Urban picnic!
Jo men det får man kalla det, för misosoppa & sushi är väl kanske inte den matsäcksmat man växte upp med direkt. Det var väl snarare blåband-soppa i plastkopp & skogaholmslimpa med rökt skinka & gurka. Så, vuxen storstadspicnic får vi nog klassificera Victorias & min lunch som. Jag inkluderar inte Elsa i lunchkonceptet, hon hade inte tid att äta - det var bara SPRINGA som gällde.
Det & kasta boll plus dekorera Victorias & mitt hår, samt vår sushi, med gräs. Det är ju tur att man inte är kinking med maten - för bollen landade nog både en & två gånger rakt i sushin. Fast en liiiiten paus tog hon när jag frestade med en hallongrotta, så bakkunskaperna får fortsatt godkänt.
Det & kasta boll plus dekorera Victorias & mitt hår, samt vår sushi, med gräs. Det är ju tur att man inte är kinking med maten - för bollen landade nog både en & två gånger rakt i sushin. Fast en liiiiten paus tog hon när jag frestade med en hallongrotta, så bakkunskaperna får fortsatt godkänt.
Panik...
Fy vad få saker kan få mig så panisk som "mitt USB-minne är borta!". Ett återkommande problem, så man tycker ju att jag borde ha lärt mig vid det här laget. MEN ICKET. Idag vände jag upp & ner på huset för att tillslut hitta det i den första låda som jag kollat i... Efter det var jag så skärrad att jag satte i mig tre tuggummin med helt skakiga händer.
Nu - backup!
Hela agendan full!
Åh, idag händer det bara roliga saker! Först picniclunch med Victoria & Elsa i Queenspark, sedan slacklining med klättrarklubben på campus & så troligtvis en vända öl på en uteservering till kvällen - även där med klättrarklubben. Fast ska jag vara ärlig ser jag mest fram emot lunchdaten, tänker ta med en hallongrotta så att jag om möjligt kan mygla till mig en kram från Elsa!
Water for Elephants
Köpte "Water for Elephants" i vintras, sträckläste den & har sedan dess tjatat håll i huvudet på Paul - LÄS! Tillslut, för en så där två veckor sedan tog han sig äntligen igenom den, men det har varit så fullt upp att bio liksom inte har funnits på kartan. Men så insåg vi att det här är sista veckan som den går här i Toronto, så efter middagen panikade vi iväg. Det var ju himla tur att vi var där 20 minuter innan filmen började, för i annat fall hade det blivit ståplats!
Som vanligt var filmen inte i närheten så bra som boken, men vi enades om att ge den 3.5 stjärnor av fem möjliga. Absolut sevärd, trots att castingen inte var något att hurra över. Reese Witherspoon som Marlena... även om de valt någon äldre än Rob Pattison för rollen som Jacob kändes hon alldeles för gammal rollen. Dessutom kändes hon himla träig, i.e. i fortsättningen kan vi väl hoppas på att hon inte behöver dyka upp så mycket på vita duken.
Blodvite...
Middagen, torsk bakad i vitt vin & vitlök, hann komma ut ur ugnen & ut på tallrikarna - men inte hela vägen bort till middagsbordet i trädgården innan Paul lyckades sätta en glasbit rakt in i foten. Så det var bara att släppa det hela & jaga rätt på förstahjälpenväskan, moppa blod i hallen & sedan håglöst sitta & knäppa kort på maten i väntan på att den något mer otursförföljda partner skulle dyka upp.
Tillslut kom han i alla fall haltande - så fastan fick ett slut, men de närmsta promenaderna kommer nog endast att företas av undertecknad.
Living on the vardagsedge...
Toksug efter gravlax - så jag sprang till Loblaws & köpte 400 gram odlad canadensisk lax & skuttade glatt hem för att grava min lilla fiskbit. För så är det ju här, vill man ha gravlax så får man göra det själv eller hosta upp procentsatser av sin månadslön. Väl hemma kom verkligheten ikapp & jag insåg att min lilla utopi om att äta egengravad lax ute i stugan faller helt om jag följer "tredagars infrysningsregeln" som farmor har sagt åt mig att följa. Nu vet jag ju att jag borde lyssna på farmor... men i det här fallet genvägar jag lite. Jag tänker så här - jag gravar laxen fram till på fredag, sedan åker vi till stugan & då kastar jag in den i frysen ett dygn & sedan kan vi äta den på lördag eller söndag. Med tanke på all sushi jag ätit genom åren utan att uppleva några traumatiska alien-ögonblick TYCKER jag att det borde fungera. Om inte, tja då blir jag väl uppäten både inifrån (laxinducerade parasiter) & utifrån (mygg) = beach 2011 smal utan någon ansträngning!
Payback, svärmor!
VARJE gång vi är uppe hos Pauls föräldrar & hans mamma är på dåligt humör får vi lyssna på berättelser från hennes uschliga barndom. Samma tjat om & om igen, & alltid, alltid, dras betorna upp. För naturligtvis var det det eeeeenda de hade att leva på - betor, betor, betor. På ren pintjiv har jag börjat samla på mig betrecept så att jag kan leka med tanken på att någon dag bjuda hit dem på middag & bara servera saker med rödbetor...
Anyway. Idag upptäckte jag de första kämpande små plantorna i min grönsaksodling... BETOR!
Anyway. Idag upptäckte jag de första kämpande små plantorna i min grönsaksodling... BETOR!
Nu måste jag bara se till att de här små liven överlever. Så att jag i oktober kan säga "Nejmen jag fixar Thanksgiving det här året & vi kan väl fira ute i stugan?" & sedan servera mina egenodlade betor. Vilka alla naturligtvis kommer att behöva tacka för vid bordet - åh vad underhållande det hade varit på ett alldeles fantastiskt elakt sätt!
Hopp om en liten röd stuga!
Nej men kolla vad Paul väckte mig med imorse - saknaden efter små röda hus med vita knutar sträcker sig uppenbarligen längre än till mig själv. Mannen som säljer falurödfärgen bor dessutom bara 15 minuter bort från oss, helt otroligt. Nu måste vi bara skynda oss att få något färdigt ute i stugan så att vi snabbt som attan har anledning att köpa loss en laddning rödfärg. Hjälp vad jag vill ha ett litet rött uthus här på Canadensisk mark!
Fy fan för Canadensisk sjukvård
Pauls ex trillade ju oturligt när hon var ute & sprang för lite mer än en månad sedan. Idag var hon på utvärdering, där fick hon förklarat att hon kanske kommer att återfå funktionen i sin arm - om två år eller så. Sedan tack & hej. Eller, ett litet recept på sömnmedicin & något antidepressivt fick hon med sig. Nu är hon helt förstörd, fullt förståeligt, men någon rekommendation om att se någon professionell för att prata om detta fick hon inte. Istället sitter hon i sin lilla etta & målar fan på väggen, också det fullt förståeligt. Jag vet inte om det bara är som jag som lever i någon slags naiv föreställningsvärd, men jag TRODDE faktiskt att man följer upp traumatiska besked med åtminstonde en rekommendation om att söka hjälp... Men tydligen är det här helt upp till henne eller vem nu som orkar hjälpa. Jag har föreslagit att hon ska komma hit & bo hos oss i helgen medan vi är uppe i stugan - så kan Momobo leka obetald terapeut.
Doktor Mammut här - expert på att lyssna & gosa.
Dyngsurt men fint möte...
Åh så glad jag är nu! Har fått en ny professor i min kommitte & idag mötte jag henne för första gången. Ingen jättelyckad intro med tanke på att jag råkade ut för världens åskregn på vägen dit & dök upp som en blöt katt & droppade på hennes matta, men oh så lyckat i övrigt! För första gången sedan jag kom hit fick jag känslan av att det fanns ett engagemang för mig som elev - det var så uppmuntrande & jag känner sånt hopp nu! Jippi!
Biologisk krigsföring - första försöket...
Vi har invaderats av fruktflugor sedan festen, AVSKYVÄRDA små kryp! Nu måste de döden dö, men jäklar vad svåra de är att få bukt med. Vanliga "krossa" metoden fungerar inte eftersom de har ögon i nacken & 99 liv på sig att undvika ens otympliga nävar. Så det måste till mer sofistikerade upplägg. I nuläget står en liten skål med balsamico vinäger & bananbitar & frestar i köket. Över skålen har jag spänt lite gladpack som jag sedan försett med tre små hål. Tanken är att flugorna skall ta sig in men sedan inte lyckas ta sig ut innan det att jag varit där & ruskat runt dem i vinägern... eller, ehum, släppt ut dem i friheten.
Uppdatering: Två små vämjeligheter har mött sitt öde så här långt, det räknar jag definitivt som framgång!
Uppdatering: Två små vämjeligheter har mött sitt öde så här långt, det räknar jag definitivt som framgång!
Fyradagars arbetsvecka...
På fredag är det Canada Day, dvs röd dag & ledigt. Är så oändligt lycklig för det, för just nu känns det lite som om jag springer maraton i sirap. Idag är det lite bättre än vad det var igår, men hjälp vad mycket sömnbrist jag känner att jag fortfarande har att ta igen. Jag ska kanske ta med mig en liten kudde & filt till avdelningen idag & rulla ihop mig för en sovstund efter klockan tre frukten...
Tack farmor!
FARMOR - detta inlägg är till dig! Tack för att du har varit så klok gällade Ringelviken, du är helt fantastisk vet du det? I början när ma & pa tog över så minns jag att vi försökte "rapportera" till dig & du satte ner foten & sa nej, det var vår stuga nu. Nu inser jag hur otroligt fint det var av dig att göra så. Inte bara för att det gjort det lättare för alla, men för att det har gett oss en helt annan anknytning till stugan. Nu är det upp till oss att se till att den mår bra & vi har fria händer, det gör att man verkligen vill vara där ute - det är som en familjemedlem som man älskar - inte ett måste.
Får jag egna barn en dag så önskar jag att jag ska kunna vara som du, kunna backa för att jag vet att de behöver sätta sin egen prägel på stugan. Backa för att jag vet att det behövs för att de skall kunna knyta an & ta hand om den så länge de orkar & sedan titta på när nästa generation kommer åkandes med färgkartor & gardintyg. Förändingar kan vara jobbiga, men de behövs för att skapa band & se till att det viktigaste består & det viktigaste är ju just att stugan är kvar i familjen, att vi alltid kan svänga in på gårdsplanen, slå upp fönsterluckorna, låsa upp bodan som luktar tjära & kånka ut årorna till båten för en ny sommar...
Får jag egna barn en dag så önskar jag att jag ska kunna vara som du, kunna backa för att jag vet att de behöver sätta sin egen prägel på stugan. Backa för att jag vet att det behövs för att de skall kunna knyta an & ta hand om den så länge de orkar & sedan titta på när nästa generation kommer åkandes med färgkartor & gardintyg. Förändingar kan vara jobbiga, men de behövs för att skapa band & se till att det viktigaste består & det viktigaste är ju just att stugan är kvar i familjen, att vi alltid kan svänga in på gårdsplanen, slå upp fönsterluckorna, låsa upp bodan som luktar tjära & kånka ut årorna till båten för en ny sommar...
Jag SLOG honom...
Vet ni, idag smällde jag till Paul. Inte hårt, men ändå - på ren frustration. Så här ligger det till - Pauls föräldrar vill ju få igång stugan igen, i nuläget luktar där så mycket mögel att man knappt kan vara där. Samtidigt så är processen för att få igenom ett beslut helt surealistisk, de borde alla skickas till tyskland på effektivitetskurs. För herrejävlat vad minsta lilla beslut kan blåsas upp. ALLT måste dubbelkollas: får vi måla köksbordet - nja, gulnat trä... det känns ju lite jobbigt att förändra... Jag har förlikat mig med att jag kommer att vara frustrerad bra många gånger under den här processen, MEN - jag har glatt mig åt att trädgården åtminstonde kommer att vara mitt projekt. Mitt skötebarn att fritt härja runt i.
So, Paul & jag tar en kvällspromenad & Paul bara "By the way, I spoke to mum and that tree out in the cottage - you know the silvery one that hangs out over the open area - that´s special..."
Jag har ingen aning varför den lilla helvetesbusken är så speciell, det gavs ingen anledning, men nu har den kommit upp i diskussionen & därför finns den på radarn. Trots att trädgården skulle få vara mitt projekt! Men nej, nu är vi inne i dubbelkollarland även här. Jag blev så arg på Paul att jag smällde till honom & kallade honom för moron. Jag ångrar smällen men INTE okvädesordet. För herregud - vill tanten, & resten av dem för den delen, att stugan ska vara kvar i familjen så måste man kunna acceptera förändringar! I annat fall vill ju inte den yngre generationen vara där ute. Hur kul är det att hänga i en igenväxt 70-tals koja om man inte får löpa lite amok & ha ambitioner a la ELLE hus & hem? Nej precis! Då skiter man i att åka dit & drar istället till US under långhelgerna.
So, Paul & jag tar en kvällspromenad & Paul bara "By the way, I spoke to mum and that tree out in the cottage - you know the silvery one that hangs out over the open area - that´s special..."
Jag har ingen aning varför den lilla helvetesbusken är så speciell, det gavs ingen anledning, men nu har den kommit upp i diskussionen & därför finns den på radarn. Trots att trädgården skulle få vara mitt projekt! Men nej, nu är vi inne i dubbelkollarland även här. Jag blev så arg på Paul att jag smällde till honom & kallade honom för moron. Jag ångrar smällen men INTE okvädesordet. För herregud - vill tanten, & resten av dem för den delen, att stugan ska vara kvar i familjen så måste man kunna acceptera förändringar! I annat fall vill ju inte den yngre generationen vara där ute. Hur kul är det att hänga i en igenväxt 70-tals koja om man inte får löpa lite amok & ha ambitioner a la ELLE hus & hem? Nej precis! Då skiter man i att åka dit & drar istället till US under långhelgerna.
Jag vill ha ett eget grönsaksland där ute - ett där jag kan gå & plocka sallad som jag planterat, inte Joao.
Men det inser jag ju själv att det inte kommer att gå utan en himla massa jobb, & en himla massa jobb blir inte gjort om varenda kotte där ute skall lobbas för, om varje beslut kräver en ordförandeklubba & inhyra tolkar med hörlurar & nyvässade pennor så att alla kan ta minnesanteckningar. Den ekvationen går bara inte ihop, men frågan är om jag är den enda som inser detta enbart pågrund av att jag är den enda personen som INTE är en moron...
Sommarmat...
Vi har en massa halvdrukna vinflaskor som dräller runt i huset efter festen, så jag gör mitt bästa för att inkorporera dem i våra måltider. Idag kastade jag ner lite kyckling i en kastrull, lät den brynas ihop med salt, peppar & vitlök, hällde ner en halv deciliter vitt vin tillsammans med en matsked honung & lät koka i fem minuter. Sedan dumpade jag ner en halv skivad citron & färsk rosmarin & fem minuter senare var middagen klar. Serverades med kokt fänkål & massa sallad med balsamico.
Fast mer vin än så blev det inte, hade jag druckit något idag tror jag att jag hamnat i koma så trött som jag är. Så istället det blev det perrier med frustna bitar svarvinbärssaft.
Fuskrosé!
Herregud så pinsamt...
En sista tillbakablick på midsommar - dags att återge kvällens enda fadäs. Nu tyckte ju alla andra att det var jätteroligt, men jag SKÄMDES IHJÄL. Så här var det, jag hade ju tåtat ihop alla de där små namnlapparna till maten - men så tog lapparna slut så alla kakor fick inte sin egna förklaring. Vilket innebar att Paul åkte på att berätta för gästerna vad de åt. Anyway, en av faten som blev utan lapp innehöll chokladbollar - & här kan ni ju börja gissa vart historien kommer att barka... Jag kommer alltså ut i trädgården lagom tills dess att jag hör Jason utbrista "Man these things are good! What are they" varpå Paul svarar "They are cocoa balls, but in Sweden they call them nigger balls"... Naturligtvis är Jason svart. Alltså... skammen. Måste erkänna att jag smög in i köket igen & gömde mig...
Fast sedan hörde jag Jason bryta ihop av skratt & Paul berättade att han pipit fram att det ju var ett lite oturligt namn med tanke på mängden han redan stoppat i sig... Så jag väljer att se på det inträffade som en... tja olycklig parantes.
Fast sedan hörde jag Jason bryta ihop av skratt & Paul berättade att han pipit fram att det ju var ett lite oturligt namn med tanke på mängden han redan stoppat i sig... Så jag väljer att se på det inträffade som en... tja olycklig parantes.
I would only do champagne corks...
En sak som jag inte riktigt förstod när jag städade i stugan igår - varför jag hittade en massa ölkapsyler hela tiden. Jag menar, jag begriper ju om en champagnekork flyger iväg, då känns det väl kanske inte jätterelevant att springa iväg & leta efter den på direkten & sedan glömmer man av det. Men en ölkapsyl? De trillar på sin höjd lite skramligt ned på bordet. När vi är färdiga med renoveringen, då jäklar ska man bara kunna hitta förlupna champagne korkar i hörnen!
I'm missing the cottage...
Längtar så förtvivlat mycket tillbaka till stugan, innan vi åkte dit hade jag inte inset hur mycket jag saknade stuglivet. Den saknaden var något jag tvingade mig att förknippa enbart med Sverige & så motade jag in saknaden i ett hörn av det gigantiska konceptet "Sverigelängtan" & så var det inget som jag kände att jag direkt led av. Tills nu då... nu vill jag bara vara ute i stugan & jobba. För jobb, ja det finns det. Här hängde jag merparten av söndagen & skurade - ändå hann jag inte skura ut vare sig över eller underskåp. Bara kylen, lådorna & golvet, samt mikron & spisen. Det är så mycket lort i den här stugan att jag är lite förundrad - det är som att stiga in i fattigsverige med allt musbajs på diskbänken. Jag försöker att inte tänka på sorkpest & andas genom mungipan, ändå vill jag vara där nu. Är nog lite tokig...
Det blir inte så mycket tråkigare...
Är så trött att jag läser om samma text gång på gång på gång. Jag försöker verkligen koncentrera mig, men så glider tankarna iväg & jag kommer på mig själv med att vara på nästa sida utan att ha något minne av det jag just gått igenom. Så då får jag börja om igen, & jag orkar fokusera kanske två ord längre än föregående gång... Hur rolig min eftermiddag är på en skala från ett till fem?
Fast det kanske är mycket att begära att en dag ägnad åt "spatial analysis" ska vara underhållande...
Behöver en dag till...
Hela min kropp protesterar mot att det är måndag - efter vår midsommarfest, efterföljande grannmingel dagen efter samt 6 timmars grovstäd ute i stugan igår så känns kroppen något så grymt sliten idag. Nu spelar det ju ingen roll, det är måndag & bara att ta itu med dagens arbete. Herregud vad jag ser fram emot kvällen...
Min trädgård...
Jaha, så här ser den alltså ut - min trädgård ute i stugan... Det är ju ingen underdrift att säga att det kommer att krävas lite jobb innan den kan ses som någorlunda funktionsduglig. Speciellt som Paul har någon slags aversion mot att ta död på något som har den minsta lilla antydan till stamm. Ogräs går det bra att mejja ner, men så fort något ser ut som ett träd kommer den stora tveksamheten in & sätter stopp. Det är då man måste vara lite hård & förklara att det inte spelar någon roll om växteländet kommer med bark - DET SKA BORT I ALLA FALL. Det är bara välja, den trista lilla aspen eller min medverkan på stugprojektet...
Så till nästa helg tar vi med Pauls pappas motorsåg!
Kan man BLI mer Betty Draper?
Pauls pappa skickade just en bunt kort till mig från midsommar...
Det är kanske inte något alla fattat än, men förkläde är absolut det kommande it plagget. Här bär jag ett specialimporterat förkläde från skandinavien i rustikt linnetyg & med motiv inspirerat av prunkande trädgårdar. Självklart i en naturnära färgskala som tar upp basfärgen i min klänning men samtidigt bryter av för att motverka ett alltför grält intryck.
Eller så är det så att man sällan faller så mycket in i könsroller så som när man ska ordna fest. Paul spände upp presseningstak i trädgården & riggade ölpumpen, spikade upp tavlor & kånkade bord. Jag blandade sallader, bröt knäckebröd & matade ut västerbottenspajer & köttbullar till massorna & vet ni vad - jag ägnar hundra gånger hellre min tid på att vara Stepford Wife parodi än att "slås för jämnställdhet" & tvingas skrapa ut stekflottet ur grillen eller släpa runt på 20 liters fat med öl.
Fast - jag tittar på bilderna & måste skratta, för jag kände mig lite som Betty Draper minus cigaretterna!
Scouting the garden...
Nu ska vi iväg på stugtur! Planen är att köra upp till Pauls föräldrars stuga, skura ut musbajs en masse & försöka dra upp lite riktlinjer över allt jobb som måste klaras av under de närmsta veckorna. Förekort måste plåtas & så ska jag testa pH-halten på tomten så att jag kan klura på vad som möjligtvis kan tänkas planeras. En sak är i alla fall säker, det kommer att grävas ner potatis - har redan en laddning hemma som jag hoppas ska snabba sig att skjuta skott så att jag kan få ner dem så snart som möjligt.
Fast undertiden utgör de i alla fall ett ovanligt vackert blickfång för att vara potatis...
Garden dinner...
Restaurangbesök i all ära, men att VERKLIGEN äta ute är den absoluta lyxen för mig - då känner jag mig nästan som om jag vore hemma en sommarkväll i Lycksele. Ibland kan lite lax & fänkål i aluminiumfolie på grillen & restvin vara allt man behöver för att lyckas inbilla sig att livet förevigt kommer att vara en enda lång sommarhelg...
Just den här sommarkvällen avslutades med snedknut i nacken, vinflaska med påknuten ballong & grannfest tio hus ner - att ha grannar som man faktiskt umgås med är något helt nytt i mitt liv. Väldigt revligt jämnfört med att ha grannar som man inte hälsar på fastän man delat gata det senaste decenniet.
Street view Toronto...
Åkte ner down town för att köpa gravlax till en absolut hutlös summa på St Lawrence, vår utflyktsmat för morgondagen. Sedan kringelkrokade vi oss tillbaka hem - älskar alla intryck & tokiga saker man kan se i en så här stor stad. Allt från demonstrationståg, cykelpoliser, galen gubbe till jazzband på gatan... Storstadspuls ÄR något helt speciellt.
Restmat - så mycket godare!
Finns det något bättre än goda rester hemma när man är hungrig & har noll energi att laga något? Det känns lite grann som att vinna på lotto när man kikar in i kylskåpet & det finns en massa färdiglagat att välja på. Dagens lunch blev silltårta, med väldigt lite sill i - är ingen sillentusiast men i utspädd form är den helt oki.
Efterrätten blev en kub infryst svartvinbärssaft, även det en rest från gårdagen.
När man känner sig...
lite så där... ja men ni vet, man är lite övertrött & dagen efter men samtidigt har man en massa energi som ligger någonstanns under ytan & så får man ändå inget gjort. Skinnet känns lite för litet & man ogillar att tiden bara rinner en mellan fingrarna & ändå ligger man kvar där på gräsmattan & bara klarar inte av att ta sig för något för huvudet är som ett tomt hål när det kommer till uppslag...
Då är det himla skönt att masa sig runt i huset & titta på de fina rester som blev över från gårdagen.
Trädgårdsblommor & så mycket vin att jag är lite osäker på om vi kommer att kunna trycka in det i drinkskåpet. Hm, kanske läge att dra igång hemmaprojekt vinkällare?
Lilla viktskolan - lektion 4
Vet ni vad, vi kör en till viktskola så här DAGEN EFTER. För idag tror jag att många lider av samma sak som jag, en lätt baksmälla & då är det himla lätt att man liksom glömmer bort vad man just ätit. Kroppen är ur balans & man knölar i sig något bara för att sekunden senare tankspritt pula i sig ännu lite mer. Helt fel - man ska alltid vara uppmärksam på vad man äter, so:
1) När du äter, fokusera på just det - gör inte en massa andra saker samtidigt & slötitta absolut INTE på tv. Gör du det så kommer gaffeln att vandra fram & tillbaka på tok för många gånger!
2) Så börja med att ge dig själv en vettig portion. JA du är lite dagen efter & känner inte för att lägga upp maten snyggt på en tallrik, men du måste inse att om du äter direkt ur byttan med rester så kommer du att äta mycket mer än vad du gjort annars.
3) Om du är för sliten för att göra något annat än att äta (för ibland är det verkligen minsta motståndets lag som gäller).. Gå & lägg dig igen!
1) När du äter, fokusera på just det - gör inte en massa andra saker samtidigt & slötitta absolut INTE på tv. Gör du det så kommer gaffeln att vandra fram & tillbaka på tok för många gånger!
2) Så börja med att ge dig själv en vettig portion. JA du är lite dagen efter & känner inte för att lägga upp maten snyggt på en tallrik, men du måste inse att om du äter direkt ur byttan med rester så kommer du att äta mycket mer än vad du gjort annars.
3) Om du är för sliten för att göra något annat än att äta (för ibland är det verkligen minsta motståndets lag som gäller).. Gå & lägg dig igen!
Forget about baby food - eat cat food!
Toronto bjöd på en riktig väderrysare igår: regn, sol, regn, sol... Har man bjudit in väldigt mycket folk på fest småhoppas man liksom att det ska hålla sig till det senare - det blir lite jobbigt att knöla in 30-40 pers i vårt lilla hus. Är trevligt om man kan undvika känslan av "lågstadieklass som testar hur många pers man kan trycka in på skoltoaletten". Anyway, vi hade tur & alla kunde vara ute - utom jag då som hängde väldigt mycket i köket, men jag hade bra sällskap av festens sötaste lilla svenska. Elsa tyckte nämligen att det var skitkul att kuta in i köket, kika på mig under lugg & sedan stjäla en eller två bitar av Mammuts torrfoder. Det innebar nämligen att jag var tvungen att jaga henne, vilket är sjukt rolig underhållning för någon som närmar sig två. Själv tyckte jag att det allra roligaste var när Fredrik helt stressad upplyste Victoria om att hon faktiskt även ätit lite av torrfodret & Victoria bara "jaja...". Så skönt med soft inställning!
Nu, så här dagen efter, känner jag mig som en rätt sliten stärna - blir ju lätt så när man hållit igång till fyra på morgonen. Fast samtidigt är jag så grymt nöjd med gårdagen, det känns som om den inte kunde ha blivit så mycket mer lyckad & det är himla tillfredsställande att känna att man rott i land ett projekt så pass bra!
Canada - ett bakvänt land...
Alltså... De har tvättmedel på bag in box, men inte vin... Hur tänkte de där egentligen?
Marking up Midsummer...
I ett land där man inte kan bli stämd för lika mycket som i USA, men för bra mycket mer än hemma i Sverige, så känns det som en bra idé att märka upp saker & ting. Lite trist om man bjuder in till fest, någon pular i sig en hembakad mandelbiscotti & kolar... Så, delar av morgonen har ägnats åt att pyssla ihop små lappar att fästa på skålar & fat. Körde på en "Vikinginspirerad" skrivstil - gäller att vara trogen sitt ursprung!
Dagens mest bisarra lektion...
Joao påtar på i trädgården, sedan öppnar sig himlen - regnet bara VRÄKER ner. Joao, som är nära trädgårdsskjulet tar skydd där & blir liksom sittande i en liten isolerad ö av kvarvarande torrhet. Efter 5 minuter tycker jag lite synd om honom, det är som att ha en mänsklig zooapa att titta på. Så jag letar upp två paraplyn & springer ut med det ena. Problemet är bara att jag räcker över paraplyet & sedan flyr fältet & mitt paraply är ett modernt som fäller ut sig själv när man trycker på en knapp. Något Joao aldrig tidigare stött på. Så det hela slutar med att vi har en lektion i hur det fungerar. Joao strandad i skjulet, kämpandes med att försöka greppa konceptet, & jag ståendes på andra sidan trädgården, under veranda taket, skrikandes instruktioner genom regndånet.
Det gick tillslut, men jag tror aldrig att mitt paraply blir detsamma igen.
Det gick tillslut, men jag tror aldrig att mitt paraply blir detsamma igen.
Lilla viktskolan - lektion 3
Men så här på midsommarafton drar vi på en liten brasklapp - för sällan äter väl Svensken så mycket som på just midsommar! Rätt ocharmigt om man ska vara ärligt, vad ligger nöjet i att vara så mätt att du mår illa, att tänka tillbaka på frossan & få en mental bild av sig själv som en amerikansk lastbilschafför (jo för de äter som om det inte fanns någon morgondag)? So what to do?
1) Om du måste trycka - satsa på mat med få kalorier. Protein & fiber-rika grönsaker, frukter & fullkornsprodukter. Mer näringsämnen & vitaminer med en mindre mängd kalorier.
2) Försök undvika bufféer (inte så lätt idag kanske) & restauranger där man satsar mer på kvantitet än kvalitet. Äter du hemma, använd dina minsta tallrikar. Det låter kanske dumt, men det är förvåningsvärt lätt att lura sig själv på det sättet!
3) SAKTA ned när du äter - ta dig tid att andas mellan tuggorna. Du har inte suttit strandad på en liten antartisk kobbe det senaste halvåret & levt på pingviner, du kan äta som en normal människa & inte en utsvulten dingo. Viktigast här - "förladda" INTE! Förladdning är alltså när man, samtidigt som man fortfarande tuggar på föregående laddning redan har en ny skopa mat på väg upp igen. Så lägg ner gaffeln/skeden mellan tuggorna & försök vara lite mer uppmärksam på hur du äter.
1) Om du måste trycka - satsa på mat med få kalorier. Protein & fiber-rika grönsaker, frukter & fullkornsprodukter. Mer näringsämnen & vitaminer med en mindre mängd kalorier.
2) Försök undvika bufféer (inte så lätt idag kanske) & restauranger där man satsar mer på kvantitet än kvalitet. Äter du hemma, använd dina minsta tallrikar. Det låter kanske dumt, men det är förvåningsvärt lätt att lura sig själv på det sättet!
3) SAKTA ned när du äter - ta dig tid att andas mellan tuggorna. Du har inte suttit strandad på en liten antartisk kobbe det senaste halvåret & levt på pingviner, du kan äta som en normal människa & inte en utsvulten dingo. Viktigast här - "förladda" INTE! Förladdning är alltså när man, samtidigt som man fortfarande tuggar på föregående laddning redan har en ny skopa mat på väg upp igen. Så lägg ner gaffeln/skeden mellan tuggorna & försök vara lite mer uppmärksam på hur du äter.
Dagens fulaste kattögonblick!
Ah, gud! Mammut rymde in i trädgårdsskjulet & kom ut så här!
Snyggt med gammaldags kringelmustasch! Jag tycker att han ser ut som en liten smågalen sekelskiftesprofessor!
Men han var rätt nöjd ändå, verkade inte bry sig nämnvärt om att hela huvudet var täckt av spindelväv. Tills jag skulle ta bort det då, då var det inte riktigt lika roligt.
Someone likes you!
Vid lunch plingade det på dörren, jag låtsades vara upptagen - så Paul fick öppna & tänk, där stod ett blomsterbud! Stor förvåning (inte bara för Paul utan också för budet som nog inte direkt väntat sig en smattrande kamera i bakgrunden...)!
Stor lycka, det är väl inte alltför många gånger någon skickat blommor till Paul.
& nu står de här & LYSER upp hela vårt vardagsrum, en jättebukett från världens bästa farmor hemma i Sverige. Farmor, jag är väldigt glad att du gillar Paul - han gillar dig med!
Hipp hipp hurra!
Pauls födelsedag & Mammut & jag väckte honom med kaka & paket i sann Svensk anda! Pauls omdömme på den här traditionen - "it does a better job of setting the tone of the day!" & det får jag ju hålla med om. Det känns lite futtigt att vakna upp på sin födelsedag här (har ju gjort det en gång & herrejävlat vad hemskt det var) & sedan behöva VÄÄÄNTA tills middagen med att få ut någon av dagen. Nope, bättre att dra igång på högvarv på direkten!
Nu måste vi ju i & för sig jobba idag, så vi kan inte bara fira - men en lite trevligare frukost än vanligt tog vi oss tid till.
Mornar som startar med grapefruktjuice blir i regel lite bättre än alla andra dagar på ren automatik.
Lite tokig...
Om man jobbat till klockan två på natten (herregud... midsommar är imorgon - om ALLA som vi bjudit kommer blir vi 80 pers...minst) med att baka, då tar man sovmorgon dagen efter. Eller hur?
Nej, nej, nej! Då går man upp halv åtta & ställer sig & bakar lingonrutor! Of course!
Recept från mamma (förkortat av mig): Dra ihop en smågryning massa av 4 dl vetemjöl, 3 tsk bakpulver, 1½ dl socker och 150 g margarin. Rör i 1 ägg. Dumpa i en form (25 cm x 35 cm) och lägg på ett lager lingonsylt, ca 2 dl. Blanda sedan ihop ett täcke av: 1½ dl havergryn, 1 dl socker, 50 g margarin (smält), 1 tsk vaniljsocker och 1 msk sirap som du brer ut över kakan. Grädda i nedre delen av ugnen på 200 grader i 20-30 min.
Mammas kommentar: Känns lite mastigt men är säkert gott!
Pauls kommentar: Nice and light, a practical Swedish desert. Oh, and very yummy!
Nej, nej, nej! Då går man upp halv åtta & ställer sig & bakar lingonrutor! Of course!
Recept från mamma (förkortat av mig): Dra ihop en smågryning massa av 4 dl vetemjöl, 3 tsk bakpulver, 1½ dl socker och 150 g margarin. Rör i 1 ägg. Dumpa i en form (25 cm x 35 cm) och lägg på ett lager lingonsylt, ca 2 dl. Blanda sedan ihop ett täcke av: 1½ dl havergryn, 1 dl socker, 50 g margarin (smält), 1 tsk vaniljsocker och 1 msk sirap som du brer ut över kakan. Grädda i nedre delen av ugnen på 200 grader i 20-30 min.
Mammas kommentar: Känns lite mastigt men är säkert gott!
Pauls kommentar: Nice and light, a practical Swedish desert. Oh, and very yummy!
Paket på väg!
Happ, nu är det Canadapaket på väg igen! Pappa, håll utkik i brevlådan - någon gång 2014 kommer Canada Post att ha lyckats transportera ditt paket till kusten med hjälp av mulåsnor & sedan skeppat det över Atlanten med en ranglig luftballong. Alternativt så har de skickat det norrut med hudsläde & sedan skapat ett litet träningsprogram som går ut på att man dreserat isbjörnar till att simma över med paketet fastsnurrat på huvudet. Nåja, tanken är den som räknas & förr eller senare hoppas jag att du får det!
Vi har TVÅ regler i huset...
Ingen katt på matbordet & ingen katt på diskbänken. När jag kom hem efter avklarade ärenden på universitetet möttes jag av detta i hallen...
Vi kan kalla det för - BEVIS NUMMER 1
I köket fann jag - BEVIS NUMMER 2
Eftersom jag inte har något direkt minne av att varken Paul eller jag kastade runt diskborstar på morgonen letade jag reda på den enda kvarvarande individen som möjligtvis kunde vara skyldig.
Vi kan kalla honom för - ÅNGEST/SKAM 0
Nästa gång jag kommer på honom på diskbänken ska han få ett extra sprut med vattensprutan...
Men check på blåbärsbars!
Vi (läs jag) lever nyttigt överlag, men någon gång då & då måste det få spåra ur lite (läs den andra hälften). Nu på fredag är det ju midsommarafton & vi kör på traditionellt firande - vilket innebär att det måste tillverkas kakor! Eftersom jag älskar att baka är det perfekt med massa gäster, då får jag löpa amok! So, idag tåtade jag ihop den allra första satsen kakor att bjuda på. Blåbärsbars!
Enormt lättbakade - allt du behöver göra är att sätta ugnen på 175 grader &:
1) Smälta 75g smör i en kastrull. Dumpa sedan i 3 dl havregryn, 3 dl kokosflingor & 0.5 dl socker
2) Häll i 1 dl vispgrädde & 1.5 dl sirap, jag använde lönnsirap men det går säkert lika bra med någon annan ljus sirap också
3) Kleta ut 2/3 av smeten i en form, ca 24 x 24 cm, som du klätt med bakplåtspapper. Strö över 2.5 dl blåbär & toppa med resten av smeten
4) Grädda i 45 min. Låt kallna innan du ställer formen i frysen ca 1 timme. Skär sedan kakan i bitar som du fryser fram till 20 min innan de ska ätas
1) Smälta 75g smör i en kastrull. Dumpa sedan i 3 dl havregryn, 3 dl kokosflingor & 0.5 dl socker
2) Häll i 1 dl vispgrädde & 1.5 dl sirap, jag använde lönnsirap men det går säkert lika bra med någon annan ljus sirap också
3) Kleta ut 2/3 av smeten i en form, ca 24 x 24 cm, som du klätt med bakplåtspapper. Strö över 2.5 dl blåbär & toppa med resten av smeten
4) Grädda i 45 min. Låt kallna innan du ställer formen i frysen ca 1 timme. Skär sedan kakan i bitar som du fryser fram till 20 min innan de ska ätas
Nepp men startar vi dagen!
Varför ligga kvar i sängen & dra sig när man kan stiga upp 5.40 & få en massa saker gjort? Jag menar, titta på det här ansiktet - det är ett ansikte som lyser av energi! Oj, oj, oj vad saker det ska få gjorts nu så här på morgonkvisten!
Neej, hjälp vad trött jag är idag & jag kan inte ens skylla på Mammut. Istället är det alla saker som snurrar runt i huvudet på mig som drev mig upp ur sängen. För även om jag kanske inte har den där energin jag skrev om så BORDE jag ha den... för hilp vad lång de närmsta dagarnas "to do" lista är...
Super food for dinner: 1
Vi kör vidare på hälsospåret - jag känner mig väldigt motiverad idag! Oki, back in the fat days (BFD) så älskade jag pasta & potatisgratäng. Supergott men ack så onyttigt, så vad ska man lassa upp på tallriken istället för dessa kolhydratbomber? Tillåt mig presentera... broccoli! Full av c-vitamin (mer än i samma mängd apelsin), fibrer & antioxidanter. Boostar imunförsvaret & ger dig starkare ben & tänder. Paul är ju lite bortklemat ovikingstark - så lite brocolli gör honom gott!
Dagens ihopkok gick på nolltid, bara koka upp cirka 500 gram broccoli tillsammans med en halv skivad rödlök. Medan det puttrar på (6-8 min) blandar du ihop det följande:
1 dl grekisk yoghurt
1 msk hackad persilja
1 msk senap
1 tsk olivolja
1 tsk rödvinsvinäger
1 vitlöksklyfta
1/2 tsk salt
1/8 tsk muskotnöt
1/8 tsk peppar
Fast måste poängtera att det blir rätt mesigt om man följer receptet helt, ÖS på kryddor så blir det mycket godare! Blanda tillslut ihop röran med grönsakerna & smula i lite fetaost & valnötter om man känner för extra tuggmotstånd.
1 dl grekisk yoghurt
1 msk hackad persilja
1 msk senap
1 tsk olivolja
1 tsk rödvinsvinäger
1 vitlöksklyfta
1/2 tsk salt
1/8 tsk muskotnöt
1/8 tsk peppar
Fast måste poängtera att det blir rätt mesigt om man följer receptet helt, ÖS på kryddor så blir det mycket godare! Blanda tillslut ihop röran med grönsakerna & smula i lite fetaost & valnötter om man känner för extra tuggmotstånd.
Lilla viktskolan - lektion 2
Jag tror att det är viktigt att utvärdera sig själv när man kämpar med sin vikt & verkligen tänka på sin relation till mat? För let´s face it, det börjar där - innan man får bukt med olämpliga ätvanor är det väldigt svårt att motivera sig till ett mer aktivt liv. Så säg att du inte kan stoppa sig själv när det finns mat i närheten, du äter helt enkelt tills allt är slut - hur lyckas man ta sig ur den onda spiralen?
1: tåta ihop en måltidsplan. Folk behöver helt enkelt mer struktur. Utan struktur går allt åt helsike. Bestäm när du ska äta & vad du ska äta.
2: Ät mellanmål, går du runt & hungrar är allt dömt på förhand. Ett av de bästa mellanmål jag vet är grekisk yoghurt, massor med protein & det går att få tag på i väldigt låg fetthalt.
3: Håll koll. En matdagbok är bland det bästa som finns, för då kan man inte komma undan med att ljuga för sig själv. Finns en massa bra gratisalternativ på nätet (http://caloriecount.about.com) om man inte känner för papper & pennamodellen.
1: tåta ihop en måltidsplan. Folk behöver helt enkelt mer struktur. Utan struktur går allt åt helsike. Bestäm när du ska äta & vad du ska äta.
2: Ät mellanmål, går du runt & hungrar är allt dömt på förhand. Ett av de bästa mellanmål jag vet är grekisk yoghurt, massor med protein & det går att få tag på i väldigt låg fetthalt.
3: Håll koll. En matdagbok är bland det bästa som finns, för då kan man inte komma undan med att ljuga för sig själv. Finns en massa bra gratisalternativ på nätet (http://caloriecount.about.com) om man inte känner för papper & pennamodellen.
Värk i hjärtat...
Idag var tanken att jag skulle jobba på institutionen, istället är jag hemma med sjuk katt. Eller, potentiellt sjuk katt. Upptäckte nämligen igårkväll att Mammut satt i sig en rulle bubbelplast. Nu är jag så grymt orolig, kan bara se framför mig hur all den där plasten täpper igen hans lilla mage. Urk vad det värket i hjärtat av oro. Nu håller vi tummarna för att allt ska vara bra med vår lilla fluff.
Som i & för sig ser rätt tillfreds ut för stunden...
Uppdatering: Allt verkar bra så här långt, liten har gått på lådan & lekt en massa så jag vågar börja andas ut. Han har dessutom ätit en massa, så om han inte kräks under kvällen/natten vågar jag nog åka in till institutionen imorgon. Tosskatten, jäklar vad rädda vi blev.
Lilla viktskolan - lektion 1
Någon som jag tycker väldigt mycket om kämpar med att gå ned i vikt av hälsoskäl - så jag tänkte att bloggen får ha lite hälsostuk ett tag framöver. Nu i september är det tio år sedan jag startade mitt nya sunda liv (det låter ju enormt präktigt & tråkigt, men shit vad det förändrat mitt liv till det bättre att bli av med de där 30 kilona!) så jag har ju lite erfarenhet av hur man ska tänka kring de här frågorna. Idag mjukstartar vi med en "tänka till" uppmaning. Back in the fat days så tänkte jag nämligen inte alls på vad jag stoppade i mig, förutom om det var alldeles tokiga mängder mat - då blev jag deprimerad & åt mer... So, lektion nummer ett: TÄNK PÅ VAD DU ÄTER! Hur mycket, vad det ger dig, hur du känner dig efter att du ätit det etc. Som ett exempel - mitt mellanmål idag utgjordes av frusna jordgubbar. Himla gott & fullt av c-vitamin. Lite fiber & järn bidrar det med på kuppen. Vad blir samma mängd kalorier i daim då? Två daim... Två daim som sätter sig kring midjan & täpper till dina blodådror. Mängden nyttigheter i en daim är försvinnande små.
Min kopp jordgubbar tog ungefär det här inlägget att äta (inklusive foto & uppladdning av foto), daimen hade tagit 1 minut att äta upp. Känslan efter att jag har ätit upp mina jordgubbar - jag är tillfredsställd, känner inget behov av att trycka i mig speciellt mycket mer för stunden. Om jag ätit daimen... ja det känns ju kanska otroligt att jag nöjt mig med två, det blir lätt en näve eller två om man ska vara ärlig. Vilket man MÅSTE vara om man vill gå ner i vikt, det är verkligen regel nummer ett - var ärlig & hård med dig själv när det gäller din konsumption!
Ett litet helvete i sig själv...
Sitter & försöker kolla upp flyg till Sverige & vilket litet helvetesgöra det är. Avskyr att semestern i Canada ligger på två ynka veckor & att man ALLTID måste försöka maximera resetiden med hjälp av helger & helgdagar. Avskyr också att ha fasta resedatum när man ska boka en resa & HATAR den vidriga flygskatten som ska på allt. Är det inte helt orimligt att en biljett marknadsförs som $800 när skatten sedan ligger på $500?! Apa också.
Nej suck... nu orkar jag inte längre. Nu lämnar jag över jobbet till Paul. Han jobbar ju ändå på en resebyrå nu, om än som programmerare, det måste finnas någon där som kan fixa de saker som jag söker:
1) Inte mer än en mellanlandning
2) Ut från Toronto den 29e, tillbaka den 14e
3) Helst flyga genom Island för att minimera tiden över öppet hav
4) Inte behöva flyga genom London
5) Inte behöva boka återresan till den 13e
6) Inte behöva betala ur näsan för sagda uppläggNej suck... nu orkar jag inte längre. Nu lämnar jag över jobbet till Paul. Han jobbar ju ändå på en resebyrå nu, om än som programmerare, det måste finnas någon där som kan fixa de saker som jag söker:
1) Inte mer än en mellanlandning
2) Ut från Toronto den 29e, tillbaka den 14e
3) Helst flyga genom Island för att minimera tiden över öppet hav
4) Inte behöva flyga genom London
5) Inte behöva boka återresan till den 13e
Hur mycket ska man engagera sig?
Lite självanalys är aldrig fel & just den här måndagen inser jag att jag varit väldigt egocentrisk de senaste dagarna. Det har varit en massa "Nej om jag måste spendera en hel långhelg i stugan med din familj kommer jag att drabbas av migrän/kol/sprucken blindtarm eller vad som nu än behövs för att ha en giltig ursäkt att banga"... Vilket är ett så GRYMT själviskt sätt att hantera min... ehum... brist på förståelse för hans mamma & syster. För om jag är objektiv här, Paul har lagt ALL sin semester på att hänga med min familj de senaste tre åren... Då är det rätt ruttet av mig att vägra ur mig från hans familjesammakomster. Med andra ord, dags att vara lite vuxen & inse att livet inte bara involverar att hänga med människor man gillar/har något gemensamt med/älskar/förstår. Livet involverar även att spendera tid med folk som: man ogillar/kommer från en annan planet/man önskar att de kunde krascha på Lost-ön/pratar grekisk filosofi.
Älskade bror, älskade stuga...
Hjälp vad tacksam jag just nu känner mig över att jag har en sund, rolig & lättsam lillebror. Att vi verkligen är vänner & inte bara två individer som måste stå ut med varandra pga blodsband är nog bland det allra viktigaste i mitt liv. Lillebror är en av de få människor som jag gjort vad som helst för. Ledsamt nog har inte Paul det upplägget när det gäller hans syster & nu, i & med att stugrenoverignsplanerna så smått dragig igång, märker man verkligen hur stort det glappet är. Så pass att jag drömde mardrömmar om det i natt. Vilket säger mig en sak - back off. Känns trist, men jag tror att det blir bäst om jag involverar mig känslomässigt i den den där stugan så lite som möjligt. Nope, då har jag mitt eget lilla hus i storskogen att oroa mig för, drömma om & lägga ned blod svett & tårar på.
Älskade Ringelviken... snart ses vi igen!
A Canadian Day...
Sussies & Viktors sista dag här i Canada var igår - så vi försökte maximera Canadakänslan. Således startade dagen ute i stugan med fluffiga våfflor serverat med massa bär, frukt, yoghurt, grädde & LÖNNSIRAP. När vi nått stadiet matkoma packade vi in oss i bilen & drog iväg till Balsam Lake där vi roade oss med att paddla lite kanot i en timme eller så.
Måste öva lite på mina kanotfärdigheter. Är inte ett dugg bra & känner mig lite malplacerad - är ju van vid eka & två åror. Anyway, kul är det i alla fall!
Innan avfärden till Pearson hann vi också sprätta en flaska bubbel från Niagaraområdet. I medicinskt syfte naturligtvis, vi var ju tvugna att buffra Viktors flygrädsla i möjligaste mån.
First time in the cottage...
Fredag - SussieQ, Viktor & jag checkade av brunch down town, besök på MEC samt St Lawrence. Sedan packade vi in alldeles för mycket pryttlar i SAABen (vi snackar zigenarklan på långresa) & drog upp till Pauls föräldrars stuga. Första gången jag åkte dit, så det var ju lite spännande att inspektera ägorna. Fast, nu kom fram i mörkret & överfölls direkt av horder av mygg - så första intrycket var väl sådär. Speciellt som vi lyckades låsa oss ute på balkongen under den första halvtimmen & Sussie & jag tvingades hoppa ner från balkongen för att kunna fixa in oss igen... Oh well, lite (läs massor) av myggbett har ingen dött av (även om det är svårt att skriva dessa rader eftersom mitt vänstra pekfinger blev attackerat & numera är bollsvullet)! In kom vi tillslut & vi kunde pusta ut med lite tranbärsvin.
Relaxed Canadian Cottage Life!
Det som är lite jobbigt här är att jag klev innanför dörrarna på huset & bara insåg HUR MYCKET JOBB som måste göras. Stugan kan bli en liten pärla, men just nu är det ett sjukt hus som behöver mer än bara lite loving tender care. Här snackar vi CPR. Apa också... jag bara ser framför mig hur resten av våra helger kommer att spenderas där ute. Fast ska jag jobba som oavlönad trädgårdsmästare/snickare/målare/inredare så måste jag få veto i en sakfråga först - slyn måste bort. Alltså, 10 års igenväxt av tomten har skapat ett myggparadis - detta måste åtgärdas. Har redan framfört min ståndpunkt med tillhörande fottramp för att verkligen poängtera hur viktigt denna fråga är - samtidigt som jag slog fast mitt beslut i sten har jag nog sällan känt mig så mycket som mamma. Äpplet trillar inte långt...
Tre Torontosevärdheter check!
App, så har SussieQ & Viktor kunnat bocka av tre saker till på sin "To do in Toronto" lista. Lunch i CN-tower klarade de av på egen hand & sedan mötte de upp mig & vi tog färgan ut till Toronto Island. Stället där man har BÄST vy över staden. For sure.
Väl på land drog vi till det gamla bryggeridistriktet för att fylla på Viktors vänsterben med öl. Hans lunchvin gick nämligen direkt in i höger ben så han behövde jämna ut obalansen lite. Vi kände naturligtvis att vi var tvugna att hjälpa honom att åtgärda detta problem.
Sedan tvingade jag Sussie till ett hysteriskt turistkort - den Japanska vinnarposén. För så här är det, så fort en yngre japan eller asiat får en kamera upptryckt i nyllet, jag då åker två fingrar upp i luften & så smilar de för kejsare & fosterland. Vet inte vart den exakta brytpunkten ligger för när de slutar med denna gest, men jag finner det så ofantligt underhållande att jag propsade på att vi skulle gör vår egen version. Första kortet var kul, men när Paul ville knäppa en till kändes det mest pinsamt... So, Sussie är en klippa som ställde upp på knaset. :)
Hjälp vad dåligt...
Två usla saker:
1) Nya Pirates filmen - fastän vi såg den på IMAX & 3D igår så var den hel ohjälpligt dålig. Det var så uselt att man till & med blev trött på Jack Sparrow. Nej detta var sista Pirates filmen som jag hostar upp pengar för...
2) Vancouvers förlust. Inte så mycket för att jag önskar Canada tur i hockey (även om jag naturligtvis vill att de ska vinna mot US) men för upploppens skull. Man kan ju tycka att den kanadensiska polisen skulle ha kunnat buffra lite mer. I & för sig, det låter ju inte som om det var lika fiaskoartat som förra gången - men att låta 100.000 pers samlas på samma torg när man har ett rätt trist register känns ju lite småkorkat. Go Canada Go.
1) Nya Pirates filmen - fastän vi såg den på IMAX & 3D igår så var den hel ohjälpligt dålig. Det var så uselt att man till & med blev trött på Jack Sparrow. Nej detta var sista Pirates filmen som jag hostar upp pengar för...
2) Vancouvers förlust. Inte så mycket för att jag önskar Canada tur i hockey (även om jag naturligtvis vill att de ska vinna mot US) men för upploppens skull. Man kan ju tycka att den kanadensiska polisen skulle ha kunnat buffra lite mer. I & för sig, det låter ju inte som om det var lika fiaskoartat som förra gången - men att låta 100.000 pers samlas på samma torg när man har ett rätt trist register känns ju lite småkorkat. Go Canada Go.
BBQ & citronmelis...
Igår drog vi på lite extra på semesterfirandet - Victoria, Fredrik & Elsa + Victorias syster Anna med 9-månaders Vilmer kom över på middag. Körde på BBQ, första ordentliga (alltså inte bara en färdiglagad biff som man slänger på gallret) för i år. Det blev grillspett marinerade i sherry (måste komma ihåg att kitta upp mig på konjak) & lax med citronmelis, så där lyckades jag få användning av Joaos enda version av trädgårdskrydda.
All in all, väldigt lyckat. Men idag mår jag lite som jag förtjänar...
All in all, väldigt lyckat. Men idag mår jag lite som jag förtjänar...
Halvdagssemestrar...
Det är himla trevligt att liksom få åka snålskjuts på Sussies & Viktors semester - Paul & jag jobbar ju under dagarna, men på eftermiddagen/kvällen låtsas vi att vi också är lediga. Så det blir trevlig mat, osttallrikar & massa vin till långt in på natten. Supertrevligt!
Dock inte klockan sju morgonen efter då jag måste gå upp. Jäklar i min lilla låda vad långt borta semestern känns då...
Dock inte klockan sju morgonen efter då jag måste gå upp. Jäklar i min lilla låda vad långt borta semestern känns då...
Högersväng mot rött...
Läser att det har kommit upp som förslag att svenska bilister ska få svänga höger även vid rött. Jättebra! Har ju bott här i Toronto i fyra år nu & jag tror att jag säkert kastat bort ett halvår av den tiden på bilköer om det INTE varit för den där "höger trots rött" regeln. Det underlättar helt enormt & gör att trafiken flyter på mycket smidigare, man får undan lite i köerna på en kontinuerlig basis istället för att det ska bli tvärstopp.
Sedan att det här förslaget sågas med fotknölarna i Sverige, ja det begripper jag också. Svenskar älskar att lyda regler, så det känns säkert helt regelvidrigt att ens behöva tänka tanken att köra MOT rött. Naturligtvis väljer man då två sätt att argumentera mot förslaget:
1) Det är dumt
2) Det är farligt
Håller inte med över huvud taget. Det fungerar utmärkt här i Canada, & om 30 miljoner pers fixar det är jag säker på att våra 10 också klarar av samma manöver. Fast det är klart... multikulturella Canada har kanske lite lättare att kika ut ur boxen än vad Sverige har.
Sedan att det här förslaget sågas med fotknölarna i Sverige, ja det begripper jag också. Svenskar älskar att lyda regler, så det känns säkert helt regelvidrigt att ens behöva tänka tanken att köra MOT rött. Naturligtvis väljer man då två sätt att argumentera mot förslaget:
1) Det är dumt
2) Det är farligt
Håller inte med över huvud taget. Det fungerar utmärkt här i Canada, & om 30 miljoner pers fixar det är jag säker på att våra 10 också klarar av samma manöver. Fast det är klart... multikulturella Canada har kanske lite lättare att kika ut ur boxen än vad Sverige har.
Måste. Ut.
Jag är så trött den här morgonen att ögonen går i kors & huvudet hela tiden långsamt dalar ner mot bröstet. Vill inget hellre i nuläget än att bara pillra i mig långsam frukost & bälga te som om det inte fanns någon morgondag. Men. NU går inte det, för jag har suttit pall på rumpan sedan i lördags & nu måste jag ut ur samlafläskdvalan. Så hej & hå, ut på promenad vi måste gå. Eller vi & vi... bara jag - alla andra sover. Men var man för sig själv, att se efter sin egen kropp är verkligen ens eget ansvar & ingen annans. So, UT!
Skrock...
Om jag tror att jag kommer att vinna på min lott bara för att jag blev träffad av fågelbajs? Njet. Det känns som sånt där typiskt skrock för att få en att må lite bättre över något som i grunden är rätt surt. Typ som att man säger att det är tur om det regnar i ens brudkrona... Det känns ju bara som att det är något man hittat på för att muntra upp ledsna brudpar som fått flytta in hela festen på den dammiga logen.
Men ändå... Om någon främmande människa säger åt mig att köpa en lott så fungerar inte den rationella delen av mitt huvud, då föds det där hoppet om ett liv i lättja. So, nu håller vi tummarna för att mina $10 faller väl ut på fredag!
Dagens lågvattenmärke...
Sussie, Viktor & jag promenerar genom parken...
Moi - Det är så trevligt här med alla djur, mycket mer djur än vad jag är van vid från Sverige! Fåglar, fiskar, hjortar, tvättbjörnar...
Avbryter mig mitt i denna lovsång eftersom något träffar mig rakt i huvudet. FÅGELBAJS. Ironi på hög nivå... Sussie hjälpte mig att dra av det värsta med ett gäng kleenex, men hjälp vad man känner sig tillplattad av att bli nedbajsad. Medan vi stod där & försökte få bort smörjan kom en tant förbi & förklarade att jag borde köpa mig en lott idag. So, så fort min mycket välbehövliga sanering har avklarats ska jag trava iväg & satsa lite pengar på ett par nummer eller två.
Moi - Det är så trevligt här med alla djur, mycket mer djur än vad jag är van vid från Sverige! Fåglar, fiskar, hjortar, tvättbjörnar...
Avbryter mig mitt i denna lovsång eftersom något träffar mig rakt i huvudet. FÅGELBAJS. Ironi på hög nivå... Sussie hjälpte mig att dra av det värsta med ett gäng kleenex, men hjälp vad man känner sig tillplattad av att bli nedbajsad. Medan vi stod där & försökte få bort smörjan kom en tant förbi & förklarade att jag borde köpa mig en lott idag. So, så fort min mycket välbehövliga sanering har avklarats ska jag trava iväg & satsa lite pengar på ett par nummer eller två.
Idag blir det sightseeing...
mer på hemmaplan. Bloor West Village & parken. Den senare för att Viktor vill fiska - så det blir första gången mina spön kommer till användning i Canada! Vilket väl känns lite så där... jag menar, ALL den här orörda vildmarken & så blir premiären i Humber River. Neeej, jag måste boka in en resa out west snart så att jag också kan se de orörda vidderna.
Nåja, idag är det Toronto som gäller så vi får väl hålla tummarna för att Viktor ska ha fisklyckan på sin sida.
Nåja, idag är det Toronto som gäller så vi får väl hålla tummarna för att Viktor ska ha fisklyckan på sin sida.
Heldag ute i Niagara...
Happ, började med fallen. Massa vatten som vanligt...
Det är lite kul att vara där ute, för alla som är där bara "jaha... där är det... vatten. Massa massa vatten... uum... vad ska vi göra nu då?"
Sedan rullade vi tillbaka till Toronto, drack lite mer isvin & mutade Mammut med kattmynta för att få honom att glömma bort att vi varit borta hela dagen.
Det är lite kul att vara där ute, för alla som är där bara "jaha... där är det... vatten. Massa massa vatten... uum... vad ska vi göra nu då?"
Vi valde att trava iväg för en chai på Starbucks - Viktors första Starbucksupplevelse. Känns ju bra att få vara den som introducerade honom till något av det finaste nordamerikansk kultur har att bjuda på!
Sen fortsatte vi dricka - fast vin istället för te & kaffe. Åkte nämligen ut till en vingård & gick på rundtur, provade vitt, rött & isvin. Samt bubbel. Väldigt trevligt! Så pass att Paul skrev upp oss för en halvårsprenumeration på vin. Så nu kan vi se fram emot att få två flaskor hemlevererade varje månad. Själv tycker jag att det ska bli väldigt spännande eftersom det även kommer med specialskrivna recept från vingårdens kock. Jag hoppas på galna ingredienser & överambitiösa mat & vinbeskrivningar som jag kan småfnissa åt.
Sedan rullade vi tillbaka till Toronto, drack lite mer isvin & mutade Mammut med kattmynta för att få honom att glömma bort att vi varit borta hela dagen.
Niagara Falls... för sjätte gången
Dagens utflyktsmål - Niagara Falls. Blir sjätte gången jag åker ut dit & femte gången som resan är totalt ofrivillig. Dagens resa är alltså ett bra bevis på hur mycket jag tycker om Sussie & Viktor, det finns inte så många andra kvar som jag skulle åka ut dit för. Hade farmor velat åka dit så hade jag ju pustande & suckande satt mig i bilen, men de flesta andra hade jag vinkat av från tågstationen & fnissat elakt över att jag undkommit missären. Men inte idag alltså, nej idag blir det turistfälla till tonerna av Love me Tender i fel tonart.
Vilken lyx...
att ha vänner som faktiskt flyger över hela nordatlanten för att hänga. Det är verkligen helt fantastiskt att någon vill lägga ner all den tiden & ansträngningen. En vecka har vi alltså med Sussie & Viktor, en vecka som jag tänker njuta av till 100%. Vi har så här långt klarat av:
Besök på Torontos största LCBO (motsvarigheten till systembolaget)
Middag tillsammans med Megha & Matt
Imorgon blir det en tur ut till Niagara Falls... Med andra ord, jag tycker VÄLDIGT mycket om dessa två personer.
Besök på Torontos största LCBO (motsvarigheten till systembolaget)
Middag tillsammans med Megha & Matt
Imorgon blir det en tur ut till Niagara Falls... Med andra ord, jag tycker VÄLDIGT mycket om dessa två personer.
Paul & jag kikar på vår...
"to do" lista...
Ställa iordning hallen
Printa, rama in & hänga upp foton
Klä om en stol
Sätta upp en hylla i gästrummet
Pimpa bokhyllan i gästrummet
Städa sagda gästrum
Städa hela huset
Köpa blommor
Köpa mat
Licbo! (vårt smeknamn för LCBO, Canadas motsvarighet till systembolaget)
Ställa iordning hallen
Printa, rama in & hänga upp foton
Klä om en stol
Sätta upp en hylla i gästrummet
Pimpa bokhyllan i gästrummet
Städa sagda gästrum
Städa hela huset
Köpa blommor
Köpa mat
Licbo! (vårt smeknamn för LCBO, Canadas motsvarighet till systembolaget)
Det ser ju lite fattigt ut konstaterar vi båda. Vi har ju trots allt mer än 6 timmar på oss innan Sussie & Viktor dyker upp. Nej vi måste nog komma på ett par saker till att lägga till - i annat fall är det liksom inte "oss". Vi planerar alltid in för mycket saker som ska göras innan gäster anländer & den här listan... nej den känns lite för lugn.
Forgetting the time...
Hjälp vad vi har jobbat undan de senaste timmarna! Paul har målat ett sista lager "Dry Martini" & jag har skruvat upp en taklampa samt städat som en liten tok. ÄNDÅ är listan på saker som måste göras innan klockan tre imorgon... tja, imponerande. Här ska kläs om stolar & målas fönsterkarmar samt bakas kakor. Det sista på önskemål från Paul, han vill ha dem i ryggen tills dess att Viktor dyker upp...
Detour...
Jäklar vad jag ogillar att jag inte har något lokalsinne - men det är väl bara att acceptera att jag är det svarta fåret i vår familj när det kommer till orientering. Dagens uppgift var enkel: ta mig från vårt hus till IKEA, cirka 10 km bort. Problemet var att jag bara gjort den resan till fots tidigare, inte på cykel. Så den nyfunna frihetskänslan gjorde att jag kollrade bort mig något alldeles vansinnigt. 35 minuter skulle det ta... kom fram efter 80 & mötes av grymt nervös Paul som var säker på att jag mejats ner av en lastbil eller något annat med tillplattningsegenskaper. Han var så upprörd att jag kom av mig i min egnen ilska - vilket gjorde att resten av kvällen blev helt fantastiskt bra & produktiv. Smidigt när man båda är hopplösa fall!
Promenad mot ilska...
Argh. Vi har alla våra problem & små demoner som vi tampas med, jag är tillexempel alldeles för duktig på att undvika mail & telefoner vilket gör att saker samlas på hög = ännu jobbigare att behöva öppna inboxen. Pauls största problem, enligt mig då, är hans totala aversion mot att öppna post. Vilket inte fungerar i ett samhälle där väldigt många viktiga besked levereras just i pappers/kuvertform. Just nu är jag så helvites arg på denna dysfunktionella del av honom att jag måste gå ut & stampa av mig lite ilska. Förhoppningvis blir det lite bättre efteråt för i annat fall kan han ju få jobba länge på kontoret ikväll.
Kattlogik/birmadrag?
Vi har ju haft Mammut i ungefär ett & ett halvt år nu, så jag börjar vänja mig vid att alltid gömma undan mina hårsnoddar. Men igår missade jag tydligen det, så som vanligt innebar det att han släpade ned den till köket & dränkte den i sin vattenskål. Fast sen, sen måste han ha drabbats av samma inredningsiver som Paul & jag - för titta, ett litet paket med skruv...
Det intressanta här är att Wilma & Silly, ma & pa´s katter som också är birmor, har samma förkärlek till "föremål i vattenskålar". Totte, min norska skogkatt som nu bor hos ma & pa, har inte alls samma fix. Är lite nyfiken på om det är rasspecifikt... eller bara något underliggande tvättbjörnssläktskap.
Working the martini...
Med totalt färgbyte så här två dagar innan gästankomst blev det ju inte precis en kväll som ägnades åt att hänga i soffan...
ÄVEN om nu Paul fångade mig i ett ögonblick då jag var svag & kvinnlig & pysslade med mitt hår istället för att hugga i & grovarbeta.
Paul däremot, ja han gjorde verkligen sitt yttersta. Balanserade på stegar & allt. Lite häftigare än min pinnstol.
Mammut försökte också hjälpa till men åstakom inte så mycket mer än att kittla Paul under fötterna... Vi får drilla honom lite mer innan han blir användbar i renoveringssammanhang.
Mer SussieQ...
Vi kom på att vi inte gillade hallfärgen. Den var lite för blank. Så vi åkte iväg & kittade upp oss på en som vi tror att Sussie kommer att känna sig mer bekväm med - "Dry Martini". Sure, vi får börja om från scratch, men den känns RÄTT!
Sötast i Canada!
Under en trött frukost som involverade en massa tomstirr ut genom fönstret såg jag plötsligt hur en boll av ekorrar föll ned från ett träd & landade på grannens uthustak. Dock verkade detta inte bekomma dem, de var fullt upptagna med att fortsätta slåss så att stickor & strån yrde. Hela grannskapets ekorrar strömmade till & det måste ha varit minst 20 stycken involverade i bataljen. Nu fick jag inget kort på det, men när jag knatade ut för att spana in fajten på lite närmare håll upptäckte jag min favoritfamilj i hela Bloor West Village - tvättbjörnarna! Alltså, jag tror aldrig jag kommer att komma över hur söta de är. Så fort jag får se dem blir jag VARM i själen...
Kommer därför aldrig att ses som en äkta Torontobo... för som sådan ska man avsky tvättbjörnar & snickra på hemmagjorda fällor under kvällstid.
Själv vill jag klättra upp i trädet med lite cheerios & ha picknic med dem.
Dagens bukett...
Går lätt till farmor - för idag har hon skolavslutning! Tänk att vara 82 år gammal & fortfarande gå i skolan, det är så himla häftigt tycker jag! Häftigt & väldigt uppmuntrande, nyfikenheten finns uppenbarligen kvar oavsett hur gammal man är.
GRATTIS FARMOR!
Jag önskar jag varit i Älvsbyn, då hade jag tagit med dig ut på mjukglass eller pizza! För det var tradition på den tiden jag gick i skolan - avslutningsdagen var ju tvungen att firas med något festligt! So, vi får ta & fira när vi kommer hem!
Själv ska jag faktiskt bryta mitt hemmajobbande ett par timmar & åka in till institutionen. Har en hög med tråkiga administrativa saker att ta itu med så det är bara att pallra sig in. Fast, jag tänker tidigt in tidigt ut - får så oändligt mycket mer gjort här hemma än i den där gamla kuben.
Keeping active...
Är lite orolig i själen just nu, väldigt mycket som händer på en massa plan. Så jag snurrat runt som ett bi på alldeles för mycket pollen & HÅLLER IGÅNG. Det är bästa medicinen mot det där jobbiga grubblandet & funderandet som så lätt resulterar i att man bara blir ledsen.
Det passar med andra ord väldigt bra att vi har dragit igång världens måla-om projekt just nu!
Det passar med andra ord väldigt bra att vi har dragit igång världens måla-om projekt just nu!
Only for you Sussie...
Målning pågår! Vita fräscha väggar ska det bli tills ni kommer hit! Fast egentligen är det väl mest för Viktors skull, måste ju imponera på min kräsne kakpojkvän... :)
Förövrigt måste jag ju ge en eloge till alla som jobbar med inredning/målning - att maskeringstejpa saker kan nog vara det TRÅKIGASTE som finns. Alltså, jag dör lite själsligt när jag ser tejprullen & det tar liksom aldrig slut på eländet. Knivskarpt precisionstejp efter precisionstejp. Slarvar man kan man lika gärna lägga ned & låta grannungarna/Isolde/Pauls mamma ta över jobbet. Usch & fy att man utvecklats till perfektionist.
Torontos väder...
Kände mig ju så där lagom dum efter det där inlägget om stormarna här i nordamerika med tanke på att norrland samma dag drabbades av virvelvindar, hagel & åska. Så det kändes rätt skönt när jag såg det här inlägget på Expressen - fast då vill jag också påpeka att jag sett bra mycket värre stormar än denna. Första sommaren jag var här, jävlat i min lilla låda... Då åskade det så mycket att lamporna vajjade i taket & sommaren 2009 drog en tornado genom down town. Här ute hos oss jämnade den varenda solros till marken & knäckte träd som tändstickor.
Imorgon är det tydligen dax igen, ska bli spännande att se vad Tor bjuder på då.
Imorgon är det tydligen dax igen, ska bli spännande att se vad Tor bjuder på då.
No more pink for you...
Jag kikar ut över trädgården & slås av att jag på något sätt måste vänja av Paul från sin förkärlek för rosa & vinrött. Det går inte längre att fortsätta på det här sättet, det är inte riktigt sunt. Män i fyrtioårsåldern ska inte äga så här mycket pastelligt...
Eller så är det jag som måste uppdatera min sommargarderob med kanske en eller två andra färger...
Inte mycket för världen...
Införskaffade en liten gräslöksplanta igår som jag planterade ut idag. Nu när jag ser den så här på kort inser jag ju att den ser grymt ynklig ut, men jag är likväl väldigt nöjd! Joao planterar mest citronmelis i vår trädgård & den vet jag inte riktigt vad jag ska göra av. Nej tacka vet jag gräslök! Dessutom har jag höga förhoppningar om att den ska överleva - detta med tanke på att den klarar sig år från år i mina föräldrars grönsaksland. Inget ont om mammas trädgårdskunskaper här inte, men snarare ett bevis på enorm tålighet om man fixar växtzon 6.
Grisskär...
Hela huvudet känns mashmallow fyllt idag, så att kämpa med two-way ANOVA tester & liknande går något trögare än vanligt. Beslutade mig för att ta en jordnära paus, spenderade således en dryg timme ute i trädgården med att plantera om ungefär halva mitt blomsterbestånd. Vad jag inte räknat med var hur varmt det var ute, eller soligt för den delen... Allt det här regnet har liksom raderat ut min kunskap om solskydd - så nu är jag skär. Snitsigt.
Mashmallow var det ja.
Mashmallow var det ja.
It hurts!
Har de två senaste dagarna avverkat 50 km på min nya cykel. Det har varit roligt & det har känts bra rent formmässigt. Förutom... baken. Hjälp vad ont den gör nu. Detta måste åtgärdas på något sätt, antingen genom att uthärda på cykeln & utveckla en högre smärttröskel eller investera i en ny sadel med mer fjädring & stoppning. För alternativ nummer tre, att lägga på mig, känns inte aktuellt. Fast just den där inbygda stoppningen som så effektivt buffrade mot träsmak kan annars vara en av de två saker som jag saknar med att vara tjock. Den enda andra fördelen var att jag var så mycket varmare & tåligare mot kyla.
He loves me...
Varje morgon när jag kliver upp blir Mammut själaglad. Inte så mycket för att det nu finns potential till gos eller ny burkmat - nej mest för att jag drar på mig mina Juicy byxor. Byxor med snodd i midjan, kan nog vara det roligaste som finns...
Så det här är min vy varje morgon, en liten tokig katt som försöker slakta mina byxor. Han är himla bra på att bita sig fast också, ibland släpar jag med honom i flera steg innan han trillar av & måste omstrukturera en ny attack.
16 k on the bike...
Idag avverkade jag förövrigt 16 km i stadstraffik - ett stort steg på äventyrsskalan för mig! Alla som skakar på huvudet åt bergsklättring - det är en stilla västanfläkt mot skräcken jag känner på Torontos gator. Tänk er själva, liten blå sommarklänning (förvisso med hjälm, men inga andra skydd), högklackat, urusel canadensisk väghållning & så någon miljon värdelösa bilförare i stadsjeepar... Det är bara att be till de högre makterna att allt ska gå väl. Det enda som skulle kunna vara mer skrämmande är samma tur på inlines, men så låga dopaminnivåer kommer jag aldrig att komma ner i.
Sverigedag!
Ägnade merparten av dagen åt SWEA & Sverige. Först i form av lunch hemma hos Birgitta där vi pratade igenom förra årets julmarknad, fokus på allt som måste förbättras. Sedan drog vi iväg & kollade på en alternativ julmarkandslokal som toksög. Naturligtvis kunde tanterna inte bara konstatera att den var värdelös - nej vi var tvugna att vända ut & in på hela konceptet "Svensk julmarknad". Man kan ju tycka att det är "tack & hej" som gäller om:
1) Något är alldeles för dyrt
2) Långt bort i helskotta
3) Utomhus (i november...)
4) Inte har ett fungerande kök
5) Kräver att man fraktar in BajaMajor (återigen, NOVEMBER?!)
...
Men inte. Nej vi tjafsade & dravlade & slösade bort allas tid på ett närmast spektakulärt sätt. Tillslut blev jag så trött på allt att jag förklarade att det väl bara var att lägga ner frågan eftersom det alldeles uppenbart var ett icke fungerande alternativ. Något som tack & lov gjorde att vi kunde bryta upp en 10 minuter senare. Var i vilket fall en så trötsam affär att jag direkt travade bort till vinet när jag väl damp ned i Svenska konsulns trädgård vid sextiden. Två glas vitt senare kändes livet rätt mycket festligare i jämnförelse med den tidigare jämmerdalen.
1) Något är alldeles för dyrt
2) Långt bort i helskotta
3) Utomhus (i november...)
4) Inte har ett fungerande kök
5) Kräver att man fraktar in BajaMajor (återigen, NOVEMBER?!)
...
Men inte. Nej vi tjafsade & dravlade & slösade bort allas tid på ett närmast spektakulärt sätt. Tillslut blev jag så trött på allt att jag förklarade att det väl bara var att lägga ner frågan eftersom det alldeles uppenbart var ett icke fungerande alternativ. Något som tack & lov gjorde att vi kunde bryta upp en 10 minuter senare. Var i vilket fall en så trötsam affär att jag direkt travade bort till vinet när jag väl damp ned i Svenska konsulns trädgård vid sextiden. Två glas vitt senare kändes livet rätt mycket festligare i jämnförelse med den tidigare jämmerdalen.
Jag firar Sverige i alla fall!
Här i Canada har de ju inte den goda smaken att ge alla ledigt idag för att fira Sverige. Men har man en handledare som inte ens jobbar på samma universitet som en själv & en annan som lite otippat drog till Tyskland - ja då TAR man sig helt enkelt ledigt idag. Eller ledigt & ledigt, jag ska ägna merparen av dagen åt SWEA-jobb. Först måste Birgitta & jag sätta ihop förra årets julmarknadsrapport, sedan ska vi åka ut & kolla på en eventuell lokal för julmarknaden 2012 & så avslutar vi med trädgårdsmingel hos svenska konsuln när i Toronto. Läge att rota fram något nationalistiskt ur garderoben...
Vi jobbar vidare...
Just nu sorterar vi ut gammalt skrot som vi gömt undan i lådor - skräp som jag inte för mitt liv kan begripa varför det inte åkte ut på direkten. Fy vilka packråttor vi är... tur att vi i varje fall har Mammut som inspekterar att vi gör ett bra jobb!
Tretimmars Starbuckstur...
Nu var vi ju inte inlåsta i huset hela dagen, vi tog faktiskt en vända down town också. Cirka tre timmar tillbringade vi på våra cyklar + 30 min på en Starbucks 18 km från vårt hus. Blev en Orange Mango Vivanno för mig, så nu är det officiellt sommar!
Kan ju också raportera att vi numera också sportar snitsiga bondbrännor. Paul något värre än mig dock, så det är ju alltid något att vara glad över.
Liten hjälper också till...
Hemrenoveringsdag innebär naturligtvis att ALLA hjälper till, Mammut inräknat. Färg på nosen är inget den här kissen räds! Fast i längden fungerar det väl sådär att ha en liten luddboll i närheten av våt färg... Så vad göra?
Bara parkera honom i fotöljen i vardagsrummet - bland de säkraste sätten att få honom att somna!
Preparations...
Sussie & Viktor dyker ju upp om mindre än en vecka = Paul & jag har äntligen lämnat planeringsstadiet & kommit in i fasen "göra". Så idag målar vi. För jag inser ju att Sussie & Viktor inte kommer att vilja bo här en vecka om vi inte ser till att halltaket är nymålat... nej, någon standard får det ju lov att vara på saker & ting. Dessutom, målade jag om fönserkarmar & golvlister för Martins skull så måste ju det till en än större ansträngning för det här besöket. Har ju trots allt känt dem sedan någon gång 2002 - hela SEX år längre än Martin. Japp, jag får nog ta & måla om hela hallen när jag tänker efter.
Photo moment!
Hela dagen har jag släpat med mig kameran, till små antikaffärer, kryddbodar & marknader & hela tiden glömt bort att faktiskt använda den. Så när det var dags för Paul att mig att ta en kvällspromenad deklarerade jag att det fick vara nog, kameran fick stanna hemma! Halvvägs genom vår park studsar en vitsvansad hjort förbi oss - vi tvärbromsade båda två & bara glodde efter den med gapande munnar. Sedan fick jag ett smärre utbrott över avsaknade av kamera... Mitt i min klagotiriad råkade jag kasta en blick över axeln & precis bakom mig kom en liten hind trippande. Hon var så nära, max 4 meter. Helt otroligt, ännu mer otroligt - Paul hade lyckats komma på att han faktiskt hade med sig sin Blackberry. Så vi fick ett foto i alla fall!
Fatta att min lördagskväll avslutades med hjortspaning mitt i Toronto!
Avokadosufflé
Varken Paul eller jag kan komma ihåg hur det började, men för ett par veckor sedan snöade vi helt in på begreppet avocadosufflé... Så fort vi inte har vetat vad vi ska äta till middag har vi hojtat AVOCADOSUFFLÉ! Idag blev det tillslut av, hittade ett recept som verkade någorlunda vettigt & drog igång ett halvtimmes vispningsmaraton.
Slutbetyg från Paul: Tasty, different and green.
Slutbetyg från Ida: Helt oki, men lite menlöst i det att det totalt saknade tuggmotstånd. Så kul försök, men inget jag kommer att göra till ett återkommande inslag.
Att roa sig med det lilla...
Paul & jag sitter & äter nybakta rågkakor ute på trappen till trädgården & skrattar åt Momobo. Han är expert på att hitta saker att roa sig med vart han än är & idag har han upptäckt något nytt, klädnyporna på tvättlinan. Eftersom det regnar har vi tvingats palla upp alla trädgårdsmöbler under taket till vår lilla uteplats, de formar ett rangligt torn lagom högt för att tvättnyporna skall vara inom rimlig distans för jakt...
Ibland undrar jag lite vad han egentligen är för slags djur... Lite uttertendenser tycker jag mig skymta här, eller kanske surikat?
Thunder...
Det vräker ner där ute & rutorna skakar i hela huset vid varje åskskräll & jag tycker att det är så mysigt. Vanligt regn suger, men riktiga oväder gör alltid så att det känns lite trolskt - lite extra & speciellt. Som om Tor & kompani faktiskt finns på riktigt. Flyttar jag ifrån Canada är det något jag kommer sakna, dessa spektakularä oväder. De är så mycket maffigare här än hemma.
Everything is Bigger in (North) America...
Han gör det igen!
Bara måste lägga upp den här bilden! Det är Paul som ÄN EN GÅNG brottas ned av en kvinna när han försöker ta över disken! Förra gången var det ju farmor som brottade bort honom från smutsiga fat & diskborstar, men Megha verkade vara lika besluten om att "Disk inte är för gäster". Ska ju bli intressant att se vem han får stryk av nästa gång, själv har jag inget emot om han fixar all vår disk från & med nu!
Farliga människor...
Uj, vissa människor är livsfarliga på det sättet att de förstärker beteenden. Som SussieQ, när vi två shoppar tillsammans... iiinte bra. Igår var det middag hos en annan "karaktärsförstärkare" - Megha. I hennes fall är det dock inte det ekonomiska sinnet som kastas överbord, nej det är känslan för hur mycket alkohol man egentligen pallar. Gårdagen var inget undantag & slutade med att jag halvt fick dra Paul in i en taxi halv två på morgonen. Idag är det segt, riktigt segt. Paul ser ut som om han mest av allt skulle vilja kapsla in sig i en liten bubbla med noll kontakt med omvärlden. Jag är väl i lite bättre skick, vilket kanske beror på att jag faktiskt satte mig ner & åt en avokado när vi kom hem. Oki, nyttig fyllemat - men definitivt fyllemat. Kan ärligt talat inte komma ihåg när jag gjorde det senast.
Ja men ni ser ju... Som tur är så är det portvin i glasen, inte vodka - då tror jag inte att vi pallat att lämna sängen idag. :)
Ja men ni ser ju... Som tur är så är det portvin i glasen, inte vodka - då tror jag inte att vi pallat att lämna sängen idag. :)
Sports for fatties or "the power of self-deceiving"...
Åh vad jag älskar min nya cykel! 30 minuter tog min 6 km runda & jag hade velat fortsätta länge länge.
När jag trampade runt där ute kom jag att tänka på en bekant till oss - en kille med ett brinnande cykelintresse. Han följer alla tourer & pratar cykel mest hela tiden. Varje gång vi ses pratar han vitt & brett om hur långt han cyklat, samtidigt som han dricker vin & äter ost & blir ännu lite bredare rent fysiskt. Jag har inte fått all den här motionen, vi snackar 10 timmars pass under helgerna om man får tro honom, att gå ihop med hans rondör - men nu begriper jag! Man köper helt enkelt bara en riktigt bra cykel. Min parktur kan max ha bränt 70 kalorier. Det var väl någon uppförsbacke som jag fick trampa på lite, men i övrigt så satt jag ju bara där & cruisade. Det är lite som om man tror att man ska bli fit om man spelar badminton. Klart som fan att man inte blir. Palla upp två tjocka gubbar mellan ett nät & de kan stå där & slå & slå & slå tills de blir blå & det gör ändå inget för flåset. Det enda som händer är ett de får en något starkare högerarm, men det kan man uppnå genom andra aktiviteter också - så jag ser inte på det som någon större bedrift. I mean, det är lite som om jag skulle intala mig själv att jag kan äta tre winerbröd på raken bara för att jag spelat krocket i åtta timmar, eller dra en flaska baileys tillsammans med en skål marrängswish för att jag gått en tredagars kubbturnering...
Det funkar inte så. Du kan äta vad du vill om du klättrat Kebnekaise, i en dag eller två - du kan inte äta vad du vill 365 dagar om året bara för att du tar trappen på jobbet.
När jag trampade runt där ute kom jag att tänka på en bekant till oss - en kille med ett brinnande cykelintresse. Han följer alla tourer & pratar cykel mest hela tiden. Varje gång vi ses pratar han vitt & brett om hur långt han cyklat, samtidigt som han dricker vin & äter ost & blir ännu lite bredare rent fysiskt. Jag har inte fått all den här motionen, vi snackar 10 timmars pass under helgerna om man får tro honom, att gå ihop med hans rondör - men nu begriper jag! Man köper helt enkelt bara en riktigt bra cykel. Min parktur kan max ha bränt 70 kalorier. Det var väl någon uppförsbacke som jag fick trampa på lite, men i övrigt så satt jag ju bara där & cruisade. Det är lite som om man tror att man ska bli fit om man spelar badminton. Klart som fan att man inte blir. Palla upp två tjocka gubbar mellan ett nät & de kan stå där & slå & slå & slå tills de blir blå & det gör ändå inget för flåset. Det enda som händer är ett de får en något starkare högerarm, men det kan man uppnå genom andra aktiviteter också - så jag ser inte på det som någon större bedrift. I mean, det är lite som om jag skulle intala mig själv att jag kan äta tre winerbröd på raken bara för att jag spelat krocket i åtta timmar, eller dra en flaska baileys tillsammans med en skål marrängswish för att jag gått en tredagars kubbturnering...
Det funkar inte så. Du kan äta vad du vill om du klättrat Kebnekaise, i en dag eller två - du kan inte äta vad du vill 365 dagar om året bara för att du tar trappen på jobbet.
Couldn't sleep...
Lite tokigt, men jag har sovit ryckigt hela natten - har vaknat upp varannan timme & bara hoppats på morgonljus så att jag ska kunna ta ut cykeln på en första runda. Lite som när man var liten & natten innan ens födelsedag var helt hopplöst lång... :)
Nu är klockan 6.30 & jag anser att det är tillräckligt mycket dag för att jag ska kunna sticka ut!
Nu är klockan 6.30 & jag anser att det är tillräckligt mycket dag för att jag ska kunna sticka ut!
My new toy...
Dagens (eller typ årets) inköp - en touring bike. Nu blir det cykla av! Åh vad jag tycker att den är fin, vill mest sitta ute i hallen (jo jag fixade inte att lämna den ute så här första kvällen...) & klappa på den. Hjälm, lysen & lås har också införskaffats - så säkerheten är täckt på alla fronter.
Brittish racing car green, finaste färgen på alla fordon utom hästar. Jag tror att det får bli en cykeltur imorgonbitti istället för min vanliga oglammiga power walk!
Köpångest...
Halvvägs ut genom dörren, ska ta en 8 km lång promenad ner till Bloor and Spadina & köpa något helt vanvettigt dyrt. Jag har ångest redan nu - hjälp vad jag inte gillar att lägga ut en massa pengar. Jag får en sån massa "men tänk om jag inte gillar den sen/den inte passar/den blir stulen/den går sönder" tankar att det förtar halva nöjet... Nej - måste skaka bort känslan NU, inpulsköp kan man ångra, inte inköp som man planerat för i månader.
Återkommer om någon timme eller så med min nya kärlek i livet, för det bara måste bli så...
Återkommer om någon timme eller så med min nya kärlek i livet, för det bara måste bli så...
Inte så smart...
Jaha, ibland känner man sig ju lite jobbigt dum. Alldeles nyss hade jag ett absolut klockrent "Hjälp vad pantad jag är" ögonblick. Min Mac har nämligen klagat på för lite minne på sista tiden - jag har helt enkelt laddat upp för mycket saker på min lilla maskin. Så jag beslutade mig för att föra över delar av mitt foto-arkiv till en extern hårddisk. Kopiera, skapa nya mappar, delete... om & om igen. Efter en dryg halvtimme tänkte jag att det var läge att tömma papperskorgen. Bara det att det inte fanns några bilder där... Det var då jag insåg att iPhoto har sin egen papperskorg - en papperskorg som jag använt flitigt de senaste 2 åren... 10 Gb låg & tryckte där. 10 Gb.
Herregud vilket stolpskott jag kände mig som.
Herregud vilket stolpskott jag kände mig som.
Förhållanden...
Sandra, Pauls ex, fyllde år igår - & vi har nu tagit oss så långt i vår lilla "läkprocess" att jag faktiskt skickade ett mail & grattade henne. Vem hade trott det för 2 år sedan?
Jag funderade lite på det igårkväll, medan Paul var iväg på middag med henne, på hur underliga förhållanden kan tänkas se ut från "utsidan". Det känns som att ryande, gråtande & surande från min sida hade varit en mer socialt acceptabel reaktion än att tipsa Paul om födelsedagspresenter... Men om man ska vara lite krass så är ju Sandra till viss del mer familj för Paul än vad hans egen syster är & tänker man så känns det ju helt vanvettigt att "förbjuda" en relation till henne... Ja förhållande är underliga & jag har lärt mig ett par saker under årens lopp: inte sätta sig själv på för höga hästar, räkna med tidsfaktorn - den gör faktiskt en himla stor skillnad!
Jag funderade lite på det igårkväll, medan Paul var iväg på middag med henne, på hur underliga förhållanden kan tänkas se ut från "utsidan". Det känns som att ryande, gråtande & surande från min sida hade varit en mer socialt acceptabel reaktion än att tipsa Paul om födelsedagspresenter... Men om man ska vara lite krass så är ju Sandra till viss del mer familj för Paul än vad hans egen syster är & tänker man så känns det ju helt vanvettigt att "förbjuda" en relation till henne... Ja förhållande är underliga & jag har lärt mig ett par saker under årens lopp: inte sätta sig själv på för höga hästar, räkna med tidsfaktorn - den gör faktiskt en himla stor skillnad!
Sometimes you don't want to know...
Paul & jag bestämde oss för att äntligen få tummen ur & ställa ut vårt gamla skrivbord för grovsopsupphämtning. Eländet har stått ute hela vintern & mådde rätt uselt efter det. Vi snackar mögel & allsköns småkryp. Jag tror att vi båda försökte andas in så lite som möjligt medan vi kånkade ut de tre olika delarna till trottoaren. Väl inne igen slog jag mig ned för frukost - kände att det liksom kliade lite på armen men kunde inte se något där. Tillslut insåg jag att något litet fä måste ha krypit ner i min topp & sedan fastnat. Kände en massa ben innan den dödens dog - men vägrade se efter vad det egentligen var. Kände att jag inte riktigt pallade med att tackla den äckliga delen av verkligheten riktigt så här tidigt på morgonen.
Käpp i hjulet...
Första riktiga sommardagen - jag drog på mig shorts för första gången sedan Italien förra året, hittade en euro i ena fickan... I alla fall, Paul & jag beslutade oss för att fira med lite sushi i trädgården. Tände massa ljus & öppnade fönstret så att vi kunde höra musiken från vardagsrummet. Helt perfekt! Bara en liten sak vi inte räknat med... myggen. Allt det här regnandet har alldeles uppenbart varit väldigt bra för deras fortplantning. Vi stod ut cirka 10 minuter sedan flydde vi in med sushifat, edamame & soyaskålar. Myggbekämpningsmedel i alla dess former står nu allra högst på inköpslistan. Vidriga små vampyrer!
