Kvällens plan!
Jaha, men då vet ni vad vi roar oss med ikväll - lamaframställande & vikingritualer!
Eller så blir det jag, filt & strepsil i soffan.
Sämst hitintills!
Varje år har vi en julpotluck på avdelningen - vilket det är dags för idag. Varje år har moi också högflygande planer på vad jag ska ta med mig & varje år falerar det så smått. I år var det köttbullar. Jag skulle banne mig laga en hel massa svenska köttbullar & ta med mig för att få slut på tjatet. MEN. Igår när jag kom hem så kände jag mig så himla stressad & trött att det bara inte fanns på agendan att laga något över huvud taget. Så i år... i år har jag nått min absoluta bottennivå. Jag plockade åt mig en burk nyåkers pepparkakor som jag köpt på julmarknaden. Känner att jag egentligen borde skämmas som en hund över detta men orkar inte riktigt bry mig. Det hade varit lite annorlunda om jag gillat det här stället, men i nuläget känns minimal effort faktiskt helt ok!
Får skylla på det faktum att jag faktiskt är sjuk, så där charmigt att stå & hackhosta ner i köttbullssmeten.
Movember all in!
Jag ska inte ljuga, när Paul hoppade på movembertåget var jag... ja men lite tveksam till hur det skulle se ut. Ansiktsbehåring kändes liksom SÅDÄR. Fast så skaffade han skägget & jag tyckte faktiskt att det passade honom rätt bra. Ok, det var väldigt roligt när han beställde dricka på Starbucks med grädde i & det fastnade i skägget - men det såg också rätt snyggt ut. Stiligt liksom. Jag hann faktiskt bli rätt fäst vid det där skägget.
Bara igårmorse såg han så här bra ut! Idag... måste erkänna att jag inte riktigt pallade att titta på honom i bilen på vägen in.
AAARGH! Så här får han ju bara inte se ut, det är pedofilvarning över hela den där lilla pälsbiten! Jag dör. Jag bryr mig inte om att det är 1a december först imorgon, mustaschen måste ryka ikväll för fredagsmysets skull!
Å herregud...
Paul har just rakat mustasch. Jag SKREK när jag såg honom, sen kunde jag inte ens titta - gömde ansiktet i händerna & bara kved tyst, helt oförmögen att säga något vettigt. När jag fick tillbaka talförmågan efter någon minut förklarade jag att så här, så här ser han BARA ut idag. För alltså... det ser verkligen inte klokt ut. Nu måste det bli imorgon riktigt fort så att vi får ett slut på ansiktsbehåringen!
Just nu står han i duschen, men så fort han kommer ut blir det fotobevis...
Obehagskänsla...
Hade min sista kursdag för sockerblommorna & kom hem & var så himla glad! Tills jag checkade min email, vår sekreterare i SWEA hade nämligen skickat ut ett felmeddelande på kokboken till hela medlemskapet. Det här var ju något jag var med på, men jag var nog inte helt beredd på mängden mail jag skulle få. Alla med "min kokbok har lösa blad/min föll ihop så fort jag öppnade den/jag ska skicka mina ex till sverige men tror inte de klarar transporten". Helt legetima kommentarer alltså, inget otrevligt alls - men ändå så jobbigt att bara öppna mail efter mail efter mail. Fick en sån där obehagskänsla i hela kroppen, ni vet när det liksom knyter sig i bröstet, huvudet hettar & det kryper i hårbotten. Så himla himla jobbigt. Men, det är bara att acceptera att det blev så här nu & sen försöka göra det bästa jag kan av situationen! Andas in & andas ut & tänka att det kommer att kännas bättre så fort morgondagen är avklarad (handledarmöte) & det är helg & jag kan tanka julmys, Paul & katterna & bara lägga alla bekymmer på hyllan för två ynka dagar. Få en liten andningspaus, sen kan jag kämpa vidare.
Helmorgon för Digby!
Digby har haft en perfekt morgon idag. Dels så fick han frukost redan halv sex då jag klev upp en första gång (var tvungen att skicka en jobbgrej till tryck 06.00) men sen fick han extra gostid i sängen eftersom jag gick tillbaka till sovrummet & sov 2 extra timmar när allt var avklarat. Till råga på allt så behövde Paul inte vara på jobbet vid 9, så när jag väl klev upp så fortsatte goset nere i soffan. Digby spann så där så att jag trodde att hans lilla huvud skulle poppa av. Sen kom höjdpunkten, Pauls frukost... & jag vet ju att jag skrivit tidigare om hur the monkeypig trånar efter Pauls flingor, men jag kan bara inte låta bli att köra repris på det. Han är ju så jäkla söt med sin lilla viftande tass!
& sen när han får en flinga, åh vilken lycka!
Nomnomnom...
& sen startar hela processen om - GE MIG FLINGOR, DE ÄR MINA FLINGOR!
Best idea!
Hade knappt hunnit publicera det föregående inlägget när Paul skypade & bara "men jag dööör... 12 dagars arbetsveckor är inte ett dugg kul". Check på att vara in tune med varandra! Så vi skypade lite fram & tillbaka & beslutade tillslut att Paul ska ansöka om en semesterdag på måndag. Världens bästa idé tycker jag! Då har vi tid att pyssla i stan på lördagen & så kan vi åka ut till stugan på söndag & stanna där en natt. Kanske försöka få upp en gipsskiva eller två & lyssna på 70-talslåtar som jag bara kan refrängen på fastän jag hört dem tusen gånger. Har vi riktigt tur kan vi kanske till & med få se lite vit backe, för herrehjälp så mycket jag längtar efter fint vitt snötäcke. Det är norrlänningen i mig som inte riktigt pallar ett snölöst november - det känns bara fel i hela kroppen! Så HÄR ska man hålla igång i november så att man kan äta julmat med gott samvete!
Vi har faktiskt köpt in ett gäng adventstjärnor även till stugan, så jag ska julpynta lite där med. Det har ju blivit något av ett andra hem, så klart att det också måste få julfeeling!
Den här veckan...
Hur kan det BARA vara onsdag... det känns som om den här veckan har pågått hur länge som helst. Vilket naturligtvis beror på att vi inte direkt hade någon föregående helg att tala om pga julmarknaden. Lägg till sjukt mycket jobb att ta sig igenom (handledarträff på fredag) & det känns som om jag springer i ett hamsterhjul utan möjlighet till andningspaus. Känner mig bara tråkig & stressad. Längtar alltså helt galet mycket till helgen, för då ska jag ta igen! Jag ska julpynta utav bara tusan, baka hemmagjort godis & köpa in julstjärnor till alla rum. Kanske till & med baka pepparkakshus & vörtlimpa. Jo men vörtlimpa, det bara måste jag ju baka. Oki, nu är det bestämt & den utsikten gör så att det känns överkomligt att tvinga sig igenom torsdag & fredag först.
Hejdå gamla kokboken!
Vinkade just adjö åt cirka 280 kokböcker (jupp, vi sålde alltså mer än 200 böcker under marknaden!). De åker nu tillbaka till bokbinderiet där jag gissar att någon inte kommer att ha världens bästa jobbdag. Planen är nu att de ska trycka upp 500 nya ex som kompensation för de som de levererade förra veckan. Har lite blandade känslor i nuläget. Dels lättnad över att de är borta & att vi får nya böcker, men samtidigt lite obehag i kroppen av att vi kommer att kasera så många ex. Fast det går ju liksom inte att göra något åt det, som de är nu vågar man ju inte sälja någon av dem & jag vill helst inte sitta på ett lager av 280 kokböcker som tändved i stugan. Hade gjort fysiskt ont att mata in dem i pannan. Så det får någon annan göra - nu ska jag bara fokusera på att vi ska få alldeles perfekta böcker om cirka en vecka.
Movember - uppdatering igen!
Paul & jag har konstaterat att det här movemberprojektet går så där... för så fort vi har bestämt att "nu rakar vi av skäggbiten" så kommer vi på att vi har något viktigt inplanerat. Typ julmarknaden & middagen igår. Känns mycket mer ok att dyka upp på sånna event med skägg än med mustasch. I mean, tänk er själva om ni för första gången hälsar på hos något & karln i huset dyker upp med värsta 70-tals mustaschen. Jag hade börjat spana efter dörren på direkten. Så än så länge är Paul bara skäggig, inte ett dugg mustaschig.
Vi har funderat lite på att slå slag i saken till på fredag, men då är det å andra sidan julfest på institutionen & Paul känner väl sig så där road av tanken att dyka upp där & se ut som Burt Reynolds. Jag har försökt förklara att INGEN kommer att tänka på ansiktsbehåringen om han bara sportar en lika dan skjorta, men då ser Paul bara trött ut.
Julens kattproblem kan vara löst!
Idag kom familjen som troligtvis ska stanna här över julen på middag. Mamma, pappa, 4-åring & så en liten supergad tjej på 7-månader med klotrunta kinder - SÅ SÖT! Mammut visade sig från sin allra bästa sida (magen, för att bli kliad) medan Digby inte alls fattade vad det var för märkliga varelser som intagit huset. Det var flygplansöron all over the place. Det hela gick bra, lite saker vi måste fixa innan de kan stanna här (typ grind... lite illa med våra branta trappor) men annars så verkar vi vara game! Himla skönt, fluff 1 & 2 behöver människor som bor med dem. Inte bara någon som tittar till dem lite då & då. Sen känns det bra att den här lilla familjen kan fira julen i ett hus, går att få till lite mer stämning här än på ett lägenhetshotell!
& på tal om katter & hundar... Paul skickade en liten filmsnutt till mig tidigare idag. Skrattade så att jag grät.
Att hantera konflikter...
För ett tag sen hamnade jag i ordentligt blåsväder med en person som jag måste tillbringa tid med då & då. Det utväxlades HÅRDA ord & arga anklagelser & jag gick ur det hela & tänkte "nehej, men då behöver jag i alla fall inte låtsas i fortsättningen då". Efter att den inledande dramatiken & självrannsakan lagt sig (är jag en hemsk människa, självisk & fylld av hat så som den här personen säger?) så kändes det faktiskt riktigt skönt. Jag kände mig lättad - vi tycker inte om varandra så då behöver vi inte ses. Klart liksom. Fast så kom det in ett mail häromdagen med "ska vi prata", senare följt av mail som helt igorerade det inträffade. Jag vet inte... hur ska man förhålla sig till sånt? Jag har inget intresse av att prata i nuläget & tycker att vi kunde ha fortsatt med vårt trevliga status quo. I nuläget har jag bara ignorerat mailet, men det gnager i mig. Gillar inte att ignorera sånna här saker, samtidigt känner jag ingen motivation till att försöka begrava stridsyxan - som sagt, det är rätt skönt som det är nu. Att då försöka enas, det känns ju bara falskt. Eller, är jag bara feg om jag inte ens försöker gjuta olja på vågorna?
Ny dag & namnsdag!
Har sovit 9 timmar på raken & känner mig som mig själv igen. Skönt att igår är över & att jag har en helt ny dag att göra något vettigt av! En dag som förövrigt är en väldigt viktig dag, det är nämligen min farmors namnsdag! Så, vi gör vågen för farmor Astrid!
Kram finaste fammo!
& för er som undrar vad som hänt med Pauls mustach - den är fortfarande på G. Det här kortet är alltså taget för ett litet tag sen, men det passar så bra för det här inlägget. Bara titta på Mumins lilla ansikte - party, party!
Lite goda nyheter...
Känner mig fortfarande rätt knäckt efter det här med kokboken, det tog verkligen så hårt att den inte var perfekt. Tack & lov så har vi fått ett bra svar från tryckeriet, de beklagar & är beredda att trycka om hela upplagan. Så det känns skönt, en jättelättnad faktiskt. Däremot så löser det ju inte frågan kring de ex vi redan sålt. Har ju ingen som helst koll på hur många av dem som kommer att komma tillbaka. Eller än värre, hur många av dem som falerar & sedan inte lämnas igen = missnöjda kunder. Det är ju lätt att bara skeppa tillbaka alla osålda böcker & få nya, men hur gör vi med resten... Har noll erfarenhet av hur man hanterar sånt här & känner mig ärligt talat bara sjukt stressad. Tack gode gud för Paul, han är så lugn & cool - sköter mycket av kontakten med tryckeriet & kommer med massor av bra idéer. Det behövs, för i nuläget känner jag mig bara helt mentalt nollställd.
Nej fy fan...
Jag ska inte svära, men nu är jag så himla ledsen. Här har jag slitit med kokboken nästan ett helt år, lagt ner min själ i den & så är ex efter ex feltryckt. Inte bild eller textmässigt, där är allt jättebra - men sidorna trillar ut! Tryckeriet har helt enkelt inte limmat dem tillräckligt bra. Måste erkänna att jag grät över det både igår & idag. För jag känner mig ju personligt skyldig - här har vi sålt en 200 ex & jag vet helt enkelt inte hur många av dem som faktiskt håller måttet.
Neej, nu går jag & drar täcket över huvudet.
Känslorna på utsidan!
Om jag var grymt trött när alarmet satte igång imorse - jo, det kändes som ett hån. Bara kved & ville skrika "men orka göra mer köttbullsmackor!". Fast då var jag ändå inte i närheten av hur trött jag var igårkväll. För alltså då... gud vad känslorna var på utsidan, inget filter! Hade precis ätit lite upphämtad sushi under total utmattad tystnad & hasade mig sen till soffan. Hann bara gossa in mig under fleecefilten & få upp värmen en grad eller två när Paul säger åt mig att kliva upp igen. Jag stenvägrade. Paul var förnuftig & vuxen & bara "Men Ida, du skar dig rätt illa idag (skivade lite mer än bara citron...), vi måste tvätta rent med alkohol". Ida fem år vägrade med motivationen "Don´t want to". Men Paul framhärdade, tjatade om att jag skurit mig med en kniv som legat i en låda ett helt år, tvättat av gud vet vem, sen hanterat sushi & klappat katterna & nu var det dags för alkosvabb. Alltså... jag tappade det helt. Bara tjöt "MEN JAG VILL INTE, DU KAN INTE TVINGA MIG!". Sen började jag gråta, kanske allra mest för att jag blev så förvirrad - vem var den här personen liksom? Inte jag i alla fall. Jag måste erkänna att det här lilla brytet till & med involverade "slå knytnävarna & hamra hälarna i soffan", precis som ett litet barn som inte får som det vill. Sen gav jag upp, fick såret tvättat & efter det så minns jag inte så mycket mer tills nu. Slocknade alltså totalt. Så nu hoppas jag att den här dagen blir lite mer mänsklig, för det hade varit skönt att inte köra mig trött till samma grad som igår.
Vilken dag...
Har nog aldrig varit med om ett sånt tryck som vad det var på julmarknaden idag. Det var så galet mycket folk där! Birgitta & jag hade förberett mycket mer än vad vi brukar, vilket blev vår räddning, men stundtals var efterfrågan på våra svenska smörgåsar helt enkelt mer än vad vi klarade av. Bara för att ni ska förstå lite, vi sålde så många skinkmackor att vi gick igenom 9 av de 13 kg jag köpt in, osten ännu värre - där gick det åt 10 kg. Vi avverkade 50 citroner (garnityr på laxmackorna) & 80 salladshuvuden. Slet verkligen som ett djur, det fanns helt enkelt inte tid ens för lunch. Åt typ 5 köttbullar på stående fot, mer tid än så kunde jag inte avvara.
& hur det gick för kokboken? Jo men bra! Vi har nog sålt närmare 150 ex, det tycker jag är rätt bra så här första försäljningsdagen!
Kan inte låta bli att undra...
Vi säljer helt sjuka mängder godis under julmarknaden, kolla bara hur mycket bilar vi beställt in...
Fastän det nu är 10 år sen jag sist åt godis så minns jag precis hur en bil smakar om jag anstränger mig. Samma sak med choklar, kan få en exakt smakbild i munnen om jag aktivt tänker på hur de smakar. Violaskar, same... Men, det finns ju så mycket nytt godis ute på marknaden, stod & tittade på en centerrulle igår - en med cocos-smak & jag måste erkänna att jag blev nyfiken. Hur smakar en sån centerbit, hur smakar marabou med rostad majs, salta bildäck? Finns det någon ny riktig klassiker där ute, någon som spelar i samma division med plopp?
My little baby...
När klockan ringde imorse... Låg där i sängen & tänkte "Neej, det här går inte. Så här trött är man bara om man precis blivit trillingmamma & då står man faktiskt inte & tillverkar mackor i 8 timmar". Lekte alltså med tanken på att "försova mig", bara dra täcket över huvudet & försöka fylla upp lite mer av sömnkvoten. Sen såg jag framför mig vilken katastrof det varit, så på något sätt uppbådade jag viljestyrkan att dra mig upp. Vacklade ner för trappen & klev in i vardagsrummet & såg min kokbok. Då släppte det där trötta helt magiskt. Lite som jag kan tänka mig att det gör för en trillingmamma när hon tittar ner på sina små. Min fina fina kokbok. Tänk, jag har slitit med den sen februari - men nu är den äntligen på riktigt!
Väldigt kallt morgonljus så här i ottan, så den kommer inte till sin rätt - fotar mer senare så att ni kan få se lite bättre hur den ser ut. Nope, nu till Starbucks för energi & sen blir det SÄLJ SÄLJ SÄLJ! Håll tummarna för att kokboken blir en succé!
Men orka drama...
Uj, ju mer stressade folk blir alltså... Vid halv fem idag hade jag & Birgitta köket i ta mig fan felfri ordning. Stod där & tittade ut över allt det blekmedelsblekta, 10 liters rödbetssalladperfekta & bara "men då åker vi hem då!". Sekunden efter rusade tre medelålders gubbar in i köket & skrek "räk-kris (inga frystboxar för räkorna eftersom den avdelningen inte beställt efter några, tillskillnad mot oss i köket) Efter ett litet tag var en av gubbarna så uppe i varv att det kändes lite defibrillator varning, så jag flydde fältet ut i "Brigantinrummet", där allt är svenskt lantligt & romantiskt!
Stod & njöt av det fina & bestämde mig sen för att ställa iordning kokbordsbordet som jag fått tilldelat mig så där på en höft, alltså "Här är ditt bord, ställ det någonstans där & kasta en duk över det". Så jag baxade runt lite kartonger & hade precis börjat få ordning på det när Paul dök upp & så hjälptes vi åt att flytta bordet. Ungefär 2 sekunder in i bordsflyttandet dyker en rugguggla upp & bara "Men NI blockerar tomtenissarna!". Jag försökte säga att vi skulle flytta bordet lite till & tanten skriar "Men nu förstör vår folkart". Här någonstanns insåg jag att vi höll på med "pissa in revir", dvs - man kan inte lösa något via diskussion. Så jag sprang iväg efter Barbro, som är den ultimata bestämmaren. Väl tillbaka på plats möts jag av tant med rödbetsrött huvud & Paul som säger " Jag förstår din synpunkt, vi måste bara sälja små tomtenissar i trä & det faktum att vi lagt 70.000 kronor på en kokbok spelar ingensomhelst roll för dig." Tack godegud & lov löste Barbro krisen genom att fysiskt kliva imellan alfahonan (jag har hjälpt till en dag om året i 30 år, jävla hippie) & Paul (jag har slitit med kokboken i ett år bittra varelse). Blir ju intressant att se om de klarar av att fokusera på sälj imorgon, eller om de istället lägger tiden på att strypa varandra med granrisgirlanger. Själv kan jag så njuta ute i köket, HELT dramafritt eftersom Paul mor har beslutat sig för att stanna hemma.
Ändrade planer...
Kokboken kommer att levereras till SWEAs julmarknad istället, så nu blir det till att hasta ner dit för att ta emot dem samt 2000 mazariner. Vid något tillfälle kommer även en himla massa lussekatter dyka upp. Vi har en liten tant i SWEA som har bakat lussekatter varje dag mellan 10 & 12 sedan i augusti... Förstå att stå & baka samma sak varje dag i tre månader. Eloge. Håller också tummarna för att vi INTE ska få fler frysvaror, så här ser nämligen alla våra 6 frysfack ut:
Helt fullknölade med gravlax & köttbullar. Köttbullspåsarna är helt ok att packa in, men laxen - vilket gissel. Den där bågformen i kombination med plasten gör dem väldigt glatta. Det gör att det inte behövs så där jättemycket för att få dem i rörelse & helt plötsligt så befinner man sig i en salmon avalanche. Två gånger igår öppnade jag en dörr för att förhoppningsvis få in en extra köttbulleförpackning & så VIPS - lax upp till vaderna.
Ida sista minuten...
Ibland kan jag verkligen bara häpna över hur konceptet tidsoptimist verkligen går att applicera på mig till 100%. Ta nu kokboken som exempel - dagen innan vi ska stå på marknaden i husmoderliga förkläden & stampa takten till "Nu är det jul igen"... Vad gör Ida? Vaknar upp klockan 5 på morgonen & bara... men promotion material... So, nu har jag smällt ihop ett gäng receptkort som vi kan dela ut & tåtat ihop en liten poster.
Något marketing pris vinner den ju inte, men sak samma. Huvudsaken är att vi syns! Nu gäller det bara att hinna trycka eländet. Tack & lov finns det ett gäng tryckfirmor krings Pauls kontor & tack & lov är deras chef helt ok med att de springer på kaffepaus. Så det är det Paul gör i nuläget, försöker hitta någon som kan tillverka postern i tid. Eller, officielt - fast i jättelång Starbuckskö...
The To Do list...
Trumvirvel... Idag kommer kokboken! Tjoho! Någon gång innan lunch kommer 500 böcker att lastas in i vår hall. Jag försöker föreställa mig volymen men kan inte riktigt... I vilket fall, jag räknar ner minuterna som ni kan förstå. När boken väl levererats så blir det till att hasta ner till Harbourfront igen. Måste försöka hitta ett gäng varor ute i kaoset som ska in i köket. Någonstans där ute i virrvarret vet jag att det finns ett gäng pepparkakor & hinkar med lingonsylt som är mina... Rota, rota.
Sen sätter projekt "rödbetssallad igång". Räknar med att försöka få ihop minst tio liter idag. Då har vi så att vi klarar oss fram till eftermiddagen på lördag. Himla glad för att jag inte behöver göra gravlaxsåsen i år, urk för att stå & röra ihop en 5 liter vinägerbaserad sås - lukten bara sätter sig i kläderna tycker jag. What else... steka köttbullar till köttbullemackorna, skiva citroner, skiva gurka, hitta dukarna till bordet & se till så att vi inte får dukarna från barnloftet (täckta i gammal pepparkaksdeg & glitter...). Sen måste jag se till så att vi har ett par liter bleklösning i rätt koncentration för att bli godkända av Health Ontario & så kommer Paul att dyka upp med 98 salladshuvuden som måste tvättas. Fullt upp med andra ord & imorgon drar vansinnet igång, vår 30:e julmarknad!
Pink little flowers!
Ny favoritblomma när det kommer till sockerpasta - nejlikor!
Tycker att de blir så söta, som små rosa pompoms! Vi pillrade även ihop ett gäng rosor, men det var inte lika roligt. De blir fina, det är inte det, men jag gillar att nejlikorna är så detaljrika.
Sen gjorde vi två fuschior också, kommer att ha chockrosa fingrar det närmsta halvåret!
Nästa vecka ska vi sätta ihop alla blommor & måla dem med färgpulver. Längtar efter att få se det färdiga resultatet!
No honey, we won't buy 40 chocolate bars...
Idag fick jag klart för mig hur Paul egentligen tänker på svensk valuta - i form av chokladkakor. Efter att jag informerat honom om mina 500 kr att casha ut på Coop så blev han tyst ett litet tag. Sen kom det:
Paul - That must be close to 40 Marabou chocolate bars... right?
Moi - Honey, we're not going to buy 40 chocolate bars.
Paul - Why not, it's not like we can buy "korv" for it! We can't bring that much "korv" with us back!
Moi - We're not getting 40 chocolate bars, end of discussion.
Paul - Well... I still think it's a good idea...
Herregud, 40 chokladkakor... det finns väl annat jag vill fylla väskan med när vi åker tillbaka. Punch som exempel! Anyway, jag har redan kommit på vad jag vill köpa för pengarna - en julkalkon så att vi kan ha en canadensisk julmiddag den 25:e. Måste bara ringa till Coop antingen i Lycksele eller Älvsbyn & se till så att de har åtminstonde en på lager!
p.s. om ni nu sitter & tänker "fy sjutton vad elakt, inte en endaste fattig liten Marabou till Paul"... Det här packade vi upp för julmarknaden tidigare idag. Jag lovar att han kommer att få sin kakaokvot fylld!
Men herregud!
Jag är i chock... Jag vann. Jag försöker tänka om jag någonsin vunnit något tidigare, men det är blankt. Skolåren var ju liksom en enda lång orgie i "sist på 400 meter, kula, längdhopp & skallgång efter orienteringen". Kan verkligen inte komma på en enda gång då jag verkligen vunnit något. Oki, jag har fått en bunt stipendier genom åren... så det kanske räknas. Men i vilket fall - jag gick & vann på något jag bakat & fotat. Det mina vänner känns helt galet bra! Hade jag varit hemma när jag läste det här hade jag skrikit så att katterna trillat av soffkanten, men nu fick jag lyckostampa tyst på golvet under Pauls skrivbord istället. Det är helt oki, jag kan spara tjoandet tills lite senare - men ut måste det vid något tillfälle för jäklar i min lilla låda vad glad jag är nu!
Bring Ida to work day...
Idag sitter jag & jobbar down town, mitt i Torontos affärsdistrikt - på Pauls kontor. Var lite roligt när jag kom in imorse, alla bara "Ah, it´s bring Ida to work day! What will you talk about?". Anledningen till att jag är här är inte att Paul & jag är så pass ler & långhalm att vi inte pallade att vinka av varandra imorse utan att kokbokens allra sista proof budades hit imorse. Sista chansen att säga niet innan den binds. Vilket inte behövdes, den är så grymt jäkla fin. Jag bara sväller av stolthet när jag tittar på den! Nu har vi gett tummen upp & imorgon så kommer alla 500 böcker att dyka upp på vår trapp. Då ska jag skåla i champagne! Eller, oki... den är beräknad att levereras klockan 10.00 imorgon - så jag kanske väntar lite innan jag skålar. Lite ledsamt att sitta & dricka helt själv så där på förmiddagen.
Lite andra sverigeaktiviteter...
Men jag bakade faktiskt inte bara bullar i kyrkan. Nope, vi höll även SWEA-möte. Men baserat på att vi liksom inte kunde lämna bullbaket mer än 12 minuter åt gången kunde vi inte sitta i vår vanliga möteslokal. Fungerar SÅDÄR att springa tre trappor upp & ner varje gång äggklockan skräller igång. Så vi fick helt enkelt ställa iordning en alternativ mötesplats, vilket blev söndagsskolans lekrum:
5 vuxna kvinnor vid pyttebord & sittandes på dvärgstolar... Ingen av oss klarade av att vara allvarlig, så när jag förkunnade att den lilla tomten på bilden fick symbolisera vår sekreterare som fått förhinder fnissade vi alla helt hejdlöst tills Marianne fick smälla med ordförandeklubban för att få tyst på oss. Det var ju inte jättebekvämt det hela, men jag måste säga att mötet var bra mycket roligare än de vi brukar hålla uppe i kyrkans kontor!
Vad gör man inte för hemlandet!
Vad jag har pysslat med under merparten av kvällen? Bakat lite bullar...
Ni förstår, SWEA fick en anonym kanelbulledonation - 5000 frysta obakade kanelbullar.
Så det var bara att åka in till finska kyrkans kök & snöra på sig ett förkläde & börja lassa på bullarna på plåtarna. När jag åkte därifrån bakade de fortfarande & de lär ju hålla på ett tag till. Vi räknade ut att om vi får in fyra bullpåsar åt gången i ugnen så tar hela bakprocessen 12 timmar... Herregud. Alla tanter fnittrade i hysterisk panik när den siffran lästes upp, sen korkade vi en flaska vitt & skålade för tapperhet i rikets tjänst!
Plikttrogen eller inte...
Paul skypar - hans företag har precis annonserat att årets julfest kommer att hållas på deras chefs kusins restaurang. Den 13e december, dvs samma dag som SWEA Centrals julfest - dit jag lovat att ta med kokboken. Så jag skypar tillbaka & bara "nope, plikten kallar, kan inte". Varpå Paul skypar tillbaka & förklarar att jag nog vill gå i alla fall. So, gå på knytkalas med tanterna eller gå på restaurang & få möta personerna som varit med & skapat det här årets omgång av "Top Chef Canada". Vad jag VILL göra är kanske inte så svårt att lista ut, vad jag BÖR göra... inte lika lätt. Vi får väl helt enkelt hoppas att kokboken kommer bli en sån hitt under julmarknaden att det inte finns några kvar att sälja i december!
Miss the feeling in Sweden...
Har känt en enorm hemlängtan den senaste veckan, så där så att jag blir lite deppig över att behöva vara här. Igårkväll när jag gick tillbaka från Loblaws efter en liten shoppingvända kändes det extra starkt... Jag vill verkligen inte att julen ska se ut så här! Jag vill inte ha en månad utan snö & bara ful uppblåstbar plast som enda ljuskälla i allt det sjaskigt gråa.
Jag begriper inte, varför känner kanadensarna ett behov av att gå man ur huset & smälla upp sån här smaklös skit? Det här är ändå ett väldigt milt exempel, jag ska fota några av de riktigt hemska så att ni får se... När jag ser sånt här så känns det som om någon spottar på min bild av julen. Julen ska vara gnistrande snö, rosa himmel, små gårdsgranar som virats in med ljusslingor med mjukt GULAKTIGT ljus. Det ska vara vetekärvar, granruskor framför porten & krans med rött band på dörren & kransen ska inte vara gjord av plast. I fönstren ska adventsljusstakar tindra, inte människostora plasttomtar som riggats så att det ser ut som om de klättrar in i huset. Julen ska vara fin & stämningsfull, men det verkar folk inte begripa i det här landet - de kör bara vidare som om det vore Halloween fast med tomtar & renar istället för skelett & häxor. Suck, nu blev det här ett väldigt gnälligt inlägg - men som sagt, i nuläget känner jag mig som en liten fågelunge som trillat ur boet & hamnat på soptippen.
Inte hetsa upp mig nu...
Har känt hur blodtrycket har varit uppe & vänt idag. Jag försöker nämligen deala med hur vi ska presentera kokboken under julmarknaden & möts av... ja men inte så där jättemycket hjälp om man säger så. Eller, inte ens ovilja till att hjälpa, snarare ovilja att rucka en millimeter på de planer som finns så att kokboken får plats. I nuläget har det föreslagits att KOKBOK kan säljas tillsammans med second handböckerna. Jag kan ju inte direkt påstå att jag jublar över det förslaget. Alltså, lägger man ut närmare 70.000 kronor på att producera en bok, då får man banne mig se till att den blir en succé. Det är ju medlemmarnas pengar det handlar om & då är det väl rimligtvis i allas intresse att vi säljer! Inte bara "nejmen vi kan inte flytta på glöggen, den har alltid stått på samma ställe". Blev så där irriterad att jag kände mig som pappa måste ha gjort när en främmande tant använde vårt utedass i stugan utan att den var färdigmonterad (inget hål i backen än alltså...). Sen fick jag påminna mig om att jag inte kan bli så arg, jag gillar ju de här personerna egentligen - det är bara det att alla är stressade & vaktar sina egna revir. Lite djupandning & ett samtal till vår ordförande & jag känner att jag kan dyka upp på morgonens möte utan den verbala stridsyxan i högsta hugg.
Star Trek Cupcakes!
Här har flitens låga brunnit under morgonen - cupcakes har stått på schemat för idag fyller Pauls chef år. Måste naturligtvis firas, så jag rörde ihop ett par majsmjöl & lönnsirapsmuffins.
Jag försöker ju alltid baka något som ska spegla personen som får dem, men den här gången var det svårt. Folk på Pauls jobb bara "Jaaa... han gillar sitt jobb, sin familj & cyklar". De två första förslagen var ju så där kul underlag & cykelidéen... men orka sitta & skära ut alla delar till en mountain bike i sockerpasta. Tack & lov fick någon tillslut ur sig "Oh, and he LOVES Star Trek". Saved the day.
När jag väl listat ut att jag ville använda Star Trek loggan istället för bokstaven A så var det ju rätt så mycket nedförsbacke efter det. Krävs liksom inga större färdigtheter för att skära ut den formen ur lite vit pasta.
Blev helt ok nöjd med slutresultatet, även om jag hade älskat att kunna trycka in de olika symbolerna för "Engineering", "Science" & "Command". Får ta & investera i lite metalltråd så att jag kan böja till olika stämplar till nästa gång.
Paketöppnandet!
Mitt i kokboksvirrvarr & stugfix så blev det aldrig av att jag la upp ÖPPNANDET av paketet. Så vi tar det nu, viktiga saker som sverigepaket får ju inte glömmas bort!
Den här gången så innehöll paketet till största delen våra adventspaket, jupp - farmor förser både mig & Paul med adventskalender. Himla lyxigt, längtar verkligen till december då vi kan få börja öppna dem! Det är så härligt att tassa upp varje morgon & ha ett alldeles eget litet paket som väntar där i mörkret. Farmor hade även lyckats få ner ett par andra svenskheter - vördbrödskryddor, pepparkakskryddor & så...
Men alltså... gud så gott! En liten del av mig bara "jaha, så lägger vi undan renköttet & sparar så att vi kan bjuda", men en större del säger "nejmen bara ät & njut!" - så det tänker jag banne mig göra! Paketet kom även med underhållning!
Alltså på riktigt, hade jag flyttat hem hade jag OMGÅENDE börjat prenumerera på Allers - älskar korsorden & recepten är verkligen super. Har inte bestämt mig för vad jag ska laga ur det här numret, men det är bara en tidsfråga innan Paul kommer att serveras Allersalstrad middag. Inser ju att det är grov tantvarning på den här Allershyllningen, men tja... jag roar mig med att baka cupcakes & virka så det passar in rätt väl!
Love the blogosphere!
Har skrivit om det tidigare, men jag måste bara säga det igen - jag älskar verkligen bloggar. Rent allmänt så där, för tips & inspiration. Sen mer specifikt när det kommer till de fall när det känns som om man faktiskt blivit vän med någon så här över bloggen. Det är himla fint tycker jag, att liksom ha ett extra sett av vänner där ute någonstans i världen & kanske en dag att man kan ses över en kopp te på riktigt! Det finns så mycket potential i hela konceptet blogg! Man delar andra personers sorg för att man kan identifiera sig & på samma gång kan man glädjas över någon annans framgångar eller livsval & så skrattar man ju så klart när andra personer drabbas av sånt tok som man bara trodde hände en själv! :) Idag har jag följt mina bloggvänner i lite allt möjligt & jag är så glad för att den möjligheten finns, att jag har hittat det här mediet.
Sen så tokräddade också Trattoria dagens bak, ett gäng små veganchokladkakor som jag ska leverera imorgon. Receptet förklarade att jag skulle kavla ut degen & sen använda en form till att ta ut små rundlar... jo men lycka till när eländet var bra mycket mer smet än deg. Slet mitt hår där ett tag tills jag kom på att jag helt enkelt kunde testa att spritsa ut kakorna. Det fungerade hur bra som helst, ett verkligt supertips om man vill att det ska gå fort, kletfritt & fortfarande se fint ut.
För 50 kakor:
Vispa 1.8 dl vegetabiliskt fett med 2.4 dl socker. Tillsätt 2 tsk vaniljextrakt, 1.2 dl mjölk (i mitt fall använde jag mandelmjölk) & 3.5 dl vetemjöl. Rör ner 1.8 dl kakao, 2 tsk majzena, 0.5 tsk salt & 0.25 tsk natriumbikarbonat. Blanda tills allt blivit en smidig smet. Sätt ugnen på 165 grader & klä två plåtar med bakplåtspapper. Spritsa ut degen, det räcker till två omgångar så pressa inte in allt på en gång. Grädda 10-12 minuter, låt sedan kakorna svalna på galler.
Pressarna är nästan igång!
Har precis budat iväg kokboksutkastet till tryckeriet med kommentarer gällande färgskalan, skuggor, färgmättnad etc. Så fort de har gått igenom det kommer de att starta upp pressarna. Det här är så himla spännande alltihopa, önskar att jag jobbade med sånt här på riktigt. Åh vilken dröm det hade varit! Oh well, i nästa liv... i det här tänker jag dock totalnjuta av att vi kommer att få alla kokböcker levererade till oss redan nu på fredag!
Slapparhelg ute i stugan...
Under bilresan tillbaka från stugan igår vände jag mig till Paul & bara "men känner du också att vi latat oss i helgen?!". Nope, Paul höll med - tyckte att vi liksom inte gjort något alls där ute. Så vi började prata igenom vad vi de facto checkat av på to do listan:
1) Jag städade upp alla grenar från två cederträd som Pauls pappa kapat & så planterade jag 5 kartonger med vårlök samt grävde ner två buskar i trädgården
2) Paul klättrade upp på taket & reparerade ett ventilationsrör som kollapsade förra vintern. Vi har nu bestämt att vi måste bygga om röret nästa gång vi är där, just nu är det nämligen helt öppet så det är fri blåst in på vinden för allt som kan pressa sig in i det - vatten, snö, murmeldjur. Jag bara dör av den här idiotin... men det här är kanadensisk byggnadskonst i ett jäkla nötskal.
3) Jag städade ur frysen & hela köket
4) Paul tömde hela huset på vatten & säkrade med anti freeze
5) Vi satte upp riktbara spotlights under köksskåpen - grymt nöjd med slutresultatet. För att vara lite man - jag kan se maten!
6) & så tapetserade vi en fondvägg i sovrummet - grym mysfaktorförhöjning
När vi summerat det hela kändes det mycket bättre, vi HAR faktiskt fått saker gjort. Bara det att vi inte jobbat på samma hysteriska sätt som vad vi gjorde innan Thanksgiving. Helt ärligt så jobbade vi så hårt då att det närmast var lite skadligt, jag brukade komma hem & sen däcka i minst en dag för att jag var så slutkörd. Känns som om det här nya tempot är lite sundare, skönt att komma tillbaka till stan & inte känna sig illamående av trötthet.
Quick cottage trip!
Paul & jag kom på att det kanske var läge att åka ut till stugan, dränera allt vatten & hälla anti freeze i rören. Lite ledsamt om vi åkt på spruckna rör nu när vi lagt ner så sjukt mycket jobb på stället. Sagt & gjort - vi åkte ut igårmorse & stannade över natten. Kom tillbaka till en massa pyssel & don som vi var tvugna att fixa med här hemma & nu är det plötsligt jättesent & vi är helt slutkörda. So, vi kör cottage update imorgon - fick nämligen två viktiga projekt avklarade. Bjuder på en liten hint än så länge... kanske någon kan se vad vi gjort?!
& nej, "drogat Mammut" är inte rätt svar.
Apple butter!
Igår provade jag på ett nytt tillbehör till laxen. Kör ju vanligtvis stenhårt med grekisk yoghurt som jag hävdar passar till precis allt, men jag ville tänka lite nytt. Blev därför äppelsmör & både Paul & jag var eniga om att det fungerade perfekt ihop med laxen. Kan även tänka mig att det hade funkat himla bra ihop med fläskfilé.
För en sats som räker till ungefär 4 personer:
Skala två äpplen & skär bort kärnhuset, du behöver ungefär 250 g i bitar. Lägg äppelbitarna i en kastrull & slå på 0.5 dl vatten samt en nypa flingsalt. Lägg ner en rosmarinkvist & låt allt puttra i cirka 5 minuter eller tills dess att äpplena börjar bli mosiga. Tillsätt 1-2 tsk citronjuice & 20-60 g smör (det ska ju bli ett äppelsmör så orginalreceptet krävde 60 g vilket jag slog bakut mot, 20 fungerade bra det med!) - mixa eller mosa till en slät puré. Klart!
Katthage...
Igår när vi lekte pyssel & knåp med kokboken (alltså, massor av ark utspridda över hela golvet) så ville Digby naturligtvis hjälpa till. Katter vill ju gärna det. Problemet var bara det att Digby inte riktigt fixade att para ihop rätt sidor, så i ren frustration så bet han på dem istället... Efter att ha kämpat ett litet tag med att få honom att låta bli kom vi på genidraget - vi stoppade ner honom i en låda. Lite som en barnhage, fast för katter - supersmart lösning! Liten kattunge blev helt till sig över att få sitta i lådan & vi fick jobbet gjort.
My Cookbook!
Jag kan bara inte hålla mig, måste bara lägga upp en bild på en VÄLDIGT glad Ida! Kokboken finns nu i semitryckt form!
Har ju liksom noll erfarenhet av det här med att publicera böcker, så först var det lite av en chock när jag öppnade upp det budade kuvertet - papper bonanza! Men efter att ha spritt ut allt på köksgolvet & sorterat om lite så uppdagade sig en fullt funktionsduglig bok. Åh vilken lycka! Bilderna är så klara & fina & färgskalan som jag oroat mig över ser super ut. Nu måste jag bara korra fel med lupp & sen går allt i tryckt på riktigt på måndag! Så himla häftigt, jag kommer att ha en alldeles egen bok med mitt namn angivet som författare!
Fredagsmus!
Så underbart, Paul kom hem & skrek "Fredagsmus"! Man kan ju inte bli annat än glad av det! Lägg till sverigepaket, proof på kokboken (jo det har kommit, lägger upp bilder imorgon när vi har vettigt ljus - men det ser SÅ bra ut) & godaste middagen & jaaa... men jag kan faktiskt inte komma på en bättre fredag! Idag firade vi med innovativ middag, bästa otippade tillbehöret - rödvinslinser!
Hackade bara 60 ml morötter lika mycket selleri plus ungefär 100 ml lök som jag fräste i olja. Sen kastade jag ner cirka 1.5 dl linser & 1 dl rödvin & lät det puttra lite. Tillsatte sen en halv fiskbuljongtärning, 3 dl vatten, 1 lagerblad, salt & massa timjan. Kokade allt i 30 minuter & sen var det klart & oh vad gott det var!
Men allra bästa fredagsöverraskningen!
Tjoho! Det ringde på dörren nyss & när jag öppnade stod det en representant från Canada Post på trappen - paket till moi! Ända från Sverige!
Det är naturligtvis min alla världsbästa farmor som varit i farten igen. Farmor är lätt paketskickandets drottning. Som jag minns det så fick vi typ JÄMT paket skickade till oss i Lycksele när jag var liten. Jag inser ju att det måste ha funnits perioder då det inte dök upp paket på daglig basis, men de dagarna har mitt undermedvetna valt att sortera bort. Min barndom var alltså en enda paketorgie & därför blir jag så vansinnigt extramycket överförtjust så fort jag får en låda med mitt namn på. Nu måste jag bara vänta på att Paul ska packa sig hem från jobbet så att vi kan ha vår sedvanliga paketöppnar ritual. För nej, man kan liksom inte bara riva upp en sån här skatt - man måste öppna den sakta & njuta av varje ögonblick!
Varje år, samma visa...
Nästa helg går ju SWEAs julmarknad av stapeln & som vanligt så är det Birgitta & jag som ansvarar för köket. I ärlighetens namn så drar Birgitta det absolut tyngsta lasset, men jag har ett par arbetsuppgifter som jag sköter varje år. En av dem är inköp av skinka & ost, i år blev det 13 kilo av varje. Vi har lagt vår order på samma bageri i flera år, men ändå så dör de typ lite av chock när jag säger hur mycket jag vill beställa. Så varje år får man frågan om man verkligen menar TRETTON... Jaha... det gjorde jag... Men KILO då, menade jag verkligen KILO? I år gick det någorlunda smidigt, jag behövde inte skriva ner THIRTEEN KILOS på en papperslapp den här gången. :) Övrig order jag kan bocka av från min lista, 50 liter mjölk. Enda stora posten som är kvar nu är 98 salladshuvuden (som förövrigt är svaret på hur många salladshuvuden man kan få in i en SAAB 93 & ändå få rum med föraren)!
Poinsettia Factory!
Dagens lektion i sockerpasta ägnades nästan uteslutande åt "poinsettias", alltså julstjärnor. Tillverkade en hel drös med röda blad i varierande storlek & fortsatte sen med en bunt gröna blad.
Varje julstjärna kommer dessutom med små gulaktiga blad i mitten & det här tyckte folk var helt VANSINNIGT märkligt ". Jag, som inte tyckte att färgen var den minsta underlig, blev snarare mest paff över deras reaktion. Jag menar, julstjärnor finns ju verkligen överallt under julen - hur lyckas man missa att de kommer i en massa olika färgskalor? Jaja... På slutet drog vi också ihop grunden till en lilja, det är de persikofärgade bladen på bilden.
Som ni kan se är varje blad kopplat till separata trådar, det innebär att slutprodukten kommer att bli "ledad" - jag kommer alltså kunna flytta runt bladen på den färdiga blomman. Små enkla blommor utan den möjligheten är roliga de också, men de här mer avancerade versionerna är verkligen de allra mest spännande att göra!
Trötthet & aptit...
Idag är en sån där dag då jag måste ha koll på mig själv - för när jag är så här trött blir det lätt så att jag försöker mota tröttheten i grind genom att småäta. Dels så gör ju småätandet att man får en liten sockerkick så att man tillfälligt känner sig lite piggare & dels så gör det att man håller igång & inte somnar sittandes. Faktum är att ens sömn påverkar hormoner som påverkar aptiten - för lite sömn & du känner dig konstant hungrig. Bra sömnvanor är alltså en viktig komponent av att hålla vikten & uj vad jag har slarvat med sömnen den här veckan - så då gäller det att ha självkontroll. För ska jag prova brudklänning EFTER jul så får det liksom inte barka alltför mycket!
Trött men lycklig...
Paul & jag satt uppe halva natten & korrade kokboken. På slutet var jag så trött att jag fick ta till alla knep jag kunde komma på för att hålla mig vaken. Knipa ihop tårna det hårdaste jag kunde, sitta obekvämt, rycka mig själv i håret, killa gommen med tungan... På något sätt klarade jag av att läsa allt till sista sidan & nu idag åkte allt material till tryck! Jag är så så trött, men helt otroligt lycklig. Lite orolig också (snälla, låt den hinna bli klar till julmarknaden!), men mest bara lycklig. Längtar tills den dagen jag har den i mina händer som en alldeles riktig bok & inte bara i filformat på datorn! Då ska jag skåla, tjoa & tjimma som om jag ALDRIG varit så trött som jag är nu!
Uppdatering: Har varit i kontakt med tryckeriet & IMORGON kommer de att skicka proof till oss! Imorgon kommer jag alltså att hålla min alldeles egen kokbok i händerna för allra första gången! Jaja, jag VET att det är SWEAs kokbok, men med tanke på allt jobb jag & Paul lagt ner så känns det faktiskt som vår alldeles egen lilla baby!
I want it to be like "The Holiday"...
Fina Matilda kommenterade mitt tidigare inlägg & bara "har du det som rutin att bjuda in folk?"... & eh, jag måste väl erkänna att det är lite på det sättet. Hör jag om någon som strandats här över julen, ja då bjuder jag in dem. Den där lilla svenska killen som inte hade någonstans att bo här i Toronto gör mig fortfarande ledsen & jag vill mest bara baka & ta hand om hela världen. Ska jag vara helt ärlig så önskar jag att livet vore mer som i filmen "The Holiday". Jag vill kunna säga "Ska ni på bröllopsresa, ja men vi har en stuga här i Canada - ni kan få låna den!" & jag vill att personen jag pratar med ska säga "Oki, men bara på ett vilkor..." & sen erbjuda sitt eget hem. Jag behöver inte Jude Law, men jag älskar den där tilliten - att bara öppna upp sitt hem & våga lita på folk. Den där härliga "pass it on" känslan"! Så jag jobbar på i det tysta för att det ska bli så: försöker ha ett hem med öppna dörrar, lämnar böcker efter mig med "read it and leave it to someone else" & älskar när jag lyckas överraska någon med en oväntad present, handling eller bara en middag! Jag tror att fler än jag känner så här, men att folk ofta låter de här möjligheterna passera helt enkelt för att det inte riktigt "faller inom ramen". Eller, är jag helt ute & cyklar här? Om inte, så hoppas jag att ni läser de här raderna & tänker "Men nästa gång jag får chansen att göra någon så där oväntat glad, då ska jag ta den"!
Ida äter efterrätt!
Idag kommer jag att äta efterrätt! Det är lite sensationsvarning på den faktiskt, men är det ostkakans dag så är det! Här rört ihop en ostkaka baserat på keso, så det känns helt ok att äta. Skippade grädden också & använde bara mjölk. Det enda som känns lite jobbigt just nu är att jag insåg att mitt skypemeddelande till Paul tidigare idag kan ha varit lite missvisande. Ostkaka blir ju cheesecake på engelska, men det är ju skillnad på ostkaka & ostkaka... Stackars Paul tror väl att han kommer att komma hem till något flådigt & så får han lite skakigt ägg med sylt. Å andra sidan, så har jag ju levererat en & annan rätt mastig efterrätt genom åren. Så jag tänker att han helt enkelt får ta lite hederlig svensk husmanskost för en gångs skull!
Movember - uppdatering!
Jag inser ju att ni typ sitter på nålar där hemma, hur går det med Pauls movemberprojekt?!
Jo men det börjar väl så smått bli något av det hela, även om Paul i ärlighetens namn hotar med att raka av allt ungefär 2 gånger i timmen. Tydligen kliar det väldigt, men så här långt har han hejdat sig i sista sekund varje gång impulsen att ta till rakhyveln har kommit över honom. Men att säga att han längtar till december är ingen underdrift! :)
Världen är liten!
Ibland måste man ju bara HÄPNA över hur liten världen är!
Klev upp nu imorse & slog mig ned vid min Mac med frukosten. Kollade igenom mailen & såg ett meddelande från en tjej som postat en notis på SWEAs Facebooksida. Hon & hennes man flyttar hit från Sverige om cirka en vecka, tillsammans med deras två små flickor. I början är planen att de ska bo på hotell, tills de flyttar in i ett hus efter nyår. Nu ville hon ha tips på vart man kan köpa möbler. I Idas värld sker då följande tankeverksamhet:
1) Men herregud, ska de bo på lägenhetshotell i jul... vad... omysigt. Neej, de måste bo hos oss!
2) Så får ju Mumin & Digby någon som bor med dem över julen, perfekt!
3) Oh, då kan vi skaffa julgran i alla fall - klart att småtjejerna ska ha JULGRAN!
Eftersom jag inte direkt är den som går & funderar på sånna här saker kollade jag av med Paul & skickade sen ett "Hej, det här är kanske lite udda - men om ni vill kan ni få bo hos oss" meddelande över FB. Ni vet, så där som man ofta gör till vilt främmande människor. MEN, vad som är så HIMLA häftigt är att när jag väl tryckt på "send" så inser jag att den här tjejen känner våra vänner Martin & Lotta från Linköping! Alltså, var är oddsen (något jag är säkert på att Martin kan tala om eftersom han har en doktorand i statistik)?! Världen, inte bara sverige, är officiellt liten!
Tankar...
Det blev inte så mycket bloggande idag, mina tankar har vandrat runt så mycket att jag inte kunnat fokusera på att få ner något på pränt. Det är så mycket som händer nu i dagarna - med kokboken, jobbet & julupptrappningen.. & idag kändes det lite som om allt kom ikapp. Tillslut snurrade det så mycket i huvudet att jag fick ta en promenad. Paul satt i ett viktigt telefonsamtal, så jag klädde mig varmt & travade iväg helt själv i mörkret. Gick där & bollade olika scenarion & helt plötsligt... snö. Årets första här i Toronto & jag kände sån omedelbar frid. Bara vände upp huvudet mot det fina vita & världens leende spred sig över mitt ansikte & genom min kropp. Jag vet att det bara är frusen nederbörd, men åh vad snö är magi för mig! Det för mig tillbaka till när jag var liten & den där underbara känslan som infann sig när man vaknade upp till en alldeles vintervit värld! Den oändliga glädjen man kände då, innan man var gammal nog att tänka på vuxna praktikaliteter.
Det stavas FRUSTRATION
Sitter & jobbar när det rasslar till utanför fönstret...
En av Torontos stora svarta ekorrar som gömmer nötter i vår ormbunke (surt, för de åker ner i helgen...). Mumin FLYGER genom vardagsrummet & landar tjattrande i fönstret.
Ekorren har inte ens vett att bli rädd. Faktum är att den bryr sig ungefär lika mycket om Mumin som vad den bryr sig om vem som är president i USA, vilken Kardashian som skiljt sig sen senast eller hur mycket pengar Madeleines fästman har på konton som inte är Handelsbanken. Mumin däremot, Mumins hela värld är FRUSTRATION & EKORRE. Vilket är lite sorglig, men samtidigt väldigt underhållande.
Argh - de får inte kånka!
Urk, jag blir skitstressad när jag läser om SAS... Dels för att vi bokade våra inrikesflyg med dem det här året & fick betala alldeles hemskt mycket för stela blå säten & 2 timmars dödsångest. Dels för att jag för en gångs skull varit duktig & samlat poäng på något. Har lyckats harva mig upp till deras silvernivå som gör att jag får typ noll extra förmåner förutom ett mer fancy kort, men för mig är det stort! Jag som är råkass på att dra nytta av den här typen av saker har verkligen gottat mig i mina eurobonuspoäng. Tills nu då, då SAS vd tydligen inte ens rekommenderar folk att flyga med dem (?!). Nehej... men hur ska jag som konsument då känna att jag vågar luta mig tillbaka & känna att julresan är fixad? Måste jag försöka komma på någonslags backup plan här? Packa snöskorna så att Paul & jag kan plöja oss själva från Arlanda till någonstans där pappa kan hämta upp oss? För alla andra transportalternativ känns väl så där lite småkörda så här pass sent på året! Nej snälla högre makter, gör så att SAS reder upp det här nu!
Vissa monster gömmer sig under sängen...
andra bakom tvätthögar!
Man kan ju inte bli annat än full i skratt kring Digby! Allt han gör är så... ja, så mycket seriefigur!
Sen kan jag ju tycka att det är helt fantastiskt att han lyckas uppbåda så här mycket klor bara en halvtimme efter att jag klippt dem... Vika tvätt med kattungar tar så mycket längre tid än att vika sagda tvätt utan dem! Å andra sidan så är det himla mycket roligare att vika tvätt med kattungar än utan dem, så det väger upp!
Så lycklig!
Vet ni - jag fick just ett mail & kokboken har blivit officiellt godkänd som SWEA-produkt! Det här är något som jag oroat mig massor över, för hade vi inte fått igenom det hade boken varit tvungen att gå i tryck med "Recipies and Ideas: Swedish ladies in Toronto". Vi hade alltså inte fått skriva SWEA någonstans i boken... vilket ju hade varit lite småsurt nu när vi ska sälja den på vår julmarknad & allt. Extra roligt är att SWEA internationals produktkommitte skrev att vi gjort ett jättejobb med boken & att de hoppas få se den på nästa världsmöte i Bologna. Nästan så att jag vill åka dit bara för att kränga den! Fast, för att få en gratisresa dit måste jag ta på mig rollen som ordförande här i Toronto. Något jag velat göra, bara det att det inte går ihop med mitt liv just nu. Det går bara inte att leda 200 kvinnor, försöka avsluta en doktorand & samtidigt planera ett bröllop. Eller går går det kanske, men personligen känner jag att jag inte kommer att fixa att ro i land allt det. Inte med förståndet intakt i alla fall! :) Men, men - det är en helt annan femma. Just NU är jag bara så lycklig över att kokboken klarat av granskningen!
Så fint!
Jag måste erkänna, när jag såg det här fick jag nästan en tår i ögonvrån. Fina små luddkillarna!
Jag vet att jag lagt upp lite liknande bilder tidigare - men två stora skillnader. 1) Det är inte ute i stugan=det är inte kallt, så de sover inte ihop för värmens skull. 2) För första gången var det Mammut som sökte sig till Digby. Digby är ju en glad liten filur, men Mammut har milt sagt varit lite tveksamt inställd till den nya familjemedlemmen. Jättekul att leka med, men att dela sovplats med... inte lika poppis. För att inte tala om att dela speciella sovplatser. Oh my, ni skulle ha sett när Digby damp ner i Mammuts skrivbordslåda på Pauls kontor. Jag var tvungen att rädda nackskinnet på det lilla livet, Mumin förvandlades nämligen till typ Morran fast hemsk på riktigt. Så det här, nej jäklar vad det värmer i hjärtat!
Med hängslen & livrem!
Kokboken går ju i tryck den här veckan & idag kom jag på att det kanske hade varit så där lite småsmart att inkludera någonslags disclaimer i början av boken. Bara utifall att någon tuttat fyr på huset & sen bara "men jag tände BARA värmeljusen för att jag blev inspirerad av den svenska kokboken". Hade ju varit lite surt att dra på sig en stämning så där. Sagt & gjort, fram med en bunt böcker & så knåpade jag ihop ett par rader om hur ingen av de som är involverade i kokboken har något ansvar för eventuella skador som kan uppstå i samband med att kokboken används. Paul tycker att jag är superlöjligt & skypade "lägg till en rad om att ni inte heller tar ansvar för paper cuts". Enligt honom är sånt här nödvändigt i USA, inte här i Canada. Vilket han kan ha en poäng i, men samtidigt så har jag ju sett fall här där folk blivit stämda från hus & grund - helt baserat på andra människors idioti. Så, så länge det finns idioter där ute så väljer jag att gardera mig. Punkt!
Unexpected date night!
Hade precis avslutat det där nanaimo-baket när Paul kom in i köket, slog armarna runt mig & bara "kan vi gå på date?!". Eh, inte så himla svårt val! Så - in i duschen, på med något annat än hemmakläder, lite smink & jag kände mig så himla glad! Eftersom det här verkligen var en spontandejt i ordets sanna bemärkelse så körde vi på ett välbeprövat kort. Earth - som bara kör med lokala råvaror & alltid bjuder på spännande smakmöten (gud så pretantiöst det där lät, men det är sant!). Paul, som börjar bli väldigt rugged nu, slog till på lokal hjortköttfärslimpa med palsternackspuré, grönkål i rödvin & friterade palsternacka (nääästan värt att skaffa en fritös - så gott).
Själv körde jag på rökt, ugnsbakad röding, selleripuré & brysselkål.
Samt något så otippat som inlagda aprikoser!
Om det var gott? Helt galet gott! Jag bara måste testa att göra både min egen selleri & palsternackspuré. För att inte tala om de där aprikoserna! Det är det här som jag verkligen älskar med Earth, att man alltid bjuds på något oväntat som sätter igång kreativiteten hos en själv. Får en att tänka lite utanför ramarna. Jag är ju rätt orädd i köket - så för mig är den här restaurangen en verklig skattkista att ösa ur. Massa nya idéer!
Enter - The Nanaimo Bar!
Trattoria har utlyst en tävling som går ut på att man ska fota ett bakverk man gjort själv. Det kändes så himla hand i handsken att jag bara var tvungen att försöka mig på ett bidrag! Efter att ha funderat lite beslutade jag mig för att få med en kanadensisk klassiker i tävlingen - nanaimo bar. Möjligtvis kanadensarnas favoritkaka nummer ett. Paul fick typ en tår i ögat när jag började röra ihop ingredienserna.
För en sats på cirka 16 kakor:
Botten: Sätt ugnen på 175 grader. Krossa 250 ml grahamskex & blanda ihop med 125 ml kokosflingor, 75 ml finhackade valnötter, 60 ml kakaopulver & 60 ml strösocker. Smält 75 g smör & häll ned i smulblandningen, tillsätt ett ägg & rör ihop tills allt blandat sig. Pressa ner degen i en 20x20 form klädd med bakplåtspapper. Grädda i 10 min, låt svalna helt på galler.
Smörkräm: Vispa ihop 60 g smör med 2 msk marshanpulver, 0.5 tsk vaniljextrakt, 500 ml florsocker & 2 msk grädde. Bred blandningen över den kalla botten. Låt stelna i kylskåp minst 1 timme.
Chokladtäcke: Smält 110 g mörk choklad tillsammans med 1 msk smör. Bred chokladen över den kalla kakan, ställ tillbaka formen i kylen ytterligare 30 min. Skär i bitar med en vass kniv.
English muffins...
Så, idag vaknade jag tidigt & smög ner i köket & satte igång projekt "English Muffins". Paul älskar dem nämligen, så idag kände jag för att överraska med mysig brunch. Första gången jag lagar dessa, så googlade runt ett tag tills jag hittade ett recept som jag gillade. I fall ni känner er sugna - jag tyckte de var supergoda ihop med mosad avokado, rökt lax & montreal steak pepper. Paul åt sina med jordnötssmör & sylt. Big surprise, not.
För en sats på cirka 20 muffins:
Värm 2.4 dl mjölk i en kastrull, tillsätt 1.5 tsk socker & rör tills det löst sig. Dra åt sidan & låt svalna. Lös 7g torrjäst i 2.4 dl ljummet vatten, låt stå cirka 10 min. Värm 60 g vegetabiliskt fett (shortening) i micron tills det smält. Häll alla våta ingredienser i bunke, blanda ner 700 ml grahamsmjöl, 475 ml vanligt vetemjöl & 1 tsk salt. Arbeta samman till en smidig deg. Täck över bunken med en bakduk & låt stå 1.5-2 timmar & jäsa. Tag ur degen på mjölat bakbord, knåda den (här kan din katt gärna hjälpa till) & kavla sedan ut en ca 1 cm tjock platta. Stansa ut runda små kakor, vänd dem i majsmjöl & låt den jäsa ytterligare 30 min under duk (här är din katts hjälp närmast nödvändig för att få ett riktigt bra slutresultat). Baka muffinsen i 250 grader i cirka 10 minuter, vänd dem efter halva tiden så att de får färg på båda sidor.
Jag VET att du är skyldig!
Alltså, vi är inte jättestränga med Mammut & Digby men en regel som gäller är - INGA KATTER PÅ BORDET. Om den regeln följdes medan vi var på Loblaws för att köpa på oss tillbehör till vår brunch? Nej men uppenbarligen inte!
Alldeles uppenbarligen inte!!!
Vem den skyldige är, jaaa... låt mig gissa. Hm, kanske den lilla katt som försökte gömma sig bakom sophinken när jag bara "Digby, har DU varit på bordet?!"
Låt er inte luras av hans söta uppsyn, han luras bara! Vänd ryggen till & OFOG seglar upp!
Ingen vanlig dag...
Idag är det först & främst farsdag - så pappa, stor stor kram till dig! Hipp hipp hurra vad glad jag är för att du är min pappa! Jag längtar tills vi ses i jul!
Här firar vi också Remembrance day - eller Poppy Day. Klockan 11.00, den 11 november 1918 tystnade nämligen kanonerna på västfronten för första gången på mer än fyra år - första världskriget var över. För att hedra alla som gått bort i krig bär i princip alla kanadensare en liten röd vallmo på jackslaget nu under november.
Idag bär jag min röda vallmo & tänker lite extra på mammas familj. Tänk vilken tur jag har som finns här idag, att min mormor & morfar överlevde rysslands assimilering av Karelen & hela det där fruktansvärda kriget!
Gästrum till kontor till pysselrum!
Jag har ju skrivit om vårt gästrumtidigare, som för cirka ett år sen blev till hemmakontor. Bara det att jag ALDRIG jobbade där inne. Dels för att det lilla skrivbord vi släpade dit från stugan luktade så unket att jag fick ont i huvudet, dels för att jag verkligen gillar att jobba från något mjukt (soffan, men tidigare har jag alltid gjort allt jobb i sängen). Så det där lilla rummet har stått där & varit totalt menlöst. Så till den milda grad att jag bara störtihjälmig när jag gått förbi det. Idag vaknade jag upp & hade en färdig plan i huvudet - det ska helt enkelt bli mitt pysselhögkvarter! Alla små cupcakesdekorationer jag gör... inte så smidigt att hålla på med dem vid köksbordet. Jag kan städa mig blå, det kommer ändå alltid att finnas katthår i huset & med den öppna planlösningen på nedanvåningen så är det rätt kört på att hålla katthåret borta från sagda dekorationer. Eftersom det känns lite sådär att sälja något med tillhörande katthår så är det perfekt att ha ett litet rum att jobba i. Ett litet rum med DÖRR. Sagt & gjort, jag tvingade Paul att kånka upp min lilla antika symaskin som temporärt skrivbord.
Sen organiserade jag om hela bokhyllan & förpassade en massa onödiga böcker till källaren. Skruvade också ihop ett gäng kartonger som jag ska fylla med kakdekorationstillbehör.
& så ramade jag in mitt diplom som visar att jag klarar av grundläggande tårtdekoration.
Imorgon ska jag kånka in en annan förvaringslösning & nästa helg (när vi hämtat hem vår slagborr från stugan) ska Paul dra upp en hylla där jag kan ställa mina cellofantårtor. Sen är mitt lilla pysselpentagon komplett! Bortsett från att fotöljen som står där är rätt omjuk... måste försöka hitta något som jag kan försvinna in i.
Nougatkakor - ny version!
Farmor skickade en hel massa nougat i sitt senaste paket, så nu letar jag recept som kräver just den här ingrediensen. För rätt ofta så blir jag helt Joakim von Anka snål när det kommer till svenska produkter & så snålar jag på dem så himla länge att de tillslut bli dåliga. Finns få saker som är så deppigt som att behöva kasta något som man verkligen uppskattar. Så nu har jag lovat mig själv att jag ska NJUTA av alla de svenska produkter som hittar hem till mig - helt enkelt leva i nuet! Så idag blev det små nougatgömmor - för mig att lukta på & för Paul att äta. Bra uppdelning!
Blandade bara 125 g smör med 1 dl farinsocker & 2.5 dl mjöl. Rullade ut degen till en rulle & lät den vila en timme i kylen. Satte sen ugnen på 200 grader. Skivade upp rullen i 30 delar, plattade till dem & fyllde varje del med en liten bit nougat (använde totalt cirka 70g). Sen rullade jag varje degknyte till en liten boll, placerade dem på bakplåtar täckta med bakplåtspapper & så in i ugnen i 10 min. Lätt som en plätt!
Procrastinating...
Jag har svårt för att hitta ett bra svenskt ord för det Paul & jag gör nu, så jag lånar ett engelskt ord - procrastinating. Vi ägnar oss helt enkelt åt mindre viktiga saker när vi egentligen borde vara halvvägs till stugan som vi MÅSTE vintersäkra den här helgen. I nuläget sover Paul fortfarande & jag bakar kakor. Det här har naturligtvis en anledning, bortom "Paul är trött" & "Ida vill vara Martha Stewart". Vi blev nämligen under veckan beskyllda för att ha spenderat all den där tiden uppe i stugan enbart på själviska grunder - inte alls för att vi ville göra stugan fin till Pauls pappas födelsedag. Det tog rätt mycket glädje ur hela stugprojektet kan jag säga... Självklart finns det ett korn av sanning i det hela, vi hade ju liksom inte jobbat så mycket om vi inte hade tyckt att det varit roligt. MEN, så mycket som vi jobbade - nej så mycket jobbar man bara om man antingen har ett mål som är jäkligt viktigt för en (i det här fallet att kunna överraska & glädja Pauls pappa) eller om man är en galärslav.
Så... vi släpar benen efter oss den här morgonen. Samtidigt så kommer vi att åka ut dit förr eller senare, om så bara för en snabb runda - för även om glädjen i stugan fått sig en törn så kan vi inte bara släppa allt nu. Som jag ser det så har vi ett ansvar i att få stugan till ett vettigt skick. Det ansvaret blev vårt i & med den första väggen vi rev ner.
Uppdatering: Hm, Paul känner tydligen inte samma ansvar. :) Han klev precis upp & bara "neeej, jag vill inte". So, eftersom det hade tagit mig 62 timmar att gå fram & tillbaka till stugan så antar jag att vi blir kvar i stan den här helgen!
Det här med fredagsmys...
Nu när Paul & jag ska gifta oss & allt så känns det ju lite extra viktigt att banka in lite svenskhet i kroppen på honom. Jag känner att han inte riktigt har förstått konceptet "fredagmys" till fullo, så det är helt enkelt mitt ansvar att guida honom - så att han ser att FREDAGSMYS är det enda sätt man kan leva på. Jag tänker att vi efter lite träning kan uppnå fredagsmys tillsammans, men fram tills dess så är det mitt ansvar att ledsaga honom. Idag startade jag starkt med att:
1) Städa huset - absolut nödvändigt för fredagsmys, man kan liksom inte mysa om det finns dammråttor i hörnen
2) Laga chilli (Ah ha! Två flugor i en smäll, fick in det mexikanska elementet där - nästa helg avancerar vi vidare till tacos), för när det är fredagsmys måste man äta varm gosig mat. Sushi tex har 0 fredagsmysfaktor
3) Tända biljoner med värmeljus. No Friday without IKEA smoke!
4) Införskaffa lite pynt, idag nejlikor
& Paul klev in genom dörren & bara "Oh, it smells so good and you've made it so pretty!" & jag skakade på huvudet & sa "No honey, I made it Fredagsmys". Jag ser på det här som ett stort steg frammåt för våra framtida fredagar.
Paul & svenskan...
Paul skypar: "Okay, I'm off for matgård!"
Jag rynkar ihop pannan i koncentration, "matgård"?
Det kommer en ny radda meddelanden: "Or Matslott? Perhaps Matgods? So many options!"
Jag anstänger hjärncellerna till max & lyckas komma på vad han menar - FOOD COURT!
Jaaa, hur översätter man det till svenska - bespisning eller kanske cafeteria?
Uppdatering: Paul verkar väldigt fokuserad på mat just nu. Han har till & med tipsat om lite råvaror för kvällens fredagsmys. Får se om Loblaws har just den här produkten på lager...
Jag älskar dig runt månen & 100 varv till...
Vaknade av att Digby nös mig i ansiktet - på nära håll. Det måste ju bara vara orubblig kärlek att ändå slå upp ögonen med ett leende på läpparna & sträcka ut armarna & krama om luddet.
Du & jag Digby, du & jag.
Lots of new little flowers!
Åh vad jag älskar mina kurser, det är så himla kul! Tre timmar bara flyger iväg! Precis som förra gången så ägnades den här första lektionen åt att bygga baser. Blombladen behöver nämligen något solit att fästa vid, så det var det vi satte ihop idag. Sen får allt stå & torka en vecka & efter det kan vi börja med mer avancerade moment.
Ser ni de där små svarta sakerna, de ska bli pistiller till en lilja när allt är färdigt - men jag kan BARA se muslort. Är uppenbarligen lite miljöskadad efter all tid ute i stugan... :)
Snart!
Om bara ett par timmar drar min nya kurs i tårtdekoration igång. Ser fram emot det helt galet mycket, det har liksom varit lite halvtrist att inte ha de där lektionerna att se fram emot. Den här gången ska vi tydligen fördjupa oss i mer avancerade blommor - typ nejlikor. Lite roligt hur en sån här kurs vänder på konceptet avancerad, för hade någon frågat mig innan jag började med det här vad som var mest komplicerat: nejlika eller orkidée så hade jag lätt svarat den senare. Men icke! Sånt här var tydligen för nybörjade! :)
Hm, hur ska vi få till det?
Paul mailade just detaljerna för Fjällräven Classic 2013, startdatum satt till den 9-11 augusti. För oss passar det så där... vi har liksom inte hur mycket tid som helst på oss, speciellt inte om vi vill kunna ha lite tid innan bröllopet att ställa iordning & umgås plus få in en liten bröllopsresa efteråt. Samtidigt, att backa ur bara för att timingen inte är optimal... nej, det tar emot något oerhört. Jag VILL göra FC igen! Uj, pussel!
Chocolate Biscotti!
Halva veckan avklarad - så det firar vi med lite bak! Chokladbiscotti för att vara exakt.
Det lukar så gott i hela huset nu! Alldeles varmt & chokladigt!
Sätt ugnen på 175 grader. Hacka 1 dl pistachnötter & 150 g mörk choklad. Vispa 100 g rumsvarmt smör med 2 dl socker. Tillsätt 3 msk starkt kallt kaffe samt 3 ägg. Blanda 5.5 dl vetemjöl med 1 dl kakao, 1 tsk vaniljsocker, 1 tsk bakpulver & 1 kryddmått salt. Vispa ihop mjölblandningen med smörblandningen (tips, använd degkrokar) - tillsätt nötterna & chokladen. Forma 3-4 längder av degen (superkladdigt, hjälper om du blöter händerna) & platta ut dem på en plåt klädd med bakplåtspapper. Grädda i 20 min, tag ut plåtarna & låt dem vila i 10 min. Skär längderna i diagonala snittar, lägg snittytan uppåt & grädda ytterligare 10 min. Vänd på alla bitar & ställ in dem 10 min till på eftervärme.
Stackars Mumin...
Så här på hösten så är ekorrarna här i Toronto enormt effektiva - de kilar hela tiden runt med något i munnen. Alltid på jakt efter det ultimata gömstället. Utanför vårt vardagsrumsfönster hänger det två korgar med lite småledsen murgröna (måste peta ner några cederkvistar eller nått för att pigga upp) & där måste grannskapets ekorrar ha grävt ner minst ett kilo nötter vid det här laget. Allt till enorm frustration från Mumins sida. Det förhatliga GLASET separerar ju honom från villebrådet!
Så han sitter där & skorrar, så där som katter gör när de ser något de vill fånga & då & då hör man "DUNS"... när han har glömt bort att glaset inte kommer att ge vika bara för att han ignorerar det.
Nytt försök!
Oki, vi testar ett nytt grepp på kokbokens framsida! En kompositbild - förrätt, soppa, huvudrätt & efterrätt...
Snabbt ihopsatt av mig, så gillar ni konceptet så sätts det ihop på riktigt av vår AD - men så där som koncept, vad tycker ni? För rörigt eller fungerar det?
Uppdatering: Kanske lite blekt, så här då?
Movember - Day 1
Happ, så nu är det officiellt dag nummer 1 på Pauls movemberrörelse. Än ser det bra ut... blir ju intressant att följa utvecklingen de närmaste veckorna. Tack & lov har han ju rätt rejäl skäggväxt, för jag hade dött lite om han gått runt med silkiga testar på överläppen - hurv!
Om ni undrar vad han gjort med sin näsa, alltså... det är knappt så jag vågar skriva det. Han fick en planka i ansiktet i söndags... Vad är oddsen liksom. Nu ser det helt oki ut, men de första två dagarna var näsan jättesvullen & blå - så det var en rejäl smäll han fick. Har förklarat att han måste börja använda hjälm ute i stugan om han inte är mer försiktig. Vilket i & för sig kan vara en klok åtgärd i vilket fall, för de där fallande sköldpaddorna ni vet.
Wreck it Ralph!
Paul kom hem & bara "fort, middag, & sen åker vi!". Så snabb-middag & sen iväg i bilen med okänd destination. Blev en jättekort resa, bara ner till närmsta stora gata & vår lokala bio. Där det var "halva-priset tisdag". Det är något de kör med rätt ofta här, ibland kan man få tag på biobiljetter för nästan ingenting. Idag gick biobesöket för oss båda på cirka 45 kronor biljetten, så billigt gick man inte ens på bio när jag var liten! Blev "Wreck it Ralph" & den var så rolig! Himla färg-glatt & fint gjort & med en väldigt bra story. Helt perfekt verklighetsflykt för 2 timmar!
Kokboks framsidor?
Tåtade förresten ihop två utkast till hur kokbokens framsida kan se ut igårkväll. Först ett som är lite mer rustikt - lite viltkänsla på det hela.
Sen ett väldigt avskalat omslag - mer skandinaviskt enkelt så där.
Hade något av de här alternativen fungerat? Känns de svenska - eller fungerar det bara på folk som växt upp med Blå Blom? Bilderna är oredigerade & använder vi oss av någon av dem så kommer vår AD att välja passande typsnitt, så allt det kommer att ändras - men som koncept, vad tycker ni? Hiss eller miss?
Movember!
Nej vad roligt, Paul kommer att haka på movember-rörelsen i år! Eftersom jag är rätt på alla projekt som handlar om att samla in pengar till cancerforskningen så hejar jag på hejvillt! Sen skadar det ju inte heller att det kommer att bli så roligt att följa hans mustaschodlande - blir helt full i fniss bara jag tänker på det! Hitintills är de två på Pauls jobb som är på, jag hoppas på ett par till.
Har redan beslutat mig för att donera ett gäng cupcakes till slutet av månaden som belöning för mödan. Det blir naturligtvis något som passar in på temat, något som får folk att dra på mustaschen! :)
Less...
Det har varit lite turbulent de senaste dagarna & jag har känt mig... tja, men hela registret! Allt från gråt, till skamm, till besvikelse, till ilska & nu har jag landat i något som väl mest är "herregud så trött jag känner mig". Trött på att bo i den här stan, trött på allt det novembergrå där ute & trött på att behöva lägga energi på energitjuvar. Trött helt enkelt. Paul lyser upp i allt det trötta som en C-vitaminpiller-supernova, Mumin värmer upp mitt hjärta & Digby - ja han är min lilla foton. Så de piggar upp här hemma - men alltså, vad jag vill iväg just nu. Jag är bara så grymt färdigt med Toronto. Jag är bunden här ett tag till, men jag känner hur jag sakta börjar få luft under vingarna igen. Jag kanske bara är på väg bort mentalt, men jag är på väg bort.
A batch of cookies...
Har bakat Pauls favoritkakor nu ikväll, fast halva satsen har redan lämnat huset. Pauls ex Sandra återhämtar sig nämligen just efter en operation, så Paul åkte dit för att se så att hon är ok. Eftersom jag vet att hon älskar mina Butterscotch Gingerbread Cookies så tänkte jag att det kunde fungera som en liten kryapådig hälsning. När jag ändå höll på så skickade jag med köttbullar & potatis också - kändes SÅ svenskt! :) Men, det jag skulle komma till är att det känns himla fint att vi kommit så här långt. Att vi kan umgås & faktiskt se efter varandra nuförtiden. Jag ska inte ljuga, stundtals var det himla tufft tidigare under åren, så jag tycker att vi två gjort det så himla bra som båda tagit oss igenom det & ut på andra sidan! Livet är verkligen intressant - man vet aldrig riktigt vad som väntar runt hörnet!
Jag vill vara en sån där indie-tjej...
Ibland stöter jag på bloggar där folk helt lyriskt pratar om hur de målar om pinnstolar. De beskriver det på ett sätt så att jag sveps med & bara "men gud... jag vill också måla pinnstolar i olika pastellfärger". Livet på en pinne liksom - happy indie-tjej med tussilago i håret & kinder som färgats rosa i glad anstängning! Verkligheten... Femtioelva lager brun lackfärg att slipa ner för att få färgen att fästa.
& när man äntligen börjar känna att sandpappret tar på all den där lacken - ja få inser man att trären, det kommer den här stolen aldrig att bli.
Så man ger upp & flyttar in i den relativa värmen igen & börjar kleta på grundfärg & helt plötsligt känns det som om antalet små pinnar på stolen mångdubblats & man dör lite av uttråkning. Neej... tacka vet jag att måla stora saker - väggar med roller - eller riktigt små saker i form av pyssel. De här mittimellan varianterna är bara en väldigt tråkig transportsträcka mot den där ELLE-katalogen man drömmer om.
Vår sista SWEA-måltid!
Vet ni något?! Igår åt vi vår allra sista SWEA-måltid! Jag har äntligen lyckats arbeta mig till slutet på kokboken, 56 recept lagade & fotade! Nu fick jag ju i & för sig grym hjälp av en annan SWEA & hennes kille med tio av de recepten, men de övriga 46 har jag slitit ihop tillsammans med Paul. Så stolt! Vi firade med kanske det allra bästa receptet i hela kokboken. Kanelmarinerade hjortspjäll. Herreminje så gott!
Man ser lite ut som en grottmänniska när man äter den här rätten, men det var det värt! Fy tusan vad gott & enkelt att göra! Blanda bara ihop 1 msk olja med 1 tsk senap, 1 msk lingonsylt, 1 tsk kanel, 0.5 tsk mald ingefära & 0.25 tsk chiliflingor. Mixa ihop blandningen & klappa sedan in allt över spjällen - låt vila i kylen 1 timme. Sätt ugnen på 160 grader. Stek spjället 2 min på ena sidan, 1 på andra. Blanda ihop 100 ml brödsmulor med 2 msk olivolja, peppar & cirka 1 dl hackad persilja. Klappa in blandningen på överdelen av spjället. Placera i ugnen 45-55 min beroende på hur rosa man vill att köttet ska vara (använd en stektermometer). Kasta in lite rotfrukter när det är drygt 30 min kvar. Rör ihop en sky baserad på 1 dl porter, 1 msk lingonsylt & 2.5 dl hönsbuljong. Låt köttet vila cirka 10 min innan du skär upp det, ät & njut!
Digby & kylan...
Det var inte så där överdrivet varmt ute i stugan i helgen. Temperaturen låg på 8 grader när vi anlände & det tog rätt många timmar tills vi fick upp den till 20. Under natten blev det sedan rätt kallt igen då vi inte höll igång spisen i källaren. Det här var inget problem för super vinterpåpälsade Mammut som verkligen är supercool när det kommer till kyla & älskar att ligga ute i vår ovärmda solrum året om. Digby å andra sidan... not a happy camper. Åtgärd nummer 1: Bosätta sig innanför min tröja.
Åtgärd nummer 2: spendera större delen av natten under vårt täcke. Åh så mysigt! Förrutom när han kom tillbaka från kattlådebesök. HU så kalla små katt-tassar kan vara på sömnvarma lår!
Bloggen & jag...
Jag funderar lite över bloggen ikväll, hur jag framställer mig själv & min omgivning här. Under alla de år jag bloggat har ungefär allt mellan himmel & jord hamnat här. Allt från resor, Pauls & min hela historia, hemlängtan, fjunbollarna, mitt något osunda beroende av Starbucks... Stugrenovering, bröstcancerforskning & mina funderingar kring bröllopet, framtiden & dåtiden. En salig blandning helt enkelt. Ibland är det glatt, ibland är det ledset & ibland är det så där mittimellan grått. Vissa gånger är jag gravalvarlig & ibland är saker skrivna med en himla dos melodramatik & sarkasm & nu fundrar jag på hur ni som läser bloggen tar denna saliga blandning. Tänker ni att det är så här jag är, tycker & tänker till 100% - eller förstår ni att jag ibland blåser upp klagomål & problem? För naturligtvis bryter jag inte IHOP TOTALT över soppstänk på skålkanter, eller spanar oroligt mot himlen efter fallande sköldpaddor. Är jag för sarkastisk, framstår jag som för elak, ogin & otacksam i vissa lägen? Ibland tänker jag att det är så, men samtidigt - ska jag presentera en politisk korrekt variant av verkligheten eller se på bloggen som ett bollplank där högt & lågt får samlas med varierande grad av filter? Jag vet inte... vad jag däremot vet är att bloggen är mitt sätt att bearbeta min omgivning & mig själv. Har jag ett problem så hjälper det ofta att skriva ett inlägg här - jag antar att det är lite som en form av virituell beteende terapi!
Post Halloween Treat...
Så här efter Halloween sitter vi på helt sjuka mängder pumpafrön. Eftersom vi inte gärna kan spara alla till nästa år (eller... det hade vi kanske kunnat om vi släppt en cederdödande bomb över allt land uppe vid stugan... hm, tål att tänka på) gäller det att komma på något att göra av dem. Rostade pumpafrön är ett alternativ!
Sätt ugnen på 150 grader. Smält 1 msk smör tillsammans med 1 msk lönnsirap (eller lika mycket farinsocker eller honung) i en liten kastrull. Tillsätt 1-2 tsk kanel, 1 tsk kardemumma & 0.5 tsk malda nejlikor. Blanda sist ner cirka 2.5 dl pumpafrön. Sprid ut fröna jämnt på en plåt täckt med bakplåtspapper. Rosta i 45-50 min tills fröna är knapriga, se till att röra bland fröna med jämna mellanrum så att de inte bränns.
Minns alla de vi älskat...
Vissa dagar önskar jag verkligen att jag hade bott hemma i sverige - Alla Helgons Dag är en sån dag. Jag önskar att jag hade kunnat gå längsmed mörka, knastrande, grusgångar på kyrkogården i Älvsbyn. Närmat mig minneslunden & gått in i skogskykogården - det område där alla jägare ligger. Gått mellan granar & tallar & alla skimrande ljuslyktor...
Passerat den där fågelholken som gör så att jag vet att jag nästan är är där & så svängt åt vänster & hittat den sten som betyder så mycket. Önskar av hela mitt hjärta att jag kunnat tända en lykta där ikväll. Men det går inte. Så älskade farfar - jag tänder ett ljus för dig här istället. Jag saknar dig så otroligt mycket, kram, din Iamia.
The Monkey Pig in action...
Vi har ätit frukost här hemma - jag, Paul & Digby. Digby helt på eget bevåg.
Det roligaste är att han är så målmedveten - han SKA bara ha flingor!
Att sen människorna inte förstår att det är Digbys flingor, ja det är en mindre detalj som lätt kan ignoreras.
Förrutom då när de envisas med att hålla skålen utom räckhåll - då blir liten kisse arg & säger "Piiiip!!!". För jo, Digbysar låter på det sättet, som små arga ekorrar.
Frukost...
På sista tiden har jag läst en himla massa Game of Thrones på min kobo varje kväll, i princip har jag väl läst tills det att jag däckat totalt. En av de allra bästa sakerna med en kobo är att de kommer med en ordlista, så man enkel får en förklaring till alla engelska ord man inte känner igen. Love my kobo!
Men, det var inte det jag skulle komma till - utan det faktum att Game of Thrones ofta talar om hur karaktärerna "bryter fastan" - alltså, break fast. Tröga jag hade faktiskt aldrig reflekterat över det här innan, att ordet "breakfast" är en direkt sammansättning av orden "brya" & "fasta". Så idag, medan Paul & jag satt i bilen tog jag upp ämnet. Paul frågade då om inte det svenska ordet för "breakfast" också är baserat på samma grund mening. Svarade att så inte var fallet - "frukost" betyder liksom bara frukost om man inte forskar i ämnet. Varpå Paul säger "Really, so it doesn't mean you break fast of frukt and ost. Aaah, Paul & hans ordvitsar & ahh att jag inte ens tänkt på den sammansättningen innan!
Världens sötaste matvrak?
Sen Digby flyttade in så har det blivit lite andra rutiner på kattmaten. Tidigare brukade Mammut lämna rätt mycket, men nu har han lärt sig att det är bäst att äta när maten ställs fram. I annat fall blir det inget. Orsak - Digby Dammsugaren. Paul & jag har döpt honom till "The Monkey Pig", för att han är så omöjligt söt, överallt & matglad. Det är inte heller så att han nöjer sig med bara sin mat, nej finns det mat kvar i Mammuts skål, ja då pressar han helt enkelt in sig bredvid Mumin & äter så mycket som han bara hinner. Vår mat verkar vara lika god, det har blivit många små bannor på tassar som sträckts för långt. Samtidigt är han ju så söt att man bara inte kan bli arg på honom även om han har noll skick & fason!
Fläskfilé - check!
Happ, sista kortet taget i kategorin "södra sverige"!
Fotot är väl inte min favorit genom tiderna, men det får faktiskt vara bra så här. Det är så jäkla kallt ute i vårt fotorum att tårna domnar redan efter någon minut, då blir det lite mer av "knäpp, klart". :) Oh, & måste fråga en sak - blundar ni också lite bland i era kök? För när jag kom in efter att ha tagit den här bilden, då stod Mumin på diskbänken (FÖRBJUDET) & slickade på en bit fläskfilé & just den biten får väl åka i sophinken, men de andra... Jag vet ju inte om han hann slicka på dem också innan jag kom in men jag tänker så här. Ett, han är raskatt & inomhuskatt - han kan liksom inte bära på så mycket värre saker än vad man andas in på tunnelbanan. Två, så länge inte Paul vet om det så kommer han att äta glatt & that´s enough for me!
En dalahäst?!
SWEA Toronto har en facebook grupp, så jag frågade medlemmarna om hjälp med uppslag till kokbokens framsida. Hitintills har i princip alla röstat för köttbullar & dalahästar & jag känner mig lite småchockad. Identifierar vi svenskar oss verkligen SÅ STARKT med just dessa två saker? Sure, jag älskar farmors köttbullar - men i övrigt är det ju inte en rätt som jag direkt har cravings för på en daglig basis bara för att jag inte bott i sverige på 5 år. Dalahästarna... eh, nej. Känner noll anknytning till dessa totalt värdelösa dekorationer. Jag menar, VAD har de för användningsområde egentligen? Förutom att samla damm. Då känns väl svenskt porslin mycket närmare folksjälen - tänker allt från Berså till Flytande blå eller Gröna Anna. Eller? Har jag helt tappat sverigevibbarna när jag avfärdar dalahästen genom att himla med ögonen?
Kokbokens framsida...
Nu i helgen måste jag få till det, kokbokens framsida... åh vad jag har ångest. Vad gör ett bra kokboksomslag? Hur får man folk att bara "Åh så gott & fint, den boken bara måste jag bläddra i!"? Blir helt stirrig bara jag tänker på det. Inte hjälper det heller att det måste vara svenskt - jag menar, vi äter ju god mat - men så där estetiskt är det kanske inte alla gånger. Eller? En sak är säker, jag skippar oskalad potatis samt svenska flaggan... Potatis för att jag, ve & fasa, aldrig varit någon större fantast av konceptet. Svenska flaggan för att jag inte hinner ansöka om tillstånd från Svenska kungahuset.
Fast kanske sötast...
Jag gillar verkligen hur mina kattpumpor blev i år, men frågan är ändå om Pauls lilla udda sistaminutenpumpa ändå inte var sötast?
Den ser så gulligt förvånad ut!
Så pass förvånad att huvudet nästan flyger av!
Tack gode gud för tandpetare som håller det kvar!
Our Spooky Porch!
Nja, så där jätteskrämmande var väl kanske inte vår trapp... Men flera av de små kottarna förklarade att de gillade våra pumpor. Så det var gott betyg!
Så här såg det ut när man gick upp för trappen - en pumpa för var & en i familjen. Digbys & Mumins pumpa på samma trappsteg först. Min favorit är den där jag bara skurit av ytan på pumpan - inte karvat ut ett regelrätt hål.
Trappsteget upp kom min "corps bride" pumpa, som jag skar på fri hand eftersom jag var för lat för att fixa en mall. Resultat därefter.
& så allra överst, Pauls STORA pumpa som känna så himla Halloween - sweet but wicked!
& så allra överst, Pauls STORA pumpa som känna så himla Halloween - sweet but wicked!
Så himla roligt att stå & smyga innanför ytterdörren & höra de små lalla upp för trappen & säga "WOW, look at those pumpkins!" med exalterade sockerhöga röster! :)
This years pumpkins!
Hur årets pumpor blev?
2 kattpumpor, en liten tossig one, corps-bride inspirerad & så en varelse med massa tänder! Lägger upp bilder på hur de såg ut i aktion imorgon, men kan redan nu tala om att ungarna älskade dem! Mission accomplished! :)
