Not helpful!
Ibland kan väldigt enkla saker bli väldigt komplicerade helt pågrund av att man har en liten katt i huset. Ta "plocka upp handduk från tvättkorg" som exempel. Inte en särskilt komplicerad manöver i sig, men om botten av tvättkorgen bebos av ett luddigt litet troll så är det lättare sagt än gjort.
Det spelar liksom ingen roll hur mycket man än försöker övertala trollet att släppa handduken fri, trollet vägrar ändå. Så då ger man upp & släpper ner handduken & tänker att man kanske kan bädda sängen istället. Vilket får trollet att flyga ut ur tvättkorgen som en champagnekork & ATTACKERA sängkläderna...
Att ha katt är alltså att dela sitt liv med en medhjälpare som lystrar till tvärtomspråket.
Titta jag vågade!
Känner mig lite småstolt för att jag faktiskt vågade byta min förlovningspresent från Pauls föräldrar - från murrigt 70-talsbrunt till det rosaste rosa. Paul bara "Eh... wow, that´s pink... Is it too pink you think?". För rosa? Finns det konceptet över huvud taget? Jag känner hur jag fortfarande har svårt att ta till mig frågan - för rosa... Neeej, det går ju inte. Helt perfekt nog mycket rosa tycker jag att min cupcake carousel är & jag är grymt nöjd! Nu måste jag bara se till att få in ett par till beställningar!
Take Two!
& så satt vi där i bilen på vägen hem & det var tyst & det var tryckt & sen... sen började vi skratta. Det var ju så tokigt alltihop. Så vi enades om att det bara fanns en sak att göra, spola tillbaka tiden till lyckligare dagar & låtsas om som om konserten ALDRIG ägt rum. Kittade därför upp oss på samma sushiorder som vi beställde igår, diskade upp tallrikarna, hällde upp soya & bubbel & sen - sen kändes det så himla mycket bättre. Lite helande kan man säga. Fnittrade över löjliga mängder wasabi & drog sedan ut på kvällspromenad i parken följt av efterrätt i skål - som igår fast utan konsertchock!
Take Two - så mycket mer lyckat!
Gör om & gör rätt - ett väldigt bra motto!
Herrejävlar...
Alltså... eftermiddagen var helt obetalbar. Två minuter innan konserten började svängde vi in på uppfarten, kutade in, fick biljetter, bänkade oss. En rad bakom ortens dagcentra... Inte helt lyckat. Inte nog med att vi tvingades genomlida ylandet från scenen så bjöds vi på gratisföreställning - vokal impressionism kan vi väl kalla det. Eftersom det dessutom luktade väldigt mycket kiss där vi satt bytte vi platser i första pausen. Sen genomled vi ytterligare 90 minuters fagott & så var det äntligen slut & vi kunde fly fältet. Bara det att vi sprang rakt in i Pauls mamma som inte var på gott humör hon heller - vilket ju var förståeligt med tanke på musiken, men det gjorde ju inte saken bättre. Bland annat hade vi ett helt fantastiskt litet utbyte på parkeringsplatsen. Stod & pratade när vi kom på att vi glömt att överräcka den flaska vin vi köpt till Pauls pappa, så Paul älgade iväg efter den. Pauls mamma förstod inte riktigt vad som hände, så hon frågade vart han tog vägen & jag svarade att han gått för att hämta en flaska vin.
Pauls mamma - Åh, jag önskar att Milan kunde sluta samla på gamla flaskor! Vi tillverkar ju knappt något vin alls nuförtiden & jag vill att han ska tömma källaren!
Moi - Nej men... det är inte en tom flaska, det är en ny.
Pauls mamma - Jaha. Den flaskan som vi tog med förra helgen & som ni inte tyckte om.
Moi - Va? Nej!
Pauls mamma - Ja med det var ju inte direkt så att ni drack den, men visst - ge tillbaka den.
Moi - Eiik! NEJ! Vi tyckte inte alls illa om den, vi öppnade bara en annan flaska för att den var mer kyld & vi ger inte alls tillbaka den. Vi har helt enkelt bara köpt en ny flaska - som en present!
Pauls mamma - Jaha, då missförstod jag väl som vanligt då...
Moi - ...*
* Perplex tystnad tills dess att Paul kom tillbaka
Grymt dåligt humör..
Vi gick på promenad, drog garlic mustard i en halvtimme - det hjälpte inte alls. Jag kom tillbaka till huset & var forfarande lika irriterad som jag var när jag vaknade. Vi åt lunch i tystnad... sen knatade jag ut i trägården för att sparka lite ilsket på vår vattentunna. Klart femårsbeteende, men idag är en sån dag då jag bara inte klarar av att hålla saker inom mig på ett vuxet förståndigt sätt. Så det var vattentunnan eller Pauls smalben, so vattentunnan it was.
Där ute hittade jag Elsas lilla gris - som får symbolisera hur jag känner mig just nu = GRYMT SUR.
Nu är planen att haffa biljetter nära utgången, så att jag kan rymma ut på en promenad om föreställningen "Godzilla eats Las Vegas" lever upp till mina förväntningar...
Fel jäkla sida...
Jag vaknade upp - solljus, blå himmel utanför & jag bara "Jaha... & så ska man behöva sitta & lyssna på en jävla oboe". Så man kan ju lungt konstatera att jag inte direkt vaknade upp på rätt sida av sängen. Men vet ni, jag tänker faktiskt inte hålla på & ursäkta mig för det - om jag nu kommer att vara grinig hela dagen so be it. För lite så här känner jag - i alla förhållanden måste man då & då måste göra saker man inte är så jättepå men man sitter igenom det hela & försöker tänka på ljusare tider. Som exempel, jag åker på den där hemska jul-lunchen hos Pauls gudföräldrar varje år trots att deras hus luktar så mycket inpyrd rök att vi byter kläder på närmsta mack på vägen hem & trots att jag fått LOPPOR två år i rad när vi varit där. Jag har gått på julkonsert i baptistkyrkan med Pauls gammelmoster som luktar konstigt & jag har suttit igenom otaliga middagar med sagda moster där vi låtsas som att Pauls systers flickvän bara är en "vanlig vän"... & jag har gjort alla de där sakerna utan att det har lyst igenom att jag dött tråkdöden inombords. MEN - skillnaden här är att jag har haft tid att smälta att jag måste göra de där sakerna. När jag däremot informeras om att jag måste lyssna på 13-åriga ickebegåvade asiaters fiolspel mindre än 24 timmar innan det de facto sker... ja då hamnar åtminstonde mitt system helt helvitis på fel sida. Det finns liksom ingen tid att buffra med positivt tänk innan.
Så - när jag vaknade nu imorse & Paul bara "Men vi GÖR det till en trevlig dag" svarade jag bara "Hur?" & gick ner & åt frukost. Inte ett dugg trevligt men det är inte heller eftermiddagens aktivitet - så jag anser oss kvitt.
Så - när jag vaknade nu imorse & Paul bara "Men vi GÖR det till en trevlig dag" svarade jag bara "Hur?" & gick ner & åt frukost. Inte ett dugg trevligt men det är inte heller eftermiddagens aktivitet - så jag anser oss kvitt.
From hit to...
& vi hade en så trevlig kväll - sushi, galen katt i köket, ett glas vitt...
& så pep Pauls mobil till & vi blev tillfrågade om vi planerar att komma på Pauls pappas konsert imorgon. Något vi inte visste om & verkligen inte planerat för & verkligen inte vill gå på. Jag vill gå så där lite att jag hellre tillbringar morgondagen med att städa ur källaren - men det ser dessvärre ut att bli en sån affär som vi inte kan backa ur. Hur jag känner inför detta? Tja, ni vet när det känns som om ens skinn är lite för litet? Exakt så känns det. Jag försöker tänka att det bara är att bita ihop & stå ut, men så tänker jag på att vi måste åka upp till hans gudföräldrar nästa lördag (buhu... kattlopp-paniken börjar redan infinna sig) & då, ja då känner jag mest för att kasta mig ner på golvet & hamra med nävarna i backen & skrika ORÄTTVIST. Fast det gör jag ju inte. Jag säger "jo men självklart åker vi så att vi inte sårar din pappa" medan jag inombords för upp Paul på kökstjänstgöring för de närmsta fem SWEA-julmarknaderna. So, om någon som läser bloggen känner sig lite nere så kan ni ju alltid trösta er med tanken att det finns vissa andra som också lider & med vissa så menar jag personer som måste sitta & lyssna på amatörmusikal i tre timmar.
So COOL!
Vi kom hem från runda down town, svängde in med bilen, jag sprang in med fulla kassar & hörde någonstanns bakom mig hur Melissas pappa (Melissa är alltså vår granne, ni vet hon med baby Andrew) ropar till Paul att han MÅSTE komma & se vad han just skjutit. Inte vanligaste repliken här i vårt kvarter, så jag droppade mina avokados, vände på mina minnetonkas & travade ut igen. Där på uppfarten hittade jag ett gäng öldrickande maltester, Paul &... en föredetta vildkalkon.
Min haka föll ner till bröstet & sen började frågorna komma - hur många får man skjuta per år, behöver man licens, hur gamla kan de bli, hur gammal var det här exemplaret? När jag insåg att pippin skjutits med ARMBORST bara dog jag lite på fläcken - så häftigt!
Min haka föll ner till bröstet & sen började frågorna komma - hur många får man skjuta per år, behöver man licens, hur gamla kan de bli, hur gammal var det här exemplaret? När jag insåg att pippin skjutits med ARMBORST bara dog jag lite på fläcken - så häftigt!
Åååh - jag vill också! Jag saknar mitt gevär hemma i Lycksele!
Min nya idol - Melissas pappa Peter!
Nu måste jag försöka lista ut om det är möjligt för icke landade invandrare - alltså personer som moi - att införskaffa ÅRTUSENDETS häftigaste vapen.
Min nya idol - Melissas pappa Peter!
Nu måste jag försöka lista ut om det är möjligt för icke landade invandrare - alltså personer som moi - att införskaffa ÅRTUSENDETS häftigaste vapen.
Guess what we're doing?
Jag har som sagt drabbats av lite hemlängtan på sista tiden - så det måste naturligtvis buffras! Därför startade vi upp ett nytt litet miniprojekt idag.
Eller vi & vi, jag talade om vad som behövde göras & Paul utförde. Tyckte nämligen att det var lite för kallt ute. So, jag knäppte ett kort på målarprocessen samt Pauls bak & retirerade sedan in i värmen.
Nu väntar vi på att tråkig torktid skall passera & sen hoppas jag på att vi ska få till the final touches imorgon & sen blir det massiv sverige-nostalgi!
What are you?!
Nejmen titta vad jag nyss hittade i soffan! En ovanlig kombination av Scottish fold & dracula! Inte varje dag man ser sånna! Speciellt inte versionen med knubbiga överarmar. Oj oj oj, det här får gå in i min lilla kattskådarbok under sektionen "topp tio rariteter"!
Söta Elsa!
Elsa sov igenom början av lunchen, sen vaknade hon till & ville vara med. Victoria berättade att jag kommer att gifta mig nästa sommar & att jag kommer att ha en PRINSESSKLÄNNING som Elsa ska få se. Stor entusiasm! Sedan förkunnade Elsa att jag också måste ha en ring. Visade upp min & fick officiellt Elsa-godkännande. "Fin" var hennes omdömme.
Alltså, den här lilla människan imponerar mig så mycket! Tror inte att jag vid 2.5 kopplade ihop bröllop med att man ska ha en ring. Jag lekte väl typ mest med lego & samlade pinnar när vi var ute & gick - att lägga ihop två & två är inte något jag har något som helst minne av. Fast sen blev jag ju inte heller hjärnkirurg...
Alltså, den här lilla människan imponerar mig så mycket! Tror inte att jag vid 2.5 kopplade ihop bröllop med att man ska ha en ring. Jag lekte väl typ mest med lego & samlade pinnar när vi var ute & gick - att lägga ihop två & två är inte något jag har något som helst minne av. Fast sen blev jag ju inte heller hjärnkirurg...
It's difficult to be far away...
Mötte upp Victoria & Elsa för lunch idag. Hade redan innan jag träffat dem insett att det nog skulle bli lite av en långkörare med massor av förlovningsprat, uppdateringar på hur det gick den helgen de passade Mammut, leka med Elsas bondgårdsdjur... ja allt sånt som man måste ta igen när man setts för litet. Det blev väldigt mycket av allt det där... men det var också en lunch som präglades av att Victorias morfar gått bort samma morgon. Är så glad för att hon orkade ut för att träffa mig. Att hon inte ställde in utan att vi fick sitta & prata över tortilla & te & att jag kunde ge henne en kram. Det är ju så jobbigt när någon man varit nära gått bort & när man dessutom befinner sig så långt borta från sin familj så känner man sig så ensam. Är så glad för att jag fick hjälpa till & buffra den där ensamheten lite.
Cause & Effect...
Paul - Look, LOOOOK! He's so cute!
Moi - Honey, not a good idea... Don't encourage that sort of behaviour.
Moi - Honey, not a good idea... Don't encourage that sort of behaviour.
Paul - But he loves it, and it's just one drop of milk!
Um... men det är ju inte det - så fort en droppe åkt ner så vänds Mumins lilla huvud tillbaka till Pauls ansikte & så fixerar han Pauls blick medan han samtidigt gör sitt bästa för att se så lidande ut som det bara möjligt är. Vilket får Paul att dö sötdöden & bara "Ahh! Don't look at me like that!!! Oki... just one more drop...". Ni kan ju gissa vem som är bad cop i vår familj...
Dinner inspiration...
Linnea & Vincent inledde sin visit med att räcka över ett fång solgula tulpaner & grattulera till förlovningen - vi blev så glada! Inget vi direkt förväntat oss från personer med svenskanknytning! I mean, hemma förlovar man sig & så inleder man något slags status quo på obestämd tid - med andra ord, det slås inte direkt på stora firartrumman. So, all uppmärksamhet & alla grattis vi fått på sista tiden - så oväntat men så värmande!
Anyway, efter tulpanmottagande samlades vi kring lax & grönsaker i varierande form. Det avhandlades immigration, medborgarskap & vart man egenligen ska ta vägen - den här sidan av Atlanten eller good old Europe. Sen berättades det katthistorier & tillslut kom vi på att vi kanske skulle ta & titta på SWEA-fotona också. Älskade ljussättningen av deras bilder, samt hur de använt rekvisita till att fylla upp oanvända ytor. Tror att Paul & jag hann titta en millisekund på deras fisksoppa innan vi connectade telepatiskt & bara "Helviti... då fotar vi om avokadosoppan igen till helgen". Eller, kanske inte så mycket "helviti" ändå - utan mer den där känslan av att man ser något nytt & helt plötsligt så har man själv en massa nya uppslag på hur man kan göra saker annorlunda. Efter att vi vinkat av dem konstaterade vi nämligen båda att det känns lite som om vi fått en kreativitetskick av att se deras bilder. Jag vill mest av allt springa ut i köket på direkten & börja svänga ihop kokboksrecept! Enda som stoppar mig? Det är bäcksvart ute = inte optimala fotoförhållanden... Hello yellow light!
Anyway, efter tulpanmottagande samlades vi kring lax & grönsaker i varierande form. Det avhandlades immigration, medborgarskap & vart man egenligen ska ta vägen - den här sidan av Atlanten eller good old Europe. Sen berättades det katthistorier & tillslut kom vi på att vi kanske skulle ta & titta på SWEA-fotona också. Älskade ljussättningen av deras bilder, samt hur de använt rekvisita till att fylla upp oanvända ytor. Tror att Paul & jag hann titta en millisekund på deras fisksoppa innan vi connectade telepatiskt & bara "Helviti... då fotar vi om avokadosoppan igen till helgen". Eller, kanske inte så mycket "helviti" ändå - utan mer den där känslan av att man ser något nytt & helt plötsligt så har man själv en massa nya uppslag på hur man kan göra saker annorlunda. Efter att vi vinkat av dem konstaterade vi nämligen båda att det känns lite som om vi fått en kreativitetskick av att se deras bilder. Jag vill mest av allt springa ut i köket på direkten & börja svänga ihop kokboksrecept! Enda som stoppar mig? Det är bäcksvart ute = inte optimala fotoförhållanden... Hello yellow light!
Grand plans!
Köpte upp oss på lite sparris & diverse för kvällens middag & så fick den här tidningen följa med hem. Finns nämligen ett projekt i den som jag är väldigt sugen på - inget babyrelaterat denna gången dock. Nope, nu kör vi bröllops-pryttel istället! Här ska inhandlas vitt glittergarn å det snaraste!
French Baby Booties!
Kvällens middagsgäster är Linnea & Vincent - alltså paret som hjälpt oss att fota kokboken. Tanken är att vi ska gå igenom de bilder vi tagit & välja ut de allra bästa. Samt ta beslut om det är något som behöver fotas om. Eftersom Vincent är professionnel fotograf känns det väl dessvärre som om det är Paul & jag som är i riskzonen för det sistnämnda alternativet... Anyway, Linnea & Vincent har verkligen hjälpt till så mycket med kokboken att jag vill ge dem något litet för att visa min uppskattning. Så förrutom middagen jag tänker bjuda på så har jag knåpat ihop ett par små babyskor åt dem eftersom de ska bli föräldrar i början på sommaren. Den här gången blev det en vit, röd, blå combo eftersom Vincent är äkta fransman (alltså inte Quebec versionen). Hade naturligtvis kunnat köra på en blågul version, men den här varianten kändes lite lugnare för ögat. Dessutom brukar svenskor vara rätt bra på att indoktrinera sina telningar i allehanda traditioner, så jag tror att den lilla babyn kommer att få sin beskärda sverigedel även om den första tiden spenderas i ett annat lands färger!
I ett!
Herregud vad gårdagen gick i ett! Möte med Matilda, prata layout, skynda hem, städa huset, laga världens godaste fänkålspaj, duka bordet med silver, hundra kramar med Megha när hon kom innanför dörren, skåla i iskallt vitt, lyckas hålla förlovningen hemlig tills tårtan kom på bordet, tårar från Megha & mer skålande. Helt plötsligt stod vi i hallen & vinkade av henne & klockan var ett på natten & Mumin hade tuppat av på kökströskeln.
Tack & lov att 50% av kvällens middagsgäster är gravida, innebär att det kanske inte blir fullt lika sent ikväll som igår. Varken Paul eller jag pallar liksom det, vi har helt klart blivit pensiomänniskor som fungerar bäst om vi går & lägger oss i tid & klockan ett på natten är INTE i tid.
Tack & lov att 50% av kvällens middagsgäster är gravida, innebär att det kanske inte blir fullt lika sent ikväll som igår. Varken Paul eller jag pallar liksom det, vi har helt klart blivit pensiomänniskor som fungerar bäst om vi går & lägger oss i tid & klockan ett på natten är INTE i tid.
Formgivningsmöte!
Nu ska jag iväg på möte med Matilda som är Art Director för vår kokbok - hela väskan är fullpackad med inspirationsbilder & jag har packat mina bästa bläckpennor & nyaste anteckningsblock för att fånga inspirationen när den kommer!
Fy för sjutton vad kul att mitt lilla projekt börjar ta form!
När tar smärtan slut?
Ni kommer ihåg vårt lilla garlic mustard ryck i helgen? Visar sig att det ger GRYM träningsvärk att dra 30 cm höga ogräs i två timmar. Med GRYM menar jag att det gör så där ont i baksidan på låren att jag skriker lite när jag sätter mig på en stol & att det är en plåga att sätta sig på toalettstolen... Att jag knallar runt som om någon stelopererat benen på mig & att jag slog Paul i panik när han skulle vara snäll & försöka mjuka upp musklerna med lite massage. Sen i söndags har det här alltså hållt i sig & jag kan ärligt talat bara minnas en enda gång i mitt liv när jag haft mer träningsvärk. Men det var back in the fat days, när jag fick spänningshuvudvärk bara av att titta på sport på tv, så det räknas inte riktigt.
Så med det sagt så vill jag bara be dig Josefin om ursäkt för det där passet styrkegympa jag tvingade dig till i Lund. Jag vill också be om ursäkt för att jag hånskrattade åt dig när du förklarade att det var en plåga att försöka böja benen ner till toalettstolsnivå. Men synden straffar sig själv & allt det där...
Så med det sagt så vill jag bara be dig Josefin om ursäkt för det där passet styrkegympa jag tvingade dig till i Lund. Jag vill också be om ursäkt för att jag hånskrattade åt dig när du förklarade att det var en plåga att försöka böja benen ner till toalettstolsnivå. Men synden straffar sig själv & allt det där...
Cake decorating 101 - part 4
Sista lektionen på min nybörjarkurs i kakdekoration - dagens uppgift, tårta!
Alla tanter hade världens planer för sina tårtor, skisser & färgkombinationer... Moi... eh, jag körde på stundens ingivelse. Printade ner datumet för vår förlovningsfest & spritsade ner lite svenskfärgade dekorationer.
Planen är nu att Paul & jag ska lyckas hålla tyst om förlovningen när Megha kommer hit på middag imorgon, har nämligen inte berättat om den för henne ännu. Mycket roligare att berätta i person om man har möjligheten. So, jag tänker att vi pratar lite ditten & datten över middagen & så - TADA, tårta som efterrätt & Megha kommer att rynka på pannan & undra vad 23612 står för & vi kommer att förklara att det står för den 23e juni i år. Vilket sen resulterar till en förlovningsfestinbjudan & allmänna indiska glädjeyttringar. Nått sånt ja.
May flowers from grandma!
Dagens LÄTT mest hjärtevärmande - kort från farmor med förlovningsgratulationer & tre majblommor! Blev helt själaglad & så där mysigt varm i bröstet.
TACK!
TACK!
Har två vårjackor, så det blir en till vart slag - sen får vi se om Paul kan tänkas nåla fast en liten blomma även på sin jacka. Fast om han gör det så är det ju mest för att vara snäll mot mig, så jag tror att jag ska skona honom & hitta ett annat användningsområde för den kvarvarande lilla blomman. :)
Wrong target!
Nejmen jäkla Toronto Hydro... det är absolut inget fel på vår lönn. Vår lönn är helt perfekt. Det är era defekta el-ledningar ni ska ägna er åt, inte MIN LÖNN & absolut inte i samarbete med en motorsåg! Jag opponerar mig totalt mot ert sätt att hantera detta.
Nästan så pass att jag önskar att gubben i korgen ska få sig en liten stöt...
Spänning på gatan!
Dagen började lite oväntat med att jag vaknade av att Paul ringde till Toronto Hydro & bara "Så ni har en ledning framför vårt hus som mår lite dåligt - då & då exploderar det ut ett gnistregn, ni kanske ska skicka hit någon". Det här fick upp mig ur sängen rätt så omgående & mycket riktigt, innan första frukosttuggan hunnit tas hörde jag ett jätte POFF & vardagsrummet lystes upp av vitt ljus. Lite som låghöjdsfyrverkerier, lite Arnold-känsla på det hela... Vad vi kan konstatera: det här med att dra el-ledningar kors & tvärs i luften är kanske inte det smartaste sättet att göra det på. Sverige-Canada: 1181-0.
To Iris!
Mammut vill förövrigt posta ett eget inlägg idag - för att gratta fina lilla Iris i Lund på hennes treårsdag!
Mumin är lite blyg & gömmer sig bakom ett helt gäng rosor - men Iris, de är för dig!
Mumin är lite blyg & gömmer sig bakom ett helt gäng rosor - men Iris, de är för dig!
Bra, sämre, sämst...
Vi har en advokat som är bra. Han har i sin tur en yngre medhjälpare - Nina - som vi mestadels jobbar tillsammans med & hon är ok. Lite virrig, lite osäker, men ändå ok. Sen har hon i sin tur en assistent & den varelsen är så bottenlöst hopplös att jag bara... nej men jag tappar det liksom. Idag skickade jag ett mail till Nina & bad henne att klargöra om det finns några kriterier för de personer som vi måste be om brev där de deklarerar att vi har ett riktigt förhållande. Dessvärre är Nina på semester, så hennes kontorsapa svarade enligt följande:
If you are talking about the form IMM5409, that form is only for common-law partner class, not for married couple.
? Så jag knapprade ett svar tillbaka & klargjorde att vi inte var gifta. Vilket resulterade i detta klockrena exempel på oförmåga att läsa/skriva engelska:
That also for common-law partner class, not yours as you are married.
If you are talking about the form IMM5409, that form is only for common-law partner class, not for married couple.
? Så jag knapprade ett svar tillbaka & klargjorde att vi inte var gifta. Vilket resulterade i detta klockrena exempel på oförmåga att läsa/skriva engelska:
That also for common-law partner class, not yours as you are married.
& jag får liksom lust att rusa ut i regnet & snömodden, ta tunnelbanan till advokatkontoret & dunka ett lexikon i huvudet på den här människan tills hon på något sätt antingen lyckas uppbåda ett IQ över 35 alternativt blir så vegetativ att hon förflyttas till en kruka med lecakulor & jag aldrig mer behöver ha med henne att göra!
But this we'll keep!
Även om det nu lutar åt att jag arbetar upp lite ryggrad & byter till en rosa cupcake carousel så kommer vi inte att byta vår andra förlovningsgåva från Pauls föräldrar. Den här kommer att bli perfekt på vår förlovningfest/midsommarfirande/Pauls födelsedag. Bäst är att alla lager är lösa, så man kan antingen stapla hejvilt eller köra på individuella fat. Paul har redan, lite skämtsamt hoppas jag, föreslagit att vi ska lasta den med frukt & sedan drämma ner en chokladfontän precis bredvid. Inte så classy... så jag tror att vi hoppar den. Chokladbiten alltså, fruktspett kan jag däremot tänka mig.
Det här med att byta...
Det finns en lista med saker som jag är väldigt dålig på: att bromsa med skridskor, ringa & boka tandläkartid, öppna kartonger/pappförpackningar utan att råka riva sönder dem & någonstanns i toppen finns också "byta gåvor". Jag har genuint skitsvårt för att byta presenter. Antalet gånger i mitt liv som jag har hostat ur mig ett "finns det chans att byta?" kan räknas till två. Först när jag var cirka 12 & ville ha en Absolut Greatest Hits 18 i julklapp & fick en CD samlingsvolym av Mozart (fast jag kände mig så hemsk när jag väl fått kvittot att jag aldrig tog mig till affären för att faktiskt genomföra bytet), andra gången när jag fick början på en samlingsservis. Fick Ostindia i julklapp & mitt estetiksinnne kunde inte komma över den ensamma blomman i mitten, så efter MYCKET vånda byttes det till en annan blåvit servis. Nu... nu har jag återigen hamnat i valet & kvalet... Pauls mamma gav mig nämligen den här i lördags & informerade samtidigt att den även fanns i rosa, men att hon valt brunt för att det kändes minde flamsigt & tjejigt men att jag fick byta om jag ville. Eh... men dessvärre känner jag mig nog i så fall just flamsig & tjejig - för oh vad jag vill byta. Problemet är att hon sitter på kvittot, så då måste jag ju hosta ur mig "can I change it please?" & just nu känns det ungefär lika frestande som att rycka ut en tånagel eller två.
Snälla koffeinet, kicka in...
Har sovit så extremuselt i natt. Anledningen? Mumin. Men inte för att han arbetat på att få oss att vakna, utan för att han beslutade sig för att ligga NÄRA hela natten. Jag försökte få honom att sova på Pauls sida av sängen, men liten ville inte - det var bara min sida som gällde & där låg jag som en annan ostkrok & försökte att inte rulla över honom i sömnen. Har väl max sovit en 4 timmar & nu sitter jag här med värk i bakhuvudet & grus i ögonen & försöker få grepp om vad jag egentligen ska göra med den här dagen. Har hällt i mig en jättekopp med te & slagit på stora sockertrumman, men känner mig ändå helt urholkad. Hoppas nu på någon slags fördröjd effekt som helt plötsligt ska kicka in & förvandla mig till pigg duracelkanin. Sannolikheten på den, sorgligt låg.
Homey Sunday Dinner...
Jag längtade hem idag - till vårvinter i norrland, vitsippor i skåne... svensk vår hur nu den än ter sig. So, det blev vilt till middag. Köttfärslimpa på hjortfärs, kryddad med enbär, timjan & rosmarin samt fylld med riven beemster - det närmsta man kan komma västerbotten här. Till det, pappas svampsås. Eller en modifierad version, med getyoghurt istället för vispgrädde.
& så lite argentinavin på det - för hitintills har jag inte hittat några svenska viner på LCBO. Cider & vodka, for sure - men att sitta & shotta absolut på en söndag känns inte helt klockrent...
Earth Day!
Dagen har ägnats åt projekt "Utrota Garlic Mustard"... Vi har dragit garlic mustard i hundratal i vår lokala park.
Eländet tar liksom aldrig slut, vilket jag i & för sig antar är hela poängen med att vara en invasive species. Så vi ryckte & ryckte & ryckte & tillslut kände vi att vi faktiskt gjort lite skillnad, high fivade med våra jordiga trädgårdshandskar & beslutade oss för att knata hem. Dessvärre tog vi en liten detour & knatade in i ett helt FÄLT av garlic mustard. Deppigt. Dividerade kring vad vi skulle göra & beslutade oss sedan för att se realistiskt på det hela - det finns liksom inte en chans att vi lyckas utrota eländet helt själva på en enda förmiddag. Sure, mamma hade nog klarat av det - men vi har inte tillräckligt mycket sisu. So, vi åkte till Starbucks & köpte frapps istället...
Beet & chocolate cake!
Jag kunde inte hålla mig igår... jag var bara tvungen att baka en chokladkaka innehållandes rödbetor. Lite payback för alla de där historierna om hur de delade på en rova genom vintrar på bortåt tio månader...
Nej, nu är jag hemsk - men det är inte kakan, så prova! Jättelätt att göra, luktade himmelskt gott & de som provade den gav tummen upp med omdömmen som "rik, saftig men ändå fluffig".
Sätt ugnen på 200 grader. Skrubba & koka 500 g färska rödbetor i lättsaltat vatten. Skala dem & riv dem sen fint i en matberedare. Ska ge cirka 5 dl rödbetsmos. Blanda moset med 150 g smält mörk choklad & 2 dl majsolja. Vispa 3 ägg & 4 dl socker tills det är fluffigt, vispa sedan ner rödbetsröran. Tillsätt 3 dl vetemjöl, 2 tsk vaniljsocker & 3 tsk bakpulver. Smöra & bröa en form med löstagbar botten, häll ner smeten & sätt in i ugnen cirka 10 minuter. Sänk sedan värmen till 175 grader & grädda i ytterligare 40-50 minuter. Kakan behöver inte vara helt genomgräddad utan kan vara lite kladdig om man gillar det. Servera med lättvispad grädde eller glass.
Mini roses...
Mer om gårdagskvällen om ett litet tag, men lite snabbt så kan jag säga att den gick över förväntan bra!
Pauls föräldrar tog med ett par presenter till oss (hade verkligen inte förväntat mig förlovningspresenter, men det är ett trevligt koncept tycker jag!), bland annat en liten miniatyr ros. Världens flashback till när jag gick på mellanstadiet i Lycksele & ALLA tjejer skulle ha en mini-ros. Ju mindre desto bättre. Hade man inte minst en miniatyr-ros på flickrummet så var man SÅ ute. Jag minns hur jag spenderade mina sparpengar på de där små rosorna & hur förtvivlad jag blev när de alla dog antingen av massiva bladlusangrepp (vart kommer de små kräken ifrån?) eller så torkade de liksom ihop till fnöske bara på en natt. Gud så hopplösa de var & troligtvis är... ändå, de slår ann nostalginerven - så jag älskar dem i alla fall. Har snurrat runt halva morgonen med vårt nytillskott, oförmögen att besluta mig för den optimala placeringen.
Det lutar åt mitt nattduksbord - så att jag kan njuta av dem när jag vaknar på morgonen.
Prepping for the inlaws to be...
Dagen har så här långt inkluderat hårklipp, St Lawrence market för inköp av en hel massa lax & Starbucks. Nu är planen att städa upp huset så att det är någorlunda fritt från Muminhår, svänga ihop någon form av chokladkaka & sedan skåla i bubbel kring 6 snåret då Pauls föräldrar kommer hit på middag. Ska dansa en liten besvärjelsedans innan de dyker upp - i hop om att få slippa tradiga "min uppväxt var så hemsk att jag aldrig ens sett smör innan jag fyllde 22" historier från Pauls mamma.
Dinner inspiration!
Faktum är att vi nog blev mest entusiastiska när vi klev ut från mässhallen & fick se en gräsand på taket... Vi började hoa om hur många gånger man sett duvor/fiskmåsar, MEN GRÄSÄNDER?!
Sen snöade jag så totalt in på ankor att det fick bli kvällens middagsval på restaurangen. Anka med rödkål - helt klart bättre än fiskmås med potatismos.
My first & only bridal show...
Paul & jag hade så svårt att hålla oss från att fnittra genom hela brudmässan. Det var liksom bara så cheesy & over the top. Sure, vissa utställare hade lagt så mycket krut på sina bås att man bara "oh my" på ett positivt sätt, för det är ju väldigt tjusigt!
Men... det känns ju bara så inte oss. Ser liksom inte hela stoppade stolar & kristallkronorprylen framför mig. Speciellt inte i Älvsbyn. Jag tänker mer ängsblommor i glasburkar...
& närvarar fjärilar på vårt bröllop så är det bara för att vi har en ovanligt varm augusti i norrland!
Men booze kommer det att finnas! Var så säkra!
Summa summarum, det var väl kanske inte riktigt vår grej detta. Jag vägrar limo & dör lite själsligt när jag ser brudklänningar med så mycket tyll att de mest liknar mänskliga hamsterbollar... So, då var det ju passande med efterföljande middag med HelRon (Helen & Ron) - paret som införde konceptet "bring your own lawn chair" när de gifte sig förra året.
The engagement dress...
När Paul friade så var jag ju kanske inte mitt allra mest fancy jag, flip flops har lätt den effekten. So, jag känner att jag vill väga upp det lite när det kommer till vår förlovningsfest. Imorgon kommer Pauls föräldrar hit på middag & ett första planeringsmöte & därför kikade jag runt lite efter potentiella klänningar igårkväll. Hittade en sida som säljer klänningar som känns väldigt "jag" & här kommer de möjliga kandidaterna (klicka för stora bilder):
Som vanligt en kavalkad i blått... Har tre favoriter, men hade varit roligt med lite feedback. Någon speciell ni tycker att jag ska slå till på?
The real reason...
Varför det egentligen är så viktigt för Mammut att vi ska vakna? För att han har varit utan aktivt Paulmys sedan kvällen innan & lider av svår abstinens. Själv lider jag av sömnbrist... men det är inte poängen här, poängen är att vi måste upp i ottan så att Mumin kan få sitt förråd av Paulgos påfyllt innan jobbdagen drar igång. Nog för att det där förrådet aldrig kan bli helt fullt...
Nej hjärtat, det brinner INTE!
Två mornar i rad har Paul ställt väckarklockan på 06.15... bara för att sedan konstatera att "Nejmen, vi kan snooza en halvtimme till eller så". Bara det att det INTE fungerar. För så fort alarmet har gått igång går även Mumins hjärna igång. Vakna, vakna, vakna! När vi sedan inte kliver upp, ja då blir katten skitstressad. Så där stressad som om något fjuttat fyr på huset & det är hans uppgift att se till att hans människor inte förvandlas till grillbricketter.
För de som undrar - katter är grymt bra på att komma på kreativa sätt att få en att vakna. Vi har ju standardlösningen, jama som om du satt fast i en sommarvarm bil framförd på grusväg, men sen finns det en hel uppsjö av andra lösningar. En favorit är att klösa på madrassen med intensiteten & drivet att gräva en tunnel till Kina. Sen har vi putta ner Idas Kobo på golvet, klösa på tvättkorgen, gå till gästrummet & klösa på den antika stolen, pillra ner växelpengar från byrån & så min all time favourite - leka griffeltavla mot väggen. Små kattklor som dras mot glatt målarfärg kan få till förvånansvärt smärtsamma oljud.
& så ger man tillslut upp & bara "Katt jä..." & så ser han så här söt ut. Vet ni vad det är? Orättvist. Riktigt, riktigt, orättvist.
& så ger man tillslut upp & bara "Katt jä..." & så ser han så här söt ut. Vet ni vad det är? Orättvist. Riktigt, riktigt, orättvist.
Let's hug when we can!
Dagar då små katter lämnar jorden är inte lämpade för drakflygande - istället körde vi på gravöl för Paul & gravvin för mig.
& så höll vi Mumin nära, nära, & njöt av liten kissedoft medan liten kisse fokuserade mer på att inhalera lax.
& även om liten kisse tillslut tröttnade & bara "men människa, du är skitjobbig" så njöt vi så över det faktum att vi har Mumin här & nu & att han är den fluffigaste lilla solstråle som finns. Även när han är "BAD CAT" & protestsitter på köksbordet fastän han vet att vi sett honom...
I like the way she thinks!
Har jag nämnt att min vän Christina ofta är fylld av helt fantastiska förslag? Fick just ett mail från henne där hon bara "Du, det kan var min feber som talar just nu, men ska vi inte dra till New York i maj/juni & spana på brudklänningar en helg. Vi övertalar Helen att följa med & så kör vi tjejhelg"...
Alltså... vår, försommar, i New York... Tillsammans med två av mina bästa tjejkompiar här. Drinkar, Starbucks, vitt tyg i massor. Jag bara måste åka. Har redan checkat flygbiljetter... Fy sjutton vad kul vi ska ha det!
Alltså... vår, försommar, i New York... Tillsammans med två av mina bästa tjejkompiar här. Drinkar, Starbucks, vitt tyg i massor. Jag bara måste åka. Har redan checkat flygbiljetter... Fy sjutton vad kul vi ska ha det!
NY sist det begav sig - åh vad jag längtar dit nu!
Bridal Show!
När man känner sig lite nere är det lika bra att försöka få upp livsandarna på direkten - så att man inte deppar ihop helt. Därför har jag precis inhandlat två biljetter till följande evenemang! Tanken är att jag & Christina ska kolla in lite bröllopsrelaterade pryttlar under kvällen imorgon, moi behöver inspriation. Har varit på betydligt fler begravningar än bröllop i mitt liv & känner mig lite lost på hela den här lyckofirarfronten. Fast... jag måste erkänna, mest ser jag väl fram emot att spana in galenpannorna som tävlar i att hålla sig uppe på benen längst - allt för att vinna sitt drömbröllop. JA, det är mycket pengar - men att stå & lida i typ fem dygn? Eh, nej... då kör jag hellre picknicstuk på bröllopet.
We remember...
Tråkiga nyheter - Pauls föräldrars katt Big Guy finns inte mer. Efter att inte ha ätit på mer än en vecka beslutades det att han skulle få somna in. Vi inser ju alla att det var för hans eget bästa, men fy så ledsen man blir i alla fall.
Det man får tänka på för att försöka bli lite gladare är att han levde ett väldigt bra liv - omgiven av människor som älskade honom. Big Guy var verkligen värdig sitt namn, jättestor & med ett hjärta som rymde alla. Ville alltid vara med, ville alltid gosa, älskade att gnida kinderna mot en. Fast han började livet som en liten oönskad varelse, som kastades in i en bur tillsammans med sin bror & ställdes på ett fällbord på en marknad en varm sommardag för mer än tio år sedan. Kring lunchtid råkade Pauls föräldrar gå förbi & fick syn på de små kattungarna, som låg helt passiva i solen & hettan. Det tog inte många minuter, så bytte ett par dollar händer & Big Guy & hans bror fick följa med hem till Milan & Isobel. Jag träffade aldrig brodern, han dog ett par år innan jag träffade Paul - men jag älskade verkligen Big Guy & jag hoppas innerligt att det finns stora fotöljer i katthimlen.
Is it too silly?
Morgondagens ACC-möte hos oss blev inställt. Lika bra det, lite illa om jag inte kunnat hålla mig i skinnet & dämt en grytslev i huvudet på någon som jag tycker förtjänar det. Paul känner sig förståeligt nog lite nere, så jag har föreslagit date-night. Har försökt att komma på något lite annorlunda vi kan göra för att muntra upp & tänker "flyga drake" - eller, är det för töntigt att knata till en park & springa runt med lite plast?
Ring questions...
Mötte upp Therese från avdelningen för sushilunch. Väldigt mycket rå fisk & väldigt många koppar te senare hade vi också avhandlat väldigt mycket förlovningsprat. Det blir lite skevt personfokus så här i början på en förlovning känner jag. I vanliga fall försöker man ju prata någorlunda lika delar om den andra personen som om sig själv... men nu, nu vill ju ingen prata om sig själv - de vill bara ha detaljer! Hur, var, när... Jag säger inte att det inte är trevligt, för det är ju ett ämne som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, men det är lite ovanligt. Therese tog också upp ett ämne som jag själv funderat på - det här med mannens ringar. Här i Canada får kvinnan en ring vid förlovningen, sen en vid vigseln - medan mannen bara får sin i samband med bröllopet. Hemma & i Sweis, Thereses hemland, fungerar det ju å andra sidan på det sättet att båda bär förlovningsringar. So, vad händer sen när man gifter sig hemma? Återanvänder mannen förlovningsringen då, eller skaffar han sig en helt ny ring? Väldigt rörigt där kände vi båda, föredrar nog det nordamerikanska sättet i det här fallet!
Arg.
I mer än tio år har Paul varit ansvarig för Alpina klubbens (ACC) hemsida. Han har hållit i domänen, ansvarat för innehåll/uppdatering mm. Igår fick han ett mail med ett "tack & hej, nu leasar vi ut den här posten". Jag bara häpnar. Vi talar ju om en volontärorganisation - en rörelse som alltså är beroende av att folk är villiga att donera sin tid för ett ideelt ändamål. Kastar man då bort en individ som jobbat hur många timmar som helst för ens sak, ja då skjuter man sig rätt rejält i foten. För vem vill lägga ner tid på något om man när som helst kan bli knuffad åt sidan för att ens ordförande bestämmer sig för att något kan göras mer effektivt? Inte jag i alla fall. För att göra det hela än mer intressant, vi är värdar för nästa ACC möte - som är planerat till imorgon. Vet inte riktigt om jag känner för att städa huset, laga middag & köpa öl åt styrelsen i nuläget... möjligtvis då om jag får lägga laxativ i maten.
Cake decorating 101 - part 3
Idag ägnades vår cake decorating course åt att piffa cupcakes. Väldigt välkommet med tanke på att jag har fuskat med det ett par gånger tidigare. Vi körde på tre grundfäger - rosa, gult & grönt - men jag höll mig mest till de två förstnämda eftersom den gröna tonen var så där skrikig att jag fått huvudvärk om jag varit lagd åt det hållet.
Min favorit var helt klart versionen med en rosa ros i mitten - kanske mest för att jag fått kämpa så hårt för att få till något vettigt. Alla andra blommor har liksom varit piece of cake men rosen... rosen har jävlats från start. Idag lyckades jag dock få till något som jag inte tyckte var för pinsamt (läs kålhuvud, så har allt annat sett ut).
Pauls favorit var korgmönstret - som är sjukt roligt att göra om man är lite anal som moi. Upprepning gör mig glad! Måste dock öva lite mer så att jag blir bättre på att täcka HELA ytan.
Enklaste blomman att tåta ihop? Sweet peas - helt klart.
& så svände jag ner lite vågor när inspirationen tröt & jag mest ville hem & dricka te.
Nästa vecka är tanken att vi ska dekorera en hel tårta. Jag är rädd att jag kommer att få lite besvärligt för att bestämma mig för ett enda motiv...
Dagens "Vill inte"...
Idag kan jag inte skjuta på det något mer... jag MÅSTE gå & hämta ut mitt nya pass. För i annat fall kan jag inte begära registerutdrag från polisen & i så fall kan jag inte söka om mer permanent uppehållstillstånd här i Canada. So, bara att bita ihop & gå & casha ut världshistoriens fulaste pass. Suck. Å andra sidan, behöver ju bara stå ut med det i lite knappt 1.5 år, sen blir det nytt pass & då jäklar går jag inte ut ur båset innan jag har ett resultat som är vettigt. Jag begär inte mycket, efter Ottawafiaskot är jag nöjd om det ser ut som om jag har rätt antal kromosomer.
Surprise drink...
Efter middagen gick vi ut i trädgården för att njuta av lite varma (26 grader!) vindar. Mummin satt i sin sele & sniffade mot vinden han med, allt var lungt & skönt. Sedan sköt Buddy ut som en pil genom dörren & blev HELT HYPER över att se Mammut, som inte brydde sig så där nämnvärt - han verkar mest tycka att Buddy är lite småjobbig. I vilket fall, efter Buddy kom vår granne Mario - så vi passade på att visa upp ringen. Vilket resulterade i maltesiska glädjerop & innan vi riktigt viste ordet av var vi insjasade i deras hus & skålade i Bailey´s (damerna) & whiskey (herrarna). Totalt sett, med baby Andrew inräknat, fann vi oss således omringade av sju tjoande malteser. Det var faktiskt himla fint - lite annorlunda, men gud så glad man blir av att någon annan är glad för ens skull! Dessutom blev vi inbjudna på Andrews dopfest, så vi återgäldade & bjöd in dem till förlovningsfesten. När vi travade tillbaka in till oss konstaterade vi att det här var en av de bästa reaktionerna så här långt, & himla mycket bättre än Joao´s (vår hyresvärd) som bara "Jaha... jag kände ett par som var ihop i tio år & så gifte de sig & sedan skiljde de sig inom två veckor". Vi bara "Eh... but we´re happy anyway... thanks", sen flydde vi fältet.
Prettiest of Spring!
När jag såg vår vattentunna rulla utefter uppfarten insåg jag att kastvindarna ute var av kalibern grövre & att det var:
1) Läge att kuta ut, rädda tunnan & lägga något tungt i den
2) Kuta tillbaka in, haffa kameran & älga ut igen - för persikoblombladen var i full fart med att åka all världens väg & ingen vår utan åtminstonde ett kort på vårt fantastiska lilla träd!
1) Läge att kuta ut, rädda tunnan & lägga något tungt i den
2) Kuta tillbaka in, haffa kameran & älga ut igen - för persikoblombladen var i full fart med att åka all världens väg & ingen vår utan åtminstonde ett kort på vårt fantastiska lilla träd!
Hur vackert? Körsbärsblom i all ära, men persikoblom slår nog ändå allt när det kommer till vacker fruktträdsblom. Fast jag är inte kinkig, älskar alla blommande träd - så blir det när man har växt upp i växtzon 8 & fått hålla tillgodo med rönnbärsblom.
Engagement Invitation...
Vi har beslutat oss för att ha vår förlovningfest tillsammans med vår årliga midsommar/Pauls födelsedags fest. Känns som ett helt klockrent datum eftersom ma & pa dessutom kommer att vara här då, helt perfekt! Hade känts så trist att ha förlovningsfest helt utan representation från min familjs sida, men nu slipper jag deppa över det - splendid!
Anyway, i helgen har Paul & jag suttit & tåtat med Photoshop i akt & mening att plåttra ihop en inbjudning som är något mer avancerad än vår vanliga facebook-version. Vi kom fram till ett utkast som kändes helt oki, men så drabbades jag av ritnöd under mitt lunchbreak & skissade ner följande lilla karta. Väldigt ojämna linjel, usel skrift - men jag gillar prototypen. Hm... får kanske lobba lite på att få igenom en inbjudan i sann "Nalle Pu kart-anda"!
Anyway, i helgen har Paul & jag suttit & tåtat med Photoshop i akt & mening att plåttra ihop en inbjudning som är något mer avancerad än vår vanliga facebook-version. Vi kom fram till ett utkast som kändes helt oki, men så drabbades jag av ritnöd under mitt lunchbreak & skissade ner följande lilla karta. Väldigt ojämna linjel, usel skrift - men jag gillar prototypen. Hm... får kanske lobba lite på att få igenom en inbjudan i sann "Nalle Pu kart-anda"!
Spring plans...
En himla bra sak med stundande förlovningsfest - Paul & jag har enats om att vi måste försöka komma i form. Det har nämligen varit himla dåligt på den biten på sistonde. Vi vill båda bli av med ett kilo eller två (läs tre), samt bygga lite muskler igen. Just nu är det så sorgligt på den biten. Sörjer min Fjällräven Classic kropp, innan jag satte i mig alla de där paketen med blå bands havregrynsgröt (700 kalorier per portion, men herregud så gott) dvs.
En sak har vi spikat så här långt - lång hajk varje söndag. Igår klarade vi av totalt 15 km, vilket kändes som ett fint litet sätt att knyta an till förlovningsdagens 20 km.
En sak har vi spikat så här långt - lång hajk varje söndag. Igår klarade vi av totalt 15 km, vilket kändes som ett fint litet sätt att knyta an till förlovningsdagens 20 km.
1 week anniversary!
Ehum... vi faller så in i kategorin "Cheesy", för både Paul & jag var rörande eniga om att vi var tvugna att fira att vi varit förlovade i en vecka. So, vi piffade till solrummet lite...
& så lagade vi till var sin bit grouper - alltså havsabborre. Körde på en enkel version, blandade bara lite ströbröd med krossade pistagenötter, salt & peppar - vända, vända & så in i ugnen på 225 grader i 12 minuter.
Skirade lite smör ihop med honung & lavendel - slog på & korkade upp en flaska bubbel. Det ihop med vackraste silverbesticken från farmor gjorde vår en veckas firande helt perfekt. Sunday dinners from now on... will be special for sure!
& så lagade vi till var sin bit grouper - alltså havsabborre. Körde på en enkel version, blandade bara lite ströbröd med krossade pistagenötter, salt & peppar - vända, vända & så in i ugnen på 225 grader i 12 minuter.
Skirade lite smör ihop med honung & lavendel - slog på & korkade upp en flaska bubbel. Det ihop med vackraste silverbesticken från farmor gjorde vår en veckas firande helt perfekt. Sunday dinners from now on... will be special for sure!
Lockout...
Det småstrilade ute, vi kunde inte riktigt komma på en gameplan för dagen - så kläckte någon "movie" & sedan var det bara frågan om vad vi skulle se. Visade sig att det fanns en himla massa skräp & inte så mycket bra att välja på, men vi körde i alla fall. Tog en 7 km promenad ner till närmsta bra bio & såg "Lockout". Som var... usch så rå, jag har så svårt för fysiskt våld. Skjuts någon till döds i en film klarar jag av att se det utan att bli alltför illa berörd (vilket ju i sig är lite sjukt, att man matats med så mycket filmvåld att det känns som något man bara sitter igenom) men knytnävsslag som aldrig tar slut. Nej fy. Jag satt med händerna för ansiktet större delen av filmen. Vid ett tillfälle gjorde vi det båda, fixade liksom inte att titta. Så det var absolut inte en film för mig, men om man inte har lika svårt med den typen av våld så var det faktiskt en rätt bra. Mycket pga huvudpersonens repliker faktiskt var väldigt underhållande - om än väldigt... tja, rätt grova.
Sleepy Sunday Morning...
Väldigt lugn söndagsmorgon här i huset - Paul tog lång sovmorgon medan Mumin & jag checkade runt lite på kära gamla internet. Fast jag ville bara titta på tråkiga saker, inga youtubeklipp med fiskar eller fåglar eller laser pointers.
Så Mumin checkade ut lite - låg & drömde om sagda saker istället. Så där så att morrhåren viftade. Katter som drömmer är väldigt underhållande, speciellt när de gör små jaktljud i sömnen. Små nyvakna katter är inte helt fel det heller, de ser så sött tappade på huvudet ut.
Mexican Party!
Efter blominhandling blev det mexikanskt party hos vår vän David. Bara mexikansk mat, massa margaritas, enorma mängder salsa & så... en pinata!
Tanken med en pinata är att man förser någon med ett slagträ, sätter på en ögonbindel & snurrar runt personen & sedan... SLÅ! Vi hade en version där man istället skulle dra i ett snöre, med ett enda snöre som utlösare... TRÅKIGT! Så slagträet åkte fram & sedan svingades det hejvilt! Vad som finns i en pinata? Det visar jag imorgon, men jag kan ge följande teaser - jag har lite pinatainnehåll runt halsen just nu!
Peonies!
Paul mådde dåligt, beepade 38 grader i feber, så vi beslutade att lång promenad inte var lämpligt. Skippade således körsbärsspan & drog istället till Avenue Rd - där våren var långt mer framskriden än i övriga Toronto...
Pioner!
Jäklar i min lilla låda vad jag älskar pioner - troligtvis för att det är en av de få saker som faktiskt växer i Lycksele. Nästan så att jag önskar att vi bestämt oss för ett vårbröllop, så att jag hade kunnat ha dem i min bukett. However, det blir höst - så vi får klura ihop någon annan förtjusande kombination.
Need some pretty!
Vet inte om vi är där ännu, men jag känner ett behov av att gå till High Park & spana på körsbärsblom! Har totalt värme & vår craving efter Bermuda & behöver lite rosa japanromantik för att buffra mot allt det stadsgrå. Fungerar inte det får vi hoppa in i bilen & dra till någon av de grymma orkidéebutikerna på Avenue Rd. Även om nu växtligheten där inte känns så där genuint frammanad av ljusare tider, utan mer som surrealistiskt vackra varelser på det där "jag är så här fin för att jag försöker locka dig närmare så att jag kan äta upp dig" sättet.
Manicure, a must!
I jakten på "vad som gäller förlovningsfester enligt canadensisk tradition" läste jag ett gäng tips på vad man ska göra som nyförlovad. En av punkterna var manikyr. So, jag spontankutade iväg till Cranberry Pink som ligger typ 5-10 minuter från huset & piffade till naglarna lite!
För det var liksom lite jobbigt på Pauls företagsfest igår, då alla ville titta på min ring & samtliga kvinnor hade så grymt välskötta händer & så stod jag där & såg ut som om jag rensat fisk de senaste 16 åren av mitt liv... Eftersom vi ska på fest imorgon så kändes det alltså värt att lägga $16 på lite polish för att slippa en repris.
Engagement Party?
Eh... så jag satte mig ner med immigrationspapperen idag & inser att en av frågorna man måste besvara gäller just förlovningar. Fast inte bara - när, var, hur. Nope, de vill även veta om man officiellt firat sagda event. Alltså, om det arrangerats någon form av fest. Eftersom grundregeln när det kommer till att fylla i den här typen av papper är att man vill fylla i så många "JA" boxar som möjligt så måste vi nu arrangera en förlovningsfest. Hilp! Vad är tanken här - ska vi ordna sagda fest, eller Pauls föräldrar eller... Jag är helt lost! I fall att någon av er har erfarenhet kring konceptet förlovningfest så får ni hemskt gärna komma med lite input!
Måste aktiviera mig...
Sedan vi kom tillbaka från Bermuda har jag haft så svårt att aktivera mig. Det vill sig bara inte. Jag försöker, men slutar ändå bara upp i soffan i myskläder & med en skål fryst mango. Inget blir gjort & det är så frustrerande. Nu måste jag försöka bryta den här trenden. Kan ju inte förvandlas till något slags velourkolli. Steg ett blir att sätta på mig vanliga kläder. Inget mera Juicy set efter frukost!
Artzy evening...
Företagsfest med Pauls jobb stod på kvällens schema. Vi infann oss på AGO (Art Gallery of Ontario) för mingel, rundvandring & middag. Vi inledde starkt med att Paul berättade om förlovningen för deras HR-person (Human Resources) vilket omedelbart ledde till klink, klink, mot vinglas & allmän förlovningsdeklaration. Följt av de där skriken som jag tidigare bara tänkt mig. Shit vad höga toner kvinnoröster kan ta... Sedan tittade vi på canadensisk konst. Väldigt mycket impressionism, vilket inte är min cup of tea - jag föredrog utsikten.
Om än kanske inte från alla håll & kanter - där i bakgrunden kan ni se OCAD (Ontario College of Art and Design)... Eller "The Space Cow" som jag tycker känns som ett lämpligare namn.
Avslutade med middag som gick i andan "konstnärligt upplagd". Ni vet, såsränder som ska förmedla ett budskap. Själv kände jag mest för att förmedla det verbala budskapet "för mycket smör ger en hjärtinfarkt" - men avstod. MEN, smörchocken till trots (nej, det var inte bara jag som kände ett behov av att skrapa margarin från gommen efter avslutad middag) var det en grymt trevlig kväll. Som sagt, trevliga personer & gott vin - det kommer man långt med!
Cake decorating 101 - part 2
Hade min andra cake decorating class i princip med det samma som jag steg av planet från Bermuda - tre timmars fokus på att spritsa olika blommor. Min favorit var äppelblom, så det fick det bli på ett par av de cupcakes som jag skickade iväg till Pauls jobb idag.
Smaksatte glasyren med karamellsmak & drog sedan ihop en gul sats med chokladsmak.
Mumin utvärderade sedan resultatet & kom fram till att de var ok att skicka iväg till försäljning.
Nu hoppas jag på en donation som tar mig upp till $800!
Jo älskling, vi skrattar ÅT dig...
Ser ni den lilla pricken längst uppe i hörnet? Det är inte skräp på er datorskärm, det är en spindel... Något Paul & jag totalt missat fram tills dess att Mammut helt plötsligt bytte fokus från "GOSA!" till "dangerous predator".
Rumpvick &...
morfos till "flying source of death and destruction to things with exoskeletons!"
Tre gången försökte han sig på dödshoppet, medan Paul & jag dog av skratt i soffan. Tillslut blev det för mycket för liten kisse. Besvikelsen över att hans hopptalang inte räckte hela vägen fram & hånet fick honom att lägga av med jakten & istället ägna sig åt en annan paradgren - "missförstått geni som sårat tittar ut i fjärran & inte alls betett sig löjligt för två sekunder sedan".
First Vegan Cookies...
Pauls jobb har lagt en fikaorder till imorgon - så kvällen har ägnats åt att tåta ihop cup cakes samt ett gäng kakor. Sedan jag sist bakade åt dem har det börjat en ny tjej på kontoret & eftersom hon är vegan har jag känt mig lite (läs hysteriskt mycket) vilsen på vad tusan jag ska fixa åt henne. Tillslut vände jag mig till min gamla trotjänare Amazon & klickade hem lite hjälp. Har dock inte kommit mig för att testbaka - så ikväll blev det lite tvunget premiär.
Tada - de första vegan kakorna som någonsin tillverkats i det här huset!
Jag fegade & körde peanut butter cookies, tänkte att det inte kunde bli någon större katastrof med tanke på nordamerikanernas febläss för just den ingrediensen. I fall att ni vill testa:
Sätt ugnen på 177 grader. Blanda 1.8 dl (0.75 cups) jordnötssmör, 0.8 dl (0.33 cups) olja & 2.4 dl (1 cup) farinsocker. Tillsätt 0.6 dl (0.25 cups) mjölk (soya eller mandel, jag använde den senare varianten som smakar lite nötigt & inte ger män bröst) & 2 tsk flytande vanilj. Blanda ner 2.4 dl (1 cup) mjöl, 0.5 tsk bakpulver & 0.5 tsk salt. Platta ut degen i en form på 20x20 cm. Sprinkla över 1 dl jordnötter & tryck ner dem lite lätt. Grädda 22-25 min, bara precis så att kanterna börjar bli bruna. Låt svalna helt innan du skär upp bitar.
Sätt ugnen på 177 grader. Blanda 1.8 dl (0.75 cups) jordnötssmör, 0.8 dl (0.33 cups) olja & 2.4 dl (1 cup) farinsocker. Tillsätt 0.6 dl (0.25 cups) mjölk (soya eller mandel, jag använde den senare varianten som smakar lite nötigt & inte ger män bröst) & 2 tsk flytande vanilj. Blanda ner 2.4 dl (1 cup) mjöl, 0.5 tsk bakpulver & 0.5 tsk salt. Platta ut degen i en form på 20x20 cm. Sprinkla över 1 dl jordnötter & tryck ner dem lite lätt. Grädda 22-25 min, bara precis så att kanterna börjar bli bruna. Låt svalna helt innan du skär upp bitar.
Men skoja?
Kunde inte hålla mig, var tvungen att kolla runt lite på möjliga lokaler där vi kan ha vårt bröllop. Efter att ha kikat på ett alternativ som omnämts tidigare sitter jag i soffan & känner mig lite småskakad. Är det bara jag som tycker att ett kuvertpris på 600 kronor är helt absurt? Jag får liksom lite ont någonstans i mjälttrakten. I mean, listar jag lite snabbt de allra mest nödvändiga personerna till vårt Sverigebröllop så landar vi på minst 30 pers, & då har jag inte ens räknat med alla mammas syskon eller mina kusiner... Det ger ett middagspris på 18000 kronor, vin naturligtvis inte inräknat.
Nu kan man ju argumentera sig blå över att "Det är ett minne för livet"... det fungerar ändå inte. Jag har ordnat SÅ många sittningar genom åren på yttepytte budgetar & en sak har jag lärt mig - det är folket som gör festen, folket & gott vin. Eller, är jag för synisk när jag betraktar dessa kuvertpris & klumpar ihop dem i grupper om tio & sedan jämnställer dem med en tur & returresa över Atlanten?
Nu kan man ju argumentera sig blå över att "Det är ett minne för livet"... det fungerar ändå inte. Jag har ordnat SÅ många sittningar genom åren på yttepytte budgetar & en sak har jag lärt mig - det är folket som gör festen, folket & gott vin. Eller, är jag för synisk när jag betraktar dessa kuvertpris & klumpar ihop dem i grupper om tio & sedan jämnställer dem med en tur & returresa över Atlanten?
One happy soul...
Det var ju lite av en chock att kliva av flyget igår & bara "piiip, 3 grader, vind & regn?!". Både Paul & jag ville mest av allt släppa pick & pack & ylande kuta mot första bästa flyg tillbaka till paradiset. Istället tog vi en airportlimo hem - där vi möttes av kärlek i dess mest pälsiga form. Mumin var så glad att se oss att det blev totalt överslag. Först bet han ihjäl vår kasse med Bermuda rom, sedan totalkraschade han i Pauls armar.
Jag försökte visa upp min ring, men fluffet tyckte inte att den riktigt kunde mäta sig med doften av Pauls armhåla...
I promise not to turn into Bridezilla...
Vi landade på Pearson vid tretiden, det regnade ute. Det var grått, det fanns inte en palm i sikte. Inget turkost hav & absolut inga ljumma vindar. Det var som att komma till Polsklandsbyggd, minus hästdragna fordon. Depression. Kom hem, lastade ur väskorna & körde till Loblaws för att köpa upp oss på nödtorft & jag tänkte att jag skulle kika lite på bröllopstidningarna bara för att mota undan det grå bara liiite. So, nu har jag ju lärt mig något nytt - det här med att bara titta på bröllopstidningar är ungefär lika lätt som att bara titta på kattungar. Du åker hem med en liten fluffboll & du cashar upp för högblanka magasin. Punkt.
Så nu sitter jag här med två Martha Stewart utgåvor & börjar känna mig lite nervös. I mean, det är ju typ ett & ett halvt år kvar tills vi ska gifta oss... om jag redan nu drar igång på det här sättet, vart ska det sluta då? Jag vill ju ha ett litet enkelt bröllop - ingen mastodontproduktion... skriver jag samtidigt som jag börjar fundera på mindboards & att rensa ur kontoret & göra om det till planerings-central. Herregud, måste lova mig själv att inte totalt förvandlas till kontrollfreak med sekundplanering av hela eventet. För i så fall kommer jag ju bara att stressa när den dagen kommer & jag vägrar hjärtklappning över placeringskort & sistaminutensammanbrott över servetter!
The Blue Collection...
Lillebror har krävt mig på mer info gällande ringen. So, vi får ägna lite mer tid åt den - som tidigare nämnts så tillhör den Birks Blue Collection & har alltså en liten diamantslipad safir infäld i basen. Enligt Paul så förklarade personalen på Birks att detta var för att få extra mycket blått i "blinget" från ringen.
Läser man Birks egna motivering så får man reda på att det här är "Birks sätt att symbolisera att smyckerna du bär har skapats med en passion som matchar din egen". Det får ju vara hur det vill med den där passionsbiten, men oavsett - jag är grymt nöjd med denna detaljen!
We covered another 15 km...
Förlovningsdagen täckte vi 20 km till fots, igår 15. Det här med att gå när man är på semester är himla bra av två anledningar:
1) Jag tycker att man ser så mycket mer till fots än när man åker bil, man har mer tid att ta in saker & ting & har man lust att ta en liten paus så slår man bara ner ändan på första bästa sten som inte är en myrstack & så njuter man av att inte behöva leta P-ficka (vilket inte existerar på Bermuda). Det här var vår vy under gårdagens äppelpaus. Har sett värre.
1) Jag tycker att man ser så mycket mer till fots än när man åker bil, man har mer tid att ta in saker & ting & har man lust att ta en liten paus så slår man bara ner ändan på första bästa sten som inte är en myrstack & så njuter man av att inte behöva leta P-ficka (vilket inte existerar på Bermuda). Det här var vår vy under gårdagens äppelpaus. Har sett värre.
2) Så fort jag kommit upp till cirka 10 avklarade km på en dag känner jag mig också genast lite mer generös på kalorifronten, sjukt praktiskt ur semestersynvinkel. Då kan man sitta & sippa på sitt glas med förlovningsbubbel som restaurangen bjuder på & bara "Nejmen då blir det lax med ost då & margarita som efterrätt!". HELT utan dåligt samvete.
Green Bermuda...
En sak är säker, de första britterna på Bermuda kan inte haft det lätt - så fort man kliver utanför resorten/stan så är man liksom mitt i jungeln. Igår beslutade vi oss därför att göra ett litet besök på deras botaniska trädgård. Väntade oss något helt storslaget, men det var mer som en liten park. Himla söt & så, men inte så där maffig som vi tänkt oss.
Antar att man kanske inte anser det så lönt att bygga ut något helt outstanding när det ser ut så här på ett helt vanligt fält... För hur ofta stöter man annars på en odling som kombinerar bananer & tagetes? Det var i alla fall första gången jag såg den kombon!
& överallt finns det träd som bäst kan beskrivas som enter.
Tror att vi måste börja spela på lotto - vill väldigt gärna vinna jackpotten & spendera den på en liten plätt Bermudajord, komplett med bananer & orkidéeodling!
Let's talk to Paul!
Eftersom det här är första (& förhoppningsvis enda) gången jag förlovar mig så måste vi ju ägna lite mer tid än vanligt åt konceptet. Först ut så har vi ju ett gäng frågor att ställa till Paul som lyckats gått runt & planerat detta utan att jag kommit på honom. Plats på scen för Paul alltså!
Paul, hur länge hade du planerat detta?! - As soon as we had booked the trip here. I knew it had to happen outside of Canada and Sweden, so it felt perfect. Though it was a bit stressful when you lost your passport... I'm very glad we found it!
Jag också! Herregud... memo till alla som läser bloggen, tappa ALDRIG bort ert pass! Anyway... så berätta om själva frieriet, hur planerat var det? - Well, I had carried the ring with me constantly since we came here. Then we came to Church Bay and it felt perfect, so pretty and secluded.
The proposal itself worked out almost as planned, though my mind got blank and I forgot all my lines! Though you said yes, so I guess it worked out anyway!
Jag också! Herregud... memo till alla som läser bloggen, tappa ALDRIG bort ert pass! Anyway... så berätta om själva frieriet, hur planerat var det? - Well, I had carried the ring with me constantly since we came here. Then we came to Church Bay and it felt perfect, so pretty and secluded.
The proposal itself worked out almost as planned, though my mind got blank and I forgot all my lines! Though you said yes, so I guess it worked out anyway!
Ja, det var nog en av de få gånger jag sett dig totalt stum! Måste också säga att jag är väldigt glad att du valde Church Bay & inte fyrtornet som du också hade funderat på. Inte bara för att jag var så rädd där uppe utan också för att det var så många tyskar där, inget bra upplägg för romantik. I mean... "Herzlichen Glückwunsch" är inte det mjukaste sätt man kan säga grattis på... Nu till ringen, jag vet att det är en canadensisk diamant, men kan du berätta lite mer? - Well, it's from Birks, and it's part of their Blue Series. So it has a small embedded saphire in the base for extra blue sparkles. It's also a round cut, so that it's extra sparkly.
Den är så fin! Jag kommer liksom på mig själv att stå inne på toaletten & vifta ut med handen i bästa Hollywoodstil... Ni vet, när man visar upp ringen & skriker lite & så skriker alla andra lite högre & gällare.
Rocks...
Geologen i mig har haft en väldigt bra resa so far... kikat på massa kalksten, silat sand mellan fingrarna & fiskat ut foraminiferer för att visa Paul. Förklarat skillnaden mellan vittring & erosion, pekat ut havstulpaner & mollusker med latinska namn. Så kom vi till Church Bay & jag fick syn på en gastropod jag inte sett tidigare...
Det var bara det att vattnet var väldigt kallt, så jag frågade Paul om han inte kunde fiska upp den åt mig. Han kavlade upp byxorna, klev i, rotade runt, svängde runt... föll ner på knä & öppnade upp handen & där fanns en liten ask. En liten ask med en helt annan sorts sten än vad vi sett här på ön. En kolbaserad variant från Brittish Columbia - & nu sitter den på min hand & blixtrar alldeles otroligt vackert.
Så summa sumarum, det har varit en väldigt bra dag idag.
So, här har ni den - vår första bild tillsammans sedan vi förlovade oss!
We got Fairmont and the Lighthouse!
Ni vet hur Paul så gärna ville göra afternoon tea på Fairmont - det blev bättre, vi lyckades dyka upp mitt i frukostbuffén! Perfekt! Pauls första tallrika utgjordes av hysteriska mängder våfflor med grädde, lönnsirap & choklad. Själv körde jag på sushi, keso & avokado. Följt av massor av lax & räkor & ett avslutande fat ananans. Rullade ut från hotellet & tackade gudarna för att vi redan gått 10 kilometer innan frossan.
Sen tråcklade vi oss fram mellan pooler & golfbanor & landade framför Bermudas näst äldsta fyrtorn. Mer än 180 trappsteg senare...
kikade vi ut på toppen. Jag kanske ser glad ut, men inombords var det PANIK a la, "men herregud, prytteln är typ 170 år gammal... hur länge till kan den realistiskt sett hålla ihop?". Jäklar i min lilla låda vad skönt det var att komma ut. Hela den här illusionen om att fyrtorn är romantiska... jo, de är de väl... men, inget för mig.
Bermuda Life...
Vi hittade inga orkidéer - men det gjorde inte så mycket, det vi såg var himla vackert i alla fall...
Ton av blommor, massa fjärilar - lite paradis feeling så där.
& så stötte vi på den enda varelse med ryggrad som fanns här innan spanjorerna dök upp för ett halvt millenium sedan. En liten grön varelse, med knyckiga rörelser & småkaxig attityd.
Fast bäst ändå, i djurmått mätt, kycklingar!
Så där söta att man ALDRIG vill äta upp dem, utan bara skopa upp en handfull dun i näven & puttra fram något på babyspråk!
Hiking!
Eftersom jag löpte amok med pizzamiddag igår så blir det hajk idag, jag satsar på minst ett par timmars vandring. Har legat i sängen nu på morgonen, druckit te & tjattrat över Bermudakartan. Det finns så mycket att se här! Jag vill se deras gamla fyrtorn (som väl fungerade så där, kartan är nämligen också smockfull av små ankare som betecknar skepsbrott) & ett fågelreservat som ska ligga i närheten. Paul vill mest kika på ett ställe som ska vara känt för sina orkidéer samt dricka afternoon tea på Fairmont.
Något vi satt upp som ett gemensamt måste är dock de rosa stränderna - vet att det ska finnas ett helt gäng här på ön, men ännu har vi inte lokaliserat någon. Varför de är rosa? "Sanden" består av foraminiferer, små "marina insekter" som det står i vår guidebok. Herregud vad jag skrattade när jag läste den biten, men eftersom jag antar att de flesta som läser den här bloggen inte har något större intresse av encelliga marina organismer så besparar jag er fortsatta nördutläggningar. :)
Rom and a walk on the beach...
Det är så fantastisk att vara här, inte bara för att det är Bermuda - men också för att alla är så trevliga här. Man går inte förbi någon & låtsas om att de inte finns, man säger åtmistonde hej, fast oftast blir det mer än så. Som igår, vår första dag, vi pratade med ett par i receptionen & helt plötsligt satt vi i en taxi med dem & åkte in till Hamilton. Idag, vi väntade på en buss som aldrig kom, började prata med ett annat par, insåg att vi bodde på samma hotel & sen var det liksom inte så mycket snack. Dela på en taxi & sedan rom & cola på deras rum.
Efter det - walk on the beach. För mig blev det också lite dans, vi gick nämligen förbi ett bröllop & de spelade Kate Perry. Var bara tvungen att snurra runt lite i mina Minnetonkas i sanden.
Doing Hamilton...
Vi softade verkligen idag - frukost & lunch på hotellet, sen tog vi bussen till Hamilton vid tretiden & bara travade runt. Kikade in i en massa olika butiker, kittade upp oss på Bermudas nationaldrink & spanade på båtar & allmän fin utsikt. De är nämligen bra på det här - det går liksom inte att gå någonstanns utan att se något vackert.
I mean, det här är deras högsta domstol...
Något annat som är fint... räkpizza, med mango. Kan mycket väl ha varit den bästa pizza jag någonsin ätit. Japp, inräknat de jag fått serverade i Italien. So, om ni någonsin råkar dimpa ner på Bermuda (MÅSTE på the bucket list!) & känner för att äta något helt galet gott - besök The Pickled Onion. Passa även på att beställa in en flaska sauvignon blanc från Chile, hundra gånger bättre än parfymen de säljer från Nya Zeeland.
Shopping Day...
De tar påsken väldigt allvarligt här, så allt var stängt igår & allt är stängt imorgon. Det här var alltså dagen att införskaffa förnödenheter. Vi sprang således gatlopp tills dess att vi äntligen hittade svenska tändstickor. Pust, nu kan vi andas ut till & med måndag - helgen är räddad!
Taking in the culture!
Tillsammans med Gibraltar är Bermuda förövrigt den mest brittiska koloni jag stött på under mina resor. Tekniskt sett så är ju både Australien & Canada fortfarande brittiska, men det märks i princip enbart i det att drottningen pryder valutan. Plus att vi får ledigt på Victoria Day. Här däremot... här kör vi på vänster sida av vägen & ringer från röda telefonkiosker. För att verkligen få till en riktig UK-dos intog vi därför gårdagens middag på The Hog Penny, Hamiltons kanske mest kända pub. Paul slog till på en riktig klassiker, curry.
Medan jag valde att pillra i mig något lite mer lokalt - fisken Wahoo, som tydligen är någon variant av svärdfisk. Så gott - nu måste jag bara leta reda på lite räkor/hummer så blir den här semestern komplett!
Best Easter View so far?
Så vi bordade flyget till Bermuda & insåg att vi var de ENDA på hela planet som åkte dit utan att vara inbjudna på ett eller annat bröllop. Hade aldrig fattat att Bermuda var Wedding Destination Numero Uno - men så är det. Jag hyperventilerade mig 2 timmar & 20 minuter sydöst & sedan traskade vi ut i... tja, paradiset? Fy för sjutton vad vackert det är här! Det här är vår utsikt från balkongen...
I mean, Ocean View har fått en lite annan mening känner jag. Vanligtvis betalar man ju för en liten blå rand i fjärran - men här... Vi bor i princip på Elbow Beach!
Närmsta granne - en palm & ett gäng koraller.
Havet är turkosare än turkosast & alla som vi har stött på hitintills är helt galet trevliga. Alla vill prata, bjuda på taxi in till Hamilton, prata om ditten & datten & skratta åt amerikanerna som just stigit av kryssningsskeppen. I min bok blir det inte så mycket bättre.
So happy!
Vi har sovit i cirka två timmar, vi har glömt hörselskydden hemma & det är för tidigt till & med för mig att dricka vin. Men det gör INGET för jag är så lycklig över att vi över huvud taget sitter här på flygplatsen! Liten koffeinkick & sen kör vi security! Vi hörs från Bermuda om ett par timmar om saker & ting går enligt planerna.
Sushi Celebration!
Egentligen köpte vi oss med oss sushin för att jag låg som en liten hög i bilen & grinade & Paul insåg att det inte var direkt läge att bara "Honey, smarten up a litte - we need to decide what you will cook for dinner". Fast när vi nu lyckades hitta passet efter cirkus 5 minuter hemma förvandlades vår sushi snabbt till VICTORY SUSHI! Sjöng glatt med i låtar på radion, lassade sushi & Paul sprang & hämtade en kall flaska vitt & det kändes helt plötsligt som den bästa uppladdningen för Bermuda som jag bara kunnat tänka mig.
Nu packa. För det har vi naturligtvis inte gjort - men orka stressa över det nu... Nope, jag har stressat klart för hela april!
Happy Easter!
Vet ni vad... det blir en glad påsk trots allt!
Efter mer än tio timmars sökande lyckades Paul tillslut hitta mitt pass. På världshistoriens mest ologiska plats, bortsett från microvågsugnen då. Jag bara skrek av lycka. Ja men förstå att ägna tio timmar åt att i princip uteslutande leta efter något, ställe efter ställe klaras av & det finns INGENSTANNS. Efter ett litet tag börjar man ju inse att man är ganska körd. Så var fallet i dag, jag satt & smågrät hela vägen hem från det fruktlösa lokaliseringsförsöket på avdelningen - vi gjorde upp alternativa helgplaner, försökte intala oss att en tripp upp till stugan var likvärdigt. När jag sen hade min lilla röda bok i handen... åh, högsta vinsten! Jag LOVAR, det här kommer att bli en helt fantastisk helg - det bara måste bli det efter all hjärtklappning jag gått igenom idag.
Buhu!
Fortfarande inget pass & jag sliter mitt hår. Vaaart har det tagit vägen?! Onda små troll som ätit upp mitt pass, lämna tillbaka nu! Enda positiva med hela det här pass-sammanbrottet är att huset blir väldigt rent. VÄLDIGT rent. Jag har precis skurat ur micron som exempel. Inte så mycket för att jag trodde att passet uppehöll sig där inne - men för att jag behöver utlopp för desperationen jag känner just nu. En desperation som även fått mig att städa toaborstekoppen... ni hör ju hur illa...
Helvete, helvete, helvete...
Jag har vänt upp & ner på hela huset. HELA HUSET. Ingenstanns kan jag hitta mitt pass. Känner mest för att sätta mig ner & gråta, men det hjälper ju noll & ingenting. So, dags att göra om det från scratch. Varje skrymsle måste sökas igenom. Fan att sånt här alltid händer mig...
Uppdatering: Fortfarande inget pass... stress, stress, stress. Har sitt i mig ett helt tuggumipaket för att mota ångesten i grind. SNÄLLA LILLA PASS KOM FRAM!
Uppdatering: Fortfarande inget pass... stress, stress, stress. Har sitt i mig ett helt tuggumipaket för att mota ångesten i grind. SNÄLLA LILLA PASS KOM FRAM!
Yes, he wants to read them too!
Gårdagens biobesök var ju en hitt. Vi sladdade in på parkeringsplatsen 5 min innan filmen skulle starta & löpte sedan paniskt för bort till biljettkassan. Tillskillnad mot när vi försökte se Hunger Games förra helgen så fanns det dock en massa platser kvar den här gången. Himla tur, annars hade jag nog fått raseriutbrott a la femåring & lagt mig ner på backen & skrikit. Som det var nu fick vi superbra platser & sedan satt vi där i 2 timmar & 20 minuter & ingen av oss kände det som om vi suttit där ens en timme när filmen tog slut. Sure, det var vissa saker som skiljde sig från boken & som jag rynkade pannan över - men på det stora hela var det en ovanligt bra filmatisering av en väldigt bra bok. Så fort eftertexterna rullade igång förkunnade Paul dessutom att han ville läsa hela trilogin. Halvdog lite av chocken, brukar få TVINGA Paul att läsa böcker som jag tycker om & det är i regel lite som att dra en långtradare med tänderna. Går såå långsamt att få igång honom. Enda problemet... har alla böckerna på min älskade lilla Kobo, som jag vill använda på Bermuda... Men jag får uppoffra mig för sakens skull, dvs - läge att dra iväg & bunkra upp på ett gäng sodokutidningar i terapisyfte (hjälper mot flygrädslan)!
Going for dinner - and an escape...
Vi ska på middag som vi inte ser fram emot så där jättemycket. Fast vi kan bara inte krångla oss ur den, så det blir att gå & pillra i oss middag & försöka komma på en trovärdig ursäkt till varför vi MÅSTE hem så tidigt. Jag tror att vi får skylla på Bermuda. Alternativt bubbelplastincidenten. Vi behöver ju faktiskt inte tala om att det hände för en vecka sedan & att Mumin inte direkt visat upp några tendenser till plastförgiftning. Senare än 20.30 får det inte bli, för då missar vi The Hunger Games på bio... jo för vi kommer att vara precis så fula. Säga att vi måste hem & packa & sedan dra på bio. Om det gör mig till en hemsk människa, so be it!
Vad jag behöver...
Jag försöker fokusera på att vårt flyg lyfter om mindre än två dygn. Herregud vad jag behöver den här lilla minisemestern. Lite värme, lite sol, liten drink med parasol. Eller, egentligen bara miljöombyte. Som vanligt den här tiden på året vill jag mest bara vara var som helst annars än här. Tror att det är lite därför jag flytt in i Hunger Games böckerna de senaste dagarna. Även om nu dystopia inte är det allra trevligaste alternativet till den värld vi lever i nu, hur trött jag än är på Toronto...
Cake decorating 101 - part 1
Min högerarm värker! Har pressat glasyr i tre timmar - tre timmar som jag lärde mig så mycket på. Oki, jag vet - inte kunskap som är så där direkt världsomvälvande, men jag gottade mig verkligen i att äntligen få göra något kreativt!
Rep, stjärnor & rosetter. Lite sneda, lite vinna, men det är bara bra - då finns det ju utrymme för förbättring!
Min favoritdekoration är så här långt är de franska liljorna, men vi får se... tanken är att vi ska täcka blommor nästa vecka & det ser jag verkligen fram emot. Har stått & glott ner på tårtorna som Loblaws säljer ett par veckor nu & bara "MEN HUR?!". Behöver alltså nästa veckas lektion för sinnesfridens skull.
Får väl konstatera att Paul så här långt lyckats få in en riktig fullträff till namnsdagspresent!
Jag gömmer tändstickorna!
Eftersom jag fortfarande är helt skakig efter nattens äventyr beslutade jag mig för att söka lite på orolig sömn & utagerande av drömmar hos vuxna. Hittade rätt snabbt en diagnos som stämde in till punk & pricka - REM Sleep Behavior Disorder. Har tillbringat morgonen med att läsa om olika fall & det var ju så där kul läsning med rapporter om folk som satt fyr på sina sängar i drömmen. So, två saker är 100% säkert nu:
1) Jag gömmer tändstickorna
2) Paul måste göra en sömnutredning
How to fight a dream?
Jag har ju skrivit tidigare om Pauls vilda drömmar, hur han faller från stegar, försöker vifta iväg getingar, skriver på tangenbord... Listan kan göras lång & väldigt ofta skrämmer han slag på mig med sina drömmar. Att vakna upp för att någon tokskriker är en rätt rejäl chock för systemet när klockan är 04.32. Eller ännu värre vakna upp för att man får en arm rakt i ansiktet + det där dödsångestskriket för att Paul drömmer att han faller från en klippa. Men igår natt... Det började med skriket - jag vaknade upp, insåg att Paul drömde & att han behövde vakna så jag började säga hans namn som jag brukar. Fast det hjälpte inte, skriket bara växte & så började han svinga armarna runt omkring sig. Fick en smäll på armen & insåg att jag inte kunde lugna honom - så jag hoppade ur sängen, stod där i nattkylan & ropade "PAUL, PAUL, WAKE UP!!!". Paul, ja han hamrade knytnävarna in i madrassen, in i min kudde, vid sidan om sin kudde - han slogs för livet... Tillslut fick jag kontakt, då han var dyblöt av svett & alldeles darrig & han halvgrät & berättade att vi blivit jagade av vargar & att han försökt skydda mig.
Vad i helsike gör man när någon har så här livliga drömmar? Det skrämmer oss båda två, han är ju totalt utan & utom kontroll. Hypnos, terapi - vi har ingen aning, vet bara att något måste göras.
Vad i helsike gör man när någon har så här livliga drömmar? Det skrämmer oss båda två, han är ju totalt utan & utom kontroll. Hypnos, terapi - vi har ingen aning, vet bara att något måste göras.
Can't remember what it looks like back home...
Måste bara få visa upp det där durkslaget jag köpte igår! Vitt porslin är kanske inte det allra smidigaste durkslagsmaterialet, men åh så fint jag tycker att det är! I formen är det nämligen samma som de behållare man köper bär/frukt här i Canada.
Vilket fick mig att inse att jag faktiskt inte kommer ihåg hur blåbär & hallon är paketerade i Svenska affärer. Det är liksom bara ett stort tomt hål när jag försöker tänka på det. Jag inser ju att det finns att köpa... men minnet är som bortblåst. Hjälp så länge jag varit borta...
Oh I'll miss them...
Lunch med Victoria & Elsa idag. Elsa var i högform - hon verkar verkligen se fram emot att bo hos oss medan vi är på Bermuda. Hon förklarade att katt inte får gå ut för då kan vargarna äta upp honom, men att hon ska klappa katt så att han blir glad i alla fall. Barnlogik, väldigt underhållande! Sedan berättade Victoria att de kommer att flytta tillbaka till Sverige tidigare än planerat, i början av juni istället för i slutet. Fy vad det känns trist... & fy vad jag också vill flytta hem.
A little tip...
Vill ni ha något nytt att läsa som är spännande, lättläst & får en att vända sida efter sida fastän man egentligen borde göra en hel massa annat? Jag laddade ner Hunger Games till min Kobo igår, tänkte att det var lika bra att läsa boken för $5 först innan jag investerar i biobiljett & 1.5 liter iste... Dumt. Kunde inte släppa min lilla elektroniska bok igårkväll, så nu sitter jag här & nickar på avdelningen & önskar att jag kunde befinna mig ihopkrupen i en soffa istället & läsa mer om Katniss & Peeta.
Men herregud - håller alla på att bli tokiga?
Efter det där men Pauls pappa & drogmailet trodde jag att kvoten "personer i vår närhet som inte är så där jättestabila just nu" inte kunde öka på så där jättemycket. Oj så fel jag hade. För i helgen har Pauls ex... tja, flippat rätt rejält. Hon började med att ringa oss ungefär 14 gånger igår. FJORTON GÅNGER. Antalet mail har jag ingen aning om hur många de var, men kan bara se framför mig hur Pauls inbox kollapsade & dog. Nu kanske ni tänker "ja men om hon nu ringde så många gånger, varför svarade ni inte?". Jo, för att vi ville ha en dag för oss själva. En futtig liten lördag då vi inte tvingades göra något för någon annan än oss själva & Mumin. Så ni vet den där promenaden vi tog med Buddy, när vi kom tillbaka satt en lapp på vår dörr - en lapp från henne där hon läxade upp Paul för att han inte svarade & för att han var så okänslig att han tvingade henne att köra över hela stan.
FÖRSTÅ SÅ SJUKT - hon sitter hemma & tuggar fradga över att han inte är 100% tillgänglig. Får för sig att det är helt normalt att åka över till oss för att läxa upp Paul... men vänta, tänk om han inte är hemma... Självklar lösning = skriva ner ett upptuktningsbrev, printa det, åka över hela stan, plinga på vår dörrklocka & sedan TEJPA UPP brevet på vår dörr... WTF?!
& så toppade vi det ikväll med att ringa cirka 10 gånger till & sedan maila mig & begära att jag ska tvinga Paul att ringa henne. Någon behöver ta ett chill pill & inse att man inte äger andra människor.
FÖRSTÅ SÅ SJUKT - hon sitter hemma & tuggar fradga över att han inte är 100% tillgänglig. Får för sig att det är helt normalt att åka över till oss för att läxa upp Paul... men vänta, tänk om han inte är hemma... Självklar lösning = skriva ner ett upptuktningsbrev, printa det, åka över hela stan, plinga på vår dörrklocka & sedan TEJPA UPP brevet på vår dörr... WTF?!
& så toppade vi det ikväll med att ringa cirka 10 gånger till & sedan maila mig & begära att jag ska tvinga Paul att ringa henne. Någon behöver ta ett chill pill & inse att man inte äger andra människor.
Skogshuggarmiddag!
Jag kan ju inte sluta HÄPNA över de recept jag tvingas laga till SWEAs kokbok. Dagens instruktioner - tillverka potatismos av 14 potatisar. FJORTON?! Jag använde två, en var till oss två & jag dog ändå nästan av matkoma. Fortsatta instruktioner - använd 150 ml vispgrädde, hahaha... jo tjena. Det blev en liten dutt 10% & det räckte så väl. What else, jo men klassikern 200 gram ost. Absolut, om man vill att kärlen ska korka igen helt.
Efter diverse modifieringar fick jag i alla fall till en måltid som smakade gott & inte kändes allt för mycket "Hej hjärt & kärlsjukdommar!". Men alltså, allvarligt - skogshuggare kan äta så här, dagens normalmänniskor, NIET. Då blir vi alla US-feta & tro mig, det är bara sorgligt.
Movie Day...
Herrejäklar vad vädret suger idag. Vi har suttit i gråvädersinducerad passivitet & inte riktigt fixat att ta oss för något. So, nu ändrar vi på det & drar iväg & ser Hunger Games!
Uppdatering: Eller så fungerade det inte alls, för att det var utsålt. Så vi knallade runt på Crate & Barrel istället & kikade på glassmaskiner, pajvikter & andra viktigheter. Köpte med oss ett lass ljuslyktor & världens sötaste durkslag. Köpte grandes på Starbucks & nördade in oss på kokboksfoton på Chapters.
Uppdatering: Eller så fungerade det inte alls, för att det var utsålt. Så vi knallade runt på Crate & Barrel istället & kikade på glassmaskiner, pajvikter & andra viktigheter. Köpte med oss ett lass ljuslyktor & världens sötaste durkslag. Köpte grandes på Starbucks & nördade in oss på kokboksfoton på Chapters.
April Fools Weather...
Igår var det en sån där dag då lärkan slog en drill i skyn & pollenkvoten steg till höjder som får palynologer att skrinlägga provtagningar & jag hittade tussilago. Vet inte om det är just Tussilago farfara som växer här i Canada, men himla likt är det i alla fall & det får igång mina vårcylindrar på max. Den här lilla blomman VAR nämligen vår när jag växte upp i Vilhelmina. Mamma & jag brukade gå till en speciell backe så fort snön börjat smälta någorlunda & så letade vi efter tussilago - kraffsade runt bland löven & så hittade man en liiiten liiiiten knopp & man jublade! Plockade den försiktigt & tog med hem & satte i äggkopp på köksbordet & kände att sommaren inte var alltför hopplöst långt borta.
Så självklart var jag överlycklig när jag hittade denna lilla solstråle igår - förkunnade att nu var det banne mig officielt vår! Idag har vi snöblandat regn - welcome first of April.
Out with Buddy!
Eftersom våra grannar precis fått en liten Andrew & samtidigt är involverade i massa renoveringsarbete, knallade vi över & frågade om vi kunde få ta deras spaniel Buddy på promenad - för att avlasta lite. Det tog väl cirka två nanosekunder så stod vi där med galen hund & ett gäng plastpåsar i näven. Buddy var helt hyper, absolut tokgalet glad över att få gå på promenad med oss.
I början av vår lilla tur var det mer Buddy som gick med oss än vi med honom - det drogs kan jag säga. Så där pass att jag funderade lite smått på om armen skulle hålla.
Tokigast blev Buddy när han fick se fåglar - då drog spanielhjärnan igång på högvarv.
Så efter cirka fem minuters promenad förkunnade jag att det kanske inte är helt kosher att uppfostra någon annans hund, men att jag tänkte göra det i alla fall. So, varje gång Buddy fick totalt psykbryt över en trast tog jag in honom på kort koppel, fick honom att sätta sig ner & inte explodera iväg. Det tog sin lilla övertalning, men på tillbakavägen fick vi nästan till någon slags halvdan version av att gå fot!
Mumins first encounter with shrimps...
Matilda tipsade att räkor ska ha en laxerande effekt på katter - så självklart inhandlades ett gäng för att försöka råda bot på Mammuts bubbelplastinducerade förstoppning. Mumin har aldrig tidigare ätit räkor, så det var med stor förväntan vi visade fram vårt inköp...
& presenterade en pinfärsk räka på finfat från Iittala.
Mumin betraktade räkan...
Grunnade lite på det...
Grunnade lite på det...
& kom fram till att den var skitäcklig.
SKITÄCKLIG!
& jag bara "MEN ÄT KATT, DET ÄR BRA FÖR DIG - ÄT DITT LAXATIV!!!"
Men katt stenvägrade. Inte en enda räksmula gick ner i Mumins mage. Tror dock att vi chockade honom till att bli av med förstoppningen, för jag kan nämligen lyckligt meddela att det har varit rörelse i den lilla kattmagen. So, projekt tvångsmatning av liten katt kan tack & lov upphöra.
