It's like spring!
Data correlation in R... det ägnades jag mig åt mellan 08.00 & 14.00 - sedan tyckte jag att jag varit så duktig så jag rymde fältet i 90 minuter. Mötte upp Victoria & en totalt utslagen Elsa, svängde in på Starbucks & pratade om ditten & datten över var sin grande. Så skönt att få prata svenska, så skönt att få spendera lite tid med en annan tjej! Nu måste vi bara se till att vi kommer ut snart igen, fast med vin i glas istället för kaffe på kopp!
Perfekt paus - bästa sällskapet, strålande sol, åtta grader & definitivt vår i luften!
Behave!
Mumin är lämnad åt sitt eget öde idag - Paul jobbar på kontoret, jag på avdelningen. Eftersom liten kisse hade en något dålig dag igår (snyft, massa blommor gick av på en av våra finaste orkidéer) så var mitt sista ord till honom "Behave!". Liten kisse tittade på mig med stora oskyldiga blå...
Vi backade ut bilen, jag kikar mot huset, kisse sitter i fönstret. En tass är uppe i luften, petar spekulativt på samma orkidée som åkte omkull igår... Vissa dagar är det bara att inse att Mumin är vårt lilla bokstavsbarn som aldrig kommer att växa upp.
Fänkålskyckling...
Jag älskar fänkål & blir alltid lite glad i själen när jag hittar ett nytt recept med denna ingrediens. Idag blev det fänkål i kombo med organiskt kyckling. Inte kalkon alltså, de hade liksom inga lämpliga bitar att tillgå i affären. Kände liksom inte för fågelbit i magnituden mitt lår...
Anyway, superlätt & väldigt god middag. Allt jag gjorde var att vända två kycklingfiléer i salt & peppar. Hettade upp lite olivolja i stekpannan, stekyta på kycklingen & så i med två grovklyftade tomater & en hackad fänkål. Stekte alltihop någon minut, sedan tillsatte jag 2 msk balsamico (granatfruktsvariant i mitt fall) & så småkokade jag allt under lock i 10 min. Sedan en näve färsk basilika på det hela - mycket för att jag tycker att det är otroligt gott, men också för att Paul har en blind fläck när det kommer till basilika. Oavsett om den kommer i färsk eller torkad form blir han helt så där mateftertänksam & bara "men vad är det här för smak nu igen...?". Varpå jag ALLTID svarar "Basil, as usual Manuel...".
Let's do bird tonight!
På väg hem igår stötte vi på ett helt gäng vildkalkoner - måste ha varit minst 20 fåglar som kluckade runt i skogen, även om nu Paul bara lyckades fånga en av dem på kort. Jag har ju undvikt fågel sedan Thanksgiving, men inspirerad av gårdagens möte har jag beslutat att kvällens middag får gå i Birdy NamNam anda. Eller, det gjorde väl kanske gårdagens middag också. Om än i ett tidigare skede av fågelns utveckling, omelett.
Vi har tråkigt...
Jag formaterar referenser = tråkigt. Mammut är trött på att sova = tråkigt.
Hur vi hanterar detta?
Jag fortsätter att formatera referenser. Mammut möblerar om. Just nu satsar han på otippade geometriska inslag.
Hur vi hanterar detta?
Jag fortsätter att formatera referenser. Mammut möblerar om. Just nu satsar han på otippade geometriska inslag.
Milk...
Som sagt, nästan alla måltider i vårt hus intas med Mammut i Pauls knä. Frukost inräknat.
Mumin väntar tålmodigt på frukosthöjdpunkten.
En droppe mjölk - lycka!
Själv har jag fått i mig cirka 300 gram mejeriprodukter men känner mig inte alls lika uppåt som kitte. Kan möjligtvis vara för att hans dag kommer att ägnas åt att sova, kika på ekorrar & möjligtvis peta på saker om han känner sig uttråkad. Själv måste jag försöka få min artikel klar - har gett mig själv en deadline på klockan 5. So, även om resten av dagen endast involverat mjölk i sin renaste form (Starbucks) så kan jag inte direkt se att den kommer att vara så där alldeles världsomvälvande rolig.
I want a Tennessee Walker!
En dröm som jag när i mitt hjärta... en dag vill jag ha en häst. Älskar att vara i stall, älskar lukten av häst, att pyssla runt med dem. Idag såg jag den häst jag vill ha - en Tennessee Walker. Stötte nämligen på Ecco & Fiddler under vår snöskotur - så otroligt fina, helt perfekta! Färgen, storleken, kynnet. Samt pälsen... de var luddiga som teddybjörnar. Jag föll hårt, riktigt riktigt hårt. So... om jag en dag skaffar häst, ja då blir det en Tennessee walker.
Day out Snowshoeing...
Vi startade dagen med brunch hos oss - Christina svängde in med sin lilla mini & så festade vi på våfflor, grekisk yoghurt & ton med färska bär. Lastade sedan in snöskorna & körde 1.5 h norrut. Till fantastiskt vintervita marker!
Snötäckta träd...
& grenar som klingade som små klockor av all is - det var som att befinna sig i en kristallskog!
Helt underbart med knallblå himmel, massa skratt & spurter genom snön!
Sen mulnade det på lite, men det gjorde det nästan ännu vackrare - kändes som en tur till ett sagoland.
10 km klarade vi av innan vi körde tillbaka till Toronto. Den här typen av dagar är som en spruta ren energi rakt in i kroppen. Idag var det närmsta "vårvinterkänsla" jag kommit sedan jag flyttade från norrland.
Cheers to flowers & food!
Eller först, innan vi uppfyllde del två av farmors order, så kittade vi upp oss på en hysterisk mängd tulpaner i rosa toner. Det ni ser nedan är bara en av... sex, tror jag, buketter som vi har hemma just nu. Sen gick vi helhjärtat in för del två - god mat!
Vi startade med tryffelkex, väldigt gammal ost & kött med ett kilopris som var alldeles kruppframkallande men fungerar om man köper max 100g.
Sen fortsatte vi med canadensisk lax, som är något helt mördande god. Middag intogs som vanligt med katt i knät. Det fungerar inte riktigt annars.
Vin går inte heller att dricka utan fluff i knät. Speaking of fluff, fick precis ett mail från vår uppfödare - hon planerar en kull med Elephant Man igen - & vi har första tjing. Tänk ett litet halvsyskon till Mumin... åh, jag får pirr i hela kroppen!
Allan Gardens...
Eftersom farmor sagt att vi skulle ägna oss åt blommor körde vi till Allan Gardens - en av Torontos hiskeligt fina botaniska trädgårdar. Med dignande bananer i taket & massa saker med svärmor i namnet (kudde, tunga...).
Fast min favorit var vårvärlden - herregud vad jag vill ha påskliljor på riktigt!
Sen kastade vi lite småpengar på fisk. Vi missade, men det var ändå rätt underhållande.
Paul nördade ut på orkidéer - jag skrattade...
Sen drog vi till St. Lawrence Market för att uppfylla del två av farmors order.
We'll do flowers today!
Farmor har ju för flera år sedan kammat hem VM-titeln "världens bästa farmor" - men igår gjorde hon en sån där typisk farmorgrej som gör att hon år efter år håller sig kvar på toppen. Fick nämligen ett litet mail där hon skrev att hon satt in en slant på mitt bank-konto, så att Paul & jag skulle kunna köpa oss en blomma & något gott att äta. Eftersom jag lyssnar på farmor ska vi således ägna dagen enbart åt dessa två aktiviteter - god mat & blommor. Vi börjar väl med Starbucks & sedan ska vi åka iväg till ett ställe i Toronto där faktiskt inte ens Paul varit förrut!
Dissirt!
Ni vet hur man skaffar sig sånna där små vanor, små uttryck som är speciella för ens förhållande? Som ett exempel, mitt ex & jag sa alltid JANANAS!!! om ananas - av oklar anledning, men det bara var så. För Paul & mig är det "Dissirt!" som gäller för efterrätt. Ingen direkt anledning där heller, bara en sån där liten udda sak som gör att man känner att man befinner sig i en liten lycklig bubbla som ingen annan riktigt passar in i. Förrutom Mumin då, Mumin tror också att det heter dissirt.
Down town tour...
Så jag gick på bröstcancermötet, lovade att jag skulle kolla upp kostnaderna för en heliummaskin, fick veta att allt helium är beräknat att ta slut om 50 år (en ädelgas? Måste kolla upp, det låter så tokigt!), & knatade sedan ned till Pauls jobb. Vanligtvis är det en promenix på 40 min, men för mig tog det en timme - lyckades nämligen gå vilse, något som inte hänt på... tja 4 år här i Toronto. Vet ärligt talat inte vad som gick fel - förutom jag då. Pinsamt. Anyway. Kom fram tillslut, hejjade på Pauls kollegor & sedan drog vi & köpte buffel. Jäklar vad gott... tillskillnad mot heliumet så förstår jag att de nästan blev utrotade.
För den här sakens skull...
Irk. Vi hade snö. Stora lappvantar, vackert & mysigt. Sen blev det varmt - regnvarmt. Nu är det insjö ute. Jobbar hemma idag men har ett möte på universitetsområdet klockan 3. Vill ställa in helt desperat, så att jag slipper bege mig ut i slasket. MEN. Så är mötet om bröstcancer... & där, där funkar det inte längre att bara "Nejmen jag kommer på någon ursäkt om mycket jobb eller att Mammut är dålig". So, bara att plocka fram mina Hunters & bereda sig på det slaskinferno down town Toronto kommer att bjuda på.
Att bli som sina föräldrar...
Jag växte upp rätt sorglöst, mamma & pappa lät mig ha fria tyglar - så som jag minns det i alla fall. En sak var pappa dock benhård på, inga stora tuggor mat. Shit så många gånger jag precis stoppat in gaffeln i munnen & pappa vrålat "MEN INTE SÅ STORA TUGGOR!!!". Kvävningsrisken hängde ofta som ett spöke över matbordet. Jag tyckte att han var lite jobbig, alldeles för hispig & jag skrattade så att jag kiknade när lillebror berättade att pappa skar hans Billys panpizza tills den blev kall när han låg på sjukhus (som 16 åring!). Igår... igår förvandlades jag till pappa under vår fruktstund med Elsa. Hade precis ställt fram ett fat med vindruvor på bordet, vände mig om för att hämta en liten kniv (så att jag skulle kunna dela dem) & ser i ögonvrån hur Elsa tar en vindruva & stoppar in den i munnen. EN HEL VINDRUVA. Jag fick krupp, såg framför mig hur ungen blev blå, hur vi skulle behöva komma ihåg hur man gör heimlich på småbarn. Jag sprang til Elsa, körde in ett finger i munnen på henne & grävde ut vindruvan. Stackars Elsa satt där som en fågelholk & kunde inte alls begripa vart hennes goda tagit vägen. Fatet med de lömska mördarvindruvorna flyttade in 90 cm på bordet & Elsa tilldelades sedan vindruvor delade i fyra delar. Paul frågade om vi kanske inte kunde dela dem bara på hälften, att han trodde att hon kanske skulle klara av det - att hon trots allt är 2.5 år. Jag vägrade av två anledningar:
1) Pappa är läkare, han måste ha sett en massa hemskheter kring kvävning för att vara så noga med den här biten som vad han är. Ingen rök utan eld. Jag tänker inte "living on a vardags edge" här.
2) Paul är man så han är inte programmerad att förstå sånna här saker, han hade gett henne bumlingar & knäck (ni minns väl den där Astrid Lindgren filmen, med luffaren som kommer & äter julmat med två små barn & lillasystern nästan KVÄVS TILL DÖDS av just knäck) om han trott att hon gillat dem. Eller burit runt henne i benet om jag inte varit där & övervakat. Halv vindruva, my ass!
1) Pappa är läkare, han måste ha sett en massa hemskheter kring kvävning för att vara så noga med den här biten som vad han är. Ingen rök utan eld. Jag tänker inte "living on a vardags edge" här.
2) Paul är man så han är inte programmerad att förstå sånna här saker, han hade gett henne bumlingar & knäck (ni minns väl den där Astrid Lindgren filmen, med luffaren som kommer & äter julmat med två små barn & lillasystern nästan KVÄVS TILL DÖDS av just knäck) om han trott att hon gillat dem. Eller burit runt henne i benet om jag inte varit där & övervakat. Halv vindruva, my ass!
SO MUCH ENERGY!
Så här såg jag ut när jag kom hem från vår middag igår - kikade på kortet då & konstaterade att mitt hår inte riktigt var kompatibelt med vindarna som blåste. Not a good hair moment. Så kom jag hem ikväll efter cirka tre timmars lek med Elsa...
Inte bara var håret något helt sjukt ruffsigt - det var även dekorerat med ris. Summerar jag kvällen så får den toppbetyg, trots riset. Victoria & Fredrik fick egentid, Paul & jag hade sjukt kul & Elsa lärde sig att säga "Bus Paul!" & enda gången hon grät var när vi skulle gå. Då låg hon i en liten hög längst upp i trappen & grät "Fölla med! Fölla med!". Det får lov att räknas som succé! Men alltså shit, folk som har barn... vilken energi det krävs! Jag är helt slut, känns som om jag gått två boxningsronder. Hade liksom inte fattat att barn betraktar vuxna som mjuka klätterställningar. Hade inte förstått att en 2.5 åring kan leka flygplan HUR MÅNGA GÅNGER SOM HELST!!! Eller hoppa... jäklar i min lilla låda vad de kan hoppa, & landa tungt. Jupp, eloge till alla föräldrar säger jag - hatten av. Nu ska jag krypa ner i sängen med min lilla baby - fluffbollen som tacksamt nog är för dum för att räkna till "två ögon!" (vilket måste understrykas av ett litet kladdigt pekfinger i vart öga).
Wish us luck!
Håll nu tummarna för att Elsa inte tar sig en titt på oss & bestämmer sig för att vi är elaka troll som hon inte vill dansa till Pippi Långstrump med. Håll tummarna för att det inte blir en skrik & gråtpärs med Paul & mig som två perplexa spån. Håll tummarna för att vi går därifrån utan migrän & att vi alla känner att vi hade en rolig kväll! Ja jag vet att det inte har kanske så mycket med oss att göra om Elsa bojkottar kväll utan mor & far - men det hade varit så himla bra om vi alla hade haft världens party. Sure, till Pippi - men det har sin charm det med!*
*Hm, eller kanske inte så mycket för Paul - han har ju liksom ingen känslomässig anknytning till "HÄR KOMMER PIPPI LÅNGSTRUMP TJOLAHOPP, TJOLAHEJ, TJOLAHOPPSANSA!"
*Hm, eller kanske inte så mycket för Paul - han har ju liksom ingen känslomässig anknytning till "HÄR KOMMER PIPPI LÅNGSTRUMP TJOLAHOPP, TJOLAHEJ, TJOLAHOPPSANSA!"
Fråga till er som har barn...
Ni som läser den här bloggen & har barn, lite hjälp här. Paul & jag ska ju ta hand om Elsa ikväll medan hennes föräldrar äter en väldigt välförtjänt middag på tu man hand. Vi ser fram emot det med lite skräckblandad förtjusning - vår erfarenhet av små varelser som kräver omsorg sträcker sig ju nämligen till typ Mammut. Är livrädd för att Elsa ska bli helt olycklig & bara gråta efter mamma & pappa i tre/fyra timmar - så jag tänkte att jag skulle vara lite smart & ha en nödlösning. So, jag kittade upp mig på ett litet sett med klistermärken. Sånna där märken som man kan flytta runt mellan olika miljöer. Blev ett zoo-alternativ eftersom Elsa är helt gung ho på allt som har med djur att göra.
Men så blev jag lite osäker. Skjuter jag oavsiktligt Victoria & Fredrik i foten om jag ger Elsa en liten present för att hålla henne nöjd? Kommer hon att bli crazy om framtida barnvakter bara dyker upp med stödstrumpor eller tonårsfinnar? Så - om du har barn & du läser det här - hjälp en barnvakts rookie!
Men så blev jag lite osäker. Skjuter jag oavsiktligt Victoria & Fredrik i foten om jag ger Elsa en liten present för att hålla henne nöjd? Kommer hon att bli crazy om framtida barnvakter bara dyker upp med stödstrumpor eller tonårsfinnar? Så - om du har barn & du läser det här - hjälp en barnvakts rookie!
Green is keen!
Happ, Starbucks-lunch avklarad. I & med dagens inköp tog jag mig också upp från den gråa massan & till 5 stjärnestadiet. Numera är jag alltså på nivån "Green is keen" - inte den mest dedikerade Starbucksbesökaren, men ändå nog såld för att förtjäna små freebies. En del av mig är exalterad över det faktum att jag numera kan få gratis påfyllning (visserligen bara om jag beställer något tråkigt så som vanligt te), en annan del av mig känner mig bara SÅ ÄGD. För det är ju så - i dagens samhälle snöar man så himla lätt in på det som är bekvämt, strömlinjeformat & lätt-tillgängligt. Ja jag kan gå till bokaffären & leta efter en bok om matfotografering, men det är så mycket enklare att bara knappra in www.amazon.ca. Lite trist kan jag tycka när jag stannar upp & försöker tänka utanför boxen "Lättast möjligaste lösning". Känner att jag borde göra något. Bara köpa te på små lokala fik, inte åka till IKEA för servetter & gud vet vad, gå mot strömmen så att mina barnbarn inte behöver leva i en värld med endast KFC-restauranger. Fast så kikar jag på klockan, stressar iväg över allt jag måste göra & sjunker in i bekvämlighetsdimman igen. Minsta motståndets lag - ett rätt skrämmande koncept.
I've not lived in the city long enough...
Ikväll ska vi ju passa Elsa - vilket vi inleder med gemensam sushimiddag. Har sett fram emot den biten, men så blev morgonen skitstressig & det fanns inte en chans i världen att fixa matlåda innan vi var tvugna att rusa iväg för att försöka klara av morgontrafiken. Vilket innebär att en apelsin är allt jag har att tillgå i matväg... inte tillräckligt. So, då blir det default lunch på Starbucks - också något jag brukar se fram emot i "klappa händerna i glädje" anda. MEN. Inte på samma dag. Isch. Här slår norrlänningen i mig klackarna i backen & bara mulåsneprotesterar. Konceptet "äta ute två gånger på samma dag" känns inte alls bra. Varken från en ren näringsmässig eller ekonomisk ståndpunkt. Försökte dryfta denna problematik med Paul under bilfärden in, men han kunde inte alls begripa varför det känns jobbigt. Det är här jag inser att vår uppväxt skiljt sig något helt vansinnigt ifrån varandras. För i en storstad är det inget märkligt att äta ute, snarare tvärt om. Medan ett restaurangbesök (vilket i norrland innebär den lokala pizzerian) under min uppväxt var något oerhört festligt & extravagant. Tror aldrig att jag helt kommer att kunna skaka av mig den inställningen.
But it's also Robbie's night!
Förrutom att det är Pauls namnsdag är det även Robbie burns day - skotsk högtid så att det bara smäller om det. Så det fick bli efterrätt hemma - med en delad hyperskotsk öl på det hela. Det roliga är att Paul köpte den här ölen förra helgen efter rekommendation från en kollega. Jag stod & väntade vid kassan när han kom knatande med flaskan - jag kikade på etiketten & bara "Jaha, du kunde inte ha hittat någon mer skotskt!". Paul bara glodde på mig, sen frågade han hur jag kunde veta att den var skotsk bara så där. Det hade tagit honom & en LCBO-gubbe typ 5 minuter att lista ut vart den kom ifrån. Mitt svar? "But HONEY?! Jacobite?! Never heard of the battle of Colluden? No... 1745... Bonnie Prince Charles? Nope... oh well... never mind then". Det är alltid lite intressant när man kommer på sig själv med att besitta sån kunskap som man trodde var allmänbildning & sedan möts av totalt blanka ansikten.
Dinner at Earth.
Det blev restaurangmiddag för att fira Pauls namnsdag - på ett ställe alldeles i närheten av vårt hus. "Earth", som går helt in för lokala produkter.
Så himla fint ställe. Vi har gått förbi ett helt tjog gånger & bara "Nejmen nu måste vi gå dit!". Glad att det blev av tillslut, kändes som det perfekta stället att gå på en sån här viktig dag!
Malbec för Paul, Sauvignon blanc för mig.
Snitzel för Paul, forell för mig.
Kan inte bli så mycket bättre.
Eller jo - det faktum att det där som ser ut som pomess frites på min tallrik de facto var alldeles lövtunna bitar palsternacka. Det, det gjorde ta mig tusan kvällen lite för mig. Herrejäklar vad gott.
Snitzel för Paul, forell för mig.
Kan inte bli så mycket bättre.
Eller jo - det faktum att det där som ser ut som pomess frites på min tallrik de facto var alldeles lövtunna bitar palsternacka. Det, det gjorde ta mig tusan kvällen lite för mig. Herrejäklar vad gott.
I ett obevakat ögonblick...
Jag plockade ut Mammuts uppfödarpapper för att kolla namnen på hans föräldrar (nåja, hans mamma för att vara mer exakt - Elephant Man kommer jag ihåg, men jag har svårare för Fairy Tail Design). Glömde för ovanlighetens skull att stänga lådan efter mig & det tog cirkus två sekunder så var Mr Fluff där. Alldeles super peppad över min miss.
I mean - checka det skakande lilla bakbenet... SÅ exalterad! Why?
För att det finns kattmynta i lådan & Mumin är en riktig liten pundare. I skrivandets stund ligger han utslagen på vardagsrumsgolvet - vi får se om baksmällan lär honom en läxa. I doubt it.
Busy day...
Ok, fullt upp idag - känner att jag inte riktigt hinner med. Kan i alla fall konstatera att min julklapps Kobo var en skänk ifrån de högre makterna (jo men Paul är säkert en 15 cm längre än vad jag är)! Idag upptäckte jag nämligen att man kan ladda upp PDFs till den genom att helt enkelt dra sagda PDF till Kobon. Hallelujah! Aldrig mer att jag behöver släpa 5 kilo artiklar runt jordklotet!
On call this morning...
Jobbig start på dagen, Pauls ex ringde vid sjusnåret - hennes axel hade gått ur led igen & nu väntade hon gråtandes på ambulansen. Fy för att ha det på det viset, allt hon gjort var att försöka sätta på sig en tröja & så "pop" vad den ur led. So, jag är "on call" idag. I fall att hon behöver hjälp kommer jag att skynda iväg över staden för att hjälpa med nycklar, matinköp & dylikt. Men fram tills dess att hon kanske behöver min hjälp njuter jag av min väldigt gosiga lilla morgonvän som vill bo i mitt armbågsveck. Gissar dock att han kommer att lessna inom de närmsta 15-20 minuterna, så när det sker tänker jag använda min armsliga frihet till att baka ett gäng kakor så att jag åtminstonde kan ta med något som kanske muntrar upp lite ifall att Sandra behöver min hjälp.
What to do?
Oki, imorgon är det den här personens namnsdag.
Inte Mammut då, vad jag vet så finns det namnet ännu inte med i svenska almanackan, utan den något mindre hårige individen. Jag vill göra något trevligt, men kan inte besluta mig för vad. Antingen möta upp honom för middag på en restaurang som vi varit nyfikna på himla länge, eller så dra igång projekt "trerättersmiddag" & välkomna med bubbel i dörren när han kommer hem. Velar än hit & än dit, så jag tänkte att ni kanske skulle kunna hjälpa - vad hade ni uppskattat mest om det varit er namnsdag? Alla förslag mottages tacksamt!
Marilyn...
Isolde & jag enades om att "My Week With Marilyn" var väldigt välgjord, väldigt vacker & med en grupp helt fantastiskt bra skådesspelare. MEN. Vi kände liksom inte direkt något för någon i filmen. Vi tyckte inte speciellt synd om någon, gillade någon lite extra, hoppades att det skulle gå bra för någon annan. Det var som att kika in genom ett väldigt vackert fönster, men aldrig riktigt komma i kontakt med gestalterna bakom glaset. Det enda som jag verkligen kände att jag gick i gång på var egentligen kläderna. Jäklar vad fint 50-talsmode kan vara ändå. Förstår inte hur de kan se så glamorösa ut i capribyxor & vita skjortor. Själv ser jag mest ut som en hobb som ätit för mycket när jag försöker mig på den kombon. Vilket är grymt orättvist med tanke på att jag inte ens har några bröst.
My date with Isolde...
Isolde & jag har mailat fram & tillbaka & tillslut lyckats styra upp en bio-date: "My Week With Marilyn". I en vecka har jag knatat runt & trott att sagda film skulle börja klockan 17.00 idag. För fem minuter sedan bestämde jag mig för att vara lite duktig & kolla upp adressen för bion (så att jag hittar dit) & inser att filmen börjar 16.30. Ingen större fara så där, jag skickar ett email till Isolde & ber henne att möta mig en halvtimme tidigare. Här kommer det roliga - får ett mail tillbaka där Isolde bara "Men de kan INTE göra så!!! Inte hålla på & BOKA OM TIDER!!!"... Nu vet jag ju inte exakt hur de sköter bion vi ska till. De kanske är ett hippie kollektiv som håller i trådarna, eller någon som tycker att det är kul att jävlas & flytta om tiderna lite godtyckligt, men jag tror inte att så är fallet. Baserat på de 18 månader jag delade hus med Isolde tror jag däremot att det är mycket möjligt att hon inte såg efter så noga. Jag tror också att den här förmågan att inte riktigt se fel hos en själv är en gåva mänskligheten ska vara väldigt tacksam för.
Nu - SPINGA!
Nu - SPINGA!
Time flies...or does it...
Det här med att vi kanske ska skaffa en liten kompis till Mammut fick mig att tänka på hur pyttig han var när vi fick honom. 6 månader gammal, med öron & tassar som var alldeles för stora. Gud så söt han var... Satt & kikade på det här kortet & insåg hur mycket som har hänt sedan dess. Bara en sån sak som att vi inte fått upp tapeten bakom mig i trappen. Dessutom verkar det som om vi precis satt upp hyllplanen på väggen - jag som liksom vant mig vid dem så mycket att jag tänkt att de funnits där för alltid.
När man tycker oerhört mycket om någon så tycker jag att begreppet tid blir så konstigt. För å ena sidan känns det som om tiden flugit iväg - men HJÄLP, är det två år sedan vi skaffade Mammut! Fast samtidigt känns det som om vi haft tillgång till 100% fluff & kärlek i urminnes tider. Jag kan liksom inte riktigt minnas hur det var utan Mammut... Vad gosade vi med då? Vad oroade vi oss över när vi reste bort, vad skrattade vi åt när vi var så trötta/ledsna att inget verkade roligt? I don't know.
Ambassadelände.
Ambassaden ringer från Ottawa. Deras passmaskin krångar "sedan några veckor tillbaka" så nu ställer de in alla bokningar de närmsta veckorna. Men super. Nemas problemas. Vi flyger väl till Ottawa bara för skojs skull då. Jäkla skit...
Night Scare...
Drömde hela natten om kraschade flygplan & stjärtpartier inbäddade i väggarna på gråa betongterminaler. Motorljud som kämpar in i det sista, puttrar till & blir tyst (fy fan för den alltså... been there, done that, never more thanks)... På allt detta så drömde jag att jag mitt i all panik dessutom upptäckte att någon bytt ut min MacBook mot en sjavvig PC. En liten ful svart sak, utan två tangenter & med resten av tangenterna i sån där mjukt plast så att själva tryckannordningen börjat arbeta sig genom plasten i ett cirkelmönster. Alltså, jag vet inte om jag någonsin varit så stressad i en dröm som jag var i natt. Mitt i allt detta drömde Paul att han föll - vilket som vanligt resulterade att han skrek & ryckte till som om någon kört elvolter genom kroppen på honom. Just i det ögonblicket var vi påväg att krascha (jag hysteriskt gråtande i skräck med den värdelösa PCn tryckt mot bröstet) & så kommer Pauls skrik & jag bara vaknade upp med något slags undertryckt vrål. Kallsvetten på den alltså...
Paul i ett nötskal/finn ETT fel..
Jag öppnar kylskåpsdörren.
Jag stänger kylskåpsdörren.
Jag står kvar, funderar.
Jag känner att något var fel, lite annorlunda så där...
Jag öppnar kylskåpsdörren igen.
Jag säger "WTF?"
Jag stänger kylskåpsdörren.
Jag står kvar, funderar.
Jag känner att något var fel, lite annorlunda så där...
Jag öppnar kylskåpsdörren igen.
Jag säger "WTF?"
Det här är alltså min kille i ett nötskal. Jag kan se framför mig hur kul han tyckte att det var när han stoppade in mina tamponger ovanpå yoghurten. Hur han småfnissade. En del av mig blir bara "Men vad i helvete?!", en del av mig kan inte låta bli att tycka att det är hysteriskt roligt. En stor del av mig är bara så oerhört tacksam för att jag har honom i mitt liv, att jag har någon som får mig att skratta så mycket. För en sak är säkert, det blir liksom aldrig tråkigt kring honom.
Happy Year of the Dragon!
Men vi säger väl Gott Kinesiskt Nyår! Tydligen är det tradition att äta bakad fisk just den här dagen, så det blev lax i ugn igen. En vodka, honung & enbärsversion som blev så där lite småmenlös. Fast hellre det än att äta fisk så som kinserna gör det. Under de 12 första dagarna på året är det tydligen meningen att man ska äta SAMMA fisk. Inte samma som i "lax i 12 dagar" utan samma som om jag fått sitta & peta i mig små tuggor av laxbiten nedan i nästan två veckor. Men det är kanske hemligheten till att varje kotte i China Town är så smala, de kommer liksom aldrig över chocken från den där första halvmånaden på året.
Trilliums...
Ontarios provinsblomma kallas för Trillium - små vita blommor som växer i täta lönnskogar på våren. Tänkte att de kunde bli ett passande mönster till vår kokbok, för bakgrundsbilder & liknande. Så jag skissade ner en lite snabbt...
Vad som gick mindre snabbt, copy/paste x hundranitioelva för att få till ett lagom stort mönster - men nu så. Nu har jag ett mönster som jag kan prångla på SWEA-tanterna i andan "Ja men om ni har några invändningar så kan ni ju göra jobbet själva då".
Jag dör sötdöden...
Det här var Mumin igårkväll. När han tyckte att det var för mycket snack kring matbordet & för mycket pyssel med disk, orkidéer & annat strunt. När jag hittar honom i den här typen av rätt löjliga positioner, positioner som verkligen inte andas vilddjur för fem öre, då dör jag sötdöden en liten smula. I mean, hur gullig?
HUR?!
Så idag skickades det iväg ett mail som det pratats om en längre tid, ett mail till Mammuts uppfödare med förfrågan om vi kanske inte kunnat få komma & spana på hennes nästa gäng kattungar. Det kommer inte att bli något spontanköp den här gången, inte som med Mammut, för nu måste vi hitta en kattunge som vi tror kommer att passa in i vår lilla familj. Men ändå, vi har skickat ut en liten trevan - en liten trevan som möjligtvis ytterligare kan öka på mängden kittehkärlek (& katthår...) här i hemmet.
Om man tror på en organisation...
Paul, som följer de svenska nyheterna via "The Local", ställde lite frukostfrågor kring Håkan Juholt & den allmänna villervallan som verkar råda inom de svenska sosseleden. Kände mig så där lagom oförmögen att svara på hans frågor, men kunde inte sluta tänka på situationen efter att jag pussat Paul hejdå. För det känns så märkligt när man ser rubrikerna på nätet "Nej, nej, nej, nej". Ingen vill ställa upp & jag kan inte förstå det. Tror man på en organsiation, arbetar man & brinner för något, då ställer man upp när det behövs. Även om man inte tror sig vara den bästa kandidaten, även om man inte vill - men man gör det för sakens skull. För att man inser att det blir plattfall & helvetes pannkaka av det hela om inte någon ställer upp. Så har det i alla fall varit i varje volontärorganisation jag ställt upp i. Man biter ihop, tar på sig ytterligare en post & så sliter man lite hårdare för att få tag på någon som inte tillhör massan "minsta möjliga ansträngning" & så överlever man ännu lite längre. Kanske behöver sossarna just det, nytt blod - en ung individ som inte hunnit samla på sig så mycket livsbagage, en person som fortfarande brinner för allt & alla, som inte gnisslar & gnatar på årsmöten & stämmor utan att sedan vara villig att lyfta ett finger för förändring. Tror att jag måste leta reda på någon avhandling kring ledarstrukturer - för det är verkligen ett intressant koncept.
Sort of caribbean salmon...
Ville att kvällens middag skulle ha lite semesterkänsla & andas exotiska vibbar. So, googlade lite uppslag på temat Bermuda & föll tillslut för receptet "Karibisk Lax". Nu är det kanske väl generöst att klassa Bermuda som Karibien - men close enough! Vi kom fram till att vi gillade resultatet något mer som koncept än som realitet. Det kändes helt klockrent med romen på planeringsstadiet, men själva smakupplevelsen var en sån där "Hm... tycker jag EGENTLIGEN om det här...". Är fortfarande inte helt säker. Får testa vidare. Nästa gång kör vi på whiskey, enligt beslut från mig. Paul pushar för punchmarinad - men det känns lite för äventyrligt.
Last traces gone...
Vi skärpte till & oss städade undan det allra sista från julen. Adventsljusstakar har ju annars en tendens att bli bortglömda någon gång till början på februari - vilket känns lite för mycket ungkarl för att vara oki. Alla hjälptes åt, det är fint att vi nu kommit till ett stadie där även Mammut drar sitt eget lilla lass.
Brunch stroll...
Pallrade oss iväg down town i morgonsolen - 7 km promenad & sedan brunch date med Fredrik, Victoria & Elsa. Pannkakor, french toast, over easy... Hela köret! Själv slog jag på stort med blåbärs smoothie.
Följt av äggviteomelett & guacamole. Perfekt kompensation för den tidigare yoghurtbesvikelsen!
Efteråt blev det lek med Elsa - vi dansade till Pippi Långstrump, byggde tågbana & så tittade vi på när Pippi gång på gång trillade ned från taket på Villa Villekulla. Vi lärde även Paul det ytterst viktiga ordet "hoppa" & så fick jag ungefär 30 pussar av Elsa. Kände mig väldigt poppis där! Bra med tanke på att vi ska agera barnvakter på torsdag. Vi ska alltså få en riktig helkväll med Elsa! Först ska vi äta sushi, sen ska vi läsa böcker & rita. Det har Elsa bestämt. Eller, sushin bestämde vi, men underhållningsplanerna står Elsa för.
Nej det var ju inte lika gott...
Jag älskar risifrutti. Jag älskar grekisk yoghurt. I veckan hittade jag den här nyheten på mejerihyllan, jublade inombords av lycka - det kunde ju liksom inte bli annat än en hitt!
Sedan har jag gått & ruvat på den här lilla bunken, sparat den tills idag då vi ska på brunch = bara liten frukost hemma för att stå sig tills äggfrossan. Så jag plockade ut min lilla skatt, kröp ner i soffan & förberedde mig på yoghurtnjutning de luxe. Så bidde det inte. Yoghurten var så sur att mitt ansikte förvreds till ett skrumpet äpple, munnen dog av surhetschock. Försökte panikkompensera med sylten, vilket hade helt omvänt resultat. MÄNGDEN socker fick det att snurra i huvudet. Jäkla lurendrejeribytta... major matbesvikelse. Nu hoppas vi att frukost nummer två kommer att bli mer lyckad.
Bubble time!
Så VIP-bordet var fint, tomtemusten god, julsångerna... ok, de var enbart falska... men men... allra bästa stunden på dagen var i alla fall när vi trillade innanför dörren. För det innebar att vi var tillbaka i vår fina lilla bubbla av myspys, kärlek & allmän lycka.
Mumin var också glad att se oss & alternerade mellan att se pitoresk ut/bita på våra fötter...
Tja, att vara hemma är kanske inte så glamoröst - men fy sjutton vad jag gillar det!
Me and the VIP table...
Så Paul & jag gjorde VÄRLDENS ansträngning & lyckades ta oss till Svenska kyrkan hela 20 min innan utsatt tid. Vilket innebar att vi hade massa med tid att sleva upp helt sjuka mänger quinoasallad...
Medans köket var lite kaos, så som sig bör, var själva matsalen ett litet under av välordnadhet. Var tvungen att gå runt & fota lite, så fint var det...
Sedan hittade jag VIP-bordet...
Som var så fint på temat picknick.
Sedan hittade jag mitt namn...
Om jag fick extra alkohol för att jag var VIP? Jo lite. Å andra sidan, jag hjälpte också att dela ut lunchen & insåg att ALLA ville ha laxpaj. Så jag uppoffrade mig & tog veg istället, så det var inte total gräddfil som gällde. :) Sedan ägnade vi åt oss lite tal...
& en hel del tjatter om hundar, katter, lappar, diabetes & smycken - & jo, den combon does make sense.
Sedan hittade jag VIP-bordet...
Som var så fint på temat picknick.
Sedan hittade jag mitt namn...
Om jag fick extra alkohol för att jag var VIP? Jo lite. Å andra sidan, jag hjälpte också att dela ut lunchen & insåg att ALLA ville ha laxpaj. Så jag uppoffrade mig & tog veg istället, så det var inte total gräddfil som gällde. :) Sedan ägnade vi åt oss lite tal...
& en hel del tjatter om hundar, katter, lappar, diabetes & smycken - & jo, den combon does make sense.
Totalt sett var det en otroligt givande eftermiddag. Satt bredvid Marianne, vår ordförande, & det resulterade i en mängd nya idéer inför vårt 30-års jubileum. Samt en massa skratt & något helt fasligt mycket falsksång... Herrejäklar, att spontankommapå texten till "On the twelfth day of Christmas"... Inte helt lätt.
Jokkmokks Tenn...
Var ju lite otacksam tidigare under veckan när jag utsåg det där koppunderlägget till årets sämsta julklapp. So, jag tänkte bara visa en sak som jag fick i julklapp som ligger på andra sidan kurvan - ett tennarmband från Jokkmokks Tenn som jag fick från farmor. Lika mycket som jag ogillade koppunderlägget gillar jag det här armbandet. Idag åker det på för SWEAs tackfest.
Något annat som också åker på är en annan grym julklapp, Elizabeth Ardens 8 hour cream från mamma. Herregud vilka små fnöskelabbar jag har...
Vakna med pirr!
Vaknade kring åtta, låg & kände mig något helt galet glad... oklart varför. Sedan slog det mig, Bermuda. Herregud vad jag är glad över den bokningen! Som var så tokigt otippad. Vi har pratat lite löst om att åka någonstanns under påsken, under veckan nämdes Las Vegas & vi bollade med den tanken en dag eller två. Sen satt vi där igår & skulle boka & insåg två saker:
1) Biljetterna till kasinohuvudstaden var rätt dyra
2) Air Canada hade specialerbjudanden på ett gäng resor - med utgångstid 38 min från det att vi upptäckte det
Så det blev lite kaos i soffan, om än väldigt fnissigt kaos, & så helt plötsligt så satt vi där med två biljetter till Bermuda - 5 minuter innan dealet gick ut. Har aldrig bokat en resa bara så där förrut, vilket gör att det känns ännu lite roligare! Leve spontanitet (även om vi nu inte reser förrän om typ tre månader)!
1) Biljetterna till kasinohuvudstaden var rätt dyra
2) Air Canada hade specialerbjudanden på ett gäng resor - med utgångstid 38 min från det att vi upptäckte det
Så det blev lite kaos i soffan, om än väldigt fnissigt kaos, & så helt plötsligt så satt vi där med två biljetter till Bermuda - 5 minuter innan dealet gick ut. Har aldrig bokat en resa bara så där förrut, vilket gör att det känns ännu lite roligare! Leve spontanitet (även om vi nu inte reser förrän om typ tre månader)!
FREAKING BERMUDA!!!
Ni vet det där tidigare inlägget om påskresan, det där inlägget om beef jerkey & Aerosmith. Well... det visade sig att flyg till Las Vegas är lite dyra just under påsken. Så det blir inte Red Rocks... Pip. Måste nöja oss med något mindre, som... freaking Bermuda! japp. Vi flyger till Bermuda över påsken, en snabbresa på fyra dagar. Ja, vi är där i typ en kvart. Ja, stället är stort som en knappnål. Men herrejäklar vad jag ska njuta! Vi ska bo i jätteturkosa rum & jag ska dricka rosa saker med frukt på pinnar. Eller ännu hellre, rosa saker ur frukt!
Musslor...
Velade fram & tillbaka över fredagsmysmaten... sedan bestämde jag mig för att bara köra på något som jag verkligen älskar. Musslor. Ett helt nät absolut nylevererade musslor, som smakade fantastiskt ihop med surdegsbröd & ost från Niagaraområdet. Plus bubbel, som vi använde för att skåla för ett helt tjog saker.
Däribland att vi planerar en liten påsktripp. Destination ännu inte helt spikad, men det verkar som att det blir flyga nedöver samt lite road trip. Jag tänker klassiker på radion, beef jerkey på påse & vidder så långt ögat når. Om det kommer bli bra, you bett!
Världens sämsta träningspartner...
När jag jobbar hemma som nu försöker jag klämma in 20 minuters träning under dagen - lite sit ups & sånt för att mota det dåliga samvetet i grind*. Har kommit fram till att det inte spelar någon roll NÄR på dagen jag gör detta, eller hur TYST jag än är. Trollet kommer ändå att gå från det här stadiet...
Sure, han är söt. Men försök göra sit ups när du har en katt som nödvändigt ska sitta på din mage & bita på något (här finns flera favoriter, så som dragkedjor & snoddar - hår går också bra om inget annat bjuds).
*Min träningsmotivation dog efter Fjällräven Classic. Att hänga på gymmet kändes bara så fjuttigt, trist & meningslöst efter den ansträngningen.
till klarvaken tiger i samma ögonblick som mina magmuskler gör den minsta lilla ansats till att spänna sig. Sedan följer någon slags kombination av träning & lyft av liten katt.
Sure, han är söt. Men försök göra sit ups när du har en katt som nödvändigt ska sitta på din mage & bita på något (här finns flera favoriter, så som dragkedjor & snoddar - hår går också bra om inget annat bjuds).
*Min träningsmotivation dog efter Fjällräven Classic. Att hänga på gymmet kändes bara så fjuttigt, trist & meningslöst efter den ansträngningen.
Vilket skräckscenario...
Jag läser på sportbladet om Sarah Burkes död, en händelse som många som jag känner här i Canada är väldigt ledsna över. Naturligtvis är det alltid sorgligt när en ung människa med massa potential dör, men i just det här fallet får jag så ont i magen. Fy, fy, så synd jag tycker om hennes familj. Just det här scenariot "jätteskuld till amerikanska sjukhus" är något jag själv är så galet rädd för. Har ju varit i staterna & klättrat/hajkat & jag vet hur knepigt det kan vara att få till försäkringar som täcker den typen av aktiviteter. Dessutom finns alltid den där lilla malande känslan av att försäkringsbolagen kan strida mot krav som orsakats av den typen av aktiviteter, även om man försökt att gardera sig med en lämpligt försäkring. Man hade ju kunnat önska att alla donationer som kommer in till någons minne hade gått till vad den personen brinner för, inte till sjukhusräkningar - men i det här fallet måste vi nog donera en liten minnesgåva till Sarahs familj även fast pengarna går till det sjuka amerikanska sjukhussystemet.
Det här med ens partners mamma...
Det är ingen direkt hemlighet att jag inte drar jämt med Pauls mamma. Det finns en mängd saker som lett till detta, men vi kan ta den här morgonens mail som ett litet exempel. Hennes inställning är att man hamnar i hennes svarta bok som ett opålitligt kort om man någon gång inte svarar på ett mail. Detta gör också att hon anser sig ha rätten att vara snorkig mot en i alla efterföljande mail, till döds dagar. Morgonens mail, som bad oss om info gällande SWEAs tacklunch, gick således helt under den lidande flaggen "ni informerar ju oss ALDIG om något". Eftersom jag skickade ett mail med datum/tid/lokal redan den 15 december så tog det hus i helsike. Jag blev skitirriterad, helt oproportionerligt sur. Så jag tvingades inse att jag kommit till det stadiet där en människa gått mig så mycket på nerverna att det liksom räcker med att de andas för att det ska börja krypa i kroppen på mig.
Det är naturligtvis inte bra. Hon är trots allt Pauls mamma, så han måste ju tycka om henne & jag måste leva med det. So, jag hoppas på lite input hur jag ska förhålla mig till den här något ansträngda relationen. Är det någon som läser den här bloggen som har en gräslig svärmor? En tant ni vill sänka i kanalen? I så fall, snälla - skriv ert bästa tips på hur jag ska behålla lugnet, hur jag ska hålla mig från att spy galla över (& här vill jag väldigt gärna skriva "det falska stycket"... men det är kanske inte den bästa utgångspunkten i fall att jag nu vill bli bättre på att hantera detta...) henne?
& farmor, jag VET att du kommer att bli upprörd när du läser detta, men jag har lika rätt att ha en dålig relation till Pauls mamma som du hade till din svärmor. Alma kanske krävde att ni skulle gå & lägga er klockan 9 på kvällen, & det suger - absolut - men du kan ju i alla fall trösta dig med att hon gått & lagt sig permanent.
& farmor, jag VET att du kommer att bli upprörd när du läser detta, men jag har lika rätt att ha en dålig relation till Pauls mamma som du hade till din svärmor. Alma kanske krävde att ni skulle gå & lägga er klockan 9 på kvällen, & det suger - absolut - men du kan ju i alla fall trösta dig med att hon gått & lagt sig permanent.
Men gud, vad äter ni?
Ser så otroligt mycket fram emot imorgon - för då känns det legitimt att fira de saker jag velat fira under veckan men som jag sparat för att de behöver en skål i äkta bubbel. Så som min nyvunna Eurobonus silverstatus, eller att Paul hade världens bästa utvecklingssamtal på jobbet. Sånna där små saker som utgör guldkornen i vardagen. En annan klassiker är ju att fira att det är slut på arbetsveckan & att fredagsmyset infinner sig. Jag funderar lite på om jag ska försöka få till en riktigt helsvensk myskväll. Tacos. Serverat med mejeribaserade röror som fått stå till sig i kylen. Kanske lite majs till om jag är wild and crazy. Eller vänta... det fungerar väl inte alls i LCHF-tider. So, massa ost istället då & så struntar vi i att räkna med brödet. What else... åh, hade ju varit klockrent med lite dillchips! Om vi nu ätit det. Shit, jag har varit borta för länge - jag kan inte längre trovärdigt ironisera över svenskars matvanor... Vad äter den typiske 2012-Svensken under fredagsmyset? Manchege ost?
Those foreign ID-cards...
Så jag gick till banken för att lösa in min check. Bestämde mig för att vara riktigt PRÄKTIG & TRÅKIG & sätta in hela härligheten på ett sparkonto så att jag kan köpa 75 koppar grande chai tea latte för räntepengarna om fem år. Det visade sig att man var tvungen att ha ID-kort för att få öppna sagda konto. Men inte ett Svenskt ID-kort... no no no. Det gick inte! Det var ju "Just as those foreign drivers licences, and those doesn't count". Inga argument hjälpte, det var inte ett riktigt ID-kort, punkt slut. I ren desperation hivade jag fram mitt studentkort från UofT, alltså det kort som gör att jag får träna på UofTs gym samt låna böcker från biblioteken, & se det gick! Ett kort utan födelsedatum och utgångsdatum samt med den pixligaste lilla fyrkant till kort du kan tänka dig räknades alltså. Trodde att jag skulle svälja tungan i mina försök att inte dumförklara en HEL KONTINENT. Det gick tills jag kom hem, sedan kallade jag Paul för "moron".
Förvirring...
Inser att det råder växtlig förvirring i huset - blommorna verkar inte riktigt kunna besluta sig för om det fortfarande är jul...
eller om det kanske trots allt är vår...
eller om det kanske trots allt är vår...
Någon gång hoppas jag att jag ska få till de där sabla amaryllisarna så att de INTE står & blommar i januari. Helt hopplöst. Julrosen lär väl få något slags revival i augusti... Men, dessa floristiska tillkortakommanden till trots - jag njuter av den lilla klick solsken Paul kom hem med igår. Mini-påskliljor, näpenhetsfaktorn i dem golvar mig!
Recept, hemkomst & check...
Den här veckan har varit rätt tung. Bakslag på jobbet, noll energi, hemlängtan... Så det kändes skit att vakna upp 04.00 imorse & inse att jag inte skulle somna om. Lite "Jaha, så var den här dagen körd OCKSÅ". Men... så började det så sakta puttra åt andra hållet. Farmor skickade ett recept på Gustav Adolfbakelser, Victoria mailade & förkunnade hennes & Elsas hemkomst (jippi, jag har saknat dem!) & så damp det plötsligt ner en check från UofT på typ mycket mer pengar än vad jag ens haft på mitt bankkonto här när jag varit bortrest i två månader. Känner att den här dagen kanske trots allt får klassas som en bra dag. Dessutom har Paul försett mig med två måsten för att upprätthålla ett glatt humör: big pack tuggummi & en hel kartong perrier. Um... joo. Jag har beslutat mig för att det vänt nu.
Early in the morning...
Vaknade klockan fyra & kunde inte somna om. Snurra, snurra, snurra. Katten låg över halva sängen, Paul småsnarkade & jag kände mig lika påtvingat vaken som en Guantanamofånge. So... nu sitter jag här, fem på morgonen, & googlar recept på bakelser. I fall att någon har ett recept på Gustav Adolfsbakelser för mer än EN person (Magnus Johansson är en idiot) så får ni ju gärna lämna en länk i kommentarerna.
SWEA-möte...
Hemkommen efter ett par timmar i Svenska Kyrkan - årets första SWEA möte är härmed avklarat. Ett väldigt viktigt möte, för nu har vi nämligen officiellt påbörjat vårt jubileums år! Jag ser fram emot det, inte minst för att vi någon gång under 2012 kommer att få se vår kokbok i tryck. Eftersom det var jag som först föreslog att vi skulle tillverka en egen SWEA Torontokokbok så känns det extra roligt. Gillar organisationer som är så som SWEA Toronto är just nu - driftiga! Men nu ska den här SWEAn pallra sig i säng & försöka sova bort en väldigt överraskande huvudvärk (vart kom den ifrån undrar jag, jag har ju ALDRIG ont i huvudet).
Priset för årets fulaste julklapp?
I väntan på att 100g smör ska bli rumsvarmt roar jag mig med måsten, typ plocka upp julklappar. Nu kan det ju tyckas som en märklig sak att ägna sig åt så här i mitten på januari, men kom ihåg att vi precis avslutat juleriet med Pauls familj. Så medan Sverigeklapparna sedan länge är uppackade & i bruk så gäller inte samma för laddning nummer två/tre. Mycket på grund av... ehum, att jag inte helt vet vad jag ska göra av pryttlet. I mean, ta detta koppunderlägg som Pauls mor gav mig... Ett koppunderlägg är liksom en nog märklig gåva i sig, men när det dessutom kvalar in i kategorin "Årets fulaste julklapp" - tja, då står jag handfallen. Vad i helsike ska jag göra med detta unikum i fulhetsväg? Hitta ett matchande & ge tillbaka dem till henne i födelsedagspresent?
Feeling tired of this place...
Lillebror skickar sin adress i Sydafrika till mig & jag tvingas inse att han bor på en gata som heter Hibiscus Rd. HUR exotiskt är inte det? Att min vän Ingrid campar i Adventsdalen är också rätt häftigt. Själv känner jag mig något helt makalöst trött på Toronto idag. Känns inte det minsta exotiskt eller annorlunda utan bara tråk, tråk, tråk oändligt långt bort från min familj. Pip... idag är det med andra ord en sån där dag där hemlängtan blandas med "men VAR SOM HELST ANNARS utom här". En riktig liten skitkombination.
Ord katter har svårt för...
Inte.
Senare.
Men snälla du, gå inte PRECIS framför/mellan mina fötter!
Den sista punkten hade Mammut så svårt för imorse att Paul tillslut knölade ned honom i en kasse som han hängde på axeln. Så fick han i alla fall lite gjort & Mumin, han var nöjd - han fick ju vara med!
Senare.
Men snälla du, gå inte PRECIS framför/mellan mina fötter!
Den sista punkten hade Mammut så svårt för imorse att Paul tillslut knölade ned honom i en kasse som han hängde på axeln. Så fick han i alla fall lite gjort & Mumin, han var nöjd - han fick ju vara med!
You know you're in trouble...
Du har precis ställt in tallrikarna i diskmaskinen, du får en känsla av att någon tittar på dig, du vänder dig sakta om...
Du inser att ALLA dina mattor kommer att bli VÄLDIGT skrynkliga väldigt snart...
Du inser också att det är bäst att rädda finporslinet & krukväxterna - för någons hjärna har förlorat kontakten med hemplaneten & således frigjort kaos.
Sushi Saver!
När man känner sig så där allmänt trött, så där trött att matlagning känns som ett straff jämställt med att rensa luddet ur torktumlaren - då är det himla skönt att bo i en stor stad. Ännu skönare - att ens kille jobbar down town så att han har nära till bästa sushistället. För livet blir alltid lite bättre när man får prata om det med någon man tycker om över en tallrik rå fisk.
Paul & svenska för nybörjare...
Den dagen vi flyttar till Sverige ska jag tvinga Paul att ta minst en kurs i Svenska för nybörjare. Så att jag kan korsförhöra honom när han kommer hem - "Paul, kan du dina könsord nu eller är du fast bland svordommarna?"
För jag hoppas ju att det ska bli lite så här, så att jag kan roa mig på någon annans språkliga tillkortakommanden för en gångs skull!
För jag hoppas ju att det ska bli lite så här, så att jag kan roa mig på någon annans språkliga tillkortakommanden för en gångs skull!
Suck...
Urk, jag har en sån där dag då jobbet bara går något helt fruktansvärt dåligt. Så där dåligt så att man vill snöra datorn i golvet, enbart för att omedelbart ångra sig eftersom det innebär att man inte kan googla säsongsarbete i Frankrike/Peru/Mozambique. Men, jag tänker att jag får försöka utgå från devisen "Det är bara att bryta ihop & sedan komma igen".
Bråk om språkkrav...
Skickade artikeln till Paul & se, det blåste upp till skypebråk mellan oss två! Paul anser att Sverige inte kan ställa språkkrav på invandrare eftersom vi försvårar deras inlärningsprocess genom att lära ut engelska som andraspråk. Han argumenterar vidare att "People have different levels of ability with language. Why should someone with greater facility with language but less ability to contribute to society be given preferential treatment?". Det första argumentet finner jag enbart dumt, vill man så kan man. VILL man lära sig svenska säger man väl vänligt men bestämt till "Tack för att du försöker underlätta genom att prata engelska, men kan vi försöka prata svenska? Jag vill så gärna öva mer". Argument nummer två, visst - folk har olika kapacitet när det kommer till språk. Men om man efter 5 år, mer än 1800 dagar, inte klarar av uttrycka missnöje eller nöje... tja då tror jag inte att man är kapabel till att bidra speciellt mycket till samhället heller.
Uppdatering: I efterdyningarna av vårt skypebråk kollade jag in Svenska för invandrare & inser att man kan få upp till 12000 kronor i bonus om man klarar av en viss svårighetsnivå. So... du får alltså gratis Svenskaundervisning, en morot i form av en rätt rejäl summa pengar & du har fem år på dig att lära dig skilja mellan "bra" & "dåligt"... Nej, alltså om Paul hävdar att han inte kan lära sig Svenska med dessa förutsättningarna så får jag skaffa en ny pojkvän. En med en IQ som inte ligger på samma nivå som en schäfers.
Uppdatering: I efterdyningarna av vårt skypebråk kollade jag in Svenska för invandrare & inser att man kan få upp till 12000 kronor i bonus om man klarar av en viss svårighetsnivå. So... du får alltså gratis Svenskaundervisning, en morot i form av en rätt rejäl summa pengar & du har fem år på dig att lära dig skilja mellan "bra" & "dåligt"... Nej, alltså om Paul hävdar att han inte kan lära sig Svenska med dessa förutsättningarna så får jag skaffa en ny pojkvän. En med en IQ som inte ligger på samma nivå som en schäfers.
Medborgarskap...
Läser en artikel av Andreas Johansson Heinö gällande svenskt medborgarskap. I mycket håller jag med honom, speciellt när det kommer till språkfrågan. Tycker att det är självklart att man ska ha åtminstonde grundläggande språkkunskaper efter att man bott i ett land i 5 års tid (vilket är tidsrymden man måste spendera i Sverige innan man kan ansöka om medborgarskap). Här i Canada kan man bli medborgare efter 3 år, under förutsättning att man behärskar åtminstonde ett av de två officiella språken. Tolkningen av "behärska" är dessutom väldigt generös - exempel på saker man måste klara av ges på CICs hemsida:
- Answer simple questions on familiar topics, using short sentences;
- Show that you know enough words for basic everyday communication;
- Tell a simple story about everyday activities;
- Speak about something you did in the past (or will do in the future);
- Give simple everyday instructions and directions; and
- Express satisfaction or dissatisfaction.
Jag tycker att det här är fullstädigt rimliga krav. Låt säga att Paul & jag flyttar till Sverige & han inte klarar av att ta sig igenom den här listan efter FEM år... tja då tror jag att jag skickar hem honom. I mean, Elsa (2.5 år) klarar i princip av samtliga punkter. Nu kan man säkert argumentera att det finns personer som inte har förutsättningarna att lära sig ett nytt språk, folk som chockats för mycket av trauman i sina tidigare hemländer eller är så gamla att de är dementa. Fair enough. MEN, då tycker jag faktiskt inte att man behöver bli medborgare heller. Faktum är att man klarar sig i Sverige utan att vara medborgare, min mamma är ett utmärkt exempel på det. I mer än 30 år har hon bott i Sverige, utan att vara medborgare. Sure, hon får inte rösta i alla svenska val pga detta - men jag tror inte direkt att det är något hon går runt & lider av på en daglig basis. So, språktest - absolut. Det blir en bra spark i baken för Paul!
- Answer simple questions on familiar topics, using short sentences;
- Show that you know enough words for basic everyday communication;
- Tell a simple story about everyday activities;
- Speak about something you did in the past (or will do in the future);
- Give simple everyday instructions and directions; and
- Express satisfaction or dissatisfaction.
Jag tycker att det här är fullstädigt rimliga krav. Låt säga att Paul & jag flyttar till Sverige & han inte klarar av att ta sig igenom den här listan efter FEM år... tja då tror jag att jag skickar hem honom. I mean, Elsa (2.5 år) klarar i princip av samtliga punkter. Nu kan man säkert argumentera att det finns personer som inte har förutsättningarna att lära sig ett nytt språk, folk som chockats för mycket av trauman i sina tidigare hemländer eller är så gamla att de är dementa. Fair enough. MEN, då tycker jag faktiskt inte att man behöver bli medborgare heller. Faktum är att man klarar sig i Sverige utan att vara medborgare, min mamma är ett utmärkt exempel på det. I mer än 30 år har hon bott i Sverige, utan att vara medborgare. Sure, hon får inte rösta i alla svenska val pga detta - men jag tror inte direkt att det är något hon går runt & lider av på en daglig basis. So, språktest - absolut. Det blir en bra spark i baken för Paul!
Lite desperata ja...
Jag känner att jag har varit lite hård på sistonde, drivit lite för hårt med nordamerika som koncept. Skrattat ÅT & inte MED. Vilket ju kan ses som smått orättvist, Canada har ju trots allt varit mitt hem de senaste 4.5 åren. Så jag får be om ursäkt.... Fast, ett till skratt åt måste jag få klämma in innan det blir bot & bättring!
Desperat or what?!
Katten & skallran...
När jag lämnade gårdagens tillställning fick jag med mig en liten plastskallra som tack. Hade väl inga större planer på att behålla den, men det visade sig att Mumin hade andra planer...
Han verkar faktiskt tycka om den. Fast ibland blir han konfunderad, den lille pälspuffen...
Då får man förklara att det INTE är en bitring.
Det är inte alltid lätt att ha en hjärna stor som en valnöt, men Mammut hälsar att han ska försöka komma ihåg att bättra sig & behandla skallran så som den bör behandlas.
Diaper Craft #2!
Ledsen, men jag kan inte släppa konceptet riktigt ännu - det är bara för hysteriskt roligt! Testade att googla Diaper Craft & som hitt nummer två fick jag följande UNDERBARA mening "Where can I find disposable Diaper crafts that are NOT cakes..." & där mina vänner, där har ni nordamerikansk surrealism i sin renaste form!
Diaper Craft!
Hm... jag har funderat lite, det finns ju en sak med baby showers som onekligen hade varit underhållande. Diaper Crafts!
Jag har ju inte så mycket erfarenhet av baby showers, men de som jag delade bord med berättade entusiastiskt om fantastiska kreationer de sett under tidigare showers. Som "an entire motorbike crafted from diapers with a little teddy bear riding it!"... Nu kanske ni bara "Men Ida... tacky, hade du verkligen sett fram emot en luftballong gjord av blöjor?". Nej men klart som tusan inte - MEN, här kommer det fina i kråksången. Tydligen är det ofta manliga släktingar som tåtar ihop konsten, närmare bestämt den blivande moderns pappa. Alltså... bara tanken på att räcka över en 100+ blöjor till min far psykiatrikern med uppmaningen att vara kreativ (pappa, jag vill ha en T-rex!) får mig att överväga att försöka bli gravid omgående. Något så otroligt roligt det hade varit att se hans min! Jag säger inte att pappa inte är världens stöttande, för det är han, men om jag bett honom om något sådant tror jag att hans ögonbryn förflyttat sig bakom hårfästet. Sedan hade han konsulterat mamma gällande orsaken till deras enda dotters dysfunktionella tänkande.
Uppdatering: Det har ju visat sig vara en otrolig källa till fnitter denna morgonen. Helt enkelt genom att applicera diaper craft konceptet på mina vänners pappor. Som exempel, vad tror du Jo - hade din pappa (stridspiloten) glatt småsjungandes tagit sig an uppgiften att tejpa ihop blöjor till en skalenlig version av Jas Gripen?
Uppdatering: Det har ju visat sig vara en otrolig källa till fnitter denna morgonen. Helt enkelt genom att applicera diaper craft konceptet på mina vänners pappor. Som exempel, vad tror du Jo - hade din pappa (stridspiloten) glatt småsjungandes tagit sig an uppgiften att tejpa ihop blöjor till en skalenlig version av Jas Gripen?
Kangaroo for dinner!
Vacklade ut från baby showern något omtöcknat... det var liksom så surrealistiskt att jag fortfarande försöker smälta vissa delar (men, jag vill poängtera att det var bättre den här gången än förra eftersom jag inte blev matförgiftad). Pallrade mig hem i kylan & förkunnade att vi behövde middag & en pratstund vid matsalsbordet (i.e. om vi någon gång får barn & din mor gör något sådant mot mig begär jag ensam vårdnad). Eftersom jag fått en lätt överdos av nordamerika förkunnade jag att middagens tema var "så långt bort från denna kontinenten som vi kan komma". Så det blev känguru & växtlighet från mexico.
'
'Samt ett glas vin från Uruguay på det.
Never, ever, arrange a baby shower for me...
Baby shower nummer två i mitt liv avklarad & nu är jag säker, om jag någonsin blir gravid - snälla, ordna inte något liknande för mig. Jag klarar mig utmärkt utan babybingo, kappdrickande ur nappflaskor och babycharader.
& äter jag tårta en dag så lär det ju vara efter att ha brudbantat, inte när jag redan känner mig som en zeppelinare.
Jag tror också att jag klarat mig utan ankdekorationer samt "kom ihåg alla 20 babyprylar på brickan efter att ha kikat på den i 20 sekunder". Hade jag varit gravid hade jag också uppskattat om folk hade kunnat hålla sig från att köpa ballonger föreställande barn med abnormt stora skallar. Sure, små barn har en kroppskonstitution som inte är helt proportionell, men alltså... det är ju kul om ungen sett dagens ljus med en kropp större än skallen... & utan, ehum - jättepaket.
& vad jag har i handväskan? Tja, det kommer aldrig att rymmas på en lista - så den leken kan vi ju också skippa.
& äter jag tårta en dag så lär det ju vara efter att ha brudbantat, inte när jag redan känner mig som en zeppelinare.
Så, jag betackar mig - blir jag någonsin med barn så kan vi väl vänta med presenter tills dess att det konstaterats att resultatet har kommit till världen utan sandalgap & med en moro reflex som fungerar som den ska.
Soduko kitteh!
Grym familjeunderhållning på en söndag - soduko!
Mammuts hjälp är förstås oumbärlig, oumbärlig!
Mammuts hjälp är förstås oumbärlig, oumbärlig!
Han kom tillbaka...
När vi var renskrubbade igen, ombytta & duschvarma - då kom Mumin tillbaka till oss. Ville sitta i knät under middagen & sedan sova på oss i soffan.
Himla tur det, jag tror att Paul dött själsligt om vår kompakta lilla kisse beslutat sig för att permanent ta avstånd från oss. Å andra sidan, om det hänt hade vi ju haft en utmärkt anledning att skaffa en till...
No more Xmas until November 2012!
Sitter i soffan i morgonrock & bara njuter över det faktum att det är söndag, att gårdagen är avklarad & att den gick så smärtfritt som den ändå gjorde. Pauls gudföräldrar är himla fina & de försöker så att det gör lite ont i en...
Bill hade till & med odlat ett litet skägg för att förhöja julfeelingen.
Dessvärre gjorde det inte så mycket för att rädda upp tillställningen, pyrande cigaretter i askkoppar tar död på även den bästa bjudning. Så det var en befrielse att få åka därifrån, komma hem - köra tre tvättar kläder på raken för att få bort all röklukt, duscha (hjälp vad håret stank) & bära ut presenterna till vårt utomhusförråd (allt papper var också helt inpyrt av rök, så vi får ta in sakerna en åt gången & vaska upp dem). Sedan lagade vi lax i ugn & skålade ut julen för den här gången!*
Nu vill jag inte höra ett endaste bjällerklang, dricka en endaste kopp varm cider till eller tvingas inhandla en enda mer pryttel fram till... tja, november någon gång.
*& vet ni vad trevligt, vi delade på en HEL flaska bubbel & ändå krossade varken Paul eller jag några armbågar. Fast, det är väl bara en tidsfråga... ofta får jag ju ett sånt sug att cykla just efter att jag förtärt alkohol. Speciellt så här i januari.
Nu vill jag inte höra ett endaste bjällerklang, dricka en endaste kopp varm cider till eller tvingas inhandla en enda mer pryttel fram till... tja, november någon gång.
*& vet ni vad trevligt, vi delade på en HEL flaska bubbel & ändå krossade varken Paul eller jag några armbågar. Fast, det är väl bara en tidsfråga... ofta får jag ju ett sånt sug att cykla just efter att jag förtärt alkohol. Speciellt så här i januari.
Det här med att röka...
Clara skrev ett inlägg om rökning/alkohol för någon dag sedan. Under dagens lunch kunde jag inte låta bli att tänka på det hon skrev - att hon inte begriper hur man kan avsky rökning men inte alkohol. Jag satt där & sippade på ett litet glas rosa bubbel & försökte föreställa mig hur det skulle kunna anses stötande. Kom fram till följande:
1) Om jag varit gravid/ammat
2) Om jag kört bilen hem
3) Om jag var alkoholist & helt plötsligt kände för att skita i att vara nykter
4) Om jag led av någon kronisk leversjukdom & ägnade mina dagar åt att gnälla över sagda åkomma
5) Om jag suttit i ett rum fullt av nykterister eller religiösa personer & jag vrålat av glädje över all alkohol som kom i min väg
OM någon av dessa punkter beskrivit mig & det där glaset, ja, då kan jag se att det varit stötande. I nuläget, då ingendera punkt stämmer in - nej, faktiskt inte. Samtidigt satt Pauls gudfar & bara stank rök på min vänstra sida. Han rökte förvisso bara i vardagsrummet & inte vid bordet. Inte heller hostade han ut sina lungor över min skinka - men lukten... Herregud. Så jag gjorde även upp en mental lista för cigaretter, men kom inte längre än till:
1) Om jag röker inomhus & har vänner/familj som är ickerökare
Stötande. Absolut stötande. Det spelar ingen roll om det så bara är en cigarett, det förstör ändå så otroligt mycket. Paul & Pauls pappa fick sinusproblem, jag huvudvärk & när vi väl kom hem ville Mammut inte hälsa på oss. Nej, de där cigaretterna som röktes idag fick inte Uncle Bill att kasta Auntie Sheila nedför trappen eller dränka katten i diskhon. Däremot gjorde det att vi lämnade huset i princip så fort vi bara kunde. Vilket kändes väldigt sorgligt, för Pauls gudföräldrar som är väldigt fina personer råkar nämligen även vara gamla, svaga & ensamma. Personer som vi velat se mer av, men som det är en plåga att träffa på grund av just rökningen (jaja, & lopporna...). Så, åtminstonde för oss går det alldeles utmärkt att avsky rökning men inte alkohol.
1) Om jag varit gravid/ammat
2) Om jag kört bilen hem
3) Om jag var alkoholist & helt plötsligt kände för att skita i att vara nykter
4) Om jag led av någon kronisk leversjukdom & ägnade mina dagar åt att gnälla över sagda åkomma
5) Om jag suttit i ett rum fullt av nykterister eller religiösa personer & jag vrålat av glädje över all alkohol som kom i min väg
OM någon av dessa punkter beskrivit mig & det där glaset, ja, då kan jag se att det varit stötande. I nuläget, då ingendera punkt stämmer in - nej, faktiskt inte. Samtidigt satt Pauls gudfar & bara stank rök på min vänstra sida. Han rökte förvisso bara i vardagsrummet & inte vid bordet. Inte heller hostade han ut sina lungor över min skinka - men lukten... Herregud. Så jag gjorde även upp en mental lista för cigaretter, men kom inte längre än till:
1) Om jag röker inomhus & har vänner/familj som är ickerökare
Stötande. Absolut stötande. Det spelar ingen roll om det så bara är en cigarett, det förstör ändå så otroligt mycket. Paul & Pauls pappa fick sinusproblem, jag huvudvärk & när vi väl kom hem ville Mammut inte hälsa på oss. Nej, de där cigaretterna som röktes idag fick inte Uncle Bill att kasta Auntie Sheila nedför trappen eller dränka katten i diskhon. Däremot gjorde det att vi lämnade huset i princip så fort vi bara kunde. Vilket kändes väldigt sorgligt, för Pauls gudföräldrar som är väldigt fina personer råkar nämligen även vara gamla, svaga & ensamma. Personer som vi velat se mer av, men som det är en plåga att träffa på grund av just rökningen (jaja, & lopporna...). Så, åtminstonde för oss går det alldeles utmärkt att avsky rökning men inte alkohol.
And off we go...
Saaben packad, nu blir det jul igen! Ska bara stoppa & köpa på oss lopphalsband först så att jag kan snöra på mig dem runt anklarna... Jäklar i min lilla låda vad jag hade velat simulera bronkit så att jag hade kunnat stanna hemma. Fast. Där kommer det dåliga samvetet in. Paul åkte ju faktiskt över hela Nord Atlanten för att fira jul med min familj. Som kacklade på på ett främmande språk, som envisades med att återigen titta på tecknade seriefigurer, som skakade liv i honom 06.00 på juldagsmorgon för julotta... & Paul var bara glad hela tiden. Då känner jag att jag måste pressa fram någon typ av leende idag & infinna mig hos hans gudföräldrar. Det spelar liksom ingen roll att jag blivit loppbiten där två gånger tidigare eller att de kommer att kedjeröka sig genom eventet. Vi är ett team, & då backar man upp sin lagkamrat. Det är så jag får se på dagen. Samt att Paul ta mig tusan är skyldig mig något trevligt när lidandet väl är över.
16.45-Canada, 22.45-Sverige, 23.45-Sydafrika...
Det är lite coolt att jag kan multiskypa med farmor hemma i Älvsbyn & lillebror i Sydafrika. Eller, inte så lite coolt - enligt mig är detta magi. Väldigt, väldigt trevlig magi som underlättar livet när man är utspridda lite hipp som happ över jordklotet. Drottningvink till er båda!
Nope, nu ska jag & all min skärhet avsluta den oerhört intressanta artikeln om torsk som jag just nu plöjer så att jag kan dra ut i snöyran. Först lite panik julklapps-shopping inför morgondagen, sedan välförtjänt vin från just Sydafrika!
Nope, nu ska jag & all min skärhet avsluta den oerhört intressanta artikeln om torsk som jag just nu plöjer så att jag kan dra ut i snöyran. Först lite panik julklapps-shopping inför morgondagen, sedan välförtjänt vin från just Sydafrika!
När man känner smaken...
Två gånger på en vecka har det hänt nu, att minnet av en speciell typ av mat helt plötsligt poppat upp i huvudet på mig så starkt att jag kan känna EXAKT hur gott det hade smakat. Först ut - Svensk pizza, med alldeles papperstunn botten, skinka & smältande ost. Tillsammans med pizzasallad. Väldigt märkligt med tanke på att jag i princip aldrig äter pizza ens när jag är hemma i Sverige. Sist var i somras, men då hade jag gått ta mig tusan 110 km på 78 timmar, så jag var liksom värd det. Fast nyss fick jag craving på något ÄNNU märkligare, chokladbollar - & jag kunde precis känna smörsmaken & havren i kombo med pärlsocker. Sist jag åt en chokladboll? Um, någon gång 2001... så det är ju ett tag sedan. Blir ju spännande att se vad som kommer här näst, plommonpuré på burk kanske?
Hur man räddar sin middag...
Så fort det blir dåligt väder i Toronto blir folk väldigt tveksamma till att bege sig ut - ta bara vår avdelning som exempel, det ekar öde i korridorerna idag. Själv hade jag gjort upp planer om middag med Isolde, samt buffat ut Paul ur huset - så det i kombo viktigt möte på universitet gjorde att jag åkte down town imorse. Insåg dock att det var fara & färde att Isolde skulle ställa in. Planen var nämligen att hon skulle ta sig från sitt hus ner till mitt kontor, 20 minuters utomhus-exponering. Mycket riktigt kom ett trevande litet mail, med frågan om vi skulle planera middagen för nästa vecka istället. Vilket jag inte kände för, så himla trist att sitta själv en fredagkväll. Föreslog därför att vi skulle ses på mitt gamla favorithak, stället där jag levde när jag först flyttade hit, & se det gick! Mindre än fem minuters promenad från Isolde fungerade tydligen. Om fyra timmar kickar vi således igång den här helgen med lite Sauvignon Blanc!
Kan vi lära oss av det här nu?
Så här såg det ut när vi körde till jobbet imorse...
Radion informerade oss om att snittet olyckor låg på 1 per minuten. Det tog oss 80 minuter att köra en strecka som vanligtvis tar mellan 20 & 30 minuter.
Radion informerade oss om att snittet olyckor låg på 1 per minuten. Det tog oss 80 minuter att köra en strecka som vanligtvis tar mellan 20 & 30 minuter.
Så nu undrar jag, Provinsen Ontario - kan det kanske vara läge att lagstifta om vinterdäck? Kan det vara så att ni kanske inte bara vinner arbetstid men även LIV om ni infört en sån lag? Eller, känner ni att det finns lite för mycket folk i Toronto - så att ni hoppas att ni kan bli av med ett par tjog per snödag? Bara en liten undran så där från en perplex medborgare.
Krama katten istället...
Paul är en kramare, en sån person som älskar att kramas. Mycket, mera, jämt & ofta. Länge ska det kramas också. Jag... nja. Jag kramar när jag säger hej & hejdå till folk jag tycker mycket om. Jag kramas när jag känner mig liten eller vill mysa. Jag har däremot inte ett krambehov som gäller 24/7 & ibland, ibland kan jag tycka att kramar är ta mig tusan det jobbigaste som finns. Typ på morgonen. När man är så där trött att man vill spy på badrumsmattan. När klockan är 06.30, det är bäckmörkt ute, man fryser & vill ha frukost. När ögonen är som små streck, munnen luktar litet djur & håret spretar åt alla håll trots försök till tofs. Då, då känner jag mig INTE kramsugen. Inte för ta mig fan en endaste öre. Paul däremot, åh vad han vill kramas. Så jag står ut, en halv sekund - sedan blir jag helt klaustrofobisk. Fixar liksom inte att stå där & hållas fast. Måste få lite tid för mig själv. Jag tänker att vi får arbeta fram någon strategi kring detta, att kramar endast utdelas till Mammut före 07.30. Så blir alla nöjda & glada - eller i alla fall Mammut & jag.
Tintin!
Paul hade kvällsplaner, jag hade kvällsplaner - men vi skippade dem eftersom vi kände att vi behövde fylla på med lite tid tillsammans. Det är nämligen lite jobbigt att få umgås 24/7 under julen & sedan tvingas tillbaka till respektive jobb, så för att råda bot på det stal vi oss lite tid & roddade upp en halvdejt. En halvdejt är film utan middag. Eller, vi åt ju middag - men middag lagad av mig, så det räknas inte riktigt. Anyway, film blev det i alla fall till 100%. Tintin i 3D närmare bestämt. Mest välgjorda animerade filmen jag sett så här långt. Jo, jag tyckte att den slog Avatar i kvalité. Eftersom jag slukade Tintin, Lucky Luke & Asterix som liten på biblioteket i Älvsbyn så var det extra kul att se att de verkligen bevarat känslan i böckerna. Fågelkvitter kring huvudet vid trauma & liknande... Det enda störande, de använde de engelska namnen på karraktärerna. Följaktligen hette Dupontarna "The Thom(p)sons & vad värre var, Milou gick under namnet "Snowy". "Snowy"?! Lite roligt dock att det dröjde tills 28 års ålder innan det gick in i mitt huvud att figurerna i våra svensköversatta böcker trots allt gick under de franska namnen.
Canadian Christmas #2 draws closer...
Prick klockan 12 på lördag har vi fått order om att infinna sig hos Pauls gudföräldrar för ytterligare mer jul. Senare än det & vi blir rullade i lönnsirap & canadagåsfjädrar. Jag skulle ljuga om jag sa att jag såg fram emot det. Det här med att jag måste ha på mig lopparmband är ju bara ytterligare sten på bördan... Mitt största dilemma just nu är dock vad tusan vi ska ge till Pauls gudfar som lider av alzheimers. Den elaka delen av Ida röstar för att vi bara ska ta med lite ihopknölat presentpapper & sedan sprida ut det kring honom när han tar sin lilla "efterlunchtupplur", så att han tror att vi redan öppnat presenterna - bara det att han inte kan minnas vad han fick. Den mer ansvarstagande delen av mig tycker däremot inte att detta koncept är helt kosher & sålunda är vi i behov av presentuppslag. Jag tänker en naturfilm - något om candensiska vargar eller något. Så att det är lite spännande, samtidigt som det utspelar sig i en omgivning som han kan relatera till. Eller så kan vi ge honom ett puzzel, så håller han sig sysselsatt fram till år 2013.
Establishing cred...
Ni vet om man vill köpa något dyrt i Sverige, typ en bil eller ett hus, då knatar man till banken, pratar med någon som heter något i still med Annifrid & så får man ett lån. Så fungerar det icket i Canada. Här tar man allt sånt på sitt kreditkort. Eftersom även det mest skabbiga hus här i Toronto lätt kostar över miljonen (& vill du ha något som är beboeligt i en stadsdel där du inte kör runt med låsta bildörrar blir prislappen cirkus 3 miljoner) så gäller det att ha ett kort som går med på den typen av utgifter. Naturlish kommer inte den kreditvärdigheten bara av sig själv, man måste bygga upp den. Börja med ett litet lätt kort, sedan avancera uppåt. Eftersom jag kommer från en lång linje av personer som blir skitstirriga av konceptet "kreditkort" & helst betalar allt i cash har jag undvikit att skaffa kort tills nu. Men, idag blev det av - som en liten försäkring för att göra det möjligt att köpa något mer än en skokartong i detta landet om en tjugo år eller så. Fast om jag ska vara ärlig så gör jag det typ enbart för Pauls skull, som en liten eftergift i andan "Jo men om vi flyttar tillbaka till Sverige så kan vi ju alltid flytta till Canada igen ett par år senare".
To Ottawa with Mumin?
Resa till Ottawa bokad mellan den 11 & 13 februari - exotiskt så att det förslår. Vi flyger med Air Canada & en tanke har slagit mig - ska Mammut få följa med? För eller senare kommer han ju att tvingas flyga, så det kanske är bättre att testa med ett en-timmars inrikesflyg innan vi ger oss på korsa Atlantenprojektet... De flesta hotell i Ottawa tillåter husdjur, så det är mer en meckighetsfråga. För att resa med katt kan vara rent helvetiskt, i början när jag flög med Totte... oh hilp. Katten skrek som om jag dragit ut hans tarmar med en galge. Fast, efter ett par resor lärde han sig att flyglan inte var jämnställt med sadistdöden & då blev han en sjukt cool reskatt. Så cool att han till & med klarade av att behålla lugnet den gången han av misstag åkte genom röntgenmaskinen i säkerhetskontrollen. Jag tror nästan att vi måste ta med oss Mr Muggels till huvudstaden!
What do you say Mominbo, can you fly?
Baby Shower...
På söndag ska jag på baby shower #2 i mitt liv. Precis som förra gången har den blivande mamman skapat ett konto på BabiesRus. Jag kan absolut förstå tanken, att man ger lite vägledning så att folk vet vad man önskar till den nya familjemedlemmen. Men samtidigt... alltså, det känns ju lite greedy. Bara "Hej, jag känner dig lite ytligt eftersom vi är grannar - men du är varmt inbjuden till min babyshower. Fast kom ihåg att checka mitt register först så att du kan köpa någon av de 121 (!) prylar som jag listat som oumbärliga för min babys överlevnad". Så kollar jag listan & bara, "jo men ett skötbord i körsbärsträ för 3400 kr känns ju som hittat!"... Eller, så storknar jag lite & förundras än en gång över mentaliteten här i nordamerika. Vad hände med det gamla goda "Ge presenter EFTER att babyn fötts så att man inte utmanar ödet"?
Platstjuven...
Eftersom jag är Svensk så är jag väldigt förutsägbar när det kommer till var jag sitter - har jag väl slagit ned ändan på ett ställe så är den platsen min för tid & evighet. Att sitta någon annanstanns känns helt enkelt fel & gör mig orolig i själen. Så jag har MIN plats vid matbordet & jag har MIN plats i soffan. Problemet är bara att det finns en annan individ i huset som också tycker att min soffplats är den bästa. Detta innebär att katt STJÄL min plats så fort bara en skinkhalva lämnat dynan.
Moi - Mumin, du är en simpel platstjuv - hör du det?!
Mammut - Talk. To. The. Paw. THE PAW.
Mammut - Talk. To. The. Paw. THE PAW.
När man känner sig kass...
På väg hem efter UTRCC-möte beslutade Paul & jag oss för att checka den nya mataffären som öppnat några kilometer från vårt ställe. Området var inte så där super, så jag var inte jättesugen - men vi svängde i alla fall in. Affären var välsorterad & maten galet billig i jämnförelse med vårt vanliga Loblaws, så de första minuterna var jag lite smått lyrisk. 5 granatäpplen för samma pris som man vanligtvis får 2, perfekt! Sedan började jag se mig omkring & insåg att Paul & jag stack ut något grymt. Kvinnan framför oss i kön tex, som var iklädd solkiga kläder & inte hade råd med en plastpåse till den enda limpa vitt bröd hon köpte... Som hon betalade med små mynt. Fan. Alltså, det gjorde ont i kroppen på mig där jag stod i min Canada Goose jacka. Det var en sån där klockrent jobbig mix av olika känslor som involverar avståndstagande, skam & skuld. Det är bara att inse att hur mycket man än klagar så är man grymt priviligerad...
I love my Kobo!
Igårkväll invigde jag min Kobo med "War Horse" - så otroligt lättläst & helt perfekt att man kan märka sidan man är på så att den öppnas automatiskt så fort man väljer att återuppta läsandet. Extra kul, den kommer med stats! Så, nu vet jag tex att jag läste alla 313 sidor i "War Horse" på 2.5h. Att skaffa någon slags "hållare" är dock att rekommendera, gör att det känns lite mer bok än att bara hålla i en liten platta.
Imorse lockade kobon mer än att checka saker på nätet. Det är en så fantastiskt söt & användbar liten pryl! Påbörjade en ny bok & valde att fortsätta på filmtemat...
Enda saken som jag inte gillar så här långt - den är för bra. Jag blir lite orolig av hur bra den är, för jag känner att jag mest kommer att investera i e-böcker i fortsättningen. Riktiga böcker tar plats & jag vill inte ha massa mer prylar just i nuläget. Fast om alla känner så, kommer riktiga böcker att överleva? Jag inser ju att det är bättre rent miljömässigt med e-böcker, men jäklar vad trist det varit om de riktiga försvunnit helt...
Sold...
Happ, nu var det officiellt. Efter lite drygt fyra år i Canada har jag sålt ut mig själv till Starbucks. Numera gillar jag således inte bara Starbucks, jag har ett speciellt Starbuckskort.
Få se nu, jag flyger bara med bolag som ger mig Eurobonus points, jag handlar bara på Loblaws eftersom även det ger poäng & nu har Starbucks mutat sig in i poängstriden. Herregud vad vår moderna värld förvandlats till en jakt på poäng... Den tid då poäng enbart hörde hemma i dataspelens/tv-spelens värld är länge sedan förbi.
Voila! Jag ger er mitt splitt nya klippkort till socker i lösning!
Allt jag köper ger mig points, som så småningom resulterar i gratisdricka.
Få se nu, jag flyger bara med bolag som ger mig Eurobonus points, jag handlar bara på Loblaws eftersom även det ger poäng & nu har Starbucks mutat sig in i poängstriden. Herregud vad vår moderna värld förvandlats till en jakt på poäng... Den tid då poäng enbart hörde hemma i dataspelens/tv-spelens värld är länge sedan förbi.
Det får ju vara ett jäkla fint pass då...
Men urk. Har precis bokat in en tid på Svenska Ambassaden i Ottawa för att förnya mitt pass. 1600 kr kostar eländet. Fy så surt att lägga ut så mycket pengar på en liten röd bok med ett urfult kort på en själv som man sedan ska hånas för de närmsta fem åren... Mutter. Ja, det blir till att resa efter det då - så att jag får valuta för pengarna.
Chasing small dragons...
Paul drömde att han jagade små drakar i natt. Små drakar som swishade runt hans huvud, små drakar som han var tvungen att vifta bort när de kom för nära. SMACK! Problemet är att Paul är väldigt rörlig i sömnen, så det där drakviftandet - det hände på riktigt. Minus drakarna då. Vad som däremot råkade finnas i närheten var mitt ansikte. So, kring fyra snåret där vaknade jag till av det jag närmast kan beskriva som en örfil. Alltså, chocken av att vakna upp på det viset! Det gjorde inte speciellt ont, däremot blir man ju så galet rädd - vad händer egentligen? Sedan insåg jag att drömPaul var igång igen - så det blev väckning för att driva ut honom ur draklandet... Undrar om jag ska "ge igen" genom att rycka överdrivet långa ögonbrynshår på honom när han sover, sedan skylla på att jag drömde att jag rensade ogräs?
Bon voyage...
Idag flög lillebror från Zurich till Dubai & vidare till Kapstaden. Planen är att arbeta där i minst 6 månader, som koordinator på ett välgörenhetsprojekt. Här borde jag väl känna mig glad över att ha en bror som är villig att dedikera sin tid till att se till att små hemlösa barn får lära sig engelska samt att deras handledare har vettig vägledning. MEN. Storasystern i mig biter på naglara av nervositet, skruvar på sig i stolen & funderar på att boka en flygbiljett dit ner så att jag kan kidnappa hem honom till säkerheten i Sverige.
Bästa lillabror - var försiktig. Kom tillbaka hel & hållen & med en bränna som du fått jobba fram eftersom du varit noga med att smörja in dig med solskyddsfaktor 30 varje dag.
Bästa lillabror - var försiktig. Kom tillbaka hel & hållen & med en bränna som du fått jobba fram eftersom du varit noga med att smörja in dig med solskyddsfaktor 30 varje dag.
My mum, the alien...
På den gamla goda tjockistiden, alltså då jag var väldigt mycket singel så minns jag hur jag satt & deppade vid matbordet över detta trista faktum att ALLA andra hade pojkvän. En dag tog jag upp frågan med mamma - HUR kunde komma sig att alla andra hade pojkvän, inklusive de fula & de dumma. Minns att mamma svarade något i stil med "Ida, man behöver inte vara vacker för att träffa någon - se bara på pappa & mig"... Jag valde att tolka de där orden i stil med att det hela helt enkelt ligger i betraktarens ögon - att vi alla är olika men samtidigt lika. Vilket i sig ju är ett väldigt klokt & PK sätt att tänka på. Men idag havererade det där konceptet totalt. Det började med att jag råkade se ett facebookfoto av en gammal bekant med sin telning vilket i sin tur resulterade i den (någon elaka) sponata tanken "Men herregud, VEM hade velat befrukta henne...". Genast dök mammas ord upp & jag korrigerade tanken till något i stil med "Jaja, det finns säkert ett liknande klientel som också anser att IKEA-varmkorv är mat... så, kul för henne". Så långt allt väl. Återvände till mitt jobb, plockade upp ett block & ut trillade mammas 60-års tackkort:
& här mamma, här måste jag bara konstatera att dina visdomsord bar mig så här långt - men nu har jag insett att det var bullshit. För vi är inte lika allihopa, för du är nämligen en alien & det menar jag på det allra mest respektfulla & kärleksfulla sätt. Men ändå en alien, för mamma - så här ser man nämligen inte ut när man är 60 år & människa. Då har man gäddhäng, badringar & så står man lite glatt frimodigt i vattnet - man springer inte runt så där.
Big, bigger, biggest...
Det här med att allt är större i nordamerika, det stämmer faktiskt rätt bra. Speciellt intressant är att folk är så inkörda på konceptet "större är bättre". Till & med väldigt vettiga individer, så som Pauls pappa, håller stort för bra. Som igår, vi småpratar över fatet med räkor & Pauls pappa förklarar att han tycker att de är "utmärkta räkor". Jag håller med, för de är ju räkor. Han fortsätter sedan med "för de är så stora & fina, inte sånna där små hemska räkor som man får pillra med i en evighet". Jag fryser med munnen full av jätteräkor... vänta lite nu... det är ju den typen av räkor jag vuxit upp med. Små rosa räkor som dragits upp någonstanns utanför Norge/västkusten. Pauls pappa fortsätter "Jag tycker faktiskt inte att de smakar lika bra, gör du?". Försöker brotta ner den inre rösten som INTE ALLS håller med, lyckas inte riktigt & förklarar att det är den typen av räkor jag vuxit upp med & att jag tycker att de smakar mycket bättre. Ridå.
En timme senare öppnar jag upp ett paket med tre gigantiska doftljus, tackar så mycket & Pauls pappa säger "Ja vi vet ju att du gillar ljus, så vi köpte några som räcker ett tag så att du inte behöver använda små värmeljus som tar slut hela tiden". Den här gången lyckades jag hålla tand för tunga, nickade & log & ignorerade totalt den inre rösten som ville informera om att vi har mer än 30 ljushållare för värmeljus i mer eller mindre konstant användning här hemma i huset...
En timme senare öppnar jag upp ett paket med tre gigantiska doftljus, tackar så mycket & Pauls pappa säger "Ja vi vet ju att du gillar ljus, så vi köpte några som räcker ett tag så att du inte behöver använda små värmeljus som tar slut hela tiden". Den här gången lyckades jag hålla tand för tunga, nickade & log & ignorerade totalt den inre rösten som ville informera om att vi har mer än 30 ljushållare för värmeljus i mer eller mindre konstant användning här hemma i huset...
My Kobo...
Att fira jul med sin "extrafamilj" är ju lite märkligt på en rad olika sätt. Allt från annorlunda vanor, skippade traditioner, till mat som man absolut inte förknippar med julen (vitlöksbröd & guacamole känns ju inte så där jätte husman). Presenterna blir också en historia för sig. För Pauls familj känner ju inte mig på det sätt som min egen familj känner mig. Min familj VET att jag är som en blandning av skata/finsk-kulturtant/Nigella Lawson - jag gillar allt som blänker, är fluffigt & stickat, Marimekko, Iittala & så går jag igång totalt på kokböcker. Jag är extremt lätt att köpa presenter åt. Tryter fantasin, köp en Kivi-lykta från Iittala & jag blir stjärnögd. Inga uppslag, köp 300 sidor högblanka matbilder & jag dansar jenka kring julgranen. Men Pauls familj har inte 25+ års Idapresenterfarenhet, så det blir lite därefter. Då är det tur att Paul finns - för han har lärt sig himla snabbt. Inte så att han presenterade ett gäng Iittalaprylar igår, men checka vad jag fick istället... En kobo (e-reader), i vitt för att passa ihop med min Mac.
Gav nämligen en till bästa lillebror i julklapp & snurrade runt den & bror de följande dagarna med något Gollumskt i blicken. Antar att Paul plockade upp det där "vill HAet"... Om jag älskar min nya lilla manick innan jag ens börjat använda den? Absolut! Den är vit & sleek, går ju inte att göra annat än att sitta & klappa den. My precious, precious little Kobo.
North American Christmas #1
Men check, en utav två nordamerikanska jular avklarad! Vi startade traditionsenligt med plockmat (jag zoomade direkt in på klassikern räkhjul med cocktailsås) & julstrumpor.
Fick ett granatäpple i tån istället för en apelsin, så det var en hitt. Känner mig kanske något mer tveksam till min massagepryl i form av en älg...
Nåja, desto gladare blev Luna över sin bäver - så det var ju lite skönt att det inte BARA var jag & Paul som gillade den. Det hade ju känts lite småjobbigt om det inte gått hem hos 3.5 åringen medan vi hade hysterikul åt den...
Efter paketmayhem vadade vi genom paketpappersdrivor in i matsalen för middag - något otippat blev det inte kalkon utan...
Fick ett granatäpple i tån istället för en apelsin, så det var en hitt. Känner mig kanske något mer tveksam till min massagepryl i form av en älg...
Nåja, desto gladare blev Luna över sin bäver - så det var ju lite skönt att det inte BARA var jag & Paul som gillade den. Det hade ju känts lite småjobbigt om det inte gått hem hos 3.5 åringen medan vi hade hysterikul åt den...
Efter paketmayhem vadade vi genom paketpappersdrivor in i matsalen för middag - något otippat blev det inte kalkon utan...
fondue. Kanske inte den mat jag så där direkt förknippat med julen innan jag kom till Canada, men här verkar det vara något som åker fram i tid & otid när något ska firas. Sedan fanns det även en halv laxsida bakad i lönnsirap - perfekt för moi som hade ätit lax 7 dagar i veckan om det inte vore för att jag känner ett tvång på att variera mig bara liite för att inte trötta ut Paul alldeles. Så gott att jag nära nog höll på att gå alldeles bananas & sleva i mig en tredje portion.
Sedan inträffade ett smärre julmirakel...
Vi behövde inte lyssna på berättelser om betor genom hela middagen. Förvisso hade vi väl kunnat prata om något roligare saker än om hur korrupt Colombia är/tjocktarmscancer - men man får vara tacksam för det lilla!
Inte så om tomten själv...
Vaknade. Tittade ut. Konstaterade snö...
Paul - Ida, snow! Look! That will make you feel more Christmassy, right?!
Moi - Um*
*Norrländska för "Nej. Eftersom jag måste tillbringa dagen med din mamma så hade det inte hjälpt om så än tomten hade stått & pudrat ut snön själv"
Beaver - cat time...
Så hela dagen ägnades åt att jaga julklappar - om vi lyckads optimalt? Inte riktigt, men jag orkar ärligt talat inte bry mig så där jättemycket. Fast, jag är väldigt nöjd med våra klappar till lilla Luna. En Pippi Långstrumpbok, Pippi Longstocking, & en talande bäver - ett mjukisdjur som upprepar vad man än säger. Sjukt kul - för den låter lite som en själv på galna mängder helium. Vi roade oss hela bilresan tillbaka med att prata in diverse konstigheter, för att sedan gapskratta åt bäverns tolkning av det hela. Naturligtvis var vi tvugna att introducera konceptet till Mammut.
Han svarade med att bita bävern i pannan... Så vi fick lägga undan den & gosa istället.
Det kan mycket väl vara så att det inte finns något gosigare på denna jord än Mammut.
Små katter luktar så gott bakom öronen att man måste snusa även om det får dem att knipa ihop ett öga & bli kompakta.
Han svarade med att bita bävern i pannan... Så vi fick lägga undan den & gosa istället.
Det kan mycket väl vara så att det inte finns något gosigare på denna jord än Mammut.
Små katter luktar så gott bakom öronen att man måste snusa även om det får dem att knipa ihop ett öga & bli kompakta.
Tangle Teezers, not for all...
Jag borstar alltid håret med en Tangle Teezer, fungerar perfekt på mitt hår som lätt övergår till fasen stålull efter hårtvätt. Idag tvingades jag dock konstatera att de inte är ultimata för alla hårtyper...
Paul & jag har efter den här incidenten beslutat att Tangle Teezers endast får användas av 50% av de hominider som bebor vårt hus.
Ännu mer jul...
Man hade ju kunnat tro att julen var avklarad för den här gången, men inte för oss. Nope, vi måste ju även fira med Pauls familj & de firar jul två gånger. Imorgon går jul nummer 1 av stapeln. Om Paul & jag förberett oss på detta... mnja. Inte riktigt. Om vi båda skjutit på julklappsinköp för att vi känner att vi redan har haft en superjul & inte riktigt känner för att fortsätta med två till? Tja, lite. Om vi nu är panikslagna eftersom vi insett att vi har 24 timmar på oss att införskaffa klappar till hela tjocka släkten. You bet!
Dagens första stop - Yorkdale freaking super huge mall. Planen är att dra något riktigt stort & koffeinspäckat på Starbucks & sedan hoppas på gudomlig inspiration.
Dagens första stop - Yorkdale freaking super huge mall. Planen är att dra något riktigt stort & koffeinspäckat på Starbucks & sedan hoppas på gudomlig inspiration.
Ett inlägg som skulle handla om glögg...
Jag hade tänkt skriva om att vi ska på julpotluck ikväll, tåta ned några rader om att jag tagit mig ur mjukiskläderna & rotat fram en flaska glögg för att skåla in hockeyjuniorernas seger. Så, jag tog fram sagda glögg ur det skåp där vi förvarar alkohol samt alla våra glas (50-talsporslin som vi slitit för att få ihop) - satte mig framför datorn, knäppte kortet &... KLIRR!
Vänder mig om & inser att jag inte stängt skåpet & att Mammut beslutat sig för att hoppa upp på det övre hyllplanet. Hyllplanet som innehåller alla glas. Katteländet har sedan LAGT sig ner ovanpå glasen, för en liten tupplur. Panik! Det gick liksom inte att dra ut djuret, för då hade alla glasen följt med. Inte heller gick det att lyfta upp & bort honom, för hyllan är för liten. Enda vägen ut är mellan 15-20 cm, alltså kattbredd... Jag svor, jag svor som en borstbindare medan jag fick leka någon slags dyr variant på spelet "Råttfällan", dvs plocka bort glas UNDER katten utan att orsaka massglid av porslin ut på golvet. Tillslut gick det, utan att ett enda glas gick tillspillo.
Vad vi lärt oss av detta? Ta alltid kattlogik med i beräkningen!
Planning a new flight...
Har insett att det blir flyga av inom en snar framtid. Mitt pass går nämligen ut till sommaren & jag måste skaffa ett nytt - vilket jag bara kan göra på Svenska Ambassaden i Ottawa. Eftersom jag bränt mig så många gånger när jag väntat med sånna här saker så känner jag att jag vill vara ute i god tid den här gången. Ett halvår i förväg känns lämpligt. So, Ottawa måste alltså besökas senast februari. Eftersom det tar cirkus 6 timmar att köra dit, 5 timmar tåg & bara en timme flyg så blir det Air Canada. I ärlighetens namn så beror det också lite på att jag vill samla fler Eurobonuspoäng, mycket vill ha mer... Men alltså ambassadens öppentider, 9-12? Här trodde jag att ens ambassad skulle välkomna en med öppna armar - men icket. 21 timmar per dygn behagar de ha stängt. Service, service.
Cheerful Movies - need some help!
Min väns mamma gick bort två dagar före jul - så fruktansvärt ledsamt. Nu har hon bett mig om tips på filmer som piggar upp. Roliga filmer som får en att skratta & som inte innehåller jobbigheter/död/depp. Herregud så svårt... Jag föreslog följande gäng:
The Holiday, Love Actually, Crazy stupid Love, Horrible bosses, Seventeen again, Wedding Crashers, Wall-E, Tangled, Thor, Captain America, Sound of Music, Mary Poppins, The Princess Bride & INTE "P.S. I love you" som ju är jättefin men ett garanterat gråtkort.
Fler förslag mottages tacksamt!
The Holiday, Love Actually, Crazy stupid Love, Horrible bosses, Seventeen again, Wedding Crashers, Wall-E, Tangled, Thor, Captain America, Sound of Music, Mary Poppins, The Princess Bride & INTE "P.S. I love you" som ju är jättefin men ett garanterat gråtkort.
Fler förslag mottages tacksamt!
We won!
Som utlandssvensk värmer det så i hjärtat att Sveriges hockeyjuniorer vann VM guldet över Ryssland. Speciellt som det hela skedde på canadensisk mark. Speciellt efter som det skedde i Alberta - den provins i Canada som jag avskyr med varje litet ben jag har i kroppen. Mitt hockeyjag är med andra ord väldigt uppåt idag!
Snow hike!
Oki, det fanns inte tillräckligt mycket snö för våra snöskor - men tillräckligt mycket för att jag ändå fick den dos jag behövde. En tiokilometers hajk fick vi in & det var så galet skönt att få RÖRA på sig efter sista tidens stillasittande. Skönt också att hänga med folk som håller ett bra tempo, varken Christina eller Jaime är direkt typen som drar benen efter sig.
Älskar att åka ut med Jaime, han är ju trots allt min äldste "äventyrsvän" - tänk att vi hittat på upptåg sedan 2007! Klättrat i Sverige, Italien & USA... paddlat kanot, paniksprungit genom mörka parker efter stägningstid & druckit otaliga öl över campeldar.
Räckte över en tub rökt renost imorse vilket resulterade i en glad liten dans från hans sida. Jaime älskar nämligen svensk tubost - på ett lite småmaniskt sätt. So, jag känner att jag måste förse honom med nya laddningar så att han kan få sina små smältostkickar!
Leaving town...
Jag drar ut på en minitrip idag - bara ett par timmar bort. Allt för att få tag på lite snö. Christina & hennes lilla mini ska hämta upp mig & sedan är tanken att vi ska swisha iväg norrut för en snöskotur. Ullunderstället är på, matsäcken packad & kameran laddad. Jag är laddad! Har inte varit så här uppåt sedan jag kom tillbaks i söndags. Off we go!
He brought home...
sushi! Total lycka - det är himla trevligt med nära & kära som peppar när man har hemlängtan! Med farmors sjal runt halsen & ginger wasabi rolls att mumsa är det lättare att känna sig glad! Fast jag saknar fortfarande snön något kopiöst, men det ska jag försöka råda bot på imorgon!
Lisbeth Dahl...
Alltså, min farmor... Här sitter man & känner sig lite nere, längtar hem & önskar att man kunde hoppa på ett flyg omgående. Så dunsar det till i brevlådan, man går ut & inser att det kommit ett grönt sverigepaket. Från farmor. Allra, allra, bästa farmor som är väldigt bra på att pinpointa mina små hemlängtansdippar & muntra upp mig. Dagens paket innehöll två sjalar från Lisbeth Dahl. Så fina att jag nu tänker BRYTA mig ur min "tycka synd om mig själv i myskläder & skitigt hår" bubbla. Träning & dusch nästa!
Tusen tusen tack fammo!
Canadian Blues...
Som vanligt när jag lämnat Sverige & landat i Toronto känner jag mig deppig. Jag längtar hem, känner mig felplacerad & har inte ork till något. Att ringa ett telefonsamtal kan bli en bedrift i sig. Jag vet att jag inte är den enda som känner så här, Victoria blir också alltid helt nere när hon kommer tillbaka. Fast... den vetskapen gör inte så där jättemycket när man tycker att allt är fult, för stort & för trädlöst. När man saknar riktigt keso, snötyngda träd & små röda hus. När man vill ha det här:
Men inte har något annat att tillgå än grå betong & dassiga innergårdar...
Go Sweden Go!
Nejmen vad trevligt att vakna upp till nyheten om att Sverige gått vidare i Junior Hockey VM! Jag kraschade i soffan redan vid nio i går (jet lag var det här ja) & då såg det lite illa ut. Så väldigt trevligt att vi tillslut lyckades vända underläget & vinna. ÄNNU trevligare, Canada lyckades inte med samma bedrift utan fick spö av Ryssland. Björnen bankade ned bävern i isen & moi känner mig ohygligt glad & nöjd! Vilken hockey nation är den bättre hockey nationen nu då?! Nej de blir allt att åka hem & öva köttbullen lite mer för The Beavers!
Brainstorming på slottet...
Farmor har via email upplyst mig om att kronprinsessan Victoria är ansvarig för trenden "luva med toffs". Om nu detta stämmer så är det ju helt fantastiskt roligt! För tänk, Victoria drar på sig något för att slippa visa att hon har en dålig hårdag & POFF så exploderar stan i toffsmössor. I det läget hade jag blivit helt ond om jag varit Victoria - så många osäkra, lättpåverkade människor, så många möjligheter. Jag hade korkat upp tre pavor vin tillsammans med Daniel & Silvia & spånat på vad mer trender man kunnat realitera. Fes med tofs, Hollywood turban, kanske något Cleopatrainspirerat? Eller ännu hellre, jag hade gaddat ihop mig med kungen (kapitalet) & Carl-Filip (designen) & lanserat en alldeles egen kollektion vinterjackor. Fatta så mycket pengar man kunnat dra ihop! Låt säga att var 10e människa i Stockholms innerstad har en Canada Goose jacka, det gör cirkus 100.000 GC-jackor. Hade kungafamiljen då sportat ett helt annat märke så hade kanske bortått 50% kutat ut & köpt en lika dan. Säg sedan att familjen B tar 5000 kr jackan, happ - så har man dragit in 250 miljoner. Tillverkas sagda jackor i Kina kan man väl räkna med en vinst på 3.5/jackan = 175 miljoner. Fatta så mycket man kan göra för den summan pengar. Typ köpa Grekland & återinsätta deras exilkungafamilj. Själv hade jag nog köpt Island, lite kul att ha en egen ö så där.
Möss-klonerna...
Jag ville vara lite canadensisk den här julen. Jackan var ju given, Canada Goose, men vad mer... Paul sistaminutenlöste mitt lilla dilemma genom att köpa mig en mössa på The Hudson Bay Company (HBC) precis innan vi åkte. Stickad i HBCs färger & med en glad liten pälsboll på toppen. Moi var supernöjd.
Tills vi landade i Stockholm & jag insåg att jag såg ut som en jäkla KLON. På riktigt, hur stor del av Stockholms befolkning går runt i CG-jackor & luva med toffs? Är det någon slags uniform man måste ha för att få bo staden? Blir man kastad i strömmen om man inte har vinterjackor med så mycket dun som den canadensiska lagstiftningen tillåter? Blir man tjärad & fjädrad & utskjuten från kaknästornet om man inte har en pälsboll på mössan? En ännu mer intressant fråga, är det här en outfit som liksom är inprogrammerad i Svenskars genom? För hur i helsike kan det annars komma sig att jag såg ut som PRECIS alla andra utan att ha satt foten på Svensk vintermark på två år? Många frågor, & bara ett som är säkert - Paul hade grymt roligt åt det hela...
Stairs, I hate them...
Så skönt det är att resa åt det här hållet, att slippa den där allra mest mördande jet laggen. När jag åker till Sverige känner jag mig helt mörbultad i en vecka, åt det här hållet är jag bara urkopplad en dag eller två. Fast just nu beskriver ordet "mörbultad" mig rätt bra trots att vi landade i söndagskväll. Igår lyckades jag nämligen med konststycket att klara av halva vår trapp på cirkus en halv sekund. Tjocksockor & polerat trägolv är ingen hitt... Gjorde så ont att jag haltade bort till vardagsrumsmattan & fulgrät (alltså, så där när man bölar så att snoret rinner) ett par minuter. Nu har jag en tjusig lårkaka att visa upp. Jag & trappor alltså... ingen bra kombo. Faktum är att trappor varit den gemensamma nämnaren för de två gånger i mitt liv som jag slagit mig allra mest. En gång när jag trillade handlöst nedför samtliga trappor i en buss (lårkakor på båda låren, väldigt snittsigt) & en gång när jag föll ned för geologens trapp i Lund - tio trappsteg i sten med resulterade tripp till akuten. Jag börjar fundera på om jag ska bojkotta byggnader med trappor, de verkar ju inte gilla mig & jag gillar verkligen inte dem.
Our New Year...
Vi firade ju nyårsafton i Stockholm det här året & jag känner att jag vill hålla fast vid det lilla nyårsfrö som jag tycker mig ana... Roliga platser, god mat, sjyst vin & inte så mycket krångel. Inte laga mat i en evighet, inte stressa över kläder/hår, inte hänga med bekantingars bekanta. Årets upplägg med Jo, Paul & jag kändes helt klockrent. Speciellt i kombo med ugnslagad mat som lagade sig själv medan vi drack vin. Eftersom Jo & jag kanske ses max en gång per år vill man ju inte behöva leka Iron Chef utan istället fokusera på att prata om ditten & datten & allt därimellan.
Fast lite ansträngde vi oss, vi lagade ju ändå efterrätt till två av tre närvarande. Överraskade nämligen Paul med äkta svensk kladdkaka, Pauls nya favoritefterrätt. Själv festade jag lös totalt med en blåbärsrisifrutti. Herregud så gott... efterrättshimmel!
Vid halv tolv infann vi oss på Skansen - Paul & jag var själaglada över att vi de facto kom in. Årsskiftet 2009/2010 föll ju våra Times Square planer igenom pga att man var tvungen att ha biljett för att delta. Visserligen kostade Skansenbesöket 120 kr, men det gick liksom inte att missa VART man skulle köpa biljetterna. I NY kunde vi inte ens hitta försäljningsstället...
Det var himla fint att stå där på Skansen & kika på rislyktorna som svävade över Stockholm tillsammans med två personer som man tycker väldigt, väldigt, mycket om.
Japp, jag tänker hålla fast vid stressfria nyår - de blir så mycket trevligare än de år jag slitit, jäktat & haft mig över diverse oviktigheter!
Recap 2011
Inte ett nytt år utan att sammanfatta det föregående - så kul att kunna kika tillbaka & se vad man haft för sig!
2011 startade i Toronto & jag provade för första gången på att gå på snöskor, vilken kärleksaffär det blev. Redan efter första rundan i januari var jag FAST.
2011 startade i Toronto & jag provade för första gången på att gå på snöskor, vilken kärleksaffär det blev. Redan efter första rundan i januari var jag FAST.
Jag fick mitt alldeles egna par racingskor & i min underbara Canadian Goosejacka pallade jag till & med att vara ute på språng i -20! Jag gick på min första baby shower & fick min första matförgiftning, på sagda baby shower... I februari gick jag med i Disney Princess akademien när jag lärde mig att bemästra konceptet "mata vilda fåglar ur handen". Nu behöver jag bara lära mig att sjunga...
Vi gick på förlovningsfest, åt en massa hummer (eller det var det bara jag som gjorde...) & så drog vi till USA & Lake Placid. Älskar upstate New York & Lake Placid - så vackert & utlimata stället att åka till om man vill ha massor av snö!
Februari bjöd även på musikal - såg både Cats & Billy Elliot, varav den senare var grymt bra! Sedan blev det mars = viktig geologmånad eftersom PDAC går av stapeln. Alltid grymt roligt, det här året ännu mera så eftersom även Åsa & Johan kom till stan. Mindre roligt, jordbävningen i Japan. Fy så ont i magen jag hade innan jag fick svar på att de två vänner jag har där klarat sig oskadda. April genererade också magont för mig eftersom Paul fick ryggont. Något helt galet mycket ryggont, den typen av ont som kräver ambulans & morfin... Hade ett par veckor där som jag tror att vi båda hade velat vara utan. När saker skiftar från dur till moll finns det bara en sak att göra - försöka muntra upp sig själv! Så jag köpte mig en Marc by Marc Jacobs-klänning & agerade värdinna för avdelningens semiformal. Lättare att klistra på ett leende i något tillverkat at Marc...
I maj dödade jag garlic mustard för glatta livet & hade finbesök i form av Martin - vilket naturligtvis innebar att Paul & jag triggades till en wasabiätartävling. Som i sedvanlig ordning slutade oavgjort...
Vi såg Thor på bio & jag fick ett vetenskapsstipendie från provinsen Ontario & halvdånade när jag öppnade kuvertet med beskedet. Vi firade Victoria Day med fyrverkerier, gick på hästshow & viktigast av allt - fina Helen & Ron gifte sig & vi fick vara med på deras stora dag!
Sen firade vi Pauls födelsedag & midsommar med traditionsenlig brakfest & började hänga ute i Pauls familjs stuga. Vi tillbringade sedan hela juli ute i sagda stuga. Med stämjärn, kofötter & allsköns material som kan användas till att slå ut väggar. MAJOR renoveringsobjekt - men väldigt roligt! Perfekt projekt för Paul & mig. Extra trevligt eftersom hårt jobb måste belönas med frozen Margaritas.
Sjukt mycket jobb, men åh vad jag älskade det! Längtar tills det blir nog varmt där ute så att vi kan fortsätta vad vi påbörjat. Slå ut mer väggar, rycka mer ogräs & belöna oss själva med fler luncher i små söta byhålor! Vi testade också väldigt många power bars där i juli - allt för att få ihop den ultimata power bars mixen inför sommarens äventyr... Efter otaliga test fick vi ihop en riktig dundermix & kunde dra till Pearson, Island...
& slutligen - Lycksele, Sverige! Där augusti inleddes med kubbspel, grillkvällar & vindrickande innan vi drog till Fammo i Älvsbyn för födelsedagsfirande av Magnus & moi!
När vi väl klarat av serpentiner, bubbel & rasande mycket paket var det dags för allvaret att ta vid - FJÄLLRÄVEN CLASSIC. Årets höjdpunkt & något som jag aldrig kommer att glömma. Jäklar i min lilla låda vad jobbigt det var att hajka 110 km genom fjällterräng med allt vad man behöver för att överleva, men vilken otrolig känsla när det var över. Är SÅ stolt över oss alla fyra: mamma, Magnus, Paul & jag = 110 km på 78 timmar...
Väl tillbaka i Toronto pysslade vi i trädgården, slog ut mer väggar i stugan, gick på stor lantbruksmässa & sedan pep jag till Seattle & Friday Harbor för PhD-skola i två veckor. Fantastiskt givande & ett underbart slut på augusti & en pangstart på september!
I maj dödade jag garlic mustard för glatta livet & hade finbesök i form av Martin - vilket naturligtvis innebar att Paul & jag triggades till en wasabiätartävling. Som i sedvanlig ordning slutade oavgjort...
Vi såg Thor på bio & jag fick ett vetenskapsstipendie från provinsen Ontario & halvdånade när jag öppnade kuvertet med beskedet. Vi firade Victoria Day med fyrverkerier, gick på hästshow & viktigast av allt - fina Helen & Ron gifte sig & vi fick vara med på deras stora dag!
Juni dök upp & jag skaffade cykel, fina gröna faran som dessvärre inte är med mig längre eftersom den blev stulen under ett fem-minutersstopp på Bloor Street. Fast innan dess hann vi ha fasligt kul tillsammans! Dessutom firade vi Sverige Nationaldag i Svenska konsulns trädgård, målade om hallen & sedan kom bästa Sussie & Viktor på besök! Vad jag längtat efter att ha dem här - så otroligt kul att få visa dem runt på mitt nya hemmaplan, besöka vingårdar & åka på mini road trip.
Sen firade vi Pauls födelsedag & midsommar med traditionsenlig brakfest & började hänga ute i Pauls familjs stuga. Vi tillbringade sedan hela juli ute i sagda stuga. Med stämjärn, kofötter & allsköns material som kan användas till att slå ut väggar. MAJOR renoveringsobjekt - men väldigt roligt! Perfekt projekt för Paul & mig. Extra trevligt eftersom hårt jobb måste belönas med frozen Margaritas.
Sjukt mycket jobb, men åh vad jag älskade det! Längtar tills det blir nog varmt där ute så att vi kan fortsätta vad vi påbörjat. Slå ut mer väggar, rycka mer ogräs & belöna oss själva med fler luncher i små söta byhålor! Vi testade också väldigt många power bars där i juli - allt för att få ihop den ultimata power bars mixen inför sommarens äventyr... Efter otaliga test fick vi ihop en riktig dundermix & kunde dra till Pearson, Island...
& slutligen - Lycksele, Sverige! Där augusti inleddes med kubbspel, grillkvällar & vindrickande innan vi drog till Fammo i Älvsbyn för födelsedagsfirande av Magnus & moi!
När vi väl klarat av serpentiner, bubbel & rasande mycket paket var det dags för allvaret att ta vid - FJÄLLRÄVEN CLASSIC. Årets höjdpunkt & något som jag aldrig kommer att glömma. Jäklar i min lilla låda vad jobbigt det var att hajka 110 km genom fjällterräng med allt vad man behöver för att överleva, men vilken otrolig känsla när det var över. Är SÅ stolt över oss alla fyra: mamma, Magnus, Paul & jag = 110 km på 78 timmar...
Väl tillbaka i Toronto pysslade vi i trädgården, slog ut mer väggar i stugan, gick på stor lantbruksmässa & sedan pep jag till Seattle & Friday Harbor för PhD-skola i två veckor. Fantastiskt givande & ett underbart slut på augusti & en pangstart på september!
Lärde mig grymt mycket (inte bara att virka!), fick se späckhuggare in action & bara njöt av omgivningen. Sagoligt vackert! Sedan virkade jag en massa små babyskor, undervisade i fält & så blev det oktober & Thanksgiving & vi firade med så mycket kalkon att jag fortfarande blir lätt illamående bara av att tänka på alldeles för stora flygfän. För att arbeta av lite kalkon drog vi ut & plockade äpplen & jag lärde mig att russett äpplen mycket väl kan vara världens godaste äpplen.
Innan oktober tog slut klämde vi också in ett besök på en lokal vingård samt pumpakarvande & utdelande av en mängd godis till söta grannbarn. Så kom november & jag checkade ut från landet & drog till Gran Canaria för att överraska mamma (samt övriga familjen) på hennes 60-årsdag. Spenderade en vecka med sand mellan tårna, i ljumma vindar, med min familj. Var helt igenom fantastiskt, bara en sån sak som att få fiskpedikyr! Fast allra, allra, bäst var naturligtvis att jag kunde vara med & fira mamma. Min fina mamma som vid 60 år är helt hejdundrande häftig! För hur många mammor kikar på delfiner ena dagen för att bli lite trötta på stranden den andra dagen & lösa det genom att klättra Gran Canarias högsta berg?
Innan oktober tog slut klämde vi också in ett besök på en lokal vingård samt pumpakarvande & utdelande av en mängd godis till söta grannbarn. Så kom november & jag checkade ut från landet & drog till Gran Canaria för att överraska mamma (samt övriga familjen) på hennes 60-årsdag. Spenderade en vecka med sand mellan tårna, i ljumma vindar, med min familj. Var helt igenom fantastiskt, bara en sån sak som att få fiskpedikyr! Fast allra, allra, bäst var naturligtvis att jag kunde vara med & fira mamma. Min fina mamma som vid 60 år är helt hejdundrande häftig! För hur många mammor kikar på delfiner ena dagen för att bli lite trötta på stranden den andra dagen & lösa det genom att klättra Gran Canarias högsta berg?
I say, my mum is one of a kind!
Efter flyg till Madrid & Frankfurt kom jag tillbaka till Toronto & SWEAs julmarknad. Som gick helt tokbra, en miljon svenska sålde vi för. Själv drog jag in nästan 2000 kr på mina små virkade barnskor, pengar rakt till bröstcancerforskningen. Resterande fritid under november & december ägnades åt att påta ihop en diabeteskokbok till pappa, som kämpat på något otroligt imponerande med att lägga om sin livsstil & leva sundare. Boken anlände dagen innan avfärd till New York/Sverige. Timing kallar vi det. Lycka kallar vi känslan av att fira julen hemma.
Älgfilé, massa vin, kladdkaka & sedan togspurt till bussen, knökfull spårvagn & så slutligen stod vi där på Skansen & lyssnade på "Ring klocka ring", skrek "GOTT NYTT ÅR!", smällde en flaska bubbel till & såg ut över världens vackraste huvudstad.
Lycka var det också att få fira nyår med Josefin i Stockholm!
Älgfilé, massa vin, kladdkaka & sedan togspurt till bussen, knökfull spårvagn & så slutligen stod vi där på Skansen & lyssnade på "Ring klocka ring", skrek "GOTT NYTT ÅR!", smällde en flaska bubbel till & såg ut över världens vackraste huvudstad.
Välkommen 2012 - jag känner på mig att du kommer att bjuda på massa spänning!
Stress in Stockholm...
Efter att vinkat av mamma flög vi till Stockholm den 30e. På något vänster hade jag inbillat mig att vi skulle ha massor av tid där eftersom vi inte skulle flyga ut förrän den 1e. Kunna möta folk för fika, strosa runt på NK i en halv evighet, hitta de där mysiga restaurangerna som jag alltid hoppas stöta på, äta hotellfrukost efter morgondusch & mjuka badrockar. Det gick i stöpet kan jag säga. Ok. Vi fick till hotellfrukosten på Elite, men sen gick det inte lika bra. Vi kom nämligen på att någon stulit Pauls visa-info & ägnat mellandagarna åt att boka massa flygresor & annat skoj... Så Stockholm blev väldigt mycket telefontid istället. Fy för vilket litet gissel att behöva spärra kort & gå igenom legitima/ickelegitima kortköp på nyårsafton... & fy för personer som stjäl folks kreditkortsinfo. Må de återfödas med klumpfot & monobrown.
Took a break...
Jag tog en total databreak den här julen. Bestämde mig för att den fattiga vecka jag fick vara hemma enbart skulle ägnas åt familj, katter, zatzy, snöskor & daddelätande. Så det var vad jag gjorde. Tokfokus på traditionsenligt puzzel i mellandagarna, apelsinätande & en tretimmars slädtur med ett gäng galet peppade siberian huskies.
Det var med andra ord en underbar jul & en väldigt välbehövlig paus från vardagen. Att Lycksele levde upp till mina förhoppningar om en vit jul var ju också väldigt välkommet. Fast alltså, ingen is på Umeå-älven i December... lite märkligt att se. I mean, vanligtvis kan man plocka fram pimpelutrustningen i oktober.
Men vi fick snö & jag fick skotta! Jag fick dricka glögg & äta vörtbröd & risgrynsgröt & ALLT detta i världen finaste land. Sverige. Älskade lilla land. Jag har i princip bara landat i Canada & jag längtar redan tillbaka...
