MsBree

Martin har klättat i tre år and I sooo kicked his as yesterday! Faktiskt var jag riktigt, riktigt bra igårkväll trots att jag edditat halva natten - så bra att jag de facto klättrade vissa väggar bättre än Jaime. Sure, det är bara temporärt eftersom han är i en svacka men det är ändå himla trevligt att inte vara 'the most retarded child of the class' för tillfället! Fast helt tillbaka efter Mexico är jag inte - mina armar är starkare men det är fortfarande en & annan liten bit som saknas. Nåja det kommer, det är jag säker på! 

Killen heter alltså Martin (?!) & DU hade blivit kär i honom på två, två, sekunder! Jag lovar! Inte bara för att du är typ Queen of Hang Ups (I'm the Emperess of Complications), utan för att han är genuint supertrevlig, jätterolig, smart (PhD i statistik, här för ett halvår), snygg & han kommer från Liiinköping! Seriöst, hade jag fått handplocka en kille åt dig så hade jag valt honom utan att blinka! & det inkluderar typ alla - Orlando Bloom, Mr Kennedy...alla!

Naturligtvis har han flickvän hemma i Sverige, så är det när det är för bra för att vara sant. Hepp jepp. Å andra sidan, eftersom jag inte behöver vänta på att du ska packa ihop dina prylar & flyga hit för tvångsgifte så har jag ju en till att skojflörta med! Finns inget ont som inte har något gott med sig! ;) Puss Fab!

Jo, Jo, Jo! Du skulle ha varit på TCA igår! Detta är scenariot - moi kommer dit efter en helvetisk spårvagnstur & skuttar bort till Jaime för att ge honom hans vanliga putt. Börjar dramatiskt viftande med armarna förklara varför jag är sen när jag inser att han håller i ett rep - som är fäst vid en annan klättrare. Stannar upp halvvägs genom ett utlägg:

Moi - Oh, by the way, HI! I don't think that we've meet before, I'm Ida!

Annan klättrare - My name's Martin...I guess that you might be the Swedish girl?

Moi - What have you heard about me, good things or bad things (ehum, & för dom som inte känner mig så där jätteväl...jag flörtade kanske en tiny liten aning)?

Annan klättrare - Åh, bara bra saker!

Moi dog av chock.

från sin veterinär, på framsidan står det:

'With deepest sympathies'

Kortet är försett med ett motiv föreställande en katt med samma färg som Chinny. Detta väcker en del frågor, till exempel - sitter denna veterinär på ett litet lager av kondoleans kort illustrerade med katter i olika färger? Eller, kanske ännu mer specifikt - en viss ras? Skaffar jag en perser & den dör, får jag då ett kort med en perser på framsidan?

Sedan funderar jag också lite på varför han skickat detta kort till Isolde. För om man har tagit beslutet att de facto låta avliva sin katt så är det väl knappast något man vill påminnas om? Det känns liksom lite små-makabert. Dessutom kan man ju undra varför han lägger ut pengar på portot när hans business har förlorat en betydande inkomstkälla...  

Well, vissa saker kan nog bara förklaras med att moi befinner sig i nordamerika - kommer alltså aldrig att bli klok på det.

Arbetat för länge när man går in i hissen & glömmer att trycka på knappen för att åka ned. Å andra sidan är det ett mkt effektivt sätt att känna sig riktigt dum på! Just detta inträffade nämligen igår kväll när jag skulle gå hem. Stod & hummade till min Mp3 när det plötsligt slog mig att hissen gick ovanligt långsamt - borde jag inte vara nere snart? Men som sagt, hissar är själlösa ting (oftast, fast inte när man har bråttom) & kan inte gissa sig till vart man vill åka. Det krävs således att man trycker på en knapp för att transporteras till sin slutdestination - vilket moi fetmissade igår...

Oki, ny potentiell tvist i mitt liv - kan hända att jag kommer att skeppas iväg till Newfoundland av mina handledare... Inget är ännu bestämt, men de förklarade för mig att jag kanske behöver åka dit för att ta prover från ett institut som av någon anledning har placerats så långt bort från alla ära & redighet som bara går. Oh well, tänker inte lägga ned någon energi på att fundera om/när/hur detta kommer att bli av eller gå till - för om framförhållningen för denna tripp är lika lysande som för min Mexico resa är det inte lönt att ens tänka på det just nu. Fast...har googlat lite & det finns isbjörn där... Kan alltså vara läge att försöka skaka liv i mina slumrande kunskaper vad gäller att hantera ett gevär. 

Moi har ett ypperligt ansiktsminne, vad gäller namn däremot... Oki, jag är inte lika ohyggligt usel som kära bror (som de facto en gång inte ens lyckades komma ihåg vad mormor & morfar hette) men inte så fruktansvärt mkt bättre heller. Detta leder titt som tätt till att jag sportar mindre panik attacker eftersom jag för mitt liv inte kan komma på vad vissa personer, som jag verkligen borde kunna vid namn, heter. Ma däremot...oh, I wish att jag hade samma minne som henne (men så har hon också arbetat som lärare)! Anyway, nu har jag kanske hittat boten! & som vanligt så stavas den klättring! För så här fungerar det - du lägger ditt liv i händerna på en annan människa, men den personen är beroende av att kommunicera med dig. & befinner du dig mitt ute i absolutely nowhere funkar det super att skrika ut kommandon utan adress. Klättrar du däremot på ett ställe där det finns en massa andra team måste du lägga till namn på slutet - i annat fall kan du sluta upp som mos alternativt mördare... So, om du hamnar i ett team med klättrare du aldrig tidigare mött är det läge att lägga deras namn på minnet illa kvickt!

Står & diskar, så slår det mig plötsligt - så fruktansvärt mycket enklare saker & ting varit om man bara hade kunnat nöja sig med mindre... Om man bara inte hade haft så höga krav: på sig själv, på andra, på vad man vill uppnå. Naturligtvis är jag tacksam för allt jag fått i livet, men jag vill mer & det hade varit så ofantligt mycket lättare om så inte varit fallet... Å andra sidan, det hade inte varit jag om jag inte hade haft den drivkraft jag har - det hade inte varit moi om jag inte hade levt på det sätt jag gör. För vad jag nog är mest tacksam för när det gäller mitt liv är att jag verkligen lever det, jag trampar inte på i ett vakuum - jag klättrar ständigt vidare, på det ena eller andra sättet.

* Oki, måste skaffa internet i huset - blir knäpp!  

Offer - Eh, well... Do you know if these lamps should be used for bicycles?
Moi - No, they are headlamps - you should attach them to your forehead...
O - Uhum, ok. So why are you buying a headlamp then?
Moi - I'm going to use it for climbing.
O - You climb during night? That is so impressive!
Moi - No, I need it to orientate in the tent - now I need to buy a splash guard.

2 min senare när jag går förbi igen:

O - Hi! I been looking around for you, and found this lamp instead - it use the sun to recharge!
Moi - Well, my petzl lamp runs on batteries which I'm perfectly pleased with.
O - But I really think that this one might be better...because, it would be safer for you!
Moi - You know thanks, but as it will be in my backpack during the day and on my forehead during the night, when it's dark, I think I will go with my petzl anyway... Bye. 

Lejonet 23/7-23/8

En rolig sak när jag klättrade igår! Ni vet hur det känns när man vaknar mitt i natten & hela vaden dragit ihop sig till en enda osannolikt smärtsam liten knut? & man bara kippar efter andan & panikar eftersom det känns lite som om benet håller på att implodera? Um, det hände igår på väggen eftersom jag tvingade mitt högra ben till ett move som jag inte riktigt tror att jag kan upprepa typ ever (jag vred mig på något lustigt vänster & hade all vikt på högerbenet som var upp i höfthöjd). Skrek något i stil med 'Oooh fuck! I will sooo feel that tomorrow!', bet ihop & pressade mig ur det läget. Skakade sedan liv i mitt chockskadade högerben & avslutade väggen. Kom ned med världens leende & bara 'Jaime! That hurt so bad, but I just ignored it and pushed my self trough! Because I knew, I really knew that I would climb it on sight if I could ignore the pain, and I did!' 

fallet med mitt arbete. Slutbetyget på hela kursen blev ett A, vilket enligt kriterierna faller inom ramen för 'Excellent'. Något som jag rent logiskt sett borde vara nöjd med... Men icke, för det irriterar mig något grymt att jag inte fick ett A+ på denna kursen! First of all - jag var så sjukt mkt bättre än alla andra! Detta medför ju i & för sig inte att jag kvalificerar mig för ett A+ automatiskt, MEN eftersom jag fick A+ på båda uppsatserna, samt för deltagande & resumé för J-B's del (vet inte hur den delen gick för Jochen) känns det ju lite som om det var presentationen som sköt det hela i sank. Frustrerande! Anyway, framtida anslag är iaf safe...

Var förövrigt så skönt att klättra igår. Fick ta ut lite frustrationer på väggen & sedan så hittade jag också tillbaka till mitt flow! Klättrade flera 5.9 on sight (felfritt vid första försöket) vilket kändes grymt bra. Sedan spanade jag lite på några 5.10- men beslutade mig för att inte pressa alltför hårt. Eftersom klättring till viss del bygger på ren psykologi kändes det dumt att tvinga mig att genomföra saker som precis ligger inom ramen för vad jag fixar. För lite fungerar jag så, jag är aldrig bättre än min senaste vägg - så oavsett om jag klättrat super innan stör det mig helt galet mkt när jag väl misslyckas...

Climbing trip with Jaime - check! Ska bli så himla roligt! Nu måste jag bara se till att införskaffa en rätt ansenlig mängd varma kläder, den förhatliga hjälmen, en pannlampa (ni hör ju hur tjusig jag kommer att vara), en karbinhake med låsningsmekanism samt en simpel grigri and I'm good to go! För underbara lilla Jaime har lovat att fixa tältet & förse mig med sovsäck & liggunderlag! So first thing I did this morning (typ): bokade tid för att färga ögonfransarna till imorgon. Nu kan man ju argumentera att detta är ett gaaalet slöseri med pengar & tid men eftersom mitt ansikte lätt förvandlas till en beige oval utan mascara, & jag har en vag känsla av att smink inte kommer att vara högst upp på helgens agenda, tänker jag vara lite smart & buffra i förväg! Budget alternativet hade varit att dra på tre lager av min vattenfasta innan jag åker, men riktigt så sunkig känner jag inte för att vara. Det räcker med noll möjlighet till dusch:

Jaime - And you don't have to bring a towel! Well, I guess that you can pack a tinny one if you feel a need to do the sponge thing...

Jag gillar test, spelar inte så stor roll vad de handlar om - finns de där vill jag göra dem! Favorittestet so far var när familjen (undantaget Pa som betackade sig för sådant trams) checkade vilka personlighetsstörningar vi led av. Moi är tvångsneurotisk - det känner jag mig bekväm med. :) Dagens lilla 'är du en optimist'  test hittade jag på SVDs hemsida, & faktum är att jag är rätt nöjd med resultatet. Sure, jag gnäller typ konstant nu för tiden, men jag inbillar mig att jag oftast försöker ha lite glimten i ögat till allt som händer (alternativt så hemfaller jag till Yoga/hippi värderingar när det är riktigt illa)... 
 

Du är inte alltid optimist, men din optimistiska sida tar ofta över. Du är ganska realistisk och ser för det mesta saker för vad de är. Denna inställning till livet lönar sig, både i ditt privatliv och professionellt. Ditt sätt att se på livet ger dig inte bara mer energi, det gör också att du kan mobilisera dina krafter och fortsätta kämpa när du upplever motgång. Du ska uppskatta och vårda den här sidan hos dig själv, den är en av dina styrkor.

Oki, moi lyssnar ju bara på Torontos klassiska radiostation & lever ett TV-löst liv = hänger inte alltid riktigt med helt & hållet... Men efter kära brors senaste kommentarer: 

'Ida! Nu är det väl upplopp i hela Canada? Ett dommarbeslut som kan debateras och Ryssland vinner VM Guld!? Jag vill ha en första hands beskrivning när de första ryssättade medborgare sätts i koncentrationsläger'


'Men hallå, Canada in riot!? Ryssland tog hem VM i hockey!? Någon uppståndelse måste ha skett'

Har moi checkat runt lite på nätet - & dömde en svensk dommare bort Canada? För isf tror jag att jag tillfälligt ska anamma en annan nationalitet... Finland kommer sådär lite osökt upp. Fast å andra sidan, om jag beslutar mig för att tillfälligt bli finsk kan det hända att Pa förskjuter mig helt & fullständigt ur familjen (för visst vann Finland över Sverige i bronsmatchen?)... Sure, jag har ju alltid Ma's sida kvar - men eftersom jag inte pratar finska vill jag gärna behålla kontakten med den svenska sidan av familjen. Hm, oavsett vad jag beslutar mig för så blir det till att fetignorera att morfars släkt har anknytning till Ryssland. Känner inte något större behov av att bli stenad, inte min typ av kink! :)

Moi är ett stort fan av att trösta mig själv med diverse onödiga inköp när livet inte riktigt flyter på så där lungt som man kanske hade önskat... Har därför knapprat in en beställning på konsertbiljetter åt mig & Isolde på Roy Thomson Hall - denna gången blir det cello (Candide). Nu tänker jag tröstknöla i mig min lunch & sedan gå ned & försöka styra upp detta på något vis. Hyser inget större hopp om att det kommer att gå smärtfritt dock...är glad om vi lyckas fixa det på något vänster över huvud taget. Oavsett så kommer eftermiddagen att bli smärtsam = tänker dra till MEC sen & köpa mig en klättrarhjälm. Anledning:

1) Shoppa gör mig glad. Jag är kvinna, så jag får känna så & erkänna det...
2) Jag kommer att se sjukt ful ut i den, & att skratta åt sig själv är en av de bästa kurerna mot allsköns motgångar, förtrett & rent & skärt elände! 

Whooha! Nu har jag fått direktiv för hur jag ska hitta extranyckeln! So, nu ger jag upp om institutionen för denna dagen! Tänker istället trava hem, äta lunch & sedan knata iväg till en handelsträdgård som jag lokaliserade under morgonens lilla rundvandring. För trots att det var mitt lilla trädgardsprojekt som resulterade i att jag låste ute mig själv tidigare idag tänker jag inte ge upp om det, är fullt & fast övertygad om att jag kan få vår katastrofalt fula lilla trädgård att bli helt fab! Nåja, mindre anskrämlig iaf... :) Nummer ett på listan över vad som behöver inhandlas - trädgårdshandskar - är övertygad om att man kan få i princip allsköns mög av att påta runt i det som nu täcker marken... Typ sorkpest eller harpest. Vilket jag på senare år har lär mig är en sjukt otrevlig liten åkomma som man ska undvika i storsta möjliga mån (tillskillnad från när jag var 5 & tyckte att det lät helfestligt med harpest eftersom jag trodde att det innebar att man kräktes vitt, kaninformat kräk...). 


Jag tänker rosa handskar!

& medan jag argt förbannar dörren & önskar den evig plåga börjar min Mp3 spela Isolation Years lilla hyllning till den svenska folksjälen... 

My car didn't start this morning, and I just sat there a minute or two and then I banged my head against the wheel for a short while - I know that it doesn't help but I'm all right. It comes with a yellow, yellow, yellow cross on blue. That what comes with a yellow, yellow, yellow cross on blue. A yellow cross on blue...


What to say... Visste inte om jag skulle skratta eller gråta; är det min Mp3 som har något emot mig som person, eller är det verkligen på det viset att världen till 100% styrs av Murphy?

Moi - Isolde, we seem to have a slight problem with ants.
Isolde - Oh, I choose not to see it so much as a problem, more like the ants just paying us a temporary visit!
Moi - Right... 

Tur att man lär så länge man lever - i.e. kommer att svänga iväg & köpa upp mig på dundermyrgift endera dagen, förhoppningsvis den typen av gift de sportar i Mexico... 

And I walked home in the rain, and a smile spread over my face because everything was so green, vivid and alive...

Isolde mötte upp med mig när jag kom innanför dörren igårkväll & frågade hur det kändes att vara tillbaka. Jag kunde skymta oron bakom hennes ord, för jag vet att många gör det just nu - oroar sig, men jag talade ur mitt hjärta när jag sa:

'I'm so happy to be back, I was walking in the rain, smiling with pleasure - because, right now, at this moment in time I'm at the right place, I'm just were I was intended to be.'

Moi - So when are they going to have the games there?
Jan - Well it's an old stadium, the games were hold there in the 70's.
Moi - So we are going to have a look at an old arena? But why?!
Jan - Because it's nice to have been there, and we can go in and have a look as well...if it's not to expensive!

Igar var jag inte pa mitt allra basta humor innan middagen - detta berodde pa att alla Jans idiotiska belgiska vanner vagrade att aka taxi till restaurangen eftersom det var for dyrt (hade vi delat pa det hade det blivit $2 per person...). Nej istallet fick vi ga, 2.5 km i regnet... Var sa sur att jag tror att regndropparna traffade marken som ren attika. Val framme blev jag dock forsedd med ett glas champagne = livsandarna atervande snabbt! Resten av kvallen tillbringade jag med att prata med en 60-arig professor fran Danmark som verkligen var supertrevlig. Damp ned pa mitt lilla kollektiv vid 1-tiden, & mottes av en lapp med potentiella klattrarstallen! So, nu ska moi bara overtyga en av killarna pa konferensen att han visst kan hyra utrustningen, & att det inte ar en katastrof att han inte har sitt eget kitt med sig. Sjalv har moi visserligen slapat med alla prylar fran Toronto, men det ar ju jag det... :) Now, forsoka fixa tagbiljetter! Tjing!