, men det sket sig eftersom nästan alla affärer i Frankrike har stängt på måndagar under augusti. Japp... även i stora städer som Paris (vi checkade). Så eftersom det inte blev något tyg bestämde vi oss för att ta en liten avstickare till Fontainebleau. Fontainebleau är känt för ett par saker, sina stora friluftsområden där klättrare hänger rätt frekvent, ett väldigt stort slott som vi hade tänkt besöka men föll på...
För INNAN vi hade tänkt knata in på slottet för att riktigt frossa lös på renässanspryttlar så var vi tvungna att stanna på ett litet café för lunch & där bondade vi med våra bordsgrannar. Ett par från San Fran som var där eftersom tjejen skulle börja på INSEAD (affärsskola som är den tredje saken Fontainebleau är känt för). Vår lilla lunchpaus tog typ tre timmar & avslutades med utbytta email adresser. Mycket trevligt, men det gav ju inte direkt så där jättemycket tid kvar att röra sig med... så ja, vi åkte förbi slottet med bilen & knäppte en bild i farten. Känns lite typiskt Ida & Paul måste jag erkänna... Anyway. Nu har vi installerat oss på vårt allra sista hotell, återigen blev vi uppgraderade till en suite. Det här med bröllopsresa alltså, VÄRT att nämna i fall att ni någonsin är ute på en! Så nu sitter vi på ett hotellrum som kommer med badkar OCH separat dusch, litet kök, två flat screens, balkong & en säng som inte är så pjåkig.
Vi har precis festat lös på lite hämtsushi & bröllopsbubbel & det känns faktiskt inte som om den här bröllopsresan kunde ha fått ett bättre slut!
Jag vet att verkligheten väntar imorgon... men jäklar vad jag har tillåtit mig NJUTA av den här senaste veckan!
Fransk frukost som när jag var liten!
När jag var i Frankrike med mamma, farmor & lillebror som 9 åring minns jag att jag älskade den varma morgonchokladen med en färsk croissant till. Idag fick jag till just den kombinationen!
Nomnom! Fast jag åt bara ett hörn på croissanten, jag har väl kanske gått lite väl ALL IN när det kommer till maten under den här resan - så nu blir det havregrynsgröt när jag kommer tillbaka till Canada. Känner mig liiite som en kub just nu & det är en så sjukt obehaglig känsla... Anyway, nu blir det promenad runt Orleans - jag hoppas på att hitta lite söta stuvbitar så att jag kan sy mig ett franskt lapptäcke när jag kommer hem!
Sweet - a suite!
Vi kom fram till vårt hotell (Hotel de l'Abeille) vid nio-tiden igår, sista gästerna att checka in & Paul såg väl lite trött ut när han kom inknatande i receptionen för att höra om vi kunde ha bilen där vi ställt den. Tjejen bakom disken frågade om han haft en lång dag & han svarade att det blivit mycket runtkörande eftersom vi är så nära slutet på vår honeymoon & det fortfarande finns SÅ mycket vi vill se. När vi sen båda kom indragandes med våra väskor, ja då hade hon uppgraderat oss från standardrummet till det största rum de hade ledigt för att fira att vi gift oss! Så himla snällt & så sjukt glad man blir för den typen av vänlighet! Så nu bor vi i det här söta rummet som kommer med blomsterlådor utanför varje fönster:
Alltså tapeterna... jag måste försöka hitta en rulle eller två att ta med mig hem innan vi åker! Har ju lite renovering kvar att göra ute i stugan & tänker att en äkta fransk fondvägg hade varit ett bra sätt att hålla motivationen uppe!
Sen hade någon jättegärna fått göra om badrummet i den här stilen också (gärna med tillhörande franskt fönster samt gigantisk dusch - som dessvärre inte syns här på fotot)...
men jag förväntar mig inte direkt att någonting har hänt ute i stugan sen jag lämnade i juli. Eller, vår groundhog har säkert varit väldigt aktiv men sist jag checkade var de inte direkt kända för sina kakel-läggar talanger.
Bay of Biscay...
Förra nattens boende var ju så där - charmig lägenhet, men helt hopplöst att ta sig till lägenheten. Det gick helt enkelt inte att få upp alla väskor för trappen, så latheten vann & vi tillbringade den här dagen i samma kläder som igår. Lite sunkigt... men mer praktiskt, så nu vet ni varför vi ser likadana ut på alla kort. MEN DET ÄR TVÅ SKILDA DAGAR! :)
Happ... med det klargjort, vi började dagen med att åka ut till kusten & La Baule-Escoublac. Vi hade läst oss till att detta skulle vara ett art deco mecka så jag var peppad till tusen, men det var dessvärre mest bara en enda lång strandpromenad & diverse turistiga affärer. Paul fick i alla fall se Biscayabukten, så de var ju något!
Badkrukefega Ida doppade tårna i havet, sen var det nog - att folk kunde bada var liksom helt bortom mig. Efter att ha pipit åt allt kallvatten drog vi upp på strandpromenaden för lunch. Jag åt Ida mat & Paul åt Paul mat - som toppades med något oväntat. Eller... är det bara jag som aldrig sett pizza med ägg förut? Kanske bara jag som är lite norrlandsbakom här... men det kändes rätt oväntat!
Sen bar färden vidare till Angers, där vi kikade på gamla hus (detta tydligen heltäckt med bibliska referenser) & tog en liten fika på ett torg där man pallat upp en piano i mitten av alltihop - sen var det fritt fram att gå dit & spela vad man än ville. Folk var SJUKT duktiga & jag fick lite ånger över att jag la ner mitt pianospelande efter de tio år jag höll på.
Sista stopp innan Orleans där vi bor i natt, Montsoreau - alltså... Om ni någonsin gifter er & inte vet var ni ska åka på bröllopsresean. ÅK HIT! Så sjukt gullig liten stad med cremefärgade små hus, stockrosor, antikmarknader, vinprovning & väldigt vackert slott som Alexandre Dumas lät figurera i en av sina böcker. Jätte jätte tjusigt!
Dessvärre har insidan fått förfalla så mycket att det i dagsläget inte är ett "riktigt" slott med brokad & ekmöbler, utan en konst/historieutställning. Lite besviken blir man när man kommer in, men utsikten väger ändå upp rätt bra. In mot land kan man se delar av byn, varav en del hus är inbyggda i berget.
Åt andra hållet ser man Loire floden - var roligt att få en riktigt bra bild av hur stor den är, nu när vi följt den i flera dagar!
Lång, men väldigt härlig, dag - så skulle jag vilja sammanfatta den 11 augusti 2013.
Nu har vi en dag kvar på oss här i Frankrike & det ska bli kul att få upptäcka Orleans, har sett lite av stan nu i kväll & den verkar väldigt trevlig! Dock blir det inget besök i Jeanne D'Arcs hus, det är nämligen bara en replik av orginalbyggnaden eftersom britterna bombade originalet till pulver under andra världskriget.
Lustiga huset...
Som jag skrev igår... stället vi bodde på i Nantes var lite "eljest". Inredningsdetaljerna var väl inte riktigt de jag valt, typ massa små leksaker överallt - vitmålade legobitar fastklistrade på lampskärmarna, leksaker uppträdda på ståltråd så att de blev en ljuskrona, små spel utställda över allt för underhållning (det blev lika)?
Av någon märklig anledning hade de även inkluderat en halshuggen Tintin i inredningen. Sen kan man ju argumentera att bara för att den stod där så behövde vi ju inte göra vår egen version av honom...
men... det föll sig liksom naturligt för oss! Jag tycker att Paul fick till ögonbrynen bättre än jag men att mina ögon kanske är liiite mer autentiskt runda!
So long Nantes!
Vi har bestämt oss för att lämna Nantes bakom oss utan att spendera någon tid på att upptäcka staden. Ingen av oss var direkt begeistrad av vad vi såg igår & efter att lokalbefolkningen festat halva natten & städat gatan med sopborsteförsedda bilar resten av tiden så kände vi oss färdiga med stan. So... Nu åker vi först ut till kusten så att Paul får se Biscaya Bukten, har bara sett den en gång själv & då från Spanien så vi känner oss båda rätt peppade. Sen gör vi en 180 gradig vändning & börjar vår resa tillbaka mot Paris. Fram tills dess att vi båda insåg att det inte var någon poäng med att återvända till Luleå på en gång var slutet på den här resan något vi båda kände närmast vämjelse över... Nu... SÅ glad över att jag snart ska få dricka frap på Starbucks, åka ut till stugan & mest av allt återförenas med fluff & fluff! Vi har en liten present till Mammut, så målet med de två kvarvarande dagarna blir att hitta något till Digby med. :)
Oh! I fall att någon är intresserad av hur vi tagit oss fram - från Paris åkte vi alltså till Sancerre (mitten, högerkant), fortsatte till Tours, testade Vouvray viner på Valmer igår, vidare till Nantes, ut till kusten idag (får försöka leta reda på en Muscadet!) & så kör vi ett par slott på vägen upp till Orleans.
In Nantes!
Nu har vi nått vår övernattningspunkt som ligger allra närmast havet på västkusten - Nantes. Det tog lite tid att ta oss hit & ännu lite mer tid att hitta huset vi bor i. Tack gode gud för att Paul är en peoples person, annars hade vi nog tillbringat natten i vår lilla Renault Clio - men tillslut fick vi tag på vår hyresvärd Pascal som ledde oss upp för fyra jättelånga mörka trappor (alltså... på riktigt, lite Lilja Forever feeling. Paul, som bokat, viskade halvvägs "remember that you love me"...) & in på vårt lilla loft. Här bor vi i natt:
Stället är lite quirky, massa små udda detaljer i ett hus från 1700-talet. Uppfarten var hemsk, men väl inne i vårt lilla krypin så är det så himla charmigt! Dessutom, så skönt att få laga lite egen mat igen! Sprang ner på affären & köpte på mig lite råvaror & flängde runt lite med grytor & pannor...
Blev gås carpaccio med basilikasås till förrät, pepparstek med sallad till huvudrätt & så avslutade vi med ost & kex till efterrätt (till tonerna av Carla Bruni). Imorgon ska jag pressa ner mig i vårt lejonfotsbadkar det första jag gör & sen kör vi ut till kusten för snabb morgonpicnic innan vi börjar vår tillbakafärd till Paris & Kanada...
Jo, för jag åker tillbaka till Kanada trots allt nu på tisdag. Ni minns vår reseagent som sa att det var helt LUGNT att vänta med att beställa våra flygbiljetter till Sverige... Paul bad honom att boka om min tillbakabiljett för cirka en månad sedan, utan svar. Under bröllopsförberedelserna tillbringade Paul en massa tid med att försöka få tag på honom för att få klart för sig att biljetten ändrats så som han bett om men vi fick inte fysiskt tag på människan förrän igår. Visar sig att han varit sjuk & att han gjort noll & ingenting, så jag är fortfarande bokad på ett flyg med resa till Toronto den 13 augusti. Vi bad honom att kolla upp alternativ för mig från Paris till Stockholm till Luleå & kan ni tänka er... det fanns bara förstaklassbiljetter kvar. Så, plussade man ihop det hela var det DYRARE för mig att åka tillbaka till Luleå än att åka till Toronto & sen boka en resa från Sverige därifrån... Så - på tisdag träffar jag DIGBY igen! Sen får vi se vad som händer sen - men Digby, Digby, Digby, mamma kommer snart hem till dig!!!
Amboise...
Lunchen intogs i Amboise - staden är väldigt pampigt när man kör in i den. Tänk typ JÄTTESTORT slott... något i den här stilen...
Det var så där stort att man hakan bara föll ner till hakan på en... jag är liksom van vid kåtor & annat norrlandssmått, inte FÄSTNINGAR!
Så vi föll för frestelsen, parkerade & gav oss ut för lunch & det var så sjukt turistigt att jag blev lite trött i själen. Se nedan, det här är inte min min som säger att jag tycker att något är fantastiskt bortom allt.
Oki, det var inte lika turistigt som när man åker på charter (menyn fanns inte tillgänglig på knagglig svenska) men det var nog för oss båda att sleva i oss våra pajer på 2 minuter. Sedan gasade ut ur staden & in i ovissheten det fortast vi kunde! Jäklar vad jag älskar att resa så här, helt plan & kravlöst & med en himla massa "wing it"!
Chateau de Valmer
Efter avslutad frukost rattade vi ut bilen till lilla Chateau de Valmer - perfekt om man inte vill stöta på folksamling a la 10000000 (typ som Chenonceau - sjukt vackert på bild & säkert väldigt sevärt, men alltså... turistkaoset bara i de närmsta byarna fick oss att tveka & parkeringsplatsen... det var som om jorden höll på att gå under & det fanns ETT räddningsskepp kvar). Valmer är mycket mer low key, troligtvis för att huvudbyggnaden brann ner 1948 - så själva slottet är borta & kvar finns mest bara ett rätt flådigt, men inte tokpampigt, hus:
Däremot har de en väldigt gammal kyrka utkarvad ur bergväggen - från 1500 talet någon gång, så här snackar vi URÅLDRIGT ur ett kanadensiskt perspektiv!
Vad som väl intresserade mig mest var den helt underbara organiska trädgården - ni får ursäkta, men nu blir det lite bild bonanza! Först ut, en av de underbara dagliljor som växte överallt. Vi har ju dagliljor ute i stugan, så jag har blivit lite nördig på dessa blommor & önskar mig nu en blå variant jag med - så himla fina!
Utsikt från picnic terrassen. Häcken ni ser nedanför är planterad för att markera gränserna för det gamla slottet.
Längsmed alla murar växer det vindruvor - Valmer är nämligen inte bara känt för sina trädgårdar & organiska tankesätt utan även för sina vinodlingar & sina viner. Som vi smakat grundligt på - gick igenom alla som fanns att prova & åkte därifrån med två flaskor som båda håller upp till 15 år. Efter det får vi väl helt enkelt åka tillbaka tänker jag!
Jag har ju en grej för lavendel... så lavendelbuskarna här fick mig att DÖ lite av avund - så här frodigt växer de INTE i Kanada. Jäkla kallhål.
Mitt i allt det godluktande lila hittade vi även följande lilla filur... en hummlefjärilskolibri? Mina insekts & fågel kunskaper är så där, men det här kändes som en klockren mix mellan dessa två grenar...
Sen lärde jag mig också att det finns ungefär hur många sorter av mint & salvia som helst. Jag har genom mitt eget odlande kommit fram till att nästan alla örtkryddor producerar små blå/lila blommor, men tydligen är salvia även kapabel att krysta fram ett par röda varianter!
Sen hade de även något jag så gärna velat ha någon dag, dvärghöns! Så himla söta & totalt tossiga!
De hade även vanliga höns & gäss, men det kan jag skippa - jag känner att jag är en dvärghönskvinna!
What else... jo men ungefär de vackraste blomsterängar jag någonsin sett. Tänk om jag hade fått gå lös på allt detta innan bröllopet, då hade pappa inte behövt köpa en endaste blomma till dekorationerna!
& genom allt detta hade vi världens finaste guide, Gaia, den allra vackraste weimaraner jag någonsin mött! Vi var väl där i cirka två timmar & tydligen beslutade hon sig för att hon gillade oss för även om hon hälsade på andra besökare så var vi tydligen THE SHIT. Fick så många goa pussar av henne medan Paul väl inte var lika på att få ansiktet tvättat av en väldigt entusiastisk fågelhund. Själv tänker jag att det stärker immunförsvaret!
Måste säga att Gaia fick mig att överväga att lägga till weimaraner på min lista över hundarter jag någon gång kunnat tänka mig. För alltså, så fin & hur söta som valpar?!
Detlajer...
I fall att ni någonsin befinner er i Tours & vill bo på ett spektakulärt ställe så är 68 Boulevard Beranger stället att knacka på dörren! Det är ett jättestort hus med snirklande trappor, skyhögt i tak, franska fönster (nehej!) & sån känsla för detaljer! Som frukosten... den serverades i en matsal med stor öppen spis, lågmäld fransk musik i bakgrunden & alla stolar var försedda med hjul - så man slapp det där slamriga dragandet av möbler på trägolv! Individuella te-kannor åt alla, två olika sorters smör (salt/osalt), färskpressad apelsinjuice, nybakat bröd... Det var helt ljuvligt! Vi checkar ut om en dryg timme, men allra helst hade jag bara velat bosätta mig här för resten av livet - vilken sinnesfrid! Fast... hade jag gjort det hade jag fått passa på vikten, testade en liten bit croissant till frukosten & vilken smörbomb!
Idag åker vi ett steg närmare kusten - Nantes, Frankrikes 6e största stad! Hoppas på att pricka in åtminstone en vinproving innan vi checkar in där!
Viktiga middagsbeslut...
Först av allt, vi bor på det sötaste lilla ställe man kan tänka sig - våra värdar är helt underbara! I mean, hur många hotell har ni bott på där någon knackar på er dörr & kommer in med två glas vin & lite tilltugg? Har i alla fall aldrig hänt mig förut! Fantastiskt rödvin & urgoda små rödbets/sötpotatischips - till & med jag tog ett par!
Vi fick dessutom en middagsrekommendation till ett ställe som var gudomligt! Jag vet att det blir hur mycket mat som helst i bloggen just nu men maten här är liksom bortom allt - jag bara dör lite i matkoma efter varje middag. Idag blev det räkor med quinoa till huvudrätt, helstekt fisk med zucchini & tomat till huvudrätt & äppel- & jordgubbssallad till efterrätt.
Till det... viktiga diskussioner & lite nya tvärvändningar på hur vi ska ta itu med saker & ting framöver. Det känns osäkert, lite ledset fast ändå bra... väldigt mixat helt enkelt, men det känns som den bästa utvägen just nu. Återkommer till det imorgon, då ska vi även försöka beta av lite fler slott, vi har fått ett par rekommendationer som verkar bortom allt fantastisk!
Vi tar dagen som den kommer!
Det var så himla fint på den franska landsbygden att vi helt enkelt inte klarade av att hålla oss till vårt tilltänkta schema. Mycket roligare att åka på små avstickare än att sitta & minuthålla på någon slags plan! Så det bleeeev ingen 34 km cykeltur idag, himla synd... Utan istället blev det spanande på vinfält!
Vinfältsposerande med tillhörande Farmor-vink (Paul ropar hej fammo!)...
Ytterligare lite upp-pallning framför vinrankor...
& så hann vi klämma in supergod krämig omelett i en liten by samt varm chokladpaus. Mycket viktigt att fylla på det förrådet! Jo & så hittade vi vårt första slott också, visserligen bara ett litet men det fungerade det med - så länge hus kommer med torn så är jag nöjd!
Nu har vi installerat oss på The Moca Room i Tours, väldigt flådigt - mitt på paradgatan, de har Hermes-tvål i badrummet. Får se till att bruka den flitigt, för finare tvål än så har jag aldrig använt förut! :)
Kvällens plan är att försöka hitta en present eller två till folk där hemma samt försöka lista ut vart vi kan slå oss ner för charmig middag. Om jag längtar härifrån än? Nope... det hade jag ljugit om jag sagt att jag gjort!
To Tours!
Idag bär färden vidare till Tours. Planen är att installera oss där någon gång innan lunch, hyra var sin cykel & trampa ut på landsbygden. Loire dalen som vi är i är känt för alla sina slott, som franska hovet åkte mellan hela året back in the days - de åt helt enkelt ut ett slott innan de drog till nästa, så självklart måste vi försöka pricka in minst ett på vår lilla resa här. Vi har lokaliserat ett cirka 17 km från Tours, så det känns som ett lämpligt dags mål. 34 km totalt... då kommer till & med jag känna att vi är värda vår middag med tillhörande ostbricka till efterrätt!
Underbara lilla Sancerre!
I fall att någon tänkt ta sig till Sancerre någon gång så kan jag informera att stället är PYTTELITET - vi snackar en huvudgata med väldigt gamla stenhus, fönsterluckor, pelargoner & något enstaka bageri. Det är inget ställe där det egentligen händer saker... men det är så himla sött att det inte spelar någon roll! En viktig sak har vi också lärt oss här... de praktiserar inte siesta, men allt är typ stängt innan klockan sju på kvällen, för innan dess äter restaurangpersonalen själva middag på restaurangen. Ny där! Efter att vi blivit utschasade från två restauranger knatade vi tillbaka till hotellträdgården & hängde med ett par höns...
några zebrafinkar & annat flygande, pipande ludd...
samt världens gosigaste labrador vid namn Elliot (KÄRLEK! Oj oj oj vad vi blev vänner!) i en halvtimme eller så innan det kändes som mer acceptabel middagstid. Knatade upp till "down town" & hittade ungefär den sötaste restaurang jag någonsin varit på.
De pratade bara franska där, så beställningsproceduren var lite underhållande. Kockan var en frodig äldre kvinna som helt enkelt körde charader på maträtter så som "gazpacho" & någon typ av kött som tydligen kallades för "Sweetbread". Jag gissade på något inälvsaktigt & efter lite googlande kom vi fram till att det inte var något som någon av oss var så där jätteintresserade av. Jag körde därför på en förrätt bestående av sardiner & tomater medan Paul körde på tomatsoppa. Sniglar fanns inte på menyn, bara överallt kring oss - men våra hyresvärdar i Toronto har dock talat om för mig att jag måste äta sniglar när vi är här, så jag får försöka hitta en restaurang som har det på menyn någon annan kväll!
Till huvudrätt blev det perfekt tillagad lax för mig medan Paul fick in en av de största köttstycken jag någonsin sett. Flintastek, fast för en person. Jag kände mig nöjd med min lilla fiskbit, Pauls köttbit var så stor att det liksom kändes halv död ko varning... Vet inte om det bara är jag, men det känns som om det finns en gräns mellan en trevlig bit kött & att det bara blir lite bissart & småäckligt... Den gränsen korsade Pauls middag för mig, men han var lycklig så kanske att det är en kvinna/man grej?
Anyway, till det hela blev det naturligtvis ett lokalt vin - det var ju faktiskt lite därför vi åkte hit trots allt! Faktum är att vinägaren själv kom & hälsade på oss - måste, måste, försöka lokalisera själva vingården imorgon för det var en av de bästa vin jag någonsin druckit! Ser ni någonsin denna flaska & gillar torra vita viner, KÖP KÖP!
Tack du som uppfann GPSen!
Vi startade dagen med omelett & varm choklad innan vi checkade ut vår lilla Renault från biluthyrningen. Paul lämpade över mobilen i mitt knä & jag kände hur stressen kom krypande. Moi & kartläsning är inte världens bästa kombo & speciellt inte med ett nytt navigerings-system... Mitt i stressen inser jag att det sitter en monitor på instrumentbrädan, lite knappande senare & vi hade programmerat in adressen till vårt lilla hotell i Sancerre & sen bar det iväg utan några som helst problem (förutom att Paris trafiken skrämde ihjäl mig)! Tog oss lite drygt två timmar att ta oss hit, men nu är vi installerade på ett litet hotell som kommer komplett med höns i bakgården. Me like. Vi bor i Louis XV rummet...
Som åtminstone jag tycker känns VÄLDIGT franskt - allt är väldigt mycket svarvat trä, intarsia & guld... Första gången jag varit på ett hotell med en så här flådig te-servis! :)
Från rummet har vi utsikt över Loire floden, som utgörs av himla mycket mer sand än vad jag tänkt mig & det är så mycket aktivitet där ute - badande, kanotpaddlande, promenerande med hundar... Jag som bara tänkt att det skulle vara ett gyttjigt litet drag är sjukt taggad på strandpromenad efter middagen!
Nu åker vi!
Igår var sista kvällen i Paris & vi slog till med jättegod middag. Lax tartar till förrät & stekt tonfisk till huvudrätt (för mig, Paul körde på tupp i vin) & så avslutade vi med lite ost till efterätt. Kunde inte ha varit en bättre kväll - varmt i luften, Paris-sorl på gatorna & iskall sancerre i glasen!
Vi har det rätt bra här med andra ord - jag känner att en liten resa efter bröllopet är att rekommendera för alla. Man behöver komma ifrån det hela lite & då hjälper det att packa in lite flygmil i livet!
Kolla bara på kutryggarna... vi har forfarande inte hämtat oss helt! Vi får hoppas att franska landsbyggden råder bot på det, hepp hepp - nu rattar vi ut på landet!
Strolling in Paris...
Det regnade när vi vaknade, så vi var tvungna att hitta på något som klarade av regn - vi slog till på världens sötaste lilla övertäckta gata "Grand Boulevards". Så otroligt pittoreskt & helt övertäckt tills dess att regnet avtog!
Vi gick in på den SÖTASTE dockaffär jag någonsin varit i & då har jag ändå varit en seriös porslinsdockesamlare i hur många år som helst (bonusfakta för er som inte kände mig innan jag fyllde 20!). Alltså, de hade allt - miniatyr såg, brödkavel, fungerande sax, fungerande brödrost... ALLT man kunnat tänka sig! Jag fick habegär fastän jag inte lekt med dockskåp de senaste 20-15 åren! Lyckades dock hålla i börsen, medan vi inte klarade av att begränsa oss när vi stötte på den här oerhört karamelliga lilla godisaffären! Presenter check!
Det här var Paul & jag "Herregud, plocka egen fransk nougat ELLER egen fransk choklad?!". Det fanns så oerhört mycket pastellfärgat att välja mellan att jag blev alldeles yr! På vägen tillbaka till hotellet fick vi även en liten glimt av det här ståleländet...
Så nu vet ni att vi faktiskt var här! :) Att vi inte åkte upp? Nja, been there, done that. Jag minns en himla massa trapport & rostigt järn & det räcker gott & väl med en tripp upp. Får vi barn någon gång sure... då kan jag uppoffra mig, precis som med Kebnekaise, men det är inte något jag är så där pigg på om jag inte har jäkligt bra motivation. Mycket trevligare att bara strosa i söta små parker!
Faktum är att mIn bild av Paris är så mycket mer positiv nu som vuxen än vad den var som barn. Då tyckte jag bara att allt var så skitigt, nu är det mer charmigt! Eller, det är att ta i i underkant... det är sjukt charmigt här, atmosfär som man nästan kan ta på & en miljon intryck hela tiden. Ett ställe jag älskat att bo på ett tag helt enkelt!
Vårt lilla krypin...
Det har ju blivit ett par hotell genom åren & jag känner väl att jag blivit så där lite bekväm av mig, har något fungerat tidigare - ja då vill jag gärna bo där igen. Typ Rica i Stockholm, eller Best Western om jag är i staterna. Faktum är att jag för ett litet tag sedan blev Best Western medlem, kan man samla poäng så är jag helt på! So... följaktligen bor vi på BW här i Paris & jag ÄLSKAR vårt lilla hotellrum. Det är inte överdrivet stort, men det har balkonglåda med pelargonier, fint badrum med massa ljus & så känns det lite som om vi bor i en liten koja!
Att takbjälkar & toile-klädda väggar ingår gör liksom bara Ida ännu gladare. Känner hur jag blir helt inredningsinspirerad & vill göra om allt! Antar att det är den stora "Efter bröllopet behöver nytt projekt" fasen som kan ha börjat så smått!
Bröllopssammanfattning den 2 augusti...
Dagen efter aktivitetsdagen - tja, morgonen började bra med att vi la grunden för dukningen, laddar upp mer bilder på alla detaljer sen...
Men det jag tyvärr tar med mig från denna dagen är känslan av hur dagen blev mindre & mindre rolig. Jag är van vid att ordna fester, men här blev jag utmanövrerad - som om jag helt enkelt inte var kapabel att fatta egna beslut. Vill inte skriva så mycket om det, för det var bara så himla stressigt alltihop - men det kändes så tråkigt att bara bli dumförklarad på det sättet. Bara för att min uppfattning om hur man sammordnar en fest inte är 100% överensstämmande med en annan persons syn på saken så innebär det ju inte att min vy suger... Sen så var det också en sån där dag då man hör IDA IDA IDA från alla håll & kanter & helst samtidigt & medan man försöker prata med någon annan... Jag räckte helt enkelt inte till & det togs det illa upp för. Åtminstonde är det vad jag tror hände, kommunikationen sinade nämligen ut till nästan ingenting. De sista 3.5 timmarna av dagen, från 9 till halv ett, var det dessutom enbart jag & Paul (fast han var tvungen att åka iväg & hämta en bil, så jag var helt ensam i typ en timme) som jobbade på att få de sista detaljerna avklarade. Jag kände mig i ärlighetens namn något fruktansvärt ensam där jag slet mitt i natten. Naturligtvis fanns det dock ljusglimtar även under denna dagen, så som att få en två minuters te-paus med Josefin, eller en kram av Sussie & så får vi inte glömma Victoria. Jäklar vilken insats hon gjorde! Tänk att ha en 8 veckor gammal baby, en väldigt energisk nästan 4 åring & ändå dedikera nästan hela dagen åt att fixa blomsterdekorationerna! Dessutom att göra det självständigt, på glatt humör & med ett fantastiskt resultat...
Är nästan så att jag blir lite tårögd bara av att tänka på hur fin hon var den dagen! Dessutom fick Victor en liten 101 lektion i blomsterdekoration, vilket jag tyckte var så himla kul eftersom han klargjort att det var en av de saker han INTE kunde göra!
Summa summarum för den 2a augusti - stress & fustration.
På vår gata i Paris...
Vi bor på en så sjukt trevlig liten gata här i Paris - det känns bara så PARIS. Tänk höga cremefärgade byggnader med massa balkonglådor & ton med små uteserveringar. Åt middag på ett jättetrevligt ställe med världens godaste havsabborre & Paul hostade ur sig lite skolfranska & kände sig duktig - så vi är himla nöjda båda två! Sen travade vi runt & kikade på små stånd med allehanda, faktiskt fint, krimskrams. Scarfs (soft spot), lavendel & mängder av små söta klänningar som både Paul & jag bara "men PERFEKT för Elsa & Edith!". Paul gick dessutom lös på lite lokal glass, något jag själv inte fick äta (farligt, farligt) när jag var här som barn. Uum... fördelarna med att vara vuxen!
Själv landade jag lite lägre på falighetsskalan - vindruvor sköljda i kranvatten. Så förståndig så...
Typ möhippa/svensexa...
Då sätter vi igång med bröllopssammanfattningen då! Det hela drog igång lite smått redan den 31a juli då folk började anlända i Älvsbyn. Victoria, Fredrik, Elsa & lilla Edith var först ut & sen dök Sussie & Victor upp, följt av Josefin, Annabelle & Ximena, Magnus & Anna. Farmor var världens trouper & utfodrade fika i timtal! Dagen efter var det "aktivitets dag", dvs den dag då vi hittade på lite roliga saker! Inte traditionell hippa/sexa kanske då alla deltagare själva fick välja aktivitet snarare än person, men det kändes bäst att göra så med tanke på att folk rest himla långt/har väldigt skiljda uppfattningar kring vad som är kul. So, Paul drog iväg med en grupp på forsränning...
& Josefin, Sussie, Victoria, Elsa & jag lärde oss baka tunnbröd. Edith var också med & verkade sjukt nöjd med att få tillbringa dagen sovandes i den varma bagarstugan! Bakade bröd för ett mindre kompani, det var liksom helt GALNA mängder som vi lyckades framställa mellan klockan 9 på morgonen & 2 på eftermiddagen! Elsa bjöd dessutom på stor underhållning, vi fick lyssna både till "baka, baka, liten kaka" & "rulla, rulla, liten bulle". :)
Tack gode gud för att ugnen var elektrisk, det hade varit helt fruktansvärt varmt att spendera så lång tid framför en mer traditionel vedugn. När vi slutade kände jag mig inte bara rätt bra på att kavla tunnbröd (om än inte lika bra som Jo), utan även på att lassa in bröd i ugnen OCH snurra det under gräddningen. Ni hör ju... värsta bagarproffset här! Så naturligtvis var vi tvungna att duka upp en himla massa bröd både till lunchen & middagen - av vilken den senare även inkluderade kräftor. Paul vägrade som vanligt, men Annabelle blev helfrälst så jag tänker att det kanske finns hopp om Paul någon gång i framtiden!
Lite (läs mycket) kräftor & smörgåstårta senare, i kombination med lite (jo faktiskt... inte så förtjust) nubbe, så hade jag inte bara lyckats vaska fram lite Lunda-studentsånger ur minnet utan jag avslutade även kvällen något alldeles storstilat genom att surfa Ediths babygym. Hett tips till eventuella småbarnsmammor som vill ta sig en lite tripp, drick vin, lägg er i babygymmet & ha någon att ta tag i era fötter & snurra er runt i en cirkel! Parkettgolv är dock ett måste för denna aktivitet...
Summa summarum för den 1a augusti - toppendag!
In Paris...
Vi har precis checkat in på vårt hotel i Paris, så himla skönt att vara här! Klev upp redan vid fyrasnåret för att hinna ut till Kallax & vårt flyg till Stockholm & sen blev det till att sitta där i 2.5 timmar innan vi kunde borda Parisplanet & sist av allt så tillbringade vi sjuka mängder tid på Paris tunnelbana... shit så stor stad.
Anyway, nu ligger vi på sängen & äte älgkorv & funderar på vad vi egentligen ska hitta på. Båda två är så där lobotomerat trötta, så fantasin tryter lite. Hade varit lite lättare om vi inte båda två varit här tidigare, då hade man ju bara kunnat köra de allra största turistprylarna på raken... nu känns det lite mer som om man borde se något nytt & "upptäcka stadens pärlor". Även om jag allra helst velat ligga kvar här i luftkonditioneringen & poppa en flaska bröllops bubbel!
Just married!
Det har bara inte funnits tid till att blogga de senaste dagarna, men jag lovar att snart köra ett par sammanfattningar för de senaste dagarna. Det har varit en riktig berg & dalbana, från att ha varit alldeles alldeles överlycklig till den värsta ångest jag känt i hela mitt liv. Men... alla lever & har hälsan & jag är numera fru. Något som jag är så otroligt glad för!
I dagsläget har jag bara Anna, lillebrors tjejs, facebook foton att tillgå - men jag hoppas snart på att få in lite mer material. Till dess, precis ute på kyrktrappen efter att vi båda sagt JA!
