Dum...
Det är ju inte utan att jag känner mig rätt korkad idag - som litade på väderappen & bara "Nejmen paraply behöver jag inte idag!"... Um, det hade jag ju verkligen behövt kan jag säga. För nu sitter jag här på avdelningen & ute regnar det av bibliska mått & grannbyggnaden blev precis träffad av blixten - vilket ju i sig bjuder på rätt mycket spänning, kommer det att börja brinna? Klarar vi oss från att utrymma komplexet så är tanken naturligtvis att det ska forsätta så här de närmsta halvdygnet, så det blir ju intressant att ta sig hem. Jag får väl plocka ur alla artiklar ur någon map, typ "Annelid Cocoons", & sen springa med den över huvudet ner till Chinatown & köpa på mig en liten plastshoppinghätta.
Jag känner pirret!
Paul skypade precis, vi ska på visning imorgon! Vet ni, jag undrar lite om det här var den nytändning jag behövde? Har känt mig lite extra less på Toronto sista tiden & mest bara längtat ut till stugan eller var som helst, men nu känner jag lite spänning för staden igen. Sure, det är ju inte alls 100% säkert att vi flyttar - men gör vi det ska det bli himla kul att få se en ny sida av staden. Bli en East End Girl istället för West End. Eller kanske en Beaches Girl?
Jag tänker se på det som ett äventyr!
Så det här med huset hade ju kunnat golvat en totalt - men jag känner mig skönt nog inte så där jättestressad. Sure, flyttar vi så blir det ju en stor omställning - men jag tänker att det kan vara ett första bra steg mot att flytta hem till Sverige. Flytta från huset med allt utrymme till något mindre, tvingas gallra lite. Dessutom, det hade ju varit en möjlighet att få se något nytt, bo i ett område där jag tidigare inte hängt så mycket. Bor vi kvar... ja då får det också gå, fastän jag kommer att bida min tid. Blir ju onekligen en övning i att tänka ut kreativa lösningar på hur jag ska ge igen...However, just nu känns det som om vi har MASSOR av valmöjligheter & det är en ganska skön känsla i sig. Lite så där att vi har hela världen framför oss & att vi bara måste bestämma åt vilket håll vi ska gå!
Yesterday was a very odd day...
Det blev inget bloggande igår... för att det var den märkligaste dagen på länge. Den började väldigt husligt med att jag virkade klart ett par små tofflor till Ewas lilla Juno.
Konstaterade att större storlekar inte alls är lika söta som de yttepyttesmå babyskorna, men var ändå nöjd över att jag fått ihop mitt första custom par. Sen bakade jag cirkus 40 cupcakes...
& så drog vi till ett penthouse down town & firade just Juno - massa, massa, folk för en väldigt liten tjej. Vid halv fem beslutade vi oss för att dra hem från ettårsfirandet, men hissen var trasig - så vi fick knata nedför 33 trappor innan vi kunde hoppa in i SAABen & köra hem. Väl hemma dumpade vi våra prylar i hallen & joggade över till våra hyresvärdar eftersom de frågat om vi kunde komma över & här gick dagen från sockrigt rosa till... jaaa, - allt blev helt enkelt skitunderligt. För när vi dök upp så möttes vi av Joao´s brorson, som satte oss ner vid matbordet & gav oss en utläggning om hur Joao & Isabel hyrt ut huset till mig (inte oss) för ett vrakpris för att de tyckte synd om mig som student. Samt att de trott att jag bara skulle bo där i ett halvår eller så, men att vi bara bott kvar & bott kvar & bott kvar... & nu, nu var det tack & adjö eller så får vi betala nästan 3000 kronor mer i månaden. Alltså, det var så surealistiskt! Jag vände mig till Isabel & sa "men vi kom ju BÅDA hit & tittade på huset, det var ju aldrig tal om att bara jag skulle flytta in" & då ville hon inte ens titta på mig utan började bara prata portugisiska med brorsonen. Joao, ja han dök inte ens upp - fastän vi såg honom ute i trädgården fem minuter efter att vi kom hem. Jag orkar inte dra hela den timslånga sjuka diskussionen vi hade där borta, men lite kort kan jag väl säga att vi nu:
1) Letar efter ett nytt boende
2) Jag spånar efter hämd - för det kan ni ge er på att jag inte bara tackar för mig & lämnar obemärkt. Inte efter vad som utspelade sig igår.
Back in Town...
Vi kom tillbaka från stugan igårkväll - smutsiga & trötta. Så vi åt lite kamel helt hålögda av trötthet & sen somnade jag i soffan innan Paul hade hunnit starta filmen som vi tänkt se. Paul lät mig ligga där ett litet tag & försökte sen väcka mig så att jag kunde gå upp till sovrummet. Hans val av väckningsmetod föll dock inte ut så där jätteväl... han petade mig nämligen på näsan med skalmen på mina glasögon, bara det att jag råkade vrida lite på mig - så jag vaknar upp med skalmen halvägs upp till pannloben. Needless to say så var jag väl inte så där superglad när jag slog upp mina blå. Anyway, däckade sedan i cirkus tio timmar & nu är det en ny dag & jag känner mig... jo men nästan mänsklig trots att jag eldade i 31 grader & sol i mer än 7 timmar igår!
Men det räknas väl?!
Alltså, jag vet inte exakt vart man drar gränsen för att få kalla något för en skörd. Det känns som om det måste vara ganska stora mängder det handlar om... men jag känner att för tomater, för hemmaodlade förstagångstomater, så måste gränsen gå någonstans kring 5 perfekt röda & mogna tomater. Så då har jag ju lyckats med råge! Åh, lilla huset på prärien lycklig över mina 6 fina exemplar!
& nu kanske någon bara "men vad fattigt, 6 usla tomater - varav merparten är rätt små" - men då vill jag påpeka att jag växte upp i norrland, spenderade 5 år i studentlägenheter i Lund & sen ytterligare 5 i en stad med 2.5 miljoner. Det här med att odla saker själv har inte direkt varit en självklarhet... Först var man hänvisad till potatis pga kylan (& det är väl så där kul att odla, så det fick ma & pa sköta) & sen... jaaa... att odla var väl inte prio ett i Lund. Så jag är grymt nöjd över att äntligen även kunna börja håva in vuxenpoäng ur kategorin "Gröna Rum".
Nope - nu ska jag skruva upp David Bowie & Major Tom ännu lite högre & packa kylväskor!
Så små de är...
Mötte upp Ewa & Juno för en promenad idag - på Junos 1 årsdag! Innan jag flyttade hit till Canada hade jag typ noll erfarenhet av småbarn, men så dök Elsa upp på scen samt ett par andra små kottar... & jag lärde mig bland annat att en 1 åring är väldigt liten. Det låter kanske dumt, men jag hade på nått sätt tänkt mig att man är rätt så självgående vid den åldern. Typ, att man går rätt bra vid det laget & klarar av ett par enklare ord. Fast så har det inte alls varit med de små gryn jag lärt känna här. I mean, herregud - Juno väger typ 9 kilo. Det är 1 kilo mindre än Totte. Om de över huvud taget kan gå, ja då ragglar de runt som Lunda-studenter på småtimmarna & mängden ord de klarar av... tja, "titta" verkar väl vara en allmän favorit. & jag kikar på de här små & tänker att de är himla söta - men att jag varit så OTÅLIG om de varit mina. Otålig för att jag velat ha mer, velat lära känna den där lilla personen ännu bättre omgående!
The Bride´s Project...
Ni vet ju att jag letar brudklänning - mest för att jag vill ha det gjort så att jag inte behöver tänka på det sen. För det sista jag vill är att leta efter något i sista stund... så har det varit i princip med varje klänning jag någonsin ägt & jag vill verkligen undvika att än en gång springa runt som en skållad råtta & sistaminuten leta. Så, jag letar nu istället - ett år i förväg. Känns som väldigt bra framförhållning, om det nu inte vore för att allt är så vulgärt. Tyg nog för ett tremannatält, pärlor & paljetter & skit - sånt som jag vet att jag kommer att lyckas dra av innan jag ens stigit in i kyrkan. Tremeters släp som gör att man inte kan gå på toaletten själv går också bort. ALDRIG att jag kommer att tvingas göra som Romina på Pauls jobb - vars klänning var så stor att hennes mamma & maid of honour fick hålla upp den varje gång hon skulle kissa. Vill helst spara ma, Jo & Sussie & mig själv den förnedringen. Så jag ska inte ljuga, jag har lite slitit mitt hår över den här sabla klänningen. Men så igår... igår kände jag att jag kanske hittat åtminstonde stället att gå till... The Bride´s Project. En välgörenhetsorganisation här i Toronto dit man kan donera sin brudklänning - antingen som privatperson eller om man äger en butik med brudklänningar. Pengarna från varje såld klänning går sedan oavkortat till cancerforskningen. Jag tycker att det här är ett helt fantastiskt initiativ - jag är så oerhört imponerad av att någon har kommit på, formgett & förverkligat det här projektet. Att bära en av deras klänningar nästa år hade känts så fint, så varmt om hjärtat - veta att det jag bär inte bara är en vacker bit tyg, utan även något som kanske kan göra en liten, liten, skillnad för någon som just nu kämpar sitt livs hårdaste kamp. Det hade känts perfekt för en dag vigd till kärleken.
Man får inte vara dum!
Paul är som de flesta nordamerikaner jag känner inte så där himla gung ho på rester. Speciellt inte om resterna räcker längre än en måltid. Han äter, för att han inte har så mycket annat att välja på, men det märks att han är uppvuxen i en kultur som är mer slit & släng. So... igår, när blev det en massa couscous-sallad över från SWEA-middagen, då knölade jag ner alla rester i en icke-genomskinlig plastbytta & pulade in allt i kylen. Paul var borta, så han såg aldrig vad som serverades & idag dök sagda couscous-sallad upp igen. Bara det att jag låtsades att den var nygjord för dagen... Allt frid & fröjd & så har vi rester till imorgon - perfekt!
Superenkel men väldigt god sallad - bara koka upp lämplig mängd couscous, ner med kryddor (jag gillar rosmarin & basilika) & citron. Massa persilja, hackade tomater & paprika & så ett gäng lättkokade (3 min räcker) sötpotatisar. Lite peppar & vitlök på det - klart! Oh, & feta ost också - himla gott ihop med sötpotatisen. Igår serverades salladen med pestolax, idag blev det med marinerad fläskfilé. Körde som vanligt på färdigköpt marinad, helt enkelt för att jag alltid tycker att det blir godare så.
Find the Kitteh...
För första gången på typ två månader har vi fått ordentligt med regn - så nu på kvällskvisten, då det slutat & torkat upp lite halvdant bestämde vi att Mammut skulle få lite trädgårdstid utan lina. För liten gillar INTE vått gräs... utan håller sig på stenplattor & plankor.
Vilket är väldigt praktiskt eftersom det blir lätt rätt att hålla reda på honom "Vart är katten nu? Jaha, på den plankan för att det är vidrigt att få blöta tassar". Fast lite då & då lyckas han i alla fall halvförsvinna, tillräckligt mycket för att man ska hinna få en halvsekunds orolig hjärtklappning. Tills man ser en liten vit tofs som sticker ut bland basilikaplantorna.
Himla smidigt med katt som kommer med salamandertofsar - går liksom inte att tappa bort!
Jag behöver ett litet kreativt hörn...
Jag är inne i en period då jag tillverkar en himla massa saker - så fort jag inte jobbar så virkas det på allehanda babyskor, filtar & bröllopsattiraljer. Sen har jag planer på att starta upp ett nytt tårtmodelleringsprojekt & så måste jag börja skissa på bröllopsinbjudningar eftersom jag vill tåta ihop ett eget monogram till det. Plats att göra allt detta på... soffan i vardagsrummet. Vilket varken är särskilt bekvämt eller praktiskt - lite smådumt med tanke på att vi faktiskt har ett rum i huset som står i praktiken oanvänt. Gästrummet används ju en så där en gång per år, så det känns ju som om det varit vettigt att försöka få lite användning för det hela. Funderar därför på om jag ska ge mig på att tvinga Paul att hjälpa mig att rusta upp det till någon slags fungerande "virk-bröllops" kommandocentral. Jo, så får det nog bli...
We have a date to work against!
Fick precis ett mail från vår uppfödare - alla fyra små killar mår bra & växer så att de knakar. Sex veckor gamla har de hunnit bli nu, så Linda vill att vi ska komma ut & titta på dem om tre veckor. Åh, om bara TRE veckor kommer jag att få hålla yttepytteull i mina händer! Små handfullar av obeskrivlig söthet! Längtar så att jag blir alldeles matt i hjärtat!
Det här med semester...
Um, folket på blogg.se har tagit semester & det märks, för bloggen fungerar sådär i nuläget... Så jag ber om ursäkt för avsaknaden av inlägg idag, men det ville sig helt enkelt inte.
Anyway... Har just avslutat ett SWEA-möte hemma hos mig, med syfte att diskutera igenom kokboken. Känns som att vi har en rätt bra plan nu. Dessutom får jag hjälp med texten, vilket är guld värt! För shit så svårt det är att skriva BRA om mat. Man vill ju inte bara skriva "Jättegod chokladpudding" - man vill ju veta VARFÖR den är så god... & där känner åtminstonde jag att jag får kämpa lite med att få till det. Får väl använda bloggen som övningsplattform - ska försöka lägga upp lite mer matinlägg & så får ni väl hissa eller dissa!
A day at home...
Jag behöver ladda batterierna med lite hemmakärlek känner jag. Är skönt att ha möjligheten att jobba hemma vissa dagar, så att man kan få jobbsaker gjort - men kunna njuta av sitt eget lilla hus undertiden. Ta en liten paus & gå ut på trappen & dricka lite perrier & titta ut över våra krokiga tomatplantor...
Som äntligen börjar producera lite frukt som vi kan äta - inte bara brända kartar!
Men det allra, allra, bästa med att jobba hemma är att jag får hänga med min favoritkisse!
Vår allra sötaste Mammut som behöver en dag med folk! Har varit alldeles för många, långa, ensamdagar för honom på sista tiden - så idag ska han få tanka människokärlek! Vi ska gnugga mage, leka kurragömma & så ska jag smyg-ge honom favoritgodiset utan att bryta ner det i yttepyttefragment så som hönspappan Paul gör.
En alldeles, alldeles, underbar kväll!
Tanken var väl egentligen inte att vi skulle fira ikväll, men det blev lite så i alla fall. För först skulle vi mötas upp på The Knit Cafe efter jobbet, hade nämligen en laddning garn som väntade på mig där. Men så lyckades Paul glömma bilnycklarna på kontoret, samt passerkortet in & innan det löst sig så var klockan rätt mycket & jag hade gått närmare 5 km extra på de 3.5 jag knatat på morgonen... I små ballerinaskor på betongtrottoar. Så jag var trött i fötterna & hungrig & frågade om vi kaaanske kunde äta middag ute? Så vi drog till sötaste lilla gatan Baldwin St (absolut ett sommartips om ni någon gång råkar vara i Toronto) & åt sushi på en liten uteservering. Servitriser i kimonos, massa blommor överallt, sushi upplagt på en träbåt & så sjöng Paul en liten kärlekssång för mig & det hela kändes helt ypperligt festligt!
Så kom vi hem, & vet ni vad som väntade i brevlådan? Mitt visum! Som jag ångestat över de senaste månaderna - total lycka! Nu får jag stanna här fram till 2014 om jag känner för det & jag får dessutom lämna landet igen! Åh så glad jag blev! Summa summarum, jag hade helt enkelt inte kunnat önska mig en bättre kväll!
Det hade ju varit lättare...
En sak som jag ibland önskar att jag inte varit så ärlig med - det här med att jag flyttat från Sverige. Jag önskar lite att jag vågat göra som andra svenskar som jag känner & inte avregistrerat mig. However, nu gjorde jag ju det & då är det bara att tackla intressanta saker som "hur bevisar jag att jag inte begår bigami när jag gifter mig med Paul". Hade jag varit folkbokförd i Sverige hade denna biten varit piece of cake, men nu måste jag få tag på papper från Canada som bevisar min status som ogift. QUE? Blir ju en småintressant sak att tackla med tanke på att Paul bara "va, registrerar Sverige sånt?"...
Pumpkin Sex...
De senaste dagarna har ett orosmoln smugit sig in på vår himmel. Våra pumpor verkar inte göra så bra ifrån sig. Alla de där vackra gula blommorna som bina älskar så mycket, de faller bara av...
Bin pollinerar, pumpablomman skrumpnar & faller av & stängeln under torkar ur & blir till en ledsen liten sticka. Inga pumpor i sikte. Det är ju inte så att vi legat sömnlösa om nätterna & stirrat upp i taket & bara "why, WHY?!!!" - men det har dykt upp som diskussionsämne lite titt som tätt. Farmer Bob & Farmer Stew kallar vi oss när vi hamnar i "oroa sig för pumpaskörden" zonen. Anyway, igår hittade jag en första lite pumpa! LYCKA!
Den hade gömt sig bakom vattentunnan - därav missad upptäckt. Så vi kikade runt lite & insåg att pumpaplantorna producerar lite olika typer av utväxter & att det dykt upp lite nya varianter av utskott...
Så vi insåg att Bob & Stew behövde läsa upp sig lite på det här med pumpor - & det visar sig att dessa växter producerar två typer av blommor, han & honblommor. Hanblommorna är de med långa själkar & blommor som faller av. Honblommorna är som små babypumpor med en blomma på. Så det ni ser ovan är en honblommeknopp. Nu är naturligtvis tanken att de två ska mötas, för gör de inte det så trillar babypumpan av. Jag, förlåt - farmer Bob, bara "Q-tips sex!". För jo, så ligger landet. Vill vi ha ultimata pumpor så tar vi saken i egna händer. Rycker av alla blomblad från ett par hanblommor så att vi kan få ut så mycket pollen som möjligt & så ser vi till att alla delar av honblommans pistill blir täckta av pollen för gör de inte det så får man skeva pumpor. Oj oj oj, vilken liten ocean av kunskap jag känner att vi av misstag stövlat in i...
Återförenade...
När jag åkte till Gran Canaria för att överraska mamma på hennes 60 årsdag så köpte jag en liten uggla med mig hem till Mammut. Vi döpte henne till Hedvig & hon har blivit liten kisses allra käraste leksak. Igår, när vi kom hem blev det först obligatoriskt mys - men sen sprang Mammut bort & började jama framför en stor byrå som vi har i vardagsrummet. Ner på knä & där - långt inne i mörkret - såg jag något luddigt. Hedvig. Åh stor lycka när jag petade fram henne igen! Efter att ha tuktat stackars Hedvig för kung & fosterland däckade liten & vi bäddade ner de två i vardagsrumsfotöljen.
& sen ägnade vi oss åt en av våra favorithobbies - åande framför liten katt.
Inaktivitet...
Jag läser att ungefär 35% av Canadas vuxna befolkning är inaktiva, de rör alltså inte ens på sig 2.5 timmar per vecka (30min*5). Men vad värre är, samma siffra i Sverige ligger på mer än 40%. Jag dör lite själsligt. Herregud - 2.5 timma, det är ju absolut ingenting... Jag tänker på fetmarelaterade sjukdommar & ryser, men ännu mer tänker jag på vilka begränsade liv folk lever. Jag minns sista sommaren som tjock. Jag hade precis fyllt 18 & farmor tog med mig & lillebror till Cypern som födelsedagspresent. En vecka var vi där om jag minns rätt, en vecka då jag satt & läste i skuggan på balkongen eller möjligtvis i en solstol vid poolen - iklädd t-shirt & shorts. Jag mådde så dåligt över min övervikt att jag inte tog av mig till baddräkt en enda gång. Att var ute & promenera var bara på agendan när det blivit mörkt & svalt ute & enda anledningen att jag knatade runt då var väl för att jag var på jakt efter något med sås att äta.
Jag blir på riktigt mörkrädd när jag ser den här typen av siffror, får Wall-E vibbar. Motion är så oerhört viktigt. I vilken form man nu själv orkar & klarar av - men man måste röra på sig! Vet man med sig att man ligger på gränsen till att vara inaktiv så tycker jag att man är skyldig sig själv att sätta sig ner & fundera igenom vad man egentligen lägger sin tid på. Vad är så himla viktigt att man inte kan få in 5 pass om 30 min per vecka?
Nej men fan också...
Pauls föräldrar kom ju ut till stugan igårkväll & det var över förväntan trevligt. De var ok med vad vi gjort i stugan, vi åt middag på väldigt söt byarestaurang & så avslutade vi med lite frozen margaritas. Vad som inte var så himla trevligt, Pauls mamma pekade ut vad som är poison ivy... Innan har vi båda aktat oss lite så där småslött för sånt med tre blad - men nu vet vi vad som orsakar smärta en masse. Det här djävulskapet.
& det finns ÖVERALLT!
Längsmed hela vägkanten, inne i den hemsökta skogen & runt husknuten mot sidan där vi eldar... Måste erkänna att jag först blev väldigt trött - sen valde jag att se potentiallen i det hela. Massa giftigt grönt = fram med hela arsenalen av pryttlar som kan ta död på växtlighet! WE WILL CONQURE!
Morgonens "värsta flickvän" ögonblick...
Herregud så hemsk jag kände mig alldeles nyss... Paul & jag var i badrummet & jag klev in i duschen för att tvätta håret. Paul bara "oh, få man följa med in" & jag skrattar till & säger "Nope, vi måste skynda oss så att vi kommer iväg till stugan någon gång" & så stänger jag glasdörren till duschen med ett swosh. Bara det att Paul liksom stuckit in sitt huvud - så att det fastnar mellan dörren & duschväggen när jag stänger! Jag ser hur hans huvud kläms från sidan & hur glasögonen hamnar på helt på sned. Paul skriker, jag skriker... & rycker upp dörren & befriar stackars Pauls skalle. Han är oki, hälsar att han kommer att överleva & att den lilla fadäsen inte lämnat några konstiga inbuktningar - men fy tusan vad jag kände mig som världens elakaste & mest sadistiska flickvän där för ett ögonblick. Väldigt obehaglig känsla, känner att vi inte behöver upprepa den!
Late start...
Woppa, ut till stugan! Egentligen skulle vi ju ha åkt ut tidigt igår eftermiddag, men så fick vi ingen kattvakt & Paul blev ledsen i ögat. Jag frågade lite försiktigt om han tyckte det kändes FÖR jobbigt att lämna Mammut ensam för två nätter & fick ett litet stumt nick tillbaka - så då stannade vi kvar i stan. Stugan är vår lilla oas från storstaden, så det får inte kännas jobbigt att åka dit! Nu imorse, efter att ha väckts av pipig katt vid sex-snåret? So long, farewell, auf wiedersehen goodbye! Nu åker vi ut & ser över hur mycket pumporna tagit över sedan sist!
Banne mig om vi inte får en enda pumpa ifrån detta experiment - då blir jag upprörd å det grövsta!
Fredagsmys...
Lyckan i att smälla ihop datorn, knata ner till Pauls jobb, gå till St Lawrence & köpa strutsbiff & lax... Åh fina lilla helg vad du är välkommen! Fredagar är en sån där dag då jag vill äta gott - men inte stå i köket i evigheter, så då är lax det självklara alternativet. Godare än godast & så vansinnigt enkelt! Idag hittade jag på en ny kombo & det må se ut som en snögubbe kräkts på det hela, men SÅ gott!
Stoppa laxen i ugnen i 10 min med skinnsidan upp, 200 grader. Blanda ihop grekisk yoghurt med peppar, getost & strimlad basilika. Tag ut laxen när de 10 minuterna gått, drag av skinnet, bred på yoghurtröran & baka ytterligare 5 min. Lite babyspenat på det & middag check!
Nej jag kommer ALDRIG att köpa hus här...
Jag gillar vårt lilla hus. Det är perfekt för oss två, inte för stort & inte för litet & så kommer det med trädgård. Fast att köpa lös det en dag? Moahahahaha! Never I tell you! Varför då då kanske ni tänker: ok läge, park, nära till LCBO som har öppet till tio på lördagar, tvättstuga i huset - låter perfekt! Jo för att om vi köpt vårt hus så hade det kostat oss i runda slängar en 600.000 CAD. Vet ni hur mycket hus man kan få för den summan i Sverige? Typ norrbotten! Eller, lägg på en 120.000 CAD & köp ett slott! Herregud... att köpa hus i den har stan hade fått mig att vela krypa ut ur skinnet i ren "Lurad, jag är så LURAD" ångest. Neej... de dagar jag vill känna mig riktigt rik, då kikar jag på "tomtar & gårdar" på blocket & förundras över den enorma prisskillnaden mellan ren luft & smog.
Liten...
Mammut var så söt imorse - helt skogstokig! Han sprang som en dåre upp & ner i trapporna & ville att jag skulle jaga honom. Så jag sprang efter & såg till att klampa riktigt rejält, för då blir han ännu mer i gasen. Jagade in honom i sovrummet, där han flög upp i sängen & gömde sig bakom en kudde. Alltid när han gör så så kastar jag mig i sängen med utbredda armar & så studsar han emot mig & så gosar vi. Men idag studsade han lite fel & flög rakt in i min hand. Full kraft, det var som en humla mot en bilruta. Fy tusan vad hemsk jag kände mig! Mumin blev sekundsnabbt helt liten... ville bara bäras & tyckas syn om & oh vad jag först tyckte synd om honom & oh vad Paul tyckte JÄTTESYND om honom. Så hela morgonen blev ett runtkånkande av liten katt - famn till famn...
Delaktig i allt... Herregud vad vi älskar vår lilla tuss & vad kattmamma hjärtat brister när de gör illa sig!
You can call me... PartyMama!
Suck... Jag har fått ett nytt smeknamn. PartyMama... Kan ju ärligt säga att det inte är min favorit så här långt i livet. Paul däremot älskar det, men det kan ju ha att göra med att det var han som kom på det & att han dessutom tycker att det är superfyndigt. För igår när vi var & shoppade garn så frågade han vad "Fiancée" & "Fiancé" heter på Svenska. Jag tänkte inte till på ordningen & svarade därför omvänt - fästman & fästmö. Paul som ju vet att party heter fest på svenska gjorde genast den kopplingen & så sluddrade jag väl till man:et lite - för helt plötsligt tjoar Paul genom hela affären "Fiancée is partymama in Swedish?!". Jag försökte väl lite paniskt räta till det hela, men vid det här laget var ordet PARTYMAMA inpräglat i Pauls huvud & han stod dubbelvikt av skratt... bara att inse sitt nederlag & hoppas på att han glömmer mitt nya smeknamn rätt snabbt.
Idas virkskola - del 1
Jag har förstått att sommaren i Sverige inte riktigt lever upp till förväntningarna, att det är lite småmulet & dystert... So, då har jag ett förslag - sätter regnet stopp för uteplaner, lär er virka! Jag lovar, att lära mig virka har varit en sån räddning när det kommer till att klara av tråkig väntetid. 17 timmar i transit - nemas problemas så länge jag har garn. Fast i ett väntrum/tunnelbanan eller i en bil med någon du har svårt att hitta samtalsämnen med? VIRKA! Life saver... Dessutom är det himla lätt bara man sätter igång. I mean, jag lärde mig virka i fyllan & villan efter 10 timmars arbetsdagar med hjälp av google - så det är inte SÅ svårt. Oki, så här kommer en beskrivning av hur man virkar en liten blomma. De här "stygnen" behöver du använda:
sl knot = slip knot
st = stitch
ss = slip stitch (to fasten)
ch = chain
sc = single crochet
dc = double crochet
fo = fasten off
st = stitch
ss = slip stitch (to fasten)
ch = chain
sc = single crochet
dc = double crochet
fo = fasten off
Bas varvet – gör en sl knot, alltså en ögla, på din virknål. Fortsätt med ch 6 - bara ta tag i garnet & dra igenom öglan & fortsätt till du har alla sex kedjor.
När alla sex kedjor är klara - stick virknålen genom den första kedjan, ta tag i garnet & dra igenom det så att du får en ring.
Fortsätt med varv 1 – ch 3 & gör sedan en dc: Garnet över virknålen, virknålen genom hålet i cirkeln...
Garn över nålen & dra igenom så att du har tre trådar på din virknål.
Lägg sedan tråden över nålen & dra igenom de första två trådarna.
Garn över nål & dra igenom de sista trådarna. Sedan fortsätter du med: ch1, *2 dc, ch1, * upprepa tills du har sex grupper om 2dc. Avsluta med ss till 3e länken i kedjan du började med. Nu har du en cirkel! Tjoho! Byt färg & starta på varv 2. Ni ser hur det är grupper om två pelare? Starta mellan två såna grupper - dra igenom en ögla ch 3, följ upp med 1 dc, ch2 & 2 dc - hoppa till nästa "hål" *ch1, 2 dc, ch2, 2 dc in next space – upprepa * 4 gånger till.
Avsluta med ss i 3e länken i kedjan du började med.
Varv 3 – oki börja med ch3 & så dc6 i "hålet" precis i mitten av mitt långfinger. Följ upp med ch1, * dc7 två hål bort - gör alltså bara spetsarna på sexhörningen - ch1, upprepa * 5 gånger. Avsluta med ss i 3e länken i kedjan du började med - fo.
Splendid, bara kanten kvar nu! Byt färg & sätt igång med varv 4 - ch1, sc runt ett blomblad - det ska bli 8 stygn.
Det åttonde stygnet kan vara lite meckigt, så man får ofta peta till tråden lite. Gör sedan ett långt stygn som går ner hela vägen till där mitt finger är:
Det böjer sig lite - men det kan man stryka till sen...
Fortsätt runt hela blomman, avsluta med ss & fo.
Klart!
Brudklänningsångest - CHECK!
Jag har fruktstund på kontoret - det innebär i princip två saker:
1) Jag äter päron från sydafrika
2) Jag sitter & tittar på sidor med brudklänningar & har ångest
Den där ångesten bottnar inte direkt i det absurda i att mitt päron rest hela vägen hit från det land där lillebror just nu hänger & surfar, nope - det är äkta brudklänningsångest. Så fort jag bara tänker brudklänning blir det liksom jobbigt. Allt är så fult & puffigt... & allt som är kort kommer utan ärm. Vägrar stå & hasa upp klänningslivet hela bröllopsdagen. Om jag nu väljer en kort klänning (vilket jag ännu inte är helt 100 på) så uppenbarar sig genast ytterligare ett stort problem. Antingen är klänning lite för sexig (även om jag tycker att den här är så fin!) eller så blir jag orolig för att den ska bli för mycket dockklänning (älskar den här klänningen men puffet - too much?). Mittimellan verkar inte existera - vilket får mig att slita mitt hår & så rullar det på & jag svär för mig själv & bara "men bestäm dig NU så att du slipper ägna mer tid åt denna menlöshet!!!". Så nu frågar jag er, vad tror ni hade passat mig?
Det var ju så lovande!
Efter att vi överlevt parken passerade vi Lampton House - ett gammalt hotel/taverna som blivit till något slags litet community center. De har pubkvällar där en gång i månaden & lokala sångare uppträder där lite titt som tätt. Vi stannade upp & tittade på huset & förkunnade sedan samstämmigt att det ju varit PERFEKT om vi kunnat ha vår canadensiska bröllopsfest där! Typ fem minuter från vårt hus, som hittat! Dessvärre tvingades vi en stund senare, framför datorn hemma, konstatera att utsidan inte riktigt speglade dekoren på insidan. Orange linoleum-matta... Jag får rysningar & flashbacks till gympaduschrum. Så fult! Alltså, Ernst kanske kan göra något av det rummet - men jag är rädd för att min pysslighet inte räcker till för att råda bot på just det här projektet... So, the search continues!
Nej det här gör jag inte om...
Det har ju varit så varmt att man knappt orkat ut från AC-land, men ikväll var det lite svalare så vi beslutade oss för att ta en liten kvällspromenad. Travade genom vår park & bestämde oss sedan för att ta en annan väg hem - genom parken på andra sidan floden. Först var det helt oki... sedan, sedan blev det lite jobbigare. Dels så började Park Toronto snåla med ljuset så det blev väldigt mörkt - längre & längre mellan gatlyktorna. Fast vad värre var, det hängde folk där & det luktade skunk... med andra ord, folk var där för att röka på. IDA BLEV SKITSTIRRIG. När vi dessutom hamnade mitt i ett gigantiskt "par som gör slut" bråk med hysteriska skrik... nej då hade jag fått alldeles nog. So, nu är det bestämt att vi håller oss till väl upplysta vägar på fortsatta kvällspromenader!
Ingen speciellt rolig date...
Paul & jag har haft någon slags typ av dubbeldate kan man väl kalla det - oss två hos samma tandläkare. Yey... Det enda som var roligt var att jag fick sitta & vänta en dryg timme i väntrummet medan de tog Paul först. Själva väntande var ju inte så där alldeles WOOPPA! men däremot fnissade jag lite för mig själv - för det ska Paul till att hålla låda i princip genom hela tandläkarbesöket. Mr Social - japp, check på den!
Kreativt rus...
Någon kan ha drabbats av ett kreativt rus igår: glömde halvt bort att äta, totalt bort att blogga & sa knappt hej till festman när han kom hem på kvällen. Vad som upptog ALLT intresse... små virkade blommor...
De är helt beroendeframkallande! Söta som socker, lätta att göra & så är det så kul att botanisera runt bland alla färger & komma på nya kombinationer! Tanken är att det hela ska mynna ut i en liten filt, en liten babyfilt, men det är en annan & rätt sorglig historia som jag tar en annan dag. Nu, dags för en blomma med lite gröna inslag!
Värmeslag...
Argh, 36 grader idag - men luftfuktigheten vi har nu gör att Toronto känns som ett gigantiskt växthus. Bara det att det till & med är för varmt för växterna, mina tomater grillas på plantorna! Får nypa bort små kartar varje dag pga att de bränts sönder. Det enda som växer & verkar frodas oavsett hur varmt det blir är pumporna. De håller långsamt på att ta över vår bakgård. Nu har de dessutom börjat blomma - enorma blommor som drar till sig honungsbin i massor.
Vilket ju är bra, så slipper jag stressa runt med en tops för att få till de där tre halloweenpumporna som vi hoppas på.
Sen är det himla trevligt med lite surr i trädgården, varken bin eller humlor är lika vanliga här som hemma.
Ida & The Final Countdown...
Bilkö i oändlighet... Vi slår på radion för att höra trafik rapporten, den tar slut & Europe "The Final Countdown" börjar spelas - SÅN nostalgikick! "Åh" ropar jag "HÖJ, HÖJ!" & så sjunger jag med fastän jag inte kan sjunga. Paul sneglar på mig i ögonvrån & förstår inte riktigt vad som händer, så när de sista tonerna klingat ut förklarar jag...
Hur Europe inte bara är något jag växt upp med som svensk, utan att jag ser låten lite som vändpunkten i övergången "Back in the Fat Days"/nuvarande Ida. För så här var det, esteterna på min gymnasieskola framförde The Final Countdown under ett uppträdande & att ALLA tjejer blev helt kära i killen som sjöng. Han var stereotypen av den där omåtligt populära, snygga, killen man ser i highskolfilmer. Anyway, jag var inne i fasen tappa vikt & någon gång närmare skolavslutningen där i trean hade jag lyckats gå ner 16 kilo & stöt ihop med sagda kille på hotellet (enda utestället i Lycksele) - fått höra "du är söt" & fått en puss på kinden. UNHEARD OF! Vet inte riktigt vem som var mest chockad, jag eller övriga skolan - jo för det här var en sån där liten skola där alla vet vad alla gjort. Vad jag däremot minns glasklart är hur jag travade in i klassrummet måndag morgon & sa hej till en av tjejerna i klassen, en av de där populära vackra tjejerna, & hon tittade på mig - uppifrån & ner & så blev hennes ögon helt smala & så fick jag ett fnys tillbaka. Ett fnys. Lommade till min bänk & försökte febrilt komma på vad jag möjligtvis gjort fel & det var inte förrän lite senare som jag insåg, konkurrans ses inte alltid med blida ögon. Där & då, fy tusan vilken liten kick det var att inse att jag kunde irritera de där tjejerna som bestämt allt sedan lågstadiet! Aja, long time ago - men Joey Tempest & "Oh, We're heading for Venus" får mig fortfarande på himla gott humör!
Nejmen du förstår, jag är för cool för dig...
Vår grannes hund Buddy vill så gärna hälsa på Mammut varje gång vi går förbi. Mammut, han uthärdar.
Låser blicken i fjärran & ställer mentalt in sig på att han snart inte behöver hänga med det där grannbarnet som människorna råkar vara förtjusta i. Så får Buddy in en liten sniff...
& svansen slår trumsolon på bron i glädjerus & Mammuts nacke sjunker lite & blicken blir mer glasartad. VILL INTE GOSA MED HUNDAR, VILL ATT MÄNNISKOR SKA GOSA MED MIG & SÄGA "ÅH" - BORT VARELSE. & människor tittar på de två & bara "Åååh!"
Det här med bröllopspresenter...
Pallavi & David önskade sig "non boxed gifts" - men andra ord, pengar eller presentkort i kuvert. Jag inser att vissa säkert tycker att det är tråkigt/smågirigt, men jag förstår dem verkligen. I mean, Paul & jag har bott ihop i mer än tre år & har typ allt som vi kan tänkas behöva. Vi VILL INTE ha brödrostar & mer pryttlar, snarare mindre om vi nu ska flytta hem till Sverige någon dag. So, vi köpte ett fint kort - la ner ett par nya sedlar & kompleterade med ett presentkort på cupcakes/tårta när de än vill ha något att bjuda på.
Men eftersom jag kör randomiseringar på datorn just nu & det tar sjukt lång tid så beslutade jag mig för att ta en närmare titt på vad theknot säger om bröllopsgåvor & hittade en liten guldgruva - en lista med de värsta bröllopspresenterna någonsin. Så roligt! Mina favoriter så här långt:
"A check from my husband's friend, and in the 'for' line, it said 'vasectomy.'"
Wish I was in Norland...
Jaaa... Så här såg lunchen ut igår...
Världens bästa seafood salad ute i Norland. Med en välförtjänt kall öl till - lycka! Idag? Knäckebröd, minimorötter, keso & avokado på avdelningen. Serverat med ljummet kranvatten eftersom canadensiska byggnader i regel suger på att få både kallt & varmt vatten att ta sig upp mer än en våning, max två. Not so fancy. Om jag önskar mig bort? You bet.
Vårt lilla stugdilemma...
Så igår... vad gjorde vi ute i stugan? Klipp, klipp, klipp! Håller sakta på att förvandlas till en riktig canadensisk timmerhuggare! Checka bara flodutsikten som vi numera kan njuta av!
Uppenbarligen är det bara den rutiga skogshuggartröjan som saknas! Ett litet problem dock...
Det blir ju lite ved & bråte över när man jobbar så effektivt som vad vi gör...
& även om man bara "Det spelar ingen roll att jag har världens mest illasittande shorts, jag är ändå freaking oövervinnerlig när det kommer till cederdödande" - så får man lite panik när man ser berget av kvistar att elda & inser att nästa helg, då gäller det att elda för kung & fosterland redan från & med fredagkväll. För på lördag, vid lunch, kommer Pauls föräldrar ut till stugan & ser det då ut som det gör nu blir det lite drama är jag rädd. I stil med "You´ve RAPED the forest!"... & det känns som ett småjobbigt scenario med tanke på att det FAKTISKT är så mycket finare där nu, så länge man inte tillhör aktivistgruppen "Jag är lite labil, så förändringar är dåligt & det här är definitivt work in progress & jag är inte delaktig i det så jag tänker ställa till en scen". So, fredag - läge att lämna stan så pronto som det bara går. Jag lobbar för lunch!
No tornado today...
På väg upp till stugan varnade de att "funnel clouds" siktats, alltså förstadierna till tornados. Moi som älskade filmen Twister när det begav sig började glatt spana ut genom fönstret i jakt på spänning. Paul spanade även han, men efter kaffeställen & svängde in på en liten gård för en espresso. Det första som mötte oss förutom själva kiosken var följande vindspel... Gissa vem som fick puls?!
Förutom Twister-rekvisita verkade gården även försöka få till en "Fåglarna" atmosfär...
& eh, Shrek?
Nej, jag ger upp... kan inte komma på någon film med gäss...
Men låt oss säga så här, det var ett något annorlunda kaffestopp. Inte ett standard Starbucksbesök om man säger så. Som exempel så har jag aldrig gått in på ett Starbucks som haft en skylt på dörren där man kan läsa "Thank you for smoking pot"... Inne i den lilla kiosken sålde de allt mellan himmel & jord - men fokuserade på kaffe & oliver. Fyllda oliver. Så nu har jag för första, & enda, gången provsmakat klassikern jordnötssmörsfylldchillioliv.
Ut till Tilly!
Anledningen till att jag snart kommer att börja peta irriterande på Paul är naturligtvis att vi måste ut till stugan. Vi hade båda helt abstinens igår... dåligt jag vet, men vi älskar ju att vara där ute! Jag vill döda mer ceder & Paul, Paul vill leka med sin nya leksak. Jordfräsen som vi döpt till Tilly (jordfräs på engelska = tiller).
Paul älskar den här lilla manicken på ett sätt som gör att jag fruktar medelålderskris. Till & med när hon studsade till förra veckan & rev upp tre långa elaka sår på Pauls ben... kärlek, oförtruten kärlek. Själv väljer jag att rikta mina ömma känslor mot sötpotatisen.
Hoppas hoppas att de klarat av veckans obarmhärtiga värme & överlevt!
Något som däremot kan ha fått lida lite - pumporna i mitten. Inte så smart att plantera dem så tätt har jag insett så här i efterhand. Pumpor tar upp enormt mycket plats & växer som bönorna i Jack & bönstjälken. Bästa grödan att plantera om man vill känna sig helt "Gröna rum" även fast man knappt klarar av att hålla garderobsblommorna vid liv!
Jo men idag känner jag mig lite Barbarella!
Jag hatar att fixa håret - det kan vara något av det tråkigaste som finns. Så det här med att försöka få till det till gårdagens bröllop var ju bara mental död. Så här dagen efter är det dock en annan femma, älskar att vakna upp efter att ha sovit en natt med hårspray. Allt är så stort!
& för ett ögonblick, en sekund, får jag känna mig lite som Barbarella!
Nope - nu starta dagen, klockan är halv åtta & personen som kommer att vakna med ännu större hår måste upp så att vi får något uträttat!
The Wedding Reception...
Efter att ha klappat på Mammut & sedan ägnat en kvart åt att rulla bort allt katthår från kvällens partykläder hoppade vi in i bilen & drog till en indiskt... tjaa... vet inte riktigt vad man ska kalla det, "festhall"? Här kände jag att det var läge att dra fram anteckningsblocket & börja föra upp såna saker som vi kan kopiera till vårt bröllop.
Oh, guldiga inredningsdetaljer & MÅSTE bara ha orkidéer i stora glascylindrar fyllda med vatten!
MUST!
För att inte tala om get på buffébordet & rökmaskin på dansgolvet. Fast kanske viktigast av allt, vi måste sätta ihop ett litet bollywood-danslag! Mucho importante. Känns inte som om vi blir gifta på riktigt annars.
En egen liten tron att hänga på får vi nog också spika ihop. Vi får väl ta en vända upp till IKEA innan festen & köpa på oss soffan Lycksele så att vi verkligen känner att det är en soffa med innebörd!
En sak kommer vi dock skippa - analfabeter som sätter ihop bröllopstårtan...
Neej... nu var jag elak. Det var en jättefin bröllopsfest men helt enkelt 100 mil ifrån hur vi tänker oss våran. Det sagt, det var verkligen en upplevelse! Snacka om att David & Pallavi gått whole in för detta... enormt jippo med 200 gäster & specialgjorda filmer om brudparet som underhållning. Gick dessutom inte helt tomhänt ifrån det hela när det kommer till inspirationsbiten - den viktigaste punkten? Don't run out of alcohol. Då tömmer vi systemet i Älvsbyn nästa sommar då pappa!
Exakt hur stressade vi var imorse?
Tja... uppenbarligen så pass stressade så att vissa individer inte hade tid att förse sig själva med hårgelé...
Elakt fniss...
Efter att sagda kort tagit spanade jag ut över de snustorra ägorna & bara...
Honey, too hot - need Starbucks!
Så så blev det & nu ska jag hoppa i min lilla blå & sedan blir det dansa av - woot!
p.s. mamma, titta & njut - trots stressen tog jag mig tiden att stryka kjolen så att du inte behöver skämmas för mig!
We made it!
Herregud... stressen imorse... Paul & jag är verkligen urdåliga på att komma iväg i rätt tid. Så medan Paul körde i 140 på motorvägen skrev jag grattulationskortet. Fem minuter efter utsatt tid girade vi in vid klubbhuset där bröllopet hölls & sen kutade vi genom kanadagåsbajstäckt gräs ner till platsen för cermonin. Som hölls i ett litet lusthus precis vid en liten sjö där sagda gäss huserade. Tack & lov var vi inte sist på plats, visar sig att indier är ännu större tidsoptimister än vad vi är, så vi väntade säkert närmare en halvtimme innan allt drog igång.
& herreje vad det hela var SUPER nordamerikanst! Så där som när folk gifter sig i Bachelorette ni vet. Vita trädgårdsstolar med var sin miniatyrflaska såpbubblor på varje stol, stråkorkester som framförde klassikerna, ringbärare, far som för bruden till altaret, vita rosor en masse. Föjt av gigantiskt vitt partytält med ljuskronor i taket, stärkta vita dukar & ännu mera Pachelbel. Maten var dock rakt igenom Indisk - naan, raita, blomkål i gurkmeja & så en brud i en brudklänning som kändes väldigt passande för en nordamerikansk/indisk tillställning!
BLING!!!
Det hela var alltså enormt långt ifrån hur vårt bröllop kommer att vara, men det var fint - det var det. Lite roligt detalj, visar sig att prästen kommer från Agricola - alltså den kyrka där SWEA alltid har sina månadsmöten. Efter att detta uppdagats blev jag snabbt finnarnas på festens nya favorit. :)
I'm not sure how much inspiration I can get...
Idag är det David & Pallavis bröllopsdag - dags för väldigt många timmars firande!
Paul frågade redan igår om jag planerade att ta med papper & penna för att kunna föra anteckningar. Hahaha... Nej men seriöst, ett finskt-indiskt bröllop. Det ska bli kul, men så där mycket inspiration för vårt bröllop... not sure. Hade tänkt hoppa både vodka & curry.
Trauma & tröst...
Jag kan meddela att jag har renast tänder i Canada, möjligtvis världen. Min lilla väna tandhygienist har sett till så att det inte finns en gnutta tandsten eller plack kvar i min mun. Eller tandkött för den delen. Färdigplågad & dränerad på både blod & pengar fick jag vackla ut i friheten & min väntande manikyr. Tyckte så himla synd om mig själv att jag dessutom slog till på en pedikyr.
Sedan gick jag hem med tårna inpackade i gladpack & åt lunch med väldigt lågt tuggmotstånd. Faktum är att jag trots pamperingen av alla tjugo naglar tyckte så synd om mig att det blev frukostmat en gång till - vilket är tröstmat på högsta nivå!
& jag som helst inte lämnat huset...
Fredagen den 13e & jag har tandläkartid. Känns sådär om jag ska vara ärlig. Är ingen större fantast av att gå till tandläkaren överhuvudtaget - så combon dagens datum & det faktum att tandläkaren är en Canadensisk ockrare (jo men det är de allihopa) får mig att morgonhasa runt med tunga steg. VILL INTE. Men, det går inte att krypa in under täcket & ignorera - så jag försöker fokusera på andra trevligheter istället. Så som att jag tänker gå & fixa manikyr efteråt. Det får bli min vuxna version av ett bamseklistermärke!
Det kunde ha varit värre...
Förrutom kläderna till morgondagens bröllop så hittade jag ett par små shorts på Banana Republic. Med betoning på små. Lite så att jag nästan får ångest... Twiggy sa att man inte ska ha minikjol efter 25, & de här må vara shorts - men mini är de i vilket fall. Nåja, de var på sån hiskelig rea att jag inte kunde stå emot! Buffrade dock med en lite mer täckande topp & föll sedan för frestelsen & matchade skorna till.
Men att gå med sagda, rätt oanvända, skor hela vägen till avdelningen (45 min) i fuktig Toronto-hetta. Ingen hitt. Resulterade i 3 fina skavsår & en lätt handikapp-känsla. Fast... jag är inte i närheten av det lidande som stackars Paul just nu går igenom. Under förra helgens stugröj kom han vid något tillfälle i kontakt med poison ivy... & fy för tusan vilken ond liten växt det är. Paul råkade nämligen ha på sig sandaler & nu är hans fötter täckta av otäcka blåsor & valkar som ser ut som brännsår. Hälften av eländet har också blivit inflamerat, vilket tydligen är väldigt vanligt. Memo till mig själv, sporta alltid relativt täckande skor i stugan & kom ihåg "Leaves of three, leave them be"!
Bröllopsplanerna tar sakta form!
Nejmen oh så glad jag är idag, kyrkan är bokad! Bästa farmor jagade prästen ur semesterlunket & fick honom att skriva upp oss på det datum vi önskat oss, perfekt! Nu kvarstår frågan om vart vi ska ha den efterföljande festen. Jag tänkte "ute i stugan, jättemysigt om vi gör om båthuset till ett ställe vi alla kan äta middagen!". Farmor tänker "BÅTHUSET?! SORKPEST". Inte helt kompatiblet - så nu tittar vi på vilka alternativ som finns i Älvsbytrakten. Tillsammas har vi lyckats komma på två tänkbara ställen. Farmor, som är så guld värd, har ringt & frågat om alla detaljer & vi har informerats om att hyran för den ena lokalen ligger på 500 kronor & den andra på 200. Alltså, jag hajade ju till lite när jag hörde priset - eller snarare bristen på pris. Men Paul, han kan inte begripa det alls. Tre gånger har jag över skype fått förklara att "NEJ, jag har inte missat en nolla". Min blivande man verkar oförmögen att ta till sig norrlandspriser, de har temporärt kortslutit hans hjärna.
Quote:
"My brain has not quite grasped that you could rent a place for the day for under $100"
Jag hade ju inte så bra koll där inte...
Imorgon ska vi på bröllop & tills igår har jag känt mig helt lugn. Klänningen från det här årets PDAC väntar på kemtvätten, jag har valt vilka skor jag ska ha på mig & imorgon går jag & fixar naglarna. Plus att vi båda har klipptid idag. GRYM framförhållning för oss två virrpannor. MEN. Det falerade igår, då Paul mailade en rad om morgondagens upplägg & jag för första gången fick ett bättre hum om hur dagen ser ur (Paul råkade kanske glömma inbjudningen på jobbet forever):
Wedding is at 10 AM, lunch at noon, reception at 6PM, dinner at 8:30
Eh. Lite utdraget om man säger så. Först ska vi alltså sitta igenom någonslags två-timmars morgoncermoni & sen är det paus i 6 timmar (?) innan festen drar igång. Känns ju så där att dra på partyklänningen till klockan 10.00... Så jag insåg att jag behövde en morgonoutfit. Paul drog samma slutsats & i panik körde vi ut till Vaughan Mills igårkväll. Vilket tack & lov bar frukt, annars brukar det ju vara hopplöst att hitta sistaminutenkläder. Inte den här gången dock, check på att vara preppy chick på morgonen!
Den lilla tunnstickade blusen ska jag ha innanför kjolen - som har ton med snurr i kjolen, perfekt tajt midja & knyts med stor rosett! Kärlek till lite tyg, japp.
Sådär kvinnligt jobbig...
Jag har en vän som ibland är så där kvinnligt jobbig som man ser på TV. Ni vet, märker ord & läser in saker i allt & ÖVERREAGERAR. Allra mest är hon så kring sin pojkvän & även om jag tycker om henne så kan jag ibland känna "men herregud, hur orkar han?". Imorse... imorse var jag dessvärre lite på samma sätt. När klockan ringde 06.15 så var jag nämligen så in i döden trött att jag bad Paul att väcka mig vid 7 istället. Fast han tyckte att jag sov så sött att han inte nändes väcka mig förrän 07.20. Vilket innebar att jag hade mindre än 40 minuter på mig att fixa frukost, duscha, klä på mig & sätta på någon form av ansikte & 0 minuter på mig att fixa lunchlåda. Till saken hör att det blir Starbucks de dagar jag inte hinner fixa lunch & för bara två dagar sedan beslutade jag mig för att jag måste dra ner på Starbucksbesöken för att:
1) Jag erkänner, jag är lite beroende
2) Vilket gör att jag löper risk för att se ut så här - mycket jobbigt scenario
Så jag beslutade mig för en mer restrektiv Starbucks-policy & beslutade mig sedan för att alla de där oköpta frappsen skulle kunna gå in på vårt bröllopskonto istället. Mycket bra plan! Tills jag vaknade 07.20 vill säga. Då blev jag lite knäpp & väste fram något om att Paul förstört vår bröllopsbudget & stackars Paul bara "But honey... like $10 at Starbucks won't break it". Varpå jag kontrade med att OM vi har en middag här i Toronto med sushi-tema så är det TVÅ spicy tuna som HAN har slängt i sjön. Sen fick jag frukost i mig & blev normal igen. Herregud vad läskigt det är med låga blodsockernivåer...
Fyller på Sverige-kvoten!
Idag fyller jag på Sverige-batterierna så mycket som det bara går när man befinner sig en hel ocean från moderslandet. Först jättetrevlig lunch i Kensington med svenska Hanna som är relativt ny här. Vi var båda rörande överens om att Canadensisk cottage cheese INTE är lika god som vår Keso. Passade också på att visa vart man kan köpa fiskbuljong, för det är ingen självklarhet i affärerna här. Nu blir det lite mer jobb & efter det så drar jag på SWEA-möte. Ännu mer svenska på dagordningen alltså, stackars Paul kommer att tvingas lyssna på Victoria Silvstedt engelska ikväll!
Det här med traditioner...
Jag ÄLSKAR ju traditioner, det måste man som Svensk. Allt har gjorts på ett sätt tidigare & då håller man fast i sin gamla vän & känner sig lite tryggare. Traditioner gör mig gjad, får mig att känna mig ombonad & hemma. Men när det kommer till bröllopet känner jag inte riktigt samma sak. Saker SKA tydligen göras på ett visst sätt "för att det är tradition", men jag som varit på ett bröllop i mitt vuxna liv kan inte riktigt relatera till det. Varför var det tradition nu igen att ha vit fluffklänning, blommor i handen & trerättersmiddag? Så jag läser på lite. Den vita klänningen marknadsfördes in i bröllopssvängen på 1920-talet. Blommor i handen började vi men en så där 20 år tidigare, innan dess höll man i en näsduk (i fall att man blev för rörd antar jag, vettigt) eller en psalmbok (för stöd?). Inte förrän på 1950-talet började man ha catering & större mål. Innan dess lagade kvinnorna i familjen maten på egen hand. Det här med att allt ska vara personligt - servetterna sydda av gammelmormors gamla lakan med sparade monogram, färgtemat inspirerat av färgen på himmelen när frieriet ägde rum, tårtan fylld med hallon för att det var den första gemensamma efterrätten - det är något som dök upp på 70-talet. Att bröllopen sen växte ÄNNU större, ja det kan vi tacka Diana & Charles för & vi vet ju hur bra det gick för dem. Så jag känner att vi kanske inte behöver följa alla de här hittepåtraditionerna som Don Draper & co lyckades få igenom för något halvsekel sedan. Det kanske är läge att för en gångs skull dra ifrån ett par traditioner, inte bara bygga på med fler & fler!
Our First Brain Storm...
Alltså... jag vet inte om det var så där jättesmart att sätta igång projekt "låt oss komma på ledord för vårt bröllop" samma dag som jag varit rätt utslagen pga överhettning & uttorkning. Men det må var hänt, med lite sushi går allt - speciellt när man har bästa sällskapet. Även om jag nu kan önska att Paul hade lite mer åsikter i just den här frågan. Fast jag tänker att det kanske kommer när han väl börjar bli mer insatt. Just nu behöver jag bara se till att vi är på samma våglängd. Så att Paul inte föreställer sig ett bröllop uppe i Nikkaloukta framför porten inmot Kebnekaise, eller någon på Grand Hotel i Luleå (om det nu finns ett Grand där...) eller något på en åker i motljus.
Vårt kanske bästa ledord efter kvällens grubblerier? Jag tror att min favorit är "Like a big family vacation"!
Vårt bröllop - Målbilden...
Just nu tänker jag mycket på vårt bröllop. Vi gör det ju inte lätt för oss, det är bara att konstatera. Norrlands inland i augusti är tanken. Vädret kan bli sol lika väl som snö. Folk från när & fjärran, varav endel inte kan språket. En önskan om att det ska vara så fint & lantligt romantiskt, samtidigt som det inte får bli för tillgjort. Dessutom vägrar jag att låta budgeten springa iväg totalt, för att det är en fest - inte handpenning på ett hus. När jag tänker på här sakerna blir det liksom bara snurr i huvudet. Jag fokuserar på fel saker, som hur inbjudningarna ska se ut eller vilken typ av klänning Elsa kan tänkas ha på sig i egenskap av blomsterflicka. För att inte tala om min egen klänning... Oh my. Tvingades inse att jag fokuserar på fel saker, så jag beslutade mig för att utgå från en målbild istället:
1) Hur vill vi minnas vårt bröllop?
2) Hur hoppas vi att de som närvarar minns det?
Det här gav nog mycket struktur för att få mig att kunna formulera ett gäng mål som jag tror kommer att göra så att jag ser tillbaka på vårt bröllop med glädje i magen.
- Först av all, jag vill att de jag tycker allra mest om ska få se den del av världen som jag tycker allra mest om.
- Jag vill att det ska vara enkelt, handla om & reflektera Paul & mig som personer
- Jag vill att folk ska skåla natten lång & att det "inte ska se snålt ut med maten" som farmor skulle ha sagt
- Jag vill att bröllopet ska kännas nära naturen, Sverige & Canada
- Jag vill ha TID tillsammans med de som kommer till bröllopet, jag vill inte stressa runt så mycket innan att jag inte kan njuta av våra vänner & jag vill kunna hinna prata med ALLA som deltar. Med andra ord, det kan inte bli något jättestort bröllop
& jag ser på den här listan & jag inser att jag måste varva ner lite som person & inte vara en sån perfektionist. Våga låta andra ansvara & inte känna att det bara blir rätt om jag gör det själv. Samt börja i en sju helsikes god tid med förberedelserna! MEN... jag ser på den här listan & känner ett pirr, för jag tror att det kan bli så bra!
Svag...
Inte piggast i stan idag. Huvudet är tungt & jag känner mig fortfarande lite skakig. Tillbringade dessutom delar av natten med att dra mig själv i stortårna, vadkrampsanfall. So. Det verkar som om jag drog på mig en kombo av uttorkning & värmeöverslag igår. Det behövs ju ingen Einstein för att lista ut att 30 graders värme & gassande sol gärna bäddar för just det upplägget... men jag TYCKTE ju att jag var bra på att dricka & det är ju så KUL att jobba järnet där ute trots att det är lite småvarmt. Jaja, jag får väl köpa en solhatt till nästa gång & så ta det lite varligt idag.
REN + glädje...
Var så slut när jag kom hem efter allt arbete att jag skakade. På riktigt såg det ut som om jag befann mig i en egen privat liten jordbävning. Så Paul puffade in mig i duschen & städade hela huset medan jag tvättade håret. Åh, lycka i ett litet nötskal. Ren, skrubbad in på bara skinnet, vilken skillnad! Kom ut som en ny människa. Kastade ihop sallad & ugnsbakad lax & så sprättade Paul en flaska bubbel från Napa & så skålade vi för helgens bedrifter. Fy sjutton vad jag älskar cottage life & fy för tusan vad skönt det är att tvätta bort svetten/jorden/myggsprayen efteråt & sippa på någon som är så kallt att tårna knyter sig!
Punktinsats!
Är ju stor entusiasm av "entimmars utmaningar" - dvs, hur mycket kan jag hinna med på en timme. Så jag förklarade för Paul att målet var flodutsikt på en timme. Verktyg, endast manuella...
Bygga armstyrka!
Vi valde området där vi vill bygga en bastu om cirka fem år eller så, när allt annat på to do listan har klarats av.
Vaaaag flodutsikt...
60 minuter, två individer, tre häcksaxar som mamma döpt till "stora, mellan & lilla dödaren"... Tada! River view!
River view & väldigt risigt hår, x antal skrapsår & 111 myggbett. Men det var det ta mig tusan värt!
It was occupied!
Tanken var att lägga allt krut på stugans uppfart den här morgonen. Jag tog förebilder & greppade tag i fiskarns...
Klippte på i en halvtimme eller så & sen, sen insåg jag att jag behövde förflytta mig. För jag gjorde intrång i någons hem.
Små, små, pip fick mig att inse att jag var oönskad. Så nu får vi vänta med uppfarten i någon vecka eller så.
Jäklar - har vi eldningförbud?
Kylväskor packade, fulkläder pådragna, luftmadrassen inpulad i bilen. Vi är helt redo för att åka ut till stugan & fortsätta vårt lilla mission där ute. Men så kommer vi på något, det har inte regnat ordentligt på evigheter. Hur ligger det till med brandrisken? Får vi elda? Efter snabb googling så är vi inte så mycket klokare, det verkar vara lite så där ok att elda. Så vi kör nog på en liten brasa i alla fall, men lägger mesta krutet på att dra upp ett till trädgårdsland. Så här såg det ut när vi lämnade i måndags...
Rabarber, tomater, kryddor & pumpor - men INGA sötpotatisar & det vet ni ju att vi har. Så ett av helgens delmål blir absolut att få ner dem i jorden. Tänk så himla fint om vi kan äta egenodlad sötpotatis till Thanksgiving det här året!
Jaja... sällskapet var ju bra i alla fall...
Var så in i döden trött igår att jag inte fick något gjort, men till klockan sju hade jag i alla fall lyckats dra på mig en klänning & tvättat håret. Längre än så räckte inte orken. Anledningen till denna enorma ansträngning var inplanerad middag med Megha & Matt. Blev en väldigt trevlig kväll - även om jag aldrig kommer att gå tillbaka till den restaurang som Megha hade valt. Ett så där typisk ställe som jag bara hatar. Oki, jag ska förklara - allt var så där tillgjort tjusigt. Ni vet, sammetssoffor i lila & silver (som är alldeles för djupa för att vara bekväma), medaljongtapeter i samma tappning, en meny med franska inslag. Maten sedan... Meghas val av mat är alltid väldigt begränsat eftersom hon är rätt petig, så hon valde vegetarisk pizza som hon ätit där förrut & var nöjd.
Matt är amerikan - både på papper & i själ & hjärta, så det blev hamburgare & öl för honom. Inget svårt val.
Kvar - Paul & moi, som hade lite svårare att välja middagsmat. Eftersom jag var så trött ville jag bara ha en sallad, fast med lite kycklig på för att göra målet lite mer mättande.
De där vita rutorna ni ser är uppskuren kalkonskinka - alltså charkkött. För $6. Det tyckte jag var lite häftigt när jag såg notan, men det var inte värst. Nope. Inte heller att de tagit $5 för kranvattnet. Icke. Nej värst var Pauls middag som gick lös på $15... för det här.
EN sketen utbankad kycklingfilé med lite senapssås. Ingen sallad, inget bröd, bara en fattig liten bit kyckling. För mer än 100 kronor. Skam på torra land. Neej, nu får vi åka ut till Norland & äta på pubben där - för jag lovar, för $15 där får du mat för hela dagen!
Ännu en morgon i cupcake verkstaden...
Happ, upp klockan 05.50 & så kakbak. Himla smidigt att jag måttade upp alla ingredienser igårkväll, för så där tidigt på morgonen är varken precisionen eller tankeförmågan så där skyhög. När alla små cupcakes kommit ut ur ugnen forslades de till min arbetsstation...
Där färg, glasyr, mix-skålar, glasyrtyll & dekorationer väntade. Första halvan av satsen användes till att tillverka den något mer sobra versionen.
Fokus på stil & enhetlighet. Den andra halvan... not so much.
& nu har jag vinkat av Paul & tackar min lyckliga stjärna för att han kan ta dem till sitt jobb med bil, för om jag hade fraktat dem på egenhand hade det blivit så total pannkaka. Glasyr & 34 graders värme känns nämligen inte som en helt klockren kombo.
Det är en lättnad...
Jag måste erkänna något. Vi har ju beslutat att stanna här i Toronto i sommar. Inga resor till Europa, inga resor inom nordamerika & vet ni - det är en sån lättnad. Att kunna gå runt på marken & bara njuta av vetskapen att nästa flygtur kommer att komma någon gång i framtiden, men inte ha ett datum att ha ångest inför. Att kunna sitta i trädgården, titta på planen som flyger in mot Pearson & veta att jag inte behöver sätta mig i en taxi & åka ut dit om en vecka eller två. Att inte behöva sitta där med ångesten som växer sig större för varje sekund & som möjligtvis kan dämpas för stunden av ett glas vin. Den där ångesten som gör att mitt skinn känns för litet, som om jag vill fly ut ur mig själv - en sån vidrig känsla. Det här med att flyga är verkligen en stöttesten i mitt liv, en skräck som jag inte kan kontrollera. Allt jag vet är att om de där dörrarna stängs, då kommer jag att dö... & så gråter jag ner i Pauls knä. Gråter & försöker komma så nära honom jag bara kan för att om möjligt absorbera lite av hans lugn. Fast inte den här sommaren. Den här sommaren får jag andas & läka lite.
Idas guide till hur man attackerar ett slott...
Som sagt, det är helt olidligt varmt här just nu - så vi drog & såg en film. Återigen, yey för ställen med grym AC! Blev Snow White & the Huntsman. En film som hade kunnat var SÅ bra, men som föll på... tja, en blandad kompott av detaljer. Men värst, värst, var stormningen av slottet i slutet av filmen. Har läst alldeles för många böcker om medeltiden för att inte störa mig helt sanslöst. So, här kommer Idas guide till hur man intar ett slott:
1) Om slottet är placerat på en ö - score. Slå läger på stranden, tänd lite eldar för att visa hur stor er arme är & campa ett par veckor. Personerna inne i slottet kommer inte att kunna livnära sig så där jättelänge på fiske & sjöfåglar. Det tar lite tid, men det här med att skära av sin fiendes tillförseln av resurser är en väl beprövad metod. I mean, titta på Ryssland - de är så de alltid försvarat sig!
2) Om ni nu inte orkar sitta pall på stranden & spela kumbaya tills fienden antingen kapitulerar eller ger sig ut i ren desperation - tillverka en sån där påle som ni kan ta sönder portar med, attackera sedan med fotfolk uppbackat av pilbågsskyttar
3) Oh, & ge ert fotfolk riktigt bra sköldar - er fiende kommer troligtvis inte nöja sig med att kasta döda katter på er som ryssarna gjorde i Poltava innan det begav sig på riktigt
4) & om ni nu har en ledare som aldrig tidigare deltagit i strid eller för den delen utbildats till krigare sedan sjuårsåldern... kanske inte jättesmart att låta den personen leda attacken. Just saying
5) Plus, om er fiende har armborst - lämna jätterustningen hemma. Den blev överflödig i samma ögonblick som sagda vapen gjorde entré
Suck. Herregud, ett barn kan ju räkna ut de här detaljerna & film-makarna bara "men då attackerar vi med häst"... Dummaste krigsscenen ever. Får överväga en karriär som konsult i ämnet för uppenbarligen behövs det!
More sweet potatoes!
Efter att ha pysslat med våra sötpotatisplantor drabbades jag av akut sug & tvingade med Paul till underbart luftkonditionerade Loblaws där vi shoppade väääldigt långsamt för att kunna njuta lite extra av svalkan. Väl hemma blev det sedan sötpotatissallad med sallad till middag. Orkar inte äta varm mat just nu, får typ värmesvallningar & känner mig som om jag vore i klimakteriet om jag ens tittar på en kopp te (36 grader varmt idag). Så sallad it is & sötpotatissallad är så himla bra att göra eftersom det tar så lite tid att svänga ihop.
För två portioner delade jag bara upp en sötpotatis i kuber, la allt i en kastrull med saltat vatten & kokade upp. Lät det sedan koka ytterligare 3 minuter & sedan stjälpte jag ner allt i ett durkslag & spolade kallvatten över. Tippade sen ner innehållet i en bunke, på med 1.5 msk vit balsamvinäger samt ett par nypor salt & så in i kylskåpet. Tog sedan & hackade lite rödlök, nöp av ett par persiljestjälkar & hackade lite pekannötter. När sötpotatisen svalnat av blandade jag ihop allt, toppade med lite olivolja, mer flingsalt & cayennepeppar. Avslutade med att blanda ner lite getost eftersom jag inte hade fetaost hemma. Perfekt lätt sommarmat ihop med en grönsallad & lite kalkonbröst!
Nu blir det vegan cupcakes!
Drog på lunch med Ewa som är en svenska som bott här i Toronto men numera bor i Umeå - himla kul att få höra hur hennes man James har klarat av omställningen. Oroar mig ju lite inför den dagen Paul & jag ska försöka oss på att bo i Sverige. Är rädd att stackars Paul kommer att drabbas av total stadsabstinens. Anyway, medan jag var borta dök UPS upp med Amazonleverans (det kommer JAG att sakna, att kunna beställa böcker på tisdag & få dem på onsdag). Tjoho! Nu har jag en laddning recept som gör det möjligt att prova på vegan cupcakes!
En av tjejerna på Pauls jobb är ju som tidigare sagts vegan & jag har halvt stört ihjäl mig på att jag inte kunnat baka cupcakes åt henne. Kakor gick ju sen jag skaffade en bok i ämnet - men cupcakes... Noll koll på hur jag skulle få till dem utan ägg. Men. Nu har jag svaret! I en lite röd bok som kommer att tas i bruk på fredag - ska bli spännande att se hur de tas emot på Pauls jobb. Jag hoppas på skeptiska blickar följt av förvånad cupcake glädje.
Dagens psykbryt...
Men du som tillverkat guldfynds hemsida, gå & dö. HUR svårt ska det vara att tillverka en hemsida som inte får potentiella kunder att vilja kasta ut datorn genom fönstret? EN enda sak vill jag hitta, ert sortiment av västerbottensmycken - men beviljar er sökfunktion det? Nej. Alla andra återförsäljare är precis lika usla eller ännu sämre & jag blir skittrött & orkar inte sprida ut mitt hat. So, du som knåpat ihop guldfynds hemsida - du har cerkligen misslyckats kapitalt med konceptet "användarvänligt". Grattis.
Prepping Cake Décor...
Paul är iväg på datormöte. Hur moi roar sig? Med knep & knåp!
Har tåtat ihop ett gäng rosetter & blommor i sockerpasta & känner mig nu så grymt väl preppad inför fredagens order. Himla trevlig känsla, brukar ju annars vara Queen of Sista Minuten. Speaking of, gissa vem som fick iväg sin visum-ansökan idag? Tjoho! Nu håller vi tummarna!
Sötpotatisarnas andra chans?
Kommer ni ihåg min sötpotatisplanta? Den som Jo dissade totalt när jag ifrågasatte dess vara eller icke-vara som bordsdekoration på vårt bröllop... Sötpotatisen & dess två vänner tog åt sig av kritiken. Deppade lite & la sedan in en ny växel. Idag ser de ut så här:
Inte så illa va? Jag känner att de börjar befästa sin roll på paradbordet! Om det nu inte varit för att det kommer att vara ett sabla meck att frakta hem dem till Sverige... Suck. Får nog nöja mig med något mer traditionsenligt. Björk, blåklint &... få se, vad mer växer i norrland? Blåbärsris?
Tjejiga cupcakes...
Jag har en ny order på födelsedags-cupcakes den här fredagen. En dubbelfödelsedag för två tjejer, en som fyller 29 & en som fyller 20. Mitt enda direktiv - något tjejigt. Eh... rätt vitt fält. Speciellt som det lite äldre födelsedagsbarnet känns väldigt mån om yta & gillar allt som är classy medan den yngre verkar mer så där Hello Kitty asiatiskt inspirerad. Sure, jag kan ju alltid köra på blommor - säkert kort, men kanske inte så kul. Så jag försöker komma på ett bra tema & googlar runt lite för idéer. Herregud vad folk lyckas skapa med dessa små kakbitar! What to do?!
Samtidigt... Oh, sugen på att virka mig ett gäng cupcakes också!
Animal Life...
Det är ju lite typiskt att det var totalt öde på djurfronten i stugan när vi åkte upp med ma & pa förra helgen, medan det var något slags inhemskt zoo den här gången. Det var örnar & gamar, murmeldjur, chipmunks & grodor (varav en hoppade rakt in i huset - fick mota ut den med en gammal telefonkatalog). Sen sprang en hjort rakt upp framför bilen när vi var fem minuter från huset & så fick vi rädda den här filuren från att bli pannkaka.
Om den var tacksam för att Paul bar bort den från vägbanan? Nope. Först drog den in huvud & ben, sen ploppade allt ut igen & så försökte den riva honom samtidigt som den väste. Otacksamma lilla varelse. Ett par timmar senare hojtade Paul till ute i stugan & bara "Ida, I found a snake!!!" & jag kunde höra på upphetsningen i rösten att "found" innebar "jag hittade en orm & försöker nu plocka upp den". Män.
En "Eastern Milk Snake" - tack & lov inte giftig eftersom jag hittade Paul klappandes den...
It's margarita time again!
Nu när det är sommar på allvar så beslutade Paul & jag oss för att det återigen var dax att dra igång vår uber-effektiva 70-talsmixer, "The Osterizer". Stugan är nämligen inte föresedd med AC, så en margarita eller två var av nöd tvunget i rent avsvalkningssyfte!
Daquiri går också bra. Speciellt när det är Canada Day & man vill hålla färgtemat någorlunda!
Motorsågsmassakern...
Jag tror att mamma & pappas anda hängde kvar över stugan i helgen, för sju tusan vad vi kapade träd! Inte bara jag då, utan även Paul som har haft en något mer konservativ hållning till det här med att göra sig av med ceder-träden runt själva stugan. Så jag bjuder på före:
& efter...
& jag sprang runt i häck-klippar eufori & hojtade saker som "All I want for my birthday is an even bigger cutter from Fiskarn"!
Det var så att det började kännas lite... osunt, den här glädjen i att kapa träd. Så det var skönt att kolla igenom bilderna i kameran & hitta denna tagen av Paul...
Jag var inte ensam om det! Nu är det bara att hoppas på att Pauls föräldrar inte blir för cell-chockade när de åker ut dit nästa gång. Å andra sidan, om de inte gillar det... spela roll. Då kan de ju roa sig med att färdigställa resten av renoveringen på egen hand. Leve trädkapandet! Leve "se marken för att alla döda spökträd har kapats & tuttats fyr på!"
Canada Day Traditions...
Jo men andra året i rad vi firar uppe i stugan, då får man kalla det tradition eller hur? Inledde precis som förra året med lunch hos Pauls föräldrar. Även om den nu intogs efter klockan 2, kön ut ur Toronto - INTE ROLIG. Desto skönare att få slå sig ner under deras trädgårdsparasoll med en kall Creemore!
Hängde i trädgården alldeles för länge, så vi kom inte upp till stugan förrän klockan var närmare sju. Tack & lov är det inte lika mycket myggår som förra året, så vi kunde utföra lite trädgårdsarbete i alla fall. Vårt mål är att försöka komma bort från "Sleepy Hollow" känslan som nu råder där ute...
I mean, på riktigt, HUR kan större delen av skogen runt stugan se ut på det här jävla viset?! Orörda habitat finns det gott om i Canada, våra 35 hektar behöver INTE tillhöra kvoten reserverad för hotade insekter/hackspettar...
