32 km, but not in these boots...
Happ, så har jag officiellt hoppat på bröstcancertåget igen! September 2012 hoppas jag ännu en gång kunna gå 32 km för forskningen i Princess Margaret regi! Jag hoppas stenhårt på att mina små booties ska hjälpa mig att dra in pengar till detta viktiga forskningsområde - men jag tror att det blir till att investera i ett par nya joggingskor innan dess. Virkad merinoull känns inte som det optimala materialet att tackla Torontos betong i!
It's all about the pumpkins...
Paul började stressa så fort alarmet gick imorse - 19.00 måste pumporna vara färdigkarvade & ute på trappen. I skrivandets stund har han tagit en dusch tillsammans med sagda pumpor så att de är skinande rena & färdiga för kniven så fort vi kommer hem i eftermiddag. Vi har som vanligt 3 pumpor, en var för oss & så en för Mammut, & som vanligt har Paul en plan medan jag väntar på... inspiration. Jag tycker att den här är jätterolig för Mammuts pumpa, men inser att jag aldrig kommer att få den färdig tills dead line. Mitt problem är alltså att jag behöver en idé som resulterar i en söt pumpa - med minimal ansträngning & i det här fallet sviker google. "Söt" & "pumpkin" verkar inte speciellt kompatibla.
Checking flights...
Hur man inte ska avsluta helgen? Googla flygresor hem för julen. Herrejävlat vad jag hatar att boka flyg. Det blir alltid:
1) Dyrare än vad man tänkt sig
2) Mer mellanlandningar än vad som känns rimligt
3) & trots det, en illamåendeallstrande mängd timmar i luften
& aldrig aldrig fungerar det smidig med anknytningar. Så lägger vi till det faktum att allt detta deprimerande sökande tar en halv dag i anspråk & jag konstaterar att flygbokande ta mig tusan hamnar längst ner på den här veckans bottenlista. Vilket är en ganska bra prestation med tanke på hur mycket mitt stackars huvud uppskattade allt det där flytande kvävet.
1) Dyrare än vad man tänkt sig
2) Mer mellanlandningar än vad som känns rimligt
3) & trots det, en illamåendeallstrande mängd timmar i luften
& aldrig aldrig fungerar det smidig med anknytningar. Så lägger vi till det faktum att allt detta deprimerande sökande tar en halv dag i anspråk & jag konstaterar att flygbokande ta mig tusan hamnar längst ner på den här veckans bottenlista. Vilket är en ganska bra prestation med tanke på hur mycket mitt stackars huvud uppskattade allt det där flytande kvävet.
Wine country...
Vi drog på försenad födelsedagsbrunch med Pauls föräldrar - till vår favoritvingård. Att dricka brut till brunch känns extremt dekadent & därmed alldeles underbart.
Speciellt om sagda brut gör sällskap med hummer omelett - väldigt trevligt alltihop. Kände mig helt småsalig över allt det flotta.
Sen åkte vi & köpte pumpor från en liten gubbe med brytning & efter det tuppade jag av av ren & skär lyckoövermättnad.
Our day...
Vår vän kom på middag igår, vi drack vin & försökte peppa. Men fy fasen vad svårt att komma på något bra att säga när någon precis fått mattan ryckt under sig. Till klockan två på natten satt vi & pratade innan hon hoppade in i en taxi & åkte tillbaka till det som numera enbart är hennes hem. Så ledsamt att tänka på att jag blir helt ledsen i hela kroppen.
Anyway, pga detta så fick vi skyffla om lite i våra planer - det fungerade inte riktigt att sätta sig i bilen ut mot stugan 08.00 när man gått tillsängs 5.5h tidigare. So, vi drog dit först på eftermiddagen & bara för att lämpa av ett lass prylar. Fastän vi fick noll gjort i stugan var det himla skönt att få åka ut från stan ett litet tag - bara dra på på motorvägen, sjunga gamla 70tals låtar & dela på en påse beef jerkey...
Ontario kan vara himla fint ibland.
NOT kosher!
Fick precis veta att ett par av våra närmsta vänner gjort slut. Alltid trista nyheter, men nu... alltså detta tar priset. Han bara flyttade ut en dag, tog sina prylar & drog. Som en riktigt jävlig liten sadist överraskning. VEM gör något sånt?! Eller oki: säg att hon hade slagit honom, tuttat eld på hunden i fyllan & villan, hotat om att ta hans lillasyster av daga - sånna psykopathandlingar, DÅ förstår jag. Men nu är inte det fallet, & det baserar jag inte enbart på att de inte har hund. Det här var bara ett riktigt, riktigt fegt drag från någon som inte är vuxen nog att ta konsekvenser.
Oerhört roligt för en nörd!
Oki, jag inser ju att merparten av ni som läser inte kommer att se det lustiga i följande inlägg - men för er geologer, this is for you!
Fick ett mail från vår prefekt under morgonen: han informerar oss om att avdelningen funderar på att byta namn. Från "The department of Geology" till "The department of Earth Science", för att ligga mer rätt i tiden. Mailtystnad fram tills nu, då denna punch line levererades till samtliga på avdelningens mail-lista:
Fick ett mail från vår prefekt under morgonen: han informerar oss om att avdelningen funderar på att byta namn. Från "The department of Geology" till "The department of Earth Science", för att ligga mer rätt i tiden. Mailtystnad fram tills nu, då denna punch line levererades till samtliga på avdelningens mail-lista:
"What on earth does GEOLOGY mean but EARTH SCIENCE, and has done since 1735. The only difference is that one is Latin and the other is English."
Touché!
Knaskatt!
Jag hör konstiga dunsar från hallen, går ut & kollar... Hittar en olycklig Mammut.
Skrattar så mycket att jag inte fixar att ta ett kort med stabil hand. Älskade lilla katt vad du gör livet roligare!
A beautiful start!
Alla mornar borde börja med blomsterarrangemang - gör hela själen glad!
Eller oki, att starta varje morgon med att pyssla med blommor hade kanske blivit lite tradigt i längden. Men om man varvat det med andra trevligheter, så som brödbak & vinsippande, då - då hade ta mig tusan varje dag startat optimalt!
Trött start...
Opiggt gäng här hemma. Opiggast är Paul, men Mammut kommer inte långt efter. Själv har jag ätit lönnsirapsyoghurt så söt att huvudet snurrar runt på axlarna.
Idag är planen att få en hel himla massa gjort, för helgen blir rätt fullspäckad. Nummer ett på dagordningen blir dock att arrangera det tjog med blommor Paul kom hem med igår. Jag kan tänka mig mindre angenäma arbetsuppgifter!
Love came home with...
1) Sushi. Alla mina favoriter & i synnerhet Ginger Wasabi Roll. Obscena mängder lax tillsammans med inlagd ingefära & tokigt mycket wasabi.
2) En flaska bubbel för att fira att jag klarat av dagens pärs.
3) Det Bästa. Som jag alltid läste när jag var krasslig på den tiden jag bodde hemma hos ma & pa.
4) En hel massa snittblommor som just nu står i en hink & väntar på att jag ska bli tillräckligt pigg för att fördela dem mellan vaser, burkar & diverse byttor.
2) En flaska bubbel för att fira att jag klarat av dagens pärs.
3) Det Bästa. Som jag alltid läste när jag var krasslig på den tiden jag bodde hemma hos ma & pa.
4) En hel massa snittblommor som just nu står i en hink & väntar på att jag ska bli tillräckligt pigg för att fördela dem mellan vaser, burkar & diverse byttor.
Oh ya, I feel very loved right now.
Nothing dangerous...
Jag hade ett seborrheic keratosis - vilket tydligen inte är det minsta farligt. Fast vi tog bort det i alla fall, min läkare drog fram något som liknade en sån där gräddspruta & riktade den rakt mot min tinning. Men istället för grädde levererades det flytande kväve. Det gjorde... jaa, ska vi säga väldigt ont. Som vetenskapsnörd har jag roat mig med flytande kväve en himla massa gånger genom åren (bland annat har jag en sen natt tippat ut en hel tunna i Stockholms hamn...), men det här var första gången som jag fått det på mitt skinn. Jag satt där i en sån där vidirg liten pappersrock & rabblade mentalt "Det är kallt, kallt, kallt, kallt. Det gör INTE ont, det är bara kallt - du har varit med om värre i norrlands inland". Det fungerade så där. Det var kallt, det hade jag alldeles rätt i - men norrlands inland blir aldrig fullt så helvetiskt kallt. Minus 200 grader har inte ens Malgovik (Västerbotten 13 december 1941: - 53) eller Vuoggatjålme (Norrbotten 2 februari 1966: - 53) fått till.
Cross your fingers!
Happ, dags att dra den ovilliga kroppen ut ur huset. Ni kan väl sända en liten tanke, hålla en tumme, korsa ett par fingrar för mig...
Min ultimata "lucky charm" i form av farfars vigselring är på & nu är det bara att ta ett djupt andetag & hoppas på det bästa!
Ångest, snälla låt mig vara i fred!
Fast garninköp får vänta tills imorgon, idag gäller det att fokusera på att mota ångesten i grind. För i eftermiddag ska jag ta bort ett födelsemärke & min förra sammandrabbning med en kirurg var så pass traumatisk att jag flera år senare haft det ogjort om jag kunnat. Det här handlade alltså om att ta bort stora födelsemärken från mitt ansikte. Så ni kan ju tänka er hur trevlig upplevelsen var om en tonårstjej önskar dem tillbaka i utbyte mot att aldrig ha behövt gå igenom den smärtan... Nu är det alltså dags igen & jag, som har motat bort all nervositet till ett litet hörn av ryggmärgen under de senaste månaderna, känner mig lite som ett djur i en bur. Det går inte att backa tillbaka, det går inte att tänka "äsch, det är en vecka kvar - jag behöver inte tänka på det nu"... Idag är en sån dag som jag hade velat sövts ner igenom, bara för att vakna upp på andra sidan morgondagen.
Julmarknaden närmar sig!
Tre veckor kvar tills SWEAs julmarknad & förberedelserna är i full gång. Satt igenom ett maratonmöte igårkväll, tre timmar ägnades åt att dra igenom 28 dagordningspunkter... Hjälp så less jag var på slutet. FAST! Jag fick ihop ett nytt par booties under mötets gång, så det var ju inte helt bortkastat att sitta & lyssna på fjaffs om hur saker kan göras på femtiotre olika sätt...
Lila & petroleum blev det denna gången.
Jag befinner mig i en liten döfas just nu - har varit för upptagen för att hinna köpa nytt garn, så jag har en massa halvfärdiga par som ligger & irriterar livet ur mig. Ett till helt par har jag dock lyckats producera.
Men nu är jag fast med odd ends & en bunt nystan av den tråkigare garnkvalitén som jag har försökt ignorera lite. So, en tripp down town är av nöd tvungen!
Jag befinner mig i en liten döfas just nu - har varit för upptagen för att hinna köpa nytt garn, så jag har en massa halvfärdiga par som ligger & irriterar livet ur mig. Ett till helt par har jag dock lyckats producera.
Men nu är jag fast med odd ends & en bunt nystan av den tråkigare garnkvalitén som jag har försökt ignorera lite. So, en tripp down town är av nöd tvungen!
55 rapporter...
senare & jag har rättat färdigt första veckans inlämnade arbeten. Tjoho! Nu har jag bara... 54 kvar. Jag börjar faktiskt se fram emot morgondagens lilla ingrepp. Känns som om jag bra mycket hellre ligger under kniven än tvingas gå igenom en enda rapport till skriven av en student som börjar varje mening med "The".
SUCK!
A man and his cat...
Varje morgon studsar jag upp ur sängen, ner för trappen & ägnar mig åt det bästa jag vet - frukost i min ensamhet. Min stund på dagen då allt är lungt & stilla & njutbart. Fast det är inte utan att jag avundas Paul & Mammuts frukostvanor bara en smula... för de ser ut att ha det så mysigt tillsammans varje morgon.
Men nu kan man inte både ha & äta kakan - så jag väljer även fortsatt mina ensamfrukostar. Accompanierat av kylens surr istället för happy kitte spinn.
Klumpig...
Få saker får mig att känna mig så genuint klumpig som när jag gör illa mig på saker som i sig är rätt oförargeliga. Som nu imorse, lyckades skära upp ett långt jack på vänster tumme. På Mammuts kattmatsburk... Alltså, kanske inte direkt massförstörelsevapen nummero ett. Kan i princip bara komma på två saker som skulle vara mindre farliga - tvålkoppar & creme fraiche förpackningar.
Fruktstund!
Loblaws har tagit in de första mandarinlådorna! Jag blev toklycklig - mandariner är svensk barndom, fruktstund på skolan, mellanmål under julen - bara glada associationer!
Naturligtvis fick en låda följa med hem & nu sitter jag & myser med tända ljus & filt. Måste bara rota reda på mina kaneldoftande kottar (jo för de säljs med konstgjord lukt här i Canada) så blir det nästan som jul!
Helt vansinning!
Det här universitetet... jag blir KNÄPP. Har en lite operation inbokad till på torsdag & behöver mitt försäkringskort med mig till sjukhuset. Men tror ni att UofT har lyckats producera ett sånt? Svar nej. Jag fick psykbryt på försäkringskontoret & lyckades på så sätt få dem att skriva ut & stämpla ett intyg på att jag faktiskt är försäkrad... Helvetes i min lilla låda vad jag blir vansinnig på den här institutionen.
Grymt understimulerad!
Jag är inte en Jack Russel terrier typ av människa. Men just nu känner jag mig som en liten överenergisk hund som stängts in i en låda med inget annat att sysselsätta sig med än... tja vad ogillar hundar... en citron. Jag rättar & rättar labrapporter & de tar ta mig fan aldrig slut. Kroppen bara protesterar, för varje rapport jag lägger åt sidan måste jag KÄMPA för att ens orka titta på nästa upplaga utan att spy av leda.
Då är det tur att jag har Paul på skype & extra tur att vi just nu planerar ett litet upptåg...
Vi undrar, hur äckligt kan det vara?
Efter gårdagens köttbullssök informerade jag naturligtvis Paul om hur landet ligger - att köttbullar helt enkelt är ett gränslöst koncept. Inom Sverige. Sedan berättade jag att Berlusconi förkunnat att EUs livsmedelsverk omöjligen kunde förläggas till Finland pga att de har så dålig matkultur att de till & med kan tänka sig att äta böckling.
Vi småskrattade...
Sedan blev vi tysta, samma tanke hade slagit oss...
Paul - "But Ida, you eat surströmming..."
& det är ju sant. Svenskar äter surströmming & man kan ju bara spekulera i vad övriga nationaliteter tycker om denna något pikanta rätt. Är det bättre än böckling? För en person med erfarenhet av surströmming men inte av böckling har detta väckt en sjuklig nyfikenhet. JAG VILL PROVA!
Paul - "But Ida, you eat surströmming..."
& det är ju sant. Svenskar äter surströmming & man kan ju bara spekulera i vad övriga nationaliteter tycker om denna något pikanta rätt. Är det bättre än böckling? För en person med erfarenhet av surströmming men inte av böckling har detta väckt en sjuklig nyfikenhet. JAG VILL PROVA!
Lite stereotyp sådär...
Paul kom, klev in i köket & möttes av köttbullar - vilket resulterade i ett "YEY, super Swedish dinner!"...
Alltså, bortsett från förra julen så är det här första gången i mitt liv som jag lagat köttbullar. Inte heller har jag barndomsminnen av en evigt köttbullsrullande mor. Så HUR blev just köttbullarna så intimt förknippade med Sverige? Är det helt & hållet IKEAs förtjänst?
Uppdatering: happ, nu har jag läst på lite. Baserat på en enda källa så verkar det vara på det viset att köttbullar lagats över hela Sverige. De är alltså inte landskapsspecifika & på så sätt har alla svenskar köttbullsrelaterade matminnen.
Uppdatering: happ, nu har jag läst på lite. Baserat på en enda källa så verkar det vara på det viset att köttbullar lagats över hela Sverige. De är alltså inte landskapsspecifika & på så sätt har alla svenskar köttbullsrelaterade matminnen.
Canadas version of lingonberries!
Lingon är ett okänt koncept på den canadensiska marknaden, istället är man hänvisad till tranbär. Men det fungerar rätt bra det med! Godaste tranbärssåsen får man genom att helt simpelt koka upp tranbär, vatten, honung & lite Cointreau. Den sistnämda ingrediensen är ett påhitt helt från min sida, jag tillhör nämligen Nigella Lawson skolan - all mat blir roligare med lite alkohol i! Amishpersonligheter må kanske inte helt klappa händerna i hänryckt bifall, men då kan de ju hålla sig till IKEAs lingonsylt wannabe bestående av 100% röd gele.
Brighten up the day!
Otaliga gånger har jag vädrat mitt förakt för måndagar, men idag känns det helt ok! Jag har fått undan lite jobb, tåtat på mitt toffel/välgörenhetsprojekt & beslutat att vi ska fira FN-dagen med svenska köttbullar. Dessutom är hela vardagsrummet alldeles extra färgglatt eftersom Paul försåg mig med ett fång blommor igår eftermiddag. Snittblommor är en sån där lyx som gör att jag älskar mitt hem, & givaren, lite extra.
Det här med talang...
I mer än ett års tid så innebar ett besök i en applebutik att Ida slutade upp i tillbehörsavdelningen, suktande efter en "Bamboo tablet". Alltså, en rit-tavla som man kan använda ihop med sin dator. Jag hintade väl rätt grovt att mitt liv skulle bli 100% bättre om jag bara skulle vara innehavare av en Bamboo & tillslut föll poletten ner hos Paul & jag fick en i födelsedagspresent den här sommaren. Jag ropade "ÅH!", slog ihop händerna av förtjusning, ropade tack, kramades & gjorde alla de där sakerna man gör för att indikera att man är VÄLDIGT VÄLDIGT lycklig. Fast inombords kände jag paniken komma krypande, hur skulle mackapären egentligen användas? Det bar sig inte bättre än att min fina Bamboo hamnade i en låda... & där låg den & gav mig ångest tills igårkväll. För igår bestämde jag mig för att jag jäklar i min lilla låda skulle döda det lilla teknikhandikapp-trollet inom mig. Fram åkte bamboon & så började inlärningskurvan...
Den här orkidéen skissade jag ihop nu imorse.
Ofärdig bild, mindre än 10 timmars träning... & jag känner en våg av eurofori blandat med lite skräck. Euroforin bottnar i att en helt ny värld öppnas för mig, fatta om jag målat detta för hand. Det hade varit en liten plåga att få till ens denna banala lilla skiss! Skräcken... herregud, vart är vår värld på väg? Kommer det finnas anledning till verklig talang i framtiden?
& så efter ytterligare lite pet...
Window shopping down town...
Vi åkte ut i jakt på sol & koffein & hamnade på Queen St W. Kittade upp oss på var sin salted caramel mocha frappuccino & ägnade oss åt "den här saken måste vi komma ihåg som eventuell julklapp" fönster shopping. Dessutom passade vi på att reka barnmockasin-marknaden lite...
Inte en jätteansträngade dag, men faktum är att jag kände mig helt slut när jag kom hem. Fixade att skypa med Jo utan att vara alltför träig, men sen sinade all ork ut ur kroppen & jag förklarade för Paul att han faktiskt fick fixa dagens middag. Först drabbades pojkvän av panik, sedan hoppade han in i bilen, åkte iväg & kom tillbaka med var sin cellofankartong med Jamaican Food. Smidigt med take out när ens köksIQ ligger på schäferhunds nivå!
Massproduktion!
Känner att jag måste förtydliga - jag satt inte & höll Sandras hand på sjukhuset medan de drog hennes axel i led. Det hade ju varit eget på en helt ny nivå... Nej, jag lämnade sjukhusbestyren åt Paul & stannade hemma med mitt garn istället. Eftersom "drive through" ännu inte applicerats på Canadensisk akutvård så fick jag rätt rejält med egentid igårmorse. Den egentiden ägnades åt att lyssna på Digilistan på P3 samt knåpa ihop lite fler skor.
Ett blått...
ett rött & turkost...
ett Marie Antoinette inspirerat...
& ett lila par fick jag ihop.
Säljer alla fyra på SWEAs julmarknad så innebär det cirka 200 kronor rakt till bröstcancerforskningen & 65 kronor till SWEAs stipendiefond. Fast... jag ska vara ärlig. Jag hade allra helst sett att all behållning gått till forskningen. Att skicka studenter till Sverige är ett fint koncept, MEN som gammal Lundaräv så vet jag ju exakt hur mycket svensk tradition de kommer att exponeras för - typ shotta vodka...
Fast så kom jag hem...
& jag insåg att det fanns någon som behövde oss ännu mer än Sandra. Sötaste lilla Mammut, helt ifrån sig över det faktum att han varit ENSAM på en lördag. Så vi gosade oss igenom middagen & Mumu trimmade topparna på min nya frisyr lite extra.
Dagen idag - udda...
Jaa. Om någon för ett år sedan sagt, "Ida - Sandra kommer att skada sig igen & du kommer att ägna en hel dag åt att peppa henne" så hade jag gapskrattat. I mean, NEJ du peppar inte din killes ex! Men så ligger landet nu, dagen idag ägnades åt att spendera tid med Sandra på sjukhuset, ta med henne till vår favorithårsalong & inkludera henne i den upp-piffning som Paul planerat in som en överraskning & slutligen drog vi med henne till en pub där vi bättrade på mängden smärtstillande i hennes system med lite öl.
& vet ni. Det kändes himla bra. Att kunna göra någons dag bättre är fantastisk, oavsett vem det än må vara.
Det där samtalet...
07.20, Pauls Blackberry ringer & ringer & ringer. Tillslut tar han sig upp. Jag hör hur han famlar ut i hallen, stöter en tå, tar sig in i kontoret, raffsar runt, hittar telefonen, svarar... "OH NO" hör jag hur han ropar. På sekunden är jag uppe ur sängen, borta vid kontorsdörren - hjärtat bara hamrar i halsgropen.
Det är Sandra som ringer, hans ex - hennes axel har hoppat ur igen, hon ligger hemma i sängen, har panik, närmar sig chock. Jättehemskt i sig, men jag blir så lättad att benen nästan viker sig under mig. Skräcken där sekunderna innan, de där sekunderna när jag trodde att något hänt Pauls föräldrar, att något hänt Pauls fina pappa...
Telefoner... åh vad jag fruktar dem när de ringer om natten & i ottan...
Det är Sandra som ringer, hans ex - hennes axel har hoppat ur igen, hon ligger hemma i sängen, har panik, närmar sig chock. Jättehemskt i sig, men jag blir så lättad att benen nästan viker sig under mig. Skräcken där sekunderna innan, de där sekunderna när jag trodde att något hänt Pauls föräldrar, att något hänt Pauls fina pappa...
Telefoner... åh vad jag fruktar dem när de ringer om natten & i ottan...
Fredagsmys fungerar även i Canada!
Eftersom fredagsmys hör till en av de viktigaste grundstenarna i det svenska samhället så får man naturligtvis exportera konceptet till var man nu än råkar befinna sig. Vi började med lite Blondie & massa ljus & avancerade sedan till servettvikande.
Sedan tog vi oss till stadiet ugnsbakad lax med bönsalsa &...
Ya, you guessed it. Bubbel. För idag fick Paul sin första lönecheck & jäklar i min lilla låda vad vi mycket kul vi ska hitta på nu!
Naming a bootie...
So here it is... den mest rosa lilla stövel man rimligtvis kan tänka sig. Jag dedikerar den till dig Jo, just den här garnkombon kommer att säljas som "The Jo Bootie". Jag är så glad att jag lärde känna dig det där första året i Lund. Kan inte fatta att det nästan är tio år sedan jag först tjattrade sönder dina öron. Tusen kramar finaste du!
The Jo Bootie kommer att vara flaggskeppet i mitt nyaste driv för att samla in pengar till bröstcancerforskningen. För som sagt, mycket mer rosa än så här blir det inte!
You're too tired when...
Bäcksvart ute, Paul & Ida i djupaste sömn. På golvet börjar Mammut ta sats för att hosta upp en hårboll...
Mammut: Hooork, hoooork, HOOORk, Huälk!
Paul: No... I'm too tired...
Moi: Hello Moshi (Moshi är vår röststyrda väckarklocka)
Moshi: Command please
Moi: Time
Moshi: The time is 5.46 am
Moi: So the alarm will go off in less than 30 min, let's sleep until then and then deal with the puke
Paul: sömntungmummel & ett svagt "OK"
Helg, vi behöver dig!
Böntjuven...
Paul kom hem sent ikväll, så pass att moi utveckades till en hungerdriven tjuv som inte riktigt fixade att hålla fingrarna i styr innan "varsågod"...
Fast jag höll mig till bönorna - lite för oclassy att hugga in på fläskkotletten med händer & tänder...
Med middagen avklarad ska vi nu ta oss an uppgiften att tåta ihop en provisorisk hemsida för mina små skor. Måste ha något som fungerar hjälpligt innan SWEAs julmarknad!
It's a lot of baby socks right now...
Med en månad kvar till SWEAs julmarknad är det läge att dra upp produktionen lite. Jag satsar på att få klart ett par per dag. Mer än så går inte utan att jag måste försaka både PhD-studier, Paul & katt. Så bästa scenariot är att jag har mellan 30-40 par klara innan den 20 november. Sedan jag fick oki på att sälja mina små booties har jag ångestat över priset. Vad kan man egentligen ta betalt? Så nu frågar jag er - hade $20 varit rimligt? Garnkostnaden ligger på $10 per par eftersom jag bara använder merinoull eller merino/cashmir-blandningar. Eftersom SWEA tar 10% av vinsten så innebär det att $8 per par går rakt till bröstcancerforskningen. Då är väl inte $20 (cirka 130kr) helt orimligt, eller?
Åh vad jag är kass på sånna här saker - det känns liksom lite hybris att ta betalt för något när man inte är ett proffs på vad man gör. Som när jag var 18 & gav pianolektioner för 20kr timmen bara för att jag tyckte att det var så vansinnigt pinsamt att ta betalt över huvud taget... 20 kr timmen - I mean, man tjänar ta mig tusan mer på att plocka lingon!
Man får ju konstatera att jag verkligen brinner för bröstcancerforskningen, för i annat fall hade jag aldrig utsatt mig för potentiell konsumentkritik/försäljningsfiasko. Kommer att ligga under ett bord i fosterställning under julmarknaden & bara BE TILL GUDARNA att jag åtminstonde säljer ett litet par...
Man får ju konstatera att jag verkligen brinner för bröstcancerforskningen, för i annat fall hade jag aldrig utsatt mig för potentiell konsumentkritik/försäljningsfiasko. Kommer att ligga under ett bord i fosterställning under julmarknaden & bara BE TILL GUDARNA att jag åtminstonde säljer ett litet par...
Det kom ett paket...
till mig från mig. När jag skaffar en ny hobby, något som händer titt som tätt, innebär det nämligen alltid en lustfylld stund på Amazon & sedan ett faktapaket levererat till moi! Så även denna gången - tre böcker om att virka. Jag valde böcker med små saker, gillar att kunna slutföra saker & ting inom en rimlig tidsram. Har en gång broderat på en filt i ett helt ÅRS tid & den typen av mastodontprojekt håller jag mig undan sedan dess.
Lite kuriosa här ... filten gavs till min redan då expojkväns systerdotter mot ALLAS protester. "Skulle jag inte behålla den själv när jag lagt ner så mycket jobb". Tja... det kändes kanske lite märkligt att ge bort den till någon man liksom inte räknade med att se så mycket mer av - men det hade känts himla fel att behålla den. För från första stygnet var den ju menad för en speciell liten baby & då hade det ju känts himla märkligt att ha kvar den som någon snålhetstalisman. Hellre ge bort & glädja än att sitta & hålla på saker bara för att något kanske inte slutade optimalt... Jaja... det var då, nu roar jag mig istället med projekt som på sin höjd tar en vecka eller två. Jag väljer att se på det som att jag är mer resultatinriktad nuförtiden, inte att jag har mindre tålamod...
Feeding the family!
Paul & jag kämpade oss hem genom regntungt Toronto. En miljon människor på bussar & tunnelbanor, alla blöta, trötta & gråa. Så vi kom hem & tände ljus, slog på musik & drog igång projekt snabbmiddag. Väl på bordet var förväntningarna höga!
Skulle kamelbiffen, sötpotatisen & tranbärssåsen som jag spetsat med brandy leverera?
Yes, yes it did!
Mammut ger middagen... eh, jäklar... katter kan ju inte räkna... men åtminstonde ett par klor i alla fall!
Halvrosa... räknas det?
Jo - de är inte helrosa, men 50% är åtminstonde oktoberfärgat. Är det oki? Inte... JA JA om du INSISTERAR så får jag väl gå & köpa mer garn då! Pust vad man får uppoffra sig för saken...
Jag hoppas att du är nöjd nu Jo, för nu överger jag labbrapporterna enbart för att gå ner & köpa lite garn enligt dina order...
Jag hoppas att du är nöjd nu Jo, för nu överger jag labbrapporterna enbart för att gå ner & köpa lite garn enligt dina order...
Taking a break...
Jag rättar exkursionsrapporter från mina andraårsstudenter - döden. Har gått igenom tio nu & har... 130 kvar. Skjut mig. För att överleva denna pina har jag dragit med mig lite terapiarbete. Ett par minuters virvlande med virknålen gör det liiite lättare att gå igenom ett nytt gäng lösryckta faktabuntar.
My little shoes makes it out in the world!
Vet ni, det är inte helt hundra än, men det kan hända att mina små skor gör entré på marknaden redan om en månad. För jag har ett halvt om halvt OK på att få sälja dem under SWEAs julmarknad. Vilket i så fall gör att jag får tillgång till flera tusen Torontobor under en hel helg... Oh så spännande! Nu måste jag fnula ihop ett litet konceptpaket. Jag vill inte bara knöla skorna i näven på dem, jag vill att de ska vara medvetna om vart pengarna går - att allt överskott skänks till bröstcancerforskningen.
Volunteer Idah to your service!
Kvällen i ett nötskal:
1) Möte med UTRCC, klättrarklubben. Två timmars oorganiserad diskussion... måste styra upp nästa möte. Avsaknad av struktur är döden i organisationssammanhang. On the up side, vi har lyckats få ihop $700 i medlemsavgifter. Nu har vi råd att investera i lite utrustning! Typ en karabinhake.
2) Paniskt tillfixande av SWEAs ständigt krånglande hemsida. Antalet gånger Ida fick krupp ikväll... 53.
3) Besvarat UTRCC/SWEA mail
4) Mängden tid spenderat på annat... obefintlig.
1) Möte med UTRCC, klättrarklubben. Två timmars oorganiserad diskussion... måste styra upp nästa möte. Avsaknad av struktur är döden i organisationssammanhang. On the up side, vi har lyckats få ihop $700 i medlemsavgifter. Nu har vi råd att investera i lite utrustning! Typ en karabinhake.
2) Paniskt tillfixande av SWEAs ständigt krånglande hemsida. Antalet gånger Ida fick krupp ikväll... 53.
3) Besvarat UTRCC/SWEA mail
4) Mängden tid spenderat på annat... obefintlig.
For cool and enthusiastic babies!
Jag fortsätter med mina små baby boots fastän jag börjar få tokslut på ungar att ge dem till... Måste se om jag kan få till något med SWEA & julmarknaden... Men oavsett om jag får igång det här som ett bröstcancerprojekt eller inte (i vilket fall jag kommer att ha småbarnspresenter till dödagar) så har jag så grymt kul med de här små skorna. Det är lite som när vi fick vår första dator med färg hemma & jag satt i paint & ritade "vackra flickor" i oändlighet. Först ritade jag en svartvit version & sedan satt jag & fyllde i klänningarna med färgbyttan i varenda färgkombo som fanns tillänglig. Minns att jag var svag för Robin Hood inspirerade klänningar, i olika gröna nyanser... Anyway, dessa skor tjänar lite samma syfte. Jag lyfter på locket till garnlådan, kikar ner på färgkaoset & känner ett sug efter att para ihop så många olika färgkombos som bara möjligt.
Igår blev det marint & orange - for babies that dreams of Hollywood!
Jag har sagt det förr...
Buhu vad jag också vill vara katt!
Tacky season is back!
Alltså jag begriper inte, hur kan en hel kontinent gå banans & spendera pengar på uppblåsbar skit? Den här jätte Frankensteinen står utplacerad fem minuters promenad från vårt hus... Hur tänker man när man smäller upp något sånt här?
"Nejmen älskling, nu ser trädgården lite för fin ut - ska vi åka till Canadian Tire & köpa något riktigt smaklöst?"
& så här kommer det att vara de närmsta 6 månaderna...
Aptidig...
morgon & min kropp vill inte upp & iväg för ett endaste öre. Jag vill ligga kvar i sängen till halv åtta, gå upp & äta frukost i lugn & ro & sedan jobba hemma. Men det går inte idag. Idag ska jag nämligen övervaka 90 studenter under deras "midterm". I Lund innebar samma jobb att man satt på en stol i två timmar & småsneglade mellan studenter & artiklar som man tagit med sig, här vid UofT innebär det att man leker gestapo. Behöver en elev gå på toaletten, ja då följer du med dem dit...
Anyway... dags att göra lunchpacke åt Paul & mig. Det blir äpplen en masse. Har lite smått vaknat upp från gårdagens äppelrus & insett att vår diet kommer att vara väldigt präglad av Malus domestica den närmsta tiden. Typ fram till jul eller så. Tio pund...
Ida pretends - living the cider house rules...
Det regnade, jag ville inte se mer dvd-box maraton, jag tjatade in Paul i bilen, mutade honom med en grande på Starbucks & åkte ut i höstlandskapet.
Hamnade på en äppelodling & förklarade för Paul hur det går till när man plockar äpplen. Kunskap helt förvärvad från Lasse Hallströms fina "Ciderhusreglerna". Vrid ett kvartsvarv, dra...
Vi plockade Jona Gold, Golden Delicious, Fuji, Courtland & Russet...
& Mustsu - så otroligt krispiga & söta!
Så pass att jag stal ett...
Fast favoriten var ändå de rätt fula Russet äpplerna. De är helt olika alla andra äpplen jag ätit. Jättesöta & saftiga men med en helt annan konsistens. Lite kompaktare, som en potatis. Äts med fördel med havssalt & cheddar.
En helt perfekt dag. En riktig Disneydag faktiskt!
Köpte 10 pund äpplen & kände mig som världens rikaste människa.
& det här är alltså jag, Ida, i ett nötskal. Ta mig tusan alldeles besatt av äpplen. Have we seen it before...
Ida pretends - a day in the country...
Idag låtsas jag att jag bor ute på vischan, går runt i volangförkläden, diskar med diskhandskar, går på promenad i tweed & gummistövlar. Jag låtsas att jag är expert på att ta hand om det naturen ger. Steg nummer ett i denna låtsaslek blir att hitta på ett sätt att tillaga ett helt gäng gröna tomater...
Recipe for fried green tomates onyone?
I can never live in a city without...
Paul & jag diskuterar titt som tätt vad som händer "sen" - alltså när jag är färdig med jobbet här i Toronto. Vad ska vi göra då? Igår begränsade jag dock valmöjligheterna något när jag förkunnade att vart vi än flyttar så kan jag inte tänka mig att bo någonstanns där jag inte kan köpa musslor. Tycker att det är så ofantligt gott & detta är något jag fått upptäcka helt på egen hand & vuxen ålder, för uppväxtåren i norrlands inland utmärkte sig väl inte direkt som särskilt musselrika. Enda gångerna jag såg musslor var när de skruvats fram ur en konservburk & strösslats över pizza Marinara eller pizza Quattro stagioni.
De kom absolut inte i sherry & gräddfond med färsk oregano...
Eller serverades med surdegsbröd & rökt cheddar...
Eller toppades med små bitar krispig prosciutto för den delen.
Wrong grey and more squares!
Gårdagens lilla shoppingtur? Garnpåfyllnad!
Fast jag köpte fel grå till min halsduk så nu måste vi tillbaka till Romni Wools. Bummer. Imorse virkade jag mig förövrig över 70 rutors-strecket på mitt filtprojekt. Det börjar så smått ta sig från en babyfilt till en mindre människafilt. Jag tänker att den i dagsläget hade passat till Homo floresiensis.
Idag dog skABBen...
Idag hände något stort i familjen Jansson - Skabben dog. Skabben är den SAAB jag växte upp med, den bil vi haft så länge att jag bara knappt kan komma ihåg när vi fick den. Skabben har varit med om mycket. Barnspyor, katter som panikkissat på sig, påkörning av renhasor, inbrott, stöld & återförening. Mänden jular som skabben har tuffat fram längs öde norrlandsvägar är oräkneliga. Alltid ackompanierat av tjatter eftersom radion var död sedan länge... Åh vad jag hatade den bilen varma sommardagar, men åh vad mycket glädje den gav. Som den gången vi hämtade upp Magnus söta vän Bella på flygplatsen & två utav tre möjliga dörrar var ur funktion - jag skrattade så att jag grät. Skabben var en egen bil, men med egenheter följer personlighet & med personlighet tillkommer något helt alldeles eget & extra. Skabben var ingen vanlig bil, skabben var en familjemedlem på gott & ont.
Vila ifrid skabben - må du skumpa på i bilhimlen med hela säten & ett fungerande kassetdäck.
Bubbel är bra till så mycket!
Om ni trodde att bubbel enbart tjänar som utomordentlig måltidsdryck... så feeel! Ta en bubbelkork & du har en grym kattleksak. Ställ bara korken på något ställe där små katter inte ska husera &...
Crazy paws!
Budgetleksak - we like it.
Recept på en perfekt fredag!
1) Man kommer hem & lagar middag på 15 minuter - ugnsbakad lax & pestoedamame is the shit.
2) Man sätter ett PROFFS på att öppna bubblet! Så här ser det ut om man vet hur man ska öppna något som väldigt lätt kan säga "PANG" & bjuda på ofrivillig dusch...
3) Man har väldigt bra sällskap!
Fast när jag ser den här bilden blir jag lite ledsen i själen - för så här ser jag ut på ALLA kort som jag tar när jag är tillsammans med bästa lillebror... Saknar så mycket...
2) Man sätter ett PROFFS på att öppna bubblet! Så här ser det ut om man vet hur man ska öppna något som väldigt lätt kan säga "PANG" & bjuda på ofrivillig dusch...
3) Man har väldigt bra sällskap!
Fast när jag ser den här bilden blir jag lite ledsen i själen - för så här ser jag ut på ALLA kort som jag tar när jag är tillsammans med bästa lillebror... Saknar så mycket...
Getting myself a present...
Eftersom sista tiden har varit så... ja men småjävlig kan vi väl säga, beslutade jag mig för att köpa mig en liten present denna gråmulna morgon. So - nu är denna efterklickad & jag bara känner hur den här fredagen blir bättre & bättre! Nördpresent, en hel helg att se fram emot & tvättahåretdag - ingredienser som gör moi glad!
I jämnförelse...
mot igår så är den här dagen ju redan SÅ mycket bättre. Som exempel, klockan är 07.25 & jag sitter i soffan i myskläder istället för att stå på tunnelbanan & trängas i kängor & fleece. Att dagen dessutom kommer att ägnas åt tyst egenarbete istället för gastande åt 25 elever känns ju också himla värt. Sedan är det ännu trevligare att tänka på att det är fredag & att Paul & jag ska mötas upp för lite shopping efter jobbet. Samt att Paul redan deklarerat att vi behöver mys & vin efter den här veckan.
Great minds think alike
Du vet att du är redo för...
barnbarn när du kikar in i kylskåpet & bara "jamen... jag kan ju steka upp lite rester!"
Dagens middag gick helt i efterkrigsanda - inte kasta mat! Så fastän Paul & jag är så trötta på kalkon att vi vill sända vartenda fjäderfä till Jupiter så blev det ändå kalkon. Närmare bestämt i pyttform. Perfekt. För då fick jag bort all svamp som började se lite ledsen ut & så tullade jag på vårt restlager av paprika, lök & selleri! Min hemkunskapstant hade gråtit av lycka om hon sett mig idag...
Hur man manipulerar en katt...
Mumin är en så lättmanipulerad liten varelse! Så här ligger det till - jag jobbar ofta från mitt favorithörn i soffan. En plats som jag enbart lämnar för att hämta tekoppar/kolla posten eller vad det nu må vara som är viktig. Så fort jag stiger upp pilar Momo in & stjäl min plats. Alltid, & alltid kommer jag & tar tillbaka min plats. Vilket resulter i tjurig kisse som väldigt gärna blir gnällig. Gnälliga katter går dåligt ihop med artikelskrivande, så när jag flyttar på honom tar jag i regel även till mitt specialknep för att undvika kinket. Jag bäddar helt enkelt ner Momo under en filt. Alla filtar går bra, fast de i fleace är bäst. Idag blev det en mindre lyxig virkat variant - men det fungerar det med. Får bara liten en filt så gillar han i regel världen.
A little rain...
Titta, det klarnade upp!
Fast våt blev jag i alla fall. Klassens rainman dök nämligen upp för denna sista lab & det var ju en intressant upplevelse. Det började mad att han ville skaka hand, ståendes cirka fem cm från mig. Jag hade absolut inte lust med det så jag sköt mitt anteckningsblock i magen på honom & bad honom skriva sitt namn på närvarolistan. Medan jag väntade på att alla skulle skriva under satte jag mig på den enda sittplatsen som finns vid vår mötesplats. Denna sittplats råkar också vara en drickfontän. Något som rainman tyckte var grymt intressant - faktum är att han fick en OCD-släng & gick lös på tryckknappen med en enorm frenesi. Vilket resulterade att jag, två minuter efter att vi möts, fick en kalldusch rakt ner i linningen på min jacka... Måtligt trevligt. Måtligt trevlig är även det ord som bäst beskriver min fortsatta relation till fontänfreaket.
TACK KÄRA VÄRLD FÖR ATT ALL FÄLTUNDERVISNING ÄR AVKLARAD FÖR DEN HÄR GÅNGEN!
Denna dagen...
har börjat med att jag spillt ut en halv burk kanel i soffan samt blivit ihjälskrämd av kursansvarige för min fältklass. Fick ett mail med "hoppas sista dagen i fält gick bra igår". Mindre stressigt att läsa när man sitter i fältkläder & de facto har en omgång kvar att ta ut. However, hon hade fel & jag hade rätt. Tack gode gud för det. Hade högre makter verkligen känt för att vara lite generösa hade regnet utanför också väldigt gärna fått upphöra...
Jag var arg...
på Paul idag. Så pass att jag ringde honom på jobbet & småskrek. Det hör INTE till vanligheterna, så vi har båda känt oss lite dämpade idag. Det är då man tar till gamla beprövade knep. Man tåtar ihop fika - guacamole, humus, olika typer av kallskuret & så slår man upp vart sitt glas av något man gillar, pumpaöl fick duga för dagen, & så pratar man igenom det hela. Sedan, lagom tills att den sista minimoroten ätits upp så har man arbetat sig igenom problemet & så känns hela livet lite lättare!
Länge leve fika!
Medan jag kämpar med...
Akaike's Information Criterion kan jag inte låta bli att snegla upp på Momo lite då & då. Väldigt orättvist att min katt redan har en PhD. Extra orättvist att den är baserad på omfattande studier av koncepten "sömn" & "lättja"...
Gigantic man on my roof...
Häromveckan upptäckte jag att det regnade in i solrummet. Paul klättrade upp & konstaterade att ett gäng tvättbjörnar försökt bygga ett bo med hjälp av takplattorna. Joao kontaktades & förklarade att han skulle ringa in en av sina portugisiska hantverkare. Sagda gubbe dök upp idag, en karl med den sedvanliga mustachen & golfkepsen men med en längd bra över två meter. Jag som inte trodde att det var fysiskt möjligt för portugisiska män att överskrida 1.65 kunde liksom inte ta in att det här var rätt hantverkare. Men så är alltså fallet & nu har jag den största mannen i portugals historia runtklättrade på mitt tak. Jag kurar i soffan & funderar på att ta skydd nere i källaren...
Expensive clothes & staying slim...
Då & då köper jag något som är så där riktigt snordyrt & varje gång jag gör det så lovar jag mig själv att jag ALDRIG ska bli så tjock att de där klänningarna/kapporna enbart blir kurriosa. Det där tänket har fungerat 100% för mamma, så jag har hakat på & det har känts bra ända fram tills den här helgen. För efter att ha pressat kallkonmiddag nummero två blev vi fast i hallen på lite mer småprat & Pauls mamma drog fram sin alla tiders favoritklänning ur garderoben för att visa lite 60-talsmode. Det ena med det andra - klänningen följde med oss hem & jag kunde konstatera att Pauls mamma var riktigt, riktigt smal en gång i tiden. Så pass small att kalkontrind Ida fick suga in lite för att få ihop knappen i midjan.
Det är här min övertygelse börjar vackla lite... för om man en gång köpt välskräddad kvalitetsklänning från Holt Renfrew så måste man ha haft samma tro på sig själv - att man helt enkelt aldrig skulle bli för tjock för den. Fick först lite panik, såg mig själv i framtiden, iklädd kaftaner & pochos & mindre tipis. Sedan påminde jag mig själv om att jag redan varit där & vänt. So, dags att omfamna de där tjockisåren (även om armarna inte når runt) & vara glad för att de satt lite sund fruktan i mig. Jag kommer aldrig mer att bli en "äh, bara en bulle till" människa & det tror jag hjälper mig en bra bit på vägen.
Det är här min övertygelse börjar vackla lite... för om man en gång köpt välskräddad kvalitetsklänning från Holt Renfrew så måste man ha haft samma tro på sig själv - att man helt enkelt aldrig skulle bli för tjock för den. Fick först lite panik, såg mig själv i framtiden, iklädd kaftaner & pochos & mindre tipis. Sedan påminde jag mig själv om att jag redan varit där & vänt. So, dags att omfamna de där tjockisåren (även om armarna inte når runt) & vara glad för att de satt lite sund fruktan i mig. Jag kommer aldrig mer att bli en "äh, bara en bulle till" människa & det tror jag hjälper mig en bra bit på vägen.
Out in the field...
11 timmar ute i fält. Så förtvivalt trött. Speciellt eftersom helgen varit rätt intensiv. Var så trött att jag satt & nickade under min 2.5 timmars påtvingade lunch (väntetid mellan labgrupperna). Inte charmigt med tanke på att jag höll till på en parkbänk. Känner inte riktigt för att kvala in i kategorin "människor som sover på parkbänkar". Jag är renare än så & i regel nyktrare.
Var så trött att jag kapitulerade när jag kom hem & bara "äh va fasen, det får bli kalkon igen"... Hoppas hoppas att man inte blir vad man äter...
Gårdagens 20 punds kalkon, men inte dagens middagskalkon - jag höll mig trogen vår 14 pundare.
Gårdagens 20 punds kalkon, men inte dagens middagskalkon - jag höll mig trogen vår 14 pundare.
Det är dåligt...
när man vaknar upp tisdagen efter en långhelg & man bara känner "herregud... det måste vara helg snart". Fast. Det kanske hänger ihop lite med att alarmet satte igång 06.00 & vetskapen om att jag ska tillbring 11 timmar ute i fält idag. Kanske att det finns en liten connection mellan realiteten & dagens psykologiska status...
Årets PDAC-klänning...
fick komma ut ur garderoben & ut i värmen. 25 grader på Thanksgiving - crazy! Drog på mig piloterna & försökte peppa mig mentalt för mer kalkon. Det gick så där...
Jag känder verkligen inte för att vara ute hos Pauls föräldrar... men, jag fick skala majs - så det var ju ett plus.
Se så glad jag blir över att känna på nybyggarromantik.
Sedan drack jag två glass vitt, sulade en 3 åring i huvudet med en fotboll, åt tre plommon & sedan nöp jag Paul i låret på morsespråk & tillslut fattade han att jag gav signalen för "Hem" & inte "Din mamma är störig" & så kunde vi äntligen åka hem till Mammut, dvd-box & en kopp varm citrondryck.
And that folks was this years Thanksgiving.
And that folks was this years Thanksgiving.
Thankful for...
Denna soliga underbart fina Thanksgivingsöndag vill jag lista ett par saker jag är verkligen är tacksam för:
1) Samhörigheten jag & Paul har, det är så underbart skönt att ha någon i sitt liv som man kan dela allt med
2) Min fina familj, som stöttar & bär upp - den bästa grunden jag kunde ha fått att stå på
3) Vänner, gamla som nya - alla som man kan skratta tillsammans med
4) Mammut, tänk att lite fluff kan göra en så glad
5) Min oräddhet, eller avsaknad av förmågan att se problem i saker & ting, åh vad det underlättar & gör att man kan ta för sig!
6) Att jag kan fortsätta mina PhD-studier
7) Att jag inte blir utkastad från Canada utan kan stanna här tills jag själv väljer att lämna landet
8) Att jag lärt mig virka
9) Att jag äntligen konstruerat min "transferfunction"
10) Att gårdagens kalkon inte blev torr, nu behövs det bara att Pauls mammas kalkon blir fnösketorr & jag kommer verkligen att känna att den där Ironchef titeln var välförtjänt
11) Att Mammut just puffade åt Paul när Paul hotade honom med sprayflaskan - attitude, we like it!
12) Att jag är smal, det där extra kalkonkilot till trots.
13) Crasto duro
14) Hemlagad tranbärssås med Cointreau
15) Vårt hem - min borg!
16) Att Paul alltid dammsuger så att jag aldrig behöver ägna mig åt den helvetssysslan
17) Frusen mango
18) Starbucks, det bästa staterna producerat
19) Sverige. Bara så där i ren allmänhet, gud vad jag lärt mig uppskatta hemlandet sedan jag flyttade ifrån det!
20) Livet.
1) Samhörigheten jag & Paul har, det är så underbart skönt att ha någon i sitt liv som man kan dela allt med
2) Min fina familj, som stöttar & bär upp - den bästa grunden jag kunde ha fått att stå på
3) Vänner, gamla som nya - alla som man kan skratta tillsammans med
4) Mammut, tänk att lite fluff kan göra en så glad
5) Min oräddhet, eller avsaknad av förmågan att se problem i saker & ting, åh vad det underlättar & gör att man kan ta för sig!
6) Att jag kan fortsätta mina PhD-studier
7) Att jag inte blir utkastad från Canada utan kan stanna här tills jag själv väljer att lämna landet
8) Att jag lärt mig virka
9) Att jag äntligen konstruerat min "transferfunction"
10) Att gårdagens kalkon inte blev torr, nu behövs det bara att Pauls mammas kalkon blir fnösketorr & jag kommer verkligen att känna att den där Ironchef titeln var välförtjänt
11) Att Mammut just puffade åt Paul när Paul hotade honom med sprayflaskan - attitude, we like it!
12) Att jag är smal, det där extra kalkonkilot till trots.
13) Crasto duro
14) Hemlagad tranbärssås med Cointreau
15) Vårt hem - min borg!
16) Att Paul alltid dammsuger så att jag aldrig behöver ägna mig åt den helvetssysslan
17) Frusen mango
18) Starbucks, det bästa staterna producerat
19) Sverige. Bara så där i ren allmänhet, gud vad jag lärt mig uppskatta hemlandet sedan jag flyttade ifrån det!
20) Livet.
Mammut likes pumpkins...
Plockade också upp årets första pumpaladdning igår - stor hitt hos Mammut. Först stal han hela nätet från köksbordet & sedan gnagde han av en av topparna...
Älskade lilla knaskatt!
& när pumporna återbördats till bordet tillsammans med en herrans massa kål & gröna tomater, ja då fick jag passa på dem mer än vad jag fick passa på kalkonen i ugnen - för liten kisse tyckte helt enkelt att pumporna gjorde sig bättre som leksaker än dekorationer.
& när pumporna återbördats till bordet tillsammans med en herrans massa kål & gröna tomater, ja då fick jag passa på dem mer än vad jag fick passa på kalkonen i ugnen - för liten kisse tyckte helt enkelt att pumporna gjorde sig bättre som leksaker än dekorationer.
Crazy amounts of food!
Ska man ha stor Thanksgiving middag så måste man investera i lite mat. Vi började med att plocka på oss cirkus 7 kilo kalkon...
Sedan gick vi helt bananas på buttermilk, majskolvar, rädisor & sötpotatis & gud vet allt...
& totalt sett så blev det en av de godaste thanksgivingmåltider jag någonsin arbetat mig igenom. Åt som om det inte fanns någon morgondag & avslutade med att fylleäta kalkonrester sittandes på köksgolvet. Väger ett helt kilo mer idag än vad jag gjorde igår - men det var det banne mig värt!
Preparations - cornbread
Så jag firade igår, perfekt att ha folk över när man är riktigt riktigt glad! Sju personer var vi totalt & jag slog på stort med komplett Thanksgivingmiddag. Inklusive underbarheter så som majsbröd. Herreje vad jag älskar majsbröd. Stora söta bitar av det tillsammans med i princip vad som helst & du har världens bästa måltid.
Detta är mitt majsbrödrecept... som ni kan se har jag lagat till det x antal gånger. Tror att det kan vara en idé att föra över det till någon annan typ av media inom en snar framtid om jag inte vill behöva förlita mig på minnet i fortsättningen...
Detta är mitt majsbrödrecept... som ni kan se har jag lagat till det x antal gånger. Tror att det kan vara en idé att föra över det till någon annan typ av media inom en snar framtid om jag inte vill behöva förlita mig på minnet i fortsättningen...
Vi kan väl säga så här,jag känner mig ungefär lika slitet som mitt recept idag.
Waived!
Bästa THANKSGIVINGNYHETERNA - fick ett mail från UofTs dekanus, de har återregistrerat mig! De anser att jag är utan skuld i allt som hänt & väljer att räkna in mina sommarkurser som giltiga poäng. So - jag är återigen lagligen i landet & jag antar att jag har gällande sjukförsäkring.
Hur jag firade igår? Ordentligt. Lite ehum trött idag med andra ord - men det var det värt!
Lägesförklaring...
Så angående det jag skrev igår - så här ligger det till. För att få sin PhD måste man avsluta ett visst antal kurser inom en bestämd tidsrymd. Detta har inte hänt pga att jag sedan 2007 har trott att jag inte skulle behöva göra några kurser inom min PhD. Detta helt efter information jag fått från avdelningen. Nu har det visat sig att detta inte stämmer. Jag har alltså inte avslutat de föreskrivna kurserna under den angivna tidsrymden vilket gör att jag officiellt inte är skriven som PhD-student längre. Det medför att jag inte har rätt till UofTs sjukförsäkring eller ens rätt till mitt visum, eftersom det är knutet till min tjänst. Enormt besvärlig situation med andra ord. Vad som gjorts åt det hela är att vi lämnat in en överklagan, det här är inte mitt fel men jag är den som blir lidande - så vi hoppas att universitetet tar hänsyn till detta & går med på någon form av undantag.
Själv orkar jag inte tänka mer på detta just nu - det är Thanksgivinghelg & jag tänker banne mig vara glad & fira i vilket fall. Vägrar ligga under täcket & gråta, så nu ska jag iväg & köpa 7 kilo kalkon. So, inget mer prat om tråkigheter de närmsta dagarna. Det är ju ändå inte så att immigrationshandläggarna kommer att jobba övertid under helgen...
Nu låtsas vi att livet leker!
Nu låtsas vi att livet leker!
Handledarmötet från helvetet...
Det spelar ingen roll hur myckt du jobbat, hur mycket du förberett dig, hur mycket du förbättrat dig om ditt möte med fyra personer som ska utvärdera din forskning börjar med att en av dem säger:
"Så om du nu har det här problemet med dina kurser som gör att du inte är registerad längre... då får du väl inte egentligen vara kvar i landet?"
"Så om du nu har det här problemet med dina kurser som gör att du inte är registerad längre... då får du väl inte egentligen vara kvar i landet?"
Iskylan som fyllde mig i det ögonblicket... Gick igenom de två följande timmarna som i dimma... Helt oförmögen att tänka, mest bara panisk. För jag tror att hon har rätt - jag har inte laglig status i Canada längre. Jag har ingen sjukförsäkring, inget skyddsnät - nada. För egentligen ska jag inte ens vara här. Mitt liv som jag har här är som en skimrande liten såpbubbla. Vacker, men bara fram tills dess att den spricker. Kära lilla värld. Vad gör jag nu?
I'll be back...
Igår jobbade jag i princip från 7 på morgonen tills 11 på kvällen. Lång, lång, dag. Måste fortsätta i samma andra ett par timmar till, men i eftermiddag blir jag en fri människa igen. Då mina vänner, då kommer Momo & jag tillbaka igen med full kraft!
Fresh Ontario grapes!
& jag ser det som ett tecken på att det håller på att vända nu - Joao kom över med en korg nyplockade Ontariovindruvor! Supersöta vindruvor som han köper in massor av för vintillverkning. Men just de här, de ska jag njuta av ute i fältet imorgon!
Det vände!
Vet ni, jag kände mig så deppig & nere & bara förbannat trött på allt & så helt plötsligt... helt plötsligt lossnade det för mig. Jag fick till den där ekvationen jag har kämpat så för att konstruera & den gav bra resultat. Jag bara satt & gapade. Sedan flög jag upp från stolen & gjorde en sånt där fotbollsspelare-knutennäve i luften move. I samma stund kom Paul innanför dörren & det blev kramkalas. Följt av promenad till Loblaws, inhandlande av lax & granatäpple.
FIRA!
Fast jag drog inte en flaska vin. Av två anledningar: 1) Fältdag imorgon med mina studenter; 2) farmor har sagt att jag inte får. Enligt fammo så ökar risken för bröstcancer med 10% om man dricker en halv flaska vin i veckan. Stämmer de rönen är jag (samt typ alla andra Lundastudenter) redan torsk - men för stunden lyssnade jag i alla fall på farmor & tog en halv burk cider istället. För liiite måste få fira när man löst något man grunnat på i åratal.
Världens oroligaste människa...
Är så stressad i nuläget att jag bara känner mig som världens tristaste människa. Jobb, jobb, jobb. Jag har inte tid att laga mat - som jag annars tycker är så roligt, så vi lever på omelett eftersom det inte finns någon snabbare form av varm mat. Jag har inte tid att träna, får ångest bara av att tänka på att slösa tid på en promenad till mataffären. Jg har inte tid att virka, gosa med katten eller vinka av Paul till jobbet. Kastar jag ner ett blogginlägg är det mest för att farmor ska veta att jag lever.
Fy tusan för att ha det så här... Önskar att det vore fredag eftermiddag nu - deadline avklarad på något sätt & livet tillbaka. Då ska jag köpa mig en höstbukett, ordna Thanskgiving dukning, virka höstiga rosor...
Fy tusan för att ha det så här... Önskar att det vore fredag eftermiddag nu - deadline avklarad på något sätt & livet tillbaka. Då ska jag köpa mig en höstbukett, ordna Thanskgiving dukning, virka höstiga rosor...
& sänka en flaska vin.
Orolig väntan...
Jehup - så var papperen inskickade - ansökan om att få ett år till för min PhD är nu inne i systemets kvarnhjul. Mycket märklig situation det hela. Jag vet faktiskt inte hur jag ska förhålla mig till det. Ett är i alla fall säkert, jag vet en handledare som är heligt förbannad. Så jag hukar i korridorerna/gömmer mig hemma. Helig vrede drabbar så lätt fel person... läs moi - för den här gången är jag faktiskt totalt oskyldig.
Mumu doesn't like this new routine...
Jag har ju tidigare klagat över att Muminbo väcker oss på det mest irriterande sätt vareviga morgon - men nu! Payback! Sedan Paul fick sitt nya jobb sätter väckarklockan igång 06.00 & hitintills är det VI som väcker Mammut. Åh vilken härlig känsla när man ser honom sitta där & kisa mot ljuset med morgonruffsiga örontoffsar!
So Momo - what goes around comes around!
Practising for Thanksgiving...
Måndag den 10e är det helgdag här i Canada - Thanksgiving går nämligen av stapeln en månad tidigare här än i the US. Antar att skördefester blir lite för spartanska uppe i norr under november... Anyway, på måndag åker vi traditionsenligt till Pauls föräldrar men redan på lördag har vi en yttepytteliten Thanksgiving Dinner hemma hos oss.
Så idag passade jag på att öva lite - kalkonbiffar med tranbärssås!
Kokade bara upp färska tranbär med lite sherry, honung & timjan. Snabbt, inte för sött & väldigt gott. Annars brukar jag tycka att tranbärssylt är rätt mycket äckelpäckelvarning - försöker lite så där allmänt att undvika sånt som har så mycket socker i sig att gommen klistrar igen.
Dagens substitutkontor...
Ute i fält hela långa dagen. Allt för lite drygt tre timmars undervisning - enbart för att de lagt exkursionsmålet helt långt åt fanders. För att ta mig hit till 09.00:
var jag tvungen att lämna huset 07.00. Guidade runt studenterna, vinkade av dem strax före elva & hade sedan 2h & 45 min att fördriva i ingemansland innan nästa grupp. Stället är verkligen ute i Torontos tristaste förort - absolutely not Starbucks land... Så jag fick sitta & häcka på en gudsförgäten gammal pub istället. Otroligt ocharmigt fast rätt intressant, barägaren förklarade nämligen att det var trevligt att ha en kvinnlig kund som inte var 16 år & gravid... Annorlunda kallar vi den kommentaren.
It's 3.45 - sleep!
Hela natten har varit ett enda långt "Herregudjagharförsovitmig&kommerattmissaallastudenter" panikryck. Har somnat in hur många gånger som helst bara för att vakna med panik i bröstkorgen för att jag trott att jag försovit mig. 3.45 imorse väckte jag Paul helt råstirrig & bara "VI HAR FÖRSOVIT OSS!". Stackars Paul var tvungen att bevisa att det fortfarande var ett par timmar kvar att avverka. Pust... & tre till sånna här dagar kvar att ta mig igenom. Jippie.
Me and Rainman...
Imorgon är jag ansvarig för närmare 40 studenter i fält. Alltid lite spännande att se hur det går - procenten människor som dyker upp i små ballerinaskor är förvånansvärt hög. Nu kan man ju i & för sig vara en bra geolog fastän man inte har rätt skodon, Ingrid är ett utmärkt exempel på just detta, men ändå - om närmare hälften av de kvinnliga eleverna sportar öppna lågskor så har man kanske valt lite fel inriktning... Anyway. Vad som är lite spännande det här året är att vi tydligen har ett nutcase i klassen. Han har förföljt Lisa, som är huvudansvarig för geodelen av kursen, & när Paul stötte på samma människa under helgens klättrarevent mailade han mig med raden:
Zoiks! It's Gary!
Gary är en karraktär i "Alphas" en TV-serie vi kilkar på då & då & Gary är ungefär lika kompatibel med andra människor som Dustin Hoffman i Rainman. Låter väldigt lovande...
Svenskarna protesterar... Svenskarna har fått nog!
Jag är medlem i en Facebook grupp som heter "Bring REAL food back to IKEA SwedeShop". Så jag får kontinuerlig uppdatering om missnöjet ute i Swealand. Idag läser jag:
"Vem är med om vi ordnar en protest utanför IKEA i Brookly?"
& jag kan inte låta bli att tycka att det är VANSINNIGT roligt. Hallå... Svenskar protestera? Kan ni se det framför er. Ett gäng människor i vindtygsjackor med ett par hemmaskrivna plakat, så obekväma i situationen att de inte klarar av att ropa ut sin heliga vrede utan mest bara hötter med sagda plakat i luften. Fast inte för aggressivt... men vet ju aldrig om personen i fråga de facto jobbar på IKEA. Alternativt så har någon riktigt gått igång & involverat ett par småungar i prosterandet - då blir det lite mer action, man vet aldrig vad kids hittar på.
Vad jag vill ha sagt är att Svenskar inte kan protestera, det gör fransmän eller engelsmän mycket bättre. Till & med kolonialbefolkningen här i Toronto lyckades med att visa lite jävlar anama när G20 mötet gick av stapeln sommaren 2010. Men sannolikheten att ett gäng förortssvenskar i Brooklyn sätter eld på IKEA-flaggan & välter kundvagnar på parkeringen... slim to none.
Så jag tycker att missnöjet kanske kan komma till uttryck lite bättre än så - som exempel, i fyra år har jag troget köpt orkidéer på IKEA. Inte den senaste dock... denna skönhet kom från en liten koreansk blomsteraffär & även nästa lär komma från något annat ställe än just IKEA.
Vad jag vill ha sagt är att Svenskar inte kan protestera, det gör fransmän eller engelsmän mycket bättre. Till & med kolonialbefolkningen här i Toronto lyckades med att visa lite jävlar anama när G20 mötet gick av stapeln sommaren 2010. Men sannolikheten att ett gäng förortssvenskar i Brooklyn sätter eld på IKEA-flaggan & välter kundvagnar på parkeringen... slim to none.
Så jag tycker att missnöjet kanske kan komma till uttryck lite bättre än så - som exempel, i fyra år har jag troget köpt orkidéer på IKEA. Inte den senaste dock... denna skönhet kom från en liten koreansk blomsteraffär & även nästa lär komma från något annat ställe än just IKEA.
Pumpkin Chai!
En sak som jag verkligen gillar med Nordamerika är hur de får dille på pumpor under hösten. Så mycket goda pumpavarianter man kan köpa! Pumpaöl är en stor favorit - men konceptet fungerar även utmärkt i teform.
Det syns inte så jättetydligt, men de små orange pluttarna är små miniatyrpumpor...
Perfekt en dag som denna då det regnat non-stop!
Darn you little boots!
Jag har lärt mig något nytt idag - om man är lite smålullig ska man hålla sig till mormorsrutor, inte något som kräver att man kommer ihåg hur många maskor man gjort... För kommer man inte ihåg detta helt hundra så kan det sluta med att man får ett par skor som består av...
1) En mockasin för en 6 månaders kotte...
2) En mockasin för en 3 månader...
& råkar det då vara på det sättet att just det garn man virkat sagda par med är skittrist att använda så känns det lätt lite sugigt. Vill inte behöva virka två skor till av samma model! Buhu!
Butterscotch Gingerbread Cookies!
När pojkvän känner sig lite nere blir det kakor till lunch!
Drog ihop en sats Butterscotch Gingerbread Cookies - Pauls absoluta favorit. Själv har jag ju noll koll på om de är goda eller inte, men de luktar väldigt gott så jag passade på att översätta receptet, så gott det nu gick, till Svenska enheter ifall att någon vill testa. So:
Blanda 7 dl mjöl, 2 tsk baking soda (bakpulver?) 1.5 tsk mald ingefära, 1.5 tsk kanel, 3/4 tsk malda nejlikor & en halv tsk salt. Vispa ihop 225g smör, 1 ägg, 4 dl farinsocker (eller demerara socker) & 3/4 dl melass (säljs det hemma? Om inte testa någon form av mörk sirap). Tippa i mjölblandningen i omgångar - blanda noga. Till sist, blanda ner 300g butterscotch chips (smörkola?) eller vad ni nu hittar på ICA som kan vara passande.
Blanda 7 dl mjöl, 2 tsk baking soda (bakpulver?) 1.5 tsk mald ingefära, 1.5 tsk kanel, 3/4 tsk malda nejlikor & en halv tsk salt. Vispa ihop 225g smör, 1 ägg, 4 dl farinsocker (eller demerara socker) & 3/4 dl melass (säljs det hemma? Om inte testa någon form av mörk sirap). Tippa i mjölblandningen i omgångar - blanda noga. Till sist, blanda ner 300g butterscotch chips (smörkola?) eller vad ni nu hittar på ICA som kan vara passande.
Rulla till små bollar, platta till toppen lite & kasta in i ugnen. 175 grader i cirkus 11 minuter. Jag brukar få lägga till/dra av en minuter hit eller dit, lite beroende på hur min dumma canadensiska ugn känner för att bete sig.
Häll upp ett glas mjölk, lägg kakorna på ett fat - kalla på sömlullig pojkvän & se hur han metamorferar till glad femåring.
Memo till mig själv... fråga inte pojkvän om vad det bästa ordet är för att beskriva sagda förvandling...
Paul - WHAT, you're using the word metamorphose and five year old to describe how I feel about your cookies? You're mean!
Memo till mig själv... fråga inte pojkvän om vad det bästa ordet är för att beskriva sagda förvandling...
Paul - WHAT, you're using the word metamorphose and five year old to describe how I feel about your cookies? You're mean!
Paul lider...
av lätt huvudvärk idag & är nedbäddad med värktablett.
PERFEKT! Innebär att jag kan virka på utan bara tusan utan att ha dåligt samvete för att vår kvalitetstid involverar tyst, koncentrerad, flickvän med räknavarvrynkor i ansiktet!
PERFEKT! Innebär att jag kan virka på utan bara tusan utan att ha dåligt samvete för att vår kvalitetstid involverar tyst, koncentrerad, flickvän med räknavarvrynkor i ansiktet!
Vår lördagskväll...
Paul kom hem från klättring som jag inte kunde vara med på pga för mycket jobb. Väl återförenade åkte vi iväg & köpte orkidéer & höstte & massor av tomater från Ontarios obyggder. Kom tillbaka & Paul gjorde en Paul - dvs, glömde något i frysen. Tonic water denna gången.
Men oavsett burkform - tonic water klarar sig alltid!
& gör sig himla bra med lite gin & lime. Fast en klunk eller två av denna brygd verkar få folk att glömma att de blivit tillsagda att ta kort på servettvikandet...
EHUM...
Så moi fick ta över kameran & föreviga middagen, chilli inslevat med silversked & nedklunkat med bubbel! Lite lyx blandat med vardag.
Så moi fick ta över kameran & föreviga middagen, chilli inslevat med silversked & nedklunkat med bubbel! Lite lyx blandat med vardag.
Baby Rainbow Booties!
Jag körde på Jo´s order & tillverkade ett par regnbågsstövlar till Juno. Lite pilligt att få till färgbyterna för en nybörjare som moi - men med tanke på att jag firar "1 månad som virkare" idag så är jag sjukt nöjd. Visa mig den 8-åring som slår mig nu!
Nu är ju lilla Juno typ bara två månader gammal, så mina små skor kommer väl mest att ses från sidan - typ så här... eller nått... vet inte riktigt hur tvåmånaders helst positionerar sina fossingar. Men nu är inte det huvudsaken, nej det viktiga här är BOTTEN på skorna.
För de var ju också tvugna att skifta färg. Väldigt viktigt att fortsätta på regnbågstemat fullt ut!
Fast nån måtta får det vara!
Kunde inte låta bli att skratta när jag kom ner i köket imorse & såg Pauls frukostförslag...
Nja. En skål grekisk yoghurt med massa färska bär & frusen mango - toppat med kanel & kardemumma - duger gott för mig!
Lite vin & "The Dock"...
Efter en gårdag som fick mig att vilja rycka av mig håret som matadoren i Ferdinand kom Paul hem. Drypande blöt & med en halvt upplöst pappkasse från LCBO innehållande Crasto Duro - som han korkade upp & försåg mig med. Tände ljus, satte på bästa radiokanalen " The Dock" & så tog vi en liten klumpig danstur i köket & så kändes allt...
så mycket bättre
så mycket bättre
Tröstmat på det - sötpotatis & fläskfilé i sås baserad på färsk oregano, färska tranbär & sherry - jag kände hur spänningsknutarna långsamt började lösas upp. Tack gode gud för personer man älskar & vin.
